Ett snabbesök i Stockholm

"Wenn jemand eine Reise tut hat er etwas zu erzählen". Det gamla exemplet ur Hjorth-Lides tyska grammatik har följt med mig i livet. Den tyska texten lyder i fri svensk översättning: "När envar gör en resa har han något att berätta".

Jag känner mig ibland som denne Jemand för jag har också alltid något att berätta om när jag gjort en resa. Eller också är det så att min gamla tyskalärarinna Lindkvist satt djupare spår i mitt liv än jag riktigt vill inse. Hon kallades Linkan, inte bara på grund av sitt efternamn utan också för att hon haltade ("linkade") lite lätt. Särskilt minns jag hennes bestraffningar: man slapp alla frågor eller om hon blev riktigt arg slapp man alla läxor. Sedan blev hon sjuk ett par gånger varje termin och hamnade på lasarettet, dit vi skickade blommor som vi samlat ihop pengar till. Därför var hon alltid på ett strålande humör varje gång hon kom tillbaka till jobbet och strök alla sanktioner. Vi började i tacksamhet läsa våra läxor igen glada över att slippa vikarien - den ene hopplösare än den andra - vi haft under tiden.

I onsdags var jag således i Stockholm. Det blev en odramatisk resa. Tåget gick från Borås som det skulle klockan 05.10 (burr) på morgonen och kom till Herrljunga som det skulle. Byte där till X2000, som dock var tio minuter sent. Förseningen uppgavs bero på "tekniskt fel" och då blir man ju alltid bekymrad. ATC-fel som gör att man får köra i bara 80 km/tim eller gick tåget på bara en modul (det vill säga halva motorstyrkan). Nej, det var inte så illa. Det var korglutningen i vagn 2 som krånglade så förseningen hade uppstått när föraren försökte fixa detta. Jag hade fått min plats i just vagn 2 men märkte inte mycket av den uteblivna korglutningen. Det är ju så att X2000 skall luta i kurvorna för att ge lite stabilare gång. Det enda märkbara var att personalen av säkerhetsskäl inte fick servera frukost vid sittplatsen utan man fick hämta detta i ena vagnsänden.

Men jag har ju en gång på 1980-talet serverat kinesiska kommunikationsdepartementet i 200 km/tim utan fungerande korglutning i X2000-prototypen så det var naturligtvis inga problem för mig. Trots att jag linkar. Det var inga problem för mina medresenärer heller. Vi fick också vår belöning: strax innan Stockholm kom ombordaren (förr sa vi konduktören) och gav oss var sin värdecheck på 100 kronor för den uteblivna servicen.

Trafikverket hade kallat till möte i Stockholm och när Trafikverket kallar kommer jag förstås. Den här gången var vi i Dalarnas hus, som ligger centralt i hörnet av Kungsgatan och Vasagatan. "Ett stenkast från centralstationen" stod det i reklamen. Nu vet jag inte vad världsrekordet i stenkastning är men det kan väl knappast vara 300 meter. Men trots tågförseningen kunde jag träda in i lokalen bara 30 sekunder efter utsatt tid med ett:
- Ursäkta jag är sen men jag åkte med SJ.
Vissa uppskattade skämtet, andra inte. De senare hade det gemensamt att de jobbade på SJ.
Det var i alla fall trevliga lokaler med gott kaffe och dito kaffebröd samt en stor skål med jättegoda karameller i form av dalahästar. Det enda var att stolarna hade utformats av en fakir.

Det blev ett par timmar över innan tåget gick hem igen och jag begav mig till Sergels torg för att studera den nya innerstadsspårvägen. Stockholms innerstad har ju fått tillbaka sina spårvagnar till de rödgrönas stora fasa. Det var nämligen moderaterna som lyckades förvandla allt snack till handling. Nu hittar de alla fel de kan på spårvägen och visst: den etapp man byggt nu är väl inte den optimala lösningen. Men Rom byggdes inte på en dag... Jag tyckte i alla fall att det såg ut att fungera utmärkt, vilket framgår av bilderna.


Men de moderna spårvagnarna som hyrts in från Norrköping och Frankfurt am Main räckte inte riktigt till. Det finns sex och det går åt fem men när två är på verkstad får man sätta in denna gamla trotjänare från 1940-talet och ett förflutet på Lidingö.

Hamngatan har ändrat karaktär och nu ser det nästan ut som en kontinental storstad. Denna bild liksom de andra utom den på katalanen blir större om man klickar på den.
Bilden är tagen från Malmskillnadsgatan. Det är dyrt att fotografera därifrån. Det kom nämligen fram en civilklädd kvinnlig polis och sa att det kostade 2 500 kronor. Jag betalade förstås för jag ville ju inte bråka. Polisen var klädd i kort kjol och nätstrumpor samt hårt sminkad. De har raffiga poliser i Stockholm! Men ändå slet hon in mig i en bil och vi körde till vad jag förmodade var polisstationen. Där utanför stod en annan civilklädd polis, en biffig man. Dock lyckades jag smita och de ropade inte tillbaka mig. När jag berättade detta hemma sa de bara att jag nog missförstått någonting. Undrar vad.

Så var det hemresa och jag hade beställt den nya trerättersmenyn som designats av självaste mästerkocken Leif Mannerström. Någon gång i början av 1980-talet, när jag jobbade på Trafikrestauranger, blev jag uppringd av en unf Leif Mannerström som ville inleda samarbete med oss. Nu var det inte jag som hade hand om sådant så jag fick gå vidare med det till min chef som svarade:
- Hälsa den där Mannerkvist att vi har alldeles utmärkta kockar själva och inte behöver hjälp av någon jävla kock från Göteborg.
Det tog nästan 30 år, och då hade Trafikrestauranger sedan många år upphört, innan Mannerströms storhet på att göra tågmat upptäcktes.

Måltiden bestod av skagenröra på pumpernickelbröd, torsk (allt samband med vad som hände på Malmskillnadsgatan är en ren händelse) med pepparrotssås och räkor samt en katalan. Om ni undrar över vad det senare är så är det ungefär som en mazarin. Ser ut så här:
Det smakade alldeles utmärkt och jag som inte alls gillar fisk. Av all fisk är torsk det värsta jag vet. I vanliga fall alltså. Men nu visade Mannerström att det faktiskt går att få den att smaka gott. Det var lika gott som det var på den tiden vi hade Ester, Maj-Lis eller Göta i köket på restaurangvagnarna.

På hemresan blev det problem strax innan Katrineholm då vi kom i kapp ett långsamt godståg. Vi fick ligga bakom detta ända till Hallsberg och blev därmed cirka 20 minuter försenade. Och jag som bara hade sju minuter på mig för att byta tåg i Herrljunga. Skulle jag behöva vänta halvannan timme på nästa tåg?

Efter Hallsberg satte föraren full fart och vi var "bara" 17 minuter sena till Herrljunga. Tåget till Borås inväntade och jag kom hem bara 7 minuter senare än vad det stod på biljetten. Så det blev en bra resa trots allt.

Bilstädningen del 3

Så ringde Silvia från Radio Sjuhärad och vi kom överens om att han skall städa bilen på tisdag klockan 10.00. Det lär bli inslag i radion men inte i direktsändning.

Jag tvättade i alla fall bilens yttre i tisdags så nu är snart hela bilen ren.

Bilstädningen del 2

Ni minns kanske att jag i torsdags skrev att jag vunnit en auktion om att få bilen rengjord invändigt av Radio Sjuhärads reporter Silvia Rydberg. Det som hänt sedan dess är att Therese Eriksson på Radio Sjuhärad ringde (varför blir man så imponerad när en röst man känner igen från radion ringer) och sa att jag måste betala in pengarna till Radiohjälpen först och sedan skall jag i mitten av nästa vecka komma överens med Silvia om lämplig tid. Det blir nog ett inslag i radio också. Det skall bli kul. Det finns folk som har mikrofonskräck. Vad jag lider av i sammanhanget vet jag inte vad det kallas. Men när jag får se en radioreporter med mikrofon springer jag så fort jag kan. Och det har hänt att jag har hunnit i kapp.

Nu har jag alltså ytterligare en vecka på mig att stöka till i bilen. I förrgår åt jag t ex varm korv i den. Kändes skönt att bara slänga resterna i ett hörn. Korven köpte jag på Särlakoket, det gatukök i Borås som har rykte om sig att ha stans bästa mos. Och visst det var inget fel på det moset. Jag kollade sedan på Restaurangportalen och minsann hade de inte fått fyra stjärnor.
http://www.restaurangportal.se/restaurang/s%C3%A4rlakoket,r7270.html

Ett elddop för Björks Buss

Sedan Björks Buss tog över ersättningstrafiken för SJ den 1 oktober har det varit tämligen lugnt i tågtrafiken. Visst: det har varit lite signalfel som krävt ersättningsbussar samt en urspårning av ett SJ-tåg i Norge men i stort sett har tågtrafiken gått bra. Ända till i fredags vill säga.

Efter urspårningen i Skotterud i Norge där ett sprucket hjul misstänks ligga bakom olyckan kollade SJ nämligen alla hjul av samma typ på sina vagnar. Då fann man att det fanns sprickor i två av tre tusen undersökta hjul. Inte mycket i och för sig men ändå alldeles för mycket. Därför bestämdes i fredags att alla vagnar med den här typen av hjul, det vill säga hjul med hjulringar och blockbromsar, skulle tas ur trafik omedelbart. Så omedelbart att de stoppades vid första station om de redan var ute på linjen. Det gäller alltså den här typen av tåg.
Dessa tåg brukar kallas loktåg. Fast SJ kallade dem i sitt meddelande för "lok- och vagntåg". Och tidningarna "alla tåg utom X2000 och dubbeldäckarna". Riktigt så illa var det dock inte. Det som togs ur trafik var cirka 150 vagnar. Nästan lika många vagnar med skivbromsar och helhjul kunde gå kvar. Liksom alla motorvagnståg. Dessa gick alltså som vanligt. Här är ett sådant, för dagen helt nylackerad.
Inte heller berördes andra operatörer än SJ. Två av dem kör tåg med vagnar med samma typ av hjul: Veolia och Tågab. Jag vet inte om de har bättre förebyggande kontroll än SJ eller tyckte att risken var så liten att det inte fanns anledning till åtgärd.

SJ ställde in ett 20-tal tåg under fredagen. De skulle ersättas med bussar och det var nu Björks kom in och skulle visa vad de dugde till. Innan hade de kaxigt sagt att de skall ha tio bussar på plats en timme efter en påringning, så kallat avrop. Nu blev det inte riktigt så. Jag var nere vid Borås central klockan 17.07 när tåget till Kalmar skulle avgå. Detta var ett av de inställda. Inte stod där tio ersättningsbussar. Där stod inte en enda för att vara mer exakt. Jag träffade på en gammal bekant som skulle åka till Värnamo och vi stod och pratade en timme. Under tiden gav SJ-personal besked om att ersättningsbussarna var att vänta vid 18-tiden.

Min bekant är flitig tågresenär och har en gång i tiden jobbat med såväl bussar som järnväg så han hetsade inte upp sig. Det gjorde faktiskt inte de andra som väntade heller men visst stampade de lite otåligt.
Klockan blev 18.10 när en ersättningsbuss dök upp. Den var på väg till Göteborg och skulle ha gått från Borås 14.49!! Nu var jag tvungen att göra ett ärende och lämnade centralstationen men fick sedan höra att bussarna mot Värnamo och Kalmar dök upp cirka 18.15. Två bussar från Sven Carlsson i Gnosjö. Då hade Björks känt till behovet i flera timmar men inte lyckats få tag i några bussar.

På lördagen var två tåg Kalmar-Göteborg inställda. I några av dem var loktåget utbytt mot motorvagn. Jag var nere vid centralen klockan 14.49, avgångstiden för ett av de inställda tågen. Det var ett tjogtal resenärer som inte hittade något tåg och inte heller någon SJ-personal. Men "tanten" i Pressbyrån var suverän och tog hand om informationen. Heder åt henne. Gott kaffe och en god kanelbulle hade hon också. Jag vågade inte fråga efter en napoleonbakelse men hade jag gjort det hade hon säkert trollat fram en sådan också. Det enda hon inte kunde trolla fram var tågbiljetter till Göteborg eftersom SJ spärrat försäljningen.

Resenärerna begav sig alltså ut till en turistbuss som stod på plats. Dock: den skulle inte alls köra tågersättning utan hade bara parkerat där. Inte så konstigt eftersom det är en bussparkering. Således blev det att vänta. Bussen var beräknad till 15.20. Då kom en tågvärd från SJ ut och började fråga de andra bussförarna som stod vid Resecentrum om de skulle köra till Göteborg. Nej, de skulle till Skene och Kinnarumma. Den här till exempel.
Tågvärden rekommenderade därför resenärerna att gå till tåget som gick 15.37 till Göteborg. Detta kom i väg som det skulle.

Ersättningsbussen då. Jo, strax efter klockan 16.00 dök den upp och lämnade ett antal resenärer framför centralstationen. Jag tycker de ser lite uppgivna ut.
Det är bara att konstatera att Björks inte klarade av det här. Kaxiga ord innan går bra men det skall ju helst fungera i verkligheten också. Mer om detta finns att läsa på Bussmannens blogg, som skrivs av en västsvensk bussägare som tidigare skrivit att han inte vill gå med på det avtal som Björks föreslagit och som skulle innebära ungefär 25 procent sämre betalt än tidigare.

http://bussbloggaren.blogspot.com/2010/10/utlovade-tagbussar-kommer-inte.html

http://bussbloggaren.blogspot.com/2010/10/sj-bjorks-bryter-mot-lagen.html

Nu kräver jag krafttag från SJ och Björks Buss för att sådant här inte upprepas. Det vore överdrivet att säga att det fungerade bra när Veolia-ägda Bussakuten skötte ersättningstrafiken men det var i alla fall långt ifrån så här illa.


Från och med nu gör jag bilderna hälften så stora som tidigare för att inte få orimliga nedladdningstider. Som förut gäller dock att om du klickar på dem så fyller de mer än väl upp hela skärmen.

Biltvätten grejad

Radio Sjuhärad har denna veckan haft auktion på diverse saker för Världens barn. Bland annat kunde man bjuda på att få bilen invändigt rengjord genom en av deras reportrar, Silvia Rydberg. Jag var beredd att betala 1 435 kronor för detta men så fann jag att budgivningen var väldigt låg. Så jag klämde till med 600 kronor men vann ändå auktionen på 450 kronor.

Nu är det bara att vänta på att Silvia skall ringa så vi kan komma överens om en tid. Jag återkommer...

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3952&grupp=12504&artikel=4078323

Hösten är vacker

Jag tog en promenad på stan (Borås förstås) i går och såg att hösten nu har kommit. Men visst är det vackert.

Åter till livet

Det fanns en del som talade för att det bara skulle bli 300 blogginlägg från min sida. I dag skulle jag nämligen få min dom på urologen vid Skene lasarett. Var det cancer som gjort att min prostata vuxit och således gör att jag får gå och kissa minst varannan timme - något mindre på nätterna - eller var det s k godartad prostataförstoring?

Där kom jag således i god tid till receptionen och blev vänligt mottagen med beskedet att jag skulle bereda mig på lång väntetid eftersom doktorn var sen. Nåväl, jag hade ju gott om tid men det var en komplikation. En timme innan jag fick träffa läkaren skulle jag nämligen göra ett så kallat flödesprov. Det går ut på att min kissar i en dator. Ja, inte direkt i datorn utan i en tratt och då mäter datorn upp hur fort och hur mycket det kommer. Då gällde det förstås att vara nödig och det var stränga förhållningsorder att man inte fick urinera (som det heter när det skall vara fint) två timmar innan.

Detta hade inte varit så stort problem om jag fått göra provat på den utsatta tiden. Men det drog ut och när det dragit över en halvtimme så började det bli svårt att knipa. Dock förstod receptionen mitt dilemma och någon minut efteråt fick jag göra provet. Sedan skulle jag vänta på doktorn. En kvart innan utsatt tid blev jag inkallad. Doktorn hade kört in förseningen. Och inte blev han senare av konsultationen för mig. Det tog väl en minut och han konstaterade att det inte fanns några spår av cancer och att förstoringen var godartad. Den krävde i nuläget inte operation utan jag fick några kapslar som jag skall ta en om den och som förväntas göra att jag inte behöver kasta vatten (som det också kan heta när det är fint) lika ofta.

Det känns skönt att veta att det inte var något allvarligare. Så nu laddar jag om... Och firat med en bananbakelse från Kinna Finbageri. Missa inte det om du har vägarna förbi Kinna eller Skene, där de finns på Ehrnholms konditori.
http://www.kinnafinbageri.se/visa.lasso?ukat_id=8000000000035404&kat_id=84500000000011113&kunder_id=8000000000000466&mall=2-spalt.lasso