söndag 29 april 2012

Vinst i Västtrafik-lotteriet

Västtrafiks biljettsystem påminner om ett lotteri, åtminstone ibland. Och precis som i ett sådant så förlorar man ibland och vinner ibland. Jag har berättat om när biljettmaskinen trodde vi var i Herrljunga när vi i själva verket var i Borås. Det kostade mig cirka 20 kronor, men dem fick jag tillbaka om än med visst besvär.

I tisdags vann jag dock på lotteriet. Jag åkte från Göteborg till Borås med bussen på linje 100. Jag gick på, tryckte på plus på biljettavläsaren och visade mitt kort vid Nisse-terminalen i Göteborg. Alltså precis som man skall göra. När jag en timme senare steg av vid Resecentrum i Borås stämplade jag ut. Det skall man också göra.

När jag efteråt kollade upp på nätet - det bör man göra - hur kortet hade debiterats såg jag att en ny avgift hade dragits på lokalbussen i Borås. Det skulle man inte göra. Så jag blev lite förb... ledsen och ringde Västtrafik för att återfå mina 17,30 samt lite extra för besväret. Men då kom den trevliga tjejen på kundtjänst på att jag hade ju checkat ut vid Nisse-terminalen igen, dock en timme senare. GPS-en som styr kortläsaren hade tydligen fått fnatt. Därmed hade jag betalt cirka 50 kronor för lite för min resa Göteborg-Borås sedan man räknat bort de 17,30 som jag blivit debiterad på lokalbussen.

Men Västtrafik lovade flott att de inte skulle efterdebitera detta utan bad att få bjuda på resan. Tack för det. Det tilltalar mitt ekonomiska sinnelag.

Är det en tombola? Nej, det är en buss. (Bussen på bilden har inget samband med artikeln.)

söndag 22 april 2012

Trafikavbrott på Viskadalsbanan

Den här helgen lanserar man en GC-port (gång- och cykelport) på Viskadalsbanan vid Bogryd mellan Viskafors och Fritsla. Mer om detta bygge och bakgrunden därtill samt bilder finns på Nordpilen.

Eftersom man måste skära av järnvägen för att kunna få porten på plats kan tågen under denna tid inte gå Borås-Skene utan det blev ersättning med buss.

I Skene kommer tåg 3840 in från Varberg. Slutstationen är nära.

 I Skene blir det alltså för resenärerna att stiga av tåget och byta till buss. Bland annat var det ett gäng idrottsungdomar som nog hade 50 bollar med sig i en jättestor plastpåse.

Nu skulle det ju stått en buss här men den har inte kommit ännu.

Bussen kommer och allt bagage skall in liksom resenärerna.

I rätt tid kan bussen backa ut från stationsplanen och starta färden mot Borås.

Nästan en timme senare kommer en buss från Borås med resenärer som skall byta till tåget mot Varberg.

Och proceduren blir den samma som förut fast omvänt. Resenärerna går från bussen till tåget. Det hiskeligt fula gatuköket mellan bussen och tåget har stått tomt i många år nu. Kanske dags för en rivning.

Tåget är berett att gå mot Varberg som tåg 3827.

Själv tog jag mig till Borås där jag såg att ersättningsbussen från Skene nu skulle gå tillbaka dit vid 16.40-tiden. Bussföraren har kört fram i bekväm närhet till stationstrappan.


Ibland blir man glad - även i Rydboholm

I går åkte jag förbi Rydboholm som ligger en knapp mil söder om centrala Borås. Jag har säkert åkt förbi där bortemot 5 000 gånger under mitt liv och jag kan inte minnas att det någon gång gjort mig glad. Möjligen den gången för 66 år sedan när jag fick åka med Rydboholmsbolagets arbetarbuss och "Knut på Riddarbo" valde att svänga in på en väg där det knappt fick plats en bil med bussen. Givetvis klarade han det. Det fanns inga vägar som var för smala för "Knut på Riddarbo".

Men i går såg jag dem och blev glad. Jag har läst om dem förut men inte tänkt så mycket på det. Nämligen björnarna. Eller Buddy Bears som de kallas och det är en världsomfattande organisation att placera ut läckert målade björnar. Inte levande björnar förstås utan skulpturer. 


Konstnärerna är i tur och ordning Sirgitta Reinikainen, Christina Lindeberg och Erik Hårdstedt.




Björnarna hittar man alldeles intill gamla Varbergsvägen mitt emot där stationen en gång i tiden låg.



Schnitzel Bitte!

Kinna har länge varit en bedrövlig plats för den som skulle åka tåg eller buss. Visserligen fick området en upprustning för ett par år sedan och kallades sedan dess resecentrum. Det fanns en kiosk intill men annars var det ödsligt. Stationshuset har stått stängt i flera år och därmed fanns varken väntsal eller toalett att tillgå. Förutom ett par bussväntkurer inte ens ett tak.

När jag var vid Kinna resecentrum i somras upptäckte jag att det kommit ett nytillskott, en vagn där det såldes schnitzlar. Bredvid fanns några bord där man kunde äta sin måltid. Det var ständig tillströmning av kunder och jag köpte med mig en schnitzelsallad hem. Godare schnitzel har jag nog inte ätit, i varje fall inte på denna sida om Puttgarden.

I höstas skrev Borås Tidning att de som drev den här schnitzelkiosken ville flytta in i stationshuset lagom till vintern och därmed också stå för väntsal och toaletter. Lösningen med att ett serveringsställe får hålla till i stationshuset till jag förmodar subventionerad hyra mot att de sköter väntsal och toaletter finns redan i Vara (gelaterian) och Mellerud (Centralkaféet). Och antagligen på fler stationer.

Det löste sig och när jag var i Kinna i går visade det sig att det unga krögarparet Josefin Kühnel och Robert Johansson flyttat in Herr Ober i stationshuset. De har byggt en restaurang i den gamla väntsalen och visst ser det lite enkelt ut men väldigt hemtrevligt, inte minst tack vare den synnerligen förekommande och vänliga personalen.

Skylten "Herr Ober Schnitzel bitte" har kommit upp på det gamla stationshuset, som snart skall få även exteriören renoverad.


Så här ser det ut inne  i restaurangen. Det är ganska tidigt så därför inte så mycket folk.


Så fick jag in min schnitzel. Observera de rejäla pommes fritesen. Inte de vanliga "potätera knôvlade i flôt" precis. Skålarna innehåller örtdressing och gurka. 75 kronor inklusive kaffe. Måste anses som prisvärt.

Schnitzlarna är gjorda av kött från djur som sade nöff under sin livstid. Egentligen borde det väl ha varit från djur som sade mu men med tanke på priset på kalvkött så förstår man varför man valt fläskkött. Det viktigaste är ju ändå att det smakar gott och det gjorde det.
 

Om detta går bra har paret planer på att etablera sig på andra håll i landet, gärna i närheten av järnvägsstationer. McDonalds, Max och Frasses: släng er i väggen. Detta är fast food när den är som bäst.
http://www.herrober.com/
Och bra lär det gå om man skall tro deras hemsida. Jag har blivit otroligt imponerad av denna entreprenörsanda i ordets mest positiva bemärkelse.

Herr Ober finns som sagt i det gamla stationshuset i Kinna. Det är lätt att  hitta dit och det är en kort avstickare från riksväg 41 som går mellan Borås och Varberg. Den avstickaren är det väl värt att göra.


tisdag 17 april 2012

När vintern slog tillbaka

I dag på morgonen slog vintern tillbaka här i Västsverige till överraskning för många: SMHI, bilister och inte minst Trafikverket. Det blev nederbörd i form av regn, snö och hagel och så frös detta på och vägarna blev som riktigt bra skridskoisar. Inte blev det bättre av att det kom flera kraftiga snöbyar och att så gott som alla bilister redan bytt till sommardäck.

Media friskar i med att från den 16 april får man inte ha vinterdäck på bilen. Det man inte får är att ha på dubbdäck om det inte är vinterväglag. I dag var det vinterväglag och således fick man ha på dubbdäck men jag tror inte det är många som byter till dubbdäck innan de ger sig ut så här på morgonen. Skall man sedan följa lagboken skall man sätta på sommardäcken igen innan man åker hem från jobbet för då var det inte vinterväglag. För att sedan sätta på dubbdäcken på nytt eftersom det varnats för halka även i  morgon bitti.

Jag tror inte att någon gör så. Jag gjorde det i alla fall inte men det berodde på två saker: mina dubbdäck har tagit in på däckhotell och jag skulle visserligen till Göteborg i dag men jag skulle ta bussen.

Jag brukar alltid räkna med viss marginal och mötet skulle börja i Göteborg på Stampgatan 34 (Trafikverkets lokaler) klockan 09.00. Så jag ställde klockan på 06.15 och räknade med att åka bussen från Resecentrum 07.40. Då hade jag rimligen 20 minuters marginal. Men när jag såg vädret lade jag på ett kol på morgonen och lokalbussarna fungerade förträffligt så jag hann med bussen 07.20 i stället. Denna avgick i rätt tid  men sedan blev det inte mycket med detta.

Redan när vi kom upp på motorvägen var det tjockt. (Jag har maskerat registreringsnumren av hänsyn till den personliga integriteten.)

Det lugnade dock snart ner sig för att återigen tjockna till vid Viaredsmotet. Där hade det också börjat snöa.

Sedan gick det bra till strax efter Grandalsbacken där två bilar hade kört i diket. Dels en personbil och dels en lastbil med släp.
Alla bilder  är tagna från bussen. Jag hade turen att få en plats längst fram på övervåningen men det kan inte undvikas att vissa bilder blivit lite suddiga. Dessutom blev det imma på bussens rutor. 

Nu löpte det på bra igen och jag trodde att vi inte skulle behöva bli mer än en kvart sena till Göteborg. Då hade jag inte räknat med backen efter Landvetter, där ännu en bil hade hälsat på i diket.

Detta ledde till att det tjocknade till rejält.

Till råga på eländet skulle räddningstjänsten fram med hjälp av blåljus men bilförarna hjälpte till med att skapa en lucka.

Några taxibilar som hade bråttom gjorde en ful grej och körde om till höger i vägrenen. Jag har maskat det som gör att det går att identifiera bilarna och det är något som dessa taxiförare egentligen inte har förtjänat. När alla bilister sköter sig bra så är det typiskt att just vissa taxiförare skall utmärka sig. Det kan dessutom vara halt därute på vägrenen.

Snart dyker dock upp en privatpolis i svart Volvo och lägger sig med ena hjulet ute i vägrenen så inga taxibilar kommer förbi. Förvånansvärt nog så gör taxiförarna ingen sak av detta utan lägger sig lugnt bakom Volvon.

Men kan man inte tränga sig förbi åt höger kanske man kan försöka med att göra det åt vänster.

Ännu en privatpolis hindrar taxibilarna. Denna gång i en vit Volvo.

Filbyten är annars att gissel. Det stoppar bara upp trafiken och ingen vinner på det. Här börjar det blir rätt vilt med sådana byten.

Anledningen visade sig vara att tre filer går ihop till två men varför inte utnyttja hela utrymmet till dess och sedan att bilarna väver sig samman.

Så äntligen Delsjömotet. Nu har vi egen fil, även kallad bussfil och det går undan. Men det gör det för biltrafiken också. 

Klockan 08.53 kunde jag stiga av bussen vid Scandinavium och byta till spårvagn för sista biten till Stampgatan. Där skulle vi ha varit 08.07. 46 minuter sena alltså. Det är nog den största försening jag varit med om för en buss i linjetrafik de senaste femton åren. Men bussföraren gjorde sitt bästa och jag tackade honom för god körning när jag steg av. Och jag menade det!

Mötet med Trafikverket gällde inte alls den bristande beredskapen inför detta oväntade bakslag på vintern utan något helt annat och det hade med järnväg att göra.  Cirka fem minuter sen blev jag men jag möttes av förståelse från den som ansvarade för mötet. Han hade nämligen själv åkt från Borås med en buss som gick en halvtimme tidigare men han var där bara tio minuter före mig.

Hem tog jag för säkerhets skull tåget. Det ankom Borås punktligt.


måndag 9 april 2012

Har tjejer på 17 bast bäst byst?

När jag läste Gits Olssons kåserier i dag, se förra bloggen, så hittade jag följande från en annan utmärkt kåsör, Cello, angående en utredning om tjejers byst. Så skriver man när man vill uttrycka sig fint. Annars skriver man  bröst. Eller ännu värre...

Jag citerar: 
Enligt en sakkunnigutredning har tjejer på 17 bast bäst byst. Att dessa visade bysten i full frihet i somras, menar Cello beror på att vi inte har sömmerskor nog i baddräktsindustrin. Han tycker att vi ska täcka bristen på sömmerskor för att på så vis täcka brösten på simmerskor. Förr hade även de täckaste behov av att pryda sej, men i dag har inte ens de prydaste behov av att täcka sej. Snart faller även nederdelen av baddräkterna och alla kvinnor görs till en visa i landet, denna visa nämligen:"Strö lite trosor på den väg vi vandra. . ."

Detta skrevs 1964. Det var den tiden då jag åter började intressera mig för kvinnors bröst. Tidigare var det i samband med att jag ammades. Men inte har jag något minne att tjejerna började bada topless så tidigt.  Däremot minns jag när en kompis lyckades lura med mig ut till en badplats i mitten av 1980-talet att det hade blivit mycket vanligt. Det var mycket att titta på med mitt enda fungerande öga.

Fast egentligen är det ju inte så märkligt det här med topless. Jag har själv badat topless i hela mitt liv. 


Titta vad kul jag hittade!

Tänk vad mycket trevligt man kan finna av en ren slump. Det finns några bloggar jag följer, bland annat min gode vän Bernt J:s blogg, som han kallar "Sveriges gladaste man". I dag skriver han om en fotograf Ebbe Höglund, som hade en mycket vacker hustru.
Sveriges gladaste man
Hon var en av de första utvikningsmodellerna i FiB-Aktuellt (kommer ni ihåg den tidningen?)  skriver Bernt och lägger till att det var Christer Flodqvist som fotograferade henne och inte Siewert Öholm. Då började jag fundera. Öholm var väl pingstvän och extraknäckte väl knappast som flickfotograf. Men visst fanns det en sådan som hette Siwert? Jag googlade och hittade att han i själva verket hette Siwer Ohlsson.


Så gick mina tankar till andra som hette Olsson och hade ovanliga förnamn. Journalisten och kåsören Gits Olsson till exempel. Jag googlade således på honom också och fann att hans förnamn inte var så konstigt: han hette egentligen Stig och vände således bara namnet baklänges. En god idé så i fortsättningen skriver jag den här bloggen under pseudonymen Naffats.

Då såg jag också att massor av hans kåserier inte minst från tidningen Se finns utlagda på nätet och jag har nu haft en trevlig timme med att läsa några av dem. Men det finns mängder kvar på den här länken!

Mycket nöje!

lördag 7 april 2012

Hemsideskrångel

Varje dag brukar jag lägga ut sex av mina 20 år gamla bussbilder på Svenska Omnibusföreningens forum Bussnack. Det har varit uppskattat. Bilderna har jag laddat upp på en enkel hemsida, som jag haft i flera år hos en firma i södra Sverige. 

Men i onsdags visade det sig att alla bilderna var försvunna. Det rörde sig om minst 10 000 bilder som var försvunna från nätet. Visst har jag alla kvar på mina hårddiskar så de var inte förlorade för evigheters evigheter men det skulle ju vara årslångt jobb att få ut dem på nätet igen. När jag loggade in på min hemsida visade det sig att den var överflyttad till något som hette Namecheap och där kunde man läsa att den inte fanns aktiv längre. Jag försökte kontakta firman via deras hemsida och fann att firman skulle läggas ned vid årsskiftet och att de beklagade att alla tydligen inte fått meddelande om detta. Det angavs dock inte vilket årsskifte: 2011-2012 eller 2012-2013. Jag har inte kollat så ofta där så det kan mycket väl vara det förstnämnda.

Ett mejl till  firmans support kom i retur som obeställbart. Det visade sig dock att ägaren, som drev firman från sin bostad, fanns i telefonkatalogen (på Eniro menar jag förstås numera) så jag ringde upp honom men inget svar (förutom en gång då hans sambo svarade). Men så sent i torsdags kväll dök alla bilderna upp igen så på något vidunderligt sätt fixade det sig. Fråga mig inte hur.

Dock var ju detta anledning till att skaffa sig en ny webbleverantör och jag kontaktade därför en av Sveriges största, Surftown. Det gick snabbt att få en ny hemsida och de koder jag behövde för att kunna administrera den. Jag började genast med att lägga in några bilder, men när jag skulle öppna sidan för att se dem visade det sig att sidan inte syntes. Det var bara ett meddelande att den kommer att synas när DNS-servern uppdaterats vilket kunde ta upp till två dagar.

De två dagarna gick - nästan - och jag skickade mejl till supporten och fick veta att sidan visst var aktiverad och så var det lite fikonspråk om hur jag skulle aktivera den men jag fick inga svar som jag begrep. Dock gjorde jag på ett lite annat sätt och till sist fick jag i gång den igen. Då hade supporten tröttnat och rekommenderade mig att gå en kurs i hemsidesbyggeri. Det var väl i och för sig en befogad rekommendation och jag fick en ursäkt för det sedan. Men att det skall vara så svårt? Förvisso, jag är ingen expert på dataprogrammering eller att administrera hemsidor men har nog ändå lite större vana än de flesta.

I går visade det sig att en kompis helt på eget initiativ hade tagit en backup på min gamla hemsida så nu är den i alla fall inte helt borta. Bilderna finns räddade på nätet. Det är sådant man har mer begåvade vänner till.

Nåväl, nu finns det i alla fall något som påminner om en hemsida på http://savenfjord.se/. Hoppas bara att det kommer att fungera.




torsdag 5 april 2012

I dag ringde Grön Tele igen

Grön Tele ger tydligen inte upp. Nu var jag dock inte hemma men såg i displayen att det kommit ett telefonsamtal från 016-404 06 73. Ett nummer som de brukar använda. Så de ger sig tydligen inte. Kollar inte i Nix-registret heller.

Läs mer om Grön Tele här.

Jag ser att 29 läsare har hittat till min blogg tack vare en länk i Allt om trädgård. Anledningen: jo det var någon där som skrivit om just Grön Tele och länkat till mig. Jag hälsar dessa nya läsare välkomna! Att jag skulle få läsare tack vare en trädgårdstidning var inget jag trott.


måndag 2 april 2012

När man retat upp sig tillräckligt länge...

Klassisk är artikeln om biffstek i supplementet till Nordisk Familjebok 1922. Här kan man tänka sig att skribenten först skrev en tämligen lam artikel i grundupplagan och sedan retade sig allt mer över dessa misshandlade biffstekar han serverats  år efter år och tänkte: "Vänta bara till supplementet. Då skall jag ge igen."

I dag använder vi inte Nordisk Familjebok så mycket och inte heller andra tryckta lexikon utan vi går in på nätet och använder Wikipedia. Jag behövde i dag kolla en uppgift om Gamla Uppsala Buss AB, som kör tätortstrafiken i Uppsala, och har sitt namn från Gamla Uppsala, som ligger ett par kilometer från Uppsala centrum och inget har att göra med att bussbolaget skulle vara gammalt. Vilket det i och för sig är. Wikipedia skriver i början av 1900-talet - och okej om man anser andra halvan av 1920-talet vara i början av 1900-talet.

Jag slog alltså upp Gamla Uppsala Buss och fann att den gamla lusten att hämnas lever kvar. Man kan tänka sig en resenär som år efter år åkt buss i Uppsala och råkat ut för försenade bussar, i dennes tycke alltför höga priser (som för övrigt inte bussbolaget bestämmer), skramliga bussar och otrevliga förare och nu tar sin hämnd genom att skriva på Wikipedia. Läs under Kritik!



Gammal, skramlig, dyr att åka med, otrevlig förare? Ja, enligt Wikipedia men Wikipedia har inte nödvändigtvis rätt. (Bilden är några år gammal och föraren som skymtar har absolut inget att göra med Wikipedia-artikeln. Han vinkade vänligt åt fotografen.)

söndag 1 april 2012

Felläsning bakom felaktigt besked om Västtågen

Jag fick just mejl från en bekant med god insyn i Västtrafik och han berättade att inom kort går Västtrafik ut med nyheten att det var ett missförstånd att SJ AB skulle överta trafiken av Västtågen efter DSB Väst, som kastat in handduken och tyckte det var värt nästan en kvarts miljon att slippa från eländet.

Ett anbud från SJ AB hade nämligen råkat hamna under offerten från ett annat tågbolag så olyckligt att det såg ut som om denna kom från SJ AB. I själva verket kom den alltså det vinnande anbudet från ett annat tågbolag. Min sagesman visste dock inte säkert vilket men trodde att det var NSB.

Övertagandet skall dessutom göras redan i dag den 1 april och kommer att genomföras successivt under dagens lopp.

Blir det i själva verket NSB som kommer fram ur buskarna och börjar köra Västtågen efter DSB Väst. 

Observera att detta var ett aprilskämt.