Staffans tankar om lite av varje

Med Sicko på lunchpromenad

2012-01-25T21:41:00.001+01:00

Så fick vi då snö till sist även den här vintern. Inte så stora mängder men för Sicko är det en upplevelse. Han är nu 8 månader gammal och det är således den första snö han har upplevt. Tacka för att det blivit ännu roligare att gå ut på promenad. De här bilderna tog jag i det vackra vädret i går. Sicko berättar själv.

Först träffade vi Görans hundar. Ja, det är egentligen inte hans men han är daghusse för dem. Den ena fick en ögonsjukdom i höstas och är nu helt blind. Det är därför hon har fått en kompis. Som vanligt bråkade vi lite grann.

Vid Fritidsgården mötte vi Sven. Jag måste hälsa rejält och hoppar upp mot honom.

Men snart tröttnar jag på det myckna pratandet och tittar åt ett annat håll för att se om det inte kommer någon hund därifrån.

Sedan hittar jag en pinne, som jag tar i munnen och flyttar en bit.

Rackarns seg pinne men jag har ju starka tänder så jag skall nog kunna bita av den.

Så går jag riktigt fint men det är visst någon som kissat i snön här. Undrar vem det kan vara. En utböling kanske, jag känner inte igen lukten.

Nej, husse, stanna! Här är ju något mer som jag måste titta på.

Här är någon annan som kissat. Den lukten känner jag igen. Kan det vara grannens stora vita tik?

Husse fortsätter framåt men jag måste ju titta närmare på den söta hunden som går där nere.

Undrar om det finns något ätbart i snön. Det skadar inte att undersöka.

Väl hemma är det skönt att koppla av med en cigarr. (Fast det är ett tuggben.)

Rackarns segt ben men jag skall nog tugga i mig det. Om jag bara får mat. Fast husse vill visst att jag hellre äter av torrmaten.

Klicka på bilderna och de blir större.
(Klickar du med vänsterknappen får du ett bildspel. Klickar du med mitthjulet får du bilderna en och en större i nytt fönster.)

En riktig italiensk sjökapten - ingen Schettkapten

2012-01-25T17:23:00.004+01:00

Så gott som varje dag ramlar ett mejl från Travel Inside in i min e-postbrevlåda. Det brukar vara trevlig läsning och lite pigga kommentarer som görs av dess chefredaktör Jan Ohlsson.

I dag handlade det om kryssningsfartyget Costa Concordia igen och Ohlsson gör en jämförelse med det italienska lyxfartyget Andrea Doria, som kolliderade med Svenska Amerikalinjens Stockholm mitt på ett lugnt Atlanten år 1956. Det är intressant att se att Ohlsson skriver att Stockholm hade ett större ansvar för detta än vad som tidigare sagts. Jag har alltid hört att det var Andrea Doria som var vållande och den inställningen hade tydligen också det italienska rederiet. Liksom den kända journalisten Britt Marie Mattsson, som är släkt med ett av befälen och som skrev en bok som helt friar Stockholm från skuld. Jäv är något som sällan diskuteras journalister emellan, i varje fall så länge det gäller den egna kåren.

Vi lär väl aldrig få veta om kapten Piero Calamai begick något misstag som orsakade eller medverkade till olyckan, där 56 personer omkom (51 på Andrea Doria och 5 på Stockholm). Men vi vet att han efteråt uppträdde som en riktig kapten och inte som en sentida kollega uppträde i januari 2012. Calarnai stannade kvar på kommandobryggan och var beredd att följa med sitt fartyg i djupet. Det övriga befälet sade då att i så fall följer de med och det ville naturligtvis inte Calarnai ha på sitt samvete. Så att han lät sig övertalas att gå i land när det ändå inte fanns mer att göra.

Men den tidigare så entusiastiske sjökaptenen vart totalt knäckt.

Ni kan läsa den läsvärda krönikan här. Det blir en stunds intressant läsning, jag lovar. Observera att medan Costa Concardias kapten Schettino tydligen helst umgicks med vackra damer i baren så ansåg kapten Calarnai att det var en säkerhetsrisk att äta med gästerna i matsalen.

När jag åkte Hurtigruten blev jag inbjuden att äta vid kaptens bord men jag avböjde. När jag betalt en dyr biljett skall jag väl inte behöva äta med besättningen.

Nytt jobb för Juholt?

2012-01-21T11:22:00.002+01:00

Det spekuleras nu rätt friskt i att Håkan Juholt klockan 15 i dag kommer att meddela att han avgår som partiledare. Inte oväntat i så fall trots de vackra orden från VU som Carin Jämtin meddelade pressen i går med ett ironiskt leende på läpparna. Nu består tydligen VU av två avdelningar, en som formulerar sådant som skall meddelas media och en som tar beslutet. Jag har hört att den senare kallas Verkställande VU och att den skulle övertalat Juholt att avgå.

Anledningen till att Juholt avgår lär dock inte vara att han har insett att han inte är önskvärd utan att han erbjudits ett nytt jobb. Rederiet som äger Costa Concordia letar nämligen efter en efterträdare till kapten Francesco Schettino (en riktig skettkapten som vi säger på västgötska). Nu har Juholt erbjudits jobbet. Man vill nämligen ha en kapten som inte lämnar den sjunkande skutan i första taget.

Fast politiken blir lite tråkigare om Juholt avgår.

Regalfärjan Vasa?

2012-01-17T11:58:00.001+01:00

Alla färjor är fartyg men alla fartyg är inte färjor. När nu kryssningsföretaget Costa Concordia, världens största, gått på grund i Italien så ser och hör man allt oftare i media att den benämns "färjan". Ett sådant språkbruk har nog spridit sig med en yngre generation. För många år sedan hörde jag några unga tjejer kalla Waxholmsbolaget ångfartyg S/S Storskär för färja. En besättningsman hörde det och tillrättavisade dem i allvarliga ordalag. Så allvarliga att tjejerna dädanefter knappast förväxlat en färja med en Waxholmsbåt.
Tänk att en maskin och lite annat och vitmålad plåt
kan bli nåt så bra som en Waxholmsbåt
skaldar Carl-Anton.

Även när Hurtigrutens Nordlys drabbades av brand i Ålesund skrev många tidningar om "Hurtigrutefärjan". Låt oss kämpa för denna förslappning i språkbruket.

För övrigt verkar kryssningsfartygets grundstötning allt konstigare. Världens största kryssningsfartyg borde väl ha en mästare till kapten som inte leker med sitt fartyg. Det verkar ju som om han gjorde en avstickare i okända farvatten för att visa upp sitt fina fartyg för en kollega som bodde på ön. Dessutom är det väl närmast klarlagt att han flydde långt innan evakueringen var klar. Det verkar vara ett riktigt stolpskott till kapten alltså. Varför fick han förtroendet att vara ansvarig för över 4 000 personers liv? När det nu finns så många bra kaptener som tar seriöst på sitt ansvarsfulla jobb.

Jag tror att kryssningsföretaget och rederiet får svårt att klara sig ur det här. Däremot tror jag inte att kryssningsindustrin i stort kommer att leda någon större skada.

Hurtigrutefärja?

När jag tog bilden var Arild Hårvik kapten och ansvarig för oss cirka 600 passagerare. Bilden är tagen när jag och några andra av dem gjorde en bussutflykt. Arild Hårvik blev sjöhjälte år 2004 när han var kapten på Midnatsol och höll på att glida på Bukkatjuane på Stadhavet. Det var dock inte någon vansinnesmanöver som gjorde detta utan ett haveri på båda maskinerna. Midnatsol blev alltså manöverodugligt men Hårvik gjorde vad han kunde bland annat med hjälp av ankaret. När det var 100 meter från en oundviklig katatstrof kom en maskin i gång och det stannade vid en allvarlig incident. Då hade resenärerna redan gått i livbåtarna. Hårvik hyllades sedan för sin insats och det fanns nog inte ens i hans tankebanor att han skulle lämna skeppet förrän allt gjorts för resenärernas och besättningens säkerhet.

Farligare att åka buss än kryssningsfartyg?

2012-01-15T13:48:00.000+01:00

– Det är betydligt farligare att åka på en bussresa, men det kräver att reglerna följs. Det här är en verksamhet som måste kontrolleras, säger Thore Hagman på Sjöräddningssällskapet.

Detta enligt Aftonbladet utan att ange vem denne Hagman är. En googling ger vid handen att han är forsknings- och utvecklingsansvarig på Sjöräddningssällskapet. Bland hans tidigare meriter kan nämnas ett förslag att skridskoåkare skall använda flytväst.

Helt bortsett från den töntiga formuleringen av citatet (krävs det att reglerna följs för att en bussresa skall bli farligare?) undrar jag hur herr exprätten resonerar och vad han grundar sitt uttalande på. Har han jämfört hur många som åker på bussresa jämfört med på kryssning? Check - svar: nej. Har han undersökt hur många som förolyckats på det vi brukar kalla bussresa (det vill säga ett researrangemang med buss)? Check - svar: nej. Har han glömt Estonia? Check - svar: ja. Har han glömt Scandinavian Star? Check - svar: ja.

Skulle han nu ha jämfört med något kunde han ju jämfört med bilismen. Och inte ge sig på en helt oskyldig bransch som jämförelse.

Jag betraktar det som ett övertramp. Jag kan bara förklara det med att olyckan kommit som en chock för dem som trodde att moderna kryssningsföretag inte kan råka illa ut. Det trodde man för 100 år sedan också även om fartyget då hette Titanic.

Hursomhelst är det förstås en fruktansvärd olycka och vi vet ju ännu inte hur många dödsoffer det blir. Vi vet inte ens hur många som är saknade eftersom uppgifterna varierar mellan 40 och 70.

Men jag har inte blivit avskräckt av att åka på kryssningsresor framöver. Inte bussresor heller för den delen.

Ett försök till årskrönika

2011-12-31T16:35:00.002+01:00

Jag tänkte skildra året som gick med ett antal bilder. Det blir en bild från varje månad. Bilderna är inte utvalda för att de är de bästa eller alltid för att de är särskilt unika utan det är helt enkelt dem som jag vid en snabb titt hittade. Med utgångspunkt från dem blir det en personlig årskrönika - eller försök till en sådan.

Januari:

Vi hade massor med snö och kallt var det också. Klockan 4.00 en januarimorgon väcktes jag av att snöröjarna började köra undan snön utanför mitt hus.

Februari:

En snöig och isig dag åkte jag med min gode vän A till badparadiset Almenäs. Men inte var det mycket av badstämning denna dag inte.

Mars:

En dag i början av mars gick jag som vanligt upp vid 8-tiden och kunde bevittna denna fina soluppgång från balkongen.

April:

Även om vintern var besvärlig kom våren rätt tidigt. I slutet av april såg det så här sommaraktigt ut i Stadsparken i Borås.

Maj:

I början av maj var jag på tjänsteärende i Malmö och passade på att prova den nya Citytunneln, som förde mig till Hyllie. En gudsförgäten håla men med ett fint vattentorn. Och det är på gång stora saker i Hyllie som Malmö Arena och Ikea.

Juni:

I början av juni opererade jag prostatan och det gjorde att jag inte kunde ge mig i väg på några längre utflykter. Men en visit i den vackra Ramnaparken i Borås kunde jag göra. Här är fågelhuset. Jag undrade varför det skall ta så lång tid mellan var gång man besöker denna pärla.

Juli:

I juli var jag så pass återställd att jag vågade åta mig ett tjänsteuppdrag i Motala. Det blev lite rast mellan tågen jag skulle bevaka och under en av dem passade jag på att besöka Göta kanal vid Borenshult. Där var båttrafiken i full gång.

Augusti:

I augusti gjorde jag några utflykter, bland annat en till Bohuslän. Den här vackra parken heter Skansplan och ligger utanför centralstationen i Uddevalla.

September:

Den stora händelsen i Borås i september var att kungen och drottning kom på besök. Man hade prytt upp staden med blommor utefter kungens promenadväg. Här skall det dröja så länge innan han kommer. Bilden är tagen mot Anna Lindhs park.

Oktober:

En färggrann bild på Krokshallsberget med höstträd men ännu fräscha blommor får illustrera oktober.

November:

En månad senare har hösten kommit. Det här är sista gången på drygt en månad som bussarna till Göteborg stannar här precis utanför stationshuset. För nu stängdes hållplatsen för ombyggnad och öppnades återigen i den 11 december.

December:

Vid Stora torget hade tomten fått sitt eget land. Det som förvånar mig är snön. Men vi hade väl någon dag med snö som dock försvann snabbt.

Med detta ber jag att få önska er alla ett riktigt gott år 2012.

Precis som alla andra dagar hittills i år blir bilderna större om man klickar på dem.

50 000 sidvisningar!

2011-12-31T11:39:00.001+01:00

Årets sista dag var bara några minuter gammal när jag nådde 50 000 sidvisningar på min blogg. Det är något jag är mycket stolt över och jag tackar er alla för att ni bidragit till detta samt ber att få önska ett gott nytt 2012.

Det har blivit spännande att sätta på TV:n

2011-12-28T18:15:00.000+01:00

Ja, det är inte programmen som har blivit mer spännande, även om de fyra timmarna från Hurtigruten under eftermiddagen i förrgår och i går var mycket spännande att se för mig, som åkte Bergen-Kirkenes tur och retur i april 2007.

Det som gör att det blivit spännande är att vi fått installerat TV via fiber. Det innebär att vi måste ha två boxar för att kunna se TV. Att installera dessa visade sig inte vara det lättaste. Men som tur är har vi Grannsamverkan här på området så Pekka kom upp och hjälpte mig att installera. Det såg lätt ut när han gjorde det. Man kunde också ringa Telia som då skickar en man till det facila priset av 800 kronor. Pekka tar ingenting, men man jag gav honom en hundralapp till Grannsamverkan.

Spännande är det för att nu när man sätter på TV-n vet man inte vad som händer. I bästa fall startar den sedan man startat box nummer 1 med fjärrkontrollen. Ibland startar den upp på nytt och man får vänta någon minut. Ibland kommer att felmeddelande att man måste starta om boxen. Då drar man ur sladden till box nummer 2 och sätter i den igen och automatiskt letas alla kanaler fram. Det tar ett par minuter. I går fick min far, som bor på samma område, problem och då visade det sig fungera sedan han dragit ur TV-n och satt i kontakten igen.

Det bästa är att vi nu fått bättre bild och en massa kanaler. Vi kan också få betalkanaler till ett betydligt bättre pris än tidigare. Men vad spelar det för roll för mig som i stort bara tittar på ettan, tvåan och fyran?

Det är också spännande att se om min blogg kommer över 50 000 sidvisningar före årsskiftet. Det fattas ett par hundra just nu så det är fullt möjligt. Grön Tele lyckades för ett par veckor sedan komma över 1 000 sidvisningar med mitt inlägg "Grön Tele slår till igen".

Julstormen Dagmar och tågtrafiken

2011-12-27T23:20:00.002+01:00

Delar av landet, främst södra Norrland och ett band över Värmland och Dalarna, drabbade av en kraftig storm natten till juldagen. All tågtrafik på börda linjer stoppades då man inte inte ville riskera att tågen skulle bli stående på linjen inklämda mellan två nedfallna träd och sannolikt också utan såväl ljus som värme. Det tycker jag är ett riktigt beslut. På 1950-talet gjorde man inte så men de bestod inte resenärerna till 90 procent av veklingar. I dag finns det resenärer som åker till Norrland utan riktiga ytterkläder. - Vi skall ju inte vara utomhus.. - Nej men om bilen eller tåget går sönder så måste du ju gå ut.

Trafikverket varnade också för att ge sig ut på vägarna så ersättningsbussar var inget alternativ. Nu blev det stopp för trafiken till och från Norrland även natten mot idag och då borde kanske ersättningsbussar kunna ha satts in. Men då fanns det inte tillräckligt med bussar att få tag i.

Jodå, det gjorde det visst det säger Joakim Palmkvist på Svenska Dagbladets opinionssida. Han är vd för Swebus så han är naturligtvis helt opartiskt. Eller tjohej. Nu går han ut ock kritiserar SJ. Kanske kunde väntat lite tills SJ fått förklara sig. SJ:s argument sågar han efter ett.

1. ”Det är för långt att åka buss på de här sträckorna.” Det stämmer inte. Många åker buss både till Norrland och till Dalarna. Men framförallt borde man kunna låta passagerarna avgöra själva om de vill sova i ett stillastående tåg eller åka buss.

Jo, det är rätt långt. Många tågresenärer tycker nog det. Även om SJ:s resenärer kanske i vissa fall skulle föredragit buss framför att bli kvar. Men jag tror inte det är de flesta. I så fall hade de säkert valt buss från början.

2. ”Vägarna är inte säkra.” Det här argumentet är det sämsta. Vi på Swebus trafikerar ju vägarna utan problem. Men när SJ säger såhär skrämmer man våra resenärer eller resenärer som försöker hitta egna lösningar för att kunna ta sig till/från sitt julfirande. Även när mindre vägar inte är farbara på grund av nedfallna träd eller att snöröjningen inte har kommit igång så brukar de stora vägarna vara säkra att fara på.

När Trafikverket varnar för att ge sig ut både på vägarna är det inte lämpligt att sätta in ersättningsbuss. Seriösa bussbolag kör överhuvudtaget inte då. Om Swebus gör det är det upp till dem menjag tycker det andas lite förakt för sina kunders säkerhet.

3. ”Det går inte att få tag på extrabussar med kort varsel under julhelgen.” Det här är struntprat. Vi själva har kontakt med många bussbolag som gärna vill ställa upp med kort varsel när det behövs. Det är en av expressbusstrafikens viktigaste styrkor.

Jag har ofta ringt efter extrabussar vid stora trafikstörningar och fått svaret att det inte finns några bussar att ställa upp med. Det är inte SJ som pratar strunt, det är Swebus som gör det. Swebus kan dra nytta av att det finns en inofficiell organisation av bussbolag som med kort varsel ställer upp för dem. Det kan inte SJ göra. - eller deras bussbeställare Björks Buss.

Att nu vd:n för Sveriges största expressbolag går ut och kritiserar SJ utifrån det han läst i media och dessutom har mage att påstå att det SJ säger skrämmer deras resenärer är inte särskilt hedrande för hans bussbolag, Swebus. Nog skall de väl kunna få resenärer utan att baktala konkurrenter. Men Swebus lär ha haft ett dåligt år. Det är tråkigt när sådant här händer och det är nästan omöjligt att förebygga.

Vi måste lära oss att acceptera att naturens krafter rår vi inte på. När SMHI går ut med en klass 2-varning är det för att läget är allvarligt.

God Jul etc

2011-12-22T15:09:00.002+01:00

God Jul och Gott Nytt År tillönskas alla bussintresserade läsare.

God Jul och Gott Nytt År tillönskas alla tågintresserade läsare.

God Jul och Gott Nytt År tillönskas också alla andra intresserade läsare.

Om du klickar på bilderna blir de större, julen juligare och nyåret nyare.

Tänk att vatten kan vara så gott

2011-12-02T09:45:00.001+01:00

Jag kommer att tänka på en bekant som dagen efter kvällen före med vad den innebar av fest vaknade med en förfärlig baksmälla och bad sin hustru att hämta ett glas kallt vatten åt honom, vilket hon också gjorde.
- Oj vad gott! Väck barnen också så att de också får smaka.

Ungefär så känner jag mig i dag. Nej, nej, jag var inte ute och festade i går men vi har haft några dagar med en vattenläcka som har gjort att det funnits vatten i kranarna. Men nu tycks det vara fixat. I varje fall rinner det gott vatten ur kranen igen och för att ta igen det jag förlorat så bara njuter jag av det.

Det var vid 9-tiden i onsdags som det helt plötsligt slutade finnas vatten i kranarna. Dock kom det tillbaka ett tag efter någon timme och jag lyckades hälla upp två kärl med lite brunfärgat vatten så att jag åtminstone hade till matlagning. Vid lunch kom vattnet tillbaka igen för att sedan återigen vara borta under några eftermiddagstimmar.

I går blev det ännu värre. Vid 9-tiden var det torrt i kranarna och först vid 18-tiden började det rinna igen. Och gör så allt fortfarande så förhoppningsvis är läckan slutgiltigt lagad nu. Under tiden har vi fått gå cirka 300 meter till en kran, där vi kunnat fylla våra kärl med vatten. Där såg det ut ungefär som jag minns det när vi besökte en kåkstad i Soweto. Folk stod där i lervällingen och tappade upp vatten. Det var ingen trevlig stämning heller för alla var förbannade.

Jag förstår att sådant här kan hända och inte är mycket att göra åt. Men när det händer så bör man ju åtminstone kunna be om att få ordentlig information. Det finns många moderna medier nuförtiden: Internet, lokalradion, lokaltidningarna, telefon... Nu använde man ett gammal hederligt sätt att informera. Nej, inte röksignaler eller brevduvor utan en maskinskriven A4 i trapphuset. Ville man veta mer skulle man ringa Bobutiken. Det är bara det att denna har öppet mellan 10.30 och halv elva. Eller när det nu är. Mycket är det i alla fall inte.

I det här läget borde man ju satt någon jour som svarade på de närmare 900 hyresgästernas frågor men icke. Jourfelanmälan visste förstås ingenting. Inte ens var vattenkranen fanns. Enligt A4-bladet fanns den "vid våran infart". Var tusan är det? Till sist hittade jag den dock invid busshållplatsen Kristineberg 2, ca 50 meter från "våran infart".

Skärpning, Apartment Bostad. Det är hyresgästerna ni tjänar era pengar på. Ta hand om dem! Och varför inte ställa ut vattentankar på lite olika plats i bostadsområdet. 300 meter är långt att gå för en gammal människa som skall bära tio liter vatten. För en ung också.

Jag har jobbat vid rälsen

2011-11-26T17:50:00.001+01:00

När folk frågade mig vad jag gjort i mitt yrkesliv brukar jag alltid svara att jag har jobbat vid järnvägen. Det har varit klarläggande för de allra flesta även om många tycks tro att det bara är lokförare som jobbar vid järnvägen. Men snart kommer inte den yngre generationen att förstå vad jag menar med järnväg. För så står det nästan aldrig i tidningarna numera.

Först hade vi järnvägsstation. Det säger nästan ingen i dag utan nu säger de tågstation. Första gången jag hörde det ordet var för cirka 40 år sedan när Gals and Pals sjöng Östen Warnerbrings text i "Ture och Tyra":
Tåget till Tyra
går klockan fyra
till Västanmyra
tågstation...
Han var bra på rim den där Warnerbring. Tur att tjejen inte hette Emma eller Eufrosyne.

Detta har dock tagit lång tid. Men snabbare än SJ 4000, som är snabbare än SJ 2000 och ännu snabbare än SJ 3000 (hängde ni med där?) så har ordet järnväg börjat bytas ut mot räls i media. Eller ännu värre: "rälsarna". Rälsen går genom Abisko nationalpark läste jag just i Borås Tidnings resebilaga. Ursäkta, men jag trodde det var järnvägen eller möjligen spåren - eller banan. Resenärerna blev sittande på rälsen i flera timmar stod det nyligen när ett X 2000 hade rivit kontaktledningen och blivit strömlöst. De blev väl i alla fall sittande på tåget.

Varför skippa det fina gamla ordet järnväg. Är det engelskans railway som spökar? "You may take the iron way to Gothenberg to get to Hindås" som en i engelska språket mindre bevandrad tjänsteman vid järnv... rälsen i Borås förklarade för en utländsk turist.

Fast snart kanske man börja säga rälsstation i stället. Är det bättre än tågstation? Undrar en som jobbat vid rälsen i det mesta av sitt liv. Utom tre somrar på ett postorderföretag, då vi dock skickade paketen med rälsen.

Såg ni första avsnittet av "På spåret" i går förresten? Ja, det skall snart byta namn till "På rälsen". Fast numera borde det väl snarare vara "På landsvägen". Eller "På asfalten". Jag blev lite irriterad på Peter Wahlbeck och den där fd flygvärdinnan som lyckades kamma hem noll poäng i första omgången. Om man tror att Missisippi är en stad och att Satchmo inte var Louis Armstrongs smeknamn utan hans sångsätt (kallas scatsång fast jag tyckte Fredrik Lindström sa något helt annat) blir det lätt så. Men de tog sig ju lite grann när vi kom närmare Sverige.

Ännu mer irriterad blev jag dock på makarnas Haags kunskaper. De kunde ju bättre än jag... Fast nog blev tävlingen roligare om de tävlande vore lite mer jämlika i kunskapsnivå. Och var inte den sista frågan där alla - utom de tävlande - såg att vi lämnade Stockholms centr... tågstation inte för lätt? Men flygvärdinnan fick det till att tåget skulle till Tällberg men avgav inte detta som officiellt svar sedan Luuk påpekat att det var städer det frågades efter. Städer avskaffades i Sverige 1971 trodde jag men...

Ännu har ingen spekulant på bloggen hört av sig. Men den är inte längre till salu.

Blogg till salu

2011-11-24T15:09:00.001+01:00

På domaner.org såg jag att min lilla enkla blogg är värderad till 54 276 kronor. Om någon är villig att betala detta för att överta bloggen så säljer jag direkt. Ring mig om du vill köpa den för det här priset. Ja, jag skall inte vara knusslig: du kan få den för 54 000 jämnt.

I dag kan det bli en spännande dag

2011-11-22T09:02:00.001+01:00

Sett till hela tiden jag drivit denna blogg har nu Studieresan till Rügen fått 809 sidvyer och Grön Tele slår till igen har fått 806. I dag kan alltså den senare sidan bli den mest visade och det är väl första gången Grön Tele kommer i topp någonstans. Det inlägget har också lockat 24 kommentarer. Läs dem och tag varning.

(Du hittar länkar till båda dessa inlägg i spalten till höger.)

Edit 22 november kl 18.30:

Jovisst gick Grön Tele upp i ledningen just nu med 814 sidvisningar.

Trafikforum - stor suck

2011-11-20T16:37:00.001+01:00

Häromdagen fick jag senaste numret av Trafikforum i brevlådan. Förr brukade jag läsa den så gott som meddetsamma men numera blir den i regel liggande några dagar. I eftermiddags hade jag dock bestämt mig för att åtminstone bläddra i den oroväckande hastigt växande högen av trycksaker som inte direkt förpassas till återvinningen. Den högen växer för övrigt ännu hastigare.

Trist som vanligt - nej, om möjligt tristare. Jag försökte läsa chefredaktör Anders Karlssons ledare om likheterna och skillnaderna mellan lastbilstransportbranschen och bussbranschen. Eftersom Karlsson också är chefredaktör för en tidning som handlar om lastbilstransporter behöver han bara skriva en ledare. En ledare till två tidningar. En sällsynt tråkigt och intetsägande sådan dessutom.

Sedan fortsätter läsningen med mest gäspningar och en och annan suck. Vid sidan 12 går jag ut och lagar kaffe. Läser sedan en artikel med rubriken "Spännande nyheter vid Busworld i Kortrijk". Det fanns säkert sådana men tidningen har i så fall inte lyckats hitta dem. På sidan 13 får jag kaffet i vrångstrupen. Där står nämligen en halvsidesannons i egen sak: "Erbjudande till BR's medlemmar". BR är Bussbranschens Riksförbund. Det är bara i rubriken det står erbjudande - fast det är just vad det är. I brödtexten står bara att en helårsprenumeration på Resforum och Trafikforum ingår i medlemskapet. Sedan står det lite om hur förträffliga tidningarna är och så att man i medlemskapet får 10 nummer av Trafikforum, 6 nummer av Resforum, 10 nummer av Trafikforum som e-tidning, 6 nummer av Resforum som e-tidning och dessutom respektive tidnings nyhetsbrev varje torsdag. Allt till ett totalt värde av 2 196 kronor.

Vem vill ha samma tidning som man får på papper i brevlådan också som e-post? Visserligen ser jag bara på ett öga men jag är helt säker på att den som ser med två ögon ändå inte behöver läsa tidningen mer än en gång. Nyhetsbreven kan lika väl läsa på tidningens hemsida - eller om man inte har så bråttom ofta också i pappers- eller e-tidningen. Detta är i praktiken inte värt mer än ungefär en tredjedel av det uppgivna värdet. Om nu någon lockas läsa allt detta som erbjuds så är det säkert en grund för att stämma tidningen för misshandel.

Men nu till det allra värsta. Det är så att från och med nästa år behöver BR:s medlemmar inte välja Res- och Trafikforum utan kan välja tidningen Bussbranschen i stället. Även den ingår i så fall i medlemskapet, men förmånen är mindre värd eftersom en prenumeration på den tidningen kostar betydligt mindre och framför allt för att dessa redaktion inte räknar upp värdet på en massa konstlade sätt. Men den är vida mycket mer värd om man räknar läsupplevelse. Jag vet inte vad medlemmarna kommer att välja. Men de bör i alla fall inte få vilseledande besked som påverkar valet.

Skärp er nu, Trafikforum!

Tillägg den 22 november 09.05:
Jag kollade på Google och ser att om man söker på Trafikforum hittar man mitt blogginlägg redan på tredje plats. Google är bloggarens bäste vän. Fast det tycker man nog inte på Mentor on line, som ger ut trycksaken i fråga.

För 16 år sedan: den 17 november 1995

2011-11-17T19:48:00.001+01:00

Den 17 november 1995 drabbades Västsverige av en fruktansvärd snöstorm, som isolerade oss i minst en dag. Det tog flera dagar innan allt fungerade som vanligt igen. Nedanstående bygger till största delen på det jag skrev i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen för några år sedan.

Fredagen den 17 november 1995 glömmer nog vi som var med inte i första taget. Jag jobbade på den tiden som persontransportledare vid SJ i Göteborg. Jag slutade vid 19.30-tiden torsdagen den 16 november och smet ett par minuter tidigare för att hinna med 19.30-bussen hem till Borås. Då hade det börjat snöa lite lätt och Marieholmsbron hade som så ofta krånglat under eftermiddagen men det hade rättat till sig snabbt. Så jag sa till mina kollegor:
- Jag sticker nu för det verkar ju lugnt.

Redan när jag kom ut märkte jag att det inte var ett vanligt hederligt snöfall utan något mycket värre. Jag gick till bussen och det var två gamla bekanta som körde de båda bussarna som skulle gå då. Eftersom det var lite folk bestämdes att det bara behövdes en buss. Föraren av den andra hade inte ätit på länge och gick för att köpa sig en varmkorv innan hon körde tom hem.

Föraren av bussen jag åkte med varnade mig och mina 15 medresenärer (det brukade vara minst 75 i två bussar på den här avgången) för att han inte kunde garantera att vi kom fram till Borås. Han hade hört en del om hur det låg till utefter vägen. I Kallebäcks lider räknade jag till 15 långtradare och lika många privatbilar som fastnat. Men vår förare lotsade bussen skickligt mellan haveristerna och vi tog oss upp. Sedan tog det dubbelt så lång tid till Borås som vanligt men fram kom vi. Jag fick efteråt att bussföraren som gått för att köpa korv hade blivit sittande hela natten. Så vi kom verkligen i väg i grevens tid.

På fredagen skulle jag börja jobba 09.30. Jag gick upp strax efter 07.00 och fann att hela Borås var översnöat. Satte på radion, där man meddelade att inga tåg gick från Borås denna dag. "Får väl bli bussen då", muttrade jag ilsket. Ögonblicket efter meddelade radion att inga bussar heller gick mellan Borås och Göteborg. "Får väl bli bilen då", muttrade jag ännu ilsknare. Jag hade ju splitternya dubbdäck på den. Då varnade radion också för att ta bilen, men det gällde nog inte mig tänkte jag och gick ut till parkeringsplatsen. Det var snö högre än bilen runt den, så det var bara att gå hem igen och ringa jobbet: "Jag kan inte komma i dag".

Det är ju vid sådana tillfällen man räknar med viss förståelse eftersom jobbet var vid SJ. Lite förvånande var det en från nattskiftet som svarade. "Du, jag kan inte komma i dag". - "Jaha, nu får jag vända blad här för att kunna anteckna alla som inte kan komma. Det blir den fjärde A4-sidan..."

Framemot eftermiddagen började i alla fall bussarna gå och jag ringde min chef och frågade om jag skulle komma in. Men han tyckte det var bättre att jag kom in på lördagen i stället och hjälpte till att reda ut allt. Lördagen den 18 november var det en strålande vinterdag med klarblå himmel och stormen hade rensat upp i luften. Tågen gick fortfarande inte men väl en buss som startat i Jönköping. Jag trodde den skulle bli fullsatt men det var gott om plats. En lokförare som också bodde i Borås och jobbade i Göteborg gjorde mig sällskap. Han hade heller inte kunnat ta sig till jobbet på fredagen och hade också kallats in på lördagen i stället för att vara jour.

När jag kom till jobbet föreslog jag att min första uppgift skulle bli att gå ut på plattformarna och inventera alla uppställda fordon. Det visade sig att ingen hade en aning om vilka fordon som stod där. Så det blev en angenäm timme i det vackra vädret om det inte varit för alla resande som frågade om jag visste var deras tåg fanns. Det visste jag inte - och ingen annan heller.

Väl uppe på kontoret igen stod fem lokförare från Karlstad och väntade. De skulle ha åkt hem dagen före men undrade nu om det gick några tåg så de kunde komma hem i dag. Tågen mot Stockholm hade börjat gå så jag skickade dem via Hallsberg. Lite dåligt samvete fick jag, för jag visste ju inte hur långt de skulle komma. Men ett par dagar senare träffade jag en av dem och han berättade att det gått utmärkt.

Sedan blev det att "kvittera Lokus", det vill säga det automatiska systemet där lokförare anmäler att de har gått på turen. Eftersom nästan inga förare kunde komma till jobbet på fredagen hade kollegorna dragit ur sladden till systemet. Men det lagrade alla turer som ingen anmält sig till, så jag fick kvittera bort 230 larm. Ett och ett. Det tog flera timmar, men då fick jag sticka emellan med annat också.

Någon gång på lördagseftermiddagen kom pendeltågen till Kungsbacka och Alingsås i gång. Och några enstaka tåg kördes till Stockholm. I övrigt var det totalstopp och ingen bussersättning. Jag tror det var första gången som jag hörde uttrycket "force majeure" i järnvägssammanhang.

Dock bestämdes att sista kvällståget till Borås skulle gå så jag åkte hem med det. Rätt så rejält trött efter över 14 timmars intensiv arbetsdag. Övertågmästare Ekberg tjänstgjorde och var som alltid på ett strålande humör, glad att han äntligen kunde ta sig hem. Han hade blivit kvar i Göteborg sedan kvällen före. Han blev också glad när jag kunde berätta att vi visserligen var det första tåget Göteborg-Borås som tog resande, men det hade faktiskt gått ett tomtåg tidigare och det hade lyckats ta sig fram hela vägen.

Så småningom bestämde SJ att det inte skulle bli något löneavdrag för dem som inte kunnat ta sig till jobbet på fredagen. Vi som ställde upp på lördagen trots att vi skulle vara ledig kunde också kvittera ut övertid. 14 timmar på övertid - ja, för mig blev stormen en bra affär.

Nordea har gjort rätt för sig

2011-11-16T16:48:00.001+01:00

För några veckor sedan skrev jag om att Nordea försökte lura mig på den redan från början alltför snålt tilltagna skatteåterbäringen, något som jag fick tack vare att de några år tidigare övertalat mig att köpa aktier som de sedan tvångsinlöste under 2010. Med förlust förstås så det uppstod alltså underskott i aktieaffär vilket är avdragsgillt.
http://savenfjord.blogspot.com/2011/10/nordea-och-arligheten.html

I går ringde min personliga bankman och berättade att det var vanligt att Skatteverket drog tillbaka sina utbetalningskort innan sista inlösendatum och det var tydligen det som drabbade mig. Om en vanlig bedragare lurar mig på pengar genom att utnyttja banken står banken för detta och det gäller tydligen också om bedragaren heter Skatteverket. Så i dag fick jag besked att de 733 kronorna åter var insatta på mitt konto. Vad jag förstår var det dock nog mest för att jag är förmånskund och alltså har minst 300 000 kronor sparade hos Nordea. En sådan kund är det säkert värt 733 kronor för att få behålla. Jag menar Nordea har ju lite problem just nu så att de har råd att ge sin VD en anständig bostad och en bra pension.

Men jag tackar i alla fall inte minst min personliga bankman för att det ordnade sig. Samtidigt vill jag varna den som får skatteåterbäring på utbetalningskort. Gå och hämta ut pengarna så snart som möjligt och ta ut dem kontant även om det kostar lite grann. Det spar mycket besvär och garanterar i alla fall att du får pengarna i handen.

11-11-11

2011-11-11T16:10:00.001+01:00

I dag är det den 11 november 2011. Jag minns hur jag som liten grabb såg fram mot denna dag och undrade om jag skulle uppleva den. Jag skulle ju vara så himla gammal i så fall och säkert sitta på Stenastorp, alltså ålderdomshemmet i Kinnarumma. Detta är nedlagd sedan många decennier tillbaka till skillnad från mig. Jag lever än och har i alla fall någorlunda hälsa och de flesta hjärnaktiviteterna kvar. Anledningen till att jag såg fram mot dagen var att jag som liten grabb samlade frimärken (var "fitalelist" som farmor sa) och den här dagen skulle jag kunna gå till postkontoret och få ett kuvert med frimärke stämplat 11.11.11. Men postkontoren är ju också nedlagda.

Många passar på att gifta sig i dag. Så inte jag av flera anledningar. Bland annat att det inte är skottdagen förrän om ett par månader och således har ingen friat till mig. Ännu. Förr om åren har jag satt in en annons under Personligt "All uppvaktning med anledning av Skottdagen undanbedes vänligt men bestämt". Men nu tror jag inte det blir så farligt även om jag låter bli att undanbe mig denna.

Radio Sjuhärad - och tydligen många andra lokalstationer - hade en grej i dag där man skulle ta en bild exakt klockan 11.11 och skicka in till den. De bästa bilderna skulle hamna på deras hemsida. Jag tog en bild från min balkong och tydligen räknades min bild till de bästa. Priset? Gratis lyssning på Radio Sjuhärad i minst ett år.
Här kan ni se den, min bild kommer som nummer fyra.

Fast ni kan se den här också. Den första av dessa två bilder är alltså tagen i dag 11.11.11 klockan 11.11.11 och den andra några sekunder senare. (De blir större om du klickar på dem.)

Minns alltså denna historiska dag. Det tar 100 år till nästa gång.

En höstpromenad

2011-11-02T22:03:00.003+01:00

Det har inte bloggats på ett tag. Anledningen är att jag har haft mycket att göra den senaste tiden. Så här års närmar sig nämligen tidtabellsskifte vid järnvägen och det är en del att fixa inför detta. Tidtabellskorrektur skall läsas och rättelser göras, nya spårplaner skall godkännas och framför allt skall annonseringsunderlag göras. Vad är det undrar ni?

Jo, det är så att Trafikverket sköter skyltning på stationerna. För att de skall veta hur de skall skylta måste de ha ett annonseringsunderlag från järnvägsföretagen. Jag sköter detta för Tågkompaniets tåg utom de som går i Värmland. Till min hjälp får jag blanketter som Trafikverket skickar ut med förtryckta uppgifter grundade på innevarande tidtabell. Men så tillkommer det ju nya tåg och då får man göra allt från scratch. Vidare fattas det tåg och så är det problem med själva blanketterna. För att det skall fungera skall man använda makro och jag hade ett fasa problem att få makrona att fungera, men en hjälpsam kille på Trafikverket fixade det åt mig. Nu är jag i alla fall i det närmaste klar. I morgon räknar jag med att kunna skicka dem och det är då en och en halv vecka före deadline.

Förra veckan var vi i Ulricehamn och bytte till vinterdäck. Under tiden som bilen får nya sulor kan man ta en promenad från bilfirman förbi Vistavallen och till Ubbarp, där Ulricehamns ridhus finns. Det var en fin promenad i vackra höstfärger.

Sicko var också med och njöt av att få promenera en annan väg än den vanliga.

Det är en underlig hund. Om husse lämnar honom hemma när han är i trygghet med sina leksaker, sin matskål och sin vattenskål så gnäller han och hoppar på dörren tills husse kommer hem igen. Det hjälper inte att jag är där och håller honom sällskap. Men om han får följa med i bilen hoppar han snällt in i sin bur där han är alldeles tyst och snart somnar. Inte heller gör det något om han lämnas bunden (under övervakning) utanför bilen. Inget gnäll men möjligen en lite vädjande blick.

Ett klick på musen = större bild.

Ingen dum idé för bussarna i Västerås

2011-10-15T15:18:00.001+02:00

Västerås funderar på att höja priset rejält för dem som betalar med kort på bussen.
Busstidningen om detta

Det är tydligen som i Borås. Ett enda köp med kort kan ta ett par minuter. Om det normalt tar fyra minuter från där jag bor till centrum så blir det rätt kännbart om det kommer ett par sådana passagerare.

Men förslaget gillas inte av chefredaktör Ulo Maasing. Kolla rubrikvalet men också på hans Twitter. Så här skriver han där: "Precis som SL vill VL jaga bort spontankunderna genom orimliga priser på enkelbiljetter. Varför inte bara nobba andra än stamkunder?"

Dumt skrivet, Maasing. Jag har alltid hävdat att en journalist mycket väl kan skriva om bussar även om han själv aldrig har kört buss (jag talar ju i egen sak). Men jag har aldrig hävdat att en journalist kan skriva om bussar om han aldrig själv åker buss. Gör Maasing det?

Jo, kanske i Stockholm där man överhuvudtaget inte kan köpa biljett på bussen. Men knappast i de städer där man kan stressa bussföraren och medpassagerarna genom att betala med bankkort på bussen eftersom det är så besvärligt att gå till Pressbyrån och man inte tjänar ett öre på det. I vissa städer - som Borås - stressar man också bilförarna som fastnar bakom bussen vid hållplatserna. Här har man nämligen kommit på den smarta idén att ta bort hållplatsfickorna och stoppa upp all bakomvarande trafik vid ett hållplatsstopp. En dag kommer det väl ett utryckningsfordon. "Men så långt tänkte vi visst inte".

Jag gillar inte prishöjningar, men sådana som man lätt kan undvika har jag lättare för att fördra. Det är väl därför jag normalt inte handlar min mjölk hos kvartershandlaren, som ser allt magrare ut för varje gång jag besöker honom för att jag glömt köpa något på Coop Forum.

Detta är Borås och inte Västerås. Men det är samma problem med passagerare som skall köpa biljett med bankkort ombord på bussen. Och finns det då ingen möjlighet att köra förbi bussen så drabbar det även bakomvarande bilister. (Bilden blir större om du klickar på den.)

Nordea och ärligheten

2011-10-13T23:09:00.001+02:00

Jag fick pengar tillbaka på skatten i år. Inget större belopp men 737 kronor är ju också pengar. Det kom på ett vanligt utbetalningskort och jag meddelade för länge sedan Skatteverket vilket konto de skulle sätta in mina pengar på. Men eftersom de inte satt in några pengar på det de senaste femton åren utan skickat en saftig räkning på restskatt så hade väl den lappen kommit bort.

Skall man få ut beloppet på ett utbetalningskort i dag får man gå till t ex Nordeas kontor som handhar kontanter. Där är det alltid lång kö. Som förmånskund har jag visserligen rätt att gå före i den kön, men då måste jag ha en särskild legitimation och när jag frågade efter en sådan blev de såväl irriterade som besvärade:
- Det är ingen som har bett om en sådan förut.
Man vill ju inte vara avvikande så jag har alltså köat snällt som alla andra.

Därför blev också utbetalningskortet liggande ett tag men den 30 september var sista inlösendag och den 22 september gick jag till Nordea för att få ut pengarna och lämnade samtidigt in en förnyad ansökan om att pengar från Skatteverket i framtiden sätts in på mitt konto. Kassörskan förklarade att jag visserligen kunde få pengarna kontant men jag skulle då få betala en avgift, vars belopp jag förträngt men jag minns att jag undrade om bankrån i dag går till så att det är personalen som rånar kunderna.

Nåväl, hon tröstade mig med att om jag inte behövde pengarna genast kunde hon sätta in dem på mitt konto fast då skulle det dröja några dagar. Det blev så eftersom det då inte skulle kosta något. Sådan gillar vi boråsare. Den 28 september bokfördes pengarna på mitt konto. Två dagar innan det var för sent.

Trodde jag alltså! I går fick jag brev från Nordea att pengarna skall dras från kontot igen den 18 oktober, för banken hade redan skickat tillbaka utbetalningskortet till avsändaren!

I vanliga fall när man blir misshandlad av ett företag och/eller en myndighet vet man inte vart man skall vända sig. Man kan naturligtvis ringa kundtjänsten och ställa sig i lång kö där och till slut få tala med någon okunnig anställd som har ett begränsat ordförråd. Det består mest av "beklagar" och "tyvärr".

Hos Nordea är jag dock förmånskund. Då har jag en personlig bankman. Jag ringde henne. Hon engagerade sig direkt och tyckte att så här får det ju inte gå till. Hon skulle ta tag i saken och jag litar på henne. Så det kanske ordnar sig. Jag återkommer.

Busstidningar

2011-10-13T22:57:00.004+02:00

För 15 år sedan fanns det fem kommersiella tidningar i vårt land som handlade om bussar. I dag finns det en. En som verkligen gör det alltså. Den heter Bussbranschen och har en utmärkt hemsida Busstidningen Sedan finns det en tidning till som kallar sig busstidning, till och med den ledande branschtidningen. Den heter Res- och Trafikforum och har som pliktskyldigast lite redaktionellt material om bussar. Mest handlar det om olika politiska tilldragelser, diverse ointressanta kongresser och små distributionsbilar (!).

Nyheterna utgörs av pressreleaser, som helt okritiskt publiceras utom om det råkar vara någon icke-annonsör det handlar om då det sätts en tendentiös rubrik. Till exempel råkade den polska busstillverkaren Solaris illa ut eftersom de inte sålde några bussar i Sverige i augusti. Solaris har tidigare i år sålt massor med bussar till företag som kör länstrafik, men nu är det en gång så att trafikstart för sådan trafik är koncentrerad till juni och december. Inte så konstigt att inget bussbolag fann anledning att köpa regionalbussar i augusti alltså. Rubriken på tidningens hemsida blev "Tvärstopp för Solaris".

I dag läste jag Bjarne Wilmarsgårds blogg. Bjarne är ägare och ansvarig utgivare för Bussbranschen, tillika en mycket god vän till mig och tidigare min uppdragsgivare. Det lilla jag kan om journalistik har jag i stort sett lärt mig av Bjarne. Så här skriver han Res- & Trafikforum har alltså lagt sig till med ett snarlikt hemsidesnamn bara för att lura till sig besökare till hemsida.

Ni kan själva se att jag kommenterat men jag väljer ändå att klippa ut en del av det jag skriver för att använda i min egen blogg:

Skall jag fortsätta prenumerera på Res- och Trafikforum eller inte? Nu är det ingen tvekan längre. Jag skall inte fortsätta. Det här var droppen i den redan väl fyllda bägaren med malört. Det är ju inte bara busstidning.se som går till rt-forums hemsida utan även modernlokaltrafik.se. Låter namnet bekant? Jo, det var väl en bilaga till tidningen Bussbranschen som hette så på sin tid?

Res- och Trafikforum har ju blivit alltmer så att det är på gränsen till bedrägeri. Manipulering med upplagesiffror t ex. Sista numret gick i 7 200 ex. Hur nådde man detta? Jo, genom att skicka två ex till alla prenumeranter som fick den gratis eller till rabatterat pris. Vi om betalar fullt pris fick dock bara ett ex var, vilket jag i och för sig är innerligt tacksam för.

Innehållet är ju så tråkigt att ögonen svider. De senaste numren har man haft artiklar riktade till alla de bussbolag som vill komplettera sin vagnpark med små distributionsbilar. Det finns naturligtvis inte många sådana bussbolag så den riktiga förklaringen är en annan. Artikeln skrevs för förlagets andra tidning ”Transport & Logistik iDag” och så hade man några sidor som var svårt att fylla med relevant bussmaterial. Nyhetssidorna består av pressreleaser etc. Sådan smörja tar man 647 kronor om året för. Då var man dessutom utlovad – eller snarare hotad – med tio nummer av Resforum men fick sex nummer.

Hittills har Res- och Trafikforum ingått i medlemsavgiften för de bussbolag som är med i Bussbranschens Riksförbund (BR) liksom för de huvudmän som är med i Svensk Kollektivtrafik. Från nästa år får åtminstone BR:s medlemmar välja om de vill ha Bussbranschen i stället. Jag tror att de allra flesta kommer att göra det.

Så här kommenterar Bussbranschen chefredaktör Ulo Maasing: "Det finns folk i branschen utan heder. Så gör företag på dekis som vill snylta på andra. Tydligt tecken på kris." En branschtidning (nåja) som inte ens kämpar med hederliga metoder har inget berättigande. Vi cirka 400, som tydligen har något fel på vårt intellekt och betalar full prenumerationsavgift lär klara oss utan. I synnerhet som jag blev närmast utskälld när jag ringde för att prenumerera privat för cirka fem år sedan. Sedan har det löpt på. Det borde det alltså inte ha gjort.

Rapport om Sicko

2011-10-09T22:44:00.001+02:00

Beaglevalpen Sicko har nu varit hos oss i drygt en och en halv månad och har under den tiden utvecklats till en pigg och kavat hundherre, som gärna hälsar på de andra hundarna i området när vi är ute på promenad. Hans intresse blir inte alltid besvarat och då händer det att han skäller av besvikelse men annars skäller han aldrig på andra hundar. Han har också lite svårt att förstå att alla människor vi möter inte vill hälsa på honom. Så har han slutat att vara rädd för bilar, motorcyklar och grävmaskiner. De håller nämligen på att gräva upp gatan där vi bor för att göra den smalare. Ja, du läste rätt: fyra körfält skall bli två och så skall det bli en bred och fin GC-bana också. GC står för gång och cykel.

Det är en trevlig beagleherre fast livlig. Jag vet inte hur många leksaker han har ätit upp hittills och de flesta av dem är i trasor. Ibland leker han så livligt med dem att han faller ihop helt utmattad och sover och struntar i att det är dags för promenad. Han har också lyckats bli rumsren. Vidare älskar han att åka bil. Numera har han fått en större bur som står bak i bilen. Det är en fördel med kombibilar att man kan ha hundbur där. Där ligger han helt lugnt och gnager på ett ben.

Några bilder på Sicko när han springer nere vid stugan. De togs förra söndagen.

Inte konstigt att han behöver pusta ut sedan.

Avslutar det här inlägget med en höstbild tagen från Borås Resecentrum mot Krokshallsberget. Visst är det vackert så här års.

Bilderna blir större om du klickar på dem.

Populära inlägg

2011-09-28T14:32:00.002+02:00

I spalten till höger kan man nu se vilka inlägg som lockat till flest sidvisningar under de senaste 30 dagarna. Som synes är det flest som velat läsa om Grön Tele. Trots deras milt sagt tvivelaktiga metoder finns det väldigt lite om dem på nätet och söker man på Google på Grön Tele kommer min blogg som andra och tredje alternativ. Jag lovar: Jag har inte gjort någonting för denna framstående placering.

PS. Jag har nu ändrat inställningarna så att det som visas är de populäraste inläggen den senaste veckan. DS.

Tack för det, Jan Forsberg

2011-09-26T10:33:00.001+02:00

Jag har inte funnit så många anledningar att tacka SJ:s vd för något men i dag finns det faktiskt en anledning: Forsberg lämnar in

Jag vill inte överdriva den här bloggens betydelse men för ett par dagar sedan rekommenderade jag honom att sluta innan den nye styrelseordföranden tvingade honom. Det verkar dock som om jag var för sent ute med mitt råd för så här säger SJ:s ordförande Jan Sundling:
– Utgångspunkterna för den nya organisationen är att kunna möta framtida behov och utmaningar med ökad effektivitet, sänkta kostnader och en förbättrad kvalitet oavsett väderlek.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta men det var nog tur att Sundling slutade där för annars hade han säkert fortsatt:
– Och det är inget som Forsberg är kapabel att klara av.
Det är i varje fall bland det lamaste jag någonsin läst från en styrelseordförande som kommenterar att en vd slutar frivilligt efter tio års anställning. Om det nu var frivilligt vill säga.

Forsberg säger:
– Den nya organisationen ska vara fullt implementerad senast vid halvårsskiftet 2012 och det känns då för jävligt att tvingas lämna över stafettpinnen till en efterträdare. Jag har ju för helvete pension först från första juli 2013, enligt mitt avtal, så det känns bittert att lämna över så att nya och mer inkompetenta krafter får ta vid.
Nej, det var så han menade men inte så han sade utan:
– Den nya organisationen ska vara fullt implementerad senast vid halvårsskiftet 2012 och det känns då naturligt att lämna över stafettpinnen till en efterträdare. Med anledning av att jag också går i pension första juli 2013, enligt mitt avtal, så känns det också bra att lämna över så att nya krafter får ta vid

I dag skall jag fira med tårta tror jag. Eller i varje fall en napoleonbakelse.

Ett tåg som Jan Forsberg snart likt den gamla stinsen kan skita i.

Med Gamla 45an till Göteborg

2011-09-24T21:00:00.000+02:00

Jag är med i en klubb som äger en gammal SJ-buss från 1945, en Volvo B513 med SKV-kaross och det mesta i bussen är original men nu har den fått en ny motor. Runt 1960 krockskadades den och reparerades därför vid SJ:s huvudverkstad i Örebro. I samband med detta fick den en ny front. Fronten är från början av 1950-talet och hade tydligen funnits i verkstadens lager innan den hamnade på denna buss.

Sedan bussen reparerats och gjorts i ordning kom den aldrig i trafik mer. Avsikten lär ha varit att bevara den som museibuss men det fanns inte pengar till detta. Nu medförde ödet dock att den ändå blev museibuss men detta tack vare driftiga anställda vid SJ Buss, sedermera Swebus, i Borås. Bussen skickades nämligen till Dalsjöfors utanför Borås och ställdes upp i det garage som SJ Buss hade där. År 1980 skulle garaget röjas ur och min far, som var trafikmästare vid SJ Buss i Borås, fick i uppdrag att åka dit och fixa detta. Till sin stora förvåning fann han då bussen och hans chef, Lennart Broqvist, ställde upp så att bussen fick uppställningsplats i det nya garaget som höll på att byggas i Borås. Han föreslog också att en kamratklubb skulle bildas och så blev det: Klubb Gamla 45an. SJ Buss stod för bränsle och reservdelar men allt arbete utfördes ideellt av klubbens medlemmar, i varje fall några av dem.

År 1990 gick SJ Buss ihop med GDG och Swebus bildades. I början av 2000-talet ville Swebus göra sig av med sina museibussar och klubben fick möjlighet att köpa den. Priset var från början 100 000 kronor men det prutades ner kraftigt och stannade vid 500 kronor. Inte för mycket med tanke på allt arbete som klubbens medlemmar lagt ned på bussen. Från 2003 äger alltså klubben bussen.

I onsdags var vi tre medlemmar som åkte till Göteborg för att visa upp bussen för anställda vid Nettbuss. Vi hade fyra guidade visningar, där Bror Fransson (klubbens förste ordförande) berättade om bussen och demonstrerade den gamla biljettmaskinen av märket National. Den väger 40 kilo och normalt stod den kvar på bussen, men det hände att föraren fick släpa på den, exempelvis om den var trasig. Klubben har försäkrat sig om kvittorullar så det skall räcka i många år framåt.

Vi åkte från Borås klockan 07.30 på morgonen och första målet var Shell i Viared, där bussen skulle tankas.

Dennis Åkesson och Bror Fransson tankar bussen. Jag fotograferar. Vi har delat upp jobbet i klubben så var och en gör det han är bäst på.

Sedan fortsätter vi motorvägen i en hastighet av 45-50 km/tim mot Göteborg. Bussen mår inte väl av att köras fortare även om det går. Eftersom det var rejäla köer på infarten till Göteborg tog resan nästan två timmar. Men till sist är vi framme vid Nettbuss uppställningsplats på Bergslagsgatan i Göteborg, där de hyr in sig hos Terminal G.

Vi får plats under ett tak vid en lastbrygga för att visa bussen. Det är bra eftersom det regnar rätt kraftigt.

Vår buss får sällskap av lite modernare syskon som denna. Båda är Volvo men där sluter likheten. Det skiljer 65 år på dessa båda.

Även i Göteborg tankas bussen. Inte för att det gått åt så mycket bränsle från Borås utan därför att Nettbuss ställer upp med en tank diesel som tack för att vi kom. Tackar Nettbuss för detta.

Ett 15-tal anställda från Nettbuss och Terminal G och lika många från Utbildningscentret kommer för att titta på bussen och vara med om den guidade visningen. Utbildningscentret utbildar bussförare och de flesta som går där har hänvisats dit via Arbetsförmedlingen. Fördomsfull som jag är trodde jag att dessa skulle vara ganska ointresserade men ack så fel jag hade. De visade ett oerhört stort intresse för den gamla bussen och fick också vara med om en kortare åktur. Det blir 15 bra bussförare när de är klara, det är jag säker på.

Bror Fransson demonstrerar biljettmaskinen, som alltså väger 40 kilo och innanför skalet är fyllt av mekanik. Inga datorer som kan krångla här och mycket att kolla i taxetabeller innan föraren kunde slå in en biljett. Ändå gick det lika fort som det i dag tar för en förare som kör för Västtrafik att sälja en biljett som betalas med betalkort.

Här är kassaapparaten. Jag nämnde väl att den väger 40 kilo.

Vill du läsa mer om Klubb Gamla 45an så finns en hemsida.
http://www.klubbgamla45an.se/

Bilderna blir större och bildtexterna läsbara om du klickar på dem.

"11-åringen" som "kastades av" tåget i Kumla - igen

2011-09-22T14:55:00.001+02:00

Ni minns väl den här händelsen
http://savenfjord.blogspot.com/2011/08/lamna-inte-ut-personalen-sj.html

Jag riktade därvid en del kritik mot SJ som lämnade ut personalen utan att ta reda på vad som låg bakom. Det har SJ fortfarande inte gjort eller också har de tyckt att det är viktigare att skydda (det alltmer solkade) varumärket än sin personal.

Jag är inte särskilt förtjust i fackföreningen SEKO men i det här fallet har de agerat föredömligt för att hjälpa sin medlem.
http://www.klubbsjtrafik.se/klubb/mtrl/110915-SEKO-SJ-nr3.pdf
Artikeln om "11-åringen" finns på sidan 8-9.

SEKO har i stort sett kommit fram till samma sak som jag gjorde i ovan nämnda blogginlägg. Undrar när SJ och media kommer fram till det. Fast SJ är väl fortfarande rädda för att medge sanningen och att de har haft fel. Vd Jan Forsberg har personligen t ex lämnat ut den anställda tågvärden i tidningsintervjuer. Att ta tillbaka detta skulle antagligen vara detsamma som att han tvingas avgå. Tja, det kanske inte vore så dumt att avgå nu. Innan den nya styrelsen för SJ med nye ordföranden Jan Sundling i spetsen tvingar honom menar jag.

För media är historien iskall sedan länge, så där finns det ju knappast något hopp om att det blir någon rättelse. Således kommer 99 procent av den svenska befolkningen allt framgent tro att SJ har tågvärdar som närmast utan anledning kastar av 11-åringar i Kumla.Alltmedan SJ inte vågar gå ut med personalens version. Tågvärden må ha gjort en grov felbedömning men det är ändå väl värt att ta del av hur hon resonerade och uppfattade situationen.

SEKO har krävt att den talesman som gick ut i media omedelbart efter händelsen skall befrias från den delen av sitt arbete (att informera media alltså). Det har jag tyckt hela tiden. Och tyckte långt innan detta i Kumla inträffade.

Ännu en milstolpe

2011-09-21T16:31:00.002+02:00

Tidigt i dag visade räknaren på antalet sidvisningar över 40 000 sedan jag startade bloggen i juli 2008. Som sidvisningar räknas när någon går in på en speciell sida efter att t ex ha hittat den på Google. Den som går in på bloggen som helhet tas inte med så länge vederbörande inte klickar på en speciell sida.

Mest sidvisningar (684 stycken) har det blivit på detta inlägg:
http://savenfjord.blogspot.com/2008/09/studieresan-till-rgen.html

Nu är det bara att sikta på 50 000 sidvisningar.

Flest sidvisningar (55 stycken) den senaste veckan har det blivit på detta inlägg:
http://savenfjord.blogspot.com/2011/06/gron-tele-slar-till-igen.html
Observera också att det inlägget har resulterat i 20 kommentarer. Intressant läsning för den som funderar på att byta till Grön Tele.

Ny restaurang i Borås

2011-09-08T17:11:00.000+02:00

Ibland blir man positivt överraskad. Som i fredags i förra veckan när jag kom på att det Plus65-kort som Borås stad gett oss alla som fyllt 65 år också kan användas till att upptäcka bygden. Jag hade således gjort upp en rätt bra runda, som skulle hinnas med mellan 08.30 och 15.00 när kortet gäller. Först åkte jag buss till Fristad.

Därifrån med tåg tillbaka till Borås och sedan Viskafors.Det är samma tåg och det är inte många gånger i mitt liv jag har åkt tåg förbi Borås. På bilden syns tåget lämnas Viskafors, en station som är mycket vackert belägen utmed Viskans strand.

Från stationen kan man se den tidigare kyrkan, som sedan blev krog och kongresscenter. Efter en mängd inbrott tröttnade dock ägaren och har försökt sälja den. Men så vitt jag vet har det inte lyckats. Så Sveriges enda krog som är inrymd i en före detta kyrka är nu stängd. Tillfälligt får vi väl hoppas. Viskafors kyrka låg alltså mycket vackert uppe på ett berg och innan vegetationen blev alltför tät var det en fantastisk utsikt härifrån. Den är också unik eftersom den i många år ägdes av Rydboholmsbolaget och inte Svenska kyrkan. Samma sak gällde kyrkan i Rydboholm, men annars lär bolagskyrkor inte ha varit särskilt vanliga i Sverige.

När bussen från Viskafors kom till Rescentrum såg jag nere på Centralstationen ett intressant tåg, som måste utforskas. Jag steg alltså av bussen och hittade detta. Med ett lok från 1956 i spetsen för två diesellok bestod tåget av ett stort antal äldre vagnar, som skulle flyttas från Bergslagernas Järnvägssällskaps uppställningsplats vid Lärje till Landeryd.

I bakre änden fick man dessutom hjälp av ett ånglok när man tuffade vidare efter ett längre uppehåll i Borås.

Efter detta begav jag mig till Hüttners för att äta lunch. Men det visade sig att Hüttners inte fanns kvar. På dess plats fanns i stället Restaurang Linné.

Här tog krögaren Tomas Aspman mot mig och serverade en alldeles utmärkt fläsknoisette med råstekt potatis. Men var var allt folket. På Hüttners tid brukar här vara fullt trots att det är cirka 10 minuters promenad från centrum. Tomas var dock lugn:
- Jag öppnade denna veckan och det har varit stängt flera månader så folk har inte hittat hit än.
Det måste vi ändra på så jag lovade att dra mitt lilla strå till stacken, vilket jag gjort med detta.

Det fanns ingen napoleonbakelse till kaffet men det här lilla bakverket med generöst med vispgrädde var en angenäm bekantskap. Det bästa av allt: det bjöds på det.

Bilderna blir större om man klickar på dem!

Amiralens storband

2011-09-08T16:30:00.003+02:00

Vännen Kenneth i Malmö skickade mig i måndags en uppskattad present, nämligen den nyaste CD-skivan med Amiralens storband. Det blev en högtidsstund framför CD-spelaren. Jag hade förmånen att för ett par år sedan höra dem live i Malmö och har sedan uppskattat detta band med dess duktiga musiker och inte minst sångare stort. Ni kan också få samma högtidsstund i Harry Arnolds anda. Tonen slås an genast med "Stand by" eller "This is Harry" som den också kallades. Samma låt avslutar också skivan men i ett kortare arrangemang.

Här är innehållet (klicka på bilden så blir det lättare att läsa):

Det är möjligt för er också att uppleva samma högtidsstund. Kenneth säljer också skivan för 150 kronor + porto 20 kronor. Det är väl använda pengar finansoro till trots.Köp denna CD

Besök från Stockholm

2011-09-01T22:47:00.003+02:00

I Borås blir vi imponerade när vi får besök från Stockholm. I dag kom således ett par i åldern 65+ från Stockholm och besökte vår vackra stad. Besöket började med att de fick stiga in i Borås Lokaltrafiks nyaste buss, faktiskt färsk för dagen, och åka till Sobacken. Det är Borås sopförbränningsstation där det bland annat framställs biogas. Det lär inte lukta så gott där ute men det störde inte det här paret. De var glada för att Borås visade ett av sina trevligaste utflyktsmål.

Därefter åkte man tillbaka in till Borås och Borås stad bjöd på lunch på Sinnenas hus.Lunchen lagades av elever på Almåsgymnasiet men tycks ha smakat gott av de glada minerna att döma. Mannen från Stockholm var mycket glad och vinkade vänligt åt oss boråsare.

Medan mannen funderade på om han skulle gå in i bussen eller ringa efter en helikopter stod hustrun och vinkade till andra boråsare.

Så var det då äntligen färdigvinkat och det blev buss i alla fall. Mannen släpper chevalerskt hustrun före.

En trevlig man på motorcykel åkte före bussen för säkerhets skull.

Och några allvarliga män i en svart Audi åkte bakom bussen, också för säkerhets skull.

På Sandwalls plats i centrum vid Tony Craggs skulptur Declination hade många boråsare samlats för att hälsa på stockholmarna.

Även vid Södra torget intill hade många samlats vid Charlotte Gyllenhammars skulptur Ute. Borås minsta och populäraste skulptur. Skulle stockholmarna gå förbi här tro?

I Anna Lindhs park där Reuterswärds kända skulptur "Non violence" (den knutna revolvern) finns hade andra samlats. Tänk att ett par stockholmare kan vara så intressant.

Hustrun är mycket glad åt det trevliga mottagandet. Hon har till och med fått blommor. Bakom henne går kommunalrådet Ulf Olsson.Och bredvid går en man som hade förmågan att vara med överallt och som alltid tittade rätt in i min kameralins. Undrar vad han hade för uppgift?

Även maken var glad åt att gå skulpturvandring i vår vackra stad. Solen tittar fram och solglasögonen har kommit på.

Men de hade tyvärr inte tid att stanna så länge. En bil från Taxi Borås kom och hämtade dem. Varför är det aldrig den som kommer när jag ringer efter taxi till Landvetter.

Ett mycket trevligt besök men givetvis var det en fårskalle som skulle förstöra nöjet för såväl stockholmarna som oss som mött upp för att titta på dem. "Demokrati fullt ut" stod det på lakanet som var för stort för att han skulle kunna hålla det utvecklat. Vad han nu menade med det. Men det gjorde inte så mycket. Han hade nämligen ställt sig på en plats där besökarna inte gick förbi.

Så var besöket från Stockholm över för den här gången. Jag undrar vilka de var egentligen. Och om alla stockholmare får ett så här storslaget mottagande. Samt om vi boråsare får det om vi kommer till Stockholm.

Större bilder? Det fixar sig om du klickar på dem.

Jakten på den optimala napoleonbakelsen - nu i Ulricehamn

2011-08-31T21:14:00.000+02:00

Det är inte bara jag som gillar Günters café i Ulricehamn. Det gör nämligen också kungahuset. Det var nämligen Günter Koerffer som fick äran att leverera bröllopstårtan till Victorias och Daniels bröllop. Hade de beställt napoleonbakelser i stället hade de säkert inte blivit missnöjda. Därmed inte sagt att de var missnöjda med bröllopstårtan.

Napoleonbakelsen på Günters smakade alldeles utmärkt trots att det var lite tidigt på dagen, närmare bestämt klockan 09.00. Det var också anledningen till att jag erbjöds att köpa en från gårdagen till halva priset. Även om jag förde ett himla liv häromdagen när Västtrafik försökte lura mig på drygt 14,59 så tycker jag inte att det är värt 16 kronor att avstå från en färsk napoleonbakelse. Bakelsen var utmärkt men glasyren var lite för blek i mitt tycke. Grädden var aningen frusen och det gav associationer till glass. Inte alls dumt. Priset då? 52 kronor inklusive kaffe.

Betyget blir fyra tårtgafflar. Avdrag för priset och för den bleka glasyren samt lite för lite mördegsbotten och därmed för mycket grädde. Den var också i minsta laget. Plus för att den serverades med tårtgaffel. Visst är Günters värt att göra en avstickare från riksväg 40 om man har vägarna förbi Ulricehamn.

De två övre bilderna blir större om man klickar på dem.

Västtrafik - eller DSBFirst - försökte lura mig

2011-08-29T15:59:00.003+02:00

Jag är en förhållandevis välbärgad man. Så att Västtrafik försöker lura mig på 14,59 kronor gör mig inte så mycket rent ekonomiskt. Men det gör mig förbannad. I synnerhet när det går till så här. Nämligen att jag gick på tåget i Borås klockan 13.24 och stämplade in mitt kort med kontoladdning och tryckte på plus precis enligt instruktionsboken. Tåget avgår 13.33 och lite senare kommer två tågvärdar - eller om de är kontrollanter - och läser av mitt kort i en läsare. Jag får veta att jag inte stämplat in det riktigt. Det har jag dock gjort vilket tågvärden tydligt visar att hon inte tror på och sliter till sig kortet för att gå ut i vestibulen och stämpla in det.

Nu är det ju så smart att man på nätet i efterhand kan kolla de transaktioner som gjorts på kortet och när jag nu kollar detta så visar det sig att jag stämplats in från Herrljunga station. Inte Borås Central. Det var naturligtvis det som såg konstigt ut hos tågvärden men hon hade inte kompetens nog att avgöra vad som var fel. Annat än att det säkert var kunden som gjort fel. När jag kollar på nätet visar det sig att jag gjort helt rätt och till och med kom ihåg att checka ut kortet vid Göteborg C.

Personalen hade helt enkelt ställt in biljettavläsaren fel. Jag ringde därför upp Västtrafiks kundservice rätt irriterad och efter ett par minuters väntan i telefonkön ("Tack för att du väntar - du har plats nummer ett i kön" upprepas var femtonde sekund) fick jag tala med en tjej som snabbt förstod vad jag menade och lät lika upprörd som jag. Det är psykologi det. Min upprördhet rann av mig och efter ett konstruktivt samtal fick jag i alla fall tillbaka mina pengar plus lite extra för telefonsamtalet i form av en värdecheck.

Felet ligger antagligen mer hos DSBFirst än Västtrafik men skall folk få förtroende för biljettsystemet så måste detta fungera. Det är inte alla som har tid att gå genom sin resehistorik på nätet - och det skall inte behövas heller.

Pajo in memoriam

2011-08-26T16:57:00.003+02:00

Detta är nog det som känts mest tungt att skriva under hela tiden jag drivit den här bloggen.

Pajo fick bara vara seniorbeagle i tre dagar. Pajo var i dag ute och drev tyskhare. Min fars gode vän, som är jaktledare och jobbar på Räddningstjänsten, ringde då och meddelade att polisen hört av sig om en påkörd hund. Lokföraren hade uppfattat det som en drever, men drever och beagle är ju ganska lika så vi anade det värsta. Jag gav mig ut för att leta men hittade först inget. Jag tog då bilen och såg att en bil från Infranord stod vid järnvägen. Antagligen eftersök av en påkörd hund. Jodå, visst var det Pajo som låg där med en krossad framtass och krossad käke. Döden torde ha varit ögonblicklig.

Här är Pajo när han bara var ett par månader gammal:
Och förra sommaren såg han ut så här:

Sävshults Pajo, född 9 juni 2006, död 26 augusti 2011:
Vi saknar dig! Vila i frid!

Sicko har kommit hem

2011-08-26T16:37:00.004+02:00

I tisdags var vi i Gunnarsjö och hämtade Sicko, som nu har fått ett nytt hem. Ganska snabbt fann han sig till rätta men seniorbeaglen Pajo satte honom på plats. Han fick inte komma för nära honom. Annars gick det bra mellan hundarna. Sicko visade sin tacksamhet genom att tugga på sladdar och äta upp husses jakttidningar. Han är otroligt sällskapssjuk och det går inte lämna honom ens någon minut utan att han börjar tjuta och skälla. Men det är väl sådant som förhoppningsvis går över.

En glad husse och antagligen lika glad hund efter avslutat köp.

Hemtransporten på ungefär en timme var inte så rolig. Först lade sig Sicko till rätta i buren men efter bara någon kilometer började han skrika. Så det blev att flytta fram i husses knä och sedan gick det bra förutom att han blev lite bilsjuk.

Hemma i det nya hemmet. Men gamle beaglen Augusts halsband visade sig vara i största laget.

Så i dag köpte jag ett nytt halsband till honom. Lite stort det också men det blev i alla fall ett hål över. Han lär väl dock växa så mycket (och gärna) som han äter.

Detta är ju inte precis vad en hunddomare skulle kalla för en ren promenad men det är ju så mycket att titta på. I det här fallet grannens Ludde som kommer en bit bakom.

Om det blir farligt kan man ju alltid ta skydd mellan husses fötter.

- Vart tog husse vägen nu då?

För att han inte skall tugga på sladdar och jakttidningar köpte jag också en leksak till honom - en höna. Det blev snabbt en favoritleksak och den visade sig vara ganska motståndskraftig mot valptänder.

Bilderna blir större om du klickar på dem.

Detta blev mitt blogginlägg nummer 400. Men det lär bli fler...

Sicko - en ny beagle i familjen

2011-08-22T11:30:00.006+02:00

Pajo har nu blivit seniorbeagle på riktigt. Min fars lilla familj har nämligen utökats med ännu en beagle, en charmknutte som är 13 veckor gammal och heter Sicko. I går var vi i Gunnarsjö och tittade på dem. Vi skulle bara titta, inte köpa någon. Men det tog ju inte lång tid förrän det blev ett köp. I morgon kväll får Sicko komma hem om allt går som beräknat. Det är väl då bara att hoppas att han och Pajo kommer överens. Men det gick i alla fall bra i går.
Här har vi charmknutten Sicko i egen hög person. Han rör sig lite avvaktande. Det är mycket nytt med en ny husse och ny fosterbror och allting.

Pajos mamma Ronja och syster Pila sitter i sin bur och tittar lite avvaktande på vad som händer. Pila är mamma till Sicko, så Pajo är alltså hans morbror.

Sicko, längst till höger, och hans två bröder ställer upp sig: "Välj mig! Välj mig!"

Sicko vågar sig fram för att underdånigast hälsa på morbror Pajo, som lite nådigt lyfter på svansen.

Glada beaglebröder på språng på gräsmattan. Sicko har kommit sist.

I brist på Napoleon i Askersund

2011-08-18T11:13:00.003+02:00

Jag har för mig att det fanns ett trevligt konditori i Askersund förut där man kunde få utmärkta napoleonbakelser. Det kanske finns kvar man jag hittade det inte i så fall. När jag gick Stöökagatan hittade jag i stället Lilla Caféet.
http://www.lilla.se/index.html

Napoleon fanns inte men mycket annat och det var hembakt. Jag beställde lingonkaka med grädde och det passade bra till kaffet. Miljön är gammaldags trevlig och bara den värd ett besök. Det finns också en liten butik där man kan köpa till exempel sylt och marmelad.

Inte för att jag vet om du någon gång har anledning att besöka Askersund men om så är fallet: missa inte Lilla Caféet.

Ett gammaldags motell

2011-08-18T11:00:00.003+02:00

De gamla motellen har försvunnit ett efter ett. Men ännu finns ett par kvar, t ex Sjögestad norr om Mjölby och Fleninge mellan Helsingborg och Ängelholm. Dessutom finns Motell Filbyter i Linköping. Det ligger inte långt från motorvägen (E4 trafikplats Linköping östra) men så långt att man inte ser det därifrån.

När man väl hittat dit så får man lön för mödan. Det är alltså ett sådant motell där man får ta med sig bilen in på rummet. Åtminstone nästan.

Om det är ett tyst område, som det är här, gillar jag att bo på bottenvåningen och rummet var fullt acceptabelt om än inte med högsta standard som bredbildsteve och minibar. Men vad behöver man för en övernattning? Jo, en säng. Det fanns och den var bra. Dusch och toalett. Det fanns. Ett skrivbord. Det fanns. Och en bekväm fåtölj. Det fanns inte men det fanns en skön sittsoffa.

Inklusive frukost kostade allt detta 550 kronor. Det är billigt i en stor stad som Linköping. Jag kollade både Motala och Mjölby också och där kostade hotellrummen på respektive stadshotell över tusen kronor för en natt. Frukosten var inte precis överdådig men det fanns precis vad man behövde inklusive perfekt kokta ägg.

Det hela blev inte sämre av den synnerligen trevlige tyske källarmästaren, som själv skötte det mesta. Han driver också Värdshuset Tuppen i Herrbeta, ett rastställe halvannan mil norr om Linköping på E4-an. Där åt jag middag och även den var mycket bra.

Veteranbussträff i Katrineholm

2011-08-16T21:40:00.015+02:00

Katrineholm är en viktig stad för svensk busshistoria. Här fanns nämligen Svenska Karosseriverkstäderna (SKV), som byggde busskarosser och även några helbyggda bussar. I mitten av 1960-talet köptes SKV av Scania-Vabis och några år senare försvann SKV-märket men i den gamla fabriken byggdes fortfarande Scania-bussar.

Detta samt att en stor bussentusiast vid namn Tommy kommer från Katrineholm (även om han numera bor i Västsverige) är anledning till att en bussträff med tillhörande parad och möjlighet att åka veteranbuss på en särskild linje anordnas i samband med Katrineholmsveckan. I år kom elva bussar, vilket är något mindre än vad det brukar vara. Men det torde ändå vara Sveriges största veteranbussträff och man kan bara med avundsjuka titta på Norge, där liknande träffar brukar locka upp emot hundra bussar.

Låt oss titta på bussarna i den ordning de fastnade på minneskortet. Först blir då denna Volvo B58 från 1970 med kaross från Hägglunds i Örnsköldsvik. Den tillhörde tidigare Statens Järnvägar men i dag är Svenska Omnibusföreningen ägare.

Även detta är från början en SJ-buss men från 1966: Scania-Vabis BF76 med just en SKV-kaross. I dag är bussen privatägd.

Den här bussen kom till Uppsalabuss i samband med att högertrafiken infördes 1967. Det är en Scania-Vabis CR76, en typisk stadsbuss som fanns i många svenska städer. I dag är Svenska Spårvägssällskapet ägare. Även det ett Katrineholms-bygge.

Så har vi en buss som tillhört Postverket, som i många år också bedrev busstrafik under namnet Postverkets diligenstrafik. Det är en Scania-Vabis 2B22 med kaross från Mohlins i Eskilstuna. Den är ombyggd till skvader, det vill säga att bakre delen av bussen utgörs av ett flak. Även denna ägs av Svenska Spårvägssällskapet.

En Scania CR111M som rullade i Stockholm från 1978. Också den här tillhör nu Svenska Spårvägssällskapet.

Det här är en Scania-Vabis BF76 med kaross från norska VBK i Horten. Den ägdes från början av Rystadbuss och ägs i dag av en privatperson.

Den här bussen tillhörde från början Mellansvensk Omnibustrafik, ett av företagen i "busskungen" Knut Oskar Gustavssons stora koncern. I dag återstår bara AB Omnibus i Örebro av denna även om de mest sysslar med fastigheter. De är dock ägare till den här bussen, en Scania-Vabis 2B22. Chassit är från 1949 och karossen från 1960, tillverkad av SKV. På den tiden var det vanligt av man gav bussarna ett nytt liv genom att byta till ny kaross. Chassit höll nämligen betydligt längre än karossen .

Här har vi en Volvo B10 från 1938 med SKV-kaross. Den tillhör i dag en privatperson i Eskilstuna och namnet Lista Omnibustrafik är påhittat.

Ännu en Volvo B58 med Hägglunds-kaross. Denna var från början ägd av SJ men överfördes sedan till Storstockholms Lokaltrafik, som 1969 tog över SJ:s busstrafik i Stockholmsområdet. Bussen är från 1967 och dagens ägare är Svenska Spårvägssällskapet.

Svenska Spårvägssällskapet är också i dag ägare till denna dubbeldäckare från 1967, som Stockholms Spårvägar köpte från England. Det är en Leyland Atlanthean. Dubbeldäckarna blev inte så gamla i Stockholm. De sista togs ur trafik 1976, alltså efter bara nio år. Stockholm är den enda svenska stad som haft dubbeldäckare i stadstrafik. I de yttersta av dessa dagar har dock dubbeldäckare börjat bli vanliga i regionaltrafik som mellan Borås och Göteborg eller Stockholm och Norrtälje.

Sista bussen i den här visningen blir en Scania-Vabis BF76 med SKV-kaross från 1965. Den levererades alltså som omställningsbuss, det vill säga den hade vid leveransen dörrar på båda sidor. De på vänster sida sattes sedan igen i september 1967, när vi övergick till högertrafik. Bussen tillhörde från början BSBV, Busstrafiken Stockholm-Björknäs-Värmdö och är lackerad i deras gulsvarta färger. Kom sedan 1969 till Storstockholms Lokaltrafik, blev därefter museibuss hos Swebus och ägs nu av Svenska Omnibusföreningen.

Slutar med två översiktsbilder men alla bussar är inte med. En del var ute i trafik.

Bilderna blir större om du klickar på dem.

De vackra vyernas järnväg

2011-08-16T14:58:00.019+02:00

I förra veckan passade jag på att åka med turisttåget mellan Bengtsfors och Mellerud. Det är inte för inte som banan kallas De vackra vyernas järnväg. Banan drivs ideellt och lokföraren i det tåg jag åkte med visade sig vara en gammal bekant, som normalt kör tåg på Kinnekullebanan.

Tågen vänder numera i Bengtsfors. Tidigare fortsatte dock banan till Årjäng och Arvika. Till Årjäng kan man ta sig via järnvägen än i dag men då får man trampa själv. Dressinerna står på rad i väntan på att någon äventyrare skall ge sig ut.

Men jag valde tåget. Föreningen som driver järnvägen har nyligen köpt två Y1-or från Småland. De är byggda för cirka 30 år sedan, och en och annan rullar fortfarande i vanlig järnvägstrafik. Det var en av dem som utgjorde dagens tåg. Vill man åka ännu äldre motorvagn så får man åka en lördag, då tågen utgörs av motorvagnar från 1950-talet.

Bengtsfors station är vackert belägen högt över samhället.

Redan kort efter avfärden får vi en fin sjöutsikt över Bengtsbrohöljen.

Det finns tio stationer eller snarare hållplatser utmed banan. Friluftsgården är en av dem som används mest men i dag var det ingen här. Enklare stationsutförande kan man väl knappast tänka sig. Observera plåtstinsen till vänster, som används av resenärerna när de vill att tåget skall stanna för påstigning.

Efter Friluftsgården går jag fram och pratar med föraren och får möjlighet att fotografera framåt genom förarhytten. Som synes är banan rätt sliten och gräset trivs bra mellan spåren.

Vid Långbron korsar vi Dalslands kanal. Det står folk som ser ut som om de skulle åka med tåget men det visar sig att de är på en bussresa och bussen har just rastat här.

Efter Tisselskog går banan utmed sjön Råvarp.

I Håverud stannade tåget till på bron över den välbekanta akvedukten, landets första och länge den enda.

Vi kunde också se kanalbåten Dalslandia som just höll på att slussa. Båten är byggd så att den precis skall passa i slussen.

Landsvägsbron i Håverud är nu cirka tjugo år gammal men brukar ändå kallas "den nya". År 1992 fick denna Vackra vägars pris. Det tycker jag den var värd.

Åka tåg är inte bara trevligt, det är miljövänligt också.

Efter en timme ankommer tåget till Mellerud. Vi har då åkt 44 kilometer. 40 km/tim är tågets största hastighet mellan Bengtsfors och Åsensbruk. Den sista dryga milen får lokföraren dock köra fortare. I Mellerud tittar jag in på Centralkaféet som ligger i stationshuset. Den glade kaféägaren och hans assistent Rosita tar emot. Rosita är vacker men tystlåten. Och lite lat.

I Mellerud gör tåget en halvtimmes uppehåll innan det återvänder till Bengtsfors. De flesta av de i och för sig rätt fåtaliga resenärerna följer med tillbaka men det kommer också en del nya. Här finns också anslutning till och från SJ:s tåg Karlstad-Göteborg.

Själv tog jag bilen som jag hade parkerat i Mellerud och åkte hemåt. Ditresan Mellerud-Bengtsfors åkte jag med buss.

Klicka på bilderna om du vill ha dem större.

Jag tog mig till Vara

2011-08-10T17:07:00.011+02:00

Vara mitt på Västgötaslätten är väl inte precis någon ort som man tänker på som turistmål och visst tyckte jag det såg ut som om kråkorna flög på rygg när de passerade Vara så att de skulle slippa se eländet. I den mån talar om Vara så är det nog fråga om kultur. Deras konserthus är känt för sina högklassiga evenemang.

Men en liten promenad i den lilla tätorten gav en del skulpturer att titta på. Bland annat dessa av Inger Karlberg från år 2000.

Dansen:

Hästhandlaren:

Potatiskorgen:

Här fanns också denna sten, tillägnad Barne härad.

Stationshuset i Vara är en rätt intetsägande byggnad i dag men det skall bli ändring. SJ-skylten sitter kvar fast SJ nu bara kör två tåg om dagen förbi Vara. De andra tågen - och de är rätt många - körs av DSBFirst eller Arriva. Förstorar man bilden kan man också se att där inryms en gelateria. Vet ni inte vad det är? Jo, det är ett glasscafé. Tyvärr var det stängt och verksamheten var under sommaren flyttad till badhuset.
Den tyska konstnären Katarina Grosse har fått i uppdrag att göra ett konstverk av stationshuset och det lär bli något i hästväg. Lokväg menar jag. Mot järnvägssidan finns färgprover och hela huset kommer om planerna håller att lackeras om i den röda färg som skymtar längst till höger.

Så här kommer det om planerna genomförs att se ut om jag besöker Vara även nästa år. Och det gör jag säkert. "Vår årliga napoloenbakelse på Conditori Nordpolen giv oss i år". (Om Nordpolens napoleon har jag redan skrivit i ett särskilt inlägg.)
http://www.konstkonsulenterna.se/vgregion/blogg/363-i-vara-omvandlas-stationshuset-till-en-skulptur

Katarina Grosse har gjort två skulpturer i miniformat som redan finns uppställda där man går ut till tågen. Med kameran kan man dock luras och göra dem stora. Så var beredd på att de bara är ett par decimeter höga annars blir ni lika besvikna som jag när jag fick se Manneken Pis i Bryssel. Inte trodde att den var så liten. Och då talar jag om statyn och inte det ni tror. Snuskhumrar där.

I Vara kunde jag också bevittna när SJ:s nya snabbtåg, X55 eller SJ 3000 som det skall kallas gentemot marknaden, mötte SJ:s gamla snabbtåg, X2 eller X 2000 (ändras till SJ 2000 snart). Vara är troligen den minsta tätort där X 2000 gör uppehåll hela året. X55 var ute på provkörning medan X2 gick i reguljärt tåg, det som går sommartid mellan Stockholm och Skee. Ja, egentligen skulle det vara Strömstad men de sju sista kilometerna dit av järnvägen är avstängd på grund av att E6-an byggs om till motorväg.

Klick! Bilderna blir större!

Kolla!

2011-08-09T22:51:00.004+02:00

Kolla in den femte kommentaren till det här inlägget.
http://savenfjord.blogspot.com/2011/07/trearsjubileum.html

En kram från Kim Kärnfalk! Det blev ett oväntat men trevligt slut på den här dagen. Kram tillbaka! Jag hade visserligen hoppats att få ge dig den kramen när du kommer och ringer på och meddelar att jag vunnit en miljon i Postkodlotteriet men du får den redan nu. Att du skall komma och ringa på med ett sådant meddelande är dessutom inte särskilt sannolikt. Jag är nämligen inte med i Postkodlotteriet.

Skall det vara så svårt, Västtrafik?

2011-08-05T22:21:00.003+02:00

Skall man vinna ett omval i Borås måste man gå ut med valfläsk. Den här gången var det att alla pensionärer i Borås stad skulle få fria resor på bussarna inom kommunen från den 1 juli 2011 utom under högtrafik måndag-fredag. Eftersom alla partier var eniga om detta så blev det dock rätt bränt valfläsk.

Västtrafik gillade inte alls beslutet trots att de får betalt av Borås stad. Det visade de genom att inte skicka ut de kort man skulle ha i tid för att få åka gratis. Förseningar hos leverantören hette det. Jaja, det kan ju så vara. Men om det nu var det så kan man väl i jösse namn informera korrekt om vad som händer.

Jag fick själv mitt kort första veckan i juli och det gjorde inte så mycket eftersom jag kunde åka på min legitimation fram till 31 juli. Dock var Västtrafik mycket dåliga på att informera om detta och som jag skrivit om förut så fick jag milt sagt svävande besked från Kundservice om vad som gällde. Några timmar efter mitt samtal hade man dock korrigerat på hemsidan att legitimationen gällde fram till den 31 juli.

Då hade jag redan mejlat till Kundservice för att fråga vad som gäller. Bara fyra veckor senare kom svaret som då var mer inaktuellt än Västtrafiks tidtabell från sommaren 1999. Svaret var också rätt intetsägande:

"Hej Staffan

Tack för att du hörde av dig till Västtrafik.

Det har tyvärr varit problem med att tillverka 65+ korten för Borås samt att ett stort antal pensionärer ansökt om kortet. Det har medfört försening av utskicket. Vi har fått rapport från leverantören att samtliga kort skickades ut den 29 juli och ska vara kunden tillhanda senast den 5 augusti. Har du inte fått ditt kort då ber vi dig kontakta vår kundservice telefon 0771-414300. Vi har öppet vardagar kl 6.00 - 21.00 och helger kl 8.00 - 19.00"

Men vad nu då? På hemsidan står fortfarande att korten skall vara utskickade och att legitimation bara gällde till den 31 juli som färdbevis. Menar Västtrafik att den information jag fick bara skall vara förbehållen dem som var kloka nog att skicka in en förfrågan fyra veckor tidigare. Det kan väl ändå inte vara så svårt att informera ordentligt på hemsidan. Åtminstone.

Och hur kan det ta över en vecka att skicka ut korten. Visserligen skickas de från Dorotea, men posten fungerar väl även där. Annars skulle det gå fortare med brevduvor.

Jag har som sagt fått mitt kort men min far hade inte fått det i början av denna veckan. Jag har inte frågat sedan. Nu gör det inte så mycket eftersom han ändå aldrig åker med Västtrafik men ändå. Nog borde det gått att skicka ut ett meddelande att kortet blivit försenat.

Kundfokus - det är något Västtrafik saknar. De är nästan värre än SJ.

Lämna inte ut personalen, SJ

2011-08-05T17:27:00.007+02:00

Historien om den 11-åriga Neema, som blev avvisad (inte "avkastad" eller "avslängd") av tåget i Kumla är tragisk på många sätt. Naturligtvis mest för Neema själv och hennes familj. Men den har också andra tragiska aspekter.

Mest tänker jag då på tågvärden, som tog ett förhastat beslut grundat på missförstånd. Neema uppgav att hon inte hade någon biljett och inga pengar att köpa den för. Neema må vara 11 år, men det kan vara svårt att styrka. Tidningsbilder har visats på henne och hon ser betydligt äldre ut än 11 år. Tågvärden uppfattade att hon var 16-17 år och handlade därefter mot en i den åldern som inte har biljett och inte kan göra rätt för sig. Inte blev saken bättre av att systern just köpt biljett till såväl flickan som sig själv av just denna tågvärd. Av allt att döma satt Neema inte heller på sin plats utan var i restaurangvagnen för att "köpa kaffe".

Nu är det bara att det inte fanns någon restaurangvagn i det här tåget utan bara varuautomater som ibland - men sällan - fungerar. Tågvärden förknippade alltså inte denna tonårsflicka hon träffade i tåget med den 11-åring till vars syster hon just sålt biljett. Det var ett misstag, ödesdigert sådant men det gör inte henne förtjänt att hängas ut i media på det sätt som har skett.

Men det är nyhetstorka och visst hade det varit en fruktansvärd historia om nu någon tågvärd med alla fakta på bordet verkligen avvisat en 11-åring från tåget på en realativt öde ort som Kumla. Det värsta är dock SJ:s agerande. Man är så jävla rädd för att figurera i media på ett negativt sätt att man offrar tågvärden. Fackföreningen Seko har gett SJ hård och berättigad kritik för detta. SJ borde naturligtvis rakryggat gått ut och sagt att vi har regler att den som inte har biljett och inte kan köpa sådan skall avvisas. Tågvärden har följt dessa regler och vi beklagar att vi har så luddiga regler om detta.

Men icke. I stället säger man att man tagit tågvärden "ur tjänst" och pratar lite lamt om tågvärden som gjorde en felbedömning. Att ta någon "ur tjänst", kära SJ och kommunikationsdirektör Elisabeth Lindgren, är ett internt uttryck som används när personal befrias från tjänstgöring efter att ha - eller befaras ha - brutit mot säkerhetsreglerna eller gjort någon annan allvarlig tabbe. Det är inget straff utan det är för att personalen i lugn och ro kall få komma över vad som hänt. Kanske varit läge att förklara detta för allmänheten i stället för att prata om "mina kollegor" när hon menar "våra anställda". Jag tror inte en tågvärd - alldeles oavsett den som tjänstgjorde på det här tåget - uppskattar att bli "kollega" till en kommunikationsdirektör. Möjligen den dagen de har samma lön.

Sedan har vi damen i Kumla som tog hand om flickan. Det skall hon ha stort tack för. Men varför ringde hon inte polisen? Mycket oro hade kunnat skingras om hon bara gjort det. Liksom mycket polisarbete. Men hennes försummelse att inte ringa polisen väger ju ändå ganska lätt jämfört med den insats hon gjorde för Neema.

Nästa gång hon kommer till Stockholm skall hon enligt egen utsago gå upp på SJ och uppsöka högste chefen och skälla ut honom. Jag hoppas att hon lyckas, men det är nog lättare att ta sig in i Fort Knox. Om hon skulle ta sig in så hoppas jag att SJ:s vd Jan Forsberg har tagit konsekvenserna av hur dåligt SJ skött detta (jag tänker då på efterarbetet) och har begärt sitt avsked. Så han slipper nog den i och för sig välförtjänta utskällningen.

Tillägg:
Ovanstående skrev jag i viss indignation sedan jag tröskat igenom några hundra hatinlägg i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen samt ett antal tidningars webbsidor. Då kände jag hur ilskan började komma.

Jag kollade därför PI (Politiskt inkorrekt) vad de hade att skriva om saken. Det var en del som inte skymtat i media förut (förutom min blogg och den blogg som PI länkar till).
http://politisktinkorrekt.info/2011/08/05/mystiken-tatnar-kring-den-sa-kallade-11-aringen/#more-95830

Särskilt intressant är damen som var med på tåget och hennes vittnesmål. Varför har ingen tidning publicerat detta? Varför har SJ lämnat detta utan avseende? Nog borde de ha kunnat få kontakt med något vittne i tåget? Men SJ:s ledning är så rädd för att skita i byxorna om de får tidningarna emot sig att de inte vågar ha någon annan uppfattning än mediadrivet. Att de råkar skita i det bli skåpet i stället spelar tydligen ingen roll.

Allt detta medan en stackars tågvärd som följt sina instruktioner lider alla helvetets kval. Jag hoppas åtminstone att hon får det kamratstöd som all personal som råkar ut för något frustrerande - med eller utan egen förskyllan - har rätt till.

Tillägg 2.
Det finns i alla fall en hedersman i det här ärendet. Nämligen polisens talesman Mats Nylén. Han ensam vågar säga det som SJ inte ens vågar antyda till försvar för sin personal.
http://na.se/nyheter/2.2212/1.1308283-nylen-jag-blev-missforstadd

Heder åt den mannen. Han lär väl aldrig få läsa detta men om någon skulle som känner honom skulle läsa det så framför mitt djupt varma tack för visat mod. Sådana poliser behövs och jag trodde att de dog ut med att Kurt Wallander drabbades av sjukdom och blev utslagen. Ibland känns det väldigt skönt att ha fel. Det finns fortfarande bra poliser som vågar säga vad de tycker. Till skillnad från...

Tillägg 3.
Enligt Aftonbladet heter storasyster Grace Kayenga. Kollar man i ratsit.se hittar man henne och hon är mycket riktigt 22 år. Men någon lillasyster Neema finns inte, vare sig i Nora eller någon annanstans. Däremot har Grace en syster som heter Wivine. Det borde kunna bli smeknamnet Neema. Det är bara det att hon inte är 11 år utan 17 år.

Något lurt är det. Kan flickorna ha kommit överens om att de skulle uppge att hon var 11 år för att hon skulle få åka gratis? Då genom att utnyttja att Neema (Wivine?) är kortväxt, under 160 cm enligt uppgift från damen som tog hand om henne. Att hon sedan enligt tidningsbild har tuttar som minst en 17-åring kanske de inte tänkte på.
http://na.se/nyheter/kumla/1.1305375-sj-tvingade-11-aring-att-ga-av-pa-fel-station?articleRenderMode=image&image=0

Att en "11-åring" försvinner en natt i Kumla kan hända men att hon också försvinner från Ratsit verkar milt sagt konstigt. I och för sig kan hon ha skyddad identitet men varför skulle hon ha det när inte hennes syskon har det?

För övrigt: varför åker de från Nora en tisdagskväll för att hälsa på bekanta i Borås med en förbindelse som skall vara framme 23.27? Det är väl ingen lämplig tid för att hälsa på vänner. Dessutom skulle det inneburit över en timmes väntan i Alingsås - ett Alingsås där alla väntsalar är stängda vid den tiden. Och där stationen är lika obemannad som i Kumla.

Med tanke på att en tågvärd kanske helt oförskyllt mår väldigt dåligt just nu så måste detta utredas ordentligt. Har SJ det modet? Det tror jag faktiskt inte. Det är lättare att omplacera tågvärden.

Vet hut, riksdagsman Petzäll

2011-08-05T16:45:00.004+02:00

I Borås har vi begåvats med en riksdagsman vid namn William Petzäll. Han representerar Sverigedemokraterna. Naturligtvis höll jag på att skriva.

För nästan ett år sedan togs Petzäll av polisen och hamnade i fyllecell. Han var då kraftigt berusad och dukade upp någon historia till varför han hade spritproblem och tog timeout från riksdagen. Efter genomgången behandling återvände han dock till riksdagen och lovade att hålla sig nykter framöver.

Sedan visade det sig att han lurat till sig resor till flickvännen i Malmö på riksdagens bekostnad fast han bara hade rätt till resor till hemorten Borås.

För ett tag sedan åkte han taxi utan att betala. Det vill säga att han försökte betala men hans bankkort var trasigt och fungerade inte. Han lovade då chauffören att betala senare och hon åkte förbi ett par dagar senare på den uppgivna adressen men då var Petzäll inte hemma men lovade att komma förbi och betala ett par timmar senare. Så fan han gjorde. Han är ju riksdagsman och gör som han vill. Det gick en vecka och inga pengar kom. Taxiföraren gjorde då polisanmälan.

- Jag tar lätt på den polisanmälan, säger fårskallen Petzäll.

Skall vi ha sådana i riksdagen. Nej det skall vi inte. Avgå Petzäll! Och betala taxiräkningen. Omedelbart. Du skämmer ut riksdagen och du skämmer ut ditt parti. Precis som om det skulle behövas.

En riksdagsman om någon borde väl veta att ett trasigt bankkort inte är giltig betalningsmedel.
- Det var taxins kortterminal det var fel på. Jag kan bevisa att det fungerade tidigare samma dag.
Javisst. Men du kanske råkade sätta dig med din tunga röv på kortet lite senare på dagen. Har du inte tänkt på det?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4633314

Jakten på napoleon - nu i Tanumshede och Vara

2011-08-04T21:55:00.003+02:00

Har varit ute och rest lite den gångna veckan och i tisdags var jag bland annat i Tanumshede i norra Bohuslän under ett par eftermiddagstimmar. Inte för att titta på hällristningar utan för att titta på reparationen av Bohusbanan vid den närbelägna Tanums station (förlåt, driftsplats heter det ju nuförtiden) efter urspårningen halvannan vecka tidigare. I morgon skall man komma i gång för fullt igen och det har då varit begränsad framkomlighet i två veckor. Eftermiddagsfikat intogs på Tanumshede Hembageri och minsann hade de napoleonbakelser.

Lite blek var den kanske och sockerglasyren på toppen var tunn och lite sprucken. Men för övrigt var det en bra bakelse med mycket grädde och inte så mycket smördeg. Som jag vill ha den med andra ord. Kaffet var fullt drickbart och det var lagom varmt i solen på den lilla utealtanen. Det blir fyra tårtgafflar (av fem möjliga). Bristen var den spruckna och tunna glasyren och att det saknas just tårtgafflar. Napoleon skall inte ätas med kaffesked. Kostade 44 kronor vilket är relativt billigt.

I går besökte jag Vara, den lilla stadsliknande orten mitt på västgötaslätten. Här finns ett av landets bästa konditorier, Conditori Nordpolen, som fick sitt namn efter det att S A Andrée landat med sin ballong utanför Vara när han övade för färden till Nordpolen, vilken dock slutade olyckligt. Äventyrare som Göran Kropp och Ola Skinnarmo har sedan besökt konditoriet. Och så nu då jag i min jakt efter den perfekta Napoleon.

Och tusan vet om jag inte lyckades. Det är i alla fall den mest perfekta napoleon jag ätit på mången god dag. Lagom stor, lagom söt, lagom mycket grädde, lagom mycket glasyr. Därtill serverad på det gammaldags sättet med kaffet i en kanna, som också innehåller påfyllning, ett glas vatten och förstås en tårtgaffel. Man beställer vid disken men sedan får man allt serverat vid bordet. 54 kronor är dock i högsta laget så det blir ett litet betygsavdrag. Men 4,5 tårtgafflar blir det. Varav 0,5 är för atmosfären. Det är som när jag gick på kondis i min barndom.

Du kan väl knepet vid det här laget: klicka på bilden så blir den större. Även bakelsen.

Veckan som gick

2011-07-31T18:04:00.010+02:00

Den gångna veckan har jag varit ute och rört mig en del. Efter operationen kan det inte bli några längre resor men väl några kortare.

I måndags var jag först i Norsesund eftersom jag ville fotografera ett chartertåg som Tågkompaniet körde för Reseshopen i Ljusdal. Denna resa alltså:
http://www.reseshopen.se/info/tagcharter20112/nytag.html
Norsesund är en bra fotoplats där järnvägen går i kurvor utmed Sävelången.
Vidare till Alingsås för kaffepaus. Det finns gott om kaféer i Alingsås, men det första jag gick in på hade redan upptäckts av ett stort antal pensionärer som stod och tvekade om de skulle ha napoleon eller budapeststubbe. Eller kanske bara en skorpa. Jag gick därför vidare till Café Storken, som inte hade napoleonbakelser men väl våfflor med sylt och grädde.

Lillån får också representera Alingsås på bild.
I tisdags var jag i Jönköping och jag hade verkligen tur med vädret. Jönköping har fått massor med nya bussar eftersom Keolis har tagit över efter Arriva och dessa bussar måste förstås fotograferas. Men en och annan gammal buss var man också tvungen att ta över för att få trafiken. Den här bussen är en av de övertagna. Den är tre (!) år gammal men man kan ju undra hur den kan bli så sliten på kort tid.
Men det blir snart bättre, vilket detta tröstefulla budskap vittnar om.

Som jag redan skrivit besökte jag också Konditori Napoleon får att få min dagliga napoleonbakelse. Jag har här bildbevis för att även Magnus Ladulås gillade napoleonbakelser. Dock hade han inte samma kondis (häpp!) som jag utan han var tvungen att sätta sig och vila några meter från entrén.

I onsdags åkte jag med min gode vän Petter till Värnamo. Han körde nämligen på linje 700, den nya busslinjen mellan Borås och Värnamo som bara går på prov. Tyvärr verkar det väl som om det stannar vid ett prov. Två resenärer på ditvägen och sex på hemvägen är knappast underlag nog. I synnerhet inte som alla utom två lika väl hade kunnat åkt med andra busslinjer. Bilden är tagen vid vändningen i Värnamo, där det blev en timmes rast för lunch på Laga-Gyllen. Har ni ätit köttfärstårta? Annars går det att göra det här.
http://www.restauranglagagyllen.com/3.html
Lunchen serveras dessutom som buffé så det går att ta så mycket man vill - och kan med. Alternativet var fläskpannkaka, men varför ett alternativ. Det gick ju lika bra med både och.

I Värnamo hittade jag också denna hiskeliga skulptur. Det är inte som jag först trodde Per och Kersti, ni vet de där som fick punktering i Värnamo (de bytte ju ringar i Värnamo enligt Carl Snoilsky) utan den här heter Nalleknallarna och är gjord av Erik Dietman (1937-2002) . Jag googlade lite på Dietman och fann att han avled bara fem veckor efter det han varit med och invigt denna. Men också att han var mer känd i Frankrike, där han blev utnämnd till årets skulptör. Han hade dessutom två professurer i skulpturkonst så det kanske är bäst att stryka det där med "hiskeliga".

På hemvägen blev vi vittne till en husvagnsolycka på väg 27 i jämnhöjd med Aplared. Bråten som syns är alltså en del av det som ett par timmar tidigare var en husvagn. Kanske inte så konstigt att det är förbjudet att vistas i husvagnen under färd.
Efter hemkomst tog jag en promenad till Stora torget för att åhöra Borås Stadsmusikanter. Bra som vanligt och de slutade som sig bör med "Rock around the clock".

I torsdags var det en lugn dag så jag tog bara ett varv ner på stan på eftermiddagen. Borås stadsmusikanter var i gång igen, tyvärr för sista veckan så nu är sommaren snart slut. Denna gång spelade de vid centralstationen och var förstärkta av Jimmy på sång. De avslutade med "Borås Borås". Orginalet alltså, inte den som Frank Sinatra snodde och kallade "New York, New York". (Ja, jag är inte färdig med forskningen om detta men jag är rätt säker på att jag skall kunna bevisa att det förhåller sig så.)
När jag skulle åka hem så sprang jag rakt på en cykeltävling, som stängde av hela centrum så bussarna fick köra en annan väg.

Därför kunde man för ovanlighetens skull se stadsbussar på Kungsgatan. Tyvärr blev det träd i vägen men Kungsgatans träd är ju ökända redan från Gamla Testemantet. Det var när Adam och Eva åt av frukten från dessa som de blev utkörda ur paradiset.
I fredags ringde Petter igen och frågade om jag ville följa med till Älvsered. Tja, varför inte. Således kunde jag fotografera bussen vid vändningen i Älvsered och en liten rast vid Stora Horsasjön.
Vi är inte långt från Ullared, men det finns ett varuhus i Älvsered också. Förut fanns det två, men det andra höll till i en liten källare. Det växte sedan och flyttade till Falkenberg. Engelsons heter de och är min hovleverantör av jackor, skjortor och underkläder. Här är förresten kyrkan i Älvsered. Apropå köptempel alltså.

Det blev en fin promenad utmed Viskan sedan vi återkommit till Borås och broarna över till Stadsparken är smyckade med blommor. Här Viskabergsbron.

Tycker du bilderna är för små? Inga problem. Klicka på dem och du tycker inte det längre.

Napoleon på Napoleon

2011-07-28T09:03:00.003+02:00

I Jönköping finns ett konditori som heter Napoleon. Här skulle jag väl ändå finna den ultimata napoleonbakelsen. Men dessvärre inte. Ja, det var väl inget större fel på själva bakelsen. Den kunde ha varit större men den smakade bra. Men 51 kronor för en napoleon och kaffe är lite väl mycket. Dessutom var miljön i konditoriet av det där plågsamt moderna slaget där man sitter som i ett tortyrredskap.

Det var inte bara jag som festade i Jönköping i tisdags. Det var också några som hade picknick på Vätterstranden mitt emot järnvägsstationen. Kunde där konstatera att det gamla trötta kaféet på andra våningen, som en gång i tiden hade alldeles utmärkta bakelser men blev sämre och sämre för varje gång jag besökte det, nu hade stängt och ersatts av ett Espresso House i bottenvåningen på stationshuset. Den hade också en uteservering med utsikt mot tågen och Vättern.

Toaletterna i stationshuset hade tagits i bruk igen. En längre tid har man varit hänvisad till toaletterna i bussterminalen intill. Förr i världen lånade man nyckeln till toaletten i biljettluckan och var tvungen att lämna sin färdbiljett i pant. Utan biljett inget kissande. Sedan blev det automater och man lade i en krona. Ibland fungerade det, ibland inte. Kronan höjdes till en femma och på senaste tiden har det också blivit en tia. Men nu kommer ett nytt påfund. För att komma in måste man numera ha mobiltelefon och ha planerat sitt besök. För en med nyopererad prostata som har cirka 30 sekunder på sig när det tränger på ordentligt är det inget alternativ. Man skall nämligen skicka ett SMS och så får man en kod som man slår in på låset till toaletten. Om man lyckas slå in rätt siffror medan man står där och hoppar på ett ben så kommer man in i paradiset. Inte gratis förstås: det kommer på telefonräkningen.

Men det var ju de som hade picknick jag skulle berätta om. Först kunde man från plattformen höra att de hade trevligt. Sedan blev det allt högljuddare och hotfullare allteftersom innehållet i medförda flaskor och kartonger försvann ned genom struparna. Undrar vad de drack? Kunde det varit hallonsaft. Nej, vinbärssaft var det nog för jag hörde någon prata om såväl vinbärs som bara bärs. När jag skulle åka hem gick jag förbi där igen eftersom jag parkerat vid stationen (för 14 kronor i timmen!) och då såg jag att de fått sällskap av några som kom i vackert målade bilar med stora bokstäver på. Festen slutade kanske inte som de tänkt.

Bilderna blir större om du klickar. Även bakelsen blir större.

Treårsjubileum

2011-07-21T19:14:00.002+02:00

I dag fyller min blogg tre år. Det var nämligen den 21 juli 2008 som jag skrev mitt första inlägg. Så här löd det. Observera att jag fick en kommentar från Kim Kärnfalk. Det är det inte alla bloggare som fått.
http://savenfjord.blogspot.com/2008/07/tre-blanka-veckor-framfr-mig.html

Så nu är det bara att börja på det fjärde året. Häng med!

Får jag be om största möjliga ty(SJ)tnad

2011-07-14T08:57:00.003+02:00

Det är rötmånad. Redaktioner och företag sköts av semestervikarier. Alltså borde man inte bli förvånad när man läser i GP att SJ nu har begärt hos Trafikverket att de inte skall ange orsaken till att ett tåg är försenat utan bara hur mycket försenat det är. Eller beräknas bli. Jag trodde först det var någon rötmånadshistoria som någon lurat i en finnig journalistelev med ambitioner att bli en ny Janne Josefsson. Men så var det inte alls. Artikeln var skriven av Ulf Nyström, Sveriges bästa journalist när det gäller transportfrågor. Det var alltså sant som stod i den.

SJ:s argumentation utåt för att man skall sluta att informera om förseningsorsaken är minst sagt patetisk. Det är argument från att flyget gör ju inte till att det blir bättre information om de som svarar för den kan ägna mer tid åt att beräkna förseningar än att ta reda på orsaken. Det är ingen semestervikarie som skrivit det heller utan SJ:s biträdande presschef, som måste anses rutinerad på det jobbet.

Det kan vara svårt att ge en entydig förklaring till att ett tåg är försenat. Ibland tappar tåget några sekunder här och där och många sekunder blir till minuter. Men ju större försening det är, ju lättare är det att hitta en förklaring. Det är ännu svårare att beräkna hur mycket tåget blir försenat till en station. I varje fall om man inte har tillgång till en kristallkula. Saida är ju död.

Visst, vem som helst kan räkna ut att om tåget gick 15 minuter sent från Stockholm så är det en bra gissning att det blir 15 minuter sent till Hallsberg också. Men det kan ju också hända mycket på vägen och det mesta av det är oförutsett och kan inte förutses om man så har all tid i världen. Vem kan veta att loket tänker lägga av i Flen. Eller att signalerna kommer att felaktigt visa stopp i Vingåker? I praktiken blir den beräknade förseningen lika osäker som nu. Om man då kompletterar den beräknade förseningen på 30 minuter med att det beror på spänningslöst vid Katrineholm så vet åtminstone den vane resenären att det är just en beräkning och att det i själva verket kan bli mycket mer. Men om de säger att det beror på att tåget blev försenat på grund av signalfel i Kolke så vet man att det är sannolikt att tåget inte kommer att tappa mer tid. (Sedan återstår att ta reda på var Kolke ligger.)

Den informationen vill nu SJ undanhålla sina resenärer och har begärt hos Trafikverket, som svarar för utrop i högtalarna och skyltning på monitorer på stationerna, att de slutar ange orsak. Trafikverket hoppar i taket av glädje. "Hurra, mindre jobb till samma betalt". Trafikverket är en myndighet. Trafikverket skall hålla sig neutrala i sådana här frågor. Icke minst för att det numera finns andra järnvägsföretag som kör resandetåg. I själva verket trannsporterar SJ numera betydligt mindre än hälften av dem som åker tåg. Således vill Svenska Tågkompaniet att Trafikverket fortsätter att informera om förseningsorsaker. Hur andra järnvägsföretag ställer sig vet jag inte men jag antar att de inte går i SJ:s ledband.

Det SJ inte vill är förstås att folk skall märka vad förseningarna beror på. Att det alltför ofta är lokfel eller vagnfel eller personalbrist. Trafikverket har samma slemma motiv. De vill inte att folk skall veta hur många förseningar som orsakas av signalfel, rälsbrott eller spänningslöst. Resenärerna skall få information på tåget. Sägs det och det kommer kanske också att tas bort snart.

Stå för era egentliga motiv, SJ och Trafikverket, och framställ inte en klar försämring som en förbättring. Det blir inte bättre beräkningar av förseningarnas storlek framöver. Helt enkelt därför att det inte går. De som jobbar med sådant gör redan det bästa de kan. Och sluta göra er löjliga. Lägg resurserna på att få tågen att gå i tid i stället.

Ett försenat SJ-tåg i Alvesta. Förseningen berodde på att ett mötande tåg var försenat. I fortsättningen får jag inte veta den orsaken.

PS. Kolke ligger mellan Gnesta och Flen.

Sexsång på Skansen

2011-07-13T13:58:00.003+02:00

Såg ni Allsång på Skansen i går. Jag tyckte det var ett kul program och mycket piggare än det var på Anders Lundins tid. Nu läste jag dock i Aftonbladet att jag som äldre inte alls gillade det. Jag tog illa vid mig av Veronica Maggios "Jag kommer" och Eric Amarillos "Vill du ligga med mig". Vi äldre gillar inte sånt. Det sade självaste Kjell Lönnå som dock såg sjukligt glad ut i programmet. Att karln fyller 75 år i dag gör mig mycket avundsjuk. Tänk om man vore så pigg och hade kvar sin hårfärg och sina lockar från ungdomen som han. Men å andra sidan kan jag ju svara på frågor och inte bara skrika om hur bra det är att sjunga som svar på allt. Kanske trots allt han inte hade något i programmet att göra. Som äldre tyckte jag han var det mest pinsamma inslaget i programmet.

Aftonbladet tar alltså i rejält. De kallar programmet för Sexfesten på Skansen. Detta för att en ung sexig sångerska (sånt gillar vi gamla gubbar trots prostatabesvär) sjunger en låt med lite tvetydig text. Eller för att en gubbe som såg ut att vara i min ålder (men han var visst 40) sjöng om att ligga. Programmets verkliga höjdpunkter, Elisa i Elisas och Sara Varga förbigick de med tystnad. Programmets lågpunkt förutom Lönnå, nämligen Per Andersson som skulle föreställa komiker och Katrin Sundberg i den enda roll hon kan, Häxan Surtant. Jag fattade inte det roliga i deras framträdanden. Robert Gustavsson, du är förlåten dina Peps-parodier i tidigare Allsång.

Sedan skall man förstås ha kommentarer. Lönnå är gaggig nog att kritisera programmet han själv är med i men han är ju alltid glad. Så det gäller att hitta ännu en annan surgubbe som också alltid verkar glad. Tills han börjar prata vill säga. Så man ringde Bosse Larsson. Han tyckte inte om programmet. Det var ju inte precis någon nyhet. Han har nog inte tyckt om det sedan han själv var programledare.

Någon som kan förklara vad den där påfrestande Anton har i programmet att göra? Måns klarar sig säkert helt bra själv även om Aftonbladet märkte att han sjöng ett ord fel i "Stockholm i mitt hjärta". De fick det att låta som en nationalkatastrof.

För övrigt gillade jag Sven-Bertil Taube i TV i lördags. Och han kom inte av sig en enda gång.

Borås stadsmusikanter, 2011 års edition

2011-07-13T11:26:00.002+02:00

SMHI har just fått möjlighet att göra månadsprognoser och enligt dessa skulle juli bli en riktig skitmånad vädermässigt sett. Lågtrycken skulle avlösa varann och det skulle mest bli regn. Nu har det lyckligtvis inte blivit så och Aftonbladet gjorde i går ett sista tappert försök med "Regnchock väntar i hela landet". Det vill mycket till för att man skall bli chockad av regn i Borås så det var nog inte så farligt. Lite mer chockad blir man när solen tittar fram - om än bland molnen - dag efter dag i juli.

Man kan alltså strosa omkring på stan, sätta sig på en av stadens uteserveringar, köpa jordgubbstårta till kaffe på Orion, köpa glass och så uppleva den återkommande julitraditionen: lyssna på Borås Stadsmusikanter. De ger konsert på olika platser i stan flera gånger om dagen tisdag - lördag så det finns många möjligheter att lyssna på dem. I går gjorde jag just det vid Stora torget.

Vi var väl ett 20-tal som stod eller satt och lyssnade. Några passerande stannade till och gick vidare efter en minut. De trodde kanske att det kostade pengar, det värsta en boråsare vet. Vi som var där hela 30-minuterskonserten fick höra de åtta ungdomarna spela gamla populära melodier som Tequila, Hello Dolly, Tie a yellow ribbon, Sir Duke och den i sammanhanget nästan självklara Rock around the clock.

Det man saknade i år var att ingen i orkestern framförde några sångnummer. Jag saknade Elzas skönsång från förra året. Men instrumentalt är inte fy skam det heller och årets edition av stadsmusikanterna var minst lika bra som förra årets. Det blir fler gånger hoppas jag och kommer ni till Borås i juli försök lyssna på dem. "Turnéplanen" finns här: http://www.boras.se/forvaltningar/kulturforvaltningen/kulturforvaltningen/boraskulturskola/boraskulturskola/konserterochframtradanden/borasstadsmusikanter2011.4.556ed85e13074032f6180009576.html

Större bild? Klicka!

Ett gammalt tåg

2011-07-12T10:46:00.003+02:00

Många tycker att tågtrafiken i dag blivit lite tråkigare med fler enhetliga fordon och att det var bättre förr. Det senare är en sanning med lite modifikation beroende på vad man menar med förr. Tack vare många nya godsbolag så har vi också fått många nya lok i vårt land de senaste femton åren. Eller snarare sådana som köpts in begagnade från andra länder, främst Danmark.

I går kom dock ett riktigt gammaldags tåg förbi Borås. Det var Sveriges Järnvägsmuseum som skulle köra en transport från Gävle till Värnamo och då tog man vägen förbi min stad. Tåget drogs av denna trotjänare, ett Da-lok från 1957, som jag fotograferade vid Borås övre.

Orsaken till transporten var främst att flytta en annan trotjänare, en X9 eller mer känt som "Paprikatåg" till Värnamo, där den kommer att tas väl om hand av medlemmar i Svenska Motorvagnsklubben och återställas till närmast nyskick. SJ köpte 23 sådana i slutet av 1950-talet för trafik på lite halvlånga sträckor och från början bestod varje tågsätt av fyra vagnar. De var utrustade med pentry och servering skedde med hjälp av en så kallad boyvagn som kördes runt i vagnarna. Det var unga och snygga flickor som fick det jobbet - och som skulle kallas stewardesser. Jag minns en bild på dem när konceptet var helt nytt och alla hade långt blont hår som var uppsatt i nacken och för att det skulle bli lite extra fluffigt lade de in en småfralla innanför håret i nacken.

Jag uppfyllde alltså inte på något sätt kraven att få jobba på de här tågen. Visserligen var mitt hår också långt men det var mörkt på den tiden. Men ibland uppstod det akut personalbrist och då fick jag rycka in. Det var något jag gärna gjorde. I synnerhet minns jag en tur från Stockholm till Ludvika på söndagskvällarna, som jag gärna åkte. Det var bra betalt med tanke på hur provisionssystemet var utformat. Man skulle sälja för ett visst belopp per timme. På detta tåg var det 18 kronor. På vardagarna var det rätt svettigt att komma upp i det men på söndagarna var det mycket folk och det var inte ovanligt att det gick att sälja för tio gånger mer. Det gav alltså bra provision. Som mest 30 procent på månadslönen och jag lyckades faktiskt nå upp till det ett par gånger.

År 2000 gick den sista X9-an i ordinarie tåg för SJ, närmare bestämt i ett tåg Göteborg-Vänersborg. Det var för övrigt just den på bilden och som nu kommer att bevaras för framtiden. De andra 22 har skrotats eller är i skick där bara skrotning återstår under årens lopp.

Det är bara att hoppas att de återställer serveringen också. Jag kommer gärna att ställa upp i sådant fall. Boyvagnen kan även fungera som rullator.

Sju X9-or köptes av ett aktiebolag i Kungsbacka, som skulle använda dem till att köra trafik i konkurrens med SJ. Antingen var de före sin tid eller också var ägaren bara allmänt tokig. Någon trafik kom aldrig i gång förutom att man tvingades flytta motorvagnarna lite då och då. Till slut hamnade de flesta vid Lusharpan i Borås och där stod de i flera år och blev tillhåll för uteliggare samt knarkarkvartar. De som huserade där visade ibland sin tacksamhet genom att tända eld och räddningstjänsten fick ofta åka dit.

Efter en sådan brand ringde en tryckkokare från polisen till SJ och krävde att fordonen flyttades "omedelbart". Det råkade vara jag som tog emot samtalet och jag lyssnade tålmodigt på vad han sa - skrek menar jag - innan jag frågade om jag fick avbryta med en fråga. Det fick jag.
- Varför ringer du till SJ om detta?
- Ja, det är väl era tåg.
- Alls icke. De ägs av en privatperson och de står på spår som ägs av Banverket.
En kvart senare ringde polisen och var betydligt trevligare och frågade om jag möjligen kände till boalgets namn och adress och i så fall möjligen kunde tänka mig att lämna dessa uppgifter till polisen. Det kunde jag.

Dagen efter stod det om händelsen i Borås Tidning och polisen hade varit mycket noga med att förklara för tidningens reporter att SJ var oskyldiga och att det var en privatperson (helt rätt blir det ju sällan) som ägde dem. Något år senare tvångsskrotades motorvagnarna på plats. Det som en gång var stora planer slutade med stora kostnader för ägaren. Konstigt nog finns dock bolaget kvar än i dag och omsatte senaste räkenskapsåret hela 12 000 kronor.

Fest i Motala - fy fan!

2011-07-11T19:07:00.004+02:00

Jag hade ett tjänsteärende i Motala i fredags och lördags och jag tog därför in på Best Western Hotell Statt. Där blev jag vänligt välkomnad och köpte ett parkeringstillstånd för 85 kronor för ett dygn. Eftersom det var en parkering på en öppen gård som inte ens var asfalterad utan låg i en sluttning tyckte jag det var ett ohemult högt pris. Men det var ju inte jag som betalade.

I receptionen sade de att de hade graderat upp mig så jag hade fått ett bättre rum än jag beställt. Där borde jag naturligtvis anat oråd. Varför skulle jag som nästan aldrig bor på Best Western bli uppgraderad på ett hotell som var nästan fullbokat? Jag fick alltså ett lite större rum, men det fanns en baktanke. Det var nämligen så att rummet låg mot Stora torget och visserligen erbjöd en fantastisk utsikt över torget och Vättern. Men vad stod mitt på torget: jo, en scen! Jag anade det värsta. Man jag hade fel. Det blev värre. Mycket värre.

Jag drog en repa på stan och Motala har fått en mängd nya bussar så det fanns lite att fotografera. När jag gick tillbaka mot hotellet var det en grupp som kallade sig Tuta & Kör som uppträdde. Som alla grupper som vänder sig till barn var deras framträdande påfrestande för att inte säga pinsamt. Sedan hade jag ett ärende till Mjölby så jag tog bilen dit och började med en pizza på Valentino mittemot järnvägsstationen. Bara ägarens show där är värd hela kostnaden för att äta där. Det är fantastiskt att se hur han kan hålla ordning på tio beställningar på en gång samtidigt som han känner igen alla gäster.

Jag var där förra året så mig kände han igen med en gång. Och han blev uppriktigt glad när han såg mig. Mitt besök i Mjölby betyder nämligen att nu är det dags för den årliga avstängningen av järnvägen Mjölby-Motala. Och det det betyder att resande från sena X 2000-tåg missar ersättningsbussarna. Det betyder alltså att resenärerna kommer in till honom och köper pizza medan de väntar på nästa förbindelse. Pizzorna är goda. Och stora. Så stora att inte ens jag orkar äta upp dem.

När jag kom tillbaka till Motala var det mesta kring Stora torget avstängt. Så jag gjorde massor med försök att hitta parkeringsplatsen men det lyckades inte. Till sist valde jag en annan parkering i närheten. Den låg vid Kungsgatan och hotellet låg vid Kungsgatan. Det var alltså bara att följa gatan rakt fram.

Men då: gatan var avstängd och där stod det två killar som skulle ha 150 kronor i entré. Jag gick fram med mitt haltande ben och sa att jag skulle till Statt och undrade om jag fick passera ändå. Icke sa nicke. Att vara rädd om sina turister ingår inte i Motalas policy tydligen. Jag frågade om jag såg ut som en som ville delta i festligheterna men det svarade de inte på. De visade bara på en omväg på cirka en kilometer som jag kunde gå för att undvika entréerna. Nu var jag rejält förbannad och bestämde mig för att aldrig mer frivilligt återvända till Motala.

Min irritation gick ut över receptionisten men jag kanaliserade den i att begära pengarna tillbaka för parkeringsplatsen eftersom jag inte hade hittat den på grund av alla avstängningar. Utan någon kommentar svarade hon att visst fick jag tillbaka den om jag ville. Något bättre till sinnet gick jag upp på rummet.

Där var det fullt helvete. Utanför höll nämligen Highlights konsert. Eller skränade. Det är möjligt att det var njutbart om man stod på torget och hade betalat 150 kronor i entré. På rummet var det bara outhärdligt. Hotellet hade i alla fall varit omtänksamma att lägga upp ett par öronproppar. Jag stoppade dem i öronen. Inte gjorde det någon som helst nytta. Vid halv elva var det i alla fall tyst och jag trodde att oväsendet slutat för kvällen. Jag tog en sömntablett och gick och lade mig. Precis som jag skulle somna blev det ännu värre: Trubaduren - eller vad man skall kalla honom - Björn Rosenström. Den värsta artist jag vet. Att behöva lyssna till hans kvinnoföraktande sånger typ "Vi är pojkarna som busar med flickornas musar, om du drar ner min byxa får du se en yxa som gör allt för att ha det lite ballt" blev för mycket så jag somnade mot alla odds. Tack Imovane.

Men frukostbuffén var bra. Så bra den nu kan bli när det saknas bacon och äggröra. Men det fanns våfflor. Inte för att jag någonsin sett någon på ett hotell grädda våfflor av den framsatta smeten i det likaledes framsatta våffeljärnet men det tyder på omtanke att det finns. I vanlig ordning nöjde jag med två fralla och lite frukt. Samt ett kokt ägg. Det fanns 7-minutersägg. Precis som det skall vara.

Tuta & Kör underhöll, ja vem? De hade i alla fall en modest nivå på ljudet.

Allt elände har ett slut och på morgonen dagen efter kvällen före hade de redan hunnit städa Stora torget och man kunde njuta av utsikten från rummet.

Bilderna blir större om man klickar på dem.

Jakten på napoleon

2011-07-10T10:16:00.004+02:00

Jag har använt den här bloggen till att beskriva mina vedermödor att hitta den perfekta napoleonbakelsen. Tusan vet om jag inte lyckades hitta den i Motala i fredags. Tjänsteärenden har gjort att jag tillbringade mycket av fredagen och ännu mer av lördagen vid Verkstadstorget eller för att vara mer exakt vid Trafikverkets nyaste järnvägsstation, nämligen Motala Verkstad. Det är en högst tillfällig anläggning, som bara skall användas till den 16 augusti men ändå en station.

I närheten hittade jag Lilla Hembageriet och gick in där för eftermiddagskaffe. Minsann hade de inte napoleonbakelser. Jag beställde en sådan. Med kaffe kostade den 41 kronor, vilket måste betraktas som billigt. Det är sällan man kommer under 50 kronor. Det var dessutom en alldeles perfekt bakelse. Lagom söt grädde, lagom krispig smördegsbotten och mycket söt sockerglasyr precis som det skall vara.

Om ni inte vill åka ända till Verkstadstorget men väl till Motala så finns Lilla Hembageriet också i Gallerian vid Stora torget.

Det blir 4,5 tårtgafflar, vilket är bästa betyget hittills. Och minsann, hade inte också tårtgafflar till bakelserna. Alltför många konditorier tycker att man skall äta sådan med tesked.

Tack Västtrafik

2011-07-06T18:13:00.002+02:00

I dag kom kortet som berättigar mig som fyllt 65 att åka gratis med bussarna inom Borås stad. Dock ej måndag-fredag 06.30 - 09.00 och 15.00 - 18.00. Det var bara två dagar senare än utlovat. Brevet var skickat från Dorotea så det var ju inte så konstigt att det tog lång tid.

Men snälla Västtrafik: ni kunde väl skickat med ett plastfodral att ha kortet i också.

Vad hände DSB First Väst i kaninens år

2011-07-05T09:13:00.004+02:00

På bilderna visas ett Västtåg som verkligen gick. Även om det gick med en dörr avstängd. Så brukar det också vara, men under lördagen och söndagen blev det stora problem för DSB First Väst som kör tågen.

Redan från början var det mycket inställt beroende på stora banarbeten vid Gubberoviadukten i Göteborg. Det är den som man åker över strax efter Göteborg C om man skall till Västkustbanan eller mot Borås. Men under den går all annan tågtrafik ut från Göteborg C och även denna påverkades således när man skulle byta en av de båda broarna. De långväga tågen kunde tas ut via "Smygvägen". Det är den som korsar Kruthusgatan i plan och sedan kör man på något vis bakom Skansen Lejonet och kommer ut vid Sävenäs. Men den vägen har dålig kapacitet så pendeltågen till Alingsås fick ställas in mellan Göteborg och Partille och ersättas av buss.

Men sedan kom det värsta. DSB First Väst visade sig ha gjort bort sig totalt när det gällde lokförarnas utlagda semestrar. Semesterlagen stadgar att om man börjar sin semester en måndag och denna är 19 dagar eller mer skall lördag-söndag före vara arbetsfria. Det hade man missat och det fanns alltså ett antal lokförare utskrivna trots att de var lediga. Att få tåg i andra förare en fin sommarlördag var knappast att tänka på - i varje fall inte så att det räckte - så det var bara att ställa in tåg.

Media uppgav att 60 tåg var inställda fredag och lördag på grund av felplanering. De hade då råkat räkna med några tåg som ställts in på grund av Trafikverkets infrastrukturanläggningar också. Hoppsan! Västtrafik hakade på och helt plötsligt blev 60 inställda tåg en sanning. Jag försökte själv räkna och kom fram till att det var ungefär 40 tåg som ställdes in på grund av felplanering av semestrarna. Det är så illa att det knappast behövs några överdrifter.

DSB First Väst har inte haft det lätt. Kritiken från resenärerna har varit hård och från Västtrafik ännu hårdare. Ja, jag har aldrig hört Västtrafik ta till så hårda ord med en av sina entreprenörer.
http://www.vasttrafik.se/Startsida/Nyheter/Vi-vill-ha-trafik-som-rullar-enligt-avtal/

Ord och inga visor. Och naturligtvis inte oförtjänt. DSB First Väst tar på sig skulden på ett sätt som jag aldrig har sett tidigare. Snacka om att göra en pudel.
http://www.dsbfirstvast.se/nyheter.asp?AjrDcmntId=530

Det är det näst bästa de kunnat göra. Det bästa hade varit att planera riktigt från början. Det värsta med det här är dock att sådant här drar ned järnvägens rykte något förfärligt. Och redan har konservativa krafter börjat tala om att det är upphandlingarnas fel. Järnvägarna skall drivas statligt säger de. Hoppsan igen! DSB är statligt helt och hållet nu sedan First bestämt sig för att dra sig ur. En annan stor tågoperatör, Arriva, ägs numera av tyska statliga DB. Svenska Tågkompaniet ägs numera av norska statliga NSB. Av de någorlunda stora på persontrafik på järnvägen är det bara Veolia och Arlanda Express som inte är statligt ägda.

Arriva har lyckats bättre än SJ med att köra Pågatågen i Skåne. Tågkompaniet har klarat att köra Norrlandstågen och Tåg i Bergslagen bättre än SJ, vilket i och för sig inte har varit så svårt. Arlanda Express fungerar utmärkt. Det är bara DSB-företagen som inte lyckats så bra i Öresundstrafiken, Västra Götaland och Uppland. I Småland går det dock bra, lika bra som när av SJ och Veolia ägda Merresor körde.

Vi får hoppas att det nu inträffade är ett enstaka olycksfall i arbetet. Och DSB First Väst är inte ensamma. SJ AB gjorde samma misstag i Göteborg 2006. SJ AB:s föregångare SJ (affärsverket) gjorde detta misstag i Stockholm i slutet av 1980-talet. För att nämna några exempel. Men nu vaknade några alerta journalister på Göteborgs-Posten och så blev det en riksnyhet. Samtidigt som Västtrafik reagerade precis som de borde göra i ett sådant här sammanhang - redan det anmärkningsvärt. Tågoperatören tog också direkt på sig skulden.
- Vi har gjort fel och ansvaret är helt och hållet vårt, uttalade affärsområdeschefen Rolf Torwald, en man med mycket gedigen erfarenhet av järnväg.

Detta är ovanligt. Och det kanske egentligen var det som var riksnyheten. Det är inte så vanligt att ingen försöker skylla ifrån sig vid ett sådant här debacle. Läs bara hur SJ skyllde ifrån sig närresande blev sittande i flera timmar i värmen utan fungerande AC eller toaletter efter det att X 2000-tåg drabbades av nedriven kontaktledning utanför Laxå för någon vecka sedan. Det hade kunnat gå mycket fortare eftersom Tågab i Kristinehamn sände ut ett diesellok för att dra undan tåget. Det kunde dock inget göra? Varför? Jo, SJ hade missat att lägga in övergångskoppel i X 2000-tåget.

Västtrafiks kundservice - ny suck!

2011-07-04T13:47:00.004+02:00

Från den 1 juli skulle alla vi som bor i Borås och fyllt 65 år få åka fritt inom kommunen med undantag för vissa tider i högtrafik. Det låter ju bra och Borås stad betalar Västtrafik för detta. Västtrafik tog säkert emot pengarna tacksamt och sedan tog de resten med en klackspark. Det kortet man skall ha för att visa upp på bussen kom nämligen inte. Någon dag innan dök det upp på hemsidan att de blivit försenade men att man skulle kunna åka på sin legitimation fram till och med i dag. Senast i dag skulle kortet komma.

Brevbäraren kom med massor av reklam men inga brev, inte heller från Västtrafik. Så jag ringde Västtrafiks kundservice och fick vänta i 10 minuter trots att jag hela tiden hade plats nummer 1 i kön enligt telefonsvararen. Sedan blev jag kopplad till någon som inte hade en aaaaning om det här erbjudandet men trodde att jag skulle kunna åka på legitimationen till dess jag fått kortet sedan jag förklarat vad det gällde. Det lät föga förtroendeingivande så jag bad att få kopplad till en kollega, som visste bättre.

Efter ett par minuter fick jag svaret att legitimationen gäller i morgon också. I morgon får jag se om hon hade rätt. Men varför orkar man inte rätta budskapet på hemsidan så hade jag sluppit ringa och förslösa en kvart av min tid på att vänta i telefon. Den här gången hade jag bestämt mig för att inte höja rösten och det lyckades men det var väldigt svårt. Okunnighet och ointresse hos en kundservice är bland det värsta jag vet. Om jag vill höra vad någon tror så ringer jag till Svenska kyrkan.

Jag kräver härmed Västtrafik på ersättning för denna tid inklusive samtalskostnad vilket motsvarar 50 kronor extra laddat på det kort med kontoladdning som jag även i fortsättningen måste använda om jag åker mellan 06.00 och 08.30 eller 15.00 och 18.00 måndag-fredag.

Tillägg 5 juli:
Sedan jag skrev detta tog jag bussen ner till stan i går, mest för att se om det skulle fungera att visa legitimation på att man fyllt 65. Den första föraren tittade förstrött på körkortet utan att säga något eller protestera. Vid Södra torget bytte jag buss. Den föraren tittade lite mer intresserat och frågade om jag inte fått mitt kort än med lite beklagande min. I ögonen kunde man läsa: "Ja, se Västtrafik".

Får se om kortet kommer i brevlådan i dag. Hemsidan har i alla fall nu ändrats så att det står att det skall räcka med legitimation i dag också.

Tillägg 5 juli eftermiddag:
Kortet kom inte i dag heller. Men nu har Västtrafik insett att utsändandet av kort har brutit samman och man får åka på legitimation till och med måndag 11 juli. Visste man inte det redan i går så att jag kunde få rakt besked av kundservice och att hemsidan slutat med sitt mantra "korten kommer senast måndag 4 juli". Det hade sparat såväl kunder som dem mycket besvär.

Fem i topp

2011-06-26T08:00:00.004+02:00

Det är visserligen kvaliteten och inte kvantiteten som räknas men jag har i alla fall kollat upp vilka sidor jag har haft mest visning av på min blogg. Det blir då följande fem-i-topp-lista. Observera att statistiken gäller sidvisningar. Utöver dessa finns de som går direkt in på bloggen och läser eller i varje fall bläddrar bland alltsammans.

I tur och ordning
1. Studieresan till Rügen
http://savenfjord.blogspot.com/2008/09/studieresan-till-rgen.html 580 sidvyer

2. Födelsedag, konkurrenttidning och födelsedagskalas
http://savenfjord.blogspot.com/2008/09/fdelsedagskalas-konkurrenttidning-och.htm l 510 sidvyer

3. Lena Maria Klingvall
http://savenfjord.blogspot.com/2010/09/lena-maria-klingvall.html 479 sidvyer

4. Rapport från en tågresa till och från Malmö
http://savenfjord.blogspot.com/2008/10/rapport-frn-en-tgresa-till-och-frn-malm.html 287 sidvyer

5. Ödesdigert toalettbesök
http://savenfjord.blogspot.com/2011/06/odesdigert-toalettbesok.html 286 sidvyer

Eftersom historien om amerikanens ödesdigra toalettbesök i Trollhättan är helt färsk så kommer den säkert att avancera i tabellen.

I går hade jag för övrigt all time high i sidvyer, nämligen 423 stycken.

Columbo - in memoriam

2011-06-25T18:02:00.003+02:00

Jag läste i tidningen i går (i dag kom det ingen och det gör det inte i morgon heller) att skådespelaren Peter Falk gått bort i en ålder av 83 år. Det var han som spelade kommissarie Columbo om någon nu minns honom: den tankspridde och enögde mannen som lyckades lura brottslingarna genom att verka dum men han var i själva verket mycket skarpsynt.

Till historien hör att det fanns stora likheter mellan Columbo och mig. Även jag är enögd och vi hade ungefär samma kroppsbyggnad. Nåja, jag väger väl lite mer. Vi hade samma rufsiga mörka hår och till råga på eländet gick jag gärna också omkring i en vit poplinrock, som var mer sliten än ren. Ni vet en sådan där praktisk kombinerad regnrock och ytterrock som var så populär på sin tid. Även jag har lurat folk genom min troskyldiga och närmast stupida attityd så att de säger saker som de egentligen inte vill säga. Det har onekligen varit en tillgång i min journalistiska verksamhet.

Jag saknar han som spelade min tvillingsjäl, även om jag nog aldrig passat som polis. Men Columbo klarade skjutproven genom att smita från dem. Det gjorde inte så mycket för lika lite som jag bar han vapen i tjänsten. Vila i frid, Peter Falk.

SL-chefen sparkad

2011-06-24T22:22:00.002+02:00

Att chefen för Storstockholms Lokaltrafik (SL) får sparken med ett par års mellanrum är något vi vant oss vid. Det har varit mottagande av mutor, det har varit att hustrun varit med på tjänsteresor på skattebetalarnas bekostnad, det har varit att vd:n på grund av sitt koleriska humör gjort sig omöjlig. Men sedan ett par år har SL haft en bra chef, Göran Gunnarsson, som förutom sina övriga meriter inom främst det militära också har den bästa meriten en man kan ha: han kommer från Borås.

I går meddelades att Gunnarsson avgått på egen begäran eftersom han nu funnit att han byggt upp en verksamhet och det var dags för någon annan att ta över bla bla bla. Precis som det brukar låta när en vd får sparken genom att styrelseordföranden bett honom att dra åt helvete. Kanske trots allt det var en formulering som gjordes i chock och i stor brådska eftersom det var dagen före midsommarafton. Denna helg som är så helig för oss svenskar och knappt firas i Norge.

Men nu har Ulo Maasing, chefredaktör för tidningen Bussbranschen, på sin blogg avslöjat bakgrunden.
http://maasing.wordpress.com/2011/06/24/christer-g-wennerholm-meddelarfriheten-och-sl-chefens-avgang/
Det är alltså SL:s ordförande Christer G Wennerholm som ligger bakom. Förutom i SL är Wennerholm också ordförande i Svensk Kollektivtrafik och i Spårvägsstäderna. Tidigare var han ordförande i Öppna Moderater, Moderaternas gayorganisation. Detta till trots var han ett tag sambo med justitieminister Beatrice Ask och far till hennes son. Detta enligt Wikipedia.

Att karln har ett motsägande privatliv spelar väl ingen roll i sammanhanget. Jag bryr mig inte om folks livsstil, i synnerhet inte den sexuella. Men det är illa att hans offentliga engagemang är minst lika motsägelsefull. Spårvägsstäderna är en lobbyorganisation för spårvagnar i svenska städer. Inget fel i att en sådan finns, jag gillar spårvagnar. Men dess ordförande skall dessutom inte vara ordförande i Sveriges största länsbolag för kollektivtrafik och som grädde på moset ordförande i organisationen för alla länsbolag, nämligen Svensk Kollektivtrafik som förut hette Svenska Lokaltrafikföreningen. För länge sedan hette den Svenska Spårvägsföreningen, men man bytte namn när man upptäckte att lokaltrafik inte bara är spårvagn. Buss kan vara minst lika bra. Wennerholm kanske inte har förstått det.

Det värsta är dock att Wennerholm genom att sitta på tre stolar har åsamkat spårvägssaken stor skada. Genom att genomtrumfa bygget av spårvagn Djurgården-Sergels torg till en närmast orimlig kostnad och sedan inte ens upphandlat trafiken utan tilldelat den till ett bolag vid namn Stockholms Spårvägar har han skapat en mycket svår situation för den som vill verka för spårvägstrafik. Med en vettigare linjedragning kan spårvagn vara ett bra alternativ för Stockholm. Nu skall den redan hopplösa spårvägssträckningen dock byggas ut. Nej, inte in mot centrum vilket vore väl motiverat utan till Ropsten. Ropsten är för mig en ödslig plats där man byter till spårvagnar och bussar mot Lidingö. Till Ropsten åker man lämpligen tunnelbana.

Stockholms skattebetalare får alltså betala en orimligt stor summa för en spårväg som de inte har någon större användning för och detta kommer att för lång tid försvåra för att inte säga omöjliggöra en vettig diskussion om spårvagnar i Stockholm. Det brukar ibland sägas att någons vänner är ens värsta fiender. Det är så jag tänker i det här fallet.

Christer G Wennerholm: avgå från dina uppdrag i Storstockholms Lokaltrafik och Svensk Kollektivtrafik! Stanna gärna kvar i Spårvägsstäderna: som lobbyist för spårvagnar kommer du säkert att göra stor nytta. Men det går inte att förena med att du också håller i pengapungen för spårvägsutbyggnad i Stockholm.

Ödesdigert toalettbesök

2011-06-23T19:19:00.004+02:00

Det har nu gått elva dagar med bussersättning mellan Göteborg och Trollhättan. Banan är avstängd ända fram till 21 augusti på grund av att den byggs ut med dubbelspår samt också arbeten på den intilliggande E45-an.

Det väntade kaoset vid den tillfälliga busshållplatsen vid Kruthusgatan i Göteborg har i stort sett uteblivit. Det vore en överdrift att säga att det fungerar klanderfritt men det fungerar i alla fall. Även i Trollhättan blir det trångt på resecentrum med alla ersättningsbussar som skall trängas med ordinarie bussar. Ersättningsbussarna har också blivit försenade på grund av köer och trafikstockningar på E45 på grund av de pågående vägarbetena. Detta var inte okänt innan och det föreslogs E6 som alternativ, vilket jag dock tyckte vara en dålig lösning. Det har också visat sig att det varit ännu värre på E6 så det var väl tur att de gick på min linje. Det är främst de bussar som går från Göteborg klockan 17.10 som fastnar på vägen och försenar tåget med upp till en kvart.

Till middagståget i dag kom bussarna i rätt tid, men tåget blev ändå försenat. Detta på grund av ett amerikanskt par som lastat in sitt bagage på tåget och sedan gick på toaletten. Inte på tåget utan i stationshuset. Mannen frågade konduktören när tåget skulle gå, fick ett korrekt besked och tackade så mycket. Därefter gick han och hustrun - eller i varje fall en av dem - på toaletten och tog god tid på sig. När de kom ut igen hade tåget gått med deras bagage ombord. Dessutom hade de en flygtid att passa.

Det fanns inte mycket annat att göra än att låta tåget invänta dem i Öxnered dit de skickades i taxi. En tågresa Trollhättan-Öxnered tar fem minuter. En bilresa normalt femton minuter men nu bygger man om Stallbackabron så den tog tjugo minuter. Tåget blev således 19 minuter försenat på grund av dessa två som antingen saknade klocka eller inte kunde läsa den. Man får väl hoppas att medresenärerna tittade ut dem när de steg ombord i Öxnered. Egentligen borde det ju finnas möjligheter att ta ut ersättningen för merkostnader i sådana här fall.

Jag har nu kollat upp historien. Det skall man ju som god journalist inte göra eftersom den då riskerar att spricka men den här gången blev den ännu bättre.

Det visade sig att det bara var mannen som gått på toaletten i stationshuset. Hans blåhåriga hustru satt lugnt i tåget och bevakade mannens plånbok med pass och pengar. När mannen kom på tåget i Öxnered hade hon inte ens hunnit sakna honom utan trodde att han var på toaletten på tåget.

Så undrar folk varför tågen aldrig kan hålla tidtabellen. I Trafikverkets kodlista för förseningar finns inte heller "dumheter vid toalettbesök" med. Kanske den behöver kompletteras.

Grön Tele slår till igen

2011-06-20T11:38:00.002+02:00

I dag blev jag återigen uppringd av Grön Tele av en säljare som inte kände till NIX-registret. Detta trots att jag mejlade dem i förra veckan där jag uttryckligen förbjöd dem att fortsättningsvis ringa upp mig.

Nu har de en vecka på sig att komma med en förklaring. Annars blir det anmälan. Till dess kan jag inte göra mycket annat att varna för dem.

- Vi fick ingen information

2011-06-18T16:26:00.002+02:00

Jag tror jag har skrivit det förr och i så fall blir det en uppräkning men jag är övertygad om att om vi får uppleva den yttersta domen - en del tror att det blir redan i höst - så kommer det stå en mängd människor där och säga:
- Vi fick ingen information.

Jag skrev i går om tågbranden i Norge och de hjälteinsatser som personalen gjorde som lyckades utrymma tåget. I dag har framkommit att det var under mycket pressade förhållanden. Elden spred sig bakom dem allteftersom de lyckades få ut resenärerna. Även om det var nära ögat kom alla i säkerhet. Det var mitt på högfjället och där fanns naturligtvis ingen uppvärmd lokal som stod och väntade på dem. Men de tog sin tillflykt till en hytteby där de kunde se hur tåget de nyss åkt i brann upp. Det var åtta plusgrader så det kan väl vara så att en del frös. Enligt vittnesuppgifter ordnades så småningom varm dryck och lite tilltugg.

Det är väl för mycket att begära att de drabbade skulle vara nöjda. Men när en av dem, psykolog L O (hennes namn står på NRK:s nätsida) som var ombord på tåget och jobbar i vardagsslag med krishantering, uttalar sig för NRK på det här viset blir jag sint, som de säger i Norge.
– NSB mangler totalt rutiner på mannskapet sitt i forhold til kommunikasjon.
Förbannad heter det jag blir på ren svenska. Tvärförbannad. Urförbannad.

Vad yrkeskvinnan? Att personalen efter den frustrerande upplevelsen, där de flera gånger varit nära att brännas inne på grund av trilskande resenärer, skall samla ihop sina intryck och börja informera om något som de inte vet. Branden slog också ut telefonsystemet, såväl det fasta som det mobila, så de kunde inte få mer information än vad de som stod utanför kunde se med egna ögon: Tåget brinner.

Folk måste väl lära sig att kunna ta vara på sig själva när den omedelbara faran över. Och de måste banne mig lära sig visa lite tacksamhet och inte skrika på information i alla lägen. Kanske också inse att de som jobbar på tåg också är människor med människors reaktioner. Att de skall inse att de var hjältar begär jag inte.

Nu kan det förstås vara så att även psykologen var chockad. Ja, det är väl den enda rimliga förklaringen. Då kan man ju undra om också journalisten som citerade henne var chockad. Man kanske inte skall sprida sådant som kan skada andra människor, såväl den som uttalat det som dem hon uttalar sig om.

På ett säger ett ställe av allt det jag läst och sett om branden finns det två gamla tanter som är nöjda med omhändertagandet. De är antagligen representativa för det större antalet av resenärer, som i likhet med dem fick lära sig av sin farmor att visa tacksamhet. Men varför fick de nöjda inte komma till tals mer? Innan de båda tanterna fick uttala sig sist i sändningen presenterades de lite med en ironisk biton av reportern. Det var ju konstigt att någon skulle visa tacksamhet för att ha blivit räddad till livet och tycka det var viktigare än irritationen över att tåget brann upp.

Jag kom att tänka på en chef jag hade en gång när jag klagade på, ja just det, att jag inte fått någon information:
- Information är inte något man får, det är något man söker.

Hälsorapport

2011-06-18T11:37:00.003+02:00

Någon kanske undrar hur jag mår efter prostataoperationen. Jo, tackar som undrar, det börjar gå rätt bra nu. I synnerhet nätterna har blivit bättre. Jag behöver ofta bara gå upp en enda gång under natten för att kissa. Annars rinner det på bra och allt verkar fungera som det skall.

Men det är fruktansvärt vad man blir trött. 45 minuters promenad nu känns som ett kraftprov jämförbart med när Kropp och Skinnarmo åkte skidor till Nordpolen. Eller var det Sydpolen. Eller var det rentav så att de åkta skidor mellan dessa båda?

Själv hade jag planer på att åka länsbuss mellan Nordpolen och Sydpolen. Det blev aldrig av utan jag kom bara till att planera resan och kontakta ett filmteam för att höra om a) de ville vara med och filma resan och b) om de ville vara med och sponsra resan. På a) svarade de ja och på b) svarade de nej. Resan skulle ta nästan ett dygn och det var över tio bussbyten, varav några mitt i natten.

Ja, jag kanske skulle nämna att jag avsåg att åka mellan Conditori Nordpolen i Vara och äventyrsbadet Sydpoolen i Södertälje. Sedan tänkte jag åka X 2000 (första klass) hem igen. Kropp hade naturligtvis åkt buss tillbaka också.

En vardagshjälte

2011-06-17T16:50:00.002+02:00

Jag hade åkt tur- och retur med Hurtigruten och återvände till Bergen på eftermiddagen full av fantastiska intryck. På morgonen den 24 april 2007 åkte jag med expresståget till Oslo och såg fram mot en ny fantastisk resa på Bergensbanen. Det blev det också och den gången gick allt bra.

I går morse startade samma tåg från Bergen men då gick det inte så bra. När tåget var uppe på högfjället och skulle passera ett snögalleri över banan vid Hallingskeid visade det sig att det brann i detta. Lokföraren såg branden när han kom ur en kurva och nödbromsade. Han lyckades stanna cirka fem meter från lågorna men såg att de närmade sig tåget snabbt. Han inledde därför en evakuering av tåget och de drygt 250 resenärerna hann komma i säkerhet innan det började brinna i tåget. Visserligen förlorade de det mesta av sitt bagage men de klarade livet, vilket ändå får anses vara det viktiga i sammanhanget.

Detta alltså tack vare en lokförare som gjorde allt rätt i en pressad situation. Han är en hjälte. Resenärerna kan skatta sig lyckliga att det var denne veteran med 30 år vid Bergensbanen som körde tåget. När ett tåg börjat brinna går det fort. Mycket fort.

Även lokförarens kollegor på tåget är förstås hjältar.

När jag kom till Oslo tog jag en bild på detta tåg. Det var detta motorvagnssätt som gick först i tåget som brann. Tåget bestod av ytterligare en likadan och båda blev totalt utbrända och får nog betraktas som totalförstörda.

Men det känns rätt oväsentligt i dag i glädjen över att alla undkom oskadda, även en flicka som var rullstolsburen. Och stolen lyckades hon också få med sig.

Varning för Grön Tele

2011-06-15T18:26:00.002+02:00

Jag blev just uppringd av en glad tjej som sa inledde med ett "Hej Staffan" och frågade om jag ville fortsätta med mitt fasta telefonabonnemang. Ja, det ville jag och jag fick först för mig att samtalet kom från Telia. Men så slog det mig: sa hon inte något annat företagsnamn. Jag frågade igen för säkerhets skull. Jodå, hon ringde från Grön Tele - vad nu det är för något.

Jag frågade om hon kollat i Nix-registret innan hon ringde.
- Nej, vi har inte tillgång till det.
Då blev jag sint, som mina norska vänner säger.
- Då tycker jag att ni skall låta bli att ringa upp kunder som ni inte har någon affärsrelation med.
Varefter jag skrek ett ADJÖ och tryckte av samtalet.

Hur seriöst är ett företag som uppträder på det sättet? Alltså: får ni samtal från Grön Tele tacka för visat intresse och avsluta det genast. Det är mitt råd. Annars är jag rädd för att ni får problem. Stora problem.

Dessutom försöker de locka kunder genom sin miljöprofil. I Grön Teles fall tydligen genom att de planterar ett träd per kund varje år. Det lockar i varje fall inte mig.

Strålande tider

2011-06-15T10:45:00.002+02:00

Det har fungerat bra sedan katetern togs bort i går och nu börjar också nyttan med operationen märkas. Det trycker inte alls på lika mycket som förut och när jag väl går och kissar kommer det en rejäl stråle. I natt behövde jag bara gå upp en gång. Jag får också en känsla av att blåsan töms ordentligt och när jag var på provtagning på vårdcentralen i dag hade jag faktiskt lite svårt att lämna ett urinprov helt enkelt därför att jag inte behövde kissa. Det blev dock tillräckligt för att det skulle räcka till ett prov. Nästa onsdag skall jag träffa min allmänläkare så då får vi se hur jag mår i övrigt.

Jag är en fri man

2011-06-14T13:32:00.002+02:00

I dag känner jag mig som en fri man. Orsaken är att jag fick katetern bortryckt vid Södra torgets vårdcentral i förmiddags av en vänlig distriktssköterska. Det var rätt odramatiskt och gjorde inte heller nämnvärt ont. Katetern följde så snällt med ut samma väg som de stoppat in den. Inte blödde det något heller. Den och tillhörande påse hamnade i en sopsäck och också den strumpa jag använt för att förvara påsen i så att jag kunnat röra mig.

Jag hade då haft den i drygt tio dagar och det har ändå gått bättre än förväntat. Men att ha en slang utifrån kroppen kopplat med en behållare är ju alltid hämmande på något sätt, inte minst när man skall duscha. Det har också gällt att tänka sig för när man sätter sig så att inget kommer i kläm. Det konstiga är att trots att blåsan töms kontinuerligt känner man sig ändå kissnödig mest hela tiden. OK, man vänjer sig och ett par Alvedon minskar känslan men ändå lite irriterande.

Det tog en kvart innan jag fick gå hem igen med stränga förmaningar att dricka mycket och att om inte det vanliga kisseriet kommit igång senast efter tre timmar ringa journumret. Dock har det inte varit några problem. Så här långt kanske är bäst att tillägga. Jag har hittills kissat två gånger utan problem.

När jag låg där på båren med byxorna neddragna kom jag att tänka på en sak: jag har nog inte visat snoppen för så många kvinnor i hela mitt liv som jag gjort de senaste tre veckorna. Ingen har dock pekat och skrattat.

Västtrafiks kontoladdning igen

2011-06-08T14:56:00.003+02:00

Västtrafiks vd Lars Backström kommenterade min tidigare blogg i ämnet och berättade på att man tittar över det här. Så gör ett företag som tar sina kunder på allvar och jag hoppas att det också tränger ner genom organisationen.

Jag får korrigera mig lite i det jag skrev förut. I Köpvillkoren står "7.2 Du åtar dig att omgående informera Västtrafik om ändring av mobiltelefonnummer eller bankkortsnummer (t.ex. på grund av att det gamla har gått ut eller att du har bytt bank)." Det skulle med fördel gå att förtydliga med t ex "på grund av att det gamla har gått ut och du har fått ett nytt kort". Eftersom man får det nya kortet automatiskt kan det vara värt ett särskilt påpekande.

För övrigt har det tagit mer än två veckor nu från det drogs 200 kronor från mitt konto för att jag skulle kunna autoladda kortet på nytt men det är fortfarande inte aktiverat. Det är definitivt inte tillfredsställande. Västtrafik har ju fått mina pengar och då skall jag naturligtvis få min tjänst åtminstone efter den vecka som utlovats. Jag har i och för sig pengar kvar men om jag inte haft det så hade jag alltså stått där med lång näsa när det visade sig att kortet var tomt och jag inte kollat på hemsidan.

Finns alltså en del kvar att göra...

PS. Ringde Västtrafik och fick veta att kortet aktiveras först sedan man åkt på det efter det beloppet dragits. Rimligt kanske men det går ju att vara tydligare. Den här gången var de i alla fall trevliga på Kundservice fast det var något tekniskt fel på telefonen så jag fick ett oljud i örat med jämna mellanrum. Det var dock inte kundmottagaren som skrek åt mig. DS.

Att komma i kontakt med primärvården

2011-06-07T14:29:00.003+02:00

Jag har nu snart gått i fyra dagar med kateter. Det har fungerat rätt bra. Tills i går eftermiddag vill säga då slangen lossnade. Jag märkte inte detta först men det blev naturligtvis stopp i katetern då. Däremot märkte jag ett välbekant tryck över blåsan. Sådant kan man känna ibland trots katetern så jag tog inte alltför allvarligt på det men så började det droppa i byxorna. Det var inte på någon lämplig plats för jag var på ICA Maxi, men jag klarade mig i alla fall hem utan någon större olycka. Där kunde jag i lugn och ro konstatera vad som hänt och fixa till detta. Plötsligt kissade jag som vanligt igen. Av en ren händelse stod jag just då precis vid toaletten med neddragna byxor så det var ju inte så farligt men lite rädd blev jag.

Jag ringde därför Sjukvårdsupplysningen. När man ringer dit hamnar man först i Sjukvårdsuppläsningen, det vill säga en massa hänvisningar vart man skall ringa i stället om man är svårt sjuk och behöver omedelbar hjälp. Sedan får man knappa in sitt personnummer och slutligen kopplas man fram till en telefonsvarare: "Vi har nu hög belastning och kan inte ta emot fler samtal. Var god återkom senare."

Efter en timme lyckades jag tränga igenom den här barriären och fick en telefonsvarare. "Beräknad kötid är för närvarande 44 minuter. Du behåller din plats i kön. Du har plats nummer 2." Plats 2 lär man få när kön är så lång att systemet har tappat räkningen. Härdar man ut rasar man sedan ner till plats 30 eller något sådant.

Efter ytterligare en timme gjorde jag ett nytt försök. Kön var fortfarande över en halvtimme, men då inträdde en ny funktion "Vill du i stället bli uppringd knappa in ditt telefonnummer och avsluta med fyrkant". Jag gjorde så och fick beskedet "vi ringer dig om cirka 11 minuter". Det tog fem minuter innan en vänlig sköterska ringde och jag fick faktiskt intrycket att hon engagerade sig personligt i problemet. Nåväl, hon sa att det inte verkade vara någon fara om jag fått i gång den igen så jag lugnade mig.

Hon gav mig också rådet att kontakta vårdcentralen i dag för att skölja ur katetern och kolla att allt satt riktigt. Det hade jag redan tänkt göra eftersom de sa samma sak på akuten i fredags kväll. Sålunda ringde jag vårcentralen klockan åtta i morse, när de öppnade. Tio minuter till med upptaget men sedan fick jag knappa in mitt telefonnummer för att bli uppringd. Det tog bara en kvart men då var det stopp igen. Inte i katetern utan i vården. Det fanns inte en sjuksköterska eller ens undersköterska att uppbringa med ledig tid på hela dagen.

Därför ringde jag kirurgen i Skene. Det var ju ändå där jag opererats. Jag kom fram till en levande människa efter två signaler. Jag fick en tid två timmar senare direkt. En sköterska vid namn Tommy tog hand om mig på utsatt tid. Han gjorde rent katetern med koksalt, han satte dit en ny och mer lätthanterlig förvaringspåse och pratade hela tiden vänligt och lugnande. Det tog tio minuter allt som allt. Det hade gått ännu snabbare om de inte flyttat in i nya lokaler just i dag och han därför inte hittade vad han letade efter med en gång.

Ibland fungerar sjukvården över all förväntan som när jag äntligen blev uppringd av Sjukvårdsupplysningen och allra mest i dag i Skene. Ibland fungerar den inte alls. Tur att jag inte är alltför allvarligt sjuk.

Kateter igen

2011-06-04T10:14:00.002+02:00

Tyvärr har inte läkningen efter prostataoperationen gått så bra som jag hoppats. Efter ett par dagar och nätter då jag fått gå och kissa minst en gång i timmen blev det totalstopp i går kväll. Det kom fem droppar och det var inte tillräckligt för att trycket skulle lätta. Efter en timme ringde jag sjukvårdsupplysningen som rekommenderade ett besök på akuten. Jag ringde efter en taxi som kördes av en väldigt trevlig tjej, och det lättade lite på trycket när jag fick någon att prata med. På akuten gick det snabbt - till en början. Bara några minuter efter det jag kommit in tog Carolina hand om mig och mätte upp hur mycket det var kvar i blåsan (det var bara drygt 3 deciliter men det kändes som 3 liter) , tog blodprov och mätte blodtrycket som var mycket högt (antagligen ett samband med stoppet) och sedan fick jag sätta mig i väntrummet och vänta på en läkare med en förhoppning att det skulle lossna.

Där väntade jag och väntade och gjorde ett 10-tal fåfänga försök att komma i gång igen. Efter två timmar kände jag mig svimfärdig och kontaktade sköterskan i receptionen som genast avbröt det hon höll på med (skriva in en ny patient) och gick för att försöka påskynda att läkaren kom. En sköterska, Cecilia, kom med detsamma och jag fick lägga mig på en brits medan hon återigen mätte innehållet i blåsan. Det hade nu stigit till en halv liter. Snart kom läkaren och han konstaterade bara att det enda att göra var att sätta in en kateter. Cecilia kom tillbaka med en kollega för att fixa detta och trots lokalbedövning gjorde det djävulusiskt ont. Jag har nog aldrig känt något värre i hela mitt liv. De lyckades dock inte få dit den utan fick kalla på en kirurg. En glad kille kom strax efter och bedövade lite mer som lyckades trycka in katetern. Äntligen kunde blåsan tömmas och det behöver väl inte säga hur lättad jag kände mig.

Hem igen i taxi och än så länge har det gått ganska bra. Så nu får jag gå med kateter i en vecka, kanske längre. Men hellre det.

Opererad!

2011-06-01T18:17:00.005+02:00

Varning! Den som har operations- eller sjukhusskräck eller tycker blod är äckligt bör hoppa över detta inlägg.

Bilden ovan visar Skene sjukhus och som synes är det under ombyggnad. Lite tråkigt kanske för mig som fick stå ut med en del provisoriska förhållanden när jag nu genomgick min prostataoperation men det blir i alla fall bättre för dem som i framtiden skall göra samma sak.

Fast så illa var det inte. Att ligga på sjukhus tycker jag är rätt OK, åtminstone om det bara är två dagar. Trevlig personal och man blir omhändertagen. Men låt oss ta det från början.

I måndags var jag på Skene sjukhus för att förberedas för operationen. Jag skulle vara där klockan 08.00 och skulle vara klar vid lunchtid. Eftersom jag hade inbokat möte i Göteborg klockan 12.30 var det tveksamt om jag skulle hinna till detta. Men när jag väl lyckats skriva in mig, vilket var lite svårt eftersom de höll på att flytta, blev det dags för provtagning. Rätt lång kö och en ensam kille men det gick ändå snabbt. Vidare till EKG, där det gick supersnabbt. Och inte var det något fel på hjärtat heller.

Nu var klockan inte ens nio och jag hade kvar att träffa en planeringssköterska och mina två läkare: narkosläkaren och urologen som skulle utföra operationen. Jag lyckades komma mitt i kafferasten men även jag blev bjuden på kaffe. Sköterskan gick igenom hur operationen skall gå till och vad jag skall tänka på som att duscha ordentligt på morgonen och ta på mig rena kläder. Båda läkarna kom snabbt och nästan samtidigt varför jag fick ta narkosläkaren först. Han föreslog sövning framför lokalbedövning efter att han konsulterat EKG-diagrammet. Slutligen blev det dags att träffa urologen, som skulle utföra själva operationen. Jag har träffat honom vid mina tidigare besök och han utstrålade trygghet när han förklarade att han skulle gå in via urinröret och fila av lite på prostatan.

Det lät kanske inte så trevligt men jag hann i alla fall med god marginal till mötet i Göteborg.

I går tisdag var det så dags för operationen. Även då skulle jag vara där klockan 08.00 för att bli inlagd på vårdavdelning 8. Jag gick direkt dit, presenterade mig och det visade sig att jag var väntad. Jag fick snabbt en säng och kunde lägga mig att vila i väntan på operationen. Strax efter klockan 10 kom en sköterska och sa att nu var det dags. Hon gav mig ett par Panodil och en lugnande tablett och körde mig på sängen ned till källarvåningen och där fick jag flytta över till en operationsvagn (eller vad det nu heter). Jag fick också en grön mössa på huvudet. Sedan minns jag inte mer förrän två flickor stod bredvid och sa:
- Så, Staffan, då var allting klart.
Då var klockan 13.30 och jag hade inte märkt någonting. Men de hade satt in en kateter och det gjorde lite ont. Dessutom kände jag mig otroligt kissnödig trots att det inte fanns någon urin i blåsan. Den tog katetern hand om. Jag fick också dropp i form av koksalt, som skulle skölja genom kroppen. Totalt torde det ha blivit nästan 30 liter som rann genom och som sköterskorna fick tömma regelbundet. Förutom lösningen var det blod som rann ut.

Sedan fick jag ligga på postoperativa till klockan 18.00 då två trevliga tjejer från avdelning 8 kom och hämtade mig. Jag hade fått byta till fönsterplats eftersom vi bara var två på salen, som hade plats för tre. Så fick jag äntligen lite kaffe och två smörgåsar att äta. Då hade jag inte ätit något på hela dagen. Dricka fick jag inte göra från klockan 06.00 till dessa operationen var klar. Jag drack nog två liter saft under tiden jag väntade på postoperativa.

Jag mådde efter omständigheterna väldigt bra och läste en bok alltmedan sköterskorna kom in och tömde kärlet med koksalt som runnit genom mig och urin från katetern och frågade hur det stod till. Klockan 22.00 var det nattning och jag fick en sömntablett men hade ändå lite svårt att sova. Inte så konstigt när jag var i princip fastbunden med alla slangar i kroppen.

Klockan 04.00 i morse stängde nattsköterskan av koksaltslösningen och strax före 06.00 rev hon bort katetern. Det gjorde lite ont men det var skönt att bli av med den. En halvtimme senare kunde jag kissa på vanligt sätt, men det var mest blod som kom. Sedan tryckte det på något alldeles förfärligt hela morgonen och förmiddagen och jag fick gå och kissa flera gånger i timmen. Fortfarande mycket blod men också några droppar urin. Blodet i urinen lär jag få dras med i mellan 6 och 8 veckor och under den tiden skall jag dricka mycket.

Det värsta var att det uppmättes lite väl stora mängder urin som blev kvar i blåsan. Det gjordes tre mätningar och den andra visade mer än den första. Skulle det bli kateter igen? En tredje mätning visade också på en hög mängd men det var i alla fall på rätt sida om marginalen. Så efter det jag fått lunch kunde jag strax efter klockan ett lämna sjukhuset som en fri man. Lite trött naturligtvis men glad att operationen gått bra. Får väl bara hoppas att det inte tillstöter några komplikationer nu.

Nu återstod egentligen det värsta. Nämligen att besöka Apoteket Kronan i Skene där jag skulle hämta ut sprutor som jag skall ta själv för att tunna ut blodet och förhindra uppkomsten av blodproppar. Dessa fanns bara på just det apoteket. När jag kom in betjänades nummer 21 av en enda dam. De andra kassorna stod tomma. Jag fick nummer 41 på min nummerlapp. Strax efter kom dock tre damer till och öppnade var sin kassa. De hade tydligen haft lunch men nu gick det undan lite bättre. Fast det tog i alla fall en halvtimme innan jag blev expedierad. Jag som trott att apoteksköer försvann i samband med ett apoteken avreglerades.

Nu har jag just tagit en sådan spruta. Det gick bra. Men jag gjorde misstaget att läsa bipacksedeln och alla de biverkningar som kan uppkomma. Svår erektion t ex. Men det är mindre än en gång på 10 000 så det är nog rätt liten risk för min del.

Skärp dig, Robert Collin

2011-05-29T22:01:00.002+02:00

I går hände en bussolycka i Stockholm, då en buss skenade och körde ut på ett torg där många människor befann sig. Som genom ett under omkom ingen och det blev "bara" sex skadade, varav en allvarligt.

Visst: det var en ruggig olycka och den kunde ha fått ett betydligt värre förlopp. Vi minns ju spårvagnen som skenade i Göteborg 1992 och dödade 13 personer som stod och väntade vid en hållplats. Dessutom skadades 29 stycken.

Så det kanske inte är så konstigt att tidningar och andra media uppmärksammade den här bussolyckan. Rapporteringen har väl i stort sett varit som man kan förvänta sig, alltså saklig och lite lagom sensationslysten. Med ett undantag när det gäller sakligheten: en snubbe vid namn Robert Collin i Aftonbladet. För allmänheten är han mest känd för att han välte med en Mercedes A-klass under en testkörning i ett så kallat älgtest. Hur det egentligen gick till fick vi aldrig veta eftersom Mercedes först kom med undanflykter men sedan fann det bäst att ta på sig hela skulden.

Jag undrar om han inte slog sig rejält i huvudet när jag läste hans krönika i Aftonbladet i går. Där fick vi nämligen veta att alla andra bussbolag (utom de som kör för SL) skrotar sina bussar efter 6-8 år. Och så gjorde också SL förut när de körde i egen regi. Allt är alltså upphandlingsystemets fel. Jag trodde bara det var fackföreningen SEKO som trodde på det och möjligen Håkan Juholt och Lars Ohly.

Att det inte är så, Collin, vet du mycket väl fast det hade ju inte blivit någon bra vinkling om du tagit hänsyn till sanningen. Bussar i länstrafik brukar skrotas efter 12 till 15 år. Olycksbussen var just 15 år. Förr i världen var det inget ovanligt att de rullade i 20 år, så även vid SL.

Om nu Collin skrev detta i hastigt mod och glömt att ta reda på grundläggande fakta kunde han fått dem genom att läsa kommentarerna till sin krönika. Men det har han tydligen inte gjort för i kvällens sändning av ABC-Nytt (lokalt över Stockholm) upprepar han sina lögner.

Vad som nu har hänt är alltså att Collin genom urusel journalistik och bortseende från fakta har skrämt folk från att åka buss och i stället åker bil. Det är ungefär tio gånger så farligt. Kan man åtala en journalist för vållande till annans död på grund av det han skrivit.

Västtrafik ljuger!

2011-05-28T12:19:00.003+02:00

Ni kommer väl ihåg att jag fick min funktion för autoladdning på mitt Västtrafik-kort indragen därför att den automatiska överföringen från banken inte fungerade. Detta ledde till hot om inkasso. Orsaken var att jag fått nytt kort från banken utan att ha bett om det och då var det en ny tresiffrig kod på detta men samma nummer i övrigt.

Nåväl, jag skickade snabbt in de korrekta uppgifterna. Jag fick ju hela två dagar på mig. I onsdags genomfördes en lyckad överföring och nu slapp jag i alla fall inkasso. Men autoladda-funktionen blev avaktiverad och jag har därför fått beställa den på nytt och ligga ute med 200 kronor.

En del besvär alltså och lite ränteförlust men framför allt så förbaskat onödigt. Om Västtrafik hade väntat med att avaktivera kortet till dess att betalning även uteblivit vid andra försöket hade det inte gjort någon skillnad i sak för dem men det hade sparat mycket besvär både för mig och dem.

Nu har jag alltså fått anmäla kortet på nytt för autoladdning och den här gången läste jag igenom köpvillkoren ordenligt. Det tog 10 minuter och det stod bara sådant jag redan förstått. Men det stod inte något om att jag måste anmäla om jag fått mitt bankkort utbytt. Så det damen på kundsnäsningen sade i telefon var alltså helt felaktigt. Det är tydligen sådant som Västtrafik tycker man bör kunna gissa sig till.

Lars Backström, vd på Västtrafik, skrev att det förts interna diskussioner om detta. Nu har ni fått lite mer bränsle för dessa och en sak tror jag vi är överens om: så har får det inte vara. Jag föreslår att ni diskuterar följande:
1. Bättre information vad som gäller om man byter bankkort (vilket alla måste göra med cirka tre års mellanrum). Allra minst att det förs in i köpvillkoren.
2. Att kortet inte avaktiveras direkt utan efter ett misslyckat andra försök.
3. Att hot om inkasso inte ges förrän efter ett andra misslyckat försök.
4. Att man får minst en vecka på sig att rätta till varför överföringen inte fungerat.
5. Att Kundservices personal utbildas i vad som verkligen står i köpvillkoren och hur man bemöter kunder på ett vänligt sätt även om kunden är lite irriterad (av förklarliga skäl).
6. Att den information som skickas ut första gången utformas lite vänligare och nämner att ett troligt skäl är att man bytt bankkort samt beskriver hur man då skall förfara.

Som det nu är påminner det mig om gamla SJ på affärsverkstiden, när det fanns något som hette kommersiella avdelningen som hade hand om biljettförsäljning och regler kring detta och tågresande i allmänhet. På denna brukade de gamla stofilerna dela in resenärerna i två grupper: de som hade tjuvåkt och de som ännu inte tjuvåkt.

Apropå kommentarer

2011-05-25T22:30:00.002+02:00

Ibland får jag kommentarer på mina blogginlägg och det är mycket trevligt tycker jag. Men om du skriver en kommentar så underteckna den med ditt namn, helst hela men det duger också med förnamnet eller ett känt nicknamn. Jag raderar kommentarer som är helt anonyma, alltså där det inte finns minsta antydan till vem som avsändaren är.

Västtrafik hotar med inkasso

2011-05-23T22:51:00.003+02:00

I dag fick jag ett hot om inkasso från Västtrafik. Vad har jag då gjort för fel? Jo, det är så att jag har autoladdning på min kontoladdning. Det vill säga att jag har från början 200 kronor på kortet och när jag har rest upp dessa så fylls kortet automatiskt på med 200 kronor som sedan dras från mitt Visa-kort.

Observera detta med "sedan dras från". Om nu den överföringen inte fungerar så har jag alltså redan fått pengarna på kortet. Det är ju i och för sig bra för då kan jag åka vidare som inget hänt. Nu var det dock så att jag fick ett nytt Visa-kort för en dryg månad sedan. Det är någonting som man får med tre års mellanrum utan att man ber om det eller har tappat det gamla kortet. Det nya kortet har samma nummer som det gamla men det finns en tresiffrig kod som man skall inge för att verifiera att man har angett rätt kortnummer. Den ändrades när jag fick det nya kortet.

Därför fick jag i dag besked att överföringen misslyckats och därför kommer tjänsten att tas bort från mitt kort. Men jag tycks ha två dagar på mig att rätta till detta för på onsdag gör de ett nytt försök och fungerar det inte då lämnas fallet till inkasso. Om kortet nu är avaktiverat för all framtid vet jag inte. I varje fall har jag i dag lagt in rätt uppgifter så jag hoppas det fungerar på onsdag. Men Västtrafik är ju inte direkt kända för sin snabbhet (vare sig det gäller den trafik de kör eller det gäller administrativa rutiner).

MEN INKASSO? Jag ringde Kundservice och höjde rösten en aning. Det var tillräckligt för att den som svarade där bad mig lugna ner mig och var väldigt tydlig på att felet helt och hållet var mitt för det stod i köpvillkoren när jag tecknade det här abonnemanget. Vem läser köpvillkor? Och även om jag hade gjort det hade jag knappast förknippat det med att jag skulle göra en åtgärd när mitt Visa-kort rutinmässigt byttes ut.

Kan inte Västtrafik först ge en ordentligt med tid att rätta till detta och om man struntar i det (eller det inte fungerar) skicka en vanlig räkning (må vara med faktureringsavgift)? Nej, det kan de inte för de skulle de tänka kundorienterat. Och det kan de inte.

Ironiskt nog var detta upp i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen för några veckor sedan. Då tog jag Västtrafik i försvar och skrev att det måste väl ändå vara ett missförstånd för så kan det ju inte gå till. Jag har skrivit mycket dumt i mina dagar och en del som jag ångrat men inte något så dumt som detta och ångrat så mycket.

Fortsättning lär följa...

Jag känner mig blåst

2011-05-21T21:07:00.002+02:00

I bussbranschen finns två facktidningar. Den ena heter följdriktigt Bussbranschen och den andra heter Resforum & Trafikforum. Den senare startades av radiomannen m m Ulo Maasing, som i dag är chefredaktör för den förra. Ja, det är precis så invecklat som det låter.

Nåväl, på Ulos tid var R & T en bra tidning liksom Bussbranschen nu är en bra tidning. Skillnaden är att Bussbranschen var en bra tidning redan innan Ulo kom dit, medan R & T blivit en allt sämre tidning för varje nummer.

I senaste numret har den ledande branschtidningen (R & T som kan konsten att fuska med TS-statistiken) till skillnad från den som helhjärtat satsar på bussbranschen (som inte ens är TS-kontrollerad) en säger en redaktionell sida om själva bussarna. Detta av totalt 56 sidor, varav dock 29,5 är reklam. Men av de 27,5 sidor som återstår ägnas en alltså åt bussarna som sådana (nya bussmodeller, provkörningar etc). Resten handlar om bussens roll i samhället, om en av branschens företrädare, debattartiklar och om tåg och taxi! Jag skriver inte att allt detta är ointressant för bussfolket, men det är kanske en tredjedel av sidorna som är intressanta för ägaren av Knäckebröhults Buss AB.

Man kan inte få Trafikforum utan att få Resforum också. I början av året retade jag mig på att när man väl betalat prenumerationen fick veta att den senare kommer med sex nummer per år i stället för utlovade tio. Nu verkar det inte ha blivit så men det hade varit bättre om det gjort det. För det senaste numret av Resforum är på 24 sidor. Av dessa är 10,5 reklam. Av den reaktionella texten finns ledaren och en artikel på en halv sida samt ett debattinlägg av vd:n i Bussbranschens Riksförbund. Samma inlägg finns i stort sett också i Trafikforum. Resten är pressreleaser. På fyra ställen i den tunna tidningen kan man läsa att Stockholm kommer att besökas av 273 kryssningsföretag i sommar. Första gången tänkte jag "va fan men det var ju kul". Andra gången "ja, jag har hört det nu". Tredje gången "har de inte ökat sedan sist?" och fjärde gången "det skiter jag fullkomligt i".

I en artikel i Trafikforum på en tredjedels sida kan man läsa om organisationen Svensk Kollektivtrafik. Inte nog med att den har ett långt namn, den har en vd med ett långt namn också: Charlotte Wäreborn Schultz. I den korta artikeln nämns hon fyra gånger med fullständigt namn och fullständig titel ("vd för Svensk Kollektivtrafik") , därav en gång i bildtexten. Därmed har man lyckats fylla åtta rader i en artikel som annars blivit för kort för det avsedda utrymmet.

Så där fortsätter det. För dessa publikationer får man betala 598 kronor plus moms. Eller 610 kronor plus moms om man kollar i Resforum.

Det kommer jag inte att göra något mer år. Reklam får jag tillräckligt i brevlådan ändå. Och det är ju inte underligt att av upplagan på cirka 3 000 ex om året så går några hundra till oss fårskallar som betalar fullt pris. Resten är gratistidningar eller kraftigt subventionerade prenumerationer.

Mest synd tycker jag om annonsörerna. Här annonserar de och tror att de skall nå intresserade i branschen. Där de flesta säkert bara suckar när tidningen kommer i brevlådan, bläddrar genom den och lägger undan den för senare läsning. Det vet vi ju här det är med den saken: det blir aldrig tid till detta. Annonspriserna är också höga jämfört med konkurrenten. Men det gör inte så mycket för enligt uppgift har alla annonsörer rabatt.

Som Sverker sa i Plus: "lurad, blåst och bedragen".

Jag har fått tid får operation

2011-05-20T09:16:00.003+02:00

Så har jag då fått kallelse till operation för mina prostatabesvär. Det talas om vårdköer men jag har tydligen fått ett VIP-kort så jag får gå före eftersom det blev snabbare än vad som sades vid mitt tidigare besök. De flesta av mina dagar numera disponerar jag helt själv men naturligtvis hade man hittat de enda tre dagarna i följd under hela 2011 som jag hade inbokade för möten för att göra operationen då. Så igår fick jag ägna en timme åt att försöka få tag i någon ersättare (vilket misslyckades) samt avboka min medverkan i dessa möten.

Men det är ju skönt att få detta gjort före sommaren och jag vill inte heller avboka operationen eftersom jag då åker ur vårdgarantin och det kan ta hur lång tid som helst innan det blir en ny chans.

Jag återkommer när allt är klart. Bara det inte händer som jag läste i en historia för många år sedan när patienten vaknade upp ur narkosen:
- Gick operationen bra, doktorn?
- Jag är inte doktorn. Jag är Sankte Per.
Fast det här är tydligen en relativt enkel operation som nästan alltid lyckas. Så jag känner mig rätt lugn. Men det blir två månader när jag inte får lyfta tungt, inte springa och inte cykla. Låter mest som det är något som är bra att ursäkta sig med...

Sjuhärad vann Eurovisionsschlagern

2011-05-15T11:18:00.003+02:00

Jag har just mejlat Christer Björkman och föreslagit att nästa år skall Sverige inte delta i schlagerfestivalen utan ersättas av Sjuhäradsbygden. Anledningen är att den bygd där jag bor tog storslam i tävlingen i går. Förstaplatsen togs inte alls av Azerbajdzjan (jo, det skall stavas så på svenska men det stavas olika i varje land enligt vad de konstaterade i radion nyss) utan av Sjuhäradsbygden. Låten är nämligen skapad av Stefan Örn från Grimsås. Visserligen står det flera namn men det är nog Stefan som gjort det mesta. Sjuhäradsbygden tog också hem tredjeplatsen eftersom den låten var skriven av Fredrik Kempe från Vårgårda.

Om Christer Björkman kommer att gå på mitt förslag? Självklart: han är ju själv från Sjuhäradsbygden, närmare bestämt Borås. Hans morbror är för övrigt gift med min kusin.

Jag såg inte själva tävlingen men lyssnade på den på radio. Det verkade vara den vanliga musiksmeten. Däremot följde jag omröstningen på TV och den var mycket spännande. Inte minst därför att länderna röstade väldigt olika - och förstås för att Sverig... Sjuhäradsbygden menar jag nästan hela tävlingen låg på första plats. Antingen det nu var under pseudonymen Azerbaijan (den engelska stavningen) eller Sweden.

Nu vet ni redan vem som vinner nästa års schlagerfestival. Vi har ju också många bra artister härifrån: Ewa Roos, Shirley Clamp, Magnus Carlsson etc så det blir inte svårt att hitta artister.

Dåliga näringsställen

2011-05-15T08:30:00.001+02:00

En bild i Bussnack http://www.omnibuss.se/forum/index.php?topic=44940.msg328306#msg328306 fick mig att tänka på det sämsta näringsställe jag nog råkat ut för. På 1970-talet var 50-kortet nytt i Stockholm (det som i dag kostar 670 och som SL:s ordförande Christer G Wennerholm nu vill höja till 770 kronor) och jag använde därför ofta mina lediga dagar till att åka runt i SL-området.

Ofta hamnade jag då i Tumba just när det var dags för eftermiddagskaffe och det enda ställe jag kunde hitta i närheten av stationen var Domus-restaurangen. Mot bättre vetande gick jag dit ett par gånger trots att jag borde blivit mer än avskrämd redan efter första besöket.

Om vi skall ta det bästa först så var det inget att anmärka på deras bakverk och kaffet var inte sämre än på många andra ställen. Inte bättre heller. Det som störde var personalen. Inte personalen som jobbade i restaurangen utan personalen som jobbade i varuhuset. Uppenbarligen var det också deras personalmatsal och hade man otur när man stod vid disken och valde mellan kanelbulle, mandelbiskvi, vaniljbulle eller kanelbulle i alla fall så kom det in tio anställda och gick oförtrutet före i kön. Vid kassan förde de ett himla liv och kunde inte bestämma sig om de skulle ha kaffe, te, choklad eller kaffe i alla fall. Lyckligtvis fanns på den tiden bara svenskt kaffe, inte som i dag när det finns 50 sorters kaffe. Det fanns bara två te-sorter (med eller utan bergamot), inte som i dag 200. Annars hade de väl inte varit färdiga än i dag.

Klarade man sig från att bli förbigången och nära omkullsprungen så satt ett stort gäng anställda och pratade högljutt i baren om hur äcklig maten var, hur dyrt det var där (trots att de hade personalrabatt) samt om deras chefer (de var inte omtyckta kan jag säga) eller icke-närvarande arbetskamrater. Det lät med andra ord precis som det brukar låta på ett X 2000-tåg där en medresenärer sitter och babblar i mobiltelefon men med den skillnaden att det fördes tio sådana samtal i stället för ett.

Efter ett par år när jag på nytt besökte Tumba såg jag att Domus-restaurangen nu var stängd - åtminstone för allmänheten - och lyckades hitta ett mycket trevligt konditori i centrum i stället. De hade till och med napoleonbakelser.

Jag skall slå kameran i huvudet på dig, jävla idiot

2011-05-13T19:04:00.003+02:00

Det är knappast obekant för läsarna av denna blogg att jag gillar att fotografera och att jag gärna fotograferar bussar. Jag stod därför utanför centralstationen i Malmö och fotograferade bussarna som kom där. Som vanligt vinkade de flesta förarna vänligt medan en del låtsades som ingenting eller kanske de inte ens såg mig.

Det här exemplaret, som tydligen fått jobbet eftersom han inte passade för något annat, uppvisade dock en annan och betydligt otrevligare attityd. Jag fotograferade hans buss när den var på väg in till hållplatsen för att vända och sedan tänkte jag inte på att jag redan fotograferat den när han var på väg ut igen. Rattvridaren (jag vägrar kalla honom förare) tog därför fram en tidning och dolde ansiktet bakom denna medan han fortsatte körningen trots att han rimligen inte såg någonting. Jag sänkte genast kameran utan att ta en bild men ändå stannade han och började skälla ut mig. Han hävdade att man måste ha tillstånd för att fotografera bussar i allmänhet och honom i synnerhet. Det behöver man naturligtvis inte alls så länge man står på allmän plats. Jag stod på trottoaren och var inte i vägen för vare sig bussar eller resenärer på något sätt. Utskällningen avslutades med det jag skrev i rubriken.

Det här är bilden jag tog när han var på väg in. Lägg märke till att han ger mig fingret (syns om man klickar på bilden). Jag har maskerat hans ansikte för jag vill inte hänga ut honom personligen. Det är attityden jag vill åt, nämligen att det finns bussförare som inte vill att man fotograferar bussen de kör. Sådant här råkar man i stort sett bara ut för i Skåne - och möjligen i Stockholm. Det är inte ofta där heller. Jag har kanske råkat ut för det ett 10-tal gånger och då har jag knäppt mer än totalt 100 000 bussbilder.

Bussen tillhör Veolia Transport och de har fått hård kritik för deras sätt att sköta tätortstrafiken i Malmö. För ett tag sedan kastade den andra entreprenören i Malmö, Arriva, in handduken och bröt avtalet varför Nobina fick ta över. Deras förare uppvisade en helt annan attityd än Veolias förare.

Driftavbrott

2011-05-13T18:42:00.002+02:00

Blogger har legat nere i nästan två dagar så under den tiden har jag inte kunnat göra några ändringar i bloggen eller kunnat kontrollera kommentarer. Möjligen har någon kommentar gått förlorad. Det är ingen åtgärd från min sida i så fall utan har tekniska orsaker. Skicka alltså gärna kommentaren en gång till.

Omval och operation

2011-05-11T20:54:00.005+02:00

Var på urologen i Skene i dag. Blev kallad dit på grund av de prostatabesvär jag tidigare berättat om. Det var ju inte cancer i alla fall så alltid något att glädja sig åt. Först och främst måste jag säga att på Skene lasarett blir man alltid vänligt mottagen och de håller de tider som man kallats tid. Följaktligen är också lasarettet nedläggningshotat utom de år det är val förstås. Eftersom det stundar ett extraval på söndag i Västra Götaland på grund av sjabbel vid valet i höstas så är det inte nedläggningshotat i år heller.

Apropå omval för resten. Vad skall det vara bra för? Om man nu gjorde det så att alla som röstade förra gången tvingades dit och röstade på exakt samma sätt som förra gången så skulle jag möjligen förstå varför. Men nu blir det ju en helt ny valrörelse och vilka gynnar det? Jo, småpartierna förstås.

På Skene lasarett hade man dragit in nummerlapparna som man skall ha innan man får komma fram till receptionen. Nu var det bara att gå direkt dit och jag blev mycket vänligt mottagen. Klockan 09.40, när jag skulle vara där för "flödesmätning" blev jag inbjuden på saftkalas. Jag skulle nämligen dricka mycket innan flödesprovet, det vill säga kissa i en dator. Sedan var det bara att säga till att nu är jag beredd och så blev det en ultraljudsundersökning av hur mycket det var kvar i blåsan och det var samma mängd som en liten snaps. Det är tydligen ganska normalt. Så fick jag vänta fem minuter på doktorn och klockan 10.35 var jag en fri man. Bra med tanke på att min tid hos doktorn var satt till 10.40.

I och för sig förstår jag inte riktigt varför både jag och doktorn skall åka till Skene när vi har ett stort sjukhus här i Borås. Men på något sätt spar väl regionen pengar på det där. Det är inte något större fel på sjukhuset i Borås heller. Inte när man lyckats passera det nålsöga som kallas akuten och där väntetiden brukar vara snarare över än under sex timmar. Socialdemokraterna vill minska denna till en timme. Det är för mycket redan det.

Min far drabbades återigen av rosfeber i fredags och vaknade med 39 graders feber. Han har numera kort som ger företräde i kön så han kan ringa direkt till infektionskliniken. Fick en tid där klockan 09.30 och ringde mig från stugan strax efter klockan 08.00 och berättade. Han tänkte köra bilen själv men jag fick honom på andra tankar så jag körde ner och hämtade honom. Det tar ungefär 25 minuter enkel väg. In med chefsbeaglen Pajo i bilen så att jag kunde ta hand om honom i fall husse blev inlagd. Jo, det blev han. Men det är rätt bra på infektionskliniken. Han fick dela rum med en man som fyller 100 år till hösten. Helt klar i huvudet och med en fin humor. Enda felet var att han hörde dåligt.

Så varje eftermiddag efter lunchpromenaden med Pajo, som faktiskt blivit betydligt snällare efter kastreringen, åkte jag och hälsade på honom. Han verkade i stort sett ha det väldigt bra om än långtråkigt. Under den timme jag var där vimlade det av unga snygga och trevliga flickor varav många var sjuksköterskestudenter. Det blev under tiden dags för kaffe och de snälla flickorna bjöd också mig på kaffe "fast de egentligen inte får". Jag som betalar skatt till regionen och som dessutom är gammal kollega till sjukvårdsstyrelsens ordförande. Tack skall ni ha, flickor.

Inte undra på att man blev lite avundsjuk men nu ser det ut att ordna sig för mig också. Urologen är säkert väldigt duktig för han har alltid elever med sig och det innebär ju att det blir två stycken som skall peta mig i.... ja, ni förstår. Förra gången var det en väldigt snygg tjej, men då gjorde han tyvärr inte någon undersökning. Det visade sig att de tabletter jag tar har gjort att prostatan inte vuxit sedan i höstas men den har inte heller minskat, vilket den borde gjort. Så nu blir det operation. Man skall hyvla av en bit av den. Två dagar på lasarett och jag skall bli bra igen.

Jag kommer att tänka på den gamla Lars Ekborg-monologen: - En vecka på lasarett (så var det på den tiden)!! Nä, har jag pinkat dåligt i tio år kan jag pinka dåligt i tio år till.

Fortsättning lär följa. Operation är utlovad till redan om cirka fyra veckor.

Borås Tidning har svarat

2011-05-09T10:20:00.002+02:00

I morse kom Söndagsbilagan. Och lite senare ett mejl från Borås Tidning där de beklagade att tidningen inte kommit och att det berodde på ett fel i tryckeriet. När sådant uppstår hinner man inte trycka tillräckligt många bilagor och därför blir det alltid samma distributionsområden som blir utan. Kanske går att tänka om där?

Det gick heller inte att informera på hemsidan eftersom de inte visste hur många och vilka som var drabbade. Hallå där! De som var drabbade kände säkert själva till detta och ett allmänt meddelande hade väl ändå gått att få till: "Eftersom vi har ett inkompetent tryckeri har vissa av våra läsare i dag inte fått Söndagsbilagan. Till skillnad från förra gången då det tog tre dagar för oss att få ut den räknar vi med att kunna skicka den måndagstidningen. Det är inget som vi råder över och således inte ber om ursäkt för."

Men en tidning som är ensam på sin ort har ingen anledning att tänka på kundservice. När det gäller den egna produkten alltså.

Nåväl, jag fick i alla fall prenumerationen förlängd med två veckor och det var ju bättre än jag väntade mig trots att jag begärt det fyrdubbla. Jo, jag ilsknade till ännu mer i morse och fördubblade det tidigare kravet. Så nu får Radiohjälpen 100 kronor (lite avrundat uppåt) enligt det löfte jag gav i går.

Med den här takten på sjabbel i distributionen av söndagsbilagan så har jag om några år alltså gratis tidning för resten av livet. Men något säger mig att fortsättningsvis om de så bara lyckas trycka en enda söndagsbilaga så blir det jag som får den.

Det skall löna sig att bråka.

Dömd av media

2011-05-09T08:28:00.003+02:00

Ibland har jag tänkt tanken att tänk om det plötsligt skulle ringa på dörren och där står två poliser och säger något i stil med: - Följ med här, vi misstänker dig för mord. Eller: - Följ med här, vi misstänker dig för narkotikabrott. Eller: - Följ med här, vi misstänker dig för våldtäkt. Jag har inte gjort mig skyldig till något av detta och det sistnämnda brottet är vid min ålder nog tämligen omöjligt att genomföra. Frågan är om jag inte skulle känna mig lite smickrad om jag blev misstänkt för det.

Men naturligtvis har inget av detta hänt. Frånsett att polisen en gång för cirka 20 år sedan stoppade mig och misstänkte rattfylleri så har jag aldrig blivit misstänkt för något brott. Jodå, jag var helt nykter vid det tillfället så den ena polisen bad vänligt om ursäkt och klappade mig på axeln och önskade mig en trevlig vidareresa. Den andre stod och småsvor något om att jag inte var nykter i alla fall eftersom jag kört så vinklat. Jag försäkrar: man gör det om man har en polisbil mellan 5 och 10 meter bakom sig i flera kilometer. (Ja, det var tuffingen som körde.)

Det vill säga det har inte hänt mig. Men det har hänt Ola Lindholm. Några poliser tyckte han att uppträdde lite konstigt och så var misstankarna om narkotikabrott i gång. Värre var dock mediedrivet. Expressen har uppfört sig på ett sätt som inte hedrar dem. Jag skickar en länk till Ola Lindholms blogg om detta.
http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb

Ja, vad skall man säga. Förutom att man är glad att man inte är en kändis och det därför anses fritt att smutskasta hur mycket som helst. Även om Ola Lindholm - mot alla förmodan - döms för det han är misstänkt för står ju brottet inte alls i proportion till hur han hängts ut i media.

Sämsta kundbemötandet

2011-05-08T09:39:00.002+02:00

I dag tänkte jag skriva om det företag jag tycker erbjuder det sämsta kundmottagandet. Inte myndighet för där kan ingen slå Försäkringskassan. Vården håller jag också utanför eftersom akuten på sjukhuset i Borås där skulle vinna stort. När SJ håller resande instängda i sex timmar medan ett febrilt arbete pågår för att undsätta dem blir det stora rubriker i tidningarna av det (med all rätt) men detta är faktiskt vardagssituationen på nämnda akutmottagning. Inte ovanligt att man blir inskriven, får ligga isolerat i ett rum utan tillgång till vare sig dryck, mat eller toalett i sex timmar. I bästa fall. Det värsta är att de tycks vara helt omedvetna om problemet. I tidningen kan man emellanåt läsa att det inte alls är så farligt och om det nu ändå är problem så beror det på andra avdelningar. Jag försäkrar: när man ligger där med svår värk och kanske feber så vill man bara att det fungerar, inte att det skylls på andra.

Men nu gäller det ett tidningsföretag och då är det omöjligt att få rätt. Andra tidningar tar inte upp klagomålen. Uppdrag granskning tar inte upp det. TV hade en gång ett program som hette Mediemagasinet men det tvingades upphöra sedan programledarna inte stod ut med hotet och att de blev utfrysta av sina kollegor.

Tidningsföretaget heter Borås Tidning. Just nu skryter man med att man håller på att göra en ny tidning. Med en annan utformning så att man antagligen inte hittar något. Att lägga ned möda på att skriva om sådant som folk vill läsa om är nedproriterat. Den finska sidan, som publiceras en gång i veckan skall läggas ned, trots att det finns många finsktalande i Borås. Sidan "Det händer i Borås i dag" skall läggas ned och uppgifterna kommer bara på webbsidan. Att många boråsare - i synnerhet äldre - inte har tillgång till Internet skiter tidningens ledning i.

Men nu till det med kundbemötandet. I dag tog jag upp söndagstidningen och fann att den var väldigt tunn. Visst: söndagsbilagan saknades. Så var det för två veckor sedan också. Då har Borås Tidning, som i annat sammanhang förordar nätet, inte ens förstånd på att lägga ut ett meddelande härom på hemsidan. Ringer man telefonnumret som man skall ringa om man inte får sin tidning är det lång kö. 4 minuter sades det men det var 53 före i kön. Mejlar man tidningen får man besked att man kommer att ta hand om detta när det blir vardag igen. Jag vill ha min söndagsbilaga i dag.

Tekniska fel kan förstås inträffa men två gånger på lika många veckor är väl magstarkt. Men ändå: när det händer så informera. En tidning som inte känner till de informationsvägar som finns får man ju inget förtroende för. Vet hut, Borås Tidning, vet sjufalt hut!

Jag har nu begärt ekonomisk kompensation. Återkommer med hur stor den blir. Hela beloppet skall skänkas till någon välgörenhetsorganisation. Risken är väl dock stor att de inte får något.

En promenad med Pajo i Ulricehamn

2011-04-29T10:37:00.004+02:00

Min far hade i går fått tid för att byta till sommardäck i Ulricehamn i går. Ja, han kör odubbat så det var ingen egentligen ingen fara men det är ju ändå inte nyttigt för vinterdäcken att sitta på när det nu blivit så varmt. Eftersom man numera bara har i princip femton dagar på sig för att byta från dubbdäck till sommardäck prioriterade bilfirman dem som hade dubbdäck.

Jag följde med och vi tog också med oss beaglen Pajo. Den trevliga damen hos Mats Klassons Bil AB blev överförtjust när hon såg hunden och rekommenderade oss också en fin promenadväg i närheten. Så fick det bli och vi gick förbi idrottsplatsen Vistavallen och kom till en ridskola, vars hästar var ute och betade. Några av dem i alla fall.

När vi kom till en fin stenmur, som det säkert varit ett rejält jobb att anlägga vände vi tillbaka.

På bara en vecka har träden börjat grönska rejält och vi fick en vacker promenad i grönskan. Men det var fruktansvärt vad dammiga grusvägarna var.

Så inte så konstigt att Pajo blev törstig och sin vana trogen hoppade ner i bäcken för att kunna dricka av det klara vattnet.

Det är en underbar tid nu när blommorna blommar.

Men i backarna vid Ulricehamns Skicenter, som heter Ja Vist eftersom det ligger i Vists församling, låg snön fortfarande kvar. Inte så mycket att det räckte till skidåkning dock.

Vid det här laget vet ni väl hur bilderna blir större. Det skall bara säga klick.

Uppför berget

2011-04-24T17:20:00.006+02:00

Alldeles intill centralstationen och resecentrum i Borås ligger Krokshallsberget. Det är boråsarnas eget stadsberg med en fin utsikt och ofta pågår festligheter uppe på berget. Därom vittnar alla tomma flaskor och ölburkar som finns däruppe. Men frånsett dem som mest lever på sådant som förvaras i dylika förpackningar är det inte många boråsare som varit däruppe. Det tar fem minuter att gå upp så det kan ju inte vara att man inte har tid.

Tack vare några politiker som vill spränga berget för att utvidga resecentrum så att även lokalbussarna får plats så blev det i alla fall av att jag gick upp på det. Det är tredje gången i mitt liv. Första gången var i början av 1950-talet när vi var i Borås på skolresa. Jag gick då i Viskafors skola och minns att jag ramlade på väg upp och slog ett hål på mina byxor. Jag försökte skylla på att det var ett ånglok som bränt hål på det just som vi gick över järnvägen på Särlabron men min mamma (som var sömmerska) gick inte på det. Andra gången var för 13 år sedan och så nu då i går, vilket kanske blir den allra sista om det nu sprängs bort.

Klicka gärna på bilderna och se vad som händer!

På sluttningarna växer blommor och syrener (det är väl ett syrenträd?)

Uppe på toppen har man en fin utsikt över centralstationen.

Man kan också titta ut över Resecentrum och Gina Tricots nya huvudkontor. Delar av Sven Eriksonsgymnasiet skymtar i vänster bakgrund. Teknis hette det på min tid.

Även över Borås hustak med Gustav Adolfskyrkan i fonden får man en fin överblick.

Jag fick ett mejl från min vän Hiachi i Japan i går. Han hälsar att han har det bra trots jordbävningar, tsunami och kärnkraftshaveri. Så här skriver han:

Det ser ut att vara Japanskaos, kanske undrar du detta. Enligt tidningarnas webb, kan det dras till bara kaos. Men ingen orsak när jag bor i Tokyo minst 300 km söderåt från Fukushima. Tohoku-shinkansen går nästan exakt till grafen som vanlig hastighet på sträckan Tokyo-Fukushima, ju pendlar tåget en del mellan. Dock, ligger de reaktorer vilka drabbats sönder 60 km öster om staden Fukushima däri finns Fukushima:s shinkansenstation. Så Fukushima kärnkraftverk byggdes vid kusten, likandant som alla kärnkaraftverk i Japan står nära havet avsikt att använda havvatten till att bara kyla värmevatten.

Jag tycker det vore ett helgerån att rätta hans underbara svenska. Jag är otroligt imponerad av att en japan lyckas lära sig vårt språk så bra genom några besök i Sverige, ha jobbat lite med svenska företag och framför allt läst en hel del av vårt språk. Själv kan jag ett enda japanskt ord: shinkansen. Det är de japanska snabbtågen som det vill till mer än jordbävningar och kärnkraftshaverier för att stoppa. (Nej, jag gjorde inte någon jämförelse med Sverige.)

Spotify är ett alldeles utmärkt påhitt för oss som vill höra gammal och ny musik i datorn. Som Telia-abonnent blev jag inbjuden att gå med gratis där om jag stod ut med lite reklam. Det gjorde jag nu inte om jag skall vara ärlig men gratis är något som tilltalar en boråsare. Så kommer ju också en av Spotifys grundare från Borås. Men nu meddelades att om det skall vara gratis får man bara lyssna några timmar i månaden och dessutom får man bara lyssna på varje låt fem gånger.

Så lite småsvärjande och med stor sveda i min ekonomiska tarm betalade jag in 49 kronor och fick Spotify Premium i stället. Sedan får jag lyssna hur mycket jag vill och hur många gånger jag vill så länge jag betalar 49 kronor i månaden. Visst är det skönt att slippa reklamen och i dag såg jag att de lagt ut de tre nya album med Fleetwood Mac. "Flättvodd" tillhör mina absoluta favoriter så nu väntar en akustisk högtidsstund.

Våren stannade kvar i Borås

2011-04-21T17:10:00.003+02:00

Hela veckan har vi haft fint vårväder även om det också varit lite moln. Vårpromenaden bland stadens blommor som kom av sig i måndags fortsatte jag under tisdagen. Dessa hittade jag vid Sven Eriksonsplatsen, alltså vid Resecentrum.

Ber att få passa på att önska alla läsare Glad Påsk.

Klick på bilden ger större bild.

Våren kom till Borås i dag

2011-04-18T22:05:00.012+02:00

I dag kom våren till Borås. Det började med kraftig dimma på morgonen men sedan trängde solen genom och det blev en varm vårdag. Nya batterier i termometern och jag kunde se att det stod 25 grader. Men då sitter avläsaren mitt i solgasset. Skönt ute var det i alla fall och i kortärmad skjorta och utan jacka tog jag en vårpromenad på stan. Häng med!

Blommorna i Stadsparken fanns på plats och här är några vid Viskans kant.

Även vid serveringen i Stadsparken blommade det.

Blommorna hade också kommit på Stadsparkens gräsmattor, där det för övrigt var många som passade på att njuta av solen. Vi har en fin stadspark i Borås.

På serveringen i Stadsparken var det fullt med folk och trångt vid borden. Kaféidkaren hade varit påpasslig nog och öppnat redan i dag.

Där serveringen ligger i dag låg på sin tid den gamla teatern. Den revs en tidig söndagsmorgon i december 1983 och det har boråsarna aldrig kommit över riktigt. Den gamla teatern var populär men i dåligt skick. Fast det var en riktig teater så vad hjälpte det att man fått en ny fin teater i det nya kulturhuset.

Kön till serveringen var lång, inte bara av folk som skulle köpa fika utan även de som skulle köpa årets första utomhusglass.

Andra satt på terassen ned mot Viskan och njöt av solen samt lät sin kropp speglas i det stilla vattnet. Det gula som skymtar i bakgrunden är Tony Craggs skulptur Declination. Jag tycker den är fin men bland boråsarna går den under namnet "bajshögen". Av någon anledning. Den är ju inte ens brun.

På utekaféerna utmed Viskan var det som vanligt soliga dagar helt fullt av soldyrkare som njöt av en kaffe latte, espresso eller något ännu krångligare i kaffeväg. Vanlig svensk fika är det inte många som dricker på kafé nuförtiden. Palmerna har dock ännu inte kommit på plats men skall göra det under veckan. Då blir Borås ännu mer likt franska Riverian.
En vårglad liten hund var också ute och gick på Stora Brogatan med matte - eller var det lillmatte.

Fredrik Wretmans skulptur Bodhi som flyter på Viskan gladde sig säkert åt att det blivit varmare. Han brukar alltid smyckas ut när våren kommer fast årets utsmyckning är bara en plåsterlapp.

Jag hade tänkt gå lite mer i det vårfagra Borås men så kom bussen till Vralen och den kördes av en kompis till mig. Så han bjöd in mig till en resa till den gudsförgätna platsen Vralen. Där ser det ut så här.

Där vänder alltså bussen och vändningen är en rätt äventyrlig procedur. Men det gick bra den här gången också.

Trevligt att komma ut på landet var det i alla fall och jag kunde se hur såväl tussilago som vitsippor börjat blomma. Och det skall ju bli fint hela veckan så jag hinner säkert se mer av ett vårigt Borås.

I vanlig ordning är det inget problem om du tycker att bilderna är för små: det är bara att klicka på dem så skall du få se på underverk.

Bussterminalen som plötsligt försvann

2011-04-09T09:42:00.005+02:00

I bortemot åtta år har Kruthusterminalen funnits i Göteborg ett rejält stenkast från centralstationen och Nils Ericsonsterminalen. Därifrån gick från början Swebus och Säfflebussens expressbussar samt ersättningsbussar för inställda tåg. Expressbussarna fick senare hållplatser i stora terminalen men ersättningsbussarna gick kvar härifrån. Ett antal andra bussbolag använde också den här terminalen mer eller mindre ärligt. Egentligen skulle man betala 100 kronor i angöringsavgift men det var inte många som gjorde och risken för att bli avslöjad var minimal.

Visst hade terminalen sina brister. Till exempel saknade den regnskydd för att inte tala om toaletter och i princip allting annat. Men ändå: den tjänade sin funktion. Så kom ett mejl från en kollega på ett annat tågbolag fredagen den 18 mars. Han hade råkat köra förbi där och sett denna skylt:

En dryg vecka senare var jag där och då såg det ut så här där det en gång funnits en bussterminal.

På andra sidan gatan skall det från i sommar bli nya ersättningshållplatser utmed trottoaren. Fyra stycken. Det räcker inte långt.

Snacka för övrigt om kort varsel. Naturligtvis borde tågbolagen och Västtrafik ha varit med i planeringen redan från början men de inblandade (Göteborgs Stad, Jernhusen och Trafikverket) tyckte tydligen att det var onödigt. Eller bara skulle ha komplicerat jobbet. Anledningen till avstängningen är att man skall bygga en ny bussterminal lite närmare centralstationen där det är parkeringsplatser i dag. Så långt är det gott och väl. Jag har till och med lobbat för detta både i tidningsartiklar och genom mina politikerbekanta.

Den riktiga gången borde väl ha varit att man skulle ha byggt den nya bussterminalen först i denna kollektivtrafikens högborg men man månade naturligtvis mest om parkeringsplatserna. Ja, några av dem används säkert av tåg- och bussresenärer men många använder dem också när de har ärenden på stan. Men eftersom det är svindyrt att parkera där (25 kronor i timmen) så ger de naturligtvis rejält klirr i kassan för Jernhusen. Så att avstå från cirka 100 parkeringsplatser ville man inte. Bättre då att flytta bussarna och förpesta tillvaron för tågresenärerna ytterligare ett eller två snäpp.

Det hade funnits andra alternativ för bussarna men alla hade kostat parkeringsplatser för bilar. Men det var hit man hänvisade resenärer som skall åka buss i stället för inställda tåg. Ser ju bra ut på bilden när det inte är några bussar men tänk att ett enda tåg kan behöva ersättas av sex bussar. Tänk sedan till ytterligare sex ankommande bussar samt sex parkerade bussar och några expressbussar.

Redan vid tre fordon och ett flak på platsen ser det mer trångt ut.

Förra veckoslutet kom eldprovet. Den 1 - 3 april var nämligen tågen inställda Göteborg-Trollhättan på grund av banarbete. Vi var nog många involverade i denna ersättningstrafik som sov dåligt nätterna före. Men det fruktade kaoset uteblev enligt uppgift. Jag hade tyvärr inte möjlighet att själv kolla på plats. Visst var det trångt och visst var det besvärligt men det gick.

Sedan gäller det ju att informera resenärerna vart de skall ta vägen. TV-monitorn ger i alla fall rätt information om vart man skall bege sig. Och faktum är att under avstängningen var det färre som klagade på att det varit svårt att hitta till Shell-parkeringen än vad det var när bussarna höll till på Kruthusterminalen.

Sedan finns det skyltar som talar om att man är på rätt väg.

Fortfarande rätt väg.

Men ajdå! Här hänvisas man ju helt fel. Detta hann dock tas bort innan det stora avbrottet förra veckoslutet.

Det kom upp ytterligare några rejäla skyltar så resenärerna fick i alla fall veta vart de skulle gå. Där stod alltså sedan många bussar utan någon särskild ordning och en våt gräsmatta att vänta på. Men det fanns ju möjlighet att handla färdkost hos Seven Eleven, som håller till inne på Shell-macken.

I sommar är det tio veckors avbrott Göteborg-Trollhättan. Törs inte tänka på hur det skall gå men nu är vi alla fall lite bättre förberedda. Och i december skall allt vara klart. Då finns en ny efterlängtad och förbättrad bussterminal lite närmare stationen. Man får väl trösta sig med att det blir bättre i alla fall. Och fler parkeringsplatser för bilar blir det också.

Klicka på bilderna om du vill ha dem större.

Med värkande ben (TUR 2011)

2011-03-27T15:51:00.004+02:00

Som jag skrev i fredags i all hast så var jag på TUR 2011, årets turistmässa i Göteborg i fredags. Jag har blivit klokare med åren. Första året jag var där en hel dag så drabbades jag i tre dagar efteråt av
1. värkande fötter och ben av allt gående omkring
2. valkar i nävarna av att bära omkring på alla broschyrer man samlat på sig
3. ömma handleder efter att ha hälsat på alla bekanta jag såg.

Numera har jag inte ambitionen att gå omkring överallt och ser jag en bekant på långt håll är det inte säkert att jag går fram till honom eller henne. Skulle jag göra det missar jag bara tre andra bekanta som är på närmare håll. Och broschyrer får ligga kvar i sina ställ hur färggranna och lockande de än ter sig. Jag vet att det ändå inte är någon idé att släpa hem dem för jag hinner aldrig läsa dem. Någon bot mot värkande ben och fötter har jag dock inte. Mitt knä är som det är men det har i alla fall den goda egenskapen att det värker mest när det är i stillhet. Tråkigt men sant är att det mår bäst av att röra sig.

Nu gjorde jag misstaget att ta på mig nya promenadskor. Jag borde ju veta att de skall gås in ordentligt först. Men jag har varit med om värre. Som det året då gikten slog till som allra värst där jag gick i mina obekväma lågskor. Och jag fick stötta mig mot väggarna för att överhuvudtaget ta mig fram. Kollegor och andra bekanta som jag mötte måste ha trott att jag varit alltför framfusig i de montrar där det bjöds öl eller ännu starkare saker.

I år blev det fem timmar på mässan. Det kändes rätt lagom. Och jag hann i alla fall gå runt hela området men naturligtvis inte stanna överallt. Hade jag gjort det så hade jag behövt alla de fyra dagar det är öppet.

Jag började på Busstorget, där det var "same procedure as last year". Alltså en rund bardisk där nästan ingen hälsade på sedan man för några år sedan drog in de alkoholhaltiga alternativen. Den pratsamme Ottsjö-kocken som har en enastående förmåga att hålla låda samtidigt som han skär grönsaker i en rasande fart. Och så fem nya turistbussar av de vanliga märkena. Nja, inte riktigt för i år visades en buss som har mycket kinesiskt i sig. Visst: det står Scania på den med den byggs i samarbete med den kinesiska bussfabriken Higer. Sennans Buss i Halmstad har köpt den första som säljs i Sverige och om inte annat så måste man säga att lackeringen är häftig.

Bussbolagen, både de som kör buss och de som arrangerar resor, var annars inte särskilt väl representerade på mässan. Ett undantag var dock Ljungskilebuss, som satsat på en egen monter och dessutom en väldigt snygg sådan.
- Mässans snyggaste, sa pappa Ljungskilebuss (Erland Olsson) redan när jag mötte honom i entrén.
Där träffade jag sonen Ljungskilebuss (Daniel Olsson), som i dag äger företaget och är dess vd, som var där tillsammans med en verklig veteran bland landets turistbussförare, Stig Forsberg. Så här tomt var det dock i deras monter dock bara just när jag tog bilden. Annars var det många som var samlade där, åtminstone när jag gick förbi.

På Busstorget visade de dessutom upp sin nyaste buss.
Vill man göra en lite äventyrligare bussresa kan man åka med Rosa bussarna. Numera riktar de sig även till lite äldre resenärer och visst vore ett Afrika-äventyr med dem något man gärna skulle vilja uppleva. Men med ålderns rätt avstår jag nog.

Hellre då - men inte så gärna det heller - en kryssningsresa med Cinderella. Med Erlings Resor kan man åka från Göteborg med buss till Stockholm samt kryssa med "Färjan" för 595 kronor. Då ingår enklaste form av hytt samt middag och frukost ombord. Samt hem igen med bussen. Har man tur får man också träffa Per, kryssningsvärden Per Nyberg, som underhöll med Taube, Cornelis och annat populärt på mässan. Tycker ni att ni känner igen honom fast ni aldrig åkt Cinderella så är det säkert från TV-serien Färjan.

Seniorerna fullkomligt älskar honom, antingen det är ombord eller på mässan. Fast bjudkaffet lockar ju också.

På andra våningen presenterade sig de svenska landskapen och städerna. Min egen hemstad Borås hade en i mitt tycke torftig monter, men de visade i alla fall William Sweetloves “Cloned Frogs on Galadress”. Men hallå där: den gav ni ju i bröllopspresent till Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel. Visste de om att ni lånat klänningen?

Vill man åka på egen hand kan man ha husvagn. Och räcker inte pengarna till en bil sedan man köpt husvagnen kan man klara sig med en trehjulig motorcykel som dragare. Men husvagnen får de inte vara stor. Jag tror att min ytterrock är större. Fast läckert lackerad var den ju.

Detta är inte Fredde i Solsidan utan ett alternativ när man skall välja färdmedel för semestern. Nämligen en Segway. Den går 3-4 mil på en batteriladdning och kostar ungefär 25 öre milen att köra. Men den är inte direkt billig i inköp: basmodellen kostar 77 500 kronor och vill man ha en lite lyxigare varianter med plats för två resväskor får man punga ut 84 000. Men frisk luft och motion får man på köpet.

Sedan gäller det att hålla balansen annars kan det gå så här. Ingen mässbesökare kom dock till skada i samband med fotograferingen.

Och för den som inte gillar att åka berg- och dalbana bjöds ett alternativ. Man kan själv sitta stilla och lugnt och på en TV-monitor se hur banan går.

Ja, det var lite från årets TUR-mässa. Någon gång i kväll får jag nog ett mejl om hur många besökare det varit i jämförelse med föregående år. Men jag törs nog redan nu säga att det var färre i år. Utställarna var också färre. Stundtals var det riktigt lugnt på mässan och man kunde få smakprov till och med av sådant med alkohol i utan att använda vassa armbågar. Det kan jag inte minnas att man kunde tidigare år.

Jag avslutar med en liten fräckis. Nu har jag varnat. Några bekanta till mig fick ett flygande tefat som landade i trädgården. Det visade sig att det var en man och kvinna som bemannade tefatet och mina bekanta bjöd in dem. Det blev en trevlig kväll och de bestämde sig för att avsluta med partnerbyte. Väl i sängen visade det sig dock att rymdmannen hade väldigt liten... ja, ni förstår. Kvinnan som är min bekant kunde dölja sin besvikenhet men då drog rymdmannen bara i öronen och den blev enormt mycket större.

På morgonen lämnade rymdfolket sina nyvunna bekanta och de senare började diskutera hur det varit med partnerbytet. Hon var förstås mycket nöjd men han tyckte inte det varit något vidare:
- Hon låg bara och drog mig i öronen hela tiden.

Med denna fräckis vill jag ha sagt att om du tycker att mina bilder är för små blir de inte större om du drar dig i öronen men väl om du klickar på dem.

TUR-mässan

2011-03-25T18:14:00.002+01:00

Tiden går och det var länge sedan jag skrev något i bloggen. Det är en dödssynd om man vill ha många läsare att skriva alltför sällan har jag läst. Det blir inte så mycket i dag heller, men jag kan i alla fall slå en puff för att jag var på turistmässan i Göteborg i dag och någon av de närmaste dagarna kommer det ett litet reportage därifrån.

Jag lyckades med konststycket att stå och prata med en trevlig värmlänning i 10 minuter och han presenterade sig som Per Nyberg och representerade ett västsvenskt bussreseförtag. Visst var det något bekant över honom men jag tog för givet att det var någon jag träffat under de år jag skrev för tidningen Bussbranschen. Han berättade att om jag kom tillbaka en timme senare skulle det bjudas på underhållning.

Jag gick runt och tittade lite i andra montrar och hälsade på bekanta då det plötsligt slog mig att det var ju självaste Per i Kanal 5:s succéserie Färjan jag hade träffat. Ni minns väl den trevlige kryssningsvärden.

När jag återkommer blir det bilder på Per och annat på mässan.

Besök från Japan på bloggen

2011-03-15T19:54:00.002+01:00

Jag såg att jag i dag haft besök från Japan bland mina bloggläsare. Kanske det är min gamle vän Hiachi i Tokyo (han förstår svenska) som varit inne och hälsat på. Hoppas att allt är väl efter omständigheterna och naturligtvis känner vi alla med det japanska folket och den naturkatastrof som drabbat dem. Man känner sig bara så maktlös. Inte ens ord kan jag hitta.