I går hände en bussolycka i Stockholm, då en buss skenade och körde ut på ett torg där många människor befann sig. Som genom ett under omkom ingen och det blev "bara" sex skadade, varav en allvarligt.
Visst: det var en ruggig olycka och den kunde ha fått ett betydligt värre förlopp. Vi minns ju spårvagnen som skenade i Göteborg 1992 och dödade 13 personer som stod och väntade vid en hållplats. Dessutom skadades 29 stycken.
Så det kanske inte är så konstigt att tidningar och andra media uppmärksammade den här bussolyckan. Rapporteringen har väl i stort sett varit som man kan förvänta sig, alltså saklig och lite lagom sensationslysten. Med ett undantag när det gäller sakligheten: en snubbe vid namn Robert Collin i Aftonbladet. För allmänheten är han mest känd för att han välte med en Mercedes A-klass under en testkörning i ett så kallat älgtest. Hur det egentligen gick till fick vi aldrig veta eftersom Mercedes först kom med undanflykter men sedan fann det bäst att ta på sig hela skulden.
Jag undrar om han inte slog sig rejält i huvudet när jag läste hans krönika i Aftonbladet i går. Där fick vi nämligen veta att alla andra bussbolag (utom de som kör för SL) skrotar sina bussar efter 6-8 år. Och så gjorde också SL förut när de körde i egen regi. Allt är alltså upphandlingsystemets fel. Jag trodde bara det var fackföreningen SEKO som trodde på det och möjligen Håkan Juholt och Lars Ohly.
Att det inte är så, Collin, vet du mycket väl fast det hade ju inte blivit någon bra vinkling om du tagit hänsyn till sanningen. Bussar i länstrafik brukar skrotas efter 12 till 15 år. Olycksbussen var just 15 år. Förr i världen var det inget ovanligt att de rullade i 20 år, så även vid SL.
Om nu Collin skrev detta i hastigt mod och glömt att ta reda på grundläggande fakta kunde han fått dem genom att läsa kommentarerna till sin krönika. Men det har han tydligen inte gjort för i kvällens sändning av ABC-Nytt (lokalt över Stockholm) upprepar han sina lögner.
Vad som nu har hänt är alltså att Collin genom urusel journalistik och bortseende från fakta har skrämt folk från att åka buss och i stället åker bil. Det är ungefär tio gånger så farligt. Kan man åtala en journalist för vållande till annans död på grund av det han skrivit.
En blogg som jag hållit på med i sedan juli 2008. Den handlar mycket om tåg och bussar men också om vardagslivets små glädjeämnen och förtretligheter. Skriv gärna en kommentar på mina inlägg men du måste ange ditt namn (det riktiga eller en känd signatur). Annars godkänner jag vanligtvis inte din kommentar. Var god respektera upphovsrätten för de bilder jag lägger ut på bloggen. Kontakta mig om du vill använda dem annat än rent privat.
söndag 29 maj 2011
lördag 28 maj 2011
Västtrafik ljuger!
Ni kommer väl ihåg att jag fick min funktion för autoladdning på mitt Västtrafik-kort indragen därför att den automatiska överföringen från banken inte fungerade. Detta ledde till hot om inkasso. Orsaken var att jag fått nytt kort från banken utan att ha bett om det och då var det en ny tresiffrig kod på detta men samma nummer i övrigt.
Nåväl, jag skickade snabbt in de korrekta uppgifterna. Jag fick ju hela två dagar på mig. I onsdags genomfördes en lyckad överföring och nu slapp jag i alla fall inkasso. Men autoladda-funktionen blev avaktiverad och jag har därför fått beställa den på nytt och ligga ute med 200 kronor.
En del besvär alltså och lite ränteförlust men framför allt så förbaskat onödigt. Om Västtrafik hade väntat med att avaktivera kortet till dess att betalning även uteblivit vid andra försöket hade det inte gjort någon skillnad i sak för dem men det hade sparat mycket besvär både för mig och dem.
Nu har jag alltså fått anmäla kortet på nytt för autoladdning och den här gången läste jag igenom köpvillkoren ordenligt. Det tog 10 minuter och det stod bara sådant jag redan förstått. Men det stod inte något om att jag måste anmäla om jag fått mitt bankkort utbytt. Så det damen på kundsnäsningen sade i telefon var alltså helt felaktigt. Det är tydligen sådant som Västtrafik tycker man bör kunna gissa sig till.
Lars Backström, vd på Västtrafik, skrev att det förts interna diskussioner om detta. Nu har ni fått lite mer bränsle för dessa och en sak tror jag vi är överens om: så har får det inte vara. Jag föreslår att ni diskuterar följande:
1. Bättre information vad som gäller om man byter bankkort (vilket alla måste göra med cirka tre års mellanrum). Allra minst att det förs in i köpvillkoren.
2. Att kortet inte avaktiveras direkt utan efter ett misslyckat andra försök.
3. Att hot om inkasso inte ges förrän efter ett andra misslyckat försök.
4. Att man får minst en vecka på sig att rätta till varför överföringen inte fungerat.
5. Att Kundservices personal utbildas i vad som verkligen står i köpvillkoren och hur man bemöter kunder på ett vänligt sätt även om kunden är lite irriterad (av förklarliga skäl).
6. Att den information som skickas ut första gången utformas lite vänligare och nämner att ett troligt skäl är att man bytt bankkort samt beskriver hur man då skall förfara.
Som det nu är påminner det mig om gamla SJ på affärsverkstiden, när det fanns något som hette kommersiella avdelningen som hade hand om biljettförsäljning och regler kring detta och tågresande i allmänhet. På denna brukade de gamla stofilerna dela in resenärerna i två grupper: de som hade tjuvåkt och de som ännu inte tjuvåkt.
Nåväl, jag skickade snabbt in de korrekta uppgifterna. Jag fick ju hela två dagar på mig. I onsdags genomfördes en lyckad överföring och nu slapp jag i alla fall inkasso. Men autoladda-funktionen blev avaktiverad och jag har därför fått beställa den på nytt och ligga ute med 200 kronor.
En del besvär alltså och lite ränteförlust men framför allt så förbaskat onödigt. Om Västtrafik hade väntat med att avaktivera kortet till dess att betalning även uteblivit vid andra försöket hade det inte gjort någon skillnad i sak för dem men det hade sparat mycket besvär både för mig och dem.
Nu har jag alltså fått anmäla kortet på nytt för autoladdning och den här gången läste jag igenom köpvillkoren ordenligt. Det tog 10 minuter och det stod bara sådant jag redan förstått. Men det stod inte något om att jag måste anmäla om jag fått mitt bankkort utbytt. Så det damen på kundsnäsningen sade i telefon var alltså helt felaktigt. Det är tydligen sådant som Västtrafik tycker man bör kunna gissa sig till.
Lars Backström, vd på Västtrafik, skrev att det förts interna diskussioner om detta. Nu har ni fått lite mer bränsle för dessa och en sak tror jag vi är överens om: så har får det inte vara. Jag föreslår att ni diskuterar följande:
1. Bättre information vad som gäller om man byter bankkort (vilket alla måste göra med cirka tre års mellanrum). Allra minst att det förs in i köpvillkoren.
2. Att kortet inte avaktiveras direkt utan efter ett misslyckat andra försök.
3. Att hot om inkasso inte ges förrän efter ett andra misslyckat försök.
4. Att man får minst en vecka på sig att rätta till varför överföringen inte fungerat.
5. Att Kundservices personal utbildas i vad som verkligen står i köpvillkoren och hur man bemöter kunder på ett vänligt sätt även om kunden är lite irriterad (av förklarliga skäl).
6. Att den information som skickas ut första gången utformas lite vänligare och nämner att ett troligt skäl är att man bytt bankkort samt beskriver hur man då skall förfara.
Som det nu är påminner det mig om gamla SJ på affärsverkstiden, när det fanns något som hette kommersiella avdelningen som hade hand om biljettförsäljning och regler kring detta och tågresande i allmänhet. På denna brukade de gamla stofilerna dela in resenärerna i två grupper: de som hade tjuvåkt och de som ännu inte tjuvåkt.
onsdag 25 maj 2011
Apropå kommentarer
Ibland får jag kommentarer på mina blogginlägg och det är mycket trevligt tycker jag. Men om du skriver en kommentar så underteckna den med ditt namn, helst hela men det duger också med förnamnet eller ett känt nicknamn. Jag raderar kommentarer som är helt anonyma, alltså där det inte finns minsta antydan till vem som avsändaren är.
måndag 23 maj 2011
Västtrafik hotar med inkasso
I dag fick jag ett hot om inkasso från Västtrafik. Vad har jag då gjort för fel? Jo, det är så att jag har autoladdning på min kontoladdning. Det vill säga att jag har från början 200 kronor på kortet och när jag har rest upp dessa så fylls kortet automatiskt på med 200 kronor som sedan dras från mitt Visa-kort.
Observera detta med "sedan dras från". Om nu den överföringen inte fungerar så har jag alltså redan fått pengarna på kortet. Det är ju i och för sig bra för då kan jag åka vidare som inget hänt. Nu var det dock så att jag fick ett nytt Visa-kort för en dryg månad sedan. Det är någonting som man får med tre års mellanrum utan att man ber om det eller har tappat det gamla kortet. Det nya kortet har samma nummer som det gamla men det finns en tresiffrig kod som man skall inge för att verifiera att man har angett rätt kortnummer. Den ändrades när jag fick det nya kortet.
Därför fick jag i dag besked att överföringen misslyckats och därför kommer tjänsten att tas bort från mitt kort. Men jag tycks ha två dagar på mig att rätta till detta för på onsdag gör de ett nytt försök och fungerar det inte då lämnas fallet till inkasso. Om kortet nu är avaktiverat för all framtid vet jag inte. I varje fall har jag i dag lagt in rätt uppgifter så jag hoppas det fungerar på onsdag. Men Västtrafik är ju inte direkt kända för sin snabbhet (vare sig det gäller den trafik de kör eller det gäller administrativa rutiner).
MEN INKASSO? Jag ringde Kundservice och höjde rösten en aning. Det var tillräckligt för att den som svarade där bad mig lugna ner mig och var väldigt tydlig på att felet helt och hållet var mitt för det stod i köpvillkoren när jag tecknade det här abonnemanget. Vem läser köpvillkor? Och även om jag hade gjort det hade jag knappast förknippat det med att jag skulle göra en åtgärd när mitt Visa-kort rutinmässigt byttes ut.
Kan inte Västtrafik först ge en ordentligt med tid att rätta till detta och om man struntar i det (eller det inte fungerar) skicka en vanlig räkning (må vara med faktureringsavgift)? Nej, det kan de inte för de skulle de tänka kundorienterat. Och det kan de inte.
Ironiskt nog var detta upp i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen för några veckor sedan. Då tog jag Västtrafik i försvar och skrev att det måste väl ändå vara ett missförstånd för så kan det ju inte gå till. Jag har skrivit mycket dumt i mina dagar och en del som jag ångrat men inte något så dumt som detta och ångrat så mycket.
Fortsättning lär följa...
Observera detta med "sedan dras från". Om nu den överföringen inte fungerar så har jag alltså redan fått pengarna på kortet. Det är ju i och för sig bra för då kan jag åka vidare som inget hänt. Nu var det dock så att jag fick ett nytt Visa-kort för en dryg månad sedan. Det är någonting som man får med tre års mellanrum utan att man ber om det eller har tappat det gamla kortet. Det nya kortet har samma nummer som det gamla men det finns en tresiffrig kod som man skall inge för att verifiera att man har angett rätt kortnummer. Den ändrades när jag fick det nya kortet.
Därför fick jag i dag besked att överföringen misslyckats och därför kommer tjänsten att tas bort från mitt kort. Men jag tycks ha två dagar på mig att rätta till detta för på onsdag gör de ett nytt försök och fungerar det inte då lämnas fallet till inkasso. Om kortet nu är avaktiverat för all framtid vet jag inte. I varje fall har jag i dag lagt in rätt uppgifter så jag hoppas det fungerar på onsdag. Men Västtrafik är ju inte direkt kända för sin snabbhet (vare sig det gäller den trafik de kör eller det gäller administrativa rutiner).
MEN INKASSO? Jag ringde Kundservice och höjde rösten en aning. Det var tillräckligt för att den som svarade där bad mig lugna ner mig och var väldigt tydlig på att felet helt och hållet var mitt för det stod i köpvillkoren när jag tecknade det här abonnemanget. Vem läser köpvillkor? Och även om jag hade gjort det hade jag knappast förknippat det med att jag skulle göra en åtgärd när mitt Visa-kort rutinmässigt byttes ut.
Kan inte Västtrafik först ge en ordentligt med tid att rätta till detta och om man struntar i det (eller det inte fungerar) skicka en vanlig räkning (må vara med faktureringsavgift)? Nej, det kan de inte för de skulle de tänka kundorienterat. Och det kan de inte.
Ironiskt nog var detta upp i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen för några veckor sedan. Då tog jag Västtrafik i försvar och skrev att det måste väl ändå vara ett missförstånd för så kan det ju inte gå till. Jag har skrivit mycket dumt i mina dagar och en del som jag ångrat men inte något så dumt som detta och ångrat så mycket.
Fortsättning lär följa...
lördag 21 maj 2011
Jag känner mig blåst
I bussbranschen finns två facktidningar. Den ena heter följdriktigt Bussbranschen och den andra heter Resforum & Trafikforum. Den senare startades av radiomannen m m Ulo Maasing, som i dag är chefredaktör för den förra. Ja, det är precis så invecklat som det låter.
Nåväl, på Ulos tid var R & T en bra tidning liksom Bussbranschen nu är en bra tidning. Skillnaden är att Bussbranschen var en bra tidning redan innan Ulo kom dit, medan R & T blivit en allt sämre tidning för varje nummer.
I senaste numret har den ledande branschtidningen (R & T som kan konsten att fuska med TS-statistiken) till skillnad från den som helhjärtat satsar på bussbranschen (som inte ens är TS-kontrollerad) en säger en redaktionell sida om själva bussarna. Detta av totalt 56 sidor, varav dock 29,5 är reklam. Men av de 27,5 sidor som återstår ägnas en alltså åt bussarna som sådana (nya bussmodeller, provkörningar etc). Resten handlar om bussens roll i samhället, om en av branschens företrädare, debattartiklar och om tåg och taxi! Jag skriver inte att allt detta är ointressant för bussfolket, men det är kanske en tredjedel av sidorna som är intressanta för ägaren av Knäckebröhults Buss AB.
Man kan inte få Trafikforum utan att få Resforum också. I början av året retade jag mig på att när man väl betalat prenumerationen fick veta att den senare kommer med sex nummer per år i stället för utlovade tio. Nu verkar det inte ha blivit så men det hade varit bättre om det gjort det. För det senaste numret av Resforum är på 24 sidor. Av dessa är 10,5 reklam. Av den reaktionella texten finns ledaren och en artikel på en halv sida samt ett debattinlägg av vd:n i Bussbranschens Riksförbund. Samma inlägg finns i stort sett också i Trafikforum. Resten är pressreleaser. På fyra ställen i den tunna tidningen kan man läsa att Stockholm kommer att besökas av 273 kryssningsföretag i sommar. Första gången tänkte jag "va fan men det var ju kul". Andra gången "ja, jag har hört det nu". Tredje gången "har de inte ökat sedan sist?" och fjärde gången "det skiter jag fullkomligt i".
I en artikel i Trafikforum på en tredjedels sida kan man läsa om organisationen Svensk Kollektivtrafik. Inte nog med att den har ett långt namn, den har en vd med ett långt namn också: Charlotte Wäreborn Schultz. I den korta artikeln nämns hon fyra gånger med fullständigt namn och fullständig titel ("vd för Svensk Kollektivtrafik") , därav en gång i bildtexten. Därmed har man lyckats fylla åtta rader i en artikel som annars blivit för kort för det avsedda utrymmet.
Så där fortsätter det. För dessa publikationer får man betala 598 kronor plus moms. Eller 610 kronor plus moms om man kollar i Resforum.
Det kommer jag inte att göra något mer år. Reklam får jag tillräckligt i brevlådan ändå. Och det är ju inte underligt att av upplagan på cirka 3 000 ex om året så går några hundra till oss fårskallar som betalar fullt pris. Resten är gratistidningar eller kraftigt subventionerade prenumerationer.
Mest synd tycker jag om annonsörerna. Här annonserar de och tror att de skall nå intresserade i branschen. Där de flesta säkert bara suckar när tidningen kommer i brevlådan, bläddrar genom den och lägger undan den för senare läsning. Det vet vi ju här det är med den saken: det blir aldrig tid till detta. Annonspriserna är också höga jämfört med konkurrenten. Men det gör inte så mycket för enligt uppgift har alla annonsörer rabatt.
Som Sverker sa i Plus: "lurad, blåst och bedragen".
Nåväl, på Ulos tid var R & T en bra tidning liksom Bussbranschen nu är en bra tidning. Skillnaden är att Bussbranschen var en bra tidning redan innan Ulo kom dit, medan R & T blivit en allt sämre tidning för varje nummer.
I senaste numret har den ledande branschtidningen (R & T som kan konsten att fuska med TS-statistiken) till skillnad från den som helhjärtat satsar på bussbranschen (som inte ens är TS-kontrollerad) en säger en redaktionell sida om själva bussarna. Detta av totalt 56 sidor, varav dock 29,5 är reklam. Men av de 27,5 sidor som återstår ägnas en alltså åt bussarna som sådana (nya bussmodeller, provkörningar etc). Resten handlar om bussens roll i samhället, om en av branschens företrädare, debattartiklar och om tåg och taxi! Jag skriver inte att allt detta är ointressant för bussfolket, men det är kanske en tredjedel av sidorna som är intressanta för ägaren av Knäckebröhults Buss AB.
Man kan inte få Trafikforum utan att få Resforum också. I början av året retade jag mig på att när man väl betalat prenumerationen fick veta att den senare kommer med sex nummer per år i stället för utlovade tio. Nu verkar det inte ha blivit så men det hade varit bättre om det gjort det. För det senaste numret av Resforum är på 24 sidor. Av dessa är 10,5 reklam. Av den reaktionella texten finns ledaren och en artikel på en halv sida samt ett debattinlägg av vd:n i Bussbranschens Riksförbund. Samma inlägg finns i stort sett också i Trafikforum. Resten är pressreleaser. På fyra ställen i den tunna tidningen kan man läsa att Stockholm kommer att besökas av 273 kryssningsföretag i sommar. Första gången tänkte jag "va fan men det var ju kul". Andra gången "ja, jag har hört det nu". Tredje gången "har de inte ökat sedan sist?" och fjärde gången "det skiter jag fullkomligt i".
I en artikel i Trafikforum på en tredjedels sida kan man läsa om organisationen Svensk Kollektivtrafik. Inte nog med att den har ett långt namn, den har en vd med ett långt namn också: Charlotte Wäreborn Schultz. I den korta artikeln nämns hon fyra gånger med fullständigt namn och fullständig titel ("vd för Svensk Kollektivtrafik") , därav en gång i bildtexten. Därmed har man lyckats fylla åtta rader i en artikel som annars blivit för kort för det avsedda utrymmet.
Så där fortsätter det. För dessa publikationer får man betala 598 kronor plus moms. Eller 610 kronor plus moms om man kollar i Resforum.
Det kommer jag inte att göra något mer år. Reklam får jag tillräckligt i brevlådan ändå. Och det är ju inte underligt att av upplagan på cirka 3 000 ex om året så går några hundra till oss fårskallar som betalar fullt pris. Resten är gratistidningar eller kraftigt subventionerade prenumerationer.
Mest synd tycker jag om annonsörerna. Här annonserar de och tror att de skall nå intresserade i branschen. Där de flesta säkert bara suckar när tidningen kommer i brevlådan, bläddrar genom den och lägger undan den för senare läsning. Det vet vi ju här det är med den saken: det blir aldrig tid till detta. Annonspriserna är också höga jämfört med konkurrenten. Men det gör inte så mycket för enligt uppgift har alla annonsörer rabatt.
Som Sverker sa i Plus: "lurad, blåst och bedragen".
fredag 20 maj 2011
Jag har fått tid får operation
Så har jag då fått kallelse till operation för mina prostatabesvär. Det talas om vårdköer men jag har tydligen fått ett VIP-kort så jag får gå före eftersom det blev snabbare än vad som sades vid mitt tidigare besök. De flesta av mina dagar numera disponerar jag helt själv men naturligtvis hade man hittat de enda tre dagarna i följd under hela 2011 som jag hade inbokade för möten för att göra operationen då. Så igår fick jag ägna en timme åt att försöka få tag i någon ersättare (vilket misslyckades) samt avboka min medverkan i dessa möten.
Men det är ju skönt att få detta gjort före sommaren och jag vill inte heller avboka operationen eftersom jag då åker ur vårdgarantin och det kan ta hur lång tid som helst innan det blir en ny chans.
Jag återkommer när allt är klart. Bara det inte händer som jag läste i en historia för många år sedan när patienten vaknade upp ur narkosen:
- Gick operationen bra, doktorn?
- Jag är inte doktorn. Jag är Sankte Per.
Fast det här är tydligen en relativt enkel operation som nästan alltid lyckas. Så jag känner mig rätt lugn. Men det blir två månader när jag inte får lyfta tungt, inte springa och inte cykla. Låter mest som det är något som är bra att ursäkta sig med...
Men det är ju skönt att få detta gjort före sommaren och jag vill inte heller avboka operationen eftersom jag då åker ur vårdgarantin och det kan ta hur lång tid som helst innan det blir en ny chans.
Jag återkommer när allt är klart. Bara det inte händer som jag läste i en historia för många år sedan när patienten vaknade upp ur narkosen:
- Gick operationen bra, doktorn?
- Jag är inte doktorn. Jag är Sankte Per.
Fast det här är tydligen en relativt enkel operation som nästan alltid lyckas. Så jag känner mig rätt lugn. Men det blir två månader när jag inte får lyfta tungt, inte springa och inte cykla. Låter mest som det är något som är bra att ursäkta sig med...
söndag 15 maj 2011
Sjuhärad vann Eurovisionsschlagern
Jag har just mejlat Christer Björkman och föreslagit att nästa år skall Sverige inte delta i schlagerfestivalen utan ersättas av Sjuhäradsbygden. Anledningen är att den bygd där jag bor tog storslam i tävlingen i går. Förstaplatsen togs inte alls av Azerbajdzjan (jo, det skall stavas så på svenska men det stavas olika i varje land enligt vad de konstaterade i radion nyss) utan av Sjuhäradsbygden. Låten är nämligen skapad av Stefan Örn från Grimsås. Visserligen står det flera namn men det är nog Stefan som gjort det mesta. Sjuhäradsbygden tog också hem tredjeplatsen eftersom den låten var skriven av Fredrik Kempe från Vårgårda.
Om Christer Björkman kommer att gå på mitt förslag? Självklart: han är ju själv från Sjuhäradsbygden, närmare bestämt Borås. Hans morbror är för övrigt gift med min kusin.
Jag såg inte själva tävlingen men lyssnade på den på radio. Det verkade vara den vanliga musiksmeten. Däremot följde jag omröstningen på TV och den var mycket spännande. Inte minst därför att länderna röstade väldigt olika - och förstås för att Sverig... Sjuhäradsbygden menar jag nästan hela tävlingen låg på första plats. Antingen det nu var under pseudonymen Azerbaijan (den engelska stavningen) eller Sweden.
Nu vet ni redan vem som vinner nästa års schlagerfestival. Vi har ju också många bra artister härifrån: Ewa Roos, Shirley Clamp, Magnus Carlsson etc så det blir inte svårt att hitta artister.
Om Christer Björkman kommer att gå på mitt förslag? Självklart: han är ju själv från Sjuhäradsbygden, närmare bestämt Borås. Hans morbror är för övrigt gift med min kusin.
Jag såg inte själva tävlingen men lyssnade på den på radio. Det verkade vara den vanliga musiksmeten. Däremot följde jag omröstningen på TV och den var mycket spännande. Inte minst därför att länderna röstade väldigt olika - och förstås för att Sverig... Sjuhäradsbygden menar jag nästan hela tävlingen låg på första plats. Antingen det nu var under pseudonymen Azerbaijan (den engelska stavningen) eller Sweden.
Nu vet ni redan vem som vinner nästa års schlagerfestival. Vi har ju också många bra artister härifrån: Ewa Roos, Shirley Clamp, Magnus Carlsson etc så det blir inte svårt att hitta artister.
Dåliga näringsställen
En bild i Bussnack http://www.omnibuss.se/forum/index.php?topic=44940.msg328306#msg328306 fick mig att tänka på det sämsta näringsställe jag nog råkat ut för. På 1970-talet var 50-kortet nytt i Stockholm (det som i dag kostar 670 och som SL:s ordförande Christer G Wennerholm nu vill höja till 770 kronor) och jag använde därför ofta mina lediga dagar till att åka runt i SL-området.
Ofta hamnade jag då i Tumba just när det var dags för eftermiddagskaffe och det enda ställe jag kunde hitta i närheten av stationen var Domus-restaurangen. Mot bättre vetande gick jag dit ett par gånger trots att jag borde blivit mer än avskrämd redan efter första besöket.
Om vi skall ta det bästa först så var det inget att anmärka på deras bakverk och kaffet var inte sämre än på många andra ställen. Inte bättre heller. Det som störde var personalen. Inte personalen som jobbade i restaurangen utan personalen som jobbade i varuhuset. Uppenbarligen var det också deras personalmatsal och hade man otur när man stod vid disken och valde mellan kanelbulle, mandelbiskvi, vaniljbulle eller kanelbulle i alla fall så kom det in tio anställda och gick oförtrutet före i kön. Vid kassan förde de ett himla liv och kunde inte bestämma sig om de skulle ha kaffe, te, choklad eller kaffe i alla fall. Lyckligtvis fanns på den tiden bara svenskt kaffe, inte som i dag när det finns 50 sorters kaffe. Det fanns bara två te-sorter (med eller utan bergamot), inte som i dag 200. Annars hade de väl inte varit färdiga än i dag.
Klarade man sig från att bli förbigången och nära omkullsprungen så satt ett stort gäng anställda och pratade högljutt i baren om hur äcklig maten var, hur dyrt det var där (trots att de hade personalrabatt) samt om deras chefer (de var inte omtyckta kan jag säga) eller icke-närvarande arbetskamrater. Det lät med andra ord precis som det brukar låta på ett X 2000-tåg där en medresenärer sitter och babblar i mobiltelefon men med den skillnaden att det fördes tio sådana samtal i stället för ett.
Efter ett par år när jag på nytt besökte Tumba såg jag att Domus-restaurangen nu var stängd - åtminstone för allmänheten - och lyckades hitta ett mycket trevligt konditori i centrum i stället. De hade till och med napoleonbakelser.
Ofta hamnade jag då i Tumba just när det var dags för eftermiddagskaffe och det enda ställe jag kunde hitta i närheten av stationen var Domus-restaurangen. Mot bättre vetande gick jag dit ett par gånger trots att jag borde blivit mer än avskrämd redan efter första besöket.
Om vi skall ta det bästa först så var det inget att anmärka på deras bakverk och kaffet var inte sämre än på många andra ställen. Inte bättre heller. Det som störde var personalen. Inte personalen som jobbade i restaurangen utan personalen som jobbade i varuhuset. Uppenbarligen var det också deras personalmatsal och hade man otur när man stod vid disken och valde mellan kanelbulle, mandelbiskvi, vaniljbulle eller kanelbulle i alla fall så kom det in tio anställda och gick oförtrutet före i kön. Vid kassan förde de ett himla liv och kunde inte bestämma sig om de skulle ha kaffe, te, choklad eller kaffe i alla fall. Lyckligtvis fanns på den tiden bara svenskt kaffe, inte som i dag när det finns 50 sorters kaffe. Det fanns bara två te-sorter (med eller utan bergamot), inte som i dag 200. Annars hade de väl inte varit färdiga än i dag.
Klarade man sig från att bli förbigången och nära omkullsprungen så satt ett stort gäng anställda och pratade högljutt i baren om hur äcklig maten var, hur dyrt det var där (trots att de hade personalrabatt) samt om deras chefer (de var inte omtyckta kan jag säga) eller icke-närvarande arbetskamrater. Det lät med andra ord precis som det brukar låta på ett X 2000-tåg där en medresenärer sitter och babblar i mobiltelefon men med den skillnaden att det fördes tio sådana samtal i stället för ett.
Efter ett par år när jag på nytt besökte Tumba såg jag att Domus-restaurangen nu var stängd - åtminstone för allmänheten - och lyckades hitta ett mycket trevligt konditori i centrum i stället. De hade till och med napoleonbakelser.
fredag 13 maj 2011
Jag skall slå kameran i huvudet på dig, jävla idiot
Det är knappast obekant för läsarna av denna blogg att jag gillar att fotografera och att jag gärna fotograferar bussar. Jag stod därför utanför centralstationen i Malmö och fotograferade bussarna som kom där. Som vanligt vinkade de flesta förarna vänligt medan en del låtsades som ingenting eller kanske de inte ens såg mig.
Det här exemplaret, som tydligen fått jobbet eftersom han inte passade för något annat, uppvisade dock en annan och betydligt otrevligare attityd. Jag fotograferade hans buss när den var på väg in till hållplatsen för att vända och sedan tänkte jag inte på att jag redan fotograferat den när han var på väg ut igen. Rattvridaren (jag vägrar kalla honom förare) tog därför fram en tidning och dolde ansiktet bakom denna medan han fortsatte körningen trots att han rimligen inte såg någonting. Jag sänkte genast kameran utan att ta en bild men ändå stannade han och började skälla ut mig. Han hävdade att man måste ha tillstånd för att fotografera bussar i allmänhet och honom i synnerhet. Det behöver man naturligtvis inte alls så länge man står på allmän plats. Jag stod på trottoaren och var inte i vägen för vare sig bussar eller resenärer på något sätt. Utskällningen avslutades med det jag skrev i rubriken.
Det här är bilden jag tog när han var på väg in. Lägg märke till att han ger mig fingret (syns om man klickar på bilden). Jag har maskerat hans ansikte för jag vill inte hänga ut honom personligen. Det är attityden jag vill åt, nämligen att det finns bussförare som inte vill att man fotograferar bussen de kör. Sådant här råkar man i stort sett bara ut för i Skåne - och möjligen i Stockholm. Det är inte ofta där heller. Jag har kanske råkat ut för det ett 10-tal gånger och då har jag knäppt mer än totalt 100 000 bussbilder.
Bussen tillhör Veolia Transport och de har fått hård kritik för deras sätt att sköta tätortstrafiken i Malmö. För ett tag sedan kastade den andra entreprenören i Malmö, Arriva, in handduken och bröt avtalet varför Nobina fick ta över. Deras förare uppvisade en helt annan attityd än Veolias förare.
Det här exemplaret, som tydligen fått jobbet eftersom han inte passade för något annat, uppvisade dock en annan och betydligt otrevligare attityd. Jag fotograferade hans buss när den var på väg in till hållplatsen för att vända och sedan tänkte jag inte på att jag redan fotograferat den när han var på väg ut igen. Rattvridaren (jag vägrar kalla honom förare) tog därför fram en tidning och dolde ansiktet bakom denna medan han fortsatte körningen trots att han rimligen inte såg någonting. Jag sänkte genast kameran utan att ta en bild men ändå stannade han och började skälla ut mig. Han hävdade att man måste ha tillstånd för att fotografera bussar i allmänhet och honom i synnerhet. Det behöver man naturligtvis inte alls så länge man står på allmän plats. Jag stod på trottoaren och var inte i vägen för vare sig bussar eller resenärer på något sätt. Utskällningen avslutades med det jag skrev i rubriken.
Det här är bilden jag tog när han var på väg in. Lägg märke till att han ger mig fingret (syns om man klickar på bilden). Jag har maskerat hans ansikte för jag vill inte hänga ut honom personligen. Det är attityden jag vill åt, nämligen att det finns bussförare som inte vill att man fotograferar bussen de kör. Sådant här råkar man i stort sett bara ut för i Skåne - och möjligen i Stockholm. Det är inte ofta där heller. Jag har kanske råkat ut för det ett 10-tal gånger och då har jag knäppt mer än totalt 100 000 bussbilder.
Bussen tillhör Veolia Transport och de har fått hård kritik för deras sätt att sköta tätortstrafiken i Malmö. För ett tag sedan kastade den andra entreprenören i Malmö, Arriva, in handduken och bröt avtalet varför Nobina fick ta över. Deras förare uppvisade en helt annan attityd än Veolias förare.
Driftavbrott
Blogger har legat nere i nästan två dagar så under den tiden har jag inte kunnat göra några ändringar i bloggen eller kunnat kontrollera kommentarer. Möjligen har någon kommentar gått förlorad. Det är ingen åtgärd från min sida i så fall utan har tekniska orsaker. Skicka alltså gärna kommentaren en gång till.
onsdag 11 maj 2011
Omval och operation
Var på urologen i Skene i dag. Blev kallad dit på grund av de prostatabesvär jag tidigare berättat om. Det var ju inte cancer i alla fall så alltid något att glädja sig åt. Först och främst måste jag säga att på Skene lasarett blir man alltid vänligt mottagen och de håller de tider som man kallats tid. Följaktligen är också lasarettet nedläggningshotat utom de år det är val förstås. Eftersom det stundar ett extraval på söndag i Västra Götaland på grund av sjabbel vid valet i höstas så är det inte nedläggningshotat i år heller.
Apropå omval för resten. Vad skall det vara bra för? Om man nu gjorde det så att alla som röstade förra gången tvingades dit och röstade på exakt samma sätt som förra gången så skulle jag möjligen förstå varför. Men nu blir det ju en helt ny valrörelse och vilka gynnar det? Jo, småpartierna förstås.
På Skene lasarett hade man dragit in nummerlapparna som man skall ha innan man får komma fram till receptionen. Nu var det bara att gå direkt dit och jag blev mycket vänligt mottagen. Klockan 09.40, när jag skulle vara där för "flödesmätning" blev jag inbjuden på saftkalas. Jag skulle nämligen dricka mycket innan flödesprovet, det vill säga kissa i en dator. Sedan var det bara att säga till att nu är jag beredd och så blev det en ultraljudsundersökning av hur mycket det var kvar i blåsan och det var samma mängd som en liten snaps. Det är tydligen ganska normalt. Så fick jag vänta fem minuter på doktorn och klockan 10.35 var jag en fri man. Bra med tanke på att min tid hos doktorn var satt till 10.40.
I och för sig förstår jag inte riktigt varför både jag och doktorn skall åka till Skene när vi har ett stort sjukhus här i Borås. Men på något sätt spar väl regionen pengar på det där. Det är inte något större fel på sjukhuset i Borås heller. Inte när man lyckats passera det nålsöga som kallas akuten och där väntetiden brukar vara snarare över än under sex timmar. Socialdemokraterna vill minska denna till en timme. Det är för mycket redan det.
Min far drabbades återigen av rosfeber i fredags och vaknade med 39 graders feber. Han har numera kort som ger företräde i kön så han kan ringa direkt till infektionskliniken. Fick en tid där klockan 09.30 och ringde mig från stugan strax efter klockan 08.00 och berättade. Han tänkte köra bilen själv men jag fick honom på andra tankar så jag körde ner och hämtade honom. Det tar ungefär 25 minuter enkel väg. In med chefsbeaglen Pajo i bilen så att jag kunde ta hand om honom i fall husse blev inlagd. Jo, det blev han. Men det är rätt bra på infektionskliniken. Han fick dela rum med en man som fyller 100 år till hösten. Helt klar i huvudet och med en fin humor. Enda felet var att han hörde dåligt.
Så varje eftermiddag efter lunchpromenaden med Pajo, som faktiskt blivit betydligt snällare efter kastreringen, åkte jag och hälsade på honom. Han verkade i stort sett ha det väldigt bra om än långtråkigt. Under den timme jag var där vimlade det av unga snygga och trevliga flickor varav många var sjuksköterskestudenter. Det blev under tiden dags för kaffe och de snälla flickorna bjöd också mig på kaffe "fast de egentligen inte får". Jag som betalar skatt till regionen och som dessutom är gammal kollega till sjukvårdsstyrelsens ordförande. Tack skall ni ha, flickor.
Inte undra på att man blev lite avundsjuk men nu ser det ut att ordna sig för mig också. Urologen är säkert väldigt duktig för han har alltid elever med sig och det innebär ju att det blir två stycken som skall peta mig i.... ja, ni förstår. Förra gången var det en väldigt snygg tjej, men då gjorde han tyvärr inte någon undersökning. Det visade sig att de tabletter jag tar har gjort att prostatan inte vuxit sedan i höstas men den har inte heller minskat, vilket den borde gjort. Så nu blir det operation. Man skall hyvla av en bit av den. Två dagar på lasarett och jag skall bli bra igen.
Jag kommer att tänka på den gamla Lars Ekborg-monologen: - En vecka på lasarett (så var det på den tiden)!! Nä, har jag pinkat dåligt i tio år kan jag pinka dåligt i tio år till.
Fortsättning lär följa. Operation är utlovad till redan om cirka fyra veckor.
Apropå omval för resten. Vad skall det vara bra för? Om man nu gjorde det så att alla som röstade förra gången tvingades dit och röstade på exakt samma sätt som förra gången så skulle jag möjligen förstå varför. Men nu blir det ju en helt ny valrörelse och vilka gynnar det? Jo, småpartierna förstås.
På Skene lasarett hade man dragit in nummerlapparna som man skall ha innan man får komma fram till receptionen. Nu var det bara att gå direkt dit och jag blev mycket vänligt mottagen. Klockan 09.40, när jag skulle vara där för "flödesmätning" blev jag inbjuden på saftkalas. Jag skulle nämligen dricka mycket innan flödesprovet, det vill säga kissa i en dator. Sedan var det bara att säga till att nu är jag beredd och så blev det en ultraljudsundersökning av hur mycket det var kvar i blåsan och det var samma mängd som en liten snaps. Det är tydligen ganska normalt. Så fick jag vänta fem minuter på doktorn och klockan 10.35 var jag en fri man. Bra med tanke på att min tid hos doktorn var satt till 10.40.
I och för sig förstår jag inte riktigt varför både jag och doktorn skall åka till Skene när vi har ett stort sjukhus här i Borås. Men på något sätt spar väl regionen pengar på det där. Det är inte något större fel på sjukhuset i Borås heller. Inte när man lyckats passera det nålsöga som kallas akuten och där väntetiden brukar vara snarare över än under sex timmar. Socialdemokraterna vill minska denna till en timme. Det är för mycket redan det.
Min far drabbades återigen av rosfeber i fredags och vaknade med 39 graders feber. Han har numera kort som ger företräde i kön så han kan ringa direkt till infektionskliniken. Fick en tid där klockan 09.30 och ringde mig från stugan strax efter klockan 08.00 och berättade. Han tänkte köra bilen själv men jag fick honom på andra tankar så jag körde ner och hämtade honom. Det tar ungefär 25 minuter enkel väg. In med chefsbeaglen Pajo i bilen så att jag kunde ta hand om honom i fall husse blev inlagd. Jo, det blev han. Men det är rätt bra på infektionskliniken. Han fick dela rum med en man som fyller 100 år till hösten. Helt klar i huvudet och med en fin humor. Enda felet var att han hörde dåligt.
Så varje eftermiddag efter lunchpromenaden med Pajo, som faktiskt blivit betydligt snällare efter kastreringen, åkte jag och hälsade på honom. Han verkade i stort sett ha det väldigt bra om än långtråkigt. Under den timme jag var där vimlade det av unga snygga och trevliga flickor varav många var sjuksköterskestudenter. Det blev under tiden dags för kaffe och de snälla flickorna bjöd också mig på kaffe "fast de egentligen inte får". Jag som betalar skatt till regionen och som dessutom är gammal kollega till sjukvårdsstyrelsens ordförande. Tack skall ni ha, flickor.
Inte undra på att man blev lite avundsjuk men nu ser det ut att ordna sig för mig också. Urologen är säkert väldigt duktig för han har alltid elever med sig och det innebär ju att det blir två stycken som skall peta mig i.... ja, ni förstår. Förra gången var det en väldigt snygg tjej, men då gjorde han tyvärr inte någon undersökning. Det visade sig att de tabletter jag tar har gjort att prostatan inte vuxit sedan i höstas men den har inte heller minskat, vilket den borde gjort. Så nu blir det operation. Man skall hyvla av en bit av den. Två dagar på lasarett och jag skall bli bra igen.
Jag kommer att tänka på den gamla Lars Ekborg-monologen: - En vecka på lasarett (så var det på den tiden)!! Nä, har jag pinkat dåligt i tio år kan jag pinka dåligt i tio år till.
Fortsättning lär följa. Operation är utlovad till redan om cirka fyra veckor.
måndag 9 maj 2011
Borås Tidning har svarat
I morse kom Söndagsbilagan. Och lite senare ett mejl från Borås Tidning där de beklagade att tidningen inte kommit och att det berodde på ett fel i tryckeriet. När sådant uppstår hinner man inte trycka tillräckligt många bilagor och därför blir det alltid samma distributionsområden som blir utan. Kanske går att tänka om där?
Det gick heller inte att informera på hemsidan eftersom de inte visste hur många och vilka som var drabbade. Hallå där! De som var drabbade kände säkert själva till detta och ett allmänt meddelande hade väl ändå gått att få till: "Eftersom vi har ett inkompetent tryckeri har vissa av våra läsare i dag inte fått Söndagsbilagan. Till skillnad från förra gången då det tog tre dagar för oss att få ut den räknar vi med att kunna skicka den måndagstidningen. Det är inget som vi råder över och således inte ber om ursäkt för."
Men en tidning som är ensam på sin ort har ingen anledning att tänka på kundservice. När det gäller den egna produkten alltså.
Nåväl, jag fick i alla fall prenumerationen förlängd med två veckor och det var ju bättre än jag väntade mig trots att jag begärt det fyrdubbla. Jo, jag ilsknade till ännu mer i morse och fördubblade det tidigare kravet. Så nu får Radiohjälpen 100 kronor (lite avrundat uppåt) enligt det löfte jag gav i går.
Med den här takten på sjabbel i distributionen av söndagsbilagan så har jag om några år alltså gratis tidning för resten av livet. Men något säger mig att fortsättningsvis om de så bara lyckas trycka en enda söndagsbilaga så blir det jag som får den.
Det skall löna sig att bråka.
Det gick heller inte att informera på hemsidan eftersom de inte visste hur många och vilka som var drabbade. Hallå där! De som var drabbade kände säkert själva till detta och ett allmänt meddelande hade väl ändå gått att få till: "Eftersom vi har ett inkompetent tryckeri har vissa av våra läsare i dag inte fått Söndagsbilagan. Till skillnad från förra gången då det tog tre dagar för oss att få ut den räknar vi med att kunna skicka den måndagstidningen. Det är inget som vi råder över och således inte ber om ursäkt för."
Men en tidning som är ensam på sin ort har ingen anledning att tänka på kundservice. När det gäller den egna produkten alltså.
Nåväl, jag fick i alla fall prenumerationen förlängd med två veckor och det var ju bättre än jag väntade mig trots att jag begärt det fyrdubbla. Jo, jag ilsknade till ännu mer i morse och fördubblade det tidigare kravet. Så nu får Radiohjälpen 100 kronor (lite avrundat uppåt) enligt det löfte jag gav i går.
Med den här takten på sjabbel i distributionen av söndagsbilagan så har jag om några år alltså gratis tidning för resten av livet. Men något säger mig att fortsättningsvis om de så bara lyckas trycka en enda söndagsbilaga så blir det jag som får den.
Det skall löna sig att bråka.
Dömd av media
Ibland har jag tänkt tanken att tänk om det plötsligt skulle ringa på dörren och där står två poliser och säger något i stil med: - Följ med här, vi misstänker dig för mord. Eller: - Följ med här, vi misstänker dig för narkotikabrott. Eller: - Följ med här, vi misstänker dig för våldtäkt. Jag har inte gjort mig skyldig till något av detta och det sistnämnda brottet är vid min ålder nog tämligen omöjligt att genomföra. Frågan är om jag inte skulle känna mig lite smickrad om jag blev misstänkt för det.
Men naturligtvis har inget av detta hänt. Frånsett att polisen en gång för cirka 20 år sedan stoppade mig och misstänkte rattfylleri så har jag aldrig blivit misstänkt för något brott. Jodå, jag var helt nykter vid det tillfället så den ena polisen bad vänligt om ursäkt och klappade mig på axeln och önskade mig en trevlig vidareresa. Den andre stod och småsvor något om att jag inte var nykter i alla fall eftersom jag kört så vingligt. Jag försäkrar: man gör det om man har en polisbil mellan 5 och 10 meter bakom sig i flera kilometer. (Ja, det var tuffingen som körde.)
Det vill säga det har inte hänt mig. Men det har hänt Ola Lindholm. Några poliser tyckte att han uppträdde lite konstigt och så var misstankarna om narkotikabrott i gång. Värre var dock mediedrivet. Expressen har uppfört sig på ett sätt som inte hedrar dem. Jag skickar en länk till Ola Lindholms blogg om detta.
http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb
Ja, vad skall man säga. Förutom att man är glad att man inte är en kändis och det därför anses fritt att smutskasta hur mycket som helst. Även om Ola Lindholm - mot alla förmodan - döms för det han är misstänkt för står ju brottet inte alls i proportion till hur han hängts ut i media.
Men naturligtvis har inget av detta hänt. Frånsett att polisen en gång för cirka 20 år sedan stoppade mig och misstänkte rattfylleri så har jag aldrig blivit misstänkt för något brott. Jodå, jag var helt nykter vid det tillfället så den ena polisen bad vänligt om ursäkt och klappade mig på axeln och önskade mig en trevlig vidareresa. Den andre stod och småsvor något om att jag inte var nykter i alla fall eftersom jag kört så vingligt. Jag försäkrar: man gör det om man har en polisbil mellan 5 och 10 meter bakom sig i flera kilometer. (Ja, det var tuffingen som körde.)
Det vill säga det har inte hänt mig. Men det har hänt Ola Lindholm. Några poliser tyckte att han uppträdde lite konstigt och så var misstankarna om narkotikabrott i gång. Värre var dock mediedrivet. Expressen har uppfört sig på ett sätt som inte hedrar dem. Jag skickar en länk till Ola Lindholms blogg om detta.
http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb
Ja, vad skall man säga. Förutom att man är glad att man inte är en kändis och det därför anses fritt att smutskasta hur mycket som helst. Även om Ola Lindholm - mot alla förmodan - döms för det han är misstänkt för står ju brottet inte alls i proportion till hur han hängts ut i media.
söndag 8 maj 2011
Sämsta kundbemötandet
I dag tänkte jag skriva om det företag jag tycker erbjuder det sämsta kundmottagandet. Inte myndighet för där kan ingen slå Försäkringskassan. Vården håller jag också utanför eftersom akuten på sjukhuset i Borås där skulle vinna stort. När SJ håller resande instängda i sex timmar medan ett febrilt arbete pågår för att undsätta dem blir det stora rubriker i tidningarna av det (med all rätt) men detta är faktiskt vardagssituationen på nämnda akutmottagning. Inte ovanligt att man blir inskriven, får ligga isolerat i ett rum utan tillgång till vare sig dryck, mat eller toalett i sex timmar. I bästa fall. Det värsta är att de tycks vara helt omedvetna om problemet. I tidningen kan man emellanåt läsa att det inte alls är så farligt och om det nu ändå är problem så beror det på andra avdelningar. Jag försäkrar: när man ligger där med svår värk och kanske feber så vill man bara att det fungerar, inte att det skylls på andra.
Men nu gäller det ett tidningsföretag och då är det omöjligt att få rätt. Andra tidningar tar inte upp klagomålen. Uppdrag granskning tar inte upp det. TV hade en gång ett program som hette Mediemagasinet men det tvingades upphöra sedan programledarna inte stod ut med hotet och att de blev utfrysta av sina kollegor.
Tidningsföretaget heter Borås Tidning. Just nu skryter man med att man håller på att göra en ny tidning. Med en annan utformning så att man antagligen inte hittar något. Att lägga ned möda på att skriva om sådant som folk vill läsa om är nedproriterat. Den finska sidan, som publiceras en gång i veckan skall läggas ned, trots att det finns många finsktalande i Borås. Sidan "Det händer i Borås i dag" skall läggas ned och uppgifterna kommer bara på webbsidan. Att många boråsare - i synnerhet äldre - inte har tillgång till Internet skiter tidningens ledning i.
Men nu till det med kundbemötandet. I dag tog jag upp söndagstidningen och fann att den var väldigt tunn. Visst: söndagsbilagan saknades. Så var det för två veckor sedan också. Då har Borås Tidning, som i annat sammanhang förordar nätet, inte ens förstånd på att lägga ut ett meddelande härom på hemsidan. Ringer man telefonnumret som man skall ringa om man inte får sin tidning är det lång kö. 4 minuter sades det men det var 53 före i kön. Mejlar man tidningen får man besked att man kommer att ta hand om detta när det blir vardag igen. Jag vill ha min söndagsbilaga i dag.
Tekniska fel kan förstås inträffa men två gånger på lika många veckor är väl magstarkt. Men ändå: när det händer så informera. En tidning som inte känner till de informationsvägar som finns får man ju inget förtroende för. Vet hut, Borås Tidning, vet sjufalt hut!
Jag har nu begärt ekonomisk kompensation. Återkommer med hur stor den blir. Hela beloppet skall skänkas till någon välgörenhetsorganisation. Risken är väl dock stor att de inte får något.
Men nu gäller det ett tidningsföretag och då är det omöjligt att få rätt. Andra tidningar tar inte upp klagomålen. Uppdrag granskning tar inte upp det. TV hade en gång ett program som hette Mediemagasinet men det tvingades upphöra sedan programledarna inte stod ut med hotet och att de blev utfrysta av sina kollegor.
Tidningsföretaget heter Borås Tidning. Just nu skryter man med att man håller på att göra en ny tidning. Med en annan utformning så att man antagligen inte hittar något. Att lägga ned möda på att skriva om sådant som folk vill läsa om är nedproriterat. Den finska sidan, som publiceras en gång i veckan skall läggas ned, trots att det finns många finsktalande i Borås. Sidan "Det händer i Borås i dag" skall läggas ned och uppgifterna kommer bara på webbsidan. Att många boråsare - i synnerhet äldre - inte har tillgång till Internet skiter tidningens ledning i.
Men nu till det med kundbemötandet. I dag tog jag upp söndagstidningen och fann att den var väldigt tunn. Visst: söndagsbilagan saknades. Så var det för två veckor sedan också. Då har Borås Tidning, som i annat sammanhang förordar nätet, inte ens förstånd på att lägga ut ett meddelande härom på hemsidan. Ringer man telefonnumret som man skall ringa om man inte får sin tidning är det lång kö. 4 minuter sades det men det var 53 före i kön. Mejlar man tidningen får man besked att man kommer att ta hand om detta när det blir vardag igen. Jag vill ha min söndagsbilaga i dag.
Tekniska fel kan förstås inträffa men två gånger på lika många veckor är väl magstarkt. Men ändå: när det händer så informera. En tidning som inte känner till de informationsvägar som finns får man ju inget förtroende för. Vet hut, Borås Tidning, vet sjufalt hut!
Jag har nu begärt ekonomisk kompensation. Återkommer med hur stor den blir. Hela beloppet skall skänkas till någon välgörenhetsorganisation. Risken är väl dock stor att de inte får något.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)