De vackra vyernas järnväg

I förra veckan passade jag på att åka med turisttåget mellan Bengtsfors och Mellerud. Det är inte för inte som banan kallas De vackra vyernas järnväg. Banan drivs ideellt och lokföraren i det tåg jag åkte med visade sig vara en gammal bekant, som normalt kör tåg på Kinnekullebanan.


Tågen vänder numera i Bengtsfors. Tidigare fortsatte dock banan till Årjäng och Arvika. Till Årjäng kan man ta sig via järnvägen än i dag men då får man trampa själv. Dressinerna står på rad i väntan på att någon äventyrare skall ge sig ut.

Men jag valde tåget. Föreningen som driver järnvägen har nyligen köpt två Y1-or från Småland. De är byggda för cirka 30 år sedan, och en och annan rullar fortfarande i vanlig järnvägstrafik. Det var en av dem som utgjorde dagens tåg. Vill man åka ännu äldre motorvagn så får man åka en lördag, då tågen utgörs av motorvagnar från 1950-talet.

Bengtsfors station är vackert belägen högt över samhället.

Redan kort efter avfärden får vi en fin sjöutsikt över Bengtsbrohöljen.

Det finns tio stationer eller snarare hållplatser utmed banan. Friluftsgården är en av dem som används mest men i dag var det ingen här. Enklare stationsutförande kan man väl knappast tänka sig. Observera plåtstinsen till vänster, som används av resenärerna när de vill att tåget skall stanna för påstigning.

Efter Friluftsgården går jag fram och pratar med föraren och får möjlighet att fotografera framåt genom förarhytten. Som synes är banan rätt sliten och gräset trivs bra mellan spåren.

Vid Långbron korsar vi Dalslands kanal. Det står folk som ser ut som om de skulle åka med tåget men det visar sig att de är på en bussresa och bussen har just rastat här.

Efter Tisselskog går banan utmed sjön Råvarp.

I Håverud stannade tåget till på bron över den välbekanta akvedukten, landets första och länge den enda.

Vi kunde också se kanalbåten Dalslandia som just höll på att slussa. Båten är byggd så att den precis skall passa i slussen.

Landsvägsbron i Håverud är nu cirka tjugo år gammal men brukar ändå kallas "den nya". År 1992 fick denna Vackra vägars pris. Det tycker jag den var värd.

Åka tåg är inte bara trevligt, det är miljövänligt också.

Efter en timme ankommer tåget till Mellerud. Vi har då åkt 44 kilometer. 40 km/tim är tågets största hastighet mellan Bengtsfors och Åsensbruk. Den sista dryga milen får lokföraren dock köra fortare. I Mellerud tittar jag in på Centralkaféet som ligger i stationshuset. Den glade kaféägaren och hans assistent Rosita tar emot. Rosita är vacker men tystlåten. Och lite lat.

I Mellerud gör tåget en halvtimmes uppehåll innan det återvänder till Bengtsfors. De flesta av de i och för sig rätt fåtaliga resenärerna följer med tillbaka men det kommer också en del nya. Här finns också anslutning till och från SJ:s tåg Karlstad-Göteborg.

Själv tog jag bilen som jag hade parkerat i Mellerud och åkte hemåt. Ditresan Mellerud-Bengtsfors åkte jag med buss.

Klicka på bilderna om du vill ha dem större.

Jag tog mig till Vara

Vara mitt på Västgötaslätten är väl inte precis någon ort som man tänker på som turistmål och visst tyckte jag det såg ut som om kråkorna flög på rygg när de passerade Vara så att de skulle slippa se eländet. I den mån talar om Vara så är det nog fråga om kultur. Deras konserthus är känt för sina högklassiga evenemang.

Men en liten promenad i den lilla tätorten gav en del skulpturer att titta på. Bland annat dessa av Inger Karlberg från år 2000.

Dansen:

Hästhandlaren:

Potatiskorgen:

Här fanns också denna sten, tillägnad Barne härad.

Stationshuset i Vara är en rätt intetsägande byggnad i dag men det skall bli ändring. SJ-skylten sitter kvar fast SJ nu bara kör två tåg om dagen förbi Vara. De andra tågen - och de är rätt många - körs av DSBFirst eller Arriva. Förstorar man bilden kan man också se att där inryms en gelateria. Vet ni inte vad det är? Jo, det är ett glasscafé. Tyvärr var det stängt och verksamheten var under sommaren flyttad till badhuset.
Den tyska konstnären Katarina Grosse har fått i uppdrag att göra ett konstverk av stationshuset och det lär bli något i hästväg. Lokväg menar jag. Mot järnvägssidan finns färgprover och hela huset kommer om planerna håller att lackeras om i den röda färg som skymtar längst till höger.

Så här kommer det om planerna genomförs att se ut om jag besöker Vara även nästa år. Och det gör jag säkert. "Vår årliga napoloenbakelse på Conditori Nordpolen giv oss i år". (Om Nordpolens napoleon har jag redan skrivit i ett särskilt inlägg.)
http://www.konstkonsulenterna.se/vgregion/blogg/363-i-vara-omvandlas-stationshuset-till-en-skulptur

Katarina Grosse har gjort två skulpturer i miniformat som redan finns uppställda där man går ut till tågen. Med kameran kan man dock luras och göra dem stora. Så var beredd på att de bara är ett par decimeter höga annars blir ni lika besvikna som jag när jag fick se Manneken Pis i Bryssel. Inte trodde att den var så liten. Och då talar jag om statyn och inte det ni tror. Snuskhumrar där.

I Vara kunde jag också bevittna när SJ:s nya snabbtåg, X55 eller SJ 3000 som det skall kallas gentemot marknaden, mötte SJ:s gamla snabbtåg, X2 eller X 2000 (ändras till SJ 2000 snart). Vara är troligen den minsta tätort där X 2000 gör uppehåll hela året. X55 var ute på provkörning medan X2 gick i reguljärt tåg, det som går sommartid mellan Stockholm och Skee. Ja, egentligen skulle det vara Strömstad men de sju sista kilometerna dit av järnvägen är avstängd på grund av att E6-an byggs om till motorväg.



Klick! Bilderna blir större!

Kolla!

Kolla in den femte kommentaren till det här inlägget.
http://savenfjord.blogspot.com/2011/07/trearsjubileum.html

En kram från Kim Kärnfalk! Det blev ett oväntat men trevligt slut på den här dagen. Kram tillbaka! Jag hade visserligen hoppats att få ge dig den kramen när du kommer och ringer på och meddelar att jag vunnit en miljon i Postkodlotteriet men du får den redan nu. Att du skall komma och ringa på med ett sådant meddelande är dessutom inte särskilt sannolikt. Jag är nämligen inte med i Postkodlotteriet.

Skall det vara så svårt, Västtrafik?

Skall man vinna ett omval i Borås måste man gå ut med valfläsk. Den här gången var det att alla pensionärer i Borås stad skulle få fria resor på bussarna inom kommunen från den 1 juli 2011 utom under högtrafik måndag-fredag. Eftersom alla partier var eniga om detta så blev det dock rätt bränt valfläsk.

Västtrafik gillade inte alls beslutet trots att de får betalt av Borås stad. Det visade de genom att inte skicka ut de kort man skulle ha i tid för att få åka gratis. Förseningar hos leverantören hette det. Jaja, det kan ju så vara. Men om det nu var det så kan man väl i jösse namn informera korrekt om vad som händer.

Jag fick själv mitt kort första veckan i juli och det gjorde inte så mycket eftersom jag kunde åka på min legitimation fram till 31 juli. Dock var Västtrafik mycket dåliga på att informera om detta och som jag skrivit om förut så fick jag milt sagt svävande besked från Kundservice om vad som gällde. Några timmar efter mitt samtal hade man dock korrigerat på hemsidan att legitimationen gällde fram till den 31 juli.

Då hade jag redan mejlat till Kundservice för att fråga vad som gäller. Bara fyra veckor senare kom svaret som då var mer inaktuellt än Västtrafiks tidtabell från sommaren 1999. Svaret var också rätt intetsägande:

"Hej Staffan

Tack för att du hörde av dig till Västtrafik.

Det har tyvärr varit problem med att tillverka 65+ korten för Borås samt att ett stort antal pensionärer ansökt om kortet. Det har medfört försening av utskicket. Vi har fått rapport från leverantören att samtliga kort skickades ut den 29 juli och ska vara kunden tillhanda senast den 5 augusti. Har du inte fått ditt kort då ber vi dig kontakta vår kundservice telefon 0771-414300. Vi har öppet vardagar kl 6.00 - 21.00 och helger kl 8.00 - 19.00"

Men vad nu då? På hemsidan står fortfarande att korten skall vara utskickade och att legitimation bara gällde till den 31 juli som färdbevis. Menar Västtrafik att den information jag fick bara skall vara förbehållen dem som var kloka nog att skicka in en förfrågan fyra veckor tidigare. Det kan väl ändå inte vara så svårt att informera ordentligt på hemsidan. Åtminstone.

Och hur kan det ta över en vecka att skicka ut korten. Visserligen skickas de från Dorotea, men posten fungerar väl även där. Annars skulle det gå fortare med brevduvor.

Jag har som sagt fått mitt kort men min far hade inte fått det i början av denna veckan. Jag har inte frågat sedan. Nu gör det inte så mycket eftersom han ändå aldrig åker med Västtrafik men ändå. Nog borde det gått att skicka ut ett meddelande att kortet blivit försenat.

Kundfokus - det är något Västtrafik saknar. De är nästan värre än SJ.

Lämna inte ut personalen, SJ

Historien om den 11-åriga Neema, som blev avvisad (inte "avkastad" eller "avslängd") av tåget i Kumla är tragisk på många sätt. Naturligtvis mest för Neema själv och hennes familj. Men den har också andra tragiska aspekter.

Mest tänker jag då på tågvärden, som tog ett förhastat beslut grundat på missförstånd. Neema uppgav att hon inte hade någon biljett och inga pengar att köpa den för. Neema må vara 11 år, men det kan vara svårt att styrka. Tidningsbilder har visats på henne och hon ser betydligt äldre ut än 11 år. Tågvärden uppfattade att hon var 16-17 år och handlade därefter mot en i den åldern som inte har biljett och inte kan göra rätt för sig. Inte blev saken bättre av att systern just köpt biljett till såväl flickan som sig själv av just denna tågvärd. Av allt att döma satt Neema inte heller på sin plats utan var i restaurangvagnen för att "köpa kaffe".

Nu är det bara att det inte fanns någon restaurangvagn i det här tåget utan bara varuautomater som ibland - men sällan - fungerar. Tågvärden förknippade alltså inte denna tonårsflicka hon träffade i tåget med den 11-åring till vars syster hon just sålt biljett. Det var ett misstag, ödesdigert sådant men det gör inte henne förtjänt att hängas ut i media på det sätt som har skett.

Men det är nyhetstorka och visst hade det varit en fruktansvärd historia om nu någon tågvärd med alla fakta på bordet verkligen avvisat en 11-åring från tåget på en realativt öde ort som Kumla. Det värsta är dock SJ:s agerande. Man är så jävla rädd för att figurera i media på ett negativt sätt att man offrar tågvärden. Fackföreningen Seko har gett SJ hård och berättigad kritik för detta. SJ borde naturligtvis rakryggat gått ut och sagt att vi har regler att den som inte har biljett och inte kan köpa sådan skall avvisas. Tågvärden har följt dessa regler och vi beklagar att vi har så luddiga regler om detta.

Men icke. I stället säger man att man tagit tågvärden "ur tjänst" och pratar lite lamt om tågvärden som gjorde en felbedömning. Att ta någon "ur tjänst", kära SJ och kommunikationsdirektör Elisabeth Lindgren, är ett internt uttryck som används när personal befrias från tjänstgöring efter att ha - eller befaras ha - brutit mot säkerhetsreglerna eller gjort någon annan allvarlig tabbe. Det är inget straff utan det är för att personalen i lugn och ro kall få komma över vad som hänt. Kanske varit läge att förklara detta för allmänheten i stället för att prata om "mina kollegor" när hon menar "våra anställda". Jag tror inte en tågvärd - alldeles oavsett den som tjänstgjorde på det här tåget - uppskattar att bli "kollega" till en kommunikationsdirektör. Möjligen den dagen de har samma lön.

Sedan har vi damen i Kumla som tog hand om flickan. Det skall hon ha stort tack för. Men varför ringde hon inte polisen? Mycket oro hade kunnat skingras om hon bara gjort det. Liksom mycket polisarbete. Men hennes försummelse att inte ringa polisen väger ju ändå ganska lätt jämfört med den insats hon gjorde för Neema.

Nästa gång hon kommer till Stockholm skall hon enligt egen utsago gå upp på SJ och uppsöka högste chefen och skälla ut honom. Jag hoppas att hon lyckas, men det är nog lättare att ta sig in i Fort Knox. Om hon skulle ta sig in så hoppas jag att SJ:s vd Jan Forsberg har tagit konsekvenserna av hur dåligt SJ skött detta (jag tänker då på efterarbetet) och har begärt sitt avsked. Så han slipper nog den i och för sig välförtjänta utskällningen.


Tillägg:
Ovanstående skrev jag i viss indignation sedan jag tröskat igenom några hundra hatinlägg i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen samt ett antal tidningars webbsidor. Då kände jag hur ilskan började komma.

Jag kollade därför PI (Politiskt inkorrekt) vad de hade att skriva om saken. Det var en del som inte skymtat i media förut (förutom min blogg och den blogg som PI länkar till).
http://politisktinkorrekt.info/2011/08/05/mystiken-tatnar-kring-den-sa-kallade-11-aringen/#more-95830

Särskilt intressant är damen som var med på tåget och hennes vittnesmål. Varför har ingen tidning publicerat detta? Varför har SJ lämnat detta utan avseende? Nog borde de ha kunnat få kontakt med något vittne i tåget? Men SJ:s ledning är så rädd för att skita i byxorna om de får tidningarna emot sig att de inte vågar ha någon annan uppfattning än mediadrivet. Att de råkar skita i det bli skåpet i stället spelar tydligen ingen roll.

Allt detta medan en stackars tågvärd som följt sina instruktioner lider alla helvetets kval. Jag hoppas åtminstone att hon får det kamratstöd som all personal som råkar ut för något frustrerande - med eller utan egen förskyllan - har rätt till.


Tillägg 2.
Det finns i alla fall en hedersman i det här ärendet. Nämligen polisens talesman Mats Nylén. Han ensam vågar säga det som SJ inte ens vågar antyda till försvar för sin personal.
http://na.se/nyheter/2.2212/1.1308283-nylen-jag-blev-missforstadd

Heder åt den mannen. Han lär väl aldrig få läsa detta men om någon skulle som känner honom skulle läsa det så framför mitt djupt varma tack för visat mod. Sådana poliser behövs och jag trodde att de dog ut med att Kurt Wallander drabbades av sjukdom och blev utslagen. Ibland känns det väldigt skönt att ha fel. Det finns fortfarande bra poliser som vågar säga vad de tycker. Till skillnad från...


Tillägg 3.
Enligt Aftonbladet heter storasyster Grace Kayenga. Kollar man i ratsit.se hittar man henne och hon är mycket riktigt 22 år. Men någon lillasyster Neema finns inte, vare sig i Nora eller någon annanstans. Däremot har Grace en syster som heter Wivine. Det borde kunna bli smeknamnet Neema. Det är bara det att hon inte är 11 år utan 17 år.

Något lurt är det. Kan flickorna ha kommit överens om att de skulle uppge att hon var 11 år för att hon skulle få åka gratis? Då genom att utnyttja att Neema (Wivine?) är kortväxt, under 160 cm enligt uppgift från damen som tog hand om henne. Att hon sedan enligt tidningsbild har tuttar som minst en 17-åring kanske de inte tänkte på.
http://na.se/nyheter/kumla/1.1305375-sj-tvingade-11-aring-att-ga-av-pa-fel-station?articleRenderMode=image&image=0

Att en "11-åring" försvinner en natt i Kumla kan hända men att hon också försvinner från Ratsit verkar milt sagt konstigt. I och för sig kan hon ha skyddad identitet men varför skulle hon ha det när inte hennes syskon har det?

För övrigt: varför åker de från Nora en tisdagskväll för att hälsa på bekanta i Borås med en förbindelse som skall vara framme 23.27? Det är väl ingen lämplig tid för att hälsa på vänner. Dessutom skulle det inneburit över en timmes väntan i Alingsås - ett Alingsås där alla väntsalar är stängda vid den tiden. Och där stationen är lika obemannad som i Kumla.

Med tanke på att en tågvärd kanske helt oförskyllt mår väldigt dåligt just nu så måste detta utredas ordentligt. Har SJ det modet? Det tror jag faktiskt inte. Det är lättare att omplacera tågvärden.

Vet hut, riksdagsman Petzäll

I Borås har vi begåvats med en riksdagsman vid namn William Petzäll. Han representerar Sverigedemokraterna. Naturligtvis höll jag på att skriva.

För nästan ett år sedan togs Petzäll av polisen och hamnade i fyllecell. Han var då kraftigt berusad och dukade upp någon historia till varför han hade spritproblem och tog timeout från riksdagen. Efter genomgången behandling återvände han dock till riksdagen och lovade att hålla sig nykter framöver.

Sedan visade det sig att han lurat till sig resor till flickvännen i Malmö på riksdagens bekostnad fast han bara hade rätt till resor till hemorten Borås.

För ett tag sedan åkte han taxi utan att betala. Det vill säga att han försökte betala men hans bankkort var trasigt och fungerade inte. Han lovade då chauffören att betala senare och hon åkte förbi ett par dagar senare på den uppgivna adressen men då var Petzäll inte hemma men lovade att komma förbi och betala ett par timmar senare. Så fan han gjorde. Han är ju riksdagsman och gör som han vill. Det gick en vecka och inga pengar kom. Taxiföraren gjorde då polisanmälan.

- Jag tar lätt på den polisanmälan, säger fårskallen Petzäll.

Skall vi ha sådana i riksdagen. Nej det skall vi inte. Avgå Petzäll! Och betala taxiräkningen. Omedelbart. Du skämmer ut riksdagen och du skämmer ut ditt parti. Precis som om det skulle behövas.

En riksdagsman om någon borde väl veta att ett trasigt bankkort inte är giltig betalningsmedel.
- Det var taxins kortterminal det var fel på. Jag kan bevisa att det fungerade tidigare samma dag.
Javisst. Men du kanske råkade sätta dig med din tunga röv på kortet lite senare på dagen. Har du inte tänkt på det?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4633314

Jakten på napoleon - nu i Tanumshede och Vara

Har varit ute och rest lite den gångna veckan och i tisdags var jag bland annat i Tanumshede i norra Bohuslän under ett par eftermiddagstimmar. Inte för att titta på hällristningar utan för att titta på reparationen av Bohusbanan vid den närbelägna Tanums station (förlåt, driftsplats heter det ju nuförtiden) efter urspårningen halvannan vecka tidigare. I morgon skall man komma i gång för fullt igen och det har då varit begränsad framkomlighet i två veckor. Eftermiddagsfikat intogs på Tanumshede Hembageri och minsann hade de napoleonbakelser.

Lite blek var den kanske och sockerglasyren på toppen var tunn och lite sprucken. Men för övrigt var det en bra bakelse med mycket grädde och inte så mycket smördeg. Som jag vill ha den med andra ord. Kaffet var fullt drickbart och det var lagom varmt i solen på den lilla utealtanen. Det blir fyra tårtgafflar (av fem möjliga). Bristen var den spruckna och tunna glasyren och att det saknas just tårtgafflar. Napoleon skall inte ätas med kaffesked. Kostade 44 kronor vilket är relativt billigt.

I går besökte jag Vara, den lilla stadsliknande orten mitt på västgötaslätten. Här finns ett av landets bästa konditorier, Conditori Nordpolen, som fick sitt namn efter det att S A Andrée landat med sin ballong utanför Vara när han övade för färden till Nordpolen, vilken dock slutade olyckligt. Äventyrare som Göran Kropp och Ola Skinnarmo har sedan besökt konditoriet. Och så nu då jag i min jakt efter den perfekta Napoleon.

Och tusan vet om jag inte lyckades. Det är i alla fall den mest perfekta napoleon jag ätit på mången god dag. Lagom stor, lagom söt, lagom mycket grädde, lagom mycket glasyr. Därtill serverad på det gammaldags sättet med kaffet i en kanna, som också innehåller påfyllning, ett glas vatten och förstås en tårtgaffel. Man beställer vid disken men sedan får man allt serverat vid bordet. 54 kronor är dock i högsta laget så det blir ett litet betygsavdrag. Men 4,5 tårtgafflar blir det. Varav 0,5 är för atmosfären. Det är som när jag gick på kondis i min barndom.

Du kan väl knepet vid det här laget: klicka på bilden så blir den större. Även bakelsen.