Sveriges bästa busschaufför?

Jag träffade en kompis och kollega i Kinna  idag. Efter lunch på Herr Ober - Schnitzel bitte i Kinnas gamla stationshus och som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg skulle jag ta bussen hem.

Glöm inte att besöka Herr Ober om ni har vägarna förbi Kinna. Bättre schnitzlar finns knappast i det här landet. Och för 79 kronor får man en rejäl schnitzel med massor av pommes frites (inte den där vanliga med potäter knävlade i flôt utan gjord på färskpotatis) samt kaffe.

Men så kom jag på idén att jag inte skulle åka snabbaste vägen utan gamla vägen via Rydal och Svaneholm. Så jag väntade en kvart extra på den bussen och under tiden hann jag fotografera sandtåget till glasbruket i Limmared när det gick förbi. Sanden kommer från hamnen i Varberg och används vid glastillverkningen. Men snart kan man inte se det här tåget längre, åtminstone inte här. Sanden skall nämligen från någon gång i sommar lastas i hamnen i Halmstad och kommer då att gå via Smålandsstenar och Värnamo i stället för via Kinna och Borås.

Tåget kördes - så vitt jag hann uppfatta - av en gammal kollega från SJ-tiden fast det inte är SJ som kör. SJ kör för övrigt inte några godståg längre. Så det blev tut och vink och bild.

Så kom då bussen och det var något som inte var riktigt som det brukar vara. Den kvinnliga föraren hälsade mig välkommen på ett sätt så att jag förstod att hon verkligen menade det. Sedan förklarade hon pedagogiskt hur jag skulle kombinera mitt kort, som dels har kontoladdning (gäller i Marks kommun) och dels periodladdning (gäller i Borås stad), så att jag inte skulle behöva betala för mycket.
- Du skall trycka T här och sedan visar du kortet framför biljettmaskinen när du stiger av. På nästa buss behöver du bara visa kortet för maskinen.

Sedan åkte vi ett par hållplatser och där stod en förskolegrupp och väntade på att få stiga på. Det är ju sådant som annars brukar framkalla en djup suck hos bussföraren men inte denna. Hon vinkade glatt till barnen och öppnade dörren med ett "Hej alla barnen". Det tog lite tid innan alla hunnit sätta sig och få på sig bältena men bussföraren väntade tålmodigt. I Rydal skulle de av igen och även nu tog det lång tid. Men ingen irritation utan bara ett vänligt "Hej då alla barnen".

Strax efter vi åkt förbi Seglora kyrka (ja, inte den på Skansen utan den som byggdes som ersättning för denna i just Seglora) gick en man bredvid vägen och släpade på en moped. Vår bussförare stannade och frågade om han behövde hjälp med någonting. Det gjorde han visserligen inte men bara omtanken gjorde mig rörd. Ungefär som det jag läste häromdagen om en annan bussförare, André Grandin, som utanför Vara såg en flicka som satt vid vägkanten och grät. Han stannade bussen och gick ut och tröstade henne.

Egentligen borde jag vara lite stressad för jag skulle byta buss vid Svanehov. Men det var ingen fara. Att vänlighet och omtanke inte kostar några pengar visste jag men tydligen kostar de ingen tid heller. Vi var vid Svanehov i rätt tid för bussbytet. För övrigt ett mycket förbryllande bussbyte. Här byter man till en exakt likadan buss som körs av samma företag, Veolia. Jag förstår ju att bussförarna vill hem men det borde ju då räcka med att de byter buss med varann. Jag har påpekat detta för Västtrafik, men det var bara fem år sedan och de har väl inte hunnit titta på det än.

Vid det här laget hade jag känt igen bussföraren. Det har stått mycket om henne i Borås Tidning och jag har hört många som åker mellan Kinna och Borås prata om henne. Vid lucia kör hon iförd en luciakrona, vid jul har hon smycket sin buss och haft tomteluva på sig och vid Halloween var hon iförd häxutstyrsel.

Mariette Olsson heter hon, denna tjej som Gud - eller åtminstone Västtrafik och Veolia - har skickat oss för att med enkla medel förgylla vår vardag. Jag gick fram och tackade för resan och berömde hennes vänlighet mot barnen och mopedisten. Jag hade tänkt berömma körsättet också men det fanns inte tid till. Vi hade nämligen mycket annat att prata om och jag berättade om min blogg och att jag kommer att skriva om resan där.

Jag läste också att Mariette är nominerad i Hemmets Journals stora tävling om vem som är Sveriges bästa busschaufför. Den 21 augusti presenteras de fem nominerade som gått vidare och då kan man också rösta på dem. Jag vet förstås inte om Mariette blir med bland de fem men allt annat vore underligt. Så min röst kan hon i alla fall räkna med. Rösta på henne ni också.


Edit 2014-05-22 kl 09.10
Det visade sig inte vara min f d kollega som körde sandtåget som jag fotograferade i Kinna. Föraren är dock läsare av denna blogg och kände därför igen mig. Världen är inte så stor...