I dag på morgonen slog vintern tillbaka här i Västsverige till överraskning för många: SMHI, bilister och inte minst Trafikverket. Det blev nederbörd i form av regn, snö och hagel och så frös detta på och vägarna blev som riktigt bra skridskoisar. Inte blev det bättre av att det kom flera kraftiga snöbyar och att så gott som alla bilister redan bytt till sommardäck.
Media friskar i med att från den 16 april får man inte ha vinterdäck på bilen. Det man inte får är att ha på dubbdäck om det inte är vinterväglag. I dag var det vinterväglag och således fick man ha på dubbdäck men jag tror inte det är många som byter till dubbdäck innan de ger sig ut så här på morgonen. Skall man sedan följa lagboken skall man sätta på sommardäcken igen innan man åker hem från jobbet för då var det inte vinterväglag. För att sedan sätta på dubbdäcken på nytt eftersom det varnats för halka även i morgon bitti.
Jag tror inte att någon gör så. Jag gjorde det i alla fall inte men det berodde på två saker: mina dubbdäck har tagit in på däckhotell och jag skulle visserligen till Göteborg i dag men jag skulle ta bussen.
Jag brukar alltid räkna med viss marginal och mötet skulle börja i Göteborg på Stampgatan 34 (Trafikverkets lokaler) klockan 09.00. Så jag ställde klockan på 06.15 och räknade med att åka bussen från Resecentrum 07.40. Då hade jag rimligen 20 minuters marginal. Men när jag såg vädret lade jag på ett kol på morgonen och lokalbussarna fungerade förträffligt så jag hann med bussen 07.20 i stället. Denna avgick i rätt tid men sedan blev det inte mycket med detta.
Redan när vi kom upp på motorvägen var det tjockt. (Jag har maskerat registreringsnumren av hänsyn till den personliga integriteten.)
Det lugnade dock snart ner sig för att återigen tjockna till vid Viaredsmotet. Där hade det också börjat snöa.
Sedan gick det bra till strax efter Grandalsbacken där två bilar hade kört i diket. Dels en personbil och dels en lastbil med släp.
Alla bilder är tagna från bussen. Jag hade turen att få en plats längst fram på övervåningen men det kan inte undvikas att vissa bilder blivit lite suddiga. Dessutom blev det imma på bussens rutor.
Nu löpte det på bra igen och jag trodde att vi inte skulle behöva bli mer än en kvart sena till Göteborg. Då hade jag inte räknat med backen efter Landvetter, där ännu en bil hade hälsat på i diket.
Detta ledde till att det tjocknade till rejält.
Till råga på eländet skulle räddningstjänsten fram med hjälp av blåljus men bilförarna hjälpte till med att skapa en lucka.
Några taxibilar som hade bråttom gjorde en ful grej och körde om till höger i vägrenen. Jag har maskat det som gör att det går att identifiera bilarna och det är något som dessa taxiförare egentligen inte har förtjänat. När alla bilister sköter sig bra så är det typiskt att just vissa taxiförare skall utmärka sig. Det kan dessutom vara halt därute på vägrenen.
Snart dyker dock upp en privatpolis i svart Volvo och lägger sig med ena hjulet ute i vägrenen så inga taxibilar kommer förbi. Förvånansvärt nog så gör taxiförarna ingen sak av detta utan lägger sig lugnt bakom Volvon.
Men kan man inte tränga sig förbi åt höger kanske man kan försöka med att göra det åt vänster.
Ännu en privatpolis hindrar taxibilarna. Denna gång i en vit Volvo.
Filbyten är annars att gissel. Det stoppar bara upp trafiken och ingen vinner på det. Här börjar det blir rätt vilt med sådana byten.
Anledningen visade sig vara att tre filer går ihop till två men varför inte utnyttja hela utrymmet till dess och sedan att bilarna väver sig samman.
Så äntligen Delsjömotet. Nu har vi egen fil, även kallad bussfil och det går undan. Men det gör det för biltrafiken också.
Klockan 08.53 kunde jag stiga av bussen vid Scandinavium och byta till spårvagn för sista biten till Stampgatan. Där skulle vi ha varit 08.07. 46 minuter sena alltså. Det är nog den största försening jag varit med om för en buss i linjetrafik de senaste femton åren. Men bussföraren gjorde sitt bästa och jag tackade honom för god körning när jag steg av. Och jag menade det!
Mötet med Trafikverket gällde inte alls den bristande beredskapen inför detta oväntade bakslag på vintern utan något helt annat och det hade med järnväg att göra. Cirka fem minuter sen blev jag men jag möttes av förståelse från den som ansvarade för mötet. Han hade nämligen själv åkt från Borås med en buss som gick en halvtimme tidigare men han var där bara tio minuter före mig.
Hem tog jag för säkerhets skull tåget. Det ankom Borås punktligt.