På platsen fanns fram till 1983 Borås gamla teater. Men en ny teater hade byggts i Kulturhuset och den gamla krävde stora insatser om den inte skulle rasa ihop. Kommunens beslutande ville inte kosta på detta, i synnerhet som det inte fanns någon självklar anledning att behålla den. Sedan dess har dock kulturlivet i Borås blivit helt annat och det hade funnits plats för mer än en teater i staden. Så det var väl lite dystert att den revs.
Janne Josefsson (ingen mindre minsann) var ute och rapporterade i radio om rivningen. Den ägde rum på morgonen första söndagen i advent klockan 05.00 på morgonen. Valet av tidpunkt var för att man inte ville ha några demonstrationer. En strategi som skändligen misslyckas. Men lyssna på Janne Josefssons reportage från händelsen på länken. Boråsarna var milt sagt förbannade och Janne visade att han var lika mycket skjutjärnsjournalist på den tiden. Hör bara när han intervjuar en av jobbarna vid rivningen.
Foto som fanns i Stadsparken åtminstone förut.
Så småningom blev det ett friluftskafé på platsen där Stadsteatern en gång legat. Ett ganska torftigt sådant och inrymt i en hiskeligt ful byggnad. Dessutom hade det vissa tider bara öppet när ägaren tyckte att det skulle vara det. Soliga dagar t ex föredrog ägaren kanske att befinna sig på stranden så då var det stängt.
En dag för drygt ett år sedan såg det ut så här på platsen.
Allt rivet men det skulle komma något annat. Ett orangeri. Vet ni inte vad det är? Nej, det gör inte de flesta boråsarna heller. Det betyder ett uppvärmt växthus där man t ex kan odla apelsiner. Därav namnet. Arbetsplatsen täcks av stora skynken.
När jag gick förbi där den 8 maj i år hade täckelset fallit och man kunde se hur bygget såg ut. Ett runt glashus i svart. Arkitekt har varit Gert Wingårdh, som gärna jobbar svart. Jobbar i svart menar jag. Jag har tidigare skrivit om Clarion Hotel Sign i Stockholm, som han också ritat. Där var till och med toapappret svart.
På invigningsdagen gjorde jag en sväng i Stadsparken innan invigningen skulle börja. I Orangeriet hittar man en restaurang och diverse kommunala nyttigheter. Efter mycket om och men fick restaurangen alkoholtillstånd. Det fanns de som menade att sådant inte var lämpligt eftersom det ligger en lekplats bredvid byggnaden. Jag förstår dock inte: så vitt jag vet är det ytterst få av dem som använder lekplatsen som köper alkohol på restaurangen.
Alkoholtillståndet gör att restaurangen kan hålla öppet på kvällarna och Orangeriet kan bli det samlingsställe det är avsett att vara och ge liv åt parken, som tidigare mest fått liv genom att så att säga inte önskvärt klientel sökt sig dit.
Här syns Orangeriet från Sandwalls plats. Vi kan också se i rabatten att man uppmärksammar att O-Ringen skall äga rum i Borås 18 - 24 juli.
Man går över Teaterbron (jo, den heter så fortfarande) och kommer fram till Orangeriet, som har adressen Teaterbron 1. Framför ser vi Pål Svensson skulptur Slits.
Och kilar man runt hörnet så ser det ut så här.
Utanför huvudentrén har man sörjt för att man skall kunna tvätta fötterna innan man går in.
Ballonger hade hängts upp med jämna mellanrum. Vid själva invigningen skulle de skickas upp i luften.
Intill Orangeriet finns en estrad och många åhörarplatser så här kan det bli musikevenemang och kanske också friluftsteater. Här finns också en dansbana.
Så är det den välutrustade lekparken, som barnen i Borås själva har fått rösta fram hur den skulle utformas.
Därmed har Borås fått ännu en attraktion. Stadsparken har redan förut varit väl värd ett besök, åtminstone under dygnets ljusa timmar då det brukar vara lugnt där. Men nu finns ännu större anledning till ett besök. När jag någon gång har besökt Orangeriet för en kopp kaffe (undrar om de har napoleonbakelser?) återkommer jag med en recension.
Större blir bilden om du klickar på den med mushjulet. Gör det!
När jag gick förbi där den 8 maj i år hade täckelset fallit och man kunde se hur bygget såg ut. Ett runt glashus i svart. Arkitekt har varit Gert Wingårdh, som gärna jobbar svart. Jobbar i svart menar jag. Jag har tidigare skrivit om Clarion Hotel Sign i Stockholm, som han också ritat. Där var till och med toapappret svart.
På invigningsdagen gjorde jag en sväng i Stadsparken innan invigningen skulle börja. I Orangeriet hittar man en restaurang och diverse kommunala nyttigheter. Efter mycket om och men fick restaurangen alkoholtillstånd. Det fanns de som menade att sådant inte var lämpligt eftersom det ligger en lekplats bredvid byggnaden. Jag förstår dock inte: så vitt jag vet är det ytterst få av dem som använder lekplatsen som köper alkohol på restaurangen.
Alkoholtillståndet gör att restaurangen kan hålla öppet på kvällarna och Orangeriet kan bli det samlingsställe det är avsett att vara och ge liv åt parken, som tidigare mest fått liv genom att så att säga inte önskvärt klientel sökt sig dit.
Här syns Orangeriet från Sandwalls plats. Vi kan också se i rabatten att man uppmärksammar att O-Ringen skall äga rum i Borås 18 - 24 juli.
Man går över Teaterbron (jo, den heter så fortfarande) och kommer fram till Orangeriet, som har adressen Teaterbron 1. Framför ser vi Pål Svensson skulptur Slits.
Och kilar man runt hörnet så ser det ut så här.
Utanför huvudentrén har man sörjt för att man skall kunna tvätta fötterna innan man går in.
Ballonger hade hängts upp med jämna mellanrum. Vid själva invigningen skulle de skickas upp i luften.
Intill Orangeriet finns en estrad och många åhörarplatser så här kan det bli musikevenemang och kanske också friluftsteater. Här finns också en dansbana.
Så är det den välutrustade lekparken, som barnen i Borås själva har fått rösta fram hur den skulle utformas.
Därmed har Borås fått ännu en attraktion. Stadsparken har redan förut varit väl värd ett besök, åtminstone under dygnets ljusa timmar då det brukar vara lugnt där. Men nu finns ännu större anledning till ett besök. När jag någon gång har besökt Orangeriet för en kopp kaffe (undrar om de har napoleonbakelser?) återkommer jag med en recension.
Större blir bilden om du klickar på den med mushjulet. Gör det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar