Olle Möller - fallet som aldrig lämnar mig

I kväll blir det ett mycket långt inlägg. Jag kan inte tvinga någon att läsa det men gör mig gärna den tjänsten att du läser genom detta. Källan är diverse sidor på Internet, egna hågkomster och framför allt en bok av Lena Ebervall och Per E Samuelson - "Mördaren i folkhemmet".


Ni lite äldre minns säkert Olle Möller. Alla som är uppvuxna på 1940- och 1950-talet torde minnas honom och hur våra farmödrar hotade oss om vi inte lydde: "Då kommer Olle Möller och tar dig."

På något sätt har denne man några gånger kommit in i mitt liv. Inte så att jag någonsin träffat honom men jag var ett kortare tag arbetskamrat med hans yngsta dotter. Hon slutade dock snart och först sedan hon slutat så fick jag veta vem som var hennes far. Annars skulle det varit roligt att diskutera fadern med henne, fast det hade kanske inte hon tyckt.

När jag på 1970-talet jobbade på restaurangvagnarna hade jag ofta Möllers advokat, den kände Einar van de Velde, som gäst. Rent ut sagt var det en riktig gringubbe, men det gick i alla fall att svara honom med samma mynt och han tycktes uppskatta det. Kanske därför att han inte väntade sig att en hovmästare på TR inte skulle visa honom den vördnad han var van vid att känna. van de Veldes far var för övrigt häradshövdingen Axel Carlsson och det var han som var upphov till uttrycket "Kyss Carlsson". Det var två italienare som anklagades för mord, men Carlsson skötte försvaret och lyckades få dem fria. Den enes mor rusade vid den friande domen fram till domaren och skulle kyssa honom, men denne utbrast förskräckt:
- Kyss inte mig, kyss Carlsson.

Nåväl, en gång när van de Velde kom in i restaurangvagnen hade jag just läst hans bok "Med alibi och utan" som jag köpt på rea och när han i vanlig ordning klagade på att det han ätit var dyrt flög det ur mig:
- Nu skall advokaten inte klaga för jag köpte advokatens bok häromdagen så lite pengar får väl advokaten för det.
Jag ångrade mig med detsamma och försvann för säkerhets skull ut i köket. Då såg jag att van de Velde vinkade på mig. Han var inte alls arg utan tvärtom frågade han om det var sant det jag sagt och det var det ju. Han frågade om jag hade tid att sätta mig ned och prata med honom.

Jo, det var lugnt så det gjorde jag. Då frågade han om jag läst om Olle Möller också och det hade jag. Han berättade sedan om Möller på ett sätt så att jag förstod att denne var oskyldig till de två mord han dömts för och än mer förstås till det tredje som han misstänkts för men där man långt om länge hittade den riktige mördaren.

Vem var då Olle Möller? Jo, han var en mycket känd idrottsman. Nio SM-guld i terränglöpning talar sitt språk och då får vi komma ihåg att terränglöpning på den tiden var en stor sport.I december 1939 mördades Gerd Johansson. Det var ett tydligt sexuellt övergrepp som låg bakom mordet. Polisen hittade en skåpbil i närheten av mordplatsen vid Lötsjön i Sundbyberg och där fanns potatissäckar och hundhår. Hundhår och rester av juteväv från säckarna hittades också på Gerds kappa. Olle Möller körde ut potatis och hade en hund som alltid var med honom i bilen.

Möller förstod att det fanns indicier som talade mot honom och gjorde därför en del för att skaffa sig alibi som inte var riktigt med sanningen överensstämmande, något som naturligtvis talade mot honom när det upptäcktes. Han hade också kort efter det mordet skett avlivat hunden för att den var sjuk. Detta och lite till gjorde att han anhölls för mordet på Gerd.

Olle var till sin natur gladlynt och det återspeglade sig i polisförhören där han ibland svarade dumt på frågorna. Fast många vittnen kunde ge honom alibi för morddagen och kunde vittna om att den man de sett i lastbilen inte var han. Den de sett var bland annat kortare men i övrigt mycket lik Olle.

Olle anlitade Sveriges mest kände advokat, Hugo Lindberg, som gjorde en mycket blek insats och inte gjorde någon sak av att åklagaren hemlighöll alla vittnesmål som talade för Olle. Han dömdes därför till 10 års fängelse trots att han med all sannolikhet var oskyldig.

I juli 1955 mördades Kerstin Blom på ett likartat sätt som Gerd. Misstankarna föll genast på Olle Möller, men denna gång hade han ett vattentätt alibi. Det enda som talade för Möller var likheterna med Gerd-mordet och eftersom han var dömd för det så var det förstås han nu också. Så resonerade man inom polisen och rättsväsendet på den tiden. Möller frikändes dock "i brist på bevis". År 1964 erkände Kjell Hugo Färnström mordet på Kerstin sedan hans förra fru hade identifierat den väska som Kerstin hittats i. Frun hade inte saknat den på alla år men behövde den nu och saknade den. Hon kände igen väskan eftersom den var karakteristiskt lagad.

När Färnström anhölls frågade han om det gällde Gerd-mordet, som då var nära att preskriberas, och det tyder ju på att det var han som låg bakom även detta. Han åtalades dock aldrig för det. Färnström hade nämligen 1939 också kört potatis, hade en liknande hund som Möller samt en skåpbil. Han var dessutom mycket lik Möller till utseendet fast cirka 10 centimeter kortare.

Men Möller hade då redan 1959 på nytt råkat ut för det usla svenska rättsväsendet. Då mördades nämligen Rut Lind, mer känd som Fjugesta-frun. Hon hade varit på ortopeden i Örebro och där hade varit mycket folk, bland annat också Olle Möller eftersom han hade problem med ryggen. Rut Lind hade setts prata med en man i rutig skjorta och Olle berättade sedan för Börje Heed på Aftonbladet (som skulle in och peta i detta under föregivande av att han ville hjälpa honom men i stället råkade sätta dit honom) att han hade haft en rutig skjorta den dagen.

Nu missade dock polisen en viktig detalj: Olles skjorta var blårutig medan den man som Rut Lind pratade med skulle haft rödrutig skjorta, något som sedan visade sig stämma med en ingenjör på Alfa Laval som Rut var bekant med. Denne hade enligt egen utsago på gammeldagar också varit på ortopeden den här dagen, dock inte som patient utan för att det "var lätt att ragga fruntimmer där" (sic!). Han sade också till en granne att det var han som mördat henne och det fanns också en militär i Stockholm som helt oberoende av detta sagt sig veta att det var han. Polisen hade dock avfärdat detta som struntprat.

För övrigt fanns inte en enda sak som talade för Olle. Nu var han terränglöpare och inte rallyförare men inte heller det hade räckt för att han skulle hinna köra Rut från Örebro till Fjugesta, mörda henne och gömma undan liket under den timme som han inte hade alibi för. Till yttermera visso hittades liket ett par mil åt andra hållet från Örebro räknat och då blev det ju ännu konstigare trots ett vittnesmål att man sett den lastbil Olle körde i Vintrosa. Konstigt nog hade andra sett den samtidigt i Örebro.

- En gång mördare, alltid mördare, konstaterade rätten och dömde Olle Möller på nytt till 10 års fängelse.
Nu finns det inte ett enda exempel i svensk rättshistoria på att en seriemördare helt byter tillvägagångssätt. Om nu Olle - mot all förmodan - var skyldig till två barnamord (av vilka han blev helt avskriven från det ena ett par år senare) skulle inte det vara ett indicium på att han mördat en 34-årig hemmafru. Något sexuellt våld hade heller inte förekommit i samband med mordet på Rut Lind.

Einar van de Velde gjorde en mycket dålig insats vid tingsrätten i Örebro, där Möller dömdes och inte heller van de Velde märkte att bevis som talade för Olle ånyo hade sopats undan. Det berättades att advokaten, åklagaren och flera andra som medverkade vid rättegången festade varje natt på  Stora Hotellet i Örebro under de utdragna rättegångsdagarna.

Först sedan Olle blivit frisläppt började van de Velde ta tag i saken och fann att det fanns tillräckligt för att ansöka om resning i Högsta domstolen. Han tröttnade dock på mållinjen. 1981 gav dock Möller själv in en ansökan om resning. En polis i Örebro, Stig Sandin, och en i Glanshammar, Karl Junevall, tog tag i saken och fann många belägg för att Möller inte kunde ha mördat Rut Lind. Dock hade de otur. Deras vittnen dog strax innan de hann få tag i dem. År 1983 dog Olle Möller och resningsansökan togs över av hans yngsta dotter, alltså min f d arbetskamrat. 1985 meddelade HD att resning inte beviljades. Då hade Sandin och Junevall hittat många bevis på att den ovannämnde ingenjören mycket väl kunde vara mördaren.

År 1966 gav Olle Möller ut boken "Jag är oskyldig". Man undrade hur Olle Möller kunde skriva så bra men det visade sig att han anlitat Olov Svedelid som spökskrivare. En  intressant bok är det i alla fall.

Anledningen till att jag skrev allt detta är den här boken av advokatparet Lena Ebervall och Per E Samuelson. Det är en roman om Olle Möller, men det finns många fakta i boken så att den åtminstone bör kallas "faction". Det är en mycket bra bok och jag rekommenderar den verkligen till läsning. Själv hade jag turen att få tag i den som talbok på biblioteket. Den har som en av tre nominerats till "Årets ljudboksdeckare" och det är mycket uppläsaren Björn Granaths förtjänst. Han har gjort en mycket bra inläsning utan överdrifter men ändå så att han gett karaktär åt de många inblandade.

Det finns de som säger att Olle Möller är en lika stor rättsskandal som Thomas Quick (Sture Bergvall). Jag skulle vilja säga att det är en större skandal. Quick erkände åtminstone ett stort antal mord, även om han av allt att döma var oskyldig, men Möller förnekade och det har dessutom i efterhand framkommit troliga mördare i alla de tre fallen där han var anklagad varav de två han blev dömd.

Genom Ebervall och Samuelson har Möller nu fått en hel del upprättelse. Heder åt dem för det. Men för många är säkert Olle Möller fortfarande den fruktansvärde massmördaren. Det finns bara ett sätt att ge honom och hans efterlevande, som finns kvar bland oss, upprättelse. Nämligen att skriva om honom och hans fall. Det får inte falla i glömska att journalister, poliser, åklagare och domare förgrep sig på en av allt att döma oförvitlig svensk medborgare. Kanske därför att de inte vågade erkänna för allmänheten att de inte klarade upp två fruktansvärda mord.

Persontrafik 2012, andra delen

Så fortsätter då vandringen bland bussarna på Persontrafikmässan i Göteborg. Här är en fin turistbuss från spanska Beulas, som säljs av Rex Knorr i Sverige. Det var han och hans svenska sambo Solveig som bjöd på lunch i första avsnittet. Visst är det en fin buss. 

Evobus (Mercedes-Benz och Setra) visade årets buss 2013, en Citaro stadsbuss.

Strax in till visade VDL sin modell Futura, som blev årets turistbuss 2012.

Men VDL gör också stadsbussar. Det här är en av 77 stycken som Arriva har köpt för trafik i norra Storstockholm.

Även Scania har tagit fram en ny stadsbuss som skall gå i trafik för SL. Den kallas Citywide och ersätter de tidigare OmniCity och OmniLink.

En ny Volvo 8900 regionbuss som skall köras för Västtrafik av Nettbuss.

Borås Lokaltrafik har köpt minst en ny boggibuss, en MAN Lion's City, för stadstrafiken i hemstaden. Den skall få registreringsnumret DOK025 om nu någon är intresserad.

Säga vad man vill om Neoplan Starliner och den lämnar heller ingen oberörd. Själv gillar jag designen och det gör tydligen Leja Touring i Mölndal också eftersom de har eller har haft flera Starliner förut.

Neoplans dubbeldäckare Skyliner har kommit i ny design och det är ju inte så svårt att se vad den har inspirerats av. Det är bara att titta på förra bilden.

Polska Solaris har på senare år sålt mycket i Sverige och här en 18,75 meter lång ledbuss. Jag vet dock inte var den skall gå i trafik.

Man behöver ju inte köpa ny buss utan man kan restaurera en gammal också. Denna 11 år gamla Volvo Carrus Vega har tidigare rullat i Skåne men har nu rustats upp av estniska Busland och kan rulla några år till i Dalatrafiks kostym. Ägare till bussen är Nobina.

Barnehagebussen - eller förskolebussen som vi säger på svenska - är en rullande förskola och det är ett antal svenska och norska kommuner som köpt sådana för att komplettera de fasta förskolorna. De säljs från Stryn i Norge, där också förskolebussar tillverkas, men min gamle vän Inge Arne Bøe som säljer dem kunde berätta att den här har gjorts av finska Kiitokori.

Så ett för mig alldeles nytt bussmärke, nämligen Molitus S91. Den tillverkas i Ungern och har rötter från den stora busstillverkaren Ikarus, som alla som åkt buss i de tidigare öststaterna säkert känner till.

Setra visade en turistbuss i den ny serien S 500, närmare bestämt en S516HD. Många tycker att Setra gör de snyggaste turistbussarna av alla. Själv tycker jag dock att Beulas är ett snäpp bättre ur estetiskt synpunkt.

Slutligen en turkisk Temsa midibuss . Dessa bussar har börjat blir rätt vanliga i Sverige i såväl denna modell som dess föregångare Opalin MD9.

Det fanns mycket, mycket mer man jag skall inte trötta er med att visa alla bussbilderna jag tog.

Som vanligt gäller: klicka på en bild för att starta bildspelet. Väl där är det bara att klicka på valfri bild och man kan få se bilden i betydligt större storlek. 

Persontrafik 2012

I dagarna tre är det Persontrafikmässa på Svenska Mässan i Göteborg. Där träffas folk som jobbar med kollektivtrafik i allmänhet och bussar i synnerhet. Egentligen är det en fackmässa men det är inte särskilt svårt att komma över en entrébiljett för den som är intresserad. Det är bara att leta sig fram här.

Jag var där i går, som var första dagen. Visst jobbar jag med persontrafik fortfarande på tågsidan, men det är nu drygt tre år sedan jag gjorde det mer ingående genom att vara flitig skribent i tidningen Bussbranschen. Efter så lång tid trodde jag att de flesta glömt bort mig men det visade sig att så inte var fallet. Det konstiga var bara att det nästan inte var någon som märkt att jag inte skrivit något på så lång tid.

Annars är det som alltid på sådana här mässor att mycket tid går åt till att hälsa på folk som man känner. Det är till och med många som man inte träffat förut men ändå känner. Det kan man tacka sociala media för. Men visst är det trevligt att få ett ansikte till dem som man debatterat med på nätet.

För övrigt är det som gäller att man skall ha bekväma skor och att man skall kunna tigga till sig något att äta och/eller dricka utan att verka alltför sniken. Jag brukar inte ha så många goda tankar om Jernhusen men de skall ha all credits för att de stod och aktivt lockade in folk att dricka kaffe. I deras kaffebar fanns två baristor och sådant gör mig nervös. Jag vill nämligen ha vanligt svenskt kaffe, svart och gärna med lite smak av att ha stått på värmeplatta i  någon timme. Det hade de förstås inte utan det fick bli en dubbel espresso. Det var gott det också, men hur mycket innehåller en enkel espresso när en dubbel var så liten. En centiliter?

Lunchen bjöd Rex Knorr på. Han säljer bussar med karosser från Beulas i Spanien. Således bjöds på tapas och en mycket god spansk öl. Beulas tillverkas för övrigt i en liten by i norra Spanien. Trots att byn bara har cirka 6 500 invånare finns inte mindre än fyra bussfabriker där. Det är lika många som i hela Skandinavien.


Ett nytt företag som försöker sätta fart på limousinekörningar i Sverige genom att värva ett antal franchisetagare var aktiva på mässan och redan utanför visade de upp ett varuprov.

Så här fint kan man alltså åka hem till Borås från Göteborg för ett par tusenlappar. Då kan man vara upp till åtta personer i bilen. Observera barskåpet.

Men Persontrafik är alltså i första hand en bussmässa, även om det inte är tänkt att vara så. Mest är det tillverkarna och deras återförsäljare som är aktiva. Förutom bussar är det tillbehör. De som tillverkar fordon för spårtrafik är där men det verkar närmast vara för att plikten kräver det. Likaså gäller det SJ, som dock skall ha heder av att det var det enda järnvägsföretaget som överhuvudtaget var på plats. Av de företag som kör buss kunde jag bara hitta norskägda Nettbuss, som slog på stort med en egen monter där man bland annat kunde tävla i att köra modellbussar på en bana.

Så bilderna från mässan kommer i stort sett att visa bussar. Häng med om ni är intresserade, annars tack för visat intresse så här långt.

Utanför mässan och bredvid julgranen stod en Mercedes-buss som skall gå som expressbuss mellan Stockholm och Härjedalen. 

Svenska EA-Bussar visade en buss på Iveco-chassi med kaross från sloveniska AS Domzale. Den skall till Förenade Buss i Värmland.

Coman i Bengtsfors har gjort en påbyggnad på Fiat. Bussen skall till Östergötland och skyltens "Tyvärr" gäller inte själva bussen utan är en skyltning "Tyvärr ej i tjänst". Det gamla hederliga "Ej i trafik" duger tydligen inte längre. 

Det är inte bara smått som gäller för Östergötland.Belgiska van Hool har byggt denna dubbeldäckade regionbuss på ett Scania-chassi. Dubbeldäckare blir allt vanligare i svensk regionaltrafik. Finns också på linjerna Borås-Göteborg och Stockholm-Norrtälje samt en del linjer i Uppland.

 

van Hool visade också en buss som kör på hydrogen och skall till Ruter i Oslo.  

Norska Vest i Stryn lade ner sin busstillverkning för ett par år sedan men några anställda tog över och driver verksamheten vidare under det följdriktiga namnet Vidre. Vest ägnar sig åt att sälja Irisbus i Skandinavien och detta nya märke för svenska marknad kommer allt mer. Först en Arway.

 

En Aptineo på Iveco-chassi. Ett drygt tjog sådana skall från nästa år börja gå i trafik runt Kungälv. 

En läcker motivlackad Irisbus Crossway kunde man också stifta bekantskap med.  

 
Engelska bussar har inte sålts så många i Sverige om man undantar 250 Leyland som såldes till Stockholm inför högertrafiken 1967. Men nu har den engelska tillverkaren Optare tagit sig in på den svenska marknaden genom sina midibusar med lågt golv.

Fortsättning följer när/om tid och lust infaller.

Klicka på en bild och ett bildspel startas. Därifrån kan du göra bilden större genom att högerklicka på den och "Visa bild".

Nu är julen här...

... lite tidig men ändå så kär.

I varje fall har den traditionella ljusutsmyckningen av Stadsparken i Borås kommit på plats.

Vackert eller hur? Det saknas bara lite snö men det skall komma i nästa vecka även till Borås.

Det har varit tyst länge...

Jodå, jag lever men det har bara inte blivit av att blogga. Så himla mycket har inte hänt den här månaden utan jag har tagit det lugnt och liksom softat. Sedan har jag hållit på med mitt projekt att scanna in alla gamla diabilder. Det går långsamt. På en förmiddag hinner jag lite drygt 40 bilder. Och jag har åtskilliga tusen. Bara bussbilderna är cirka 7 5000 och då är ungefär en fjärdedel av dem så dåligt scannade att jag måste göra om det. Målet är att jag innan jag skall in på fattighuset, nej ålderdomshem heter det väl i dag, jaså inte det heller utan pensionärshem, nej serviceboende skall det vara.... Nåja, innan jag skall in där så hoppas jag att jag har scannat alla bilder så jag kan kassera alla mina diamagasin. För jag och dessa får inte plats i det lilla rummet på fattighu... eller vad det heter nuförtiden.

Om jag håller mig pigg till dess jag är 112 år så skall jag nog klara det. Men då har å andra sidan jorden i princip gått under på grund av klimatförändringarna. Kan man ta diabilderna med sig in i himlen?

Eftermiddagarna ägnar jag åt att försöka hinna läsa igenom alla böcker som jag samlat på mig och ännu inte hunnit läsa. Det är ungefär 1 000 böcker och i takten med en i veckan så tar  det - låg mig nu se. 20 år blir det - om jag inte köper några nya böcker innan dess vill säga.

Nåväl, bloggen har nu när som helst nått upp i 90 000 sidvisningar på drygt fyra år. Då fattas ändå mellan 10 000 och 15 000 i statistiken. Det är faktiskt rätt bra även om många av dem beror på genidraget att skriva om Grön Tele. Sådant väcker känslor och många hittar bloggen just genom att söka på Grön Tele på bloggen. Sedan ser man att en del läste mitt inlägg om ovädersdagen den 17 november 1995 nu 17 år senare. Google är bloggarens bästa vän.

Man skall ha en bild i varje inlägg om man skall få läsare, sägs det. Just nu fattas det två läsare för att nå upp till 90 000. Det  får bli en bild på Sicko när han mötte en kompis i Ulricehamn. Visserligen lite större än han men en kram kunde han ju i alla fall få.

Ni som inte kommit på vad ge till far på söndag - ett tips

På söndag är det Fars dag. Inte för att vi firar det i vår familj även om min far ännu lever men det finns ju de som gör det. Av tradition köper man en slips till far, men eftersom nästan ingen använder slips nuförtiden så blir det ju med åren rätt många slipsar som hänger i garderoben.

Så jag tänkte föreslå något annat och fick hjälp av ett konditori i Borås, som hade följande förslag i sitt skyltfönster.

Någon som följer rådet kan väl berätta om far uppskattade sina sallader. Och jag undrar vad kondiset tänkt sig först innan de klistrade över det. En tårta kanske men så fick de påhälsning av en hälsocoach.

SM-GUUULD! - SM-GUUULD!

Så blev det klart: Elfsborg vann årets Allsvenska och tog alltså hem SM-guldet. Detta är inte så förvånande för det är något som många trott större delen av säsongen. Men så kom lite bakslag under hösten vilket började med att de blev slagna av Åtvidaberg med 5-1. Samma Åtvidaberg som de mötte på Borås Arena i dag och bara lyckades få oavgjort mot. Men det räckte alltså till serieseger eftersom AIK tvålade till Malmö FF med 2-0 på Råsunda. Tack AIK! Och tack Malmö som lade av kämpaglöden två omgångar för tidigt.

Så nu har vi guldet och Lennart Johanssons pokal i Borås igen. Förra gången var 2006. Det är bara att gratulera Elfsborg till vinsten. Tur och otur lär ta ut sig och för att ta guld måste man kämpa. Det har spelarna gjort med Anders Svensson som den mest drivande.

Roligt var också att Häcken kom tvåa, även om det i det här sammanhanget låter som Bosse Hanssons påpekande i OS-finalen i hinder 3 000 meter i Montreal när just östtysken Baumgartl fallit och Anders Gärderud därmed tog sig till seger och guldmedalj. När det är som mest spännande att se om Gärderud skall  klara segern så ropar Hansson:
- Glans ligger sexa!
Jo, det är samme Hansson som pratade om "svartingar" i AIK i en direktsändning i radio. Och därmed blev det väl hans sista radioreferat.

Om ni undrar hur det gick för Dan Glans så slutade han som sjua i Montreal. Hur många kommer ihåg det i dag? Ståuppkomikern Johan Glans är för övrigt hans kusinbarn.

*

I kväll går sista tåget på den sista kvarvarande biten av den ursprungliga Bergslagsbanan mellan Göteborg och Trollhättan.  Det blir NSB/Tågkompaniets tåg 50390, som går tomt till Trollhättan strax innan midnatt för att i morgon bitti bli morgontåget till Oslo. Men då har resenärerna fått åka buss från Göteborg till Trollhättan om de skall åka med det tåget.

Den återstående biten är den mellan Flunbo och Velanda. Vid midnatt har också driftsplatserna Flunbo och Upphärad gjort sitt. När banan öppnas igen om exakt en vecka så har de ersatts av den nya vid Varpemossen samt ett dubbelspår. Granen Fredrik som vakat över banan sedan 1873 då den byggdes blir sysslolös men hans son Fredrik III (som är odlad från ett rotskott) kommer att vaka över banan vid Varpemossen.

Först blir det en tid med hastighetsnedsättningar och enkelspårsdrift på den nya sträckan men om cirka fjorton dagar från i dag kommer tågen Trollhättan-Göteborg att kunna gå ännu fortare. Sedan den nya sträckan genom Kattlebergstunneln öppnades i augusti har det inte varit ovanligt att tågen kommit 10 minuter före tiden till Göteborg. Skall det nu bli en kvart, det vill säga att man åker sträckan på en halvtimme?