Ja, rubriken kanske är något överdriven men faktum är att jag just gjort en resa som inte så värst många har gjort eller kommer att kunna göra. Nej, jag har inte varit vid Nordpolen (om man undantar Conditori Nordpolen i Vara) och inte heller vid Sydpolen. Inte ens i norra Polen eller södra Polen. Men jag har åkt tåg under Engelska kanalen i förarhytten på ett Eurostar. Det var den avskedspresent jag fick från Tågkompaniet och det känns stort att få vara med om något sådant här. Det är inte bara för vem som helst att ringa Eurostar och be att få åka med i förarhyttan. Ja, ringa kan man förstås men man lär få ett nej. För att få ja på den frågan behövs kontakter och dem hade Tågkompaniet. Tack alla som såg till att jag kunde göra denna resa.
Jag har nog åkt mer runt i världen än de flesta svenskar och har besökt över 25 länder. Men jag har gjort mycket få resor ensam. I regel har jag åkt med kompisar eller på en charterresa, oftast med buss eller båt. Så det var mycket nytt med flyg och så och mycket googlande innan jag vågade ge mig i väg. Ja, jag är lite rädd av mig och lider lite av känslan att det som kan gå fel också kommer att gå fel. Enligt Murphys lag alltså men jag träffade avtal med Murphy innan avresan och fick följande intyg på detta:
(Murphy ägnar sig också åt byggnadsverksamhet i London.)
Resan började i tisdags den 3 september med att en taxi hämtade mig utanför bostaden och körde mig till Landvetter flygplats. Sverigetaxi, fd Taxi Borås, har en bra service för detta och det kostar "bara" 530 kronor. Där checkade jag in genom att visa passet, klarade säkerhetskontrollen utan problem och så visade det sig att jag var ute i alldeles för god tid och fick vänta en dryg timme innan embarkering. Men jag hade en intressant bok om "Obducenten och Allmänläkaren" som färdlektyr.
Dock blev jag utkörd av en vakt från väntutrymmet till gaten och sedan öppnades den inte igen fast jag såg att många hade lyckats ta sig in där. Då slog det mig att jag måste gå genom passkontrollen för att komma in. Jag som trodde att passkontrollen var avskaffad inom EU, men Storbritannien har tydligen drabbats av panik för de ville se passet flera gånger där också. Det är väl inte så farligt att visa passet tycker ni, men då har ni inte sett mitt passfoto.
Flyget till Heathrow gick utan problem och väskan låg på bandet redan när jag kom till bagageutlämningen. Nu gällde det att hitta till tunnelbanan eftersom jag kollat upp att Piccadilly Line skulle föra mig direkt till den tunnelbanestation som låg närmast hotellet, King's Cross/S:t Pancras. Det tog en timme ganska behaglig resa innan jag var framme och jag chansade på hur jag skulle gå till hotellet, som låg på York Way, och minsann gick jag inte direkt på denna.
Sedan blev det några timmars promenad i London. Jag gav mig inte ut på några större äventyr utan gick runt i området kring hotellet. Men det var ändå en känsla av London med dubbeldäckade bussar och de typiska taxibilarna tillverkade av Austin. Numera är de ofta reklamdekalerade så de behöver inte vara svarta längre.
Eftermiddagen ägnades också åt att jag bekantade mig med stationen som jag skulle åka ifrån dagen efter, S:t Pancras International.En riktigt gammal fin byggnad som ser ut som ett slott eller varför inte en kyrka med sitt klocktorn.
Även interiören ger ett mäktigt intryck.
Där finns också Paul Days skulptur "The meeting place". Jag har visst använt ordet mäktig förut i det här inlägget men jag måste använda det igen.
Detaljerna under statyn går heller inte av för hackor.
Härifrån avgår också Eurostar-tågen.De är inte tillgängliga så man kan titta närmare på dem men det går bra att se dem genom ett slags skyltfönster. Det är alltså ett sådant tåg jag skall åka med nästa dag.
Sedan åter till hotellet och middag i dess restaurang. Men vädret var fortfarande skönt så jag tog en kvällspromenad och lyckades hitta en betydligt närmare väg till stationen. Det var bara fem minuter att gå från hotellet.
Fortsättning följer när jag får tid (och lust). Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar