Mitt livs stora resa, andra dagens förmiddag

Dagen för tågresan med stort T!

Efter en något orolig natt - jag sover sällan bra på hotell - vaknade jag rätt tidigt och gick ner och åt frukost vid 06.30-tiden. Det fanns mycket att äta men jag har ingen större aptit på morgonen. Så det blev lite croissant och korv och bacon med tapetklister - eller om det skulle föreställa äggröra. Jag blev i alla fall nostalgisk och kom att tänka på den äggröra som jag serverade på SJ:s restaurangvagnar på 1970-talet. Den både såg ut likadant och smakade likadant.

I god tid infann jag mig på S:t Pancras International, så tidigt att det ännu var 10 minuter kvar till incheckningen började. Den började 07.45 och tåget skulle gå 08.58 så det var inte precis någon panik. Det här med att man skall skriva ut biljett på Internet och sedan visa upp den för en läsare gör mig alltid orolig. Fungerar det verkligen? Ja, för mig gjorde det inte det först men en vänlig resenär bakom hjälpte mig och plötsligt öppnades grinden och jag kunde gå in.

Bara för att komma till nästa moment: säkerhetskontrollen precis som på en flygplats. Nåväl, jag lyckades få av mig allt med metall i och lade det i en back och skickade det för scanning tillsammans med väskorna. Inga problem. Det pep inte ens. Det gäller att komma ihåg att ta av otrosen för knät. Det gjorde jag.

Efter detta blev det att sitta och vänta i en stor lounge, eftersom dörrarna till plattformarna var stängda till cirka 20 minuter innan tåget skulle gå. Min värd från Eurostar ringde cirka 08.25 och sade att jag skulle gå till hissen så kunde vi gå upp till tåget före de andra. Nu är min engelska inte så där helt bra och inte blir det bättre av att det är ganska hög ljudnivå runt om så jag gick till rulltrappan. Inte fanns det någon där så jag slog upp numret han ringt från men innan jag hunnit ringa så kom han och frågade om det var jag som var "Steffan". Så vi kom upp till plattformen i alla fall före alla andra och jag träffade lokföraren. Hur gjorde man innan det fanns mobiltelefoner?

Tåget stod inne klart för avfärd och jag fick en bild på det innan avgång.

Tågtypen kallas Class 373 och så här presenteras den på Wikipedia. Som ni kan se så byggdes den 1992-1996 av Alstom. Ett tågsätt består av två lok - ett i varje ände - och 18 vagnar och är 394 meter långt. Vagnarna är alltså ganska korta. Det finns 750 sittplatser och maxhastigheten är 300 km/tim. Effekten på de båda samverkande loken är tillsammans 12 200 kW eller 16 592 hästkrafter. Det är mer än tre gånger så mycket som på ett svenskt X 2000.

Som synes så finns det maskinell utrustning också i första (och sista) vagnen. Passagerarna letar upp sina platser och det är lätt gjort eftersom vagnarna är numrerade från 1-18 i den ordning de går. På väg mot Bryssel går vagn 18 först och 1 sist. 

Själv installerar jag mig i förarhytten tillsammans med min värd och lokföraren förstås. Med oss åker ytterligare en man för att få linjekännedom. Så vi är fyra stycken och det är ungefär vad som får plats. Det är inte trångt men inte heller gott om plats. Exakt på sekunden startar föraren ut från S:t Pancras och i början är det en beskedlig hastighet på 40 km/tim på bangårdsområdet. Snart kommer vi in i tunnlar under London och då ökar farten till över 200 km/tim. Mitt tidigare hastighetsrekord för tåg, 238 km/tim i prototypen för X 2000, blir ganska snart slaget.

Efter drygt 20 minuter är det förhållandevis nybyggd järnväg och hastighetsmätaren närmar sig 300 km/tim. Jag får gärna fotografera den digitala hastighetsmätaren.Det är den som syns ungefär i mitten av bilden. Förutom att det visas på mätaren märker man inte mycket av farten. Såväl accelerationer som retardationer är lunga.

 

Strax efter 09.30 (engelsk tid) kommer vi till Eurotunnel - eller Kanaltunneln som den kallas på svenska. Den är 53 kilometer lång och öppnades i maj 1994. Den går alltså under Engelska kanalen och under vattnet går den i 39 kilometer. Den börjar vid Folkestone, inte långt från Dover, och slutar i närheten av Calais (om man åker från London).







 (Bild från Wikipedia)


Så mycket att se är det inte: det är en tunnel med lite ledljus och det blir i längden rätt enformigt. Hastigheten genom tunneln är högst 160 km/tim.Efter 22 minuter kommer vi upp i friska luften igen och det kan konstateras att den dimma som tidvis låg över London nu är helt borta och det artar sig till en väldigt fin dag. Vi har nu också kommit till Frankrike, vilket innebär att föraren nu måste konversera med trafikledningen på franska.

I Lille stannar vi till och snart är vi i Belgien. Nu skall trafikledningen konverseras på flamländska.Några minuter efter klockan 12 (lokal tid) är vi framme vid Brussels Midi/Zuid och resan har tagit två timmar och sex minuter inklusive uppehåll. Vi har klarat sträckan med en snittfart av 186,2 km/tim om man räknar bort tiden för de två uppehållen.

På väggen till stationen finns denna fina målning där man bland annat skymtar ett Eurostar-tåg.

Och minsann har inte de snälla brysslarna hedrat mitt besök med att kalla hållplatsen utanför stationen och därmed hotellet för Zweden. Det är flamländska för Sverige. Fast det här nog mer att göra med att "Sverigegatan" (Rue de Suède) finns i närheten.

En fantastisk tågresa är i alla fall över. Utan tvekan ett minne för resten av livet och verkligen ingen dålig avskedspresent. Något som jag naturligtvis väldigt gärna ville göra men aldrig trott att jag skulle få möjlighet till. Förutom dem som på grund av sitt jobb på Eurostar har gjort det är vi en exklusiv skara som åkt i förarhytt på deras tåg under Engelska kanalen. Nu är jag en av dessa exklusiva.

Slutar med ett tack till alla som gjorde denna resa möjlig för mig på såväl Svenska Tågkompaniet som Eurostar.

Fortsättning följer om vistelsen i Bryssel och flygresan hem.

Om första dagen kan du läsa här:
Mitt livs stora resa, första dagen



Som vanligt blir bilderna större om du klickar på dem med hjulet på musen. 






PS:
När jag kom hem upptäckte jag att jag kunde ju ha åkt med 3218 (numret på det tågsätt jag åkte med under kanalen) på hemmaplan.

Visst finns det likheter. Färgsättningen t ex. Och de är ungefär jämnåriga. Båda är tillverkade av företag som börjar på A (den på bilden av ABB Traction). Fast det skiljer sig i komfort, storlek och hastighet. Men X12-an på bilden har bara 160 km/tim som största hastighet. Och på vägen till Uddevalla, som den nu närmast är på väg till, när den inte ens upp till det eftersom banan är för dålig.


Men nog finns det slumpmässiga sammanträden.