tisdag 25 augusti 2009

Gullholmen, hundvakt och lite annat

Tycker du bilderna är för små. Klicka och du får se på underverk

Jag har inte hunnit blogga på ett par dagar. Anledningen är att jag har haft hundvakten. Det är beaglarna August (14,5) och Pajo (3) som fått stå ut med mig ett par dagar då min far åter varit på sjukhus för vård av en ny attack av rosfeber. Men nu har han kommit hem igen med nya mediciner och ny försäkran att nu är alla bakterier borta ur kroppen. Vi får väl se. Jag har tappat räkningen på hur många gånger rosfebern har slagit till hos honom denna sommar. Sex eller sju gånger tror jag. Varav två har lett till sjukhusvistelse. Rosfeber innebär alltså att febern plötsligt går upp till 38 - 39 grader. Dessutom blir det utslag på kroppen, i hans fall på ena benet eller foten som varit eldröda och lär verka som om det verkligen vore eld.

Så det har alltså blivit två timmar sammanlagd hundpromenad per dag för mig. Något som kanske inte mitt knä varit helt förtjust i men träning lär ju bara vara nyttigt. Vågen har också tagit glädjeskutt - om man nu kan ta glädjeskutt nedåt. Från 96 till 93,5 kilo på fyra dagar! Lika mycket glädjeskutt har Pajo tagit var gång jag kommit upp för att ta ut dem på promenad. I torsdags kväll lyckades han slita sig och sprang glatt skällande omkring på området. När man går ut med två hundar händer något konstigt: grannarna börjar prata. Men det mesta av tiden är det ju lugnt och den tiden har jag använt till att lyssna på talböcker. Man hinner två CD-skivor under dagens promenader och därför har jag hunnit "läsa" Karin Wahlbergs utmärkta Tröstaren och har nu börjat på Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann. Har inte mycket mer än börjat på den men den verkar lovande. Författaren själv läser och gör det utmärkt.

I torsdags hann jag med ett besök på Orust och Gullholmen. Den senare visade sig vara en angenäm bekantskap och min vistelse gynnades av ett strålande väder. Visserligen blev den bara en och en halvt timme lång men det räcker för att se hela ön med sin täta bebyggelse till skydd för stormarna. På själva Gullholmen och den så gott som sammanbyggda (en bro förenar) Hermansö bor drygt 100 personer året runt. Antalet sommargäster är många gånger fler. För att komma dit måste man först åka till Tuvesvik, 7 km från Ellös. Det är egentligen bara en enda stor parkeringsplats. Det lär finnas över 500 parkeringsplatser här, ändå räcker det inte under högsommaren. Eftersom det kostar 5 kronor i timmen eller 40 kronor per dygn att parkera här så torde det vara en lysande affär för föreningen som driver den.

Från Tuvesvik får man åka färja (ja den kallas så) över till Gullholmen. Överfarten tar cirka fem minuter, men den gör flera stopp där och vill man till "centrum", alltså hamnen där ICA-affären finns så tar det en kvart.

Redan som liten grabb hörde jag talas om den hemska kyrkan i Gullholmen. Ja, inte själva kyrkan men religiositeten. Det var nämligen så att i Seglora (inte på Skansen, men församlingen sålde en kyrka dit) fanns en mycket omtyckt präst och han var några år präst på Gullholmen innan han kom tillbaka till Seglora.
- Helt förstörder, sa de i församlingen.
Seglora församling ingår i Borås stad och är dess sydligaste utpost.

Det är svårt att berätta om Gullholmen under andra halvan av augusti så jag lockar någon dit. Så jag tar bilder till hjälp.






Vi var många som passade på att besöka Gullholmen den här dagen. Det beror mest på att det var en pensionärsgrupp från Trollhättan med.

På vägen åter mot Tuvesvik passerade vi denna trevliga ö, som heter Tvestjärten. Fast en besserwisserdam bland resenärerna påstod att det var Ellös. Jag kunde inte låta bli att rätta och det var tillräckligt för att få tyst på henne på resten av överfarten.

För jämförelsens skull kan visas en bild från hamnen i Ellös.

Det finns många hot mot svensk tågtrafik. Banverket har jag redan nämnt ett antal gånger. Riksdagsledamoten Karin Svensson-Smith (MP) har jag väl också nämnt. Så har vi ju lövhalka på hösten, is i växlarna på vintern, översvämningar på våren och solkurvor på sommaren. Ett tidigare icke känt hot höll på att drabba Tågkompaniet i helgen. Det visade sig nämligen att kodlåset till personal- och trafikledningslokalerna i Gävle plötsligt slutade att fungera. Det gick alltså inte att komma in i lokalerna utifrån. Nu föll det sig så väl att det fanns folk innanför dörren som kunde öppna och för övrigt gick stränga order ut om att dörren inte fick slås igen. Hade någon gjort det hade det knappast gått att köra några tåg. Låssmed, säger någon? Jovisst, ett gammalt hedervärt yrke som dock har slutat jobba lördagar och söndagar. Kodlås är väl bra, men en gammal hederlig nyckel är heller inte dumt. Nu var det lyckligtvis ingen som smällde igen dörren utan Tågkompaniets trafik i helgen gick som den skulle.

På fredag skall det meddelas som får köra Tåg i Väst under åtta år framåt med ett par optionsår. Det är spännande. Tågkompaniet är med och har lagt anbud. Så jag håller tummarna.

onsdag 19 augusti 2009

Vad är södra Sverige? Fråga Banverket!

Tåg som inte gick som det skulle i dag.

Strax före klockan 11 gick lokalradion ut och meddelade att tågtrafiken i hela södra Sverige står stilla på grund av datorfel. Något sådant kan inte inträffa om det inte är en samordnad terrorattack, så jag blev först rätt orolig. Men så började jag kolla. Jag har ju nämligen som deltidsjärnvägare tillgång till Banverkets material över tågrörelser. Det visade sig att tågen i Västra Götaland till exempel gick enligt tidtabell, så när som på ett smärre signalfel vid Älvängen. Tänkte väl att de råkat prata på sig lite i radion men när meddelandet upprepades vid pass 11.15 så ringde jag upp trafikredaktionen och sa att de var lite fel ute.
- Nej, vi har fått besked från Banverket att det är stopp upp till Mjölby.
Jag höll en liten föreläsning om Banverkts organisation och att det är alltså Malmö driftledningsdistrikt som är drabbat och de har trafiken på södra stambanan upp till Mjölby. Men de delar som sköts av Göteborgs trafikledningsdistrikt var inte berörda, och de tåg som berör oss i Sjuhärad går således som vanligt. Reportern tackade men något mer meddelande gick inte ut. Ingen dementi heller, men som SJ:s gamle informationschef brukade säga:
- Kom ihåg att det går aldrig att dementera en felaktig uppgift.

Så kom då lokalnyheterna 11.30. Nu fick vi tydligt veta att störningarna gällde även vårt område. Jag kastade mig på telefonen igen och sa att det sagts fel i nyheterna. Receptionisten lyssnade tålmodigt och kopplade mig vidare - till trafikredaktionen. Nu gav jag upp! Vill de gå ut med fel information så får de väl göra det. Till 12.30-sändningen envisades reportern med att det var problem även hos oss men förseningarna var nu "mycket små".

Nåväl, detta låter som om jag klagar på SR:s trafikredaktion och lokalradion. Men det varegentligen informationen från Banverket som var käpprätt åt helvete. Det är bara att konstatera att information är något som Banverket i Malmö inte klarar av. Medan allmänheten - inklusive berörda redaktioner - anser södra Sverige som liktydigt med åtminstone Götaland så menar Banverket att de direkt skall förstå att med detta menas Skåne, Blekinge, södra Halland och södra stambanan upp till Mjölby samt linjerna öster om denna på den här sträckan. Alltså mindre än halva Götaland.

Efter 45 minuter kom tågtrafiken igång igen om än med förseningar. Vad var det som hände. Jo, så här skriver Banverket, när allt är klart:
Datorproblem orsakade stora störningar i tågtrafiken i södra Sverige
Ett datorkommikationsfel på Banverkets driftledningscentral i Malmö stoppade under 45 minuter i förmiddags tågtrafiken i södra Sverige.
Felet inträffade 10.13 och var åtgärdat klockan 11.00. Trekvart därefter, 11.45, var trafiken igång i full skala, dock med förseningar på upp till 60 minuter. Trafiken beräknas gå enligt tidtabell vid 15-tiden.
Ett 100-tal tåg berördes av stoppet och drygt 40 tågavgångar ställdes in.
Banverket kommer att göra en grundlig utredning av vad som orsakde datoravbrottet för att undvika att liknande fel kan inträffa i framtiden.
Resenärer uppmanas att under eftermiddagen vara extra uppmärksamma på högtalarinformation och skyltad information.


Någon som blev mycket klokare om vad som hände och framför allt hur det kunde hända? Man orkar inte ens be resenärerna om ursäkt för uppkomna störningar. Och fortfarande pratar man om södra Sverige utan att definiera närmare. Banverket har ett sektorsansvar för landets språtrafik och i detta ingår att informera klart och tydligt. Jag anklagar Banverket för vårdslös myndighetsutövning i det här avseendet. Det är hårda men väl förtjänta ord. Man kan ha acceptans för störningar som stoppar 100 tåg och föranleder att 40 "tågavgångar" (vad nu det är) ställs in. Men man kan inte ha acceptans för att de inte kan informera på ett för allmänheten begripligt sätt.

tisdag 18 augusti 2009

Inget har hänt

Jag har varit dålig med att skriva på bloggen på sista tiden men det beror på att det inte har hänt så mycket. Dagarna går sin gilla gång och jag har något som liknar semester. Eller hemester som det heter nuförtiden när man är hemma och tar dagen som den kommer.

Sitter alltså här i lugn och ro och lyssnar på Vinyl107 via nätet. Trevliga låtar men jag irriterar mig på reklamen. Och i synnerhet den där jingeln frin Vinyl107 själva om att de har en garanti att aldrig spela samma låt två gånger mellan nio och fem. "Det kan ingen annan radiostation lova". Kanske inte det men spelar det någon roll om de skulle råka spela samma låt två gånger. Dels sitter man ju knappast klistrad vid radion och en bra låt tål alltid att höras om igen. Det är då betydligt mer irriterande om att de tjatar om detta ett par gånger i timmen. Kanske skulle bojkotta dem tills de lovar att inte sända samma reklam två gånger mellan nio och fem.

I går vid lunchtid rev en lastbil ned kontaktledningen på järnvägen mellan Borås och Göteborg i närheten av Bollebygd. Lastbilsföraren hade glömt att fälla ned sidoväggen innan han körde. Ofta är det kranar de brukar glömma. Om nu lastbilsförare är så tankspridda borde det inte finnas något hinder från att köra innan de fällt ned kranar och väggar. Det kan ju inte vara tekniskt omöjligt. Om jag glömmer bilbältet ljuder en summer, först lite diskret och sedant outhärdligt. Det blev alltså ersättningsbussar under eftermiddagen i cirka fem timmar. Var nere vid centralen och kikade på det. En av förarna som kände igen mig sedan SJ-tiden och kommenterade: "Jag trodde det skulle bli bättre när du slutade på SJ men det blev det verkligen inte". Där var något som kan beskrivas som kaos - eller värre. Hundra resenärer utanför varje buss och en chaufför som försökte få kontakt med Bussakuten för att fråga om det var han som skulle köra. I hastigheten glömdes ett helt tåg bort men resenärerna från Borås valde väl ordinarie buss i stället. Åtminstone de som skulle till Göteborg.

Värre var det för en man i räddningstjänstens uniform som skulle till Hindås. Jag vet inte om han befann sig på utryckning. Kan det vara så att räddningstjänsten spar pengar på att skicka sin personal med tåg i stället för brandbilar med blåljus? Det stod säkert också resenärer i Sandared och Bollebygd och väntade på ersättningsbussar som aldrig kom.

Klockan 17.32 fanns dock fem bussar framkörda för att köra till Göteborg. Det var cirka tre mer än behovet. Men inga resenärer kom. Då kom plötsligt tåget. Tågtrafiken hade släppts på utan att någon meddelat förarna på ersättningsbussar. Så dessa fick åka hem till Horred, Bottnaryd och Gnosjö igen.

Tycker du bilderna är för små. Klicka på dem och du blir slagen med häpnad!

onsdag 12 augusti 2009

Dagens Banverket

Nu på eftermiddagen meddelade Banverket att de öppnar linjen Laholm-Ängelholm igen vid midnatt. Från och med i natt kan godstågen gå som vanligt och från i morgon bitti även resandetågen.

Detta är ju gott och väl. Det är bra att tågtrafiken kommer i gång igen, inte minst med tanke på resenärerna som gärna vill komma fram vid den tid som står på biljetten. Men ändå får jag en fadd smak i munnen. Hur beräknade Banverket den tid som skulle gå åt för att korrigera de tidigare felbyggena? Spådde man i kaffesump, använde man tarotkort eller kristallkula? Att räkna fel på fyra dagar (visserligen "åt rätt håll") tyder på fortsatt oprofessionalism. Genom detta har Banverket förorsakat sin egen leveransavdelning (den som förut hette Banverket Trafik), tågoperatören och bussbolagne en mängd planeringsarbete som nu visat sig vara fullkomligt i onödan.

Det är bara att hoppas att detta leder till efterverkningar och att de ekonomiskt drabbade tågoperatörerna och bussbolagen inte är blyga att ta ut ersättning för de kostnader de haft på grund av denna vansinniga felberäkning av tiden som skulle gå åt. Sedan kan inte de bussförare, som avstått från ledighet denna vecka för att köra ersättningsbussar, ändå kompenseras. Nu kanske de har fått en ledighet utan betalt (om de är timanställda) som de inte kan använda till någonting eftersom den blivit för kort.

Nu skall det bli intressant vilket efterspelet på dessa debacle blir. Men antagligen blir det inte någonting. Inte ens tidningarna har ju orkat rota i det här. Sverker: allt jag tyckt om dig är förlåtet om du i nästa Plus tar dit några representanter från Banverket och frågar "Skall det vara så här? Varför blev tågbolagen lurade, blåsta och bedragna?" Samt avslutar med att slänga Banverket i soptunnan. Ja, representanterna får väl inte plats så du får väl nöja dig med deras logga eller något sådant. Eller pärmen som innehåller planeringen för det här banarbetet. Den torde vara väldigt tunn.

tisdag 11 augusti 2009

Det blev inte bättre när Banverket försökte förklara

I förra bloggen gick jag till hårt angrepp mot Banverket. Två dagar efter det var känt att banarbetet norr om Ängelholm skulle dra över tiden med en vecka (!) kom Banverket med ett pressmeddelande om saken. Det innehöll ungefär samma som tidigare sagts men med med 20 gånger så många ord som tidigare. Orsaken uppgavs av att man måste ha tid för att hänga upp kontaktledningen.

Hallå där! Att hänga upp kontaktledningen efter ett banarbete är lika naturligt som att TV-reparatören sätter i sladden sedan han är klar för att se att TV-n fungerar. Skillnaden är att det tar lite längre tid. Ja, mycket längre tid. Det här är alltså ett arbete som borde ha varit påbörjat senast i mitten av förra veckan. Senast i onsdags borde man alltså ha märkt att någon "glömt" hänga upp tråden igen.

Nu är förstås inte det den rätta förklaringen. I ett internmeddelande meddelar Banverket att man vid en "förbesiktning" i fredags upptäckte så många brister att entreprenören Strukton Rail fick en vecka till på sig för att rätta till bristerna. Andra rykten - Banverket kan inte ta bladet från munnen så man får gå på rykten - talar om att kontakledningen förvisso var upphängd men det var så illa gjort att första tåget på banan skulle ha rivit ned den igen. Dessutom skall en växel strax norr om Ängelholm ha varit felbyggd.

Det är alltså entreprenören Strukton Rail som är den största boven i dramat. Men ännu återstår frågan varför Banverket inte gjorde någon kontroll av deras arbete förrän i fredags. Sådan kontroll bör väl i rimlighetens namn göras fortlöpande. Frågan är också vilken kompetens Strukton Rail hade för arbetet. På deras hemsida står det mycket om vad de gjort men inget om jobb av den här digniteten. Strukton Rail (var alla svenska namn slut) hette från början Banproduktion och var en del av Storstockholms Lokaltrafik (SL). Kompetensen finns alltså ursprungligen i att bygga och underhålla tunnelbana. Har ingen på Banverket talat om för dem skillnaden mellan hur järnväg och tunnelbana kraftförsörjs? Medan tunnelbanan har en strömskena bredvid spåret har järnvägen en kontaktledning i luften.

Nåväl, hänt är hänt och jag hoppas nu att det här kommer att utredas. Men tågoperatörerna där danska DSB genom sitt dotterbolag DSBFirst är hårt drabbade och lär väl inte slå sig till ro. Om inte annat så lär Skånetrafiken, som är huvudman för den här trafiken, se till det. Under tiden kan konstateras att det influtit uppgifter om att ersättningstrafiken med buss fungerat bra de första två dagarna. Men resenärerna blir cirka 20 minuter sena norrut och nästan det dubbla söderut. Allt för att Banverket anlitat en i det här fallet inkompetent entreprenör och brustit i sin kontroll. Kan verkligen generaldirektören för ett sådant verk sitta kvar efter detta? Mitt svar är klart: nej, det kan hon inte. Men det kommer hon säkert att göra ändå. Kan BV:s styrelseordförande Mats Hulth sitta kvar? Ja, om han tar krafttag för att se till att det som hänt utreds. Men det kommer han säkert inte att göra. Han kommer nog att sitta kvar ändå.

Så till ett banarbete där allt fungerade enligt planerna, vilket ju i sanningens namn är det vanliga, nämligen det mellan Göteborg och Trollhättan. Jag brukar åka till Trollhättan för att övervaka den sista utväxlingen till buss och avtacka stationsvärdarna, som slitit hårt under fem veckor för att få allt i övergången mellan tåg och buss att fungera. Det blir också tillfälle att tacka bussförarna. Ja, inte alla förstås men i alla fall de fyra som är på plats för att köra de sista bussarna. Så gjorde jag också i söndags men det blev ingen utväxling att övervaka. Arbetet var nämligen klart cirka fyra timmar tidigare än planerat och det sista tåget från Oslo till Göteborg kunde därför gå hela vägen. Sådana avvikelser från det uppgjorda banutnyttjandeavtalet är bara positiva. Tack till alla som jobbat med detta och gjort ett bra jobb! Antagligen var det bara en olycklig slump att tre tåg av sex Oslo-Göteborg i går blev kraftigt försenade på grund av krånglande strömförsörjning. Eller också var det åskan.

Jag har fått lite extra motion de två senaste dagarna. Min fars rosfeber bröt nämligen ut igen i söndags så det blev att åka in till akuten. Sedan blev han inlagd på infektionskliniken men skrevs ut igen i förmiddags med lite medicin och förhållningsorder. Under tiden har jag fått agera hundvakt till beaglarna Pajo och August. Dessa hundar kräver fyra promenader om dagen på sammanlagt två timmar. Så det har blivit nyttig motion för min kalaskula och mitt knä. Jag har också haft trevligt sällskap av dem på nätterna och vi har alla tre tydligen samma intresse: sova länge på morgnarna.

lördag 8 augusti 2009

Skäms Banverket

I morgon är det sista dagen för avstängningen av tågtrafiken Göteborg-Trollhättan för den här gången. Likaså för Mjölby-Motala. Det skulle också varit det för linjen Laholm-Ängelholm men så blev det inte. Banverket meddelade nämligen sent i går eftermiddag att de blivit lite försenade. Närmare bestämt en hel vecka.

Det övergår mitt missförstånd att ett planerat banarbete på fem veckor kan dra över med en hel vecka. Jag kan inte heller för mitt liv förstå att man upptäcker det två dagar innan arbetet skulle vara färdigt. Det värsta av allt är att Banverket tycks anse detta som en skitsak av sådan karaktär att man inte ens informerat vare sig järnvägsföretag eller allmänhet om orsaken. Helsingborgs Dagblad intervjuade Banverkets pressansvariga, som inte visste någonting utan hade hört något om att "nog skulle bero på kontaktledningen". Dessutom går vederbörande ut och säger att det kanske inte går att få tag i några ersättningsbussar. "Men vi jobbar på det tillsammans med operatörerna". Kyss mig! Banverket jobbar inte på att skaffa ersättningsbussar. Tågoperatörerna DSBFirst med hjälp av Skånetrafiken och SJ med hjälp av Bussakuten kommer att klara detta. Inte minst för att det finns fullt upp med lojala bussbolag som hjälper "konkurrenten". Så det finns väl ingen anledning till oro, även om det kommer att bli besvärligt.

På måndag kommer alltså resenärerna att till sin överraskning finna att alla offentliggjorda tidtabeller inte gäller. Det blir buss mellan Laholm och Ängelholm och det blir tågförseningar. Tågbolagen får nu jobba för fullt under helgen med att anpassa fordonsomlopp och personalturer. Detta för att Banverket inte förmått bli färdiga i avtalad tid och helgarbetet dessutom därför att de meddelat detta för sent.

Hur sådant här kan inträffa får väl framtiden utvisa. Men det vill till att Banverket kan få fram en bra förklaring till dels själva dröjsmålet, dels den sena informationen. Annars är detta en fråga av den digniteten att Banverkets generaldirektör Minoo Akhtarzand bör allvarligt överväga att avgå. Infrastrukturminister Åsa Torstensson får sitta kvar tills vi ser om hon nu vågar ta till krafttag mot Banverket? Jag tror med andra ord att hon också sitter löst till.

Nu får vi väl se hur det går. Enligt avtal med Banverket skall de stå för operatörernas merkostnader när de bryter avtal och överskrider tiden för ett banarbete. Jag har erfarenhet av att kräva Banverket i sådana fall. Det var ett enormt jobb där man i princip fick motivera varenda krona. Jag säger inte att det blir så nu, men jag tillåter mig vara skeptisk. Banverket kommer inte godvilligt att stå för de kostnader de själva orsakat genom att bryta avtal. Kom ihåg: det var här ni läste det först.


Under tiden får resenärerna Göteborg-Malmö-Köpenhamn en besvärlig resa. Tågpersonalen frontar gentemot resenärerna och får ta en massa skit för sådant de inte kan rå för det minsta. Inte ens det företag de är anställda av rår för det. Alltmedan de ansvariga på Banverket antagligen kommer undan helt. Det känns så jävla orättvist även om jag inte på något sätt hör till de drabbade. Men jag känner starkt för dem och jag vet vilka problem man ställs inför i sådana här fall.



Infrastrukturmnister som nu bör ta i med hårdhandskarna alternativ avgå.

Hit men inte längre. I Laholm är det stopp för Öresundstågen...

... och resenärerna får ännu en vecka byta till buss. Fast den här veckan har de inte förberetts på detta.

Trevligt i Tidaholm

I går hade jag bestämt mig för att göra en utfärd. Inte till något särskilt mål och inte för att hälsa på någon utan bara att åka omkring för att reta Gröna bilister. Jag hade tre olika alternativ: Bohuslän, Småland och Skaraborg. Jag hade svårt för att bestämma mig varför jag gjorde som min mamma brukade göra i sådana tillfällen. Lade patiens för att få råd. Den sade att jag skulle åka till Småland. Så jag åkte till Skaraborg.

Det blev några stopp på vägen för att fotografera kyrkor innan jag kom till Tidaholm och fann att det var fullt på alla parkeringsplatser. Men då hade jag glömt att titta till höger. Där fanns en jättestor parkering i det närmaste tom bara ett stenkast från centrum. Gick runt och tittade lite i stan och fotograferade några bussar vid Resecentrum innan jag såg en skylt "Vulcanön". Det lät spännande så jag gick dit och såg Tidaholms museum i ett vitt hus. Jag kom ihåg att någon pratat om att det fanns gamla bilar där. Tidaholm var fram till 1930-talet ett känt bilmärke när det gällde bussar, lastbilar och brandbilar. Museet är inrymt i Vulcans gamla tändsticksfabrik.

När jag kommer in så berättar tjejen i receptionen om vad som finns i museet och så lägger hon till:
- Vi har gamla bilar också. När du tittat på allt härinne så säg bara till så skall jag visa var de står.
Jag förstår inte hur hon kunde se på mig att jag var intresserad av gamla bilar. Syns det så tydligt?

Nåväl, jag gick först runt och tittade på den vanliga utställningen. Där fanns lite prylar från den tid det gick järnväg till Tidaholm, ett antal hästkärror, en brandbil, en skolsal och en fabrikssal från Vulcans tid. För att nu nämna lite av allt som fanns att se.

Här fanns också en utställning med fotografen och författaren Åke Mokvists bilder. Bland annat bilder från Grönland och Nordkalotten. Men framför allt fäste jag mig vid bilderna "De ovanliga" efter Mokvists bok med samma namn. Den handlar alltså om människor som valt att leva lite utanför det etablerade samhället. Bland dessa fann jag faktiskt en bekant. Nåväl, bekant och bekant men jag växlade en gång några ord med henne på tåget mellan Göteborg och Borås. Nämligen Helena Langenhed, lokalt mer känd som "flygvärdinnan". Flygvärdinna har hon aldrig varit men väl förestått Kanslishusets restaurang och jobbat på svenska ambassaden i Lissabon. Hon lär ha varit oerhört vacker i sin ungdom. Så småningom drog hon sig tillbaka till Hindås mitt emellan Borås och Göteborg. Där drog hon sig tillbaka till en gård men kom i konflikt med grannarna. Antagligen var det några av dessa som brände ned huvudbyggnaden och hon bodde de sista dryga 20 åren i sitt liv i en arbetarbod där det vare sig fanns värme, el eller telefon. Samtidigt drog hon sig alltmer undan umgänge, men författarna Dan Korn och Åke Mokvist brukade ibland hälsa på henne och vittnar om en mycket spirituell och trevlig kvinna som inte alls sköt skarpt på dem trots att grannarna sa att hon skulle göra det. Helena omkom när hennes bod brann och det misstänks att branden var anlagd. Kanske hon rent av hade blivit mördad innan. Anledningen kan ha varit pengar. Det gick rykten om att hon var rik och det var hon. Bara gården var värd 5 miljoner kronor, som några avlägsna släktingar bråkade om efter hennes död. Varför får man veta om dessa fascinerande människor först när de är borta? Jag hade ju inte en aning om att den milt sagt smutsiga damen på tåget klädd i trasor var något annat än en tokfia, som tidigt hamnat utanför samhället. http://www.tidaholm.se/kultur/bilder/mus/ake_mokvist1_600.jpg

Så blev det då dags för bilarna. Först visades en "långtradare" från 1933 som just gjorts i ordning. Det har varit 15 års jobb för detta. Men nu är den fin:

I den stora (nåja) bilhallen hittade jag bland annat denna brandbil med den sedvanliga Bugatti-inspirerade fronten. Den är från 1929.

Och så kronan på verket. Denna buss är från 1925 och restaurerades under åren 1987-1994. Sammanlagt tog det 3 800 timmar. En buss av samma typ gick på sin tid på linjen Tidaholm-Hjo, varför bussen restaurerades i det utförandet.
Efter att ha sett museet och gått runt i den vackra parken, där Tidan rinner igenom, åt jag en utmärkt buffélunch på den grekiska restaurangen Athena vid Gamla Torget. Rejält tilltaget för 75 spänn: köttfärslimpa med grönsaker och grillspett. De senare så goda att det var nära jag bad om receptet. Den rikliga salladsbuffén kunde man också komplettera med pizzabitar om man ville. Resan gick sedan vidare till Hjo och Göta kanal, men mer därom i en kommande blogg.

måndag 3 augusti 2009

Bussen i Sverige har fyllt 110 år

Det är i år 110 år sedan den första bussen rullade i Sverige. Det var den s k Bullerbussen, som skrämde slag på folk utmed Drottninggatan i Stockholm. Den blev inte långvarig och det dröjde mer än 10 år innan någon vågade etablera en ny busslinje. Men vi vann i alla fall över Norge vars första busslinje gick mellan Molde och Batnfjordsøra år 1908. Då såg det ut så här:

Ja, lite fusk och rackartyg är det med bilden för den är tagen vid jubileet förra året. Då var det nästan 100 bussar samlade. Inte riktigt lika många var det när Bussen i Sverige 110 år firades i Katrineholm i går. Men tar man bort en nolla (och en nolla betyder ju ändå inget) så stämmer det. Ett 10-tal äldre bussar hade alltså samlats på busstationen i Katrineholm för att celebrera jubileet.

Bland dessa var det många som var tillverkade i Katrineholm, närmare bestämt hos SKV Svenska Karosseriverkstäderna. Den här bussen t ex, som tillhör min gode vän Magnus i Jönköping och som vi åkte till Katrineholm. Här har den stannat vid den gamla fabriken. Den lades dock ned 1961 då en ny togs i bruk och eftersom denna buss är från 1966 har den tillverkats i den nya.

Men också den här som tillhör en annan av mina vänner, Björn i Ösmo. Den som känner till bussfärger kan genast se att den en gång rullade "på Björknäs", alltså Busstrafiken Stockholm-Björknäs-Värmdö.

SKV gjorde också så kallade helbyggda bussar. Något de kanske inte borde ha gjort. Dessa stadsbussar användes i fem svenska städer: Linköping (varifrån den på bilden kommer) , Lund, Stockholm, Västerås och Uppsala. I den senare staden uttydes SKV som "Sandbloms kokande vänthallar". Sandblom var direktör för Uppsala Stads Trafik AB och den som stod för inköpen. Och det var mycket vanligt att bussarna kokade och blev stående utmed linjen. Annars var det trevliga bussar och något före sin tid.
Kan inte undanhålla er bilden på denna snyggt restaurerade Scania med SKV-kaross. Scania köpte för övrigt SKV-fabriken år 1968 och den blev sedan Scanias bussfabrik där flertalet av deras bussar tillverkas. I dag tillverkas bussar av det helsvenska märket Scania i Polen. TGOJ var ett järnvägsbolag, som på den tiden körde såväl persontrafik som godståg. I synnerhet malmtåg mellan Grängesberg och Oxelösund. Företaget finns kvar ännu men kör nu bara godstrafik och ägs av statliga Green Cargo. Men de körde på sin tid också bussar.

Det blev alltså en trevlig dag i Katrineholm i går. Här hemma går det på ungefär som vanligt. Min far blev kallad till läkare i dag eftersom hans rosfeber inte ville ge sig. Så jag hade ställt in mig på att han skulle få tillbringa en tid på sjukhus och jag skulle få ägna den närmsta veckan åt att vara hundvakt. Men hans värdena hade blivit betydligt bättre så han fick åka hem igen och fortsätta med antibiotika-kuren. Vi får väl hoppas att den tar kål på rosfebern den här gången.

I kväll var det andra avsnittet av den fantastiska norska serien "Himmelblå" och även om det var lite konflikter och bråk på den ödsliga ön i Nordnorge så ordnade det upp sig mot slutet. Marit och Kim fick varann och Marit fick ett kommunalt bidrag till sin restaurang- och pensionatsrörelse. Varför är norrmännen så bra på TV-serier? Nåväl, vi har ju Hedebyborna men den är mer än 30 år gammal. Dock fortfarande sevärd. I gårdagens avsnitt fanns många roliga episoder som när majoren sköt sig i foten och trodde att han skulle dö när det i själva verket bara blev en liten rispa. Eller när Nora Setterlind helt apropå flyttade in hos Stora Småland i Södertälje och han fick stora problem med att komma ihåg att inte ha kepsen på sig inomhus. Det är bara fyra avsnitt kvar nu. Missa dem inte!