På IAA i Hannover 2006 del 4

Med stolthet presenterar jag ytterligare ett avsnitt med bilder på veteranlastbilar vid transportmässan IAA i Hannover 2006. För att hitta tidigare inlägg klicka på etiketten IAA Hannover 2006 i spalten till höger.

MAN D2146 från 1968:

MAN 750 cementbil: 

Så en Kaelble. Detta företag grundades 1884 av Caroline och Gottfried Kaelble i Cannstatt, en stadsdel i Stuttgart. Fem år senare flyttade det till Backnang 27 kilometer nordost om Stuttgart.  Från början tillverkades garverimaskiner. 1996 gick företaget i konkurs, omstrukturerades och ingår nu i den amerikanska Terex-koncernen.

 MAN 5156 från 1955:

Ännu en MAN: 

MAN långfärdsekipage:  

 Så en Kaelble L652 från 1963, långtradare för Anton Brüggemann i Warendorf:

 MAN 745 från 1957:

Büssing med rejäl motorhuv och ratt: 

Ännu en Büssing: 

 

Och så slutar vi svenskt i dag med en Scania 110: 

För större bild så klicka på mushjulet. För bildspel klicka på musens vänsterhjul.
Fortsättning följer...
 

På IAA i Hannover 2006 del 3

Så blir det ytterligare ett avsnitt med bilder på veteranlastbilar vid transportmässan IAA i Hannover 2006. För att hitta tidigare inlägg klicka på etiketten IAA Hannover 2006 i spalten till höger.

Först blir det dock inte någon lastbil utan en Borgward minibuss.

Här i Sverige är Borgward mest känt för sina personbilar men de tillverkade lastbilar också. Här en  B4500 från 1958. Ett rejält ekipage.

Även några Volvo har letat sig till Tyskland. T ex denna N88 byggd som bärgningsbil och tillhörig grosshandlaren Josef Dewender i Bochum. 

Volvo F88 som kylbil hos Dewender. 

Naturligtvis fanns vår andra svenska lastbilsstolthet, Scania, också med.  Scania LB140 tankbil från 1976.

 En Scania 111 med en rejäl tank.

Östtyska IFA tillverkade inte bara DKW-kopior utan också lastbilar som denna IFA H6 från 1958.  

Büssing känner vi i Sverige nog mest som busstillverkare. Bland annat i Stockholm fanns många sedan på 1960- och 1970-talet. Men de gjorde också lastbilar. I dag har Büssing gått upp i MAN. 

DAF är en holländsk lastbilstillverkare som finns kvar men nu ingår i amerikanska Paccarkoncernen. Förut tillverkade DAF bussar också. Samt personbilar i samarbete med Volvo. Vem minns inte "Rembrandt", bilen som gick lika fort framåt som bakåt. Varför den fick heta Rembrandt är lite oklart. En del hävdar att det är beroende på de remmar som ersatte den konventionella växellådan, andra att det var för att Volvo gjort en tavla när de byggde denna.

Klämmer i med en Büssing lastbil till. Känns igen på lejonet på kylaremblemet. 

Ännu en Büssing, denna gång ett rejält ekipage för långväga transporter. Undrar hur dessa var att köra uppför Kassel-backarna.

För större bild så klicka på mushjulet.
Fortsättning följer...

På IAA i Hannover 2006 del 2

Fortsätter bildvisningen på veteranlastbilar vid transportmässan IAA i Hannover 2006. För att hitta tidigare inlägg klicka på etiketten IAA Hannover 2006 i spalten till höger.

Henschel med släp

Henschel

Henschel HS16T 1956

Krupp

Mercedes-Benz med släp

Mercedes-Benz 1624 med släp

Mercedes-Benz LPS 2032 1974

Mercedes-Benz 1928

Hanomag med släp

 Faun

Faun

Faun

Faun står för Fahrzeugfabriken Ansbach und Nürnberg och det såldes ett antal sådana till Sverige på 1920-talet. Men så vitt känt är ingen av dem bevarad. I vårt land vill säga, men som synes finns en del av modernare modeller kvar i Tyskland. Företaget finns kvar under namnet Tadano Faun men tillverkar i dock mest mobilkranar.


Klick på bilden med mushjulet ger i vanlig ordning större bild.

Fortsättning följer...

Gymbussen - en nyhet på linje 100 mellan Borås och Göteborg

I dag den 1 april är det en unik premiär på Västtrafiks linje 100 mellan Borås och Göteborg - och vice versa också om nu någon har något i Borås att göra (för att citera en gammal infrastrukturminister). Det är en buss som har byggts om till gymbuss och Västtrafiks projektledare Antti Krank säger:
- Många som åker buss vill ju passa på att använda resan till något nyttigt. Böcker, ipad och surfplattor i all ära men de leder lätt till problem med nacksmärtor.

Så man tänkte till på Västtrafik och har låtit inreda övervåningen på en av bussarna som ett gym. Där finns således motionscyklar, roddmaskiner och lyftmaskiner. Mittgången har gjorts om till ett löpband.
- Om detta slår väl ut, och varför skulle det inte göra det, kommer alla bussar att byggas om på liknande sätt, fortsätter Antti Krank. Inte bara bussarna på linje 100 utan också de på alla andra Västtrafiks linjer.

- Men kôster inte dä en massa, frågar bloggaren som är från Borås.
- Det är klart att inredningen kostar men nu är det så smart att vi kommer att få igen de här pengarna.
- Inte genom att höja biljettpriserna utan den överskottsenergi som blir när redskapen används kommer vi att ta till vara för att driva bussen och vi spar alltså in på bränsle. Uträkningar ger vid handen att om 40 av resenärerna använder redskapen minst 80 procent av resan så räcker det så att vi klarar oss utan annat drivmedel som i det här fallet miljövänlig RME.

För den som vill använda resan till att läsa, surfa eller sova finns undervåningen kvar i tidigare skick. Men eftersom dessa resenärer inte bidrar till att spara bränsle så kommer det att kosta en mindre tilläggsavgift att resa här.
- Vi har satt den till 100 kronor per resa, säger Antti Krank.

Bussen dyker alltså upp på vissa avgångar redan i dag. Tills vidare vill dock inte Västtrafik uppge vilka, då de är rädda för att det i så fall skulle bli överfullt på just de avgångarna. Det är nog en riktig bedömning, tror bloggen.

Bussen har byggts om vid Scania i Viared och där fångade bloggkameran den. Tyvärr fick vi ingen bild på interiören, men det kanske kommer senare.

På IAA i Hannover 2006 del 1

I september 2006 fick jag i uppdrag av tidningen Bussbranschen att bevaka transportmässan för tunga fordon, IAA, i Hannover. Jag satte mig alltså i min Toyota Yaris Verso och åkte med Stena Line från Göteborg till Kiel. Sedan blev det tyska motorvägar till Hannover. Det var första - och hittills enda - gången jag körde själv på tyska motorvägar. Jag har åkt mycket på dem men då har det varit andra vid ratten.

Det gick bra. Tyskarna gillade min körning och uppmuntrade mig genom att tuta med sina signalhorn och vinkade åt mig när de körde förbi. Men varför vinkade de med knuten näve? Så jag kom fram till Messe Nord och hade svårt att hitta parkeringsplats. Alla var nämligen reserverade för Kraftwagen. Och jag trodde att Kraftwagen betydde lastbilar men det betyder ju personbilar. När jag kom underfund med detta fanns det hur gott om p-platser som helst.

Så såg jag en skylt där det stod "Bergen-Belsen Denkmal". Jag följde denna och kom på idylliska tyska landsvägar, som har för vana att gå mitt genom städerna. Jag kom fram till platsen där det gamla koncentrationslägret en gång låg, men det revs i andra världskrigets slutskede och i stället finns där en minnesbyggnad i dag.

 
Så kom jag till Hannover och Messe Nord. Det gällde att leta upp Press Center för att jag skulle få min ackreditering. Det var inte så lätt att hitta så jag var inne på några ställen utmed vägen och frågade var det fanns. Sedan visade det sig att det var ett jättestort hus på mässområdet som var presscentrum. Nåväl, jag berättade där vem jag var och fick utan problem mina handlingar så att jag kunde röra mig fritt på området.

Det var nu 4-5 timmar kvar innan utställningen stängde för dagen och jag bestämde mig för att ägna den åt alla veteranfordon som visades i samband med utställningen. Så fick nästa dag ägnas åt de nya bussarna, varav många var sådana som presenterades för första gången.

Sen eftermiddag ställde jag kosan mot hotellet. Jag hade fått en bra karta trodde jag och jag tillhör dem som menar att GPS inte behövs om man bara kan läsa en karta. Nåväl, att läsa kartan och köra bil samtidigt i tysk storstadstrafik fungerade inte särskilt bra och även om jag var väldigt nära hotellet så hittade jag inte hur man kör det utan att köra mot enkelriktat och göra en u-sväng över sex filer och två spårvagnsspår.

Så jag bestämde mig för att åka till Hauptbahnhof, dit det var väl skyltat, och parkera bilen på deras långtidsparkering. Samt ta taxi därifrån till hotellet. Det fungerade bra frånsett att parkeringen kostade så mycket att jag övervägde att i stället bara ställa ifrån mig bilen vid närmaste container och köpa en ny till hemresan. Det hade inte blivit så mycket dyrare...

Äntligen kom jag fram till Hotell Ibis och fick mitt rum. Ibis skall jag vara en lågpriskedja och om jag nu minns rätt kostade rummet 180 euro per natt. Så jag undrar vad det skulle kostat på en normalpriskedja. Men det var ett bra rum och trevligt bemötande. Och inte jag själv som betalade.

Reklambild. 

Nästa dag tog jag spårvagnen till mässan. Hannover har ett mycket väl fungerande spårvägsnät som i centrum går i tunnel. 

Men låt oss backa till första dagen och veteranbilarna så kommer det nya så småningom. Och jag börjar med några gamla lastbilar. 

Büssing med släp:

Krupp med släp:

Krupp Mustang: 

Krupp K 701 1962:

Krupp SF 1080 1968: 

Krupp CF 380 1968: 

Henschel:

Henschel HS 140 1955:

Henschel HS 16:

Hanomag Henschel M 661:

Henschel: 

Det var allt för den här gången. Men det kommer mera. Mycket mera. 

Du känner väl till knepet: klicka på bilden med mushjulet och den blir större! 

Hur tänkte man här?

Jag skjutsade min far till fotvården i dag och under den timme han var där passade jag på att ta en promenad. Jag kom då till Nybrogatan strax innan Simonsland och fann detta motsägande budskap på vägskyltarna.

Frågan är var man hittar 1,5 meter smala bussar som kan köra här.

Edit: Helt oberoende av den här bloggen (antar jag) har Borås Tidning också uppmärksammat skyltarna.
http://www.bt.se/boras/boras-konstigaste-skyltar/