Med huvudet i en tratt

Beaglen Pajo genomgick förra veckan en operation. Inget allvarligt mer än möjligen för honom själv och hans efterkommande. Han kastrerades nämligen. Nu spelar det ju inte så stor roll eftersom han ändå inte använts eller skall användas i avel. En lite lugnare hund är värd rätt mycket också och tikarna vi möter får nu gå i fred. Jag har tidigare jämfört Pajo med Tito Biltran, men det var då röstresurserna jag tänkte på (ett rejält skall i den lilla kroppen). Innan kastreringen kunde man kanske också göra en annan jämförelse dem emellan.

För att han inte skulle slicka sig i såret satte veterinären på honom en stor strut. Nu kunde han bara ha den inomhus eftersom en beagle har för vana att på sina promenader gå med nosen högst två centimeter ovanför marken och då fastnade han ideligen med struten. Däremot utvecklade han en förmåga att äta och dricka vatten med struten på. Och att få dit den igen efter promenaden var heller inga problem. Han satt beredvilligt och lät sig plågas. Först när han fått på struten morrade han lite pliktskyldigast.

I fredags slapp han dock från struten för nu skulle såret vara läkt. Han firade detta med att ägna hela kvällen åt att slicka sig överallt. Han hade ju inte kunnat tvätta sig på över en vecka.



Ett klick på bilden = större bild.

Lurad, blåst och bedragen

Ni minns väl Sverker och hans standarduttryck. Bland annat att någon "blivit lurad, blåst och bedragen" av en oseriös näringsidkare. Apropå Sverker tycker jag det blivit bättre. Sverker i sin tur har fått ett eget intervjuprogram där han - hör och häpna - låter sina gäster tala till punkt och behandlar dem med respekt.

Plus har blivit ett omväxlande och intressant program där man som i går berättade om en dam som satt in ett arv på sina söners konto och nu var de borta på Swedbank, som tydligen stryker ett konto om ingen hört av sig efter tio år. Alla har tydligen inte samma tur som jag http://savenfjord.blogspot.com/2008/10/en-gammal-bankbok.html Man kan ju ändå tycka att Swedbank borde höra av sig innan de bara stryker ett konto. Det kan ju inte vara alltför svårt. Vidare berättade man om en dam med stora ekonomiska problem och som frikostigt berättade om sin lättsinniga inställning till ekonomin. Och slutligen testade man espressomaskiner, vilket inte fick mig att vilja köpa en sådan. Men jag tillhör dem vill ha hederligt svenskt kaffe.

Den som fått mig att känna mig lurad, blåst och bedragen är Mentor Communication AB. De ger ut facktidningarna Resforum och Trafikforum. Dessa har sedan de startades 1998 alltid kommit ut tillsammans. Jag är en av de 500 fullbetalande prenumeranterna och säkert en av ganska få som betalar med egna skattade pengar. Den övriga delen av den enligt Tidningsstatistik 3 500 exemplar stora upplagan går till sådana som får den genom sitt jobb eller att de är medlemmar i Bussbranschens Riksförbund eller Svensk Lokaltrafik. Eller anställda där.

Det började redan när jag skulle prenumerera och blev närmast utskälld för att jag ringde och störde om en sådan sak. Men då behövde jag tidningen för mina andra jobb så det var bara att svälja förtreten. Förra året fick jag inbetalningskort och det stod med minsta möjliga stil att det skulle komma ut 8 nummer under 2010. Jag hade redan betalat (lika mycket som för 2009) när jag upptäckte detta. Att de nummer som kom ut dessutom var tunnare än tidigare gjorde ju inte saken bättre.

I år meddelades att det blir 10 utgåvor - till oförändrat pris (i stort sett i alla fall). Så dimper då nummer 1 ner i brevlådan. Bara Trafikforum. Det bifogas ett brev att Resforum fortsättningsvis kommer ut med 6 nummer om året. Så meddelades det. Dessutom innehåller tidningen numera en särskild taxisektion på fem sidor. Jag är intresserad av det mesta inom kollektivtrafik utom flyg och taxi (om taxi överhuvudtaget är kollektivtrafik). När en tiondel av innehållet fortsättningsvis skall ägnas åt annat än jag är intresserad av vill jag gärna veta det i förväg.

Ja, det blir mer än en tiondel. Därför att det är naturligtvis inte så att man gjort detta för att serva taxinäringen. Utan för att få in fler annonser med anknytning till taxi. Taxi har sin egna branschtidningar och det lilla jag tagit del av dem är det mycket trevliga publikationer som jag tror gillas av dem som jobbar i branschen. Varför skall man in och tafsa på deras område?

Nu har jag betalat för år 2011 och det lär inte löna sig att begära att få pengarna tillbaka. Men år 2012 får jag 600 kronor mer att leva för. För efter detta är jag hjärtligt trött på en tidning som bär sig åt på det här viset och som jag egentligen inte behöver. Bussar kan jag med fördel läsa om i Bussbranschen, spårvagnar läser jag om i Meddelanden från Svenska Spårvägssällskapet med bilagan Modern stadstrafik och om järnvägar läser jag i Svenska Järnvägsklubbens tidning Tåg.

Apropå ingenting så har Volvo Bussar sålt bra på sistone. Och jag tycker att deras nya bussar är verkligen läckra. Eller vad säger ni. Snart kommer de med en helt ny modell, 8900, där man filar på det här utseendet ännu ett snäpp åt rätt håll.
Klicka för större bilder.

En trevlig resa med Borås Lokaltrafik

Sandro Key-Åberg (tänk vad vissa författare glöms bort fort) skrev en gång en novell om en tågresa mellan Tågarp och Helsingborg. Vilket för övrigt inspirerade Hasse och Tage att göra en Lindeman om detta (Ludvig Lindeman tågresenär). Den som slutar med att man från tåget ser en gård som brinner. Alla resenärerna blir förstås upprörda utom en fet man som lugnt sitter och röker på sin cigarr och säger på skånska.
- Han som äger gården har nog råd med det.
- Hur vet ni det? Känner ni honom?
- Ja, det är jag.

Se detta inlägg som en uppföljare till den berättelsen.

Jag träffade min gode vän A från Kurdistan i går. Han är bussförare vid Borås Lokaltrafik och han började prata med mig när jag åkte med honom för snart ett år sedan. Han hade sett mig fotografera bussar och vi hade en trevlig diskussion med anledning av detta. Jag skickade honom sedan bilderna och sedan har vi råkats några gånger.

I går var det dags igen att åka med A. Samtidigt fick jag möjlighet att studera de omöjliga tidtabellerna som gäller i Borås nuförtiden. Bussföraren som A skulle avlösa kom in. Det visade sig dock bara att det var den buss som skulle gå 8 minuter före oss som var sen. "Vår" buss kom precis bakom. A väntade någon minut för att det skulle bli en liten lucka till den framför och under tiden kom en äldre man och frågade vart bussen gick och det framstod snart att han inte hade något egentligt mål utan precis som jag bara ville se sig om. Mer om honom längre ned.

Trots luckan var vi snart i kapp bussen framför och tack vare den så fick vi inga påstigande. Så det blev tre minuter vid vändplatsen på Hässleholmen, den som heter Brämhults idrottsplats.
Bussen framför fick alltså en liten lucka men snart var vi i kapp. Det vill säga genom Hässleholmen gick först en etta, sedan en femma och en sexa och så vi i närmast konvoj. A väntade lite vid Sjukhuset men vid Södra torget var vi kapp igen. Nu fick vi dock lite problem med trafiken så luckan blev större, men vid Knalleland var vi på nytt i kapp. Sedan blev det växelvis körning till Sjöbo, ibland med oss först och ibland med kollegan först. På Sjöbo var vi redan någon minut försenade och bussen framför, som nu var bakom, alltså nio minuter sen. Detta höll i sig till Södra torget, där jag tog farväl av A och kunde tacka för en trevlig resa.

Märkligt nog var det ingen av passagerarna som påpekade att det varit en kvart mellan bussarna när det skall vara 7-8 minuter. Men jag antar att ettans resenärer är vana. I början av april blir det dock nya tidtabeller och man får väl hoppas att det blir mer körbara tidtabeller då.

Den äldre mannen - kommer ni ihåg honom? Jo, vi pratade en del och så småningom kom det fram att vi var gamla bekanta. Han hade nämligen bott i huset bredvid det där jag bodde fram till jag var elva år. Världen är inte så stor alltid men det är ju lite anmärkningsvärt att två tidigare grannar skall återförenas tack vare en trevlig bussförare från Kurdistan.

Min personliga bankman

Finns det något värre när man varit ute någonstans och så kommer man in och ser att telefonen blinkar för att någon ringt. När man kollar det uppringda numret i displayen känner man igen det men ändå inte. Kollar med hitta.se men ingen har numret. Det är alltså kopplat till en växel. Vem är det nu som jagar mig. Polisen (körde jag inte lite fort på Lars Kaggsgatan i morse för att inte tala om när jag körde in på en bussgata för min far hade brått till vårdcentralen)?. Kronofogden? Försäkringskassan?

Bästa sättet är förstås att ringa upp numret och fråga om det var något. Det var min personlige bankman på Nordea som ringt. Hon ville träffa mig igen för att gå genom mina placeringar. Goda råd har jag tydligen fått för det som Bill Gates tjänar på en minut det tjänar jag på ett år på det jag har sparat på banken. Jag skall tala om vilka råd jag har fått sedan och så vet ni också hur ni skall göra. Om ni sedan gör helt tvärtom har ni goda chanser att vara miljonärer i slutet av året utan att tävla hos Rickard Sjöberg. Eller i utlottningen av Grannyran, där man dock får 20 miljoner kronor på ett bräde . Det är ju tur att dessa inte tjänar pengarna utan vinner dem. Tänk vilken kritik de skulle fått annars.

På tisdag skall jag träffa min personliga bankman, en alldeles utmärkt inrättning. Och på måndag skall jag träffa min personliga frisör.

Tidigt tåg

Om det nu inte gick så bra för trafiken Göteborg-Oslo i går gick det så mycket bättre i dag. Banarbetet Trollhättan-Göteborg skulle varit klart vid midnatt men blev klart redan vid 19-tiden i dag. Så sista tåget från Oslo kunde gå hela vägen och resenärerna slapp byta till buss. På köpet kom de fram 16 minuter tidigare än vad som stod på biljetten.

När Murphy blandar sig i tågtrafiken

Ni har väl hört talas om Murphys lag: Om något kan gå fel så kommer det att göra det. I Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams (1979) finns en variant: När någonting som inte kan gå sönder går sönder, så sker det på ett ställe som är omöjligt att komma åt för att reparera. Det var dessa både tankespråk som jag bevittnade i Trollhättan i går.

Denna veckan har alla tåg norrifrån vänt i Trollhättan på grund av banavstängning Tollhättan-Göteborg. För tåg 392 till Oslo i går gick det inte så bra. Strömavtagaren hade av någon anledning gått ned och inte återställts automatiskt som den skall göra. Detta fick till följd att batterierna tog slut och bussar fick ersätta till Oslo. Vid 11-tiden stod tåget kvar vid spår 1 i Trollhättan och lokföraren gjorde många försök att med hjälp av handkraft få upp strömavtagaren men det lyckades inte. Så några av bussarna som kommit från Göteborg fick fortsätta till Norge.
När tåg 393 från Oslo kom strax efter klockan 12 var tanken att man skulle använda denna för att få i gång det havererade tågsättet och sedan multipelkoppa dem tillbaka till Oslo. Tågsätten kopplades samman och kabel applicerades.
Men strömavtagaren ville inte gå upp i alla fall.
Man ville inte köra tillbaka till Oslo med haveristen på släp med resande i tåget eftersom det inte skulle bli någon värme i tåget, att det var risk för att tåget skulle tappa mycket tid i motluten och att kompressorn skulle gå varm så att tåget måste vänta i uppemot en halvtimme på att den skulle svalna. Så tåg 396 till Oslo kom till sist att se ut så här. Men det blev avgång i så gott som rätt tid från Trollhättan.
Två inställda tåg på grund av ett tågsätt har havererat är inte så vanligt. Men någon gång händer det. Och det fungerade bra med bussarna.

För större bilder: klicka på dem!

Lena Maria Klingvall - igen

När jag kollade statistiken i dag upptäckte jag att jag haft en stor mängd sidvyer på mitt blogginlägg om Lena Maria Klingvall http://savenfjord.blogspot.com/2010/09/lena-maria-klingvall.html

Inte mindre än 88 stycken har hittills hittat till min lilla blogg i dag genom att googla på hennes namn. Anledningen? Hon var gäst hos Lotta Bromé i P4 Extra i dag. Jag hälsar alla som upptäckt min enkla blogg tack vare henne välkomna. Och jag tackar Lena Maria för draghjälpen.