måndag 22 februari 2010

Snörekord!!





Så hände det som jag hävdat hela tiden men som mina vänner bara skakat på huvudet åt. De har sagt att det är en helt vanlig vinter, kanske bara lite mer snö. Jag säger att detta är den värsta vintern under hela mitt snart 66 -åriga liv. Och minsann fick jag nästan rätt i dag. Mitt livs gamla snörekord är från när jag var ett år gammal: 1945 och snön var då 70 cm. Jag själv var kortare. I dag sade de på Radio Sjuhärad att det rekordet var slaget och att snödjupet i Borås nu är 80 cm. Några bilder här ovan visar hur det ser ut. Bilderna är tagna i går och sedan dess har det kommit mer snö. Men bara någon centimeter. Men lär bli mer redan i morgon och sedan i slutet av veckan. Kanske vi når över en meter?

Tågtrafiken har haft problem. För att uttrycka det milt. I dag har förutom något tåg på morgonen alla tåg varit inställda mellan Stockholm och Göteborg och åter. Ett godståg har nämligen spårat ur i Hallsberg på allra värsta stället så att det hindrar trafiken på fyra linjer. Många andra tåg har också ställts in. Och folk rasar på SJ - och de som fattat att Banverket bildades för snart 23 år sedan (lika långt tillbaka som den senaste svåra vintern för övrigt) har rasat på Banverket. Framför allt är de arga på att de inte får någon information. Ingen tänker på att det är helt omöjligt att informera när man inte själv vet. Ingen vet hur lång tid det kommer att ta att röja femtio växlar i Hallsberg. Och framför allt inte hur lång tid det tar innan de snöar igen på nytt. Men det är klart att när SJ hänvisar till sin hemsida för information och den ligger nere en stor del av söndagen eller att ringa Kundtjänst och det bara tutar upptaget för att telefonlinjerna inte räcker till så kan man ju förstå ilskan. Inte hjälper det då att förklara att belastningen är cirka sex gånger så hög som en vanlig dag och att det varit svårt att förutse en sådan belastning.

Det finns dock hjältar även i detta kaos. Såväl bland personal som resenärer. Kolla t ex vad min vän med årskortet gjorde i dag: http://arskortguldsj.wordpress.com/ Inte dåligt av en resenär att hoppa in och ta hand om bistron. Så blev han också föreslagen till ny SJ-chef i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen. Själv påpekade jag stillsamt att jag serverat på tåg i sju år och blev då genast föreslagen till ny styrelseordförande. Tack, men nej tack! Visst: det måste vara ett kul jobb och man kan inte gärna göra det sämre än företrädaren. Fast nu vet vi ju i alla fall hur vi får tyst på Adelsohn. En svår vinter som stoppar tågen är tydligen tillräckligt för att stoppa glappkäften på honom.

På "min lilla linje" Göteborg-Oslo har inga tåg gått sedan i fredags eftermiddag. Då spårade ett godståg ur i Skälebol. Nu skulle det varit klart för 20 minuter sedan och det var det också. Men inga tåg kan gå för det. För nu har ett snöröjningsfordon kört sönder och måste bärgas. Inte det lättaste att få igång det om det sitter fast i en gigantisk snödriva.

I morgon har jag träff med en dam. Det kommer att kosta mig en del men det är det värt. Hon är nämligen både trevlig och snygg. Ojdå, det kanske är bäst att tala om att det är min frisör jag skall träffa. Och jag kommer att gå därifrån ett halvt kilo lättare. Det kommer att ligga på golvet.

Nu är det bara fyra månader och tre dagar kvar till midsommar!

söndag 21 februari 2010

Västergötland!!

Ända sedan Jesu tid har västgötarna satt sin prägel på historien. Nu var det kanske inte den bäste av Jesu lärjungar som var västgöte utan snarare värstingen, han som kom att förråda honom. Men vad då. Det gällde ju att tjäna pengar och då håller västgöten sig framme förstås. Lärjungen jag pratar om är Judas Iskariot. Det hörs ju på namnet att han kommer från Skara. Fast kanske inte ändå. Det står i Bibeln att han ångrade sig sedan han förrått sin mästare och fått sina 30 silverpenningar. Det är otänkbart att en västgöte skulle ångra en affär.

Nåväl, nu gör västgötarna rent hus under OS i Vancouver. Marcus Hellner som tog guldmedalj i går är nämligen västgöte. Nu väntar vi bara på Hanna Falk, också hon förstås västgöte (från Ulricehamn).

Vi västgötar gör rent hus även under schlagerfestivalen. I går vann fyra tjejer som kallade sig Timoteij i en trevlig låt som sågades rejält på förhand av sådana som begriper i tidningarna. Jag tyckte det var en väldigt trevlig låt, en korsning mellan Sarek och Nordman och några till. Och det är ett bra betyg, inte ett dåligt. Tjejerna i Timoteij kommer förstås från Västergötland. Förra veckan tog vi både första och andra platsen genom kompositörerna. Fredrik Kempe är från Vårgårda och Marcus Ubeda är från Ulricehamn. Fast bandet från Västergötland, Andra generationen, gick det något sämre förr. Vilket visar att svenska folket inte förstår västgötarnas storhet.

Nu behövs det bara att det sätts till några västgötar i Banverkets och Vägverkets ledning och gärna också i SJ:s ledning och ni skall se att tågen rullar och vägarna blir framkomliga igen. Kanske inte nu på en gång men i varje fall fram till sommaren.

Det kom en decimeter snö till i Borås i natt. Och mer skall det bli. Så nu finns här snö. Juniorbeaglen Pajo uppskattade detta förstås och minsann gjorde inte snön honom vänligt stämd också, så att han lugnt hälsade på två dvärgcollier vi mötte. Annars brukar han skälla på och morra åt mötande hundar.

lördag 20 februari 2010

Insnöad klass 2





Bilderna härovan har jag tagit från balkongen. Vill ni ha ännu mer snö så klicka på dem!

I går utfärdades en klass 2-varning för bland annat Sjuhäradsbygden. Vi skulle kunna få upp till 4 decimeter snö under lördagen och in på söndagen. Det fick vi fast vi fick det på fredagen och fram till lunch på lördagen. Att trava fram i 4 decimeter oplogad snö är inte det roligaste. Det blev att leta fram stövlarna och undvika de största drivorna när hundarna skulle ut. Fast åtminstone den juniorbeaglen Pajo gillade snön och hoppade omkring i den som en yster kalv. 15-årige seniorbeaglen August var dock måttligt road och gick i husses fotspår så långt som möjligt. Och han hade extra brått att bädda om sängen när han kom in igen så han kunde få en skön tupplur.

Det går väl an för mig som sitter hemma i värmen förutom den där knappa timmen jag följer med min far ut med hundarna. Mina tankar går till alla dessa tappra män och kvinnor som är ute i ovädret och röjer snö. Antingen det nu är på vägar eller järnvägar. I Dalsland driver snön i meterhöga drivor och där har man i stort sett fått ge upp. Det går inte att hålla järnvägarna rena, och inte blev det bättre av ett att godståg spårade ur i går vid Skälebol, just där banan från Norge förenas med den från Karlstad. Men trots väglaget fanns det bussbolag som ställde upp för att ersätta tågen, men att köra via Trollhättan, Öxnered och Ed är nog bara att glömma.

SMHI pratar om mer snö fram till i morgon samt i nästa vecka. Jag undrar om det inte är dags att konkurrensutsätta SMHI om de inte lyckas få till ett mer kundanpassat väder. Men fram till dess får jag väl passa på att njuta av den kanske sista vintern jag kommer att uppleva. Det var 23 år sedan sist och således kanske det dröjer till 2033 nästa gång. Då är jag 89 år om jag lever fortfarande. Och då skall jag sitta i gungstolen på hemmet och berätta för den unga personalen om hur duktiga vi var på min tid att bemästra vintrarna.
- Då var vi alla ute och skottade snö. Och då fungerade tåg och biltrafik utan minsta anmärkning. Men nu däremot så stannar ju alltsammans när vi får en normal vinter. Det var ju bara 23 år sedan sist. Men vi glömmer ju så fort.

Jag har blivit allergisk mot alla som säger "Tänk att det skall komma som en överraskning för Vägverket och Banverket att det blir vinter varje år". Medan det för dem själva kommer som en total överraskning att allt inte kan fungera som vanligt när det är massor med snö och halt på vägarna. I dag såg jag flera stycken stressade bilister som nödtorftigt skrapade av så mycket snö från bilen att de kunde se ut. Snön på biltaket fick vara kvar. Under tiden gick förstås bilen på tomgång. Nu gjorde det inte så mycket för de kom inte så långt i alla fall innan de ohjälpligt satt fast i snön. Sedan hörde jag en tjej i lågskor och kort kjol med tunna strumpor som klagade över att de inte fått bort snön.

Vad är vi för bortklemade typer egentligen. Vi klarade snön bättre förr för att det fanns lite jävlar anamma över våra förfäder. Man klädde på sig ordentligt och man gnällde inte på SMHI, FN, regeringen, SJ eller plogbilsföraren för att inte allt var som en vanlig sommardag. Jag blir kanske på lite bättre humör när snön är borta någon gång. Senast i juni skall den mesta snön vara borta hörde jag en politiker lova. Jag brukar inte lita på politiker och deras löften men den här gången tror jag nästan han hade rätt.

Det pågår visst något slags distriktsmästerskap i Vancouver just nu. Det är farligt att slå på TV-n dessa dagar för det är stor risk att man fastnar framför någon helt meningslös sportgren. I förrgår fastnade jag t ex vid damernas curling. När jag kollade på klockan hade jag suttit där 45 minuter till ingen nytta. Och då var curlingtjejerna inte särskilt snygga ut. Hade jag slötittat ännu mer hade jag nog trott att det var ett program om Marit Paulsen när hon gick hemma och sopade.

Det är ungefär som när man annars tittar på de där frågetävlingarna ni vet. Där det står G.teb.rg i rutan och programledaren undrar vilket svaret är.
- Ni skall få en ledtråd. Det är en svensk stad.
Så går det en kvart och ingen tycks komma på svaret.
- Ni skall få en ledtråd till. Det är en stor stad i Västsverige. Och så får ni en bokstav till.
Nu står det Göteb.rg men ingen kommer ändå på svaret. Trodde jag. Så jag ringde. Det kostade 19.90 för ett samtal. Men inte kom jag fram.
- Är det verkligen ingen som kan detta? När som helst kan någon ringa och jag får det rätta svaret och du har chansen att vinna fyra miljoner kronor (eller var det stenar).
Jag offrar 19,90 till. Uppenbart är det bara jag som kommit på svaret. Så säger en röst i telefonen att jag tillhör dem som utvalts. Inte att få fyra miljoner vad-det-nu-var utan att få vara med i lottdragningen om att få komma in i programmet. Förmodligen är vi 10 000 som får detta besked, för sedan kommer jag i alla fall inte in och vinner inga fyra miljoner. Men förutom pengarna har man offrat en timme av sitt liv.

Det är bara lite mer än fyra månader kvar till midsommar!

lördag 6 februari 2010

Bloggandet inställt på grund av snöhinder?

Ja, jag vet inte vad det beror på men det är inte bara SJ som har problem dessa dagar. Jag har också. Jag kommer nämligen inte i gång med bloggandet på grund av snön - för det måste ju vara den det beror på. Nu skall genast sägas att jag har det förhållandevis bra. Jag bor i hyreshus och mitt enda kämpande för att få bort snön är möjligen att ringa till Bobutiken och fråga om de glömt bort att röja snö utanför mitt. Men hittills har jag avstått till skillnad från grannen:
- De lät rätt irriterade när jag ringde.
På området här är det två traktorer som sköter snöröjning och sandning. Området är stort så det är klart att om det snöat hela natten så dröjer det ett tag innan de fått bort snön utanför just mitt hus. I början på veckan fick vi så där 30 cm snö här i Borås. Tyvärr glömde snöröjaren bort planen framför mitt hus så i över ett dygn fastnade alla bilar som skulle köra in. Men så kom en traktor och började röja. Han hade fått undan två kilo snö när det började vräka ner mer av den vita varan och åkte därifrån. Men naturligtvis: när jag varit handlat och skulle köra in med bilen så var det röjt. Kanske det berodde på att jag inte ringt och klagat.

Annars tycker jag det gnälls alltför mycket på allt som inte fungerar på grund av snön och kylan.
- Det blir ju vinter varje år, säger de.
Jaså, blir det säger jag. Ja, lite lätt vinter kanske med några dagars kyla och några centimeter snö. Men nu har vi snart haft två månader när termometern inte varit på plus någon gång. Och i Borås har vi mellan 50 och 70 centimeter snö. En sådan vinter som nu får vi gå minst 23 år tillbaka i tiden för att hitta.

Ändå tycker många att det skall samhället vara berett på. Ni är bortskämda, säger jag. Och många gånger hänsynslösa. Om parkeringsplatsen är blockerad av snö är det förargligt men det motiverar ju inte att man ställer bilen så att den hindrar andra. Om det är oskottat på trottoaren så att fotgängarna måste gå i gatan kör jag inte bilen som vanligt och nästan kör på dem utan jag tar hänsyn. Ett leende är inte heller helt fel. Dessutom räknar jag naturligtvis med att allt kommer att ta längre tid om jag skall resa någonstans. Vi måste ju ändå själva anpassa oss till vintervädret, inte kräva att bara alla runt om oss skall göra det.

Järnvägen har naturligtvis haft problem, liksom flyget och sjöfarten. För att inte glömma vägtrafiken. Jag vet inte om jag är fokuserad som gammal järnvägare men det verkar som om folk accepterar de andra störningarna men inte järnvägens. Ett sorgligt exempel på detta var SVT:s program Debatt i torsdags. Jag ser inte Debatt i vanliga fall men nu handlade det om två intressanta ämnen. Först läkaren som dömdes för att ett barn dött på grund av påstådd felbehandling. Och så då just järnvägens vinterproblem. Den första delen var inte så mycket debatt. Det var mest ett föredrag av en dansk läkare. När han malt på i ett par minuter gick jag ut och pysslade med lite i köket och när jag återvände efter ett par minuter höll han fortfarande på och mala.

Det värsta var programledaren som var så otroligt dåligt påläst att man undrade om hon ens öppnat en tidning den senaste veckan. Under år 2009 var samtliga tåg i Sverige 88 000 timmar sena. Det är mycket men det var alltså inte bara SJ:s tåg, som torde ha svarat för mindre än hälften av denna siffra. Skit samma, tyckte programledaren. Så gjorde hon sig löjlig över att Banverket gått ut och bett om ursäkt för störningarna och att de använde sopkvast och skyffel för att göra ren växlarna. Det finns säkert någon uppfinnare som kan hitta på något datastyrt redskap som sägs klara detta, men här har vi redskap som visar sig överlägsna allt annat och 1 400 (!) tappra personer som hanterar dem. Bevare mig väl för ännu ett datastyrt system vid järnvägen som bara fungerar när det inte behövs.

Bland debattdeltagarna fanns Jan-Åke Bosell, idégruppen Vi resenärer. Det är Sveriges minsta grupp med en enda medlem. Bosell fick breda ut sig med en massa lögner som att SJ inte har några reserver och att det visst finns plats på spåren för fler tåg. Antingen är de i media som inte genomskådar honom dumma i huvudet eller också har de gjort det men de tycker det är kul att ha med honom. Prata kan han ju och han förefaller rätt sympatisk om man inte lyssnar på vad han säger.

Så var där några politiker. Politiker som vill glappa med käften finns det gott om. Naturligtvis råkade de genast i polemik med varann om vilken regerings fel situationen var. Den gamla eller den nuvarande. Åsa Torstensson sa att hon hade gett mer pengar än någon annan före henne till järnvägen. Jag skiter i hur mycket pengar Åsa privat gett järnvägen (det lär inte vara så mycket) utan jag ville veta hur mycket regeringen hon sitter i hade gett. Fast det vill jag veta när vinterproblemen är lösta. Så fanns där en representant från SJ och en från Banverket. De läste upp vad de lärt sig utantill utan att lyssna på de frågor de fick och programledaren läste upp de frågor som hon lärt sig utantill utan att lyssna på de svar hon fick. Så man blev inte så mycket klokare.

Men när programledaren först klagar på att SJ ställer in tåg och sedan Banverket säger att de bett operatörerna ställa in tåg och hon lakoniskt slår fast: "Och det har de inte brytt sig om" så undrar man om kravet för att bli programledare i Debatt är att kunna svänga på rumpan. Janne Josefsson, kom tillbaka.

Det har kommit snö förut också. Men inte lika mycket som den här vintern sedan 1987.