Jag är lite svanshuggen i dag

Tänk hur underbart livet var innan datorer fanns. Inget att vara nervös för på morgonen: skall datorn starta, skall internet fungera, skall e-posten fungera, skall min hemsida fungera, har hårddisken kraschat, har jag utsatts för virus? Har jag fått några otrevliga mejl?

Den här söndagen började som vanligt. Datorn startade som den skulle. Det är bara klockan som lagt av så den får jag alltid ställa in manuellt numera när jag startar datorn. Har den varit avstängd några dagar så får jag ställa in datum manuellt också. Men vet man bara hur man skall göra så är ju det inget problem. Och det vet jag.

Det var tre mejl under natten. Två som sålde Viagra. Jag har nu kommit till den åldern att jag snarast känner mig smickrad över att få sådan reklam. För ett tag sedan passade jag på att prova men det blev något fel. Antagligen svalde jag dem inte tillräckligt snabbt för jag blev bara styv i nacken. Och så var det någon vänlig själ som ville sälja en äkta Rolex till mig för 15 euro.

Det som dock inte stämde i morse var att min hemsida inte fungerade. Alla bilder jag lagt ut i Bussnack var ersatta av röda kryss. Först tror man att det bara är jag, men det visade sig att alla som har Sajtx som webbhotell har drabbats av samma sak. Lite lugnare och det är ju bara att hoppas att felet snart skall vara avhjälpt. Inte mycket jag kan göra i alla fall.

Som journalist är mardrömmen att man skriver fel namn på en person i en artikel. Jag är mycket noga med namn - och att få dem rättstavade. Men ändå händer det att Vikström blir Wikström eller - ännu värre - Wiklund någon gång. Kanske min noggrannhet beror på att jag själv har ett krångligt namn. Staffan blir ofta Stefan, Stellan, Steffen, Staffen eller - i värsta fall - Satffan. Efternamnet är ju inte bättre: Säfvenfjord, Säwenfjord, Sevenfjord, Sävenfjordh... Eller Sävenberg, Sävenfjäll, Sävenhög, Sävenland. Ja, en gång blev jag till och med kallad Sävenfjant. Av rent misstag visserligen men ändå. Ungefär som när jag råkade kalla en bekant vid namn Ascheberg för Aschelberg.

Att jag kom att tänka på detta beror på att jag i dag läste en artikel där samma person fick fem olika namn. I samma artikel. Peio Alceley, Peio Aceley, Pedro Alecley, Peio Alecley och Peiro Alecley. Irriterande att läsa. Och inte minst irriterande därför att artikeln stod i den tidning där jag själv medarbetar.

Nåväl, jag får nog möjlighet att diskutera detta med chefredaktören över en av hans berömda pannbiffar på hans veranda i Vingåker i morgon. Jag skall nämligen åka och hälsa på honom i morgon. Ett besök jag ser fram emot. Vi kommer väl också att diskutera vårt framtida samarbete. Jag fyller 65 nästa år och det är alltså hög tid att lämna yrkeslivet. Men jag vill nog trots allt gärna ha en fot kvar där även fortsättningsvis. Jag känner mig ju piggare nu än jag gjorde för fem år sedan.

På kryssning till Grönland, del 5: Island

Strokkur-gejsern i Geysir sprutar upp en kaskad av hett vatten var tredje minut.

Vi går på historisk mark: Thingvellir på Island. Här hölls på sin tid alltinget och här möts den europeiska och den amerikanska kontinentplattan.

Gullfoss med sitt 30 meter höga vattenfall i tre våningar är en fantastisk syn.

Kyrkan i Skalholt, ett gammalt isländskt biskopssäte.

En lagun har bildats vid Kerid.

Den gyllene cirkeln
Morgonen därpå kommer vi fram till Reykjavik. Två bussar från Snæland Grimson står framkörda på kajen och vi gör den utflykt som brukar kallas ”Den gyllene cirkeln”.

Vi börjar med att besöka Thingvellir, där den isländska riksdagen Alltinget hölls redan på 900-talet. Det är en naturskön trakt och här finner vi också Islands största sjö. Den europeiska kontinentalplattan möter här den amerikanska, så man kan stå med en fot i Europa och en i Amerika.

Solen har nu kommit fram och blir en ständig följeslagare till oss på resten av kryssningen.

Nästa besök blir vid Gullfoss, ett vattenfall på 30 meter som dessutom faller i terrasser. Här serveras vi också lunch, soppa med fårkött.

Så kommer vi till Geysir, som har gett namn åt all världens gejsrar. Den ursprungliga gejsern, som sprutade vattnet upp till 60 meter, har nu lagt av. Men det finns fortfarande en gejser, som sprutar hett vatten 20 meter upp i luften var tredje minut. En fantastisk upplevelse att se detta.

Via den vackra kyrkan i det gamla biskopssätet Skalholt och lagunen vid Kerid återvänder vi till Reykjavik. Det blir tid till ett par timmars vandring i Islands huvudstad, som i dag har cirka 120 000 invånare. I området runt Reyjkjavik bor 60 procent av Islands befolkning .

Jag passar på att kolla in tätortstrafiken med buss. Gula bussar från Stræto går förhållandevis tätt. Fast det lär vara dyrt att åka med dem.

Vägnätet på Island är dåligt utbyggt och för att kunna åka tvärsöver ön krävs fyrhjuldsrivna fordon. Man kan därför se en del konstiga skapelser som kallas bussar.

En vanlig regnig dag

Det har varit en helt vanlig dag. Ja, i Borås får man väl kalla en regnig dag för vanlig. Således har inte mycket hänt. Jag har dock drabbats av en lindrigare förkylning och den nyinköpta medicinen hos Fleggaards i Heiligenhafen har fått göra tjänst. Jag har väl inte blivit så mycket bättre men det har i alla fall varit roligare att vara förkyld. Skall man handla i de här affärerna, som är helt specialiserade på att sälja öl och sprit till svenskar, skall man tydligen komma vid 18-tiden. Det var helt tomt i affären förutom vår grupp. Sedan kan man ju undra över det vettiga i att Mariestads öl skickas i stora mängder till norra Tyskland och sedan körs hem igen i ett par hundra gånger så många fordon.
Sov länge i morse. Klockan stod på 09.30 när jag gick upp. Det var väl infektionen som bidrog. Men sedan satte jag i gång och jobbade undan en del mejl som samlats, gjorde några insatser för Tågkompaniet som blivit liggande och skall vara klara senast i fredags. Så ringde jag och bokade in besök ett par reportage. Det är bara att konstatera att numera uppskattar de som jag våldgästar att jag kommer. Det behövs ingen övertalning alls som på den tiden jag var ny på tidningen. Nu vet tydligen alla vem jag är och att jag inte kan vara elak. Inte alltför elak i alla fall.
Såg för övrigt på Daniel Olssons blogg http://www.ljungskilebuss.se/bussbloggenssenaste.html att han var glad över att jag ringt. Han till och med kallade mig artig. Det tror jag inte någon har gjort sedan farmor levde. Hon dog 1965 och brukade säga när man bugande tackade för det godis eller den 50-öring man fick "Nu var du riktigt artig". Daniel och hans bussbolag Ljungskilebuss har nämligen beställt en ny konferensbuss och jag hänger på tråden och - för att travestera en branschkollega - som första bussjournalist får jag tillfälle att se den.
Sedan gick jag igenom lite post som blivit liggande och fann att jag hade fått ytterligare restskatt på drygt 10 000 kronor. Men i nästa kuvert fanns besked från SEB Trygg Liv att min livförsäkring (som en gång tecknades av min mamma) nu har upphört och att jag kommer att få utbetalt cirka 12 000 kronor. Skattefritt. Så var det besked från AMF pension. Gud vare prisad: jag kommer att få ett pensionstillskott från mars nästa år då jag fyller folkpension och livet ut. Det blir på hela 52 kronor per månad! Nåväl, det visade sig att jag de första fem åren får ytterligare 1 836 kronor och de följande fem åren får jag ytterligare 735 kronor per månad. Men jag undrar vad får för 52 kronor år 2019. En kvällstidning? Så passade jag på att ansöka om folkpension också. Det är ju märkligt att man inte får den automatiskt utan måste söka. Myndigheterna vet ju lika väl som jag när jag fyller 65 år.
Slötittade lite på TV i kväll. Först den där frågetävlingen med Rikard Olsson, där det ställs hur många frågor som helst. Självklart kunde jag svaren på alla. Nä, jag bara skojar. Jag klarade mig ungefär lika bra (dåligt) som de som tävlade i TV. Men det är ju lika märkligt som trevligt att man i dag kan ordna frågesport utan alla krusiduller. De tävlande behöver inte ens inleda sina svar med "Vad är?". Fast i soffhörnet gör jag det ändå av gammal Jeopardy-vana.
Så var det en repris med Povel Ramel. Eftersom jag såg det första programmet tittade jag på en inspelning av Sommarkrysset i stället. Om det nu är många frågor i Vem vet mest som jag inte klarar så är det väl nästan omöjligt att missa frågorna i Sommarkrysset. Men Gry Forssell var slut, liksom mina öron, lagom till att Povel Ramel kommit fram till den mycket roliga historien om en ung Bertil Perrolf som ville att han skulle sjunga några "visårr" tillsammans med Evert Taube. Jag har hört den historien tio gånger nu, tror jag, men skrattar lika gott varje gång. Povel Ramel, varför skulle du ryckas bort från oss?

Med anledning av en kommentar om Hasselt

Såg just att min gamle vän Donkeyman uppe i Tromsø hade kommenterat min blogg om resan till Belgien. Tackar för den kommentaren! Kanske rentav Donkeyman seglat på Albertkanalen?

Nu blev det tyvärr inte mer än drygt en regnig timme i Hasselt för att kolla in stan. För övrigt blev det bara att gå tvärs över gatan från transferbussen till hotellet. Men det verkade vara en smart trafiklösning med en enkelriktad boulevard i ring runt stadskärnan. Det blev långa omvägar för våra transferbussar när de skulle betjäna mer än ett hotell men det fungerade för övrigt utmärkt.Att det var fria bussar i stan upptäckte jag först när jag läste i en broschyr strax innan hemresan. Men det slog mig att staden hade väldigt tät busstrafik i förhållande till sin storlek (något större än Borås - och därmed också Tromsø eftersom dessa båda städer är nästan exakt lika stora). Inte blev det tid att besöka genevermuseet heller. Får väl försöka övertala Magnus och teamet att ta lite mer tid i Hasselt nästa gång - det vill säga om tre år.

Donkeyman kanske gläds åt att höra att vi faktiskt har planer på en Nordkalottresa framöver. Magnus har nämligen kommit över en av de grön-gula SJ-bussar som på sin tid gick på de Nordkalottresor som SJ anordnade på sin tid. Och det vore ju trevligt att göra om en sådan resa i dag. Ett besök på Jernbanestasjon i Tromsø blir då naturligtvis en självklarhet. Då kommer vi också med råge att slå längdrekord för en Team Knutsson-resa.

Bland veteranbussar i Belgien

Jag har inte skrivit här på en vecka nu. Anledningen är att jag har varit i Belgien, närmare bestämt i Hasselt och Diepenbeek. Vad gör man där undrar säkert mina läsare. Jo, jag har varit på veteranbussträff.

Bussen på undre bilden är den jag åkte med. Det är ju inte precis årets modell utan det är en Scania-Vabis från 1966. Den tillhör min vän Magnus Knutsson i Jönköping, som är ägare till 20 veteranbussar! De flesta av dem kräver visserligen en hel del jobb innan de kan rulla igen men ändå.

Men det är ju ett lämpligt fordon att åka på veteranbussträff med och det är naturligtvis också så att denna då kommer till användning i korteger och vid förarprov. Magnus fick pris för längsta resa: 118 mil enkel väg var tillräckligt och mest bland de cirka 65 deltagande bussarna. Dessa kom från England, Tyskland, Österrike, Schweiz och förstås hemlandet.

Dessa 236 mil sätter också sina spår i rygg och lemmar, och jag har känt mig rätt mosig i dag. Men inte så konstigt: efter 21 timmar i bussen (nåja, då är raster och färjefärder inräknade) så blir det så. Och min blir ju imponerad av att bussen klarar en sådan här resa utan ens antydan till mankemang. Klockan 5 i morse steg jag in över min tröskel i Borås. Och då var det bara att bära upp kartonger som det kluckade om. Visst är det billigt att köpa alkohol i Heiligenhafen, men det är tungt att bära. Dessutom går väl det man har hemma åt så mycket fortare så frågan är om det egentligen blir så mycket billigare.

Det som ägde rum i Diepenbeek var det 2:a "International Oldtimer Bus & Coach Rally". Tre europeiska bussbolag turas om att arrangera detta och i år hade turen kommit till det belgiska bussbolaget de Zigeuner. Det visade sig vara en otroligt trevlig bekantskap. Som namnet antyder drivs bussbolaget av en familj av romskt ursprung. Och som den romska traditionen bjuder var hela familjen engagerad. Pappan är 92 år gammal men kan fortfarande köra om det kniper. Inte långfärd förstås men kortare turer. Äldste sonen, Ric, är vd för företaget och hans två bröder och två systrar jobbar också i företaget på hel- eller deltid. Sedan är det svågrar, svägerskor och barnbarn. Bussarna är läckert röda, se den mittre bilden, där för övrigt en av systrarna kör.

Ric är inte bara intresserad av sina moderna bussar utan också i högsta grad av veteranbussar. Bland dessa finns en London-dubbeldäckare, en Routemaster. Men också bussen på den översta bilden, en Chevrolet från 1950. Förutom bussar har han också veteranbilar, bland annat en London-taxi, och dessutom kör han gärna off-roadrally. Även några sådana fordon stod på gården.

Man kan inte berätta om detta utan att också berätta om den gästfrihet vi möttes av. God mat serverades alla tre kvällarna i ett av garagen, som hade byggts om för detta. Tvätthallen hade byggts om till beredningskök, även om maten nu kom från en cateringfirma. Där bjöds också underhållning. Dels en icke oäven sångerska och dels en tysk ståuppkomiker. Det sista är ett släkte som jag har svårt att uppskatta. Medan en svensk ståuppare försöker vara så rolig som möjligt så verkar det som om en tysk skall se så dum ut som möjligt och skrika så högt som möjligt. Dessutom är det svagt av en artist att inte hälsa svenskarna välkomna när han hälsade andra nationaliteter välkomna. Han hade väl dock inte mer betalt för att fråga vilka nationer som fanns med. Men hemmapubliken tyckte han var rolig.

Ett par trevliga dagar i Belgien blev det i alla fall...

På kryssning till Grönland del 4: Västmannaöarna

Lotsbåten hjälper oss i det trånga inloppet till hamnen på Västmannaöarna.

Surtsey – världens yngsta ö bildad vid ett vulkanubrott 1963.

Eldfell på Västmannaöarna är Europas nyaste berg. Bildades vid ett vulkanutbrott 1973.

Minsann är det inte en elefant som döljer sig i klippan på Västmannaöarna.

Søpapegojer som de heter på danska. Eller lunnefågel som vi säger. Visst är de gulliga där de finns i riklig mängd på Västmannaöarna.

Tätorten på Västmannaöarna sett från Eldfell.

Ett vulkanutbrott 1973 ödelade en tredjedel av bebyggelsen på Västmannaöarna. I dag gör man utgrävningar där och platsen har fått namnet Pompeji.

Vulkaner på Västmannaöarna
Efter ytterligare en dag på havet kommer vi på morgonen fram till Västmannaöarna. Denna ögrupp ligger halvannan mil söder om Island och bara en av öarna är bebodd, Heimön.

Fast det var ytterst nära att denna i dag också varit obebodd. År 1973 blev det nämligen ett vulkanutbrott som höll på att ödelägga hela ön och inte minst hamnen. Utan den hade Västmannaöarna knappast varit kvar i dag. Men det visade sig att utbrottet slutade just som det skapat en lagom skyddad infart till hamnen.

Hela ön fick evakueras men de flesta inbyggarna eller deras efterkommande har nu återvänt, så här finns i dag knappt 5 000 invånare, lika många som före utbrottet.

Vi gör en bussutflykt och kan bland annat stiga upp på Europas yngsta berg, Eldfell, som bildades vid vulkanutbrottet. Vi kan också se utgrävningarna som gjorts av de byggnader som förstördes då, ett slags isländsk Pompeji.

Båten passerar förbi Surtsey, ön som skapades vid ett annat vulkanutbrott 1963. Den är förvånansvärt stor trots att dess storlek minskat under åren och kommer att minska ytterligare de närmaste 100 åren innan den fått sin definitiva storlek. I dag får bara vetenskapsmän gå i land där.

Tallink bryr sig inte om mig

En läsare av min blogg ringde och sa att han delgett någon på Tallinks marknadsavdelning min kritik av dem den 14 augusti. Svaret blev: "Vi bryr oss inte om vad någon skriver i sin blogg".
Bryr sig Tallink inte om mig så borde väl inte jag bry mig om dem heller. Men den där tuffingen på marknadsavdelningen kanske borde betänka att det finns en länk till bloggen på tidningen Bussbranschens hemsida och jag har fått bevis för att mycket bussfolk läser vad jag skriver i bloggen. Så det är klart att ett litet annat svar på min kritik kanske hade varit nyttig för dem. Mig kvittar det lika. Jag kommer nog ändå att åka med Viking Line nästa gång jag åker till Riga. De går ju samtidigt. Någon gång skall jag fundera på om det är bra för konkurrensen att alla båtar går samtidigt. Kan ju vara bra att veta, menar jag, om någon ber mig om goda råd inför avregleringen av tågtrafiken 2010. Fast det kanske inte är möjligt där.
Men Unionsexpressen, som kör Stockholm-Oslo redan i dag (tågtrafiken till och från utlandet är redan avreglerad), låter sina tåg gå strax före SJ:s på samma sträcka. Jag trodde det var av konkurrensskäl men det har också visat sig praktiskt. Allemellanåt behöver Unionsexpressen ställa in sina tåg och det tjogtal resande man då i bästa fall har kan alltså lät hänvisas över till det efterföljande tåg.

Skön känsla i Öxnered

Var i Öxnered i går kväll. Blir antagligen sista gången på mycket länge som jag har anledning att vara där. Det är ju ingen plats man kommer att sakna precis.
Men som jag tidigare skrivit: när tåg 399 ankom Öxnered i går var det sista tåget som utväxlades med buss för den här perioden. Ett 40-tal resenärer fick ynnesten att byta till två bussar och de fick således gott om plats. Tågsättet väntade sedan i en dryg timme i Trollhättan innan banan öppnades igen efter åtta veckors avbrott. Därefter gick det tomt till Göteborg. Tågkompaniet och NSB håller fast vid den gamla traditionen att alltid köra första tåget efter ett längre trafikavbrott.
I dag går tågen igen, men det kommer att bli en svår vecka eftersom banarbetet har lämnat efter sig många hastighetsnedsättningar. Om någon vecka har väl tillräckligt många tåg gått över utan att spåra ur så man kan höja hastigheten igen.
I går kunde jag alltså avtacka våra stationsvärdar Mia och Peter, som gjort en fantastisk insats i Öxnered under de gångna veckorna. Ja, Mia har också varit lite som stationsvärd i Göteborg, där insatsen inte varit mindre. Även Interbus har gjort en jätteinsats och lyckas fixa fram såväl bussar som förare som egentligen inte funnits.
Nu är det till december nästa gång innan det blir något större trafikavbrott mellan Göteborg och Trollhättan. Så vi kommer att få det lugnt nu ett tag.
Restskattesedeln ramlade in i dag. Skatteverket blir visst aldrig nöjda. Trots att jag betalade in de nästan 40 000 kronor som de krävde mig på i våras så damp det nu ner ett krav på drygt 10 000 kronor till. 50 000 i restskatt på ett år. Ja, det beror väl på att jag betalat för lite skatt förut - och det har inte kommit som någon överraskning precis. Men det känns ju i alla fall rätt mastigt.
Den har förträffliga tjänsten som Sveriges Radio har att man under 30 dagar efter första sändning kan lyssna på ett radioprogram via Internt är utmärkt, tycker jag. Jag lyssnar mycket på radio men jag har svårt att passa radions tider. Tidigare hade jag ett system med timer och kassettband, men dels blev det begränsat vad man kunde spela in och ibland så gjorde man något fel: ställde in fel tid eller glömde sätta i ett band. Eller också hade man kommit åt stationsinställningen på radio.
Det blir inte alltid rätt nu heller. Skulle lyssna på Kalas från i fredags. Programmet är numera förlängt och slutar 21.40 i stället för tidigare 20.30. Men på nätet slutade det som förut 20.30, mitt i en intressant intervju med Christer Fuglesang. Jag formulerade ett ilsket mejl men skickade det inte utan valde att skicka ett vänligt sådant i stället. Fick snabbt svar att man skall kolla från programledaren Mats Ingels själv. Jo, man rättade till det under dagen fram till klockan 21.00. Men sista delen av programmet har fortfarande försvunnit i cyberrymden. Nytt mejl och synnerligen raskt svar från Mats trots att klockan var över 19.30 på kvällen.
Jag börjar förstå vad som menas med public service. I positiv betydelse alltså.

Efter åtta veckor

I dag är det sista dagen som järnvägen mellan Trollhättan och Göteborg är avstängd. Det har pålats ofantliga längder i leran utmed Göta älv och det är alltså nu förberett för att bygga dubbelspår och motorväg. I fredags fick jag höra att arbetet gått enligt tidsplan och någon gång i eftermiddag eller i kväll beräknades man lämna klart spår. Det har alltså varit åtta veckor med bussersättningar.
Detta är väl en anledning god som någon att fira och i går var vi därför några stycken och firade detta med en utmärkt middag på Hotell Scandic Crown i Göteborg. Därefter gick vi ut i den varma sommarkvällen och bara njöt av folklivet på stan. Det är ju i dag också sista dagen för Kulturkalaset , denna tillställning som för ett par år sedan ersatte Göteborgskalaset. Att döma av vad jag såg i går verkar det har varit ett lyckat drag. Det var massor med glada människor på stan men det var nyktert och inget bråk. Polisen gled fram i sina piketbilar men jag såg aldrig att de behövde ingripa. De såg bara glada ut. Så var det inte på Göteborgskalasets tid. Då var det fylla och bråk.
Men att det skall vara så förbålt att få sig en öl. Ställe 1 var fullsatt och dessutom lång kö. Ställe 2 skulle just stänga, men hänvisade till ställe 3. Där var musiken en bra bit på över 100 decibel (subjektivt bedömt men ändå). Det var mer njutningsfullt att lyssna till den ovannämnda pålningen. Lät inte så olikt heller förresten. Ställe 4 hade gott om plats men det berodde på att de hade sängt. Ställe 5 till sist släppte in oss om vi lovade att inte beställa mat, för köket var stängt. Men vi fick i alla fall var sin Grebbestads Granit. Ett öl jag inte hört talas om förut från ett bryggeri som jag inte heller hört talas om förut. Det är kul att det dyker upp nya bryggerier. För några år sedan fanns ju i stort sett bara Pripps, Spendrups och överlevaren Åbro.
Sedan väntade en skön säng på Scandic Crown och en förträfflig frukost även om den iakttogs under något kaotiska förhållanden. Barnfamiljer och frukostbuffé hör inte riktigt ihop. Och det är ju inte så roligt att balansera kaffe och juice i var sin hand och så små barn springer och lekar hela havet stormar framför fötterna. Men buffén är bra och välarrangerad - och den fungerar. Till skillnad från vad som brukar vara fallet med frukostbuffér på hotell där det alltid brukar uppstå något som närmast kan liknas vid ett krigsutbrott när folk bryter kön, går i fel riktning och sträcker sig fram och nyper en ostbit. Fråga mig inte hur de har gjort på Crown, men det går inte att göra sådana fel här.
Jag läste för övrigt i Borås Tidning att Scandic och de andra hotellen i Borås har problem med gäster som stjäl i princip allt som går att ta med sig från rummet: badlakan, kuddar, tvålbehållare... Ett par gäster hade till och med kommit med en kudde under vardera armen vid utcheckningen. Jag förstår inte hur kuddarna fick plats. Gästerna måste ju haft huvudet där också.

Aftonbladet igen - nu vet de inte vad de själva skrev förra veckan

Aftonbladet slår i dag upp stort att tre av tio X2000-tåg är försenade. En bekant pratade om krigsrubriker med detta budskap på löpsedlarna. Hade jag gått förbi och sett en sådan löpsedel hade jag gått in och utan att tänka mig för - jag är rätt slösaktig av mig - offrat en hel tia på Aftonbladet eftersom jag hade velat veta hur SJ har klarat av denna fantastiska uppryckning. Jag hade velat läsa en intervju med Jan Forsberg där han berättade om hur man burit sig åt. Kört lite fortare än tillåtet, struntat i att stanna vid röd signal, vägrat ta med dem som hade mycket bagage eller av annan anledning tar lång tid vid på- och avstigning eller helt enkelt kommit på att man kan förse personalen med tidtabeller så de vet vad de har att hålla sig till? Det kunde ju ha varit till nytta för mig som jobbar för ett annat tågbolag (där vi dock redan har kommit på att personalen skall ha tidtabeller med sig).


Men alls icke. Aftonbladet hade glömt bort vad de skrev i förra veckan, nämligen att 4 av 10 X2000-tåg var försenade. Eller 6 av 10 som en förhoppningsfull som gått genom Journalisthögskolan utan att ha lärt sig läsa skrev. Därför hade han placerats som författare till rubriker och ingresser på redaktionen - där är det inte så viktigt med läskunnigheten tycks det. Nejdå, det var samma gamla skåpmat om det dåliga SJ en gång till. Repriser är väl något TV hålls med - men nyhetstidningar?
Till yttermera visso var jag på möte med en trevlig kille på Banverket i dag. Han kunde visa förseningsstatistiken för tågen här i väster. Och det var mycket bra siffror. Minst 95 procent av pendeltågen - vissa dagar 100 procent - har varit i rätt tid eller högst tre minuter försenade under de senaste veckorna. Det är bra. Men kom ihåg att det var här ni läste det. Och kanske i Västtrafiks kundtidning. Möjligen också i Göteborgs-Posten som har en mycket kunnig - och sympatisk - trafikreporter vid namn Ulf Nyström. Men i någon annan dagstidning lär ni inte få läsa det.

Sedan var det då det där med lotterivinsten. Jodå, den kommer nog när som helst. Jag ringde Mr Evans på lotteriet i förra veckan och han lovade att fixa det och bad mig återkomma nästa dag. Men kan man tänka sig, då hade han åkt på Jorden Runt-resa och återkommer om sex månader. Så i stället blev jag hänvisad till hans assistent Miss Garcia, men hon var ledig den dagen. Så när jag nu ringde i början av veckan så visade det sig minsann att hon också var på Jorden Runt-resa och kommer tillbaka om sex månader. Den som svarade, Mrs Morales, berättade att de också vunnit på lotteriet och därför gett sig ut på dessa resor. Så där fick de många som hört av sig till mig och sagt att jag gått på en bluff fikon. Detta visar ju att lotteriet verkligen finns.

Nu hade dock Mrs Morales tappade bort lappen med mitt bankkonto varför jag har sänt henne numret till mitt reservkonto, som innehåller 100 000 som kan vara bra att ha. Jag sparade nämligen en årslön där när Anne Wibble sa att man skulle göra så. Mrs Morales har lovat att fixa detta på måndag. Så på måndag kväll är jag rik...

Jag har skickat räkning till Vår Herre

Ja, inte riktigt men jag kommer att tänka på kupletten av Allan Nilsson i gotländska När-revyn med just den titeln. Den handlade om att han ville ha ersättning för t ex snöskottning och andra förtretligheter som Vår Herre åsamkat honom men han fick inget betalt trots att kyrkoherden hade attesterat. Allan Nilsson är för övrigt mest känd för den gotländska sommarvisan "Summarn kummar" och inte minst som far till Ainbusk-medlemmarna Josefine och Marie.

Ni kanske minns att jag skickade en räkning till Aftonbladet för den irritation de vållade mig genom att publicera en helt igenom lögnaktig krönika, som dessutom kritiserade fel företag. Det var Veolia Transport som krönikören åkt med men all kritik riktades mot SJ. En bekant till mig ilsknade också till och skrev direkt till krönikören. Han fick ett kort svar: "Jag köpte biljetten av SJ och därför kritiserar jag SJ". Bra, då vet jag det. Jag betalade 19 kronor på nätet för att tillgång till krönikan - och en massa annat skit - så jag skall alltså nu skriva en starkt kritisk krönika mot det lögnaktiga företaget Telia, till vilka jag betalar för mitt internetabonnemang.

Jag krävde som bekant tillbaka de 19 kronorna, precis som jag brukar göra hos min kvartershandlare när jag fått en undermålig vara. Skillnaden är bara att kvartershandlaren utan vidare betalar tillbaka vad jag betalat eller ger mig en annan vara till minst samma värde. Dessutom bugar han och ber om ursäkt - och nästa gång jag kommer in beklagar han än en gång det inträffade. Nej, jag har inte ens tänkt tanken att skriva en elak krönika om min kvartershandlare. Utan det jag nu är ute efter är skillnaden mot Aftonbladets attityd. Jag fick efter nästan en vecka ett mejl:

Hej!
Tack för ditt mejl.
Så tråkigt att du känner dig missnöjd. Jag har avslutat ditt Plus abonnemang som nu är giltigt till och med den 7 september. Jag kan inte betala tillbaka dina 19 kronor.
Välkommen tillbaka en annan gång.
(undertecknat med namn på den som skrivit - alltid något.)

Göra rätt för sig finns tydligen inte i Aftonbladets värld. Det skall bara de företag som de själva "konsumentgranskar" göra. Annars!! Ursäkt var tydligen inte heller att tänka på. Utan bara ett tråkigt att jag känner mig missnöjd. Jag kanske övertolkar men jag tycker det låter som om det var mitt eget fel att jag blev irriterad och inte hade Aftonbladet någon skuld i det, inte.

För att nu ingen skall tro att mitt agerande är dikterat av snålhet så kanske det är bäst att påpeka att detta gäller principen. Eller ärligt talat: jag förstod att det skulle sluta så här. Men det är alltid roligt att peka på den som inte har byxorna uppe. Jag överlever de 19 kronorna och till den 7 september så kan jag ju läsa annat som finns på de där plus-sidorna. Problemet är bara att där finns inget jag vill läsa.

Jag undrar bara: hade Aftonbladet trott att vi gifte oss. Det är väl enda gången jag tycker man bör lova något för evigt. Ett abonnemang bör bara gälla så länge man betalt för detta. Det minsta man kan begära är att om det är avsett att gälla tills vidare så skall man åtminstone få kryssa i en ruta att det är så man vill ha det. Till och med hos prästen eller borgmästaren kan man ju säga nej.

För ett tag sedan köpte jag en grammofon (heter det så fortfarande) som kunde spela 78-varvsskivor hos Sparköp i Borås. Det var en bra grammofon, det var bara det att stiftet var trasigt så det gick inte spela några skivor överhuvudtaget på den. Jag ringde dem och blev vänligt bemött: "Vi skickar en ny utan kostnad - så kan du göra vad du vill med den gamla". Nu hade det inte varit några problem för mig att åkt till Sparköps lager och bytt ut den trasiga, så hade de fått tillbaka en vara som en händigare person än jag säkert hade fixat på fem minuter och sparat fraktavgiften. Men se, "så arbetar inte vi" . Och huvudsaken är ju att jag blev nöjd. Dessutom kom den med Schencker till kvartershandlaren 100 meter från där jag bor. Hade de skickat den med posten hade det blivit nästa lika långt för att hämta den som att åka till Sparköps lager.

Men ändå: jag skall sluta handla hos Sparköp. Orsaken är alltså inte dålig service eller dåliga varor (fel kan drabba alla) utan att de har stulit från mig och tjänar pengar på det de har stulit. Vad har de då stulit. Jo, min adress. Min adress är min personliga egendom och den skall inte andra företag sälja utan mitt medgivande, tycker jag. I dag fick jag ett prospekt från ett lotteri, som jag inte är det minsta intresserad av. Lyckligtvis måste de ju numera ange adresskällan - och den var just Sparköp. Så en del av eftermiddagen har jag fått ägna åt att sortera upp det avfall som låg i kuvertet från lotteriet i sådant som kan återanvändas via pappersinsamlingen och sådant som måste gå i "vit påse", det vill säga kuvert, skraplotter och eventuellt någon meningslös pinne som går med som gåva.

Det är ju konstigt att detta oskick att sälja kundadresser får försiggå opåtalat. Jag har försökt intressera Sverker på Plus för det men har inte haft någon framgång. Jag lämnar ju inte mitt namn och adress för att någon annan skall tjäna pengar på det.

Det har gått några dagar...

... sedan jag senast skrev i bloggen. Det beror på att jag varit bortrest. Jag har återigen varit på kryssning men denna gång bara till Lettland. Och bara över dagen. Jag var nämligen där med Bo och Bobby Nelson från Transportmarknaden i Åseda samt bussägaren Magnus Pettersson från Karlskrona för att hämta tre nya små Mercedes-bussar.

Bussarna har byggts om vid en fabrik i Jelgava cirka fem mil söder om Riga och det var ett gott jobb de hade gjort med en ny inredning och en tuffare front än orginalet. Så skoleleverna i Karlskrona blir väl glada på måndag när de får åka i nya bussar, dessutom torde det väl vara de första i Sverige som gjorts i Lettland.

Det är förvånande att det är så mycket folk på båtarna till Tallin och Riga. Smart nog avgår de också samtidigt så att det skall bli rejält kaos i biljetthallen innan man får ut sina bokade biljetter. Den här dagen var det dessutom datorkrångel så det tog ännu längre tid än vanligt, men båten väntade och trots att vi gick en timme sent från Stockholm var vi i rätt tid i Riga. Där finns det reservkapacitet i tidtabellen, något man kan så på med viss avundsjuka som tåg- och bussman.

Vad skall man mer säga. Ja, en hytt för två man som inte var större än min klädkammare här hemma. Men den gick ju bra att sova i. Så maten då. Byffén första kvällen var inte direkt dålig men inte den där jättehöjdaren heller. A la carte-maten kvällen efter var då bättre, men det var inga rejäla portioner precis. Frukosten kostade 97 kronor och då fanns det inte ens bacon. Dessutom var brödurvalet milt sagt torftigt. Därför åt vi frukost i à la carte-matsalen dagen efter. Den kostade 157 kronor och då fanns det bacon. Vilket i stort sett var enda skillnaden. Jovisst ja, vi som inte skulle köra kunde njuta av champagnen som ingick.

Sedan var det då krånglet med att få med bussarna. Trots att de var inbokade och Bo hade ett bokningsnummer så fanns det inte plats för dem. Till sist gav de i alla fall med sig, men vi fick inte köra ombord dem själva. Anledningen var troligen att de inte ville visa att bildäcket var fyllt till ungefär två tredjedelar. Nästa morgon fick vi gå ett par kilometer för att hämta ut dem, men då möttes vi i alla fall av stor hjälpsamhet. Sedan gick bussarna bra, åtminstone till Linköping där jag lämnade sällskapet och tog tåget hem. Eller tågen - tre byten. Dock var alla tågen i rätt tid och det blev en trevlig tågresa som jag ägnade åt att läsa en biografi om Ingvar Kamprad.

Men åter till Silja Festival. Det bästa ombord var helt klart underhållningen. En fantastiskt duktig dansorkester och ett antal lika duktiga dansare. Det sämsta var när man skulle lämna båten. Först en lång väntan innan de öppnar landgången. Skall det behöva ta 20 minuter från det båten lagt till? Och så trängsel för att komma ut på den långa landgången. Till på köpet kom båten från Tallin in samtidigt så även dessa resenärer fick vi trängas med. Terminalen var helt klart inte byggd för detta och det tog nästan en timme från det båten lagt till tills vi var ute igen.

Om Riga och Lettland har jag inte så mycket att skriva. Vi blev trevligt mottagna men det var ju inte så mycket tid till närmare studier av landet. Och så fick vi nog det sämsta kaffe jag någonsin druckit till lunchen.

Sedan kan man ju undra vad vitsen är med att klistra igen rutorna på den buss som Interbus kör som transfer-buss mellan Vasagatan och Terminalen i Stockholm så att man inte kan se ut. Det är trist nog att sitta i bilköerna vid Norrmalmstorg, men när man inte ens kan se ut så blir det närmast outhärdligt.

På kryssning till Grönland del 3: Färöarna

Tórshavn från soldäck
Guiden Alfred visar Europas (?) äldsta trähus i Kirkjubøur

Olavskirken är Färöarnas äldsta kyrka

Typiskt Färöarna med sluttningar ner mot havet. På sluttningarna betar får.

Kvällssolen lyser upp Vestmannasundet

10 juni 2008:

Så kommer vi till Färöarna och huvudstaden Tórshavn. Vi är nu i rätt tid igen och får således dagen på oss. Regnmoln hänger över öarna, men det är tydligen som det brukar vara. Kapten Pedersen berättar att han bara minns fyra dagar då han kom torr till skolan.

Två bussar körs fram för sightseeing. Vi med jämna hyttnymmer får åka i en Volvo Kiitokori och får en underhållande guide, som heter Arnold och pratar lättförståelig danska. Fast danskarna mumlade något om att han pratat svenska.

Arnold kan berätta att det bara finns tre trafikljus på hela Färöarna och att vi skall passera alla. Samt att fängelset ligger alldeles intill öarnas bästa hotell, som levererar maten. Brottsligheten på Färöarna består nästan uteslutande av rattfylleri.

Färöarna har haft god ekonomi genom åren och vägnätet är därför väl utbyggt men vägarna är smala. Vid möte av andra stora fordon tillämpas lika ofta vänster- som högertrafik.

Vi kommer fram till Kirkjubøur, som är Färöarnas kulturella centrum. Här finns såväl en medeltidskyrka som en kyrkoruin. Eller möjligen är det ett kyrkobygge som aldrig blev avslutat. Här finns också Färöarnas äldsta träbyggnad, en väl restaurerad bondgård.

Solen börjar tränga igenom när vi åker vidare och stannar vid en plats med fantastisk utsikt. Fyra rundtursbussar (det låg ett annat kryssningsfartyg inne samtidigt) på en parkeringsplats lagom för en bil är bara det en upplevelse.

Det blir ett par timmar för promenad på egen hand i det vackra Tórshavn, innan det är dags att ta shuttle-bussen ut till båten igen.

Vi seglar sedan ut genom Vestmannasund, där vi kan se betande får på de gröna sluttningarna ner mot vattnet. Många forsar rinner utför bergväggarna.

Kan man få ersättning av Aftonbladet

Häromdagen jämförde Aftonbladet SJ med flyget. Aftonbladet har fortfarande inte förstått att det finns fler tågbolag än SJ så att de jämförde tåget med flyget. Man hade plockat ut cirka fem punkter där man redan på förhand visste att flyget var bättre. OK, flyget har genom lagstiftning tvingats att skärpa sig ordentligt det senaste året så tåget har halkat efter. Liksom bussen. Men om nu tåg- och bussbolagen skall betala ersättning för förlorad arbetsinkomst vid föreseningar: vem skall betala detta? Ja, det lär väl bli vi genom biljettpriserna.
I dag hade Aftonbladet en krönika av en som heter Malin Wollin. Den handlade om en tågresa mellan Linköping och Vimmerby, där tåget blev inställt och ersattes av buss. Bussen var ostädad och nedklottrat. Allt detta var förstås SJ:s fel för de gör som de vill. Nu har dock fru krönikören missat två, eventuellt tre, väsentliga saker, i sammanhanget: Tågen på sträckan körs inte av SJ utan av Veolia Transport. Bussens skick svarar bussbolaget för. Dessutom var det så, när jag var driftledare för den banan för tre år sedan (när BK Tåg körde), att det var Östgötatrafiken som svarade för ersättningsbussar om tågen inte kunde gå.
För att kunna läsa krönikan på nätet måste man abonnera på en s k plustjänst. Det kostade 19 kronor för en månad. Inga stora pengar förvisso, men jag blev i alla fall förbannad när jag läste skiten och skrev därför svar till Aftonbladet när de välkomnade mig till den nya tjänsten:

Hej!

Tackar för välkomnandet. Jag gick med för att läsa Malin Wollins krönika om SJ. Och så visar det sig att hon inte alls åkt med SJ utan med Veolia Transport.
Jag känner mig klart lurad och fordrar därför de 19 kronorna tillbaka jämte skälig ersättning för den tid jag lagt ned på att söka medlemsskap och läsa den lögnaktiga krönikan.

Hälsningar
Staffan Sävenfjord

Får väl se nu om de hör av sig. Inte för att jag behöver pengarna men om jag får någon ersättning skall de bilda en fond som skall få namnet "Sävenfjords fond för bekämpande av lögnaktig journalistik". Jag kommer också att ta en miljon kronor av mina lotterivinster och lägga i den fonden.

Jag har gjort det igen...

Ännu en gång har jag vunnit på lotteri. Denna gång en miljon euro i ett nederländskt lotteri. Är det inte fantastiskt vilken tur man har! Jag tror att jag skall lägga ut numret på mitt bankkonto här på bloggen så slipper jag ju hålla på att skicka det till diverse lotterier hela tiden.
För övrigt pågår det visst något slag distriktsmästerskap i Kina just nu, vilket uppmärksammas av TV och radio så det är inte så mycket annat. Jag är måttligt intresserad av de där vintersporterna, så jag har inte tittat. Jag är liksom uppfostrad att inte intressera mig för idrott. Tittade man på sådant på TV så brukade min farmor säga:
- Det är väl inget att titta på när de hoppar diskus.
Eller också när något visades i slow motion:
- Om de sprungit lite fortare skulle de nog ha vunnit.
Fast hon gillade att se på när Stenmark "hôppa i backen". Men hon vågade inte titta för hon var så rädd att han skulle åka ur. Hon vågade inte ens titta på reprisen, för han kunde ju köra ut då även om han inte gjorde det från början.
Men jag uppsnabbade att svenska damlandslaget i fotboll förlorade mot värdlandet. Det var ju mycket märkligt. Jag tog nämligen del av försnacket och där var det ju i princip redan avgjort att Sverige skulle vinna. Även om man inte visste om det skulle bli med 7-0 eller 7-1.

På kryssning till Grönland: Del 2 Storm efter Bergen

Bergen: Vågen från Fløifjellet

Troldhaugen

Hurtigrutens M/S Polarlys kommer i kapp oss

Vågor utanför hyttfönstret

7 - 9 juni

Andra dagen ser vi Danmarks yttersta utpost Skagen skymta i fjärran. Det är en solig dag, men kapten säger att det högtryck som rått i ett par veckor nu håller på att försvagas.

Nästa gång vi stiger i land är det den tredje dagen. Då lägger kapten till i Bergen vid Skoltegrunnskaien. Det blir en bussutflykt till Troldhaugen, Edvard Griegs hem och en tur med Fløibanen upp på Fløifjellet, där vi kan beundra den fantastiska utsikten över ”byen”.

Det kommer lite regn men inte värre än att vi kan njuta av utseglingen från Bergen på soldäck. Mörka moln i kanten bara förskönar bilden. Extra fint blir det när Hurtigrutens ”Polarlys” seglar förbi oss.

En dag ute på havet igen och detta är enda dagen vi drabbas av oväder. Det är ett kraftigt lågtryck och vågorna går höga, uppemot 21 sekundmeter vilket är halv storm.

De flesta blir sjösjuka men jag klarar mig hyfsat. Inte ligga pigg som vanligt kanske och ett försök att gå upp på soldäck kom att avbrytas. I stället fick det bli biblioteket, där man ännu inte fått i gång Internet-förbindelsen. Men att läsa böcker går också bra.

Dagarna till havs går med måltider och diverse arrangemang i huvudloungen. Det är något som kallas fællessang, det vill säga vi sjunger danska och svenska sjömansvisor tillsammans. Som exempel kan nämnas ”Så længe skuta kan gå”.

Det blir föredrag av reseledarna om de platser vi skall besöka. Reseledaren Birgit Ostenfeld, är född och uppvuxen på Färöarna och kan således berätta initierat om dessa, medan kollegan Nina von Staffeldt vet mycket om Grönland, där hon tidigare har jobbat.

Även en av medresenärerna, Ole Jacobi, har varit mycket på Grönland och hjälper reseledarna med föredragen.

Det blir också tillfälle till att läsa de där böckerna man aldrig hunnit med. Det kanske kan tyckas bli lite långtråkigt de dagar vi är ute på havet men det går bra!

Fortsättning följer

Blev ju inget regn

Jag kommer att tänka på min gubbsjuke granne som apropå att någon sade att det inte gick att förstå TV4-meteorologen Tone Bekkestad kommenterade:
- Det spelar väl ingen roll. Vädret blir ju ändå som det blir. Huvudsaken är väl att hon är snygg att se på.
Och det gäller också väderprognoserna för dagen med tillhörande klass 2-varning och allt. Jag vaknade av en häftig åskskur utanför fönstret strax efter midnatt. Men det var tydligen allt. Det har sedan inte regnat här i Borås på hela dagen.
Varför blir det så ofta så här? SMHI har underskattat ett tidigare oväder som det man hade i Sydsverige i måndags och så tar man i av all kraft nästa gång. Är det "för säkerhets skull" eller är det så att det andra ovädret vanligen kommer av sig. Det var likadant i vintras. Varnades för snöstormar i hela Västsverige. Jag blev ålagd att vara jour för driftledningen beträffande tågtrafiken i "mitt" område. Det var de mest lättförtjänta pengarna i hela mitt liv. Det hände nämligen absolut inget. Ovädret kom av sig...
Ja, det är klart att lotterivinsten jag skrev om var ännu mer lättförtjänt. Som jag skrivit så har de ju berett plats för pengarna genom att ta ut allt jag hade på bankkontot men ännu har jag inte fått några pengar. Jag ringde därför Mr Evans för att fråga vad som hänt men kan man tänka sig. Han har åkt på en jordenrunt-kryssning och återkommer inte förrän tidigast i december. Men hans assistent, Ms Garcia, lovade att fixa detta senast på måndag så det ordnar sig ändå.

På kryssning till Grönland, del 1

Kryssningsfartyget Clipper Adventurer

Min hytt, nummer 214.

Jag har varit på båtkryssning till Färöarna, Västmannaöarna, Island och Grönland. Det blev en mycket fin resa och det finns mycket att berätta om.

På Sveriges nationaldag den 6 juni är jag i Köpenhamn. Jag skall nämligen börja en drygt två veckor lång båtkryssning till Grönland. Lite pirrigt känns det förstås, där jag sitter i taxin och ser vår båt Clipper Adventurer på långt håll.

Den är chartrad av den danska resebyrån Albatros Travel, som har specialiserat sig på lite annorlunda resor. Jag har åkt med dem förut, nämligen till Sydafrika hösten 2006.

Båten är större än vad jag fått intryck av utifrån de bilder jag sett men långt ifrån lika stor som till exempel Hurtigruten eller Finlandsfärjorna.

Redan när taxin svänger in förstår jag servicenivån. Taxin har inte ens hunnit stanna förrän två man är framme och tar hand om mina väskor och när jag lite senare går in i min hytt är de där.

Reseledaren Björn Christensen hälsar välkommen. När han hör att jag är svensk undrar han om hur det skall gå med danskan ombord.

– Det är inga problem, jag har sett många danska TV-serier, svarar jag kaxigt.

De orden skulle jag få ångra många gånger.

Hytten är inte särskilt stor men eftersom jag skall ha den för mig själv är det inga problem. Ett stort fönster ger bra utsikt ut. Dusch och toalett finns. Den senare är det för övrigt många bekymmer med. Spolningen lägger då och då av, så den alltid snabbe och glade toalettreparatören och jag blir goda vänner.

Vi är 82 resenärer – av dem är 81 danskar liksom reseledningen. Det är bara fartygsläkaren och jag som är svenskar. Besättningen på båten kommer från i stort sett hela världen. Kapten Idar Pedersen kommer från Färöarna, maskinchefen från Montenegro, min hyttvärdinna Danisja från Rumänien och vår servitör Rodel från Filippinerna liksom de andra servitörerna.

Det börjar med en inledande räddningsövning, som består i att vi skall samlas på angiven plats – i mitt fall matsalen – och prova att ta på oss den räddningsväst som finns i hytten. Inte så svårt och alla klarar det provet.

Vår avgång från Köpenhamn är utsatt till klockan 17.00 men inte förrän fyra och en halv timme senare kommer vi i väg. Orsaken är att bunkringen av olja blivit försenad. Men när den väl är klar har vi olja så att det med råge skall räcka hela resan.

Således äter vi att den första middagen medan vi ännu ligger vid kaj i Köpenhamn. Den här resan medför stor fara för att midjemåttet ökar ytterligare. Matsedeln omfattar två förrätter, soppa, två varmrätter och dessert. Det är dock inte meningen att man skall äta allihop utan välja. Även om säkert ingen säger något om man ber att få alltsammans.

Våra servitörer är alltid på plats och jag hinner knappt avsluta en rätt förrän tallriken är borta och nästa på plats.

Jag förstår nu att jag överdrivit min förmåga att förstå danska. Att hänga med i bordsgrannarnas samtal är helt omöjligt. Däremot kan jag svara nödtorftigt när de vänder sig direkt till mig. Trösten är att de har minst lika svårt att förstå mig.

Men det här skall nog bli bra…

Fortsättning följer

Det har gått ett par dagar

Ojdå, det har redan hunnit gå ett par dagar sedan jag skrev i bloggen senast. Många har gratulerat mig till den stora lotterivinsten. Nej, jag har inte fått pengarna än trots att jag gjort precis som de sa och skickat dem numret på mitt bankkonto. Tyvärr var han som är min kontakt i ärendet inte anträffbar i dag, så jag får väl försöka i morgon igen. Han har i alla fall som sagt tömt mitt bankkonto så det skall bli plats för storvinsten. Min nya Bumse-BMW kommer jag för övrigt att kunna hämta hos bilhandlaren i morgon.
I morgon skall det bli oväder över oss här i Sjuhäradsbygden. SMHI har utfärdat klass 2-varning för stora regnmängder och Banverket har hakat på med att varna för att det kan bli svårframkomligt på järnvägarna. Vi får väl se hur det går. Jag får inte min nya lyxbåt förrän i nästa vecka så jag får väl hursomhelst fortsätta att ta bussen ner till stan.
Banverket har för övrigt just hämtat sig från måndagens oväder. Värst drabbad blev i vanlig ordning Västkustbanan över Hallandsås (tunnel - du får kosta vad du vill men du behövs). Att det var mycket träd som ramlat ner är en sak men man kan ju undra varför Banverkets prognos först talade om att allt skulle vara klart klockan 6 på tisdagen, sedan klockan 12, så klockan 18 och 18.45 och slutligen 20 och 24. Det blev klart på onsdag vid 9-tiden. Hur man lyckas räkna fel på 27 timmar övergår mitt förstånd. Tågresenärernas också säkerligen, i den mån de inte helt förlorade förståndet över dålig information och ersättningsbussar som inte var på plats (inte lätt att vara det när SJ inte ens visste att de skulle behövas).
Ni minns kanske Grönlands-artikeln. Nu har jag fått veta att den inte får plats i tidningen. Sådant händer och det är inget att hänga upp sig på. Men den skall väl inte ligga oläst för det. Så jag kommer att använda bloggen till att lägga ut den i olika avsnitt med ett antal bilder. Första avsnittet kanske kommer redan i kväll.

Så går ännu en måndag från vår tid

Det har varit en händelselös dag i mitt liv i dag. Brevbäraren hade med sig turlistan för loktaltrafiken i Borås som gäller från den 18 augusti. Det är ju bra att denna åtminstone kom i tid. Sommarturlistan, som gällde från den 15 juni, kom i mitten av juli. De förbättringar i trafiken som talats om har det inte blivit så mycket av med. Årets vinterturlista ser i stort sett ut som en kopia av förra årets.

Men annars har det inte varit så mycket. Fick i väg en del mejl som borde ha varit sända för länge sedan. Inte var det mycket på TV heller. Men jag såg i alla fall programmet om Hurtigruten. Det är nu bara ett avsnitt kvar och det är ju synd. Jag har njutit fullt ut av de här programmen eftersom jag i april förra året åkte Hurtigruten, för övrigt just med M/S Midnatsol. Dock inte med samma besättning som i filmen. Men Unnis havsörnssafari blev ett fast inslag och jag var också med på en sådan. Bildbevis redovisas härovan.

Det blir dyrt att se det där programmet för jag längtar oerhört efter en ny tur med Hurtigruten. Kanske till våren, fast det är ju mycket annat också man vill göra. Har i alla fall i dag tackat ja till en inbjudan till en studieresa till spa på Rügen, där olika spa-behandlingar ingår. Vad gör man inte för en studieresa?

Fast nu har jag tack vare vinsten i det spanska lotteriet fått pengar till fler resor. Det börjar röra sig med vinsten i dag. Jag såg nämligen att de redan har tömt mitt bankkonto för att få plats med alla pengarna.

Oväder i morgon

Jag skrev häromdagen att jag är trött på värmen och det läste man tydligen på SMHI och ordnade regn i dag. Nu är jag trött på regnet...
Fast det skulle visst bli en rejäl rotblöta i morgon. Lage Larsson pratade om upp till 100 mm. Det är en tiondedel av vad som faller i Borås ett normalt år. Och då är ändå Borås Sveriges regnrikaste stad om man mäter i mängden nederbörd. Vilket inte innebär att det regnar jämt här.
Det har varit en lugn dag i dag och mycket har jag inte gjort. Satt och sorterade upp lite fotografier och bokförde dem i min databas. Jag har nu över 10 000 bussbilder i datorn. Så var jag och hälsade på min far och beaglarna på landet. De blev glada som vanligt, särskilt de båda senare.
Hemma igen läste jag på nätet att jag har floppat ur fullständigt. Varför? Jo, jag råkade tycka att en allegori om SJ:s biljettsystem var något överdriven och inte speciellt följsam mot verkligheten. Det får man naturligtvis inte tycka i ett debattforum för järnvägsintresserade. Där får man bara ha en åsikt: att allt som SJ gör är skit. Jag tycker nog man kan ha en lite mer nyanserad bild även på SJ. Annars torde man vara meriterad för en anställning på Aftonbladet. Fast de tycks visst redan ha tröttnat på sin kampanj mot SJ. Tacka vet jag på den tiden som Hasse Alfredson och SJ:s dåvarande generaldirektör Lars Peterson pennfäktades i Dagens Nyheter. Det pågick i flera månader.
Så såg jag den närmast obegripliga finska deckarserien Gränsfall. Finlandssvensk teater verkar vara något som finsk TV producerar för att de måste. Ofta dåliga manus och dito skådespelarinsatser. De finskspråkiga serierna brukar vara mycket bättre för att nu inte tala om de danska och norska. Ni missade väl inte "Berlinerpopplarna"?
Minnenas Television bjöd i går på en trevlig underhållning med en synnerligen avspänd Lars-Gunnar Björklund som motvikt till de synnerligen spända Arne Weise och Lasse Holmqvist. Samt en berusad Lennart Hyland som ringde in till programmet utan att säga något som helst vettigt på fem minuter. Kul att se nu, men måste varit väldigt pinsamt när det hände. Men man kan ju undra vad producenten tänkte när han släppte in Hyland i programmet. Vågade ingen säga nej till "den store". Det där är ju något som vi jobbat kvällar i helt andra jobb känner igen. Alltså att chefen sitter och krökar till på kvällen och skall ringa sig och lägga i det han inte har med att göra. För säkerhets skull: detta gäller jobb jag haft förut, inte något av dem jag har i dag.
Väntar nu bara på att det spanska lotteriet skall skicka de där drygt två miljoner eurona som jag vunnit. Tänkte använda dem på något roligt. Erinrar mig under studietiden när en kamrat och jag vann 50 kronor på ett lotteri och bestämde oss för att använda pengarna på något kul men fullkomligt meningslöst. Vi kom efter mycket funderande på att vi kunde hjälpa bilister som parkerat på en söndag att betala parkeringsavgiften. Nu behövde man inte betala sådan på söndagar men det var ju inte förbjudet att göra det. På den tiden la man i pengar i en stolpe bredvid bilen och vred om en knapp för att stå en timme eller två.
Alltså gick vi där och la i pengar och betalade för de bilar som stod parkerade. Det roliga var folks reaktioner. Många förklarade att man inte behövde betala på söndagar. Roligast var dock när bilägarna kom tillbaka och till sin stora förvåning såg att parkeringsavgiften var betald. En såg ut som om han skulle gå direkt till Länkarna. En annan blev utskälld av sin fru för att han varit så urbota korkad att han betalat parkeringsavgift en söndag. Så fanns det folk som g ick förbi och skrattade och pekade finger åt bilisterna som betalat trots söndag.
Jag vet nu att antalet läsare är ganska högt. Det är kul. Hoppas att ni berättar för era ovänner om min blogg. Är era vänner något att ha läser de den förstås redan.

En lugn helg

I går eftermiddag brände jag hemma. Ja, inte något drickbart utan en CD-skiva med artiklar och bilder på till nästa nummer av Bussbranschen. Sedan gick jag till brevlådan och postade den. Så nu är den saken ur världen. Men det är ju snart ett nytt nummer på gång och nya artiklar att skriva. Så snart skall jag åka till Lettland för ett reportage.

Jag passade också på att göra juli-statistiken för punktligheten för tågen Oslo-Göteborg i går. Så bra var det länge sedan det såg ut alltmedan SJ kämpar med jätteförseningar och tidningar som inte förstår skillnaden mellan att 6 tåg av 10 är är i rätt tid och 6 tåg av 10 är försenade. Givetvis har en och annan finnig vikarie på någon landsortstidning nu också hängt på Aftonbladets kampanj mot SJ. Är det torka så är det. Nyhetstorka alltså.

Varför kan man inte göra som SVT: köra om gamla utslitna Uppdrag granskning. Såg för övrigt en gammal kompis i ett av programmen häromdagen. Jag kom in just som han kom i bild så jag förstod inte vad han gjort för ont. Av redaktör Josefssons intervju med honom kunde man få intrycket att det fel han gjort var att han jobbade i Bergsjön men bodde i Billdal. Fast det kan ju ha varit något i början av programmet som jag missade.

Åter till att Oslo-tågen gick så bra. Förklaringen är enkel: mellan Göteborg och Öxnered är tågen ersatta av bussar. Och dessa har god förmåga att hålla tiden. Så jag har nu föreslagit att vi permanentar den lösningen, men å andra sidan: man skulle ju uppnå i stort sett samma effekt genom att förlänga tågens körtider med 35 minuter. Alltså det som bussarna behöver. Några av bussarna syns på bilden ovan när de väntar i Öxnered.

I kväll får det bli en lugn kväll framför TV-n. Det var rätt mycket i kväll. Jag har inte bestämt mig ännu om man skall ta på mig hörselskydden och se Gry Forssell i Sommarkrysset eller Arne Weise och Lasse Holmqvist i Minnenas Television. Den senare hade jag på 1970-talet ofta som gäst i restaurangvagnarna. Alltid lika grinig. Men det går ju an att se honom i TV. Där går det ju att stänga av honom.

Detta blir nog mitt sista inlägg i den här bloggen. Åtminstone som jag skriver själv. Jag kommer nämligen i framtiden få råd att anlita spökskrivare. Jag har nämligen just fått besked om att jag vunnit Euro 2,716 992.62 i ett spanskt lotteri. Nu behöver jag bara skicka in mitt bankkonto till dem och så har jag mina pengar insatta där. Förhoppningsvis på måndag. Det hela är så mycket märkvärdigare som jag inte köpt någon lott på åratal. Hoppas nu bara att jag slipper tiggarbrev. Jag tänker använda pengarna på sprit och kvinnor. Och resten tänkte jag slösa bort.