torsdag 31 december 2009

Ett dåligt år för media

Det snart gångna året har media inte alltid visat sig från sin bästa sida. Jag kommer att tänka på följande tre händelser.

1. Wanja Lundby-Wedin
När Expressen intervjuade Wanja Lundy-Wedin utanför hennes hem i maj. Bara detta att jaga henne utanför bostaden. Men nu var det ännu värre: Den kvinna de intervjuade var inte alls Wanja. Det togs bilder men ändå upptäckte ingen på Expressen att det var fel person. Så Wanjas uttalanden - som milt sagt inte var hedrande för henne - kom ut i en artikel. När Expressen uppmärksammades på sin dundertabbe kom en lam ursäkt. Till Wanja. Men inte till läsarna.

2. Svininfluensan
Katastrofrubrikerna kom fram och det skulle vara rena turen om det inte skulle bli den värsta pandemin genom tiderna. Värre än spanska sjukan åren 1918-1920. Att informera om sådana triviala saker som att det då var ett Europa försvagat av första världskriget och med en undermålig läkarorganisation, där läkare i stod sett bara fanns för de rika medan de fattiga (det vill säga nästan alla) fick gå till bysmeden eller någon klok gumma, var inte nödvändigt. Då hade man ju inte sålt lika många lösnummer.

När det inte blev något av den första influensa-epidemin blev tidningarna väldigt besvikna och skrev "vänta bara, det blir en ännu värre våg i höst". Jo, där hade de ju rätt. Tidningarna rapporterade om hur många som låg inlagda på sjukhus för svininfluensan. I Borås var det som mest 10 stycken. Men blev det fler då skulle hela sjukvården drabbas. Turligt nog blev det aldrig 11. Mindre än 20 omkom i svininfluensan, nästan alla svårt sjuka redan innan. Det är naturligtvis inget att raljera över, men det omkommer betydligt flera i den vanliga säsongsinfluensan.

Nu blev det ju inte så mycket av den här höst-pandemi-vågen heller. Men bortemot 3 procent av befolkningen insjuknade i alla fall. Om man räknar bort all normal förkylning, all bakfylla och annat som skylldes som svininfluensa blir det kanske 1 procent kvar. Men så körde Tiger Woods in i ett träd och då gick influensan över. I varje fall slutade tidningarna att skriva om den. Bar någon enstaka försökte hålla upp lösnummerförsäljningen genom att skriva "Vänta bara till i vår, då kommer den".

Men häromdagen meddelade Smittskydsinstitutet först att det var ingen risk att den skulle komma i vår, sedan modifierade de sig till att det var liten risk. Tänkte de på lösnummerförsäljningen? Så nu har de flesta tydligen vaccinerat sig i onödan fast då försöker de ansvariga understödda av media rädda ansiktet: det är tack vare vaccineringarna som vi inte fått någon pandemi. Märkligt med vaccinering som skyddar retroaktivt. De flesta har vaccinerat sig sedan influensan avtagit.

3. Flyktingpojkarna i Sävsjö
Fem killar från 14 år och uppåt fick för sig att de skulle tjuvåka med tåget från Alvesta på julafton. Eftersom de inte hade några biljetter och inga pengar att betala dem med blev de avvisade från tåget i Sävsjö. SJ meddelade polisen som naturligtvis inte hade något folk och de unga började vandra utmed järnvägen på en skogsväg, där de hittades.

Nu hade de här killarna fördelen att de var av afghanskt ursprung. Därför berättade de en otrolig historia om att de blivit insmugglade och åkt i 18 dagar - eller om det var 12 eller 7 - i en container i en lastbil och blivit avsläppta på en skogsväg utanför Sävsjö. Grabbarna blev omhändertagna av en frikyrka, där pastorn gick på hela historien. Kanske inte så märkligt, en pastor skall naturligtvis tänka gott om alla. Det står ju i instruktionsboken - Bibeln, menar jag.
Polisen trodde säkert inte på dem men de sa inget. Så fick då en journalist tag i historien, svalde de med hull och hår och kontrollerade inget. Alla andra nyhetsmedia hängde på, det var ju julledigheter så det fanns ingen som kunde kolla. Inte tänka heller tydligen.

Så kom då, när det blev vardag igen, den sanna historien om hur grabbarna kommit till Sävsjö fram. Vad gör då tidningarna? Ber läsekretsen om ursäkt? Icke! Skriver att vi gick på en rövarhistoria? Icke! Anklagar SJ för hela händelseförlopet? Just det!

Ännu har inte hela sanningen kommit fram. Den lär heller inte göra det. Det ser tidningarna till. Min version är inte heller nödvändigtvis den riktiga. Men det är den jag kommit fram till genom att lägga ihop de fakta som trots allt kommit fram i media. Och så göra något som inte alls är skadligt. Tänka.


I Borås håller vi nu på att frysa in. Termometern visar i detta nu -15,5 grader. Och det är snart klockan 12 och hundarna skall ut. Jag funderar på att hugga av dem svansen för då kommer de i alla fall in snabbare så att inte huset hinner bli lika utkylt.

Med denna blogg ber jag att få önska ett Gott Nytt År och ett 2010 som blir bättre än 2009. Fast 2009 har ju haft sina ljuspunkter. Börsen har t ex aldrig gått upp så mycket. Och själv har jag aldrig haft så mycket pengar som jag hade när jag kollade i söndags.

onsdag 23 december 2009

God Jul och Gott Nytt År


Skickar denna julhälsning till alla mina vänner som jag inte når på annat sätt. Bilden är tagen under min resa till Grönland sommaren 2008 och visar glaciären längst in i Evighedsfjorden. Kommer klimatet att klara sig så att vi kan se detta naturfenomen även i framtiden.
(Klicka på bilden så blir hälsningen ännu större!)

onsdag 16 december 2009

En järnvägsprofil har gått bort

I Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen meddelades i kväll att Sonny Hultberg har gått bort. Jag skrev därför följande minnesord om honom där, men jag vill hedra minnet av honom genom att även återge dessa på bloggen.

Sonny sålde tidningar och godis på tågen i 50 år. Först som ett av över 300 tågbud anställda av Pressbyrån men de sista åren som egen företagare i vad som mot slutet var ett enmansföretag. Alltid lika glad och lika vänlig. Hjälpte man honom ombord med tidningsvagnen, som han själv konstruerat, fick man alltid några tidningar som tack för hjälpen. Han var också på sin tid den som sålde flest lösnummer av tidningen järnvägar!, som jag var inbland i som redaktionssekreterare.

Sonny var med om ett par svåra tågolyckor men klarade sig oskadd från dem alla. Han hindrade också en olycka genom sin uppmärksamhet. Han tyckte inte det lät som vanligt i restaurangvagnen och drog därför i nödbromsen. Personalen där hade inte märkt något men det visade sig vara varmgång i ett lager och vagnen hade kanske klarat sig ett par kilometer till innan den spårat ur om inte Sonny stoppat tåget.

Sonny var också modellbyggare och han byggde bland annat en modell av en tågolycka vid Rörvik, där fler vagnar spårade ur. Han hade också planer på att bygga en modell av Getå-olyckan 1918 men jag vet inte om den kom till stånd.

Mest känd för allmänheten var nog Sonny för sin skåpmoped där fronten såg ut precis som ett Rc-lok. Ofta när han körde på plattformarna med den kunde man höra resande säga: - Nu kommer visst tåget. Nä, det var ju bara en moped.

Jag hade ingen kontakt med Sonny de senaste 20 åren. Det är sådant man ångrar nu. Det är ju rätt lätt att lyfta telefonen och ringa. Ändå känns det som en riktigt god vän har gått bort. Järnvägssverige borde sörja sin mest trofaste medarbetare. Sådana profiler kommer aldrig mer att jobba vid järnvägen.

Frid över Ditt minne, Sonny. Och tack för allt roligt och vänligt du sagt.

fredag 11 december 2009

Svininfluensavaccinerad

Så har jag då gjort vad som myndigheterna har fått att låta som en samhällelig plikt. Nämligen vaccinerat mig mot svininfluensan - eller nya influensan som vårdcentralens skyltar envisades med att kalla den. Så nu sitter jag här med en lite öm och värkande arm, men värken kanske beror på att jag passade på att besöka julbodarna vid Stora torget och köpte årets ranson av rökta korvar (fyra för 120 kronor: älg, ren, vildsvin x 2) och hjortronsylt. Om den senare stod det att det var hög bärhalt och det märktes när jag skulle bära hem alltsammans.

Jag skulle ha vaccinerat mig långt tidigare för nu hände ju just det som jag var rädd för, nämligen att influensaepidiemin skulle hinna gå över innan jag hann vaccinera mig. Men nu tröstar mig media i alla fall med att det kan komma en ny våg till våren och då är Ragnarök och Harmageddon nära. Om man inte vaccinerat sig vill säga. Jag har dock inte tillhört någon av de grupper som fått vaccinera sig förrän nu. Denna vecka öppnade sig paradiset även för oss som inte tillhör någon riskgrupp. Väntrummet var fullt av folk, de flesta verkade mycket skröpliga. Men tillhörde tydligen inte någon riskgrupp. Så det blev att vänta 40 minuter innan den yngsta, sötaste och trevligaste av sköterskorna tog hand om mig och gav mig sprutan.

Det var nära att det gick fel. Jag hade nummer 16 och när nummer 15 kallades in var det spännande att se vem som skulle hämta in mig. Först kom den äldsta sjuksköterskan men hon gick tydligen på rast. Sedan kom den manliga sjuksköterskan (jo, det heter så) och gick tydligen också på rast. Så kom hon då och log som en ängel. Lite absurt kanske med denna försmak av himmelen. Emma hette hon. Men den manliga sjuksköterskan hette Gabriel.

Om det gjorde ont? Ja, det är klart att det gjorde. Men inte så farligt. Så nu får vi se vad som händer: jag läste om alla de biverkningar jag kan drabbas av. Tydligen kan jag få feber och något som liknar influensa av själva sprutan. Hittills har jag alltid blivit sjuk av alla vaccinsprutor jag tagit. När jag tog Calmette-vaccinationen (mot TBC) blev jag riktigt sjuk och fick inflammation i såret och ett fult ärr som först på senare år försvunnit. Det beror dock på att det täcks av fett.

13 dagar kvar till jul. På söndag är det tidtabellsskifte för både tågen och lokalbussar. I år var det helt rätt i tidtabellen Göteborg-Oslo så det blir inga nödinsatser på julaftons kväll.

Förresten är det inte konstigt att när Tiger Woods hade bråkat med sin svenska fru om att han tagit fel på hål och var påtänd och körde in bilen i ett träd så upphörde plötsligt svininfluensan. I varje fall slutade tidningarna att skriva om den då. Anna Anka har visst skilt sig från Paul också men hon skall vara med i TV på julafton i alla fall. Så om ni tycker att årets avsnitt av Kalle Anka är det fånigaste hittills så beror det nog på att ni råkat få in TV3 i stället för SVT1. Anna Anka lär för övrigt vara syster till Kalle Anka. Fast mer känd under namnet Dumbella. Tja, det ligger något i det.

torsdag 10 december 2009

Nostalgikväll

Jag brukar ligga lite efter i mitt radiolyssnande. Förr tog jag ikapp det med att spela in de radioprogram jag ville höra på kassettband med timer. Men nu har vi ju webben där Sveriges Radios program kan lyssnas på i 30 dagar efter det de sänts. Därför kom det sig att jag först i går kväll kom att lyssna på Anders Eldemans utmärkta nostalgiprogram Da capo, som sändes i söndags. Det var bra som vanligt och minsann, spelade han inte "Han hette Elmer" med Alice Babs. Ni kan också höra den här.

http://www.youtube.com/watch?v=EbePQI-L714

Jag hade en kollega som hette Elmer och han påstod att låten handlade om honom. Varde hur det vill med den saken men det skulle i alla fall ha varit så att min kollega Elmer i sin ungdom var tyngdlyftare. Charmör var han dessutom långt in på gammeldagar. Så omöjligt är det ju inte. Men att Roland Eiworth skulle ha haft en ung man i norra Skåne i tankarna när han skrev texten är nog rätt otroligt. Men möjligen att han lät sig inspireras av en rubrik i Torra Skåne (Norra Skåne skall det visst vara): "Elmer - starkast i byn". Artikeln var för övrigt skriven av Bengt Nilsson. Men frågan är ju vem som kom först: hönan eller ägget?

Denne Nilsson kom för övrigt sedan till Svenska Dagbladet där han träffade en kollega som hette Karl Anders Adrup. Han tyckte det lät kul och bytte därför efternamn till Bedrup. Där fanns också en kollega som hette Lennart Karlsson. Han bytte namn till Cedrup. Så vid något tillfälle lär alla tre varit på plats och presenterade sig i den ordning de stod:
- Adrup
- Bedrup
- Cedrup
Han som de presenterade sig för lär ha blivit rejält förbannad. Bengt Bedrup känner väl åtminstone de något till åren komna till som sportkommentator i TV. Bland annat gjorde Bosse Parnevik en rolig imitation på honom där han intresserade sig mer för vad hockeyspelarnas skridskor vägde och när deras mostrar fyllde år än för spelet.

Men nu var det "Han hette Elmer". Jag har nämligen ett alldeles speciellt minne kopplat till den låten. Det var i Ystad sommaren 1983. Jag hade just börjat jobba med konferensvagnar på SJ. Ett helt jungfruligt område där jag i stort sett fick göra det jag ville. Så när de ringde från Riksradion och ville ha en turné från Ystad till Haparanda med en konferensvagn inredd som radiostudio och en bit av grammofonarkivet sa jag dumt nog ja. Hade jag anat hur mycket jobb det skulle bli och vilket rykte detta skulle ge mig på SJ så hade jag nog sagt nej och/eller slängt på luren. Femton år senare när jag presenterade mig inom företaget så hände det att den jag träffade inledde med "Jaha, det var du med det där jippot med radion".

I dag är jag dock glad att jag inte sa nej, för det visade sig att det var väldigt trevligt att jobba med radions folk. Det var den sommaren jag mötte Kjäll Fröderberg första gången och det blev början till en lång vänskap, tyvärr dock något försummad de senaste åren. Genom Kjäll fick jag träffa självaste Hasse Tellemar, som var precis lika trevlig som han lät i "Ring så spelar vi". Jag hade ett förbehåll för att inte stoppa turnén: att jag fick önska en låt i första programmet. Jovisst, det fick jag och det blev - ja, ni har redan gissat det förstås - "Han hette Elmer

Nu var det lite sur stämning i Ystad. Det var nämligen så att P4:s förmiddagsprogram skulle sändas från vagnen. En och en halv timme med skivor. Det var meningen att Simrishamns populäre lokalreporter Walde Bengtsson skulle leda programmet, men det var något problem med att han hade semester och inte fick jobba under denna. Så i stället fick en annan hoppa in, och det var självaste Kersti Adams-Ray. Där satt jag alltså i Ystad och pratade radioprogram med min tonårsidol i egen hög person. Hon skulle ha ett skånskt tema och hur skulle då "Han hette Elmer" komma in där.
- Jo, jag kommer nog på något, sa hon, för den måste vi bara ha med eftersom den har tåganknytning.
Programmet gick - direktsändning - och Elmer kom och Kersti sa att den här melodin har skånsk anknytning för arrangemanget är gjort av Harry Arnold och han är från Malmö.

Efter programmet stod några tanter utanför vagnen och tackade Kersti för det utmärkta skivvalet. Hon tackade förstås och undrade om det var någon särskild skiva de gillat.
- Ja, vi gillade "Han hette Elmer". Annars var det väl inte så mycket vi gillade.
Radiofolket hade väldigt roligt åt detta.

Finns ännu en epilog: en morgon när jag var ledig ringde Elmer. Ja, inte Elmer i låten utan kollegan (om det nu inte var samma person):
- Jo, Staffan, du som är så duktig på att spela över...
Jag kände hur hjärtat liksom stannade. Hade jag sagt eller gjort något som retat honom. Jag hade en viss förmåga att göra sådant på den tiden, nämligen.
- ... kan du inte spela över "Han hette Elmer" på ett band åt mig för jag skall hålla föredrag för grannarna och tänkte inleda med den låten.
Jag drog en lättnadens suck och nu vet ni att det var jag som uppfann fildelningen redan 1983. Men det är ju preskriberat nu.

Hittade några blekta bilder på vagnen och loket som drog bort den. Min nya scanner har väl inte helt lyckats återställa dem i ursprungligt skick men håll till godo i alla fall. Och klickar ni på dem så blir de större.


onsdag 9 december 2009

Ett livstecken

Jag ville bara passa på att tala om att jag lever men det har varit så mycket annat så det har inte blivit tid till bloggande. En ny scanner så att jag kan med hyfsat resultat scanna mina diabilder t ex. Så är det snart tidtabellsskifte och på söndag börjar Tågkompaniet köra i Värmland. Innan dess skall jag ha klart planeringen för ersättningsbussar om nu tågen av någon anledning inte skulle gå. Tror ni att jag hinner?

Ett exempel på vad den nya scannern förmår. Klicka så blir bilden större:

Vi hörs när jag fått lite bättre tid. I morgon kväll eller så.