En blogg som jag hållit på med i sedan juli 2008. Den handlar mycket om tåg och bussar men också om vardagslivets små glädjeämnen och förtretligheter. Skriv gärna en kommentar på mina inlägg men du måste ange ditt namn (det riktiga eller en känd signatur). Annars godkänner jag vanligtvis inte din kommentar. Var god respektera upphovsrätten för de bilder jag lägger ut på bloggen. Kontakta mig om du vill använda dem annat än rent privat.
lördag 27 juni 2009
Final i Draknästet
Det mesta var som vanligt i dag men så kom en äldre man, 85 år fast han såg yngre ut än jag med mina 65, och presenterade en ersättning för ett vattenlås så att man slipper ligga på rygg under vasken eller handfatet och skruva ur det som finns för att sedan spilla ut allt på golvet och slutligen inte få tillbaka det igen utan att det läcker. Jodå, han fick sina begärda pengar och till och med ett bättre bud än vad han begärde.
Men så kom hon då: tjejen som hade uppfunnit det som kan få oss ungkarlar att förbli ungkarlar. Hon hade nämligen uppfunnit ett bot mot det enda som får mig att längta efter en fru, nämligen när jag skall sy i knappar i skjortan. Det var en enkel manick där man på något vidunderligt sätt bara klämmer dit knappen. Ungefär som i lumpen men där var knapparna så utformade att man kunde sätta ett gem bakom den. Visserligen kunde man då inte knäppa den men så länge det bara var två gemmade knappar klarade man morgoninspektion om inte befälet ryckte i rocken. Men med den här tjejens uppfinning såg det helt OK ut. Investerarna blev lyriska och även den här tjejen fick en bra uppgörelse där tre av drakarna gick in med pengar. Jag skall föreslå henne till nobelpriset också. Och så hoppas jag att Coop Forum tar hem den här uppfinningen. Jag skall köpa 20 stycken. En i varje rum, en i varje resväska och så skall jag ge bort 10 till mina allra närmaste vänner.
PS. Utifrån detta får ni gärna räkna ut hur många rum jag har inklusive kök och badrum. Jag har sex resväskor som jag använder olika beroende på hur länge jag skall vara borta. DS.
Referat från en korvätartävling
Jag har aldrig blivit sportreporter. Anledningarna är flera. Jag är rätt ointresserad av sport. Ingen har lyckts förklara offside-regeln för mig och jag lyckas inte att lära mig de 22 namnen på spelarna i ett fotbollslag. Numera har de visserligen namnen på ryggen men då har min syn blivit så dålig att jag inte ser dem i alla fall. Men det finns ju olika sportgrenar. Den ädla grenen korvätning kan jag således åta mig att referera. Den här tävlingen gick av stapeln i torsdags förmiddag utanför Gekås i Ullared. Den kommer i TV också. Inte i direktsändning men i den dokumentär som Strix spelar in för Kanal 5 om Ullared och som skall sändas i höst. Men för er som inte kan vänta: här kommer lite om tävlingen i förväg. Ni som läser detta och sedan ser TV-inspelningen tillsammans med någon som inte läst det kan väl hålla inne med resultatet. Eller också tjäna pengar (skicka då 10 procent av vinsten till mig) på vadslagning om hur det kommer att gå.
Gekås vd Boris Lennerhov hälsar välkommen till tävlingen och förklarar reglerna. Det gäller att äta så många korvar med bröd som möjligt. Vatten finns för att hjälpa till att skölja ned dem. Senap och ketchup är frivilligt. Av någon anledning avstod alla tävlande.
Våra favoriter, Mats och Stefan Olsson, ägare till Olssons Buss i Vittskövle ser sammanbitna ut inför tävlingsstarten. Likaså gör Benny, som står längst till vänster.
Boris Lennerhov snackar taktiksnack med Mats och Stefan. Den mannen har en framtid som sportreporter eller ståuppkomiker om han av någon anledning slutar vid Gekås.
Korvarna görs i ordning.
Stefan samlar sig och studerar korvarna han förväntas äta upp. Han ser ut att tänka "undrar om man får fler när de här är slut".
Det stora gula plakatet i bakgrunden försvann i vinden, men de tävlande har satt sig för att börja. Kontrollanterna är på plats.
Och där är det i gång. Mats och Stefan har hunnit äta två korvar var. Tävlingstiden är nästan slut och Mats gör en uppgiven gest. Men Stefan kastar sig över sin sjätte korv och reglerna är sådana att har man bara börjat äta på den så räknas den.
Benny blev segrare. Tio korvar. Som ni ser stannade Mats på fem. Stefan kom delad två med sina sex korvar. Benny håller inte på att kräkas utan demonstrerar sin speciella korvätarteknik.
Utom tävlan åt jag en korv med bröd. Och visst hade jag kunnat ätit två eller tre. Men knappast fler. Så jag är full av beundran för de fem tävlande. Kanske det blir en gren i nästa OS?
fredag 26 juni 2009
Vittskövle
Trappan upp var lite provisorisk, men lastpallar kan användas till mycket.
Från rummet hade jag en fin utsikt över Vittskövle kyrka.
Jag gjorde en promenad i byn och såg att det fanns ett Konsum kvar. Dock innehåller byggnaden en annan verksamhet i dag.
Och som skånska byar skall ha fanns det också en korsvirkesgård:
Tillbaka på hotellet igen kunde jag njuta av de sköna sofforna och fåtöljerna i sällskapsrummet samt titta på TV. Så mycket sällskap blev det dock inte. Jag var ensam gäst men vid 21-tiden kom Stefan från Olssons Buss upp med öl och smörgåsar och vi fick en liten pratstund. TV-teamet från Strix på fyra personer, som också skulle bo där, dök inte upp förrän vid halvtolvtiden.
Och så här såg mitt rum ut. Stort och rejält och en skön säng. Vad behöver man mer för cirka fem timmars nattvila? Jo, toalett och dusch då kanske. Det fanns i korridoren men precis utanför rummet.
Klockan 5.30 skulle bussen till Ullared avgå från Olssons Buss garage. Klockan 4.25 ringde klockan - eller numera mobiltelefonen. Klockan 4.45 hade den trevlige värden dukat fram en frukostbuffé till mig. På vilket hotell får man sådant vid den tiden? TV-teamet tog sovmorgon och skulle inte äta frukost förrän 5.15. Sedan skulle de köra i kapp oss i Kristianstad. Så jag fick gå den kvart det tar bort till bussgaraget men det var ett fantastiskt väder. Trots den tidiga morgonen kunde jag gå utan jacka och en kortärmad skjorta.
Resan till Ullared berättar jag om i tidningen Bussbranschen. Så vill ni läsa om den får ni prenumerera på tidningen.
När jag kom hem igen i går kväll visade det sig att jag inte hade något program på TV-n. Först misstänkte jag naturligtvis att det var min TV som pajat men DVD-n och videon fungerade så det var nog inte det i alla fall. Jag kollade min fars TV - han bor i huset bredvid - och inte heller den fungerade. Felet låg tydligen hos Comhem. Jodå, jag fick höra att redan i går morse hade TV-n lagt av. Klockan 15 i dag kom den tillbaka. Jag är glad att jag har Telia bredband och telefoni. Hade det varit Comhem hade jag inte haft Internet på nästan ett dygn heller. Det hade varit sju resor värre än att vara utan TV.
Men nu fungerar det igen och livet leker. Fast då visar det sig att det bara är skit till TV-progrma i kväll. Det är nog Comhems fel det också.
tisdag 23 juni 2009
Jag en TV-stjärna?
I morgon åker jag till Vittskövle i Skåne och skall ta in på Vittskövle Bed & Breakfast. Kanske inte värsta lyxhotellet men förhoppningsvis bra. Där kommer också ett TV-team från Strix att bo. Så nu är nog min lycka som TV-stjärna gjord. Ja, teamet skall inte göra en serie från Vittskövle B & B som ersättare till Färjan utan en serie om Ullared.
Vad gör vi då i Vittskövle? Jo, det är så att Olssons Buss i Vittskövle skall köra en resa till Ullared och då skall TV-teamet vara med och filma på vägen. Så det är där jag hoppas bli upptäckt och i stället för Baren-Håkan blir det kanske Ullared-Staffan framöver. Själv skall jag göra reportage om resan och TV-inspelningen. Så jag blir nog i vanlig ordning bortklippt. Det finns en lång rad filmer där jag varit statist och blivit bortklippt. Jag har till och med medverkat i en dokumentärfilm. Och blivit bortklippt. Men skam den som ger sig: om någon som jag inte träffat förut tycker jag verkar bekant brukar jag säga: "Du har nog sett mig i filmen Kattbreven". Har vederbörande sett filmen så säger han "Ja, så kan det nog vara." Jag har då inte hjärta att tala om att scenen där jag medverar är på 1,5 sekunder. Men det är jag som spelar tågmästaren som stänger dörrarna till tåget. Om ni tycker det är något bekant med mannen i den gula jackan på grönländska inlandsisen så förstår ni nu varför. Om ni sett Kattbreven. Gör det annars!
Så på torsdag är jag i Ullared. Jag måste tillstå en sak: Jag har aldrig handlat på Gekås. Jag har varit inne i varuhuset när jag gjorde ett reportage men jag har inte handlat där. Däremot har jag gått en dag på bussparkeringen och pratat med bussresenärer som varit inne och handlat. Och de har varit helnöjda. En dam kom ut med två fullastade varuvagnar. Tjejerna från Gotland som inte bara körde bussen utan också ägde den lyckades trolla in det i bagageutrymmet. Varefter deamen gick in och handlade lika mycket till.
Vi får väl se om jag bryter trenden och handlar i Ullared på torsdag...
PS. Jag har nu bloggrekordet i att nämna Vittskövle flest antal gånger i en blogg. Sex gånger med denna. Det har säkert ingen bloggare gjort förut. DS.
lördag 20 juni 2009
Sveriges minsta midsommarfirande
Precis när stången skall resas så kommer en regnskur. Åskan mullrar hotfullt i bakgrunden men när stången kommit upp så klarnar det upp och solen tittar fram.
Underhållningen består i chokladhjul, där vinstchanserna är stora. Till och med jag vann. Visserligen var väl vinsten inte värd mer än vad brickan kostade men det är alltid kul att vinna. Så fanns där loppmarknad och en dragspelare.
Man kunde gå in i huvudbyggnaden och köpa kaffe. 25 kronor för kaffe och hembakta kakor. Ingen lämnar firandet utan att ha gjort det. Under tiden som vi dricker vårt kaffe har lekarna kommit i gång. På bilden håller man på med Små grodorna. Som synes är deltagandet inte överväldigande, men de som skuttade omkring verkade ha kul. Efter en kvart har intresset för lekarna helt dött ut men det tar lite fart igen när dagens stora sensation inträffar: Borås Tidning kommer. http://www.bt.se/nyheter/boras/bildextra-midsommar-i-kinnarumma(1386884).gm Fotografen vill nämligen ha en bild på dansen kring midsommarstången.
tisdag 16 juni 2009
Det blev en bra dag
Nåväl, nu fanns det egentligen ingen anledning till brådska. Jag hade nämligen tagit fel på körtiden till Limmared och den till Gislaved. Till Limmared tar det 25 minuter även med husvagn framför sig. Till Gislaved tar det 50 minuter, men dit skulle jag ju inte. Nu undrar förstås någon vad i all sin dar jag skulle göra i Limmared. Jo, jag skulle äta lunch på värdshuset. Raggmunk med fläsk. Mycket gott. Och varför nu det då, frågar vän av ordning. Jo, vi skulle ute och provköra en buss och min testförare Magnus och jag inledde med lunch. Sedan åkte vi halvmilen till Tranemo, där Rex Knorr (jo, han heter så) just höll på att tvätta bussen vi skulle köra. Rex är tysk men han har den goda och ovanliga egenskapen för tyskar att han pratar svenska.
Det var en mycket fin buss: en Beulas Gloria på ett Volvo B12B-chassi. Karossen är byggd i Spanien i den lilla staden Arbúcies i Kataloniens bergstrakter. Där bor cirka 5 000 människor men där finns fyra bussfabriker. De som inte jobbar med att bygga bussar där lär jobba med att tappa mineralvatten på flaskor.
Bussen är av den typ som brukar kallas för överdäckad, det vill säga där föraren och guiden sitter på undervåningen medan resenärerna sitter på övervåningen. Det gör att de senare har god utsikt framåt och att de förra slipper störas av dem. Uppskattat av många, men priset brukar vara att åtminstone en lång förare slår huvudet i taket. Så inte här, på något konstigt sätt hade man lyckats få till en rejäl takhöjd även i undervåningen. Det fanns modern utrustning som GPS, men den som gjort den tyckte att man måste vara noga med säkerheten. Så följande instruktion gavs innan den startats:
Nåväl, vi gav oss i väg utan GPS-en. Jag kände till några riktiga rysarvägar i trakten men det största hindret hade Vägverket ordnat åt oss. Vid reparationen av en bro hade man satt avspärrningarna alltför snävt utan tanke på stora fordon. Det blev lite vickande på de vippande varningsmärkena men vi tog oss fram utan skador på vare sig buss eller märken och kom ut på en grusväg där man höll på att lägga ut nytt grus. Och bussen som var nytvättad... Men så småningom kom vi in på en asfaltväg, dock mycket smal, igen och kom fram till Hofsnäs, en av gårdarna runt sjön som Birgit Th Sparre skrev om. Då heter den Lindö.
fredag 12 juni 2009
Jag en brottsling
Brevet innehöll alltså delgivning om misstanke för brott. Det gick inte att neka för det fanns ett kort på mig just som jag begick mitt brott. Visserligen var bilden sådan att jag säkert hade kunnat stämt fotografen för förtal. Om det nu varit en människa som stod bakom kameran. Men det var det inte - det var en sådan där automatisk kamera som stod vid vägkanten.
På bilden kunde man se att jag körde 68 km/tim där det bara var 60 km/tim på E20 utanför Hova värdshus. Man kan också se att jag fem meter innan hade passerat 60-skylten från tidigare 80. Jag kommer ihåg situationen. Blixten från en fartkamera som fotograferar bilen missar man inte. Men det var också så att jag hade en annan bilist alldeles för nära bakom så jag vågade helt enkelt inte tvärnita. Det är klart att jag borde gjort det och därmed utan all skuld orsakat en seriekrock på tio bilar. Men försök framhålla det till ens försvar. Så det var bara att kryssa i rutan "erkänner" och snart ramlar inbetalningskort på en ordingsbot på 1 500 kronor ned i brevlådan. Det är faktiskt mina allra första fartböter någonsin. Jag brukar hålla hastighetsgränserna, åtminstone när jag ser fartkameror.
torsdag 11 juni 2009
Lillsemester
Men så tog jag i alla fall tre dagars semester måndag - onsdag i den här veckan och åkte till Oskarshamn av alla ställen. Tack vare de hotellcheckar man får när man har ett Medmera-kort hos Coop kan man bo på hotell billigt. För 1 098 kronor får man bo två nätter i enkelrum på ett bra hotell. I det här fallet blev det Hotell Post i Oskarshamn. Ett gammalt fint hotell som numera ingår i Clarion-kedjan. Jag tycker den är bra. När jag kom till hotellet fick jag veta att en kvällstidning ingick i priset. Visserligen skulle jag knappast ha köpt någon men det kändes i alla fall som om jag tjänat en tia. Ännu bättre var att det ingick en kvällsbuffé. På måndagen bestod den förutom diverse kallskuret av en fläsk- och köttgryta och på tisdagen av pizza. Men det är ju skönt att bara slinka ned från rummet och slippa leta efter ett matställe. Och där sparade jag säkert 100 kronor till. Till detta kan man sedan lägga en bra frukostbuffé, även om baconet var slut sista dagen.
På måndagen var vädret inte det bästa. Det regnade mest hela tiden och jag tillbringade någon timme i Högsby i regnet. Men fram på kvällen höll det upp i Oskarshamn och jag kunde ta en kortare kvällspromenad. På tisdagen var det bra väder, trots att meteorologen hade låtit pessimistik. Jag åkte till Kalmar och där var det mest sol. Det var också fest i stan eftersom det var många som tog studenten.
Eller gick ur gymnasiet skall det väl egentligen heta nuförtiden. Annat var det när jag tog studenten 1963. Då hade vi censorer, som godkände eller underkände sista dagen. Efter de fyra förhören skulle man gå hem och avvakta besked om man klarat sig eller inte. Under tiden hade vänner och bekanta börjat samlas på skolgården med blommor och presenter och de hade således fått vända hem med oförrättat ärende om jag inte hade klarat mig. Nu var det sagt att de skulle ringa från läroverket (som det fortfarande hette) senast 15.30 om man inte hade klarat sig. Klockan 15.25 ringer telefonen:
- Det var från läroverket.
Jag behöver väl inte säga att jag blev chockad.
- Jo, vi ville bara säga det att censorerna blivit fördröjda så om vi inte ringt före klockan 16.30 har du klarat dig.
Jag försäkrar: det blev den längsta timmen i mitt liv. Men de ringde inte mer.
Åter till Småland: natten till onsdagen regnade det men på morgonen upphörde regnet. Jag åkte till Västervik. Väl där såg jag att man höll på att göra i ordning en rälsbuss för smalspåret.
lördag 6 juni 2009
Mingel och avtackning
Jag var nämligen på avtackning. Den som avtackades var Interbus vd Pelle Ericson. Eller Pererik som det lär stå i prästbetyget (eller stod, de är ju avskaffade i dag). Pelle är en gammal bussveteran. Redan på 1960-talet började han köra buss för Göteborgs Spårvägar vid sidan om sina studier. Sedan han nog tänkt sig en annan yrkesbana men efter en kortare tid hos GDG:s bussbeställningscentral anställdes han av Interbus som trafikledare och allt i allo. Jag minns att jag läste ett reportage om honom från tiden omkring 1980 i Svensk Omnibustidning och blev då imponerad av att han alltid hade kommunikationsradion påslagen. På nätterna stod den på nattduksbordet. Mobiltelefoner fanns inte på den tiden och jourverksamheten vid mindre bussbolag bestod i att en tjänsteman hade denna ständigt. Ja, det finns bussbolag där det är så än i dag men då är det vanligen ägaren som svarar för denna jour.
Interbus bytte under åren ägare ett antal gånger, men Pelle blev kvar och snart blev han vd. Nu senast köptes Interbus av Strömma Turism & Sjöfart, och det var därför avtackningen skedde ombord på en av deras båtar, S:t Erik, som dock låg stilla vid Lilla bommen i Göteborg. Där var det bland annat ordnat en utmärkt buffé.
Det var många som var där. Kunder och kollegor. Jag träffade många bussägare, som jag under årens lopp stött på, men som jag inte haft så mycket kontakt med på sista tiden. Kul att de kom för att avtacka en "konkurrent". Själv kände jag av den personlighetsklyvning som jag alltmer börjat lida av. Egentligen var jag där i egenskap av kund. Tågkompaniet använder nämligen Interbus när tågen av någon anledning inte går. Det har varit mycket sådant de senaste åren, eftersom man håller på att bygga ut till dubbelspår mellan Göteborg och Trollhättan. Men det var ju svårt att skilja platsansvarige Sävenfjord vid Tågkompaniet från reporter Sävenfjord på tidningen Bussbranschen.
Som synes av bilden blev presentbordet välfyllt. Och då hade det bara gått en tredjedel av tiden för uppvaktningen när jag tog bilden. Frölunda-tröjan som Peller har på sig var en present från laget och givetvis var den märkt med nummer 1. Interbus kör Frölunda till deras matcher, om de inte är så långt borta att de flyger. Men då kör de dem till och från Landvetter. Även IFK Göteborg är med bland Interbus kunder, en kund som Interbus har haft sedan det bildades på 1960-talet.
Nu lämnar Pelle över till en yngre förmåga, Johan Ekman, och därmed flyttar också vd:s kontor från Göteborg till Stockholm. Johan är strax efter 40 år men ändå veteran i bussbranschen. Redan för 20 år sedan startade han nämligen ett eget bussbolag i Stockholm, Ekmanbuss. Företagsnamnet kompletterades sedan till Ekmanbuss Flexibussitet. Men precis som Interbus såldes det i november 2006 till Strömma.
Och så en bild på några av festdeltagarna. Den som är hemma i bussbranschen kan säkert identifiera några av dem på bilderna.
Slutligen återstår bara att önska Pelle lycka till med sin nya förhoppningsvis bekymmersfria tillvaro, som väl kommer att ägnas åt bland annat huset på Skaftö. Just där som TV-serien om Saltön spelades in.
onsdag 3 juni 2009
Teaterbiennal i Borås
När vi skulle lämna Stora torget med den gamla bussen från 1945 i går så var det svårt att komma ut för någon hade monterat en sockel mitt i vägen. Först en bild på bussen tagen i går. Cykeln är reservfordon.
Orsaken till detta avslöjades i dag när jag gick förbi Stora torget. Det hade nämligen kommit en helt ny skulptur på plats. Fernando Botero heter konstnären bakom denna som av någon konstig anledning fått namnet "Naked woman". Boråsarna tycker som vanligt "de va la onödigt" och tycker att Borås stad skulle satsa på bättre mat till de gamla i stället. Det är bara det att staden inte betalat ett öre. Skulpturen är ett lån och kostnaden för detta har privatpersoner stått för. Själv blev jag glad är jag såg den. Jag kände mig genast betydligt smalare och mycket riktigt pekade vågen när jag kom hem på 94 kilo. Det var många år sedan jag vägde så lite.
Anledningen till att skulpturen kommit på plats är att det just nu är teaterbiennal i Borås. Staden är således full av skådespelare. Många kände jag igen från TV och jag fick kämpa hårt för att inte hälsa på dem. Jag har nämligen lite svårt för att skilja på personer som jag känner från TV och som jag känner från real life. Bland annat såg jag rektorn Ulla från Andra avenyn gå omkring på stan. Jo, hon var nykter. Claes Malmberg skulle komma senare men Miakel Persbrant kommer inte alls. Caroline af Ugglas kommer dock. Nä, nu börjar det här låta som Faddes memoarer så det är väl bäst att lägga av.
tisdag 2 juni 2009
Nystädat!
Riktigt allt är inte kvar på sin tidigare plats. Värst var det med mobiltelefonen. Den gick bara inte att hitta. Vad gör man då? Jo, man ringer förstås upp den och hör varifrån det ringer. Jo, jag gjorde så men det ringde inte någonstans ifrån. Jag var säker på att någon av tjejerna fått med sig den av misstag eller rentav råkat kasta den - och de hade tömt soppåsarna efter sig. Men så råkade jag flytta några papper och under dem låg den. Av misstag hade jag råkat sätta den på ljudlöst.
Sedan har det blivit något fel på spisen. Jag tror inte det har samband med att den blivit rengjord men om jag försöker sätta på någon av de båda främre plattorna så löser jordfelsbrytaren ut och det blir strömlöst i hela lägenheten. Får ringa fastighetsreparatören i morgon bitti och hoppas att han kan göra något. Man klarar sig väl med två plattor men ändå. Stora plattan vill man ju gärna ha om det skall bli bra resultat när man steker.
Det här blir tydligen en rengöringsvecka. I går tvättade jag bilen. Ja, inte jag utan Mr Robinson. Jag fick nämligen tio tvättar på köpet när jag gjorde en lackbehandling för två år sedan då bilen var ny. Det återstår en. Men två hundralappar för att få bilen handtvättad tycker jag är klart prisvärt. Det kostar lika mycket att tvätta den i automattvätt.
I kväll var jag på veteranbilsträff på Stora torget i Borås. Vädret slog mot kvällen om i kraftig blåst och hotfulla moln och därför var det inte många bilar som kom. Men den gamla bussen var där, Volvo B513 från 1945. Intresset var inte särskilt stort och den invaderades också av ett gäng tuffa ungdomar, som med självklarhet stormade in i bussen. Vi lyckades dock få ut dem igen innan de hann ställa till någon skada. Tråkigt att sådant skall behöva vara och att folk inte kan visa respekt för de gamla klenoderna utan betraktar dem som något slags allmän värmestuga. (Bilden är från en av förra årets träffar.)