Min far har börjat få stora problem med att musklerna inte bär honom riktigt. Dåliga dagar orkar han inte gå ut men bra dagar brukar det bli en promenad med hjälp av rullatorn till Fritidsgården och tillbaka. Det blir ungefär en kilometer totalt.
Beaglen Sicko är förstås med men det blir jag som får hålla i kopplet. Vid Fritidsgården, där det också finns bibliotek och öppen förskola, brukar vi slå oss ned på en av de bänkar som ställts upp utanför och vila våra trötta ben i några minuter innan vi går hemåt.
Så även i dag och vi kunde glädja oss åt att man satt upp en liten midsommarstång. Vi satt och tittade på den när en av de anställda kom fram och frågade om de fick bjuda på kaffe och bakelse. Det tackade vi förstås inte nej till och snart kom han ut med detta. Dessutom fick Sicko en skål vatten.
Hon och en kollega bar också fram bord och stolar så att vi kunde sitta nära entrén för att höra bra. Det skulle nämligen bli körsång där. Vi kunde ju inte gå in eftersom Sicko var med.
Det blev en trevlig upplevelse och ett trevligt minne i det fina vädret. Tänk att det finns så vänliga människor!
Sicko och husse i backen ovanför fritidsgården i höstas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar