Rattmuff av

Nu är våren här. Definitivt. Ja, kanske inte om man ser på temperaturen men i alla fall har det gått hårt åt snön i Borås de senaste dagarna. Nu är det bara de en gång så enorma snöhögarna som ligger kvar och påminner Banverket om att det kan bli en vinter nästa år också. Eller nästnästa. Eller om 23 år. Fast så länge ligger väl inte resterna av snöhögarna kvar eftersom de nu har minskat från en och en halv meter till bara en halvmeter.

Nej, vårtecknet kom redan i går. Vi gick över till sommartid. Förfärligt vad många klockor det är att ställa om. Och ändå har man alltid glömt någon. Eller glömt åt vilket håll man skall vrida den. Grannen ringde i går morse vid 7-tiden och undrade åt vilket håll det nu igen är man vrider klockan. Eftersom hon inte visste det måste hon ju ha trott att klockan var 6 och vid den tiden ligger jag definitivt och sover. Men nog är det konstigt: jag brukar vakna 07.20 varje dag. Alltså borde jag ha vaknat 08.20 i går men jag vaknade som vanligt 07.20. Ställer kroppen om sig till sommartid? Hundarna gör det definitivt i alla fall. Seniorbeaglen August fyllde för övrigt 105 år i går. Hundår alltså, det vill säga 15 människoår. Det blev prinsesstårta, mest dock beroende på att "Lillhusse" fyllde år dagen före. I det fallet 66 år.

I dag fortsatte jag med vårtecknen genom att låta tvätta bilen. Den visade sig vara mörkblå och inte salt- och vägdammsfärgad. När jag i alla fall var i gång passade jag på att byta till sommardäck också. Samt ta av rattmuffen. Jag är nämligen en av de nördar som använder rattmuff på vintern. Anledningen är inte bara att vara unik utan också att jag svettas i händerna om jag har handskar på mig. Jag har alltså att välja om att frysa om händerna en kall vintermorgon eller använda rattmuff.

I kväll blir det Arn på TV och sista avsnittet av Saltön. Två exempel på hur man kan förstöra i stort sett bra böcker genom att filma dem. När det gäller Saltön så säger jag tack Ulla Skoog. Det är den enda skådespelare som gör en bra rolltolkning. Som belöning har hon fått den minst trovärdiga person som någonsin funnits i en svensk filminspelning. Vem skulle tända eld på sin lägenhet för att slippa städa den? Jo, Johanna på Saltön. Själv ringer jag Attendo Care när det behöver städas. Men det är ju misstänksamt det också eftersom jag får göra ett Rut-avdrag. Och det är något skumt. Bättre att vinna 215 miljoner på lotto då. Fast det var inte jag.

Nästan 15 år i ett hundliv, eller 105 hundår om man så vill:

Rekordmässa i år igen

Som jag skrev förut så var årets turistmässa nytt rekord igen. Det vill säga att mässans ledning lyckas alltid få den till det. Så här skriver de nämligen i ett rykande färskt meddelande: "49 500 besök registrerades under årets TUR på Svenska Mässan i Göteborg, varav 19 000 under fackdagarna onsdag–fredag och 30 500 under publikdagarna lördag–söndag. Det innebär en marginell nedgång mot fjolåret."

Men man inleder med "På TUR 2010, som avslutades idag söndag, såldes över 10 000 resor.
– Det är alla tiders rekord, konstaterar Per Magnusson, nöjd mässansvarig."

Jag skrev väl att det skulle bli rekord i år också...

Ett besök på Turistmässan

Det har varit turistmässa i Göteborg. Ett måste för oss som på ett eller annat sätt jobbar med turism. Eller tycker att vi gör det. Det är här man träffas och umgås med gamla bekanta som man inte sett på ett år. Sedan förra gången det var turmässa alltså.

Själv började jag ambitiöst genom att ta på mig kavaj och ett par nya byxor från Ensios http://www.ensios.se, uniformsskräddaren som lyckades med det som ingen annan skräddare lyckats med, nämligen sy byxor som passar såväl min runda mage som korta ben. Då har de andra ändå tagit mått medan Ensio bad mig mäta själv och skicka in måtten. Batterierna till kameran var laddade och minneskortet tömt så att det skulle få plats 600 bilder.

Nu blev det inte så många bilder, närmare bestämt bara ett 20-tal. Det blev inte så många broschyrer heller men jag var i alla fall runt och samlade in det jag var intresserad av de första timmarna. Och tur var det för sedan ordnade Scandlines en presskonferens, där var några av oss som var med på resan till Magdeburg i maj förra året träffades och tillbringade en mycket trevlig eftermiddag tillsammans. Det bjuds rätt frikostigt i montrarna och inte bara på mat. Längesedan jag hade så kul. Bernt, Sveriges gladaste man, har skrivit om detta i sin blogg http://ojohan.blogspot.com/2010/03/oj-oj-hoppy-moder-nu-galler-det-att.html

Ja, så det blev inte så mycket annat att berätta om årets TUR-mässa. Men det var mycket folk som vanligt och det mesta verkade välordnat. Men visst: i många montrar sitter det bara folk och ser sura ut. Jag undrar hur mycket de får igen på det de investerar i att ställa upp. Surt var det dock inte i SJ:s monter. Jag blev närmast inryckt av en mycket trevlig tjej som sedan såg till att jag fick kaffe och fick fylla i ett tävlingsformulär. Tyvärr utan att vinna något. Jag vet inte om de andra som besökte montern var hjärntvättade av SJ men det verkar inte som om någon var sur på vinterns tågkaos och tåg som varit inställda. Men i morgon skall det i stort sett rulla som vanligt igen. En del hade åkt med SJ:s chartertåg till Göteborg och de var extra nöjda.

Vi träffade två mycket trevliga präster i Svenska kyrkan vid Österrikes monter. De var väl inte helt nyktra utan de var vad farmor brukade kalla "lite glada". Det vill säga i ett godmodigt stadium. Vi hade en trevlig diskussion och det var nästan så jag blev kär i den ena av dem. Ja, den kvinnliga förstås. Jag som en gång var rabiat motståndare till kvinnliga präster men det lär ju aldrig vara för sent att tänka om.

Ville man ut på äventyr kunde man prata med dem på Rosa Bussarna. Där vimlade det av folk men jag vet inte om de lyckades övertala någon att följa med i en sådan här buss. I stället för i hotellrum får man sova på taken medan lejonen ylar i bakgrunden.

Fast själv föredrar jag nog ett bra hotell och att åka i en sådan här buss. Fast jag hörde någon säga till Sohlberg: "Jaså, du har börjat köra svart".

Ja, det var årets TUR-rapport. Mitt livs kortaste hittills. Ändå var det säkert en rekordmässa. Det har det varit varje år hittills nämligen. Om några timmar får jag väl en rapport i min mejllåda om årets utställare- och besökarsiffror.

TUR-mässa

Så har det varit Turistmässa i Göteborg. Jag är för trött för att skriva om den nu men medan ni väntar på min redogörelse kan ni ju roa är med att läsa vad Sveriges gladaste man skriver om mässan. Jag är med på ett hörn i hans berättelse. Jag hade dock inte rosa kostym.

http://ojohan.blogspot.com/2010/03/oj-oj-hoppy-moder-nu-galler-det-att.html

Fel tittare vann inte

I går var det final i melodifestivalen. Projektledaren Thomas Hall var enligt Borås Tidning missnöjd och tycker att det hackats på allt. Ja, Thomas, det kanske är något att reflektera över varför det varit så. Men han finner tröst i ett faktum: Melodifestivalen har tappat delar av den äldre publiken samtidigt som de yngre tittarna har hittat tillbaka till programmet. Detta tillhör inte det som Hall är missnöjd med. Det tillhör det som han tycks vara nöjd med. Högsta målet för en projektledare för TV-underhållning är alltså att göra ett program så att så få av oss gamla stofiler som möjligt tittar. Public service. Lär dig det ordet, Thomas Hall. Slutligen skyller han tittarraset med cirka 500 000 tittare med att OS var samtidigt. Kan så vara men det blir lika illa nästa år. Då sammanfaller nämligen tävlingen med EM i boule i Göteborg.

Nu blev det dock en rätt bra final. Trots att jag tillhör parian som projektledaren helst vill inte skall titta utan lämna min plats till någon yngre så föredrog jag Anna Bergendahl framför Pernilla Wahlgren. Och tjejerna i Timoteij framför Kalle Moræus och Orsa spelemän. Timoteij-tjejerna låg ett tag bra till men halkade ner till en femteplats. Jag är rätt övertygad om att de känner sig mycket nöjda med denna.

Anna Bergendahl är 18 år och jag undrar hur många som kände till henne innan tävlingen. Visst, hon kom femma i Idol 2008 men finns det något man glömmer så snabbt som tidigare Idol-deltagare. Det skulle vara vädret i så fall. Här kom hon och jag kände mig förflyttad till den tid när Ann-Christine Bärnsten sjöng "Ska vi plocka körsbär i min trädgård". Eller möjligen Marie Lindberg, ni minns lärarinnan från Munkedal. Alltså enkelt, ingen hårdsminkning och inga tillkrånglade kläder. Det var som om grannens dotter hade stått där. Skillnaden var bara att Anna vann. Med en förbaskat bra låt dessutom. Inte för att jag tror att den håller så långt i Oslo men jag hoppas. Grattis, Anna!

Programmet blev en rätt trevlig tillställning och nu var ju DOLPH tillbaka. Hans roll var rätt nedtonad och lika bra det. Jag förstår inte varför han blev så populär efter första programmet. Ibland pratade han ju så långt nere i basen att det var omöjligt att höra vad han sa. Fast programmet var ju inte till för oss äldre som givetvis har nedsatt hörsel. Att jag fortfarande vid 65 fyllda kan höra syrsor hör naturligtvis inte hit. Christine Meltzer har varit lika hysterisk som vanligt men Måns Zelmerlöv har faktiskt varit en positiv överraskning. Men så roliga var inte Petra Medes skämt förra året att de behövde återupprepas i år.

En annan final var i På spåret i fredags. Kristian Luuk och Fredrik Lindström har förvaltat arvet från Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg bra. Med varsam hand har de fortsatt i deras anda utan att därför imitera dem. Sedan var det en annan sak att man lyckats samla Sveriges två kaxigaste män i finalen. Markus Birro och Johanna Koljonen vann, mycket tack vare Johannas breda allmänbildning. Peter Apelgren och Helene Benno fick en hård match och tävlingen avgjordes först genom utslagsfrågor. Men det var dåligt av de två herrarna med göteborgskt ursprung att inte tidigare känna igen att man var på väg till Göteborg. Också dåligt av dem att inte veta att Göteborgs stadsplan är hämtad från Djakarta. Fast Birro lyckades gissa det.

Nu gick i alla fall tävlingen min väg. Peter Apelgren unnade jag inte att vinna. Inte sedan han uttalade sig om Fredrik Lindström och sa att han har korta ben och det är ofräscht på en man. Jag har också korta ben och det är möjligt att det är ofräscht. Men det är inget jag kan göra något åt. Och jag har hellre korta ben än ett allmänt spydigt utseende. Eller ett tonfall som gör att jag inte kan öppna munnen utan att låta spydig. Det räcker såväl med att jag är spydig när jag skriver.

Bondfångerier

Jag blir alltid lika irriterad när någon försöker lura mig. Bondfångeri kallas det. Inte för att jag vet om bönder är mer lättlurade än andra, men det kanske är lite lättare att lura småföretagare i allmänhet än oss andra. Om nu dagens bönder kan kallas småföretagare. Jag tycker det mer brukar likna en storindustri om man ser ett modernt lantbruk. Låt mig ta några exempel på bondfångerier.

I onsdags blev jag uppringd av någon som uppgav sig ringa från polisen på en västsvensk ort. Han meddelade att jag blivit polisanmäld. Ja, inte jag personligen utan ett internetforum där jag är moderator. Anledningen skulle vara att en företagare i berörd bransch känt sig förtalad av ett inlägg. Jag berättade att jag inte är huvudansvarig utan hänvisade till den som är det. Polisen gav sig dock inte. Han fortsatte och var mycket upprörd. Nu hade det ju underlättat om jag läst det åberopade inlägget, men när jag sedan fick tillfälle att göra det så kunde jag inte finna något allvarligt förtal där. Jag blev alltså lite misstänksam, i synnerhet som polisen talade med norsk accent och den som skulle ha förtalats var just norrman.

Efter lite funderande kom jag på att jag skulle ringa upp polisen igen för några kompletteringar. Jag hade ju hans telefonnummer i displayen så det var inga problem. Men döm om min förvåning när det visade sig att det var den som anmält förtalet som svarade. Han blev lite ställd när jag påpekade att det var konstigt att samma person som uppgett sig vara polis svarade. Men han fann sig snart: polisen var en annan person som bröt på norska på samma sätt. Och han hade ringt från företaget (som för övrigt stod på en helt annan person) för att han varit där men han hade just begett sig i väg. När började polisen göra hembesök för att ta upp en förtalsanmälan? Det är ju knappt de kommer när det varit inbrott.

Nåväl, det hela avslöjades men det var inte roligt innan bitarna föll på plats och jag förstod att uppgiften om polisanmälan med all sannolikhet var fejkad. Skulle den ändå vara gjord och det händer något så är det ett betydligt allvarligare brott att hota folk genom att uppge sig vara polis. Jag skall inte avslöja vem företagaren är eller i vilken bransch. Men ni må tro att det kliar i fingrarna att göra det. Fast jag vill inte ha en riktig förtalsanmälan. Nog är det dock konstigt att det finns företagare inte drar sig för någonting. En sak kan jag göra: avråda alla mina bekanta från något som helst samröre med det företaget. Den som vill veta mer får gärna kontakta mig.

Nästa exempel gäller branschtidningen Res- & Trafikforum. I dag ramlade prenumerationsavin för nästa år in i brevlådan. 634 kronor inklusive moms. Bara 19 kronor mer än förra året. Det är ju rimligt. Men vad i h-e nu då? I en liten kolumn står det att det gäller 8 utgåvor. Förra året fick jag 10 nummer för ett lägre pris. Detta viktiga faktum meddelas inte på annat sätt. Men från annan säker källa har jag hört att skall bli två dubbelnummer. Med tanke på att den andra branschtidningen, Bussbranschen (som kommer ut med 10 nummer även i år och är betydligt billigare), i regel hunnit före med vad det finns läsa i Res- & Trafikforum känns den mer och mer som en hög repriser till högre priser (för att tala med kåsören Cello). Det finns två branschtidningar om bussar. Den ena kallar sig ledande utan att vara det. Den andra stärker allt mer sin ställning som den ledande. Jag gläds åt detta men det känns lite bittert att det blev mer markant sedan jag slutade medverka där. Men nu är en medverkan i annan form på gång igen.

Och så har vi då det där med företag som skickar fakturor på sådant som man inte har beställt och än mindre fått. Fick en sådan häromdagen. När jag läst och funderat på vad det var vad jag beställt så hittade jag lite finstilt att detta inte var en faktura utan ett erbjudande och att jag inte behövde göra någonting om jag inte vill ha det som erbjöds. Tyvärr glömde jag notera företagets namn, men så upp.

För övrigt undrar jag om inte Postkodlotteriet kunde få lite mer pengar över till välgörenhet om de slutade att skicka reklam i stort sett varje vecka. Reklamen har motsatt verkan på mig. Så länge den dräller in på det här sättet tänker jag inte gå med. Visserligen missar jag chansen att få 21 miljoner kronor i Grannyran. Men det är lika sannolikt att vinna de pengarna som att blixten slår ned i huvudet på mig. Eller osannolikt.

Banne mig var det inte våren som kändes när jag var ute med hundarna i dag.

Snön borta och tågen fungerar

Rubriken kan verka provocerande, i synnerhet som SMHI pratar om 10 cm nysnö i Borås i morgon. Men till skillnad från många andra rubriker är den helt korrekt. Åtminstone om man utgår från mina upplevelser under gårdagen. Jag var nämligen i Malmö i går. Möte med Banverket om banarbeten för år 2011. Snart är vi där och banarbeten måste planeras så att störningarna kan inarbetas i tidtabellerna.

Med tilltagande ålder har jag alltmer lagt mig till med vanan att oroa mig för att allt skall gå enligt Murphys lag, det vill säga allt som kan gå snett går också snett. Så blev det nu inte i går. Tåget kom in i rätt tid till Borås C, jag hittade min sittplats och vi kom i rätt tid till bytet i Alvesta. Där hände sig dock att tåget stannade cirka 100 meter för tidigt. Lokföraren ropade i högtalarna att han skulle köra fram till ordinarie stopplats men då hade av- och påstigning redan påbörjats. Så det var inte mycket att göra. Nu visade det sig dock att sista dörren inte kom in vid plattform och en bekant från Ulricehamn som skulle gå ut där kom inte av utan fick ta en extra sväng till Växjö. Nåväl, bytestiden i Alvesta för X2000 mot Malmö är väl tilltagen så den utflykten hanns med. Och inte hade det kostat något extra heller.
Ett par minuter före annonserad ankomsttid kom X2000-tåget till Malmö in. Jag hittade min plats och sedan var det bara att sitta lugnt och titta ut genom det skitiga fönstret och ju närmare Malmö vi kom ju mer syntes att det blir vår i år också. En bra schlagertitel förresten: "Det blir vår i år". Skall skicka in den till schlagerfestivalen nästa år. Den skall bara textsättas och komponeras först. Kan väl inte vara så svårt. Visserligen kan jag inte läsa noter men jag såg att musikprofessorn Benny Andersson inte heller kan det. Så jag är i gott sällskap. Och vi sjuhäringar har ju haft framgång i schlagerfestivalen förr.
I Malmö var nästan all snö borta. Men det var kallt, strax över nollan. Och gråtrist. Konferensen var på Östergatan ett stenkast från centralstationen och jag begav mig dit för att finna att Banverket inte fanns kvar där. Läste lite bättre på kallelsen och det visade sig att det sulle vara på Sankta Gertrud. En trevlig konferensläggning i gammal stil, också den på Östergatan. Tyvärr var den närmast obligatoriska smörgåstårtan borttagen. Dock ersattes den av en alldeles utmärkt lunchbuffé där jag ångrar att jag inte bad om receptet på potatisgratängen. Jag vet inte hur många misslyckade potatisgratänger jag ätit under årens lopp, men denna kunde man definitivt inte räkna dit. Det blev ett snabbt möte och efter en dryg timme var det dags för kaffe. Vi följde anvisningarna men det var lite förvirrat var vi skulle få kaffet. Efter mycket om och men visade det sig att det serverades färska wienerbröd med massor av vaniljkräm på utanför konferensrummet.

Så åter till stationen för att ta tåget hem klockan 15.14. Allt perfekt, tåget avgick i rätt tid. När vi kom till Lund började högtalaren med "ett trafikmeddelande". Då vet man att det är elände på väg. Nedriven kontaktledning? Signalfel? Urspårning? Nej, det var en väska utan ägare som upphittats och i dessa terrortider är det tydligen tillräckligt för att polis måste tillkallas och ta hand om den. Vi blev alltså försenade från Lund - en hel minut! Det var inkört med råge till Alvesta.
Det blev 45 minuter i Alvesta. Alvesta är inte Sveriges tråkigaste järnvägsknut. Det är Öxnered. Alvesta kommer nog dock god tvåa. Ni minns väl Sickan Carlssons sång i filmen Sjunde himlen, där hon sjunger till tråkmånsen major Kruuse, spelad av Gunnar Björnstrand: "Du ser ut som en Alvesta-stins". Tåget från Kalmar som tog mig sista biten till Borås kom in i rätt tid och höll sedan tiden så att jag var i rätt tid i Borås. Fyra tåg och inte ett enda försenat. Visst har SJ hämtat sig efter vintern. Snart kommer de nog att köra alla tåg också.

Jag såg att ett reservlok var framkört i Alvesta. Nej, det är ett museilok. Står uppställt utanför stationen och tål inte en närmare granskning. Skall nu kommunerna ha ånglok uppställda så måste de väl också hålla dem i skick. Annars är det lika bra att ta bort det. Det är ju bara någon mil till den gamla ånglokskyrkogården i Vislanda.