Nu är dubbelspåret Göteborg-Trollhättan helt klart

Det som jag förvarnade om i fredags blev alltså helt klart i lördags. Efter att ha avnjutit ett julbord på Sollebrunns Gästgifver ...

... och beundrat den gamla bensinstationen samt besökt det närbelägna Shell-museet ...

 

... åkte vi till Trollhättan där en epok skulle ta slut den här dagen. 

Det var nämligen i lördags som den sista avstängningen med anledning av byggandet av nytt dubbelspår mellan Göteborg och Trollhättan tog slut. Nu är dubbelspåret helt färdigt, slutinspekterat och godkänt för en hastighet på 200 km/tim. Det här tåget blev således det sista Oslo-tåget som vände i Trollhättan. I fortsättningen kommer alla tågen att vända i Göteborg.

Dubbelspåret jämte en fyrfilig väg med motorvägsstandard (dock ej motorväg) byggdes samtidigt. Vägen är dock inte riktigt kvar och en längre tid för den också två passager med bara ett körfält i varje riktning, nämligen genom Göta samhälle och vid Torpabron norr om Lilla Edet. Att bygga fyrfiligt här skulle blivit mycket dyrt och i det senare fallet var det också ett fornminnesområde som lade hinder i vägen. 

Denna stora infrastruktursatsning som kostat 13,9 miljarder kronor (varav 7,7 för järnvägen) gjordes för att rädda kvar Saab i Trollhättan. Vi vet att efter mycket Pang och Muller så gick det inte att rädda Saab utan det lades ned för ett par år sedan. Är järnvägen och landsvägen då bortkastade pengar? Nej, det tycker jag inte. Trollhätteborna har ju ännu större glädje av detta nu när arbetena finns i Göteborg. Nu har dessa båda västsvenska städer kommit betydligt närmare då det går att åka tåg på 30 minuter mellan dem - rekordet är på 26 minuter! - och bil på 45. Det kommer säkert att betyda mycket för båda städerna. 

I oktober 2004 startade arbetet. Då var jag inte med, men från januari 2005 (dagen efter stormen Gudrun för övrigt) började NSB i samarbete med Svenska Tågkompaniet köra tåg mellan Oslo och Göteborg sedan det av SJ och NSB ägda Linx hade havererat. Jag fick möjligheten att utöka min magra pension med ett uppdrag som platsansvarig för denna trafik på den svenska sträckan. 

Jag trodde det skulle bli ett lugnt jobb men det blev mycket mer att göra än vad jag trodde. Eftersom jag debiterat för de timmar jag jobbat blev det också mer pengar än vad jag trodde. Anledningen var just de här avstängningarna mellan Göteborg och Trollhättan. Under sommaren har de varat från fem till tio veckor i längd utom 2007 då trafiken gick som vanligt. Därtill har det varit ett stort antal kortare avstängningar på mellan två och sju dagar under övriga tider på året. Sammanlagt bör det har rört sig om runt 25 avstängningar. 

Min uppgift blev alltså att för Oslo-tågens del informera NSB om alla ändringar men också Samtrafiken så att de fick med ändringarna i tryckta tidtabeller och tidtabellsbasen. Samt inte minst att beställa ersättningsbussar. Det är möjligt att jag har beställt lite för många bussar men inte en enda gång har det rapporterats resande fått lämnas kvar därför att det varit fullt i bussarna. 

I Trollhättan har det fungerat jättebra mycket tack vare Mia, som varit där som stationsvärd och busskoordinator under alla sommaravstängningar och de flesta kortare avstängningarna. I början hade hon Peter som assistent när hon någon gång ville vara ledig. Det blir ju jobbigt när man skall vara på plats från klockan 7.00 till 21.30 måndag-fredag även om det är långa pauser mellan tågen och dessutom jobba lördagar och söndagar om än lite kortare tid då. De senare åren har hon tillsammans med sin man Micke skött detta, nu senast också i Göteborg. Tidigare lånades tågvärdar in från Gävle för att vara stationsvärdar i Göteborg och det utvecklades ett team som gärna återkom till detta uppdrag. 

På samma fina sätt har det fungerat med ersättningsbussarna. Det har varit ett populärt uppdrag bland bussförarna som bildat ett glatt gäng. Från början var det Interbus som körde, men sedan ville NSB att vi skulle anlita Nettbuss eftersom de äger det bussbolaget. Båda bussbolagen har gjort detta så bra att det inte hade kunnat gå att göra bättre. 

När tågen ställdes upp över natt i Trollhättan uppstod snart ett problem. Graffitörer - eller klottrare på ren svenska eller taggare på ren norska - från såväl hela Västsverige som Östnorge tog sig till Trollhättan för att smycka ut tågen på ett sätt som de själva gillade men ingen annan. Det blev därför nödvändigt att bevaka tågen över natten, vilket skrämde bort klottrarna men också retade halvhederliga trollhättare som nu hindrades av vakten att ta genvägen över spåren. Halvhederliga därför att det är ett lagbrott att ta genvägen över spåren om det inte finns en tydligt markerad övergång. Securitas har skött detta uppdrag utmärkt och en enda gång lyckades klottrarna lura vakten.

När det gäller resenärerna finns det många roliga historier. Som mannen som satte sin hund på tåget i Trollhättan och sedan gick på toaletten i stationshuset  och missade tåget. Tågpersonalen tog hand om hunden och mannen fick hämta den hos polisen i Oslo, som säkert hade lite att säga om bristande djurvård också. Eller den amerikanske man som också gick på toaletten i Trollhättan och hade satt sin hustru på tåget. Där satt hon utan pass och pengar, för de fanns hos maken. I det fallet förbarmade vi oss dock över mannen och satte honom i en taxi till Öxnered, där tåget väntade men blev en kvart försenat. 

Annars har resenärerna tagit detta med bussersättningarna med gott mod. Den bussterminal som vi använde de första åren var svår att hitta till och det var rätt stökigt där. Dessutom saknades alla former av regnskydd. Förra året stängdes terminalen helt plötsligt och då blev det om möjligt ännu värre, men på något sätt - ingen vet hur - fungerade det utan att någon råkade ut för någon olycka. 

Så kom då Västtrafiks present till tågföretagen i början av det här året. Vi fick tillgång till den nya delen av Nils Ericsonsterminalen för ersättningsbussarna och nu var det som att komma in i paradiset. Det fungerade perfekt från första stund, mycket tack vare terminalens trafiklednings positiva inställning. Och Jernhusen skyltade ordentligt och alla hittade till bussen.

Men nu är allt detta över fast det fungerade så bra det sista året att vi övervägde att ändå ställa in tågen fem sommarveckor och fortsätta med det här upplägget. Jag tror dock inte att resenärerna skulle uppskatta det så tågen lär väl få köra hela vägen. Om inte annat så går det fortare och man slipper ett byte på vägen. Fast faktum är att tågen aldrig varit så punktliga som just under avstängningsperioderna. Det beror på att bussarna gått cirka 35 minuter före tågets ordinarie avgångstid från Göteborg men detta har varit annonserat i tidtabeller och på biljetterna så ingen - knappt ingen i varje fall - har missat detta.

Därmed är det också en  lämplig tidpunkt för mig att med ålderns rätt (jag fyller 69 i mars) lämna uppdraget för Tågkompaniet och jag överlämnar det till min efterträdare Roger. Vi har gått parallellt en tid så jag vet att det kommer att bli bra. Från och med i söndags står jag bara till förfogande som rådgivare till Roger. 

Mitt sista egna uppdrag blev att återanordna tåg 397 mellan Trollhättan och Göteborg i lördags. Banarbetena blev nämligen klara tidigare än vad som sagts så att det sista tåget, som skulle ersatts av buss, kunde gå hela vägen till Göteborg  och resenärerna kom dit 35 minuter tidigare än vad det stod på deras biljetter. Därmed  blev också dessa de första som i ett tåg upplåtet för vanliga - alltså ej inbjudna - resenärer kunde åka på det nu helt färdiga dubbelspåret. 

 Något man inte längre ser i Trollhättan, i varje fall inte i planerat läge: en ersättningsbuss.