Stålfarfar och Fritsla-Kalle

Lokalradion, Radio Sjuhärad, talade i dag om Stålfarfar, Gustaf Håkansson från Gantofta söder om Helsingborg. Det var en unik man, otroligt spänstig trots att han såg gammal ut med sitt yviga vita hår och likaså skägg. Han cyklade tills efter han fyllt 100 år. Ja, han blev 102 år och hans fru Maria blev 105 år. Men eftersom hon var fyra år äldre överlevde han henne med ett år. De var gifta i 77 år. Är det någon som slår det? De fick tio barn, varav åtta nådde vuxen ålder.

Stålfarfar blev känd för hela svenska folket 1951 när han skulle åka Sverigeloppet på cykel. Det var en cykeltävling som utfördes med vanliga tvåväxlade brukscyklar, alltså inte tävlingscyklar, och gick från Haparanda till Ystad. När Stålfarfar skulle anmäla sig visade sig det dock att man hade en åldersgräns på 40 år och han var ju 66 år. Så han satte sig på sin cykel och cyklade ändå till Ystad. Det var hårt reglerat hur mycket de tävlande skulle få cykla per dag, men det behövde ju inte Stålfarfar bry sig om så han ankom till Ystad en dag före den officiella segraren.

År 1959, 74 år gammal, cyklade han till Jerusalem. Sedan turnerade han och berättade på sin närmast obegripliga dialekt om sitt liv och sjöng, främst andliga sånger. På det fina Johanna-museet i Skurup finns en permanent utställning om honom och där tog jag dessa bilder den 4 juli 2007.

Först en bild på hans cykel. Det var dock inte den han åkte Sverigeloppet med utan den han hade när han cyklade till Jerusalem. Färden tog sex månader och trippmätaren visade på 750 mil.

 

Gustaf och hans älskade Maria.  

100 år gammal spelade Gustaf Håkansson in en grammofonskiva där han sjöng med sin raspiga röst. Följande låtar fanns med på skivan:

1. Stålfarfars hyllningsvisa
2. Du skåning
3. Sommartavla
4. Mycket nära
5. Säg mig du lilla fågel
6. O store gud
7. Jag vill tacka livet
8. Kom lilla flicka valsa med mej
9. Den gamla dansbanan
10. På vandring i gantofta
11. Stålfarfars vals
12. Hej gamle man
13. Ack den som vore drottning ibland eskimåer fia jansson: vers 6
14. Ge rosor
15. Vi ska ställa till en roliger dans
16. Ljuvliga minnen
17. Du gamla du fria

Han vann många idrottspriser. Det vittnar hans märkessköldar om.

 

När dåvarande kronprinsen, nuvarande kungen, fyllde 15 år gratulerades han av Stålfarfar och skickade ett tackkort. 

Så har vi då Fritsla-Kalle. Karl Johansson som han egentligen hette. Han var en avlägsen släkting till mig och växte upp som närmaste granne till min mamma. Som barn var han mycket klen och led av svår astma. Men så började han  idrotta och blev lyckosam i lokala tävlingar. Han åkte Vasaloppet några gånger och fick ett par placeringar bland de 100 bästa. Detta var tillräckliga meriter för att han skulle få medgivande att starta i Sverige-loppet. Vem som helst fick ju inte starta i detta styrkelopp även om de inte hade fyllt 40 år. 

Nåväl, den okände Karl Johansson från Fritsla cyklade och gjorde det bra. Första gången han deltog var 1953 och då vann han två etappsegrar. Sedan vann han hela loppet 1955 och 1957. Loppet ordnades vartannat år med sista gången 1965. Snart fick Karl smeknamnet "Fritsla-Kalle" i pressen vilket inte var så smart eftersom han kom från Kinnarumma. Postadressen var dock Fritsla även om han bodde närmare Borås än Fritsla. 

Från 1955 fick även tävlingscyklister delta i tävlingen och år 1957 var den kände Svängis Johansson med. Men han kom bara trea.

Det var på den här cykeln han tävlade, en Huskvarna,och segerkransen finns kvar men den har tärts av åren. Cykeln finns på Idrottsmuseet i Borås och när vi var där och tittade på cykeln visade det sig hur liten världen är. För precis bakom oss kom Börje Johansson, Kalles bror!

Fritsla-Kalle har satt få spår efter sig på nätet. En googling ger två träffar på rätt Fritsla-Kalle (det fanns ett par andra som också kallades så). Den ena länken är till ett inlägg jag skrev i Svenska Järnvägsklubbens forum Postvagnen för många år sedan och den andra går till en blogg där en bild på cykeln visas. Den är tagen på samma ställe som min om än i lite annan vinkel.

Men en gång var Fritsla-Kalle faktiskt på allas läppar och jag minns när vi mötte honom vid målgången i Ystad 1955. Det var alltså det första loppet där han segrade - och segrade stort. Även här spelade slumpen in för oss. Vi var på semester i Skåne med en nyinköpt begagnad Fiat 500, som ideligen krånglade. När vi kom till Ystad var vi tvungna att lämna in bilen på verkstad och tillbringa natten i Ystad. Vi hade inte tänkt på att det var samma dag som Sverigeloppets tävlande skulle komma i mål, så det var liksom en skickelse från ovan att bilen skulle gå sönder just där. (Den bilen brukade gå sönder överallt så det kanske inte var så konstigt trots allt.) 

En sådan man får inte falla i glömska. Jag har nu med detta inlägg försökt se till att så inte blir fallet.

På SVT play finns en film från det första Sverigeloppet 1951. Fritsla-Kalle var inte med då men det blev en annan sjuhäring som vann: Lennart Hjortvall från Dalsjöfors.


Vill ni höra Stålfarfar sjunga så finns det en del på Youtube:
Hosianna
Stålfarfars vals
Sjömansjul på Hawaii



Klicka på en av bilderna så  startas ett bildspel med bilder i lite större format.