onsdag 29 oktober 2014

Ingen som Ingesson

Det fotbollsintresserade Sverige har i dag sorg. I förmiddags meddelades nämligen att fotbollsspelaren, tränaren och managern Klas Ingesson har gått ur tiden, bara 46 år gammal.

Jag är själv inte särskilt fotbollsintresserad men när jag hörde den ledsamma nyheten om Klas Ingesson kände jag ändå tårar i ögonen. Jag minns hans insatser i fotbolls-VM 1994, då Sverige tog brons. Han blev då så populär att han fick ett TV-program uppkallat sig - Ingesson. Det var ett rent underhållningsprogram men de som hittade på namnet tyckte att de ville hedra honom.

För oss boråsare och vårt fotbollslag Elfsborg hann Klas under sina sista levnadsår betyda väldigt mycket. Han drabbades av blodcancer 2009 men blev så pass frisk att han kunde börja jobba igen och då som juniortränare i IF Elfsborg. När A-lagets tränare fick sparken sedan spelarna börjat tappa sugen fick Klas det jobbet. Direkt vändes stämningen i laget. Nu spelade de för Klabbe - och för laget förstås.

Tyvärr gjorde Klas sjukdom och dess behandling att hans benstomme blev allt skörare. Han fick svårt att fortsätta sitt tränaruppdrag och blev därför Elfsborgs manager i stället. Han gjorde lika stor nytta i den rollen. Några gånger ramlade Klas och bröt lårbenshalsen, men några dagar efteråt kom han till matcherna i rullstol eller med rullator.

Tappert körde Ingesson med sin bil mellan bostaden i Ödeshög och jobbet i Borås, en resa på cirka två timmar. Radio Sjuhärads sportchef Staffan Kulneff berättade i radio att när Elfsborg nyligen spelade i Lissabon kom strax före matchen en ambulans in på arenan. Ut bars Klas Ingesson på en bår. För matchen skulle han vara med på. Hur han klarade den långa flygresan kan man bara spekulera över. Men på matchen ville han vara med. 

För ett par veckor sedan meddelade Klas att han inte ville fortsätta som manager, då hans immunförsvar blivit kraftigt nedsatt och han därför inte orkade ge 100 procent. IF Elfsborg höll just på att göra ett nytt jobb åt honom där hans goda erfarenheter och hans förmåga att entusiasmera kunde tas till vara.  Att låta honom gå var det inte tal om.

En stor man har gått ur tiden. Ett föredöme för många. Och det föredömet kan inte dö.

Läs hyllningarna till Klas Ingesson i Borås Tidning:
http://www.bt.se/sport/elfsborg_i_allsvenskan/folj-minnesstunden-och-lamna-din-hyllning-har%284511116%29.gm

måndag 20 oktober 2014

Tidig kvällspromenad till La Mata

Det var sista kvällen för mig i Torrevieja, åtminstone för den här gången. Så vad hitta på i den ljumma kvällningen? Grannen Jenny föreslog att vi skulle promenera till La Mata. Ett lagom mandomsprov för mitt knä så här den sista dagen, så jag tillstyrkte.

Vi valde att gå genom Vattenkvarnparken, en uppskattad oas mellan Torrevieja och La Mata. Uppskattad inte minst av traktens herrelösa katter. Sex stycken njuter av värmen på muren.

Vegetationen i parken är intressant.
 
 

Så framme i La Mata, där bland detta hus där arkitekten verkar ha fått härja fritt finns på Avenida de Suiza ("Schweizarnas aveny").

Avenida de Los Europeos ("Europeernas aveny") leder ner mot havet. 

På Avenida de Francia ("Fransmännens aveny") finns detta stora hus. Hyreshus höll jag på att skriva men i Spanien brukar man få köpa sin lägenhet.
 

Där avenyn tar slut finns en park och där spelades det boule som så ofta i Spanien. Eller pétanque som de säger här. 

Roger, som själv är duktig på pétanque, följer intresserat spelet. 

 Och även Isa är intresserad.

Vi fortsatte in mot centrum och jag övervägde om jag skulle ta bussen tillbaka, men attans: där kom den och jag som befann mig mellan två hållplatser. 

Så det fick bli en öl med gänget på en uteservering i stället. 

Så var det då hemvägen och nu hade jag fått nya krafter så det blev promenad hem också. Den här gången via stranden Playa de la Mata. 

Vi lämnar La Mata bakom oss. 

En uteservering på stranden som för tankarna till Afrika. 

Nästa dag blev det uppstigning mitt i natten - klockan ringde 03.30. Flyget skulle gå från Alicante klockan 07.10 och jag vill gärna vara i god tid. Roger och Tanja skjutsade mig till flygplatsen och där fungerade allt mycket bra.

På utsatt klockslag lyfte Ryanairs plan och flög över Mallorca innan det svängde norrut och landade på Säve en kvart före utsatt tid. Noterade att vi hade en svensk styrman.

Vid Säve väntade Taxi Borås och det visade sig att det var en gammal kompis som hade fått uppdraget att hämta mig. Han var glad eftersom han på ditvägen haft en körning Borås-Landvetter och med min åkning var dagskassan därmed räddad.

Hemma igen strax före klockan 12.00 och kunde konstatera att allt stod rätt till.


Tidigare inlägg från mitt besök i och runt Torrevieja liksom från förra årets besök i staden hittar du om du klickar på "Torrevieja" i raden "Etiketter" längst ned.  Eller också här. 

Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.



söndag 19 oktober 2014

Måndagsförmiddag i Torrevieja

På måndagen skulle Roger köra grannen Jenny till centrala Torrevieja för att hon hade några ärenden att utföra. Medan hon gjorde dessa passade vi på att göra en extra sightseeing. Först såg vi båten som går till Tabarca, en ö cirka två mil och 40 minuters väg ut i havet. Båten har också undervattensfönster så man kan studera Medelhavets flora och fauna. 

Man kan också göra en halvtimmes rundtur längs Torreviejas kust och väljer då den här båten.


Det blev också tillfälle att närmare studera skulpturgruppen "Musicos de Torrevieja", som jag skrev om häromdagen.






Calle Azorin som har fått namn efter en spansk författares pseudonym. Azorin levde 1873-1967.

Återigen en trevligt bemålad tomglasigloo. Denna finns på Calle Sancho Panza.

Där ligger också detta blå hus, ett exempel på kreativ spansk arkitektur.

I korsningen mellan Avenida de la Mancha och Avenida de Cortés Valencianas finns denna rondellutsmyckning.

Två bilder på Avenida de Cortés Valenciana. 


Så kom vi hem igen och Isa smyger ut från garaget...

... och springer hem.



Fortsättning följer. Tidigare inlägg från mitt besök i och runt Torrevieja liksom från förra årets besök i staden hittar du om du klickar på "Torrevieja" i raden "Etiketter" längst ned.  Eller också här. 

Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.

lördag 18 oktober 2014

På en spansk marknad

Marknader är något som är väldigt populärt i Spanien. Så gott som varje dag hålls det marknad inom några mils avstånd från där man befinner sig men det är olika platser varje veckodag.

En populär marknad på söndagar är Citronmarknaden vid Guardamar. Det säljs inte bara citroner där utan allt möjligt. Namnet har den fått eftersom den hålls i en gammal citronlund. Det brukar vara cirka tusen marknadsstånd och allt möjligt säljs: från citroner och andra grönsaker via kläder och CD-skivor (ofta piratkopierade) till möbler.

Det brukar vara mycket folk och det är därmed också ett tillhåll för ficktjuvar. Så det gäller att hålla i plånboken. Blir man bestulen så lär man inte få tillbaka den även om man ser tillgreppet och tjuven. Plånboken har denne redan langat över till en kompis som är långt därifrån. Så att tillkalla polis hjälper inte heller.

Sedan finns det marknadsskojare men också ärliga säljare. Och visst kan man göra fynd på marknaden till priser som ligger under hälften mot hemma.

På söndagen åkte vi därför just till Guardamar. Den spanska vädertjänsten hade förvarnat för "87 procents risk för regn". Så det var inte så många där när vi kom till marknaden vid 10-tiden.  Men just då sprack molnen och en lite yrvaken sol tittade fram. Idealväder med andra ord - inte för varmt och inget regn.

Den spanska vädertjänsten verkar inte vara mer pålitlig än den svenska med den skillnaden att när SMHI pratar om sol så kan det mycket väl bli regn medan om spanska Instituto Nacional de Meteorología pratar om regn så kan det mycket väl bli sol.

Först några bilder från marknaden.







Det finns flera parkeringsplatser intill marknaden men ändå är det ganska fullt med dem.

Massor med parkeringsvakter visar besökarna och deras bilar till en ledig parkeringsplats. En del av dessa vakter är utrustade med visselpipor, vilka de mer än gärna använder.

Bilköerna sträcker sig utmed vägen i ett par kilometer. Så kommer det lika många bilar från andra hållet också.




På hemvägen från marknaden besökte vi det stora köptemplet Carrefour. Jag behövde ju proviantera till hemresan så jag köpte lite nyttigt att ha hemma. Då två belgiska Leffe-ölen köpte jag till middagen och bjöd Roger på den ena. Leffe är ett förbaskat gott öl och det finns att köpa på Systembolaget också. Fast där kostar den nästan dubbelt så mycket.

Priserna är förvisso i euro och inte kronor men knappt 100 kronor för en liter Famous Grouse whisky är ju ett överkomligt pris. Visserligen får man den då i plastflaska men det underlättar ju i packningen. Som så ofta i Spanien var det olika besked om priset. Där whiskyn fanns stod det 10,50 styck på prislappen. Vid entrén stod det att en flaska kostade 16,50 och köpte man två kostade den andra 4,47. I kassan kostade de 10,47, vilket stämmer bra överens med  de priser som angavs vid ingången men då fick jag det priset fast jag bara köpte tre och inte fyra.


Därefter blev det en slappareftermiddag.

Fortsättning följer. Tidigare inlägg från mitt besök i och runt Torrevieja liksom från förra årets besök i staden hittar du om du klickar på "Torrevieja" i raden "Etiketter" längst ned.  Eller också här. 

Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.

fredag 17 oktober 2014

En lördagseftermiddag i centrala Torrevieja

Jag hade bestämt träff med en bloggarkompis vid piren i Torrevieja. Roger och jag tog därför bussen in till centrum. Att åka buss i Torrevieja är en speciell upplevelse. Först gäller det att ta reda på när bussen går. Tidtabellen annonseras bara genom att bussbolaget, Costa Azul, berättar mellan vilka klockslag på dygnet bussen går och med vilket intervall. Sedan får man alltså räkna ut själv när bussen kan förväntas avgå från ändhållplatsen och hur lång tid det tar till den hållplats där man tänker stiga på.


 Så här ser en busstidtabell för Torreviejas lokaltrafik ut. Hållplatserna vi åkte mellan är markerade.

Jag räknade ut att linje A, som var den som gick från hållplatsen vid Avenida de Torreblanca, skulle avgå 12.58. Men vi gick i god tid och redan 12.45 var vi framme vid hållplatsen och då stod där en buss och väntade. Det visade sig vara en buss på linje C. Vi tog den. Det var bara det att den linjen gör en rejäl omväg via ett sjukhus och centrum innan vi slutligen kom fram till ändhållplatsen Eras de la Sal, några hundra meter från piren. Medan linje A tar cirka 10 minuter tar denna cirka 35.

Men kostnaden blir densamma. Det kostar 1,35€ att åka med lokalbussen. Då ingår inte övergång till annan buss, men det är ju billigt ändå. Biljetten köper man hos bussföraren och man kan betala med kontanter, något som blir allt ovanligare i vårt land. På bilden poserar vår bussförare vid Eras de la Sal (den som följt med i bloggen vet att "sal" är salt). Bussen är spanskbyggd av Noge.

Sedan gick vi utefter Avenida de Desidorio Rodrigues.

Och strax innan piren kom vi fram till den här skulpturgruppen "Musicos de Torrevieja". 




Där står också den här sjömansstatyn av Josep Ricart i Maimir sedan 1975. 

Åt andra hållet kan man beundra reklamskyltar och en gata in mot de centrala delarna. 

Roger njuter av solen. Det är en solig och varm dag men inte plågsamt varm. 

"Den gamle och piren". Även jag njuter av solen. 

Calle Ramón y Cajal heter den här gatan går som från piren och utmed stranden. Precis som Jönköping har alltså Torrevieja en strand i centrala staden, Playa de los Locos vilket enligt Google skall översättas med "den galna stranden". 

Alla byggnader i Torre är inte vackra. Den här t ex. Här framställs is till fiskebåtarna. Alltså sådan is som de lägger den nyfångade fisken på. Det lär vara bättre än kylskåp. 

Fiske är en stor näring i Torrevieja. Den lilla båten i förgrunden används för att lysa upp vattnet för de större båtarna. 

I Torrevieja finns också en ubåt. Den är öppen för visning men hade hunnit stänga innan vi kom dit. 

Den här skönheten låg också i hamnen. 

Min kompis dök aldrig upp och jag lyckades inte heller nå honom per telefon så jag vet inte varför. Roger och jag valde därför att göra en tur med det här rundturståget i stället. Det kostade 3€ per person för 35 minuters färd. Vi var de enda resenärerna så i oktober är nog detta inte någon lönsam verksamhet. 



Rundturen gick först utmed stranden. 

Det var många som passade på att bada. Stranden fick svåra skador i det kraftiga oväder som någon vecka tidigare drabbade Torrevieja. Undrar vad en lägenhet i huset i bakgrunden kostar. 

Vi åkte utmed Avenida de Alfredo Nobel. Att Alfred Nobel gjort mycket visste jag men inte att han också hade fått en aveny i Spanien uppkallad efter sig.

Tornet Torre del Moro har funnits på denna plats sedan åtminstone 1320. Det är mycket möjligt att det är detta som gett Torrevieja dess namn. Jag har tidigare skrivit att "torre" betyder port men glöm det - "torre" betyder torn och inget annat. Torrevieja är alltså "det gamla tornet".

Så var det dags att hitta bussen hem igen. Den gick från Hotel Fontana på Calle Ramon Gallud. Eftersom jag räknat ut att vi borde ha minst 25 minuter kvar innan bussen skulle gå hemåt så tog vi en öl på ett närbeläget kafé. I spanska städer finns det minst fem kaféer mellan varje busshållplats. Efter en kvart sa Roger:
- Nu kommer bussen.
Busstidtabeller är i Spanien en approximativ vetenskap. Nåväl, vi hann avsluta ölen och komma med bussen. Denna gång gick den på linje A, alltså närmaste vägen. Eftersom bussföraren körde som om bussen var stulen tog det inte fullt tio minuter innan vi var hemma.


Fortsättning följer. Tidigare inlägg från mitt besök i Torrevieja liksom från förra årets besök i staden hittar du om du klickar på "Torrevieja" i raden "Etiketter" längst ned.  Eller också här. 

Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.