Jakthundsträff på Tånga hed

I lördags var det jakthundsträff på Tånga hed. Det var spännande för det var första gången Sicko skulle bedömas av en domare. Det var ett välarrangerat evenemang men det var bara en sak: på morgonen störtregnade det i Borås och det såg inte bättre ut om man tittade mot Vårgårda, där Tånga hed ligger, vare sig om man tittade i verkligheten eller på yr.no. Men när vi kom till Tånga hed så duggregnade det bara och klockan 10, när träffen började så slutade det regna. Och jag undrar om det inte var solen som ett par timmar senare försökte tränga genom molnen.

Jakthundar av alla sorter fanns förstås på träffen men vi drog oss mot det utrymme där Västsvenska Beagleklubben höll till. 30 beaglar hade anmälts för bedömning och därtill kom en del som bara besökte det hela.

 Beaglarna visade sin glädje över att vara där genom att börja slåss. Eller var det kramas.

Sicko deltar inte i slagsmålet men tittar intresserat på.

Eller är det den här fina beaglen han tittar på? 

 Nu börjar han bli ivrig att ställa upp i tävlingen. Skynda dig nu, Malin, nu vill jag tävla.

Malin tar med Sicko runt banan för att visas upp för domaren. Men aj, aj Sicko. Svansen! Den skall stå rätt upp. 

Domaren Siv Bengtsson bedömer Sicko. Han får beröm för huvudet (utsidan alltså),   bröstkorgen och pälsen men kritik för svansen "som är för glad" och att han är lite trång över bakpartiet. Vilket skall uttydas som att han är lite för mager. Det blev en 2-a, ett blått band, och Sicko är från nu kvalificerad att delta i jaktprov.

Det var bara två hanar som tävlade i unghundsklassen. Den andra var Albert som väckte domarens förtjusning och fick en 1-a, ett rött band. Sicko fick dock en hedrande andraplats som bästa unghundshane, medan Albert kom näst sist. 

 Ändå från Norge hade denna fina beagle kommit.

Det var inte bara beaglar utan även andra jakthundar. Jag är inte så hemma på hundraser men nog är detta en jämthund. 

Beagle med snygg svans som när han går står rakt upp. Så som det skall vara. 

Ibland blir det lite tråkigt. När man inte längre fick hoppa på den snälla farbrorn med bloggen så hoppar man upp i mattes knä. Beaglar är inte bara bra jakthundar. De är också riktiga sällskapshundar. 

Så kom där utanför tävlan en fyra månader gammal beagle-valp. Sicko bekantar sig med den. Tusan vet om det inte var faderskänslor. 

 Brorsan är visst här också! Salo från Sävshults kennel i Gunnarsjö känner igen sin bror Sicko.

Och det är klart att när man träffar brorsan nu igen så måste vi ju kramas lite grann. 

I fältet bredvid höll drevrarna till. Här en som nosar i marken under uppvisningen. Det får man inte göra.

Därmed avslutas rapporteringen från Tånga hed. Klicka på en bild och det startas ett bildspel. Därifrån kan du också göra dem större genom att högerklicka på önskad bild och sedan på "Visa bild".