Ångloksfest i norra Skåne: Sinarp, Heagård och Åstorp

Första avsnittet finns här. 

Nästa grej blev att köra till Sinarp, där man har fin utsikt över Sinarpsdalen vilken Västkustbanan går igenom. En liten parkeringsficka som rymde bussen och de nu två följebilarna hittades. 

Några valde att klättra upp på bussens tak för att få ett bra fotoperspektiv.

Eftersom mina knän inte lämpar sig för att klättra upp och nedför busstak höll jag mig på marken men fick i alla fall ett par glimtar av tåget på minneskortet.

 

 

Efter lite kaffe och Emmas goda kaka for vi vidare till nästa lämpliga fotoplats, nämligen Heagård mellan Ängelholm och Åstorp.

Just som Anders parkerat bussen kunde vi se tåget tvärs över åkern.

 

Så fortsatte vi till Åstorp, där tåget stod och väntade på oss. Det skulle nämligen göra ett cirka halvtimmen långt uppehåll där så att resenärerna och ortsbefolkningen skulle få tillfälle att titta närmare på tåget.

 

 

 

Så börjar loken göra sig klara för avfärd och rök väller fram. 

 

Och så i väg... 

 

 

Jag lyckades få en bild på bussen och tåget också. Det är tåget som syns i bakgrunden.

Där tog vi farväl av ångtåget och satte kosan mot Flickorna Lundgren på Skäret för en sen lunch. Detta lär ha varit kung Gustav VI Adolfs favoritställe. På vägen dit började regnet. Trots väder och trots att klockan var mycket var det full upp med gäster hos flickorna. Men vi lyckades få ett bord för oss sju under en stor lönn (tror jag, jag vet inget om träd men det var i alla fall inte en palm) och lät oss trakteras av äggakaka med rökt sidfläsk och rårörda lingon. Efteråt blev det kaffe med vaniljhjärta i övervåningen på det lilla kafeet.

Nu återstod bara att ställa in bussen i dess tillfälliga garage utanför Helsingborg. Där skall den stå till lördag, då den skall delta i Pärlrallyt för tunga fordon med start i Helsingborg och mål i Vallåkra. Lasse i föreningen som äger garaget bjöd sedan hem oss på korvgrillning. Efter en lång - men mycket trevlig - dag tog jag med mig fyra av deltagarna i min bil för hemfärd. Två fick inte plats utan fick ta tåget.


Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet. 

Perras berättelse och bilder om den här utflykten finns här.

Ångloksfest i norra Skåne: Grevie

Sveriges största ånglok - läs om dem på Wikipedia - fyller 100 år i år och det första av dem, F 1200, finns i dag hos Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Detta lok var med vid Sveriges (hittills) allvarligaste järnvägsolycka, raset vid Getå den 1 oktober 1918 då 41 personer omkom. Det reparerades dock och såldes så småningom till Danmark, när ångloken på huvudlinjerna i Sverige blev överflödiga på grund av elektrifieringen.

Men som sagt: nu är loket tillbaka i Sverige och har i sommar varit utlånat till Järnvägens museum i Ängelholm. Den 5-6 september skall F 1200 användas i ett jubileumståg Malmö-Stockholm, dels för att fira att loket fyller 100 år men också att det är 150 år sedan Södra stambanan invigdes och det alltså blev möjligt att åka tåg mellan Sveriges första och tredje stad. Men på den tiden fick man åka via Falköping. Södra stambanan som vi känner den i dag blev klar först tio år senare. 

Som ett slags genrep ordnades det gångna veckoslutet utfärder med utgångspunkt från Ängelholm över bland annat Hallandsås. Det torde vara sista gången som F 1200 rullade här. I december 2015 stängs den linjen och ersätts av den beryktade tunneln, som då äntligen skall vara färdig, bara drygt 15 år försenad. Och då stängs med all sannolikhet den nuvarande linjen över åsen.

Norra Skåne hotade att bli torra Skåne inför utfärden men så kom det i alla fall regn några dagar innan. Att köra ånglok när det är alltför torrt i terrängen är inte tillrådligt och inget som Räddningstjänsten brukar gilla. Men nu gav Räddningstjänsten sin välsignelse och på lördagen gick allt bra utan bränder. På söndagen rapporterades ett par mindre bränder, som dock var snabbt släckta. Loket ställdes därför inför sista körningen, men man hade ju ett lok till, B 1316, i tåget och detta fick nu ensam dra tågen.

Vad kan vara lämpligare att åka om man vill bevittna en ångloksutfärd än en veteranbuss. Så Anders tog fram sin buss från 1948. Den som följer bloggen vet att det är en lyxturistbuss Volvo B513 med Skeninge-kaross, som Ernst Carlsson i Vessigebro var förste ägare till. Själv bemannade jag följebilen och mötte Anders och övriga gänget vid Nya Björkäng söder om Varberg.

Första uppehållet blev strax utanför Båstad, vid den nya stationen Båstad Norra. Där skulle just ett SJ 2000 passera och avsikten var att få med tåget på bild tillsammans med bussen. I bakgrunden skymtar öppningen till Hallandsåstunneln.

Så fortsatte vi uppför åsen till Grevie, där ångtåget skulle passera kort efter vår ankomst.

Anders gör segergesten. Han hann, han.

Vi var inte de enda med veteranfordon som kommit på idén att åka till Grevie. Fyra A-Fordar dök också upp.

Och Lars, färdmekaniker och el-expert (han kallas El Guru), tog fram sin gamla resegrammofon. Vevade upp den och lade på en skiva på tallriken. Det raspade lite grann men det lät som "Chattanooga Choo Choo". Andra sa att det var "Tåget till Bräcke" eller "Krylbo central". En norrman bland A-Fordarna hävdade att det var "Toget til Krøderen".

Så hördes ljudet av ångslag i bakgrunden och där dök ångtåget upp. Två lok med F 1200 främst och B 1346 bakom. Båda loken gick backgående, det vill säga med tendern först. Det berodde på att det inte finns någon vändskiva i Laholm, där tåget skulle vända. Och sedan skulle tåget gå i en lång slinga Laholm-Båstad-Ängelholm-Åstorp-Kattarp-Ängelholm samt en ny tur Ängelholm-Laholm då loken blev "rättvända", det vill säga ångpanna och skorsten först. Därefter återigen backgående lok tillbaka från Laholm till Ängelholm. Så på detta sätt fick man alltså loken "rättvända" den mesta tiden som tågen gick. Det var samma upplägg såväl lördag som söndag. 

Det är uppför åsen till Grevie och där vänder det och bli nerför igen. Men det behövs mycket ånga för att komma uppför. 

Ja, så mycket att det ibland blev lite svårfotograferat. 

Några lyckliga passagerare har fått plats på bakersta plattformen. 

Fortsättning följer...

Större bilder? Klicka på mushjulet och du skall få se på underverk! 

En gång på 823 år - tro det du vill

I oktober 2011 spreds ryktet att den månaden hade fem helger och det händer bara en gång på 823 år. Då var det fem lördagar, fem söndagar och fem måndagar. Så småningom lade sig ryktet eftersom det så uppenbart var ett rent påhitt. Men de hade många tidningar analyserat detta utan att genomskåda bluffen.

Men nu i augusti 2014 har ryktet kommit igen. Denna månad har nämligen fem fredagar, fem lördagar och fem söndagar. Det skulle alltså inte komma att hända igen förrän om 823 år att vi får en sådan månad. Och många har gått på det, bland annat Ring så spelar vi i Radio P4 i lördags.

Men så är det förstås inte. Det krävs ju inte mer än lite tankearbete för att förstå det. Eller en kalender. Slå t ex upp 2016 och titta på januari och juli. (Bilden blir större om du klickar på den med mushjulet.)

Minsann, är det inte samma dagkonfiguration även då. Och det är inte 823 år till dess. Inte ens 823 dagar. Om någon undrar över just oktober så händer det igen år 2025.

Det är en chans på sju att den 1 augusti infaller en fredag och gör den det blir det 5 fredagar, 5 lördagar och 5 söndagar den månaden. Eftersom det finns sju månader om året med 31 dagar innebär det att en månad med sådan här dagkonfiguration inträffar i snitt en gång om året. Snacka om räknefel alltså!

Jag förstör inte hur sådana här rena påhitt kunnat få den spridningen men någonstans sitter förstås någon och gläder sig åt att hans bluff har fått detta genomslag. Det är väl samma känsla som när  jag för några år sedan skrev i debattforumet Postvagnen (som handlar om järnvägar) att förkortningen SSRT, som affärsverket Statens järnvägar (inte att förväxla med SJ AB) använder på sina fordon inte skulle utläsas utan det var tillkommit efter initialer efter påhittarens nyfödda kattungar: Smilla, Smulan, Rustan och Toulouse.  Ett rent påhitt i protest mot alla som alltid skall ha ordning och reda i tillvaron. Det som ser ut som en förkortning skall enligt dem kunna läsas ut. Men jag blev mycket glad när jag för ett tag sedan läste att den förklaringen tagits på fullt allvar av någon nätskribent.

Toulouse (bilden blir inte större) 

Det är naturligtvis roligt att så många går på en sådan sak som det här med 823 år och allra roligast när de hänvisar till gamla kinesiska föreställningar om att detta är månader då man tjänar mycket pengar. Men ändå ger det en bitter eftersmak. När det är så här lätt att få spridning på ett falsk rykte måste det ju vara lika lätt att sprida falska rykten som kan oroa ordentligt eller skapa stor ekonomisk skada. 

 Tro inte på allt som är sant

År 2014:s veteranbilsträff vid Årås kvarn

I går var det den årliga veteranbilsträffen vid Årås kvarn utan Kölingared i Västergötland. Ett drygt 40-tal veteranfordon hade samlats, därav ett 10-tal tvåhjuliga. Vi i Klubb Gamla 45an åkte dit med vår Volvo-buss från 1945.

Precis som förra året hade man problem med att det var en åskrik söndag. Det gjorde att många valde bort att ta dit sina veteranbilar eftersom det är grusväg sista biten till Årås oavsett från vilket håll man kommer. I synnerhet cabbar - liksom publiken - brukar inte heller trivas särskilt bra i regn. Men i går hade man tur: under den tid som utställningen pågick tog åskan omvägar förbi Årås. Dock kom några regnstänk just som vi lämnade med vår buss något i förtid.

Många besökare var det och kaféet som är inrymt i kvarnen hade fullt upp. En av tjejerna som jobbar där, och för övrigt till vardags kör buss i Borås, berättade att de fått tömma frysen för att alla hågade skulle få kaffe med dopp (kanelbulle, mjuk kaka och hård kaka) för 40 kronor.

På den här utställningen har Änglagårdsbilen från 1911, en Mathis Baby, sin givna plats. Bilen har fått sitt namn, med benäget godkännande av Colin Nutley, eftersom den hör hemma på Lönnarp, gården som spelar Änglagård i filmerna.

En bild på förarplatsen. Siffrorna står för 1 broms, 2 gaspedal, 3 kopplingspedal (osynkad låda givetvis), 4 växelspak, 5 handbroms, 6 signalhorn. För att se siffrorna måste du göra bilden större genom att klicka på mushjulet.

Sedan några exempel på de bilar som ställdes ut. Först en DKW från 1961 med en campingvagn på släp. Den trevlige ägaren bekräftade en sak, som jag själv upplevde men som mina bekanta brukar tvivla på så mycket att jag börjat misstro mitt eget minne. Nämligen att det var sed bland alla som körde DKW av den här modellen att de vid möte hälsade på varann genom att blinka med helljuset.

Några mopeder som är i nyskick.

En Volvo-droska. Dessa var mycket vanliga som taxi in på 1950-talet på landsbygden men även i storstäder. Den sista av dessa i aktiv tjänst i Stockholm skall ha rullat in på 1980-talet. Volvo PV831 från 1954.

Vanligaste märket var Volvo Amazon. Denna läckert röda från 1970 får representera.

En Chevrolet 248A Touring från 1937, blev äldsta bil på utställningen (bortsett från Änglagårdsbilen förstås).

Denna Mercedes-Benz 190 D från 1963 vann publikens pris om snyggaste fordon. Ett märkligt val enligt min mening då den var rätt rostig. Titta bara under framdörren.

Denna Ford Sunliner från 1956 var väl i så fall betydligt mer värd att vinna.

Eller denna Buick Special Series 40 från 1956.

Chevrolet 2104 Sedan från 1954.

Men min favorit var denna Borgward Isabella från 1959.

En campingbuss från 1954, Peugeot DA DL.

Så en riktig bruksbil. En Volskwagen pickup från 1970 med dubbel hytt.

Slutligen en annan pärla: Austin A35 skåp från 1958. Ägaren har ytterligare två  lika fina "Köttbullar" i sina samlingar.

Sedan har vi då gamla 45an, Volvo B513 med SKV-kaross från 1945. Här backas den in till den reserverade utställningsplatsen alldeles intill Änglagårdsbilen och kaféet. Placeringen gjorde att det blev många besökande i bussen.

 

Reservfordon medfördes också, en Blixt lättviktsmotorcykel från 1947. Vi grabbar kallade den här typen för "spuna" i början av 1950-talet. Det måste vara mycket dialektalt för jag har inte hört det någon annanstans.

Ja, det var årets veteranbilsträff i Årås. Missade ni den så ta det lugnt. Den återkommer säkert nästa år.