Ångloksfest i norra Skåne: Grevie

Sveriges största ånglok - läs om dem på Wikipedia - fyller 100 år i år och det första av dem, F 1200, finns i dag hos Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Detta lok var med vid Sveriges (hittills) allvarligaste järnvägsolycka, raset vid Getå den 1 oktober 1918 då 41 personer omkom. Det reparerades dock och såldes så småningom till Danmark, när ångloken på huvudlinjerna i Sverige blev överflödiga på grund av elektrifieringen.

Men som sagt: nu är loket tillbaka i Sverige och har i sommar varit utlånat till Järnvägens museum i Ängelholm. Den 5-6 september skall F 1200 användas i ett jubileumståg Malmö-Stockholm, dels för att fira att loket fyller 100 år men också att det är 150 år sedan Södra stambanan invigdes och det alltså blev möjligt att åka tåg mellan Sveriges första och tredje stad. Men på den tiden fick man åka via Falköping. Södra stambanan som vi känner den i dag blev klar först tio år senare. 

Som ett slags genrep ordnades det gångna veckoslutet utfärder med utgångspunkt från Ängelholm över bland annat Hallandsås. Det torde vara sista gången som F 1200 rullade här. I december 2015 stängs den linjen och ersätts av den beryktade tunneln, som då äntligen skall vara färdig, bara drygt 15 år försenad. Och då stängs med all sannolikhet den nuvarande linjen över åsen.

Norra Skåne hotade att bli torra Skåne inför utfärden men så kom det i alla fall regn några dagar innan. Att köra ånglok när det är alltför torrt i terrängen är inte tillrådligt och inget som Räddningstjänsten brukar gilla. Men nu gav Räddningstjänsten sin välsignelse och på lördagen gick allt bra utan bränder. På söndagen rapporterades ett par mindre bränder, som dock var snabbt släckta. Loket ställdes därför inför sista körningen, men man hade ju ett lok till, B 1316, i tåget och detta fick nu ensam dra tågen.

Vad kan vara lämpligare att åka om man vill bevittna en ångloksutfärd än en veteranbuss. Så Anders tog fram sin buss från 1948. Den som följer bloggen vet att det är en lyxturistbuss Volvo B513 med Skeninge-kaross, som Ernst Carlsson i Vessigebro var förste ägare till. Själv bemannade jag följebilen och mötte Anders och övriga gänget vid Nya Björkäng söder om Varberg.

Första uppehållet blev strax utanför Båstad, vid den nya stationen Båstad Norra. Där skulle just ett SJ 2000 passera och avsikten var att få med tåget på bild tillsammans med bussen. I bakgrunden skymtar öppningen till Hallandsåstunneln.

Så fortsatte vi uppför åsen till Grevie, där ångtåget skulle passera kort efter vår ankomst.

Anders gör segergesten. Han hann, han.

Vi var inte de enda med veteranfordon som kommit på idén att åka till Grevie. Fyra A-Fordar dök också upp.

Och Lars, färdmekaniker och el-expert (han kallas El Guru), tog fram sin gamla resegrammofon. Vevade upp den och lade på en skiva på tallriken. Det raspade lite grann men det lät som "Chattanooga Choo Choo". Andra sa att det var "Tåget till Bräcke" eller "Krylbo central". En norrman bland A-Fordarna hävdade att det var "Toget til Krøderen".

Så hördes ljudet av ångslag i bakgrunden och där dök ångtåget upp. Två lok med F 1200 främst och B 1346 bakom. Båda loken gick backgående, det vill säga med tendern först. Det berodde på att det inte finns någon vändskiva i Laholm, där tåget skulle vända. Och sedan skulle tåget gå i en lång slinga Laholm-Båstad-Ängelholm-Åstorp-Kattarp-Ängelholm samt en ny tur Ängelholm-Laholm då loken blev "rättvända", det vill säga ångpanna och skorsten först. Därefter återigen backgående lok tillbaka från Laholm till Ängelholm. Så på detta sätt fick man alltså loken "rättvända" den mesta tiden som tågen gick. Det var samma upplägg såväl lördag som söndag. 

Det är uppför åsen till Grevie och där vänder det och bli nerför igen. Men det behövs mycket ånga för att komma uppför. 

Ja, så mycket att det ibland blev lite svårfotograferat. 

Några lyckliga passagerare har fått plats på bakersta plattformen. 

Fortsättning följer...

Större bilder? Klicka på mushjulet och du skall få se på underverk!