Utanför mitt fönster har det pågått utgrävningar i ett par dagar. Det såg ut så här:
Nu har man tydligen hittat det men sökte efter för just nu håller man på att fylla igen det man grävde upp i går. Visst vet jag att Borås är gammalt. Staden grundades av Gustav II Adolf år 1621. Dock gjorde han som alla duktiga konstnärer och stadsgrundare en kladd först. Den fick heta Göteborg, som alltså grundades samma år. Länge har jag försökt påvisa i min forskning att Gustav II Adolf grundade staden just här på berget där i dag stadsdelen Kristineberg ligger. Så jag väntade på de arkeologiska bevisen på att jag hade rätt och kanske skulle bli hedersdoktor vid Borås Högskola.
Men tyvärr... Jag pratade med killarna som grävde och de berättade att de håller på att lägga om vägbanan som sjunkit och var gång det regnar lite grann bildas en stor sjö utanför min ingång. Så nu har det förhoppningsvis rättat till detta och min isolering har brutits. Så länge de jobbat har det nämligen inte gått att köra bil fram till porten. Mot den bakgrunden är det berömvärt att jobbet gått snabbt.
En blogg som jag hållit på med i sedan juli 2008. Den handlar mycket om tåg och bussar men också om vardagslivets små glädjeämnen och förtretligheter. Skriv gärna en kommentar på mina inlägg men du måste ange ditt namn (det riktiga eller en känd signatur). Annars godkänner jag vanligtvis inte din kommentar. Var god respektera upphovsrätten för de bilder jag lägger ut på bloggen. Kontakta mig om du vill använda dem annat än rent privat.
torsdag 28 november 2013
onsdag 27 november 2013
Nu är gamla 45an åter på Volvo-museet
Det var lite stökigt i år med gamla 45ans uppställning på Volvos museum i Arendal utanför Göteborg. Först ville de ha bussen men sedan skulle det bli lite stökigt i samband med en planerad ombyggnad så de ville de inte ha den. Men än en gång ändrade de sig så den 25 november körde vi ned bussen från uppställningen utanför Borås till Arendal.
Gamla 45an är en Volvo B513 med SKV-kaross från 1945. Bussen tillhörde en gång SJ i Hässelby utanför Stockholm. Efter en allvarlig krockskada i slutet av 1950-talet skickades bussen till SJ:s huvudverkstad i Örebro för reparation. Där gjordes den i ordning i syfte att användas som museibuss, men ödet ville lite annorlunda. Den kom att ställas upp i ett garage i Dalsjöfors utanför Borås, där den blev mer eller mindre bortglömd. Men 1981 skulle garaget rivas och då bildades en klubb bland SJ:s bussförare i Borås för att bevara den - Klubb Gamla 45an. Bussen ägdes fortfarande av SJ och var med över till Swebus, men 2004 fick klubben köpa den för det facila priset av 500 kronor plus moms. Men då hade klubbens medlemmar lagt ned tusentals arbetstimmar på att hålla bussen i ordning.
Ibland undrar man över ödet. Om inte den här krockskadan hade inträffat hade bussen antagligen fått rulla fram till högertrafikens införande 1967. Därefter hade den liksom så gott som alla andra bussar som redan rullade på övertid skickats till skrot. Men nu ville ödet annorlunda och den har fått ett rejält förlängt liv.
För ett par år sedan hörde Volvo-museet av sig och undrade om de fick låna bussen under vinterhalvåret, då klubben ändå inte använder bussen och den står uppställd i ett kallgarage en dryg mil utanför Borås. Det var naturligtvis en winwin-situation: bussen fick stå varmt och museet fick en pärla att visa upp. För övrigt Volvos första busschassi med dieselmotor som såldes till kund.
Innan vi kunde köra ner bussen måste den besiktigas. Så här står den i väntan på besiktning utanför Besikta vid Ramnaslätt.
Besiktningen gick bra. Ett par muntliga påpekanden men inget på papper. Besiktningskillarna blev eld och lågor när de såg den gamla fina bussen och i synnerhet blev han som fick i uppdrag att provköra den efteråt glad.
I måndags, den 25 november, var det så dags för fyra medlemmar i klubben - Bror, Dennis, Rune och jag - att stiga upp tidigt för att köra ned bussen. Det vill säga att Bror och Dennis turades om att ratta den medan Rune och jag åkte i följebilen. Att ratta bussen är aningen trögt eftersom servo saknas. Dessutom är den högerstyrd så det gäller att hålla ordning på vad som händer till vänster. Men på utsatt tid kom vi fram till Arendal, faktiskt på minuten. Först skulle den tvättas och när detta är gjort backar Bror ut den från tvätthallen.
Så ställs den upp för fotografering denna soliga förvinterdag. Ser ni hur den glänser?
Att starta upp en museibuss är ganska stökigt och eftersom det rörde sig om en kortare förflyttning så användes i stället handkraft och en truck. Sista biten fick vi hjälpa museets killar med att skjuta in den.
Så var det då för oss klart att backa in bussen.
Trångt var det men Dennis fick hjälp med dirigering. Med en sådan här buss får man tänka sig för ordentligt så man lägger om ratten i rätt ögonblick.
Men så kom då bussen på plats och den nye museichefen Sören Nyeboe, som tillträdde i maj i år, kom ned för att titta på "nyförvärvet" och han var mycket nöjd. Särskilt nöjd var han med att så gott som allt i bussen är original.
Nu skall den gamla trotjänaren stå på museet fram till april 2014. Den som är i närheten av Göteborg och vill titta på den kan bege sig till Volvo-museet.
Större bild? Klicka på den med mushjulet så får du det.
Gamla 45an är en Volvo B513 med SKV-kaross från 1945. Bussen tillhörde en gång SJ i Hässelby utanför Stockholm. Efter en allvarlig krockskada i slutet av 1950-talet skickades bussen till SJ:s huvudverkstad i Örebro för reparation. Där gjordes den i ordning i syfte att användas som museibuss, men ödet ville lite annorlunda. Den kom att ställas upp i ett garage i Dalsjöfors utanför Borås, där den blev mer eller mindre bortglömd. Men 1981 skulle garaget rivas och då bildades en klubb bland SJ:s bussförare i Borås för att bevara den - Klubb Gamla 45an. Bussen ägdes fortfarande av SJ och var med över till Swebus, men 2004 fick klubben köpa den för det facila priset av 500 kronor plus moms. Men då hade klubbens medlemmar lagt ned tusentals arbetstimmar på att hålla bussen i ordning.
Ibland undrar man över ödet. Om inte den här krockskadan hade inträffat hade bussen antagligen fått rulla fram till högertrafikens införande 1967. Därefter hade den liksom så gott som alla andra bussar som redan rullade på övertid skickats till skrot. Men nu ville ödet annorlunda och den har fått ett rejält förlängt liv.
För ett par år sedan hörde Volvo-museet av sig och undrade om de fick låna bussen under vinterhalvåret, då klubben ändå inte använder bussen och den står uppställd i ett kallgarage en dryg mil utanför Borås. Det var naturligtvis en winwin-situation: bussen fick stå varmt och museet fick en pärla att visa upp. För övrigt Volvos första busschassi med dieselmotor som såldes till kund.
Innan vi kunde köra ner bussen måste den besiktigas. Så här står den i väntan på besiktning utanför Besikta vid Ramnaslätt.
Besiktningen gick bra. Ett par muntliga påpekanden men inget på papper. Besiktningskillarna blev eld och lågor när de såg den gamla fina bussen och i synnerhet blev han som fick i uppdrag att provköra den efteråt glad.
I måndags, den 25 november, var det så dags för fyra medlemmar i klubben - Bror, Dennis, Rune och jag - att stiga upp tidigt för att köra ned bussen. Det vill säga att Bror och Dennis turades om att ratta den medan Rune och jag åkte i följebilen. Att ratta bussen är aningen trögt eftersom servo saknas. Dessutom är den högerstyrd så det gäller att hålla ordning på vad som händer till vänster. Men på utsatt tid kom vi fram till Arendal, faktiskt på minuten. Först skulle den tvättas och när detta är gjort backar Bror ut den från tvätthallen.
Så ställs den upp för fotografering denna soliga förvinterdag. Ser ni hur den glänser?
Sedan blev det att köra de 200 meterna till museet där vi dock fick vänta utanför ett litet tag.
Orsaken var att den buss som tidigare stått på platsen måste ut. Det är en Volvo L202 med Vingåkers-kaross från 1949 som från början ägdes av Zetterblom i Norrköping. Sedan hamnade den hos omnibusägarna Andersson i Överum utanför Västervik. Därefter köptes den av en privatperson i Västervik, där den blev kvar till 2000 då Volvo köpte den.
Att starta upp en museibuss är ganska stökigt och eftersom det rörde sig om en kortare förflyttning så användes i stället handkraft och en truck. Sista biten fick vi hjälpa museets killar med att skjuta in den.
Så var det då för oss klart att backa in bussen.
Trångt var det men Dennis fick hjälp med dirigering. Med en sådan här buss får man tänka sig för ordentligt så man lägger om ratten i rätt ögonblick.
Men så kom då bussen på plats och den nye museichefen Sören Nyeboe, som tillträdde i maj i år, kom ned för att titta på "nyförvärvet" och han var mycket nöjd. Särskilt nöjd var han med att så gott som allt i bussen är original.
Nu skall den gamla trotjänaren stå på museet fram till april 2014. Den som är i närheten av Göteborg och vill titta på den kan bege sig till Volvo-museet.
Större bild? Klicka på den med mushjulet så får du det.
onsdag 20 november 2013
Nu kommer Snälltåget
Bilden visar Veolias tåg mellan Malmö och Stockholm en sensommardag i Alvesta. Det tåget går inte längre. Det vill säga det går men numera heter det Snälltåget. Veolia har nämligen bytt namn på sin egentrafik.
Jag tycker det är trevligt att Veolia återupplivar det här namnet. Namnet är dubbeltydigt. Egentligen är det snäll som är ett gammalsvenskt ord för snabb. Men vi associerar naturligtvis också till snäll i betydelsen hygglig, hjälpsam.
- Det gör inget om man är ful, bara man är snäll, sa alltid min farmor. Och det var hon också.
Snälltågen försvann från SJ sommaren 1980. De försvann till namnet alltså och började kallas resandetåg liksom tidigare persontåg och expresståg. Samt ilsnälltåg. Snälltågen gick fortare än persontågen genom att de bara stannade vid de större stationerna. Allra snabbast gick dock expresstågen.
När jag var ung på 1950-talet var det väldigt fint att åka snälltåg. Det kostade också extra. Hela tre kronor! Det var mycket om man t ex skulle resa Borås-Halmstad och det bara var snälltåg på sträckan Varberg-Halmstad. Men tänk detta att få åka snälltåg som bara stannade i Falkenberg. Det var annat än persontåget det (fast det var samma sorts vagnar) som stannade i småorter som Himle, Tvååker, Getinge och Gullbrandstorp.
Samt vid Halmstads Norra, vilket var den vanliga stationen för oss när vi hälsade på moster, som hade närmast till den. Men om vi åkte snälltåg så hamnade vi vid Halmstads central och fick ta taxi till moster. Det var mycket roligare - och bekvämare än att gå. Moster bodde för övrigt alldeles intill Västkustbanan så från hennes köksfönster hade jag god överblick över alla snälltåg som gick förbi. Samt expresstågen som gick under namnet Skandiapilen och gick mellan Köpenhamn och Oslo.
Av någon anledning kommer jag tänka på historien om den något tankspridde lokföraren:
- Förlåt, men sa lokmästarn att jag skulle vara god och köra snälltåget eller att jag skulle vara snäll och köra godståget?
Nu har alltså Veolia återupplivat namnet Snälltåget. Jag som trodde att jag aldrig skulle få åka snälltåg mer. Men nu kan det bli av. Dyrt är det inte heller. Från 149 kronor för en resa Malmö-Stockholm. Det gäller bara att hitta de resorna...
fredag 15 november 2013
Tågkompaniets personal avstår från julklappar och ger pengarna till Filippinerna
Svenska Tågkompaniet i Gävle har med fackföreningarnas stöd bestämt att inte ge några julklappar till personalen i år utan i stället skicka den summa dessa skulle kostat - cirka 75 000 kronor - till de katastrofdrabbade på Filippinerna.
Jag är stolt över att ha jobbat i åtta och ett halvt år för ett sådant företag. Jag hoppas att många fler företag gör likadant. Och vi andra kan ju också avstå från lite julklappar eller julmat och skicka en slant till de som behöver dem mycket mer.
Jag är stolt över att ha jobbat i åtta och ett halvt år för ett sådant företag. Jag hoppas att många fler företag gör likadant. Och vi andra kan ju också avstå från lite julklappar eller julmat och skicka en slant till de som behöver dem mycket mer.
fredag 1 november 2013
Öppet brev till chefen för Swebus
Det var storm i södra Sverige i måndags. Visserligen tog stormen en sydligare bana än vad SMHI prognosticerat varför det visade sig att många tåg ställdes in i onödan. Dock: hur skall Trafikverket göra när SMHI envisas med klass 3-varning fast vädret inte är värre än att det motiverat en klass 1-varning. "Vi trodde inte på SMHI för de har haft fel förut så vi körde tågen även om vi förstod att de skulle fastna på linjen om SMHI fått rätt".
Nu passar chefen för Swebus på att göra reklam för sitt företag i samband med detta. Det vore helt OK om det inte hade gjorts på redaktionell plats, till och med på Svenska Dagbladets högt ansedda debattsida.
Läs gärna på länken så förstår du bättre mina frågor till Swebus-chefen:
1. Hur har du tänkt dig att bussarna skall klara av en anstormning av uppemot 300 resenärer per tåg? Sådana tåg avgår en gång i timmen. Ja, det finns till och med tåg som har uppemot 600 resenärer.
2. Hur har du tänkt dit att ni skall klara av alla mellanstationer där inte Swebus stannar? Skövde t ex.
3. Varför skall tågbiljetten, som oftast är dyrare än bussbiljetten (där missade du en poäng), gälla på bussen när man kan lämna tillbaka sin tågbiljett och få pengarna tillbaka och köpa en bussbiljett i stället?
4. Hur hade du tänkt dig att klara av resandeströmmen Stockholm-Malmö(-Köpenhamn) när det går en buss om dagen och den går 11.05 från Stockholm? Dessutom går den bara torsdag, fredag och söndag. Skall resande åka via Göteborg med allt vad det innebär av långa restider?
5. Även om bussarna går i stormen så tar linjen Stockholm-Göteborg cirka 7 timmar att köra. Tåget klarar den sträckan på drygt 3 timmar - om det går. Tror du att resenärerna utan vidare tycker den restidsförlängningen är bra om de köpt en tågbiljett för över 1 000 kronor? Tycker du inte det är att lura kunden ännu mer?
6. Hur bär sig Swebus åt för att skaffa fram de cirka 40 bussar som skulle behövs bara för att ersätta mellan Stockholm och Göteborg? Finns ambitionen att ersätta Stockholm-Malmö också skulle det behövas 40 bussar till om alla skulle få följa med.
7. Hur kunde Swebus i måndags utlova att deras bussar skulle gå efter tidtabell? Åtminstone i två fall vet jag att det inte höll: dels i Uddevalla där bron på E6 var avstängd och dels i Halmstad, som stundtals var totalt isolerat.
8. Varför tar du inte kontakt med SJ och erbjuder de tjänster du föreslår? Det är möjligt att de skulle ta emot erbjudandet - i varje fall tills de inser att det är väldigt mycket tomma ord.
9. Slutligen: är Swebus verkligen så desperata att de griper efter varje halmstrå att få lite mer trafik? De alltmer slitna bussarna tyder på att det inte står så väl till inom företaget. Och nya bussar har inte köpts sedan våren 2010.
Edit 2013-11-02 kl 09.15:
Det är inte bara jag som reagerat över Palmkvists debattartikel. Tågoperatörernas vd Christel Wiman har t ex gjort det också:
/http://www.tagoperatorerna.se/sagt_gjort/debattartiklar_5/det-finns-redan-ett-samarbete
Ni läste väl för övrigt Joakim Palmkvists svar till mig som finns bland kommentarerna.
Nu passar chefen för Swebus på att göra reklam för sitt företag i samband med detta. Det vore helt OK om det inte hade gjorts på redaktionell plats, till och med på Svenska Dagbladets högt ansedda debattsida.
Läs gärna på länken så förstår du bättre mina frågor till Swebus-chefen:
1. Hur har du tänkt dig att bussarna skall klara av en anstormning av uppemot 300 resenärer per tåg? Sådana tåg avgår en gång i timmen. Ja, det finns till och med tåg som har uppemot 600 resenärer.
2. Hur har du tänkt dit att ni skall klara av alla mellanstationer där inte Swebus stannar? Skövde t ex.
3. Varför skall tågbiljetten, som oftast är dyrare än bussbiljetten (där missade du en poäng), gälla på bussen när man kan lämna tillbaka sin tågbiljett och få pengarna tillbaka och köpa en bussbiljett i stället?
4. Hur hade du tänkt dig att klara av resandeströmmen Stockholm-Malmö(-Köpenhamn) när det går en buss om dagen och den går 11.05 från Stockholm? Dessutom går den bara torsdag, fredag och söndag. Skall resande åka via Göteborg med allt vad det innebär av långa restider?
5. Även om bussarna går i stormen så tar linjen Stockholm-Göteborg cirka 7 timmar att köra. Tåget klarar den sträckan på drygt 3 timmar - om det går. Tror du att resenärerna utan vidare tycker den restidsförlängningen är bra om de köpt en tågbiljett för över 1 000 kronor? Tycker du inte det är att lura kunden ännu mer?
6. Hur bär sig Swebus åt för att skaffa fram de cirka 40 bussar som skulle behövs bara för att ersätta mellan Stockholm och Göteborg? Finns ambitionen att ersätta Stockholm-Malmö också skulle det behövas 40 bussar till om alla skulle få följa med.
7. Hur kunde Swebus i måndags utlova att deras bussar skulle gå efter tidtabell? Åtminstone i två fall vet jag att det inte höll: dels i Uddevalla där bron på E6 var avstängd och dels i Halmstad, som stundtals var totalt isolerat.
8. Varför tar du inte kontakt med SJ och erbjuder de tjänster du föreslår? Det är möjligt att de skulle ta emot erbjudandet - i varje fall tills de inser att det är väldigt mycket tomma ord.
9. Slutligen: är Swebus verkligen så desperata att de griper efter varje halmstrå att få lite mer trafik? De alltmer slitna bussarna tyder på att det inte står så väl till inom företaget. Och nya bussar har inte köpts sedan våren 2010.
Edit 2013-11-02 kl 09.15:
Det är inte bara jag som reagerat över Palmkvists debattartikel. Tågoperatörernas vd Christel Wiman har t ex gjort det också:
/http://www.tagoperatorerna.se/sagt_gjort/debattartiklar_5/det-finns-redan-ett-samarbete
Ni läste väl för övrigt Joakim Palmkvists svar till mig som finns bland kommentarerna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)