Ännu en skulpturpromenad i Borås

Inför skulpturfestivalen som öppnar i Borås på fredag gjorde jag redan i dag en vandring bland stadens skulpturer. Först blev det denna, som kom på plats så sent som i går. Olle Brandqvists Stenhuvud står utanför Folkets hus och turistbyrån.
Sedan gick jag till högskolan och utanför denna finns Sean Henrys Catafalque. Den är inte tänkt att illustrera studietakten på studieinrättningen.

Från högskolan ser man också till Simonsland och mellan skorstenarna till den gamla Konstsilke-fabriken, där jag för övrigt jobbade en sommar, hänger det som av boråsarna fått namnet "Klädstrecket". Konstverket heter God dag och är utfört av Kaarina Kaikkonen.
I Luffarparken - eller Nybroparken som de flesta boråsare tror att den heter om du överhuvudtaget bryr sig om vad den heter - hittade jag Arne Jones konstverk Yin-Yang. Lite undanskymt plats för att så känt verk. Här stod förut ett gammalt ånglok som stadens fäder dock lät förfalla så att Järnvägsmuseum tog tillbaka det. Det har dock återkommit till Borås och står nu i entréhallen till kongresscentret Åhaga, som en gång var lokverkstad.
Vid Resecentrum har den här skulpturen återkommit. Möjligen har den förvarats i förråd under vintern. Konstnärerna är Birgert & Bergström och verket kallas Tornado.
Inne i Resecentrum fanns den här resande katten som också är en klocka. Hitman av Kent Karlsson.
Från Resecentrum är det inte långt till att Stora Brogatan börjar. Där håller man på att bygga om så att det skall bli en fin gågata. Gågata har det varit länge men nu skall den bli ännu finare. Här står Arvid Knöppels Knallen. Statyn skänktes en gång av postorderföretagen i Borås och placerades utanför gamla posten. Men där är det numera rätt ödsligt så den har fått en mer central plats. Den har också tagits ned från den höga sockel den stod på förut.
I närheten finns också Fredrik Wretmans Bodhi som torde ha blivit rätt våt om fötterna där han står i Viskan. Lägg också märke till kvarnen på byggnaden i bakgrunden. Här finns biografen Röda Kvarn.
På Stora torget står han sedan 1952, då staden fyllde 330 år: stadens grundare Gustav II Adolf.
Vid Stora torget fanns också ett helt nytt konstverk, men det såg ut så här. Täckelset kommer säkert att falla innan fredag och jag får väl återkomma då. Men det går att läsa innanför skynket finns Wholly av Eva Hild.

På Stora Torget finns vidare de här stolarna som är gjorda av Richard Nonas och heter Borås Surround. Det är tillåtet att såväl sitta som klättra på stolarna, men särskilt bekvämt att sitta på dem är det inte.



Så kom då skylten upp till sist. Men det var försent. Grodklänningen och hundarna av William Sweetlove är borta från Stadsparken och man kan bara se märket där klänningen har stått.


Som vanligt: bilderna blir större om man klickar på dem.

Anarkin tar över?

Så har Sweetloves skulptur med grodklänningen och hundarna tagits bort från Stadsparken sedan även klänningen vandaliserats. Grodorna har sparkats bort och kastats i Viskan. Samtidigt som föräldrar som inte kan skilja på ett konstverk och en klättervägg fortsätter göra bort sig i Borås Tidning.

Vad är det för vandaler som finns i Borås som missunnar oss hedervärda medborgare att glädjas åt ett fint konstverk? Jag är ingen våldsam person och jag drar mig hellre undan än ger mig in i en konflikt. Jag skriver inte ens lappar i tvättstugan. Inte ens när jag såg en firmabil stå på vår återvinningsstation och kasta saker som inte hörde hemma där i stället för att åka till Lusharpan som de skall göra sa jag något. Men på Lusharpan kostar det pengar och ett företag väljer tydligen att hellre skämma ut sig än att betala det de är skyldiga att göra. Jag antecknade dock registreringsnumret och spottade efter bilen.

Men skulle jag se någon vandal gå åt konstverken så kommer jag inte att bli nådig. Borås har på kort tid skaffat sig rykte som en kulturstad. Skall detta få förstöras av ett fåtal vandaler? Har de inga hem där de kan vandalisera?

Samtidigt öppnas skulpturfestivalen på fredag och ett antal nya skulpturer kommer på plats permanent eller tillfälligt. Hoppas att de får stå kvar och får stå i fred. Och att det nu inträffade bara är tillfälligt.

Nu skall jag snart träffa min personliga bankman. Jag har lyckats skrapa ihop en mindre förmögenhet genom att följa bankens råd. Hade jag gjort tvärtom som de rått mig hade jag säkert skrapat ihop en större förmögenhet nu.

Konstigt kylskåpsuppförande

Konstigt nog gick mitt kylskåp sönder en vardagskväll och inte som det brukar precis innan en storhelg när det inte finns några reparatörer i tjänst. Nåväl, nu i kväll märkte jag att det runnit vatten på golvet och att glassen i frysen hade börjat mjukna. Eftersom det är samma kompressor för kyl och frys och den var helt tyst så förstod jag att kylen pajat och ringde jouren samt började flytta allt ömtåligt till min fars lägenhet. Han bor ett hundratal meter från mig och är på landet just nu så det är inga problem att låna hans kyl och frys. Under tiden som jag höll på med detta ringde en väktare och sa att han sökt mig men jag inte var hemma. Så det tog väl inte ens en kvart innan han var på plats.

Just nu ringde El-center och sade att de skulle komma upp med en lånekyl om några minuter så visst är det service att bo i hyreslägenhet. I morgon kommer säkert Tomas och Tommy och fixar kyl och frys åt mig och så är det bekymret över. Inte kostar det mig ett öre heller.

Lite fler beaglebilder från Skogsbygden

Kanske var jag lite snål med bilderna från gårdagens beagleträff i Skogsbygden. Så här kommer fler bilder på representanter för Sveriges bästa hundras. Lika bra som sällskapshund som jakthund. Fast en beagle behöver faktiskt komma ut och jaga så den skall inte användas som sällskapshund. I Sverige kollar uppfödarna att de bara säljer till dem som tänker använda dem för jakt emellanåt men i andra länder är det inte så noga, t ex i Norge. I dessa länder kan man därför ofta träffa på apatiska beaglar. Det gör man lyckligtvis inte i Sverige.
Det finns inga direkta färgkrav på en beagle. Här har vi en ljus variant.

En rätt ettrig beagle, som dock poserar snällt här.

- Vad är du för konstig beagle, tänker Pajo

Pajo (t h) träffar en kompis.

- Det är väl bäst att posera ordentligt, tänker Pajo. I fall vi skall bedömas. Fast svansen är lite för glad. Den skall stå mer rätt upp och inte som en båge.

- Undrar vad Matte har gömt i väskan?

- Det syns kanske på bilden att jag skäller.

- Ännu en konstig beagle, tänker Pajo innan han börjar skälla.

- Visst är jag elegant.

Pajo hälsar på den ljusa beaglen.

Beagleträff i Skogsbygden

Det finns få byar som gör skäl för sitt namn såsom Skogsbygden. I den här trakten bor tappra västgötar som inte dragit sig för att bosätta sig mitt i skogen. De har sedan fått kämpa sig fram i en trakt som brukar kallas Svältorna. Dit hade i dag Västsvenska beagleklubben kallat till beagleträff. Ett 20-tal mer eller mindre skällande beaglar hade tagit sig dit, däribland chefsbeaglen Pajo. Han försökte sätta sig i respekt med ett rejält skall och en beagle kan trots sin litenhet skälla. Jag har tidigare gjort en jämförelse med Tito Beltran (och då tänker jag alltså på röstresurserna och inget annat).

Beaglar är fina hundar och det blev en trevlig dag med alla fina representanter för rasen. Det var också agility-uppvisning och Maria Lennartsdotter visade att det går alldeles utmärkt att dressera en beagle. Pajo tittade först intresserat på men blev sedan otålig och övergick till att först morra och sedan skälla:
- Sådana dumma hundar som gör vad en människa säger till dem att göra, tycktes han tänka.
Eller kanske han bara blev rädd för att husse skulle skicka honom på en agility-utbildning.

Sedan blev det uppvisning och Pajo imponerade på domaren. Det visade sig dock att Pajos far Maskot hade varit domarens hund, så han kanske inte var helt partisk. Så fick han träffa sin syster Pia, som är ungefär hälften så stor som han. Men ändå atletisk precis som han.

Nu får bilderna tala.
Pajo fick träffa sin syster Pia.

Uppvisning av olika gångstilar. Det gäller att få hunden att inte sätta nosen i marken hela tiden.

Väluppfostrad beagle. Som avslutning på agility-uppvisningen får vovven hoppa upp till matte.

Sitta fint skall en duktig beagle kunna.

Pajo hälsar på en raskollega som visar sin underkastelse.

Miffo-förälder

Reaktionen lät inte vänta på sig om det jag skrev om går om barn som klättrade i Borås skulpturer i tron att det var leksaker. Ett miffo till förälder framträder med namn och bild i dagens Borås Tidning och säger till försvar för sitt änglabarn:
- Det ser inte ut som konst. Det är beklagligt att de först sätter hit dem och sedan blir arga på barnen för att de klättrar. Konstverken inbjuder till lek.

Stor suck! Hur kan Borås Tidning ta in ett sådant intelligensbefriat uttalande? Man antar att barnen också får slänga sig mellan mormors kristallkronor för man kan ju inte först hänga upp dem och sedan hindra barnen från att leka i dem. Det finns en riktig lekplats alldeles i närheten av Sweetloves skulpturgrupp. Använd den - där brukar det vara rätt tomt.

En annan läsare tycker att man borde sätta upp skyltar om vad som gäller. Det är en bra idé men det är fan att det skall behövas.

Leksaker?

Respekt för stadens skulpturer saknas

Man blir inte precis glad när man läser i dagens Borås Tidning att den gulliga kungspudeln som jag skrev om för någon vecka sedan har blivit vandaliserad. Svansen har stulits tidigare och natten till i går vältes hunden omkull och huvudet trillade av. Den här därför tagits bort tills vidare. Kanske den inte någonsin återkommer eller kan repareras. Den är värderad till 400 000 kronor. Nidingsdåd, varför?

Borås Tidning tar också upp att många föräldrar tror att skulpturerna i Borås är lekplatser. Just på William Sweetloves skulptur klättrar deras ungar på hundarna eller på grodklänningen. Konstmuseets chef, Hasse Persson, som också är mannen bakom att många kända skulptörer placerat sina arbeten i Borås, protesterar och nämner att skulpturen Declination är värd 4,5 miljoner kronor. Alltså lika mycket som tio Mercedesar. Men medan ingen förälder skulle tillåta sina barn att klättra på en Mercedes (jodå, det finns det nog så länge det inte är deras egen förstås) så får de klättra hur mycket som helst på skulpturen, som definitivt inte är byggd för detta.

Även i Borås finns det aktivitetshus där barnen får leka hur mycket de vill. Använd dessa och låt det som är till för gemensam trevnad vara i fred. Jag har en bekant som drev ett nostalgimuseum utanför Borås. Inget märkvärdigt i sig men det var prylar från 1930-talet och framåt. Sådant som framkallar minnen hos oss äldre som gamla radioapparater, skrivmaskiner, hushållsredskap (kommer ni ihåg Städ-Amanda eller hushållsassistenten?) etc. Men han blev alltmer tveksam till att släppa in barn. Förskoleklasser var inte att tänka på, men det gällde även barn som kom med sina föräldrar. För det hjälpte inte att säga till föräldrarna att föremålen inte var leksaker. Föräldrarna lät barnen inte bara leka med dem utan också misshandla dem. T ex kasta dem emellan sig. Museet är nu nedlagt, inte bara av den anledningen men mycket därför.

I morgon åker jag på beagle-träff i Skogsbygden utanför Alingsås. Förre juniorbeaglen, numera chefsbeaglen Pajo är förstås med. Det blir nog mycket skällande på hans rasfränder.