måndag 13 oktober 2014

Saltsjöarna i Torrevieja

Torsdagen i Torrevieja inleddes med att besök på Mercadona, en stor livsmedelskedja ägd av en spansk familj. Den finns över hela landet och har 70 000 anställda i cirka 1 150 supermarkets. Det är roligt att gå omkring  i spanska sådana och om man vill kan man ju jämföra med Coop Forum eller Ica Maxi här hemma. Så mycket kan sägas som att de senare båda i jämförelse mer framstår som små kvartersbutiker.

Till eftermiddagen hade jag uttryckt önskemål om att få se saltsjöarna i Torrevieja. Roger tog därför med sig mig och toypudeln Isa i bilen för att åka till Torretas där den största saltsjön finns. 
 

Saltsjöarna i Torrevieja har en intressant historia som man kan läsa mer om på Anders Trenses blogg. Det är fem delar:
http://anderstrense.se/?p=1092
http://anderstrense.se/?p=1116
http://anderstrense.se/?p=1168
http://anderstrense.se/?p=1200
http://anderstrense.se/?p=1233

Saltet har sedan länge en viktig roll för Torrevieja.  I slutet av 1950-talet blev salthanteringen i stort sett automatiserad och många som tidigare arbetade i näringen blev arbetslösa. Å andra sidan slapp de få sår på benen av saltet som de grävde upp för hand.Torrevieja höll på att förvandlas till ett litet fiskeläge, men så kom turismen och räddade staden.

Salt är viktigt för människan. Redan Jesus talar om salt och säger till lärjungarna i Bergspredikan: "Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna." (Matteus 5:13). Fast jag föredrar den gamla översättningen "om saltet mister sin sälta...".

Salt heter på spanska "sal". Och att sal var värdefullt kan man se av att lön på spanska heter "salario".

Det finns två saltsjöar i Torrevieja. Den stora saltsjön kallas Laguna (Salada) de Torrevieja men också Laguna Rosa. Den mindre kallas Laguna de la Mata men också Laguna Azul. Rosa och azul syftar på sjöarnas färger: "rosa" är förstås rosa och "azul" är blå. Det är bara den förstnämnda som i dag används för saltutvinning och hälsosamma bad. Den sistnämnda är naturreservat. 
 

Vägen ner till sjön påminner om hur det brukar se ut om man skall gå ner till en havsstrand på svenska västkusten.

 Isa trivs i gruset.

Så kommer vi då ner till stranden och av den här bilden förstår man varför sjöns andra namn är Laguna Rosa.

Många som badar smörjer in kroppen med svart lera innan de stiger ned i det salta vattnet. 

Salthalten är så hög att man lätt flyter på vattnet (se till höger på bilden nedan). Närmare bestämt är den 15-18 procent. Som jämförelse kan nämnas att Medelhavet vid Costa Blanca har 3 procent. Och för den som undrar: Döda havet har 33,7 procent.


Saltet samlas ihop i stora högar (syns i bakgrunden på bilden ovan) och går sedan på ett transportband ner till hamnen, där den lastas på fartyg. En del av dessa går till Sverige och saltet hamnar på våra gator och vägar när det blir halt. Den här bilden från hamnen tog jag förra året.

På hemvägen körde Roger via den fashionabla stadsdelen Quesada. Om man hittar ett hus i rätt del av denna får man denna fantastiska utsikt.
 


Fortsättning följer. Tidigare inlägg från mitt besök i Torrevieja liksom från förra årets besök i staden hittar du om du klickar på "Torrevieja" i raden "Etiketter" längst ned.  Eller också här. 

Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.

söndag 12 oktober 2014

Nu: 175 000 sidvisningar!

Alldeles nyss:
Bloggen har alltså uppnått 175 000 sidvisningar. Och då saknas ändå cirka 15 000 som inte finns med i den siffran.

Snart kommer också inlägg nummer 700 sedan bloggen startades i juli 2008.

Jag tackar alla som har hängt med och bidragit till dessa fina siffror.


En kvällspromenad i Torreblancas backar

På onsdagskvällen började det rycka i benen igen och varför inte en kvällspromenad. Roger föreslog en sådan i den stadsdel där han och Tanja har sitt hus: Torreblanca. Så fick det bli och vi gick en runda enligt vad som markeras på kartan. Att det ser ut som att vi vinglade beror på att jag är rätt darrig på handen när jag skall rita linjer med musen och inget annat (om ni nu trodde det).
(Kartutsnitt från Google Maps.)

Efter att ha gått i välbekanta kvarter alldeles i närheten kom vi till Calle Minerva. Eller Avenida Minerva som det stod på gatuskylten. Det är ett fint område med utsikt över Medelhavet.
 

Härifrån har man också fin utsikt mot Avenida Torreblanca på andra sidan en djup ravin. 

 
 






Fortsättning följer. Tidigare inlägg från mitt besök i Torrevieja liksom från förra årets besök i staden hittar du om du klickar på "Torrevieja" i raden "Etiketter" längst ned.  Eller också här. 

Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.

lördag 11 oktober 2014

En promenad till marknaden i La Mata

Nästa dag i Torrevieja var det onsdag. På onsdagar är det marknad i La Mata. Det är en trevlig marknad, inte så där vansinnigt stor och inte så där förfärligt mycket folk. Från "Kalle Akilles" till La Mata är det ungefär 2,5 kilometer och jag kaxade till mig och sade att jag ville gå dit till fots. Det skulle nog vara nyttigt för mitt onda knä och temperaturen var behaglig: cirka 22 grader. La Mata betyder enligt Google översätt "de dödar". Förklaringen torde vara att det fullständiga namnet är Torrelamata, alltså "dödsporten". Men det är inte så hemskt som det låter. La Mata är en liten trevlig förstad invid Medelhavets strand med cirka 1 400 bofasta invånare varav många skandinaver.

Ett erbjudande från några grannar (och för övrigt efter vad det berättas läsare av denna blogg) om att åka med dem i deras bil avvisades tappert och bestämt. Hade jag sagt att jag skulle gå så skulle jag gå även om jag glömt mina värktabletter hemma. Det var dock ingen ko på isen: i spanska städer är det alltid nära till ett apotek (Pharmacia). Väl i La Mata fanns det tre att välja på bara i den här korsningen.

Konstnärlig gatuutsmyckning finns inte bara i Borås utan också i La Mata. Här är det en tomglasigloo som fått fin utsmyckning. 

På Avenida de los Europeos fanns också detta fina hus. 

Även vi svenskar har fått en egen aveny: Avenida de los Suecos. Den utstrålar svensk karghet och är kanske inte La Matas vackraste gata. 

Danskarna har då blivit bättre lottade för intill danskarnas aveny Avenida de los Daneses ligger denna vackra park.

Så kom vi då så småningom fram till marknaden vid Canal de Acequión där "vendedores del mercado" (marknadssäljare) försökte få oss att köpa deras varor. Ibland billiga, ibland dyra. Ibland av hög kvalitet, ibland av dålig kvalitet.

"Potatisgubbarna" försökte lura av besökarna pengar. Det är några skumma typer som samarbetar och det går ut på att de har tre skalade potatisar med en liten urholkning så att den rymmer en liten röd sten. Typerna lägger in stenen i en av potatisarna i allas åsyn och sedan blandar de och så skall man satsa pengar på vilken potatis stenen ligger i. Om man gissar rätt vinner man en summa pengar. Det är bara det att de fuskar så att det går inte att få rätt. Skulle någon trots allt få det är det med 99,9 procents säkerhet någon av deras kumpaner. Jag har ingen bild på dem för jag har hört att de blir fullkomligt vansinniga om någon försöker fotografera dem. Och närmar sig polisen försvinner de kvickt som attan. 
 

En mycket munrapp tjej försökte få oss att köpa oliver. Jag undrar hur mycket hon egentligen sålde för hon bjöd så frikostigt på smakprov att det väl varken blev något kvar att sälja eller tid till att göra det.

Efter någon halvtimme på marknaden gick vi och tog en öl ("serveza") och så frågade Roger om vi skulle ta bussen hem eller gå. Jag hade ju tappert bestämt att vi skulle gå men jag tog bussen i alla fall. Fast bara på bild. Här lämnar den hållplatsen på Calle Mayor. 

Nu var det bara Roger och jag. Tanja stannade kvar lite till på marknaden och kom efter oss.  Vi valde att gå via den vackra parken Parque Molino del Agua ("vattenkvarnsparken").

Kvarnen är borta nu men som sagt inte parken. Det är en skyddad naturpark med en lågvuxen pinjeskog på sanddyner. Detta gör att man kan få skugga även soliga sommardagar.  Eller höstdagar för den delen.

 

Den gamla kvarndammen finns kvar...

Liksom den inmurade kvarnbäcken - eller är det en kanal - med sina vattenfall. Tyvärr var den tömd på vatten eftersom rengöring pågick. Men eftersom botten är blåmålad syns det inte på bild att den var det.
  

"Den gamle och parken". Roger har tagit den här bilden på mig när jag vilar mig genom att stötta med handen mot muren.

Från bron som skymtar i bakgrunden på bilden ovan ser bäcken ut så här. 

Bäcken slutar - eller börjar beroende på hur man ser det - i ett vattentorn vid Calle Morera.

Kalle Moraeus måste vara populär även i Spanien eftersom han har fått en egen gata (se vid den röda pilen).
 Kartutsnittet från Google maps. Blir större om man klickar på den med mushjulet.

När vi kom ut från parken tog en gullig liten katt emot oss. Den här katten lever farligt eftersom den saknar halsband och därmed kan infångas av kommunens kattfångare.

Fortsättning följer. Tidigare inlägg från mitt besök i Torrevieja liksom från förra årets besök i staden hittar du om du klickar på "Torrevieja" i raden "Etiketter" längst ned.  Eller också här.

fredag 10 oktober 2014

Höstens vackra färger

En blek höstsol har lyst över Borås på eftermiddagen i dag. Men alldeles nyss kom en kraftig regnskur och vips förvandlades färgerna utanför mitt fönster till ett vackert konstverk. Tyvärr förmår inte kameran återge detta fullt ut - eller det kanske är den som håller i kameran som inte förmår. Men jag vill ändå visa bilderna jag tog från min balkong.




Ett par minuter senare hade färgerna ändrats till en blå ton. I vanliga fall är husen vita.




Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.

Kvällspromenad till stranden i Torrevieja

Återigen har jag varit en vecka i Spanien i Torrevieja och hälsat på min fd kollega och synnerligen gode vän Roger och hans fru Tanja. Som vanligt blev jag gästfritt mottagen vilket jag härmed passar på att tacka för.

Torreviejas vapen. Bild från Wikipedia

Resan dit gick bra även om det började lite snett med att taxin som var förbeställd till klockan 08.00 för att köra mig till Säve flygplats (eller Göteborg City Airport som den av någon obegriplig anledning heter) inte dök upp. Samtal till Taxi Borås och bekräftelse på att den var på väg. Men det dröjde och då ringde taxiföraren:
- Hade inte du beställt taxi? Jag står här utanför och väntar på dig.
Det var bara det att jag såg genom fönstret att ingen taxi stod där. Vi kom snart på att taxin stod utanför nummer 75 och väntade. Och jag bor på 45! Men jag hade god tid på mig så det gjorde inget.

Sedan blev det en perfekt flygresa med Ryanair till Alicante och rätt lång väntan på väskan innan jag träffade Tanja vid det där deprimerande repet ni vet som skiljer allmänheten från dem som har flugit.

Ankomst till Torrevieja vid 17-tiden och på kvällen tog vi en promenad ner till stranden Playa de la Mata vid Medelhavet.

Calle Aquiles ner mot havet. Observera den svarta katten i nedre vänstra hörnet. 

Calle är inte han som äger gatan utan det spanska ordet för just gata. Men det finns privata gator. En av dem är denna. 

Många tror kanske att förbud är något som är typiskt de nordiska länderna (utom Danmark då) medan allt är fritt nere i södra Europa. Men för den här privata simmingpölen gäller tio förbud och ett påbud. Klickar du på bilden med mushjulet blir texten fullt läsbar.

En av Torreviejas stadsbussar kommer i full fart nerför backen just som vi passerar den breda Calle Vial de Ronda. 

Calle Mimosas. Det finns många fina hus i Torrevieja. Många av dem är till salu till förhållandevis överkomliga priser. 

Så har vi kommit ner till stranden och Roger tog denna bild på "Den gamle och havet". 
 

Det hade varit rejält oväder i Torre några dagar innan min ankomst och havet var fortfarande rätt upprört.
 

Om man tyckte det blåste för mycket gick det att få  något värmande på en av de många restaurangerna utmed playan. Till exempel den hör med en kvarn på taket. El Molino betyder just kvarnen.

På den här bilden kan vi se hur kraftiga vindar tillsammans med havsvattnet gjort svåra skador på delar av stranden. Men det fanns mycket att ta av så det mesta lämnades oskadat.


Fortsättning följer. Inlägg från förra årets besök i Torrevieja hittar du om du klickar på "Torrevieja" i raden "Etiketter" längst ned.  Eller också här.