Jag fick en kommentar från någon som kallar sig "Fredrik" och som ville använda texten jag skrev om Clarion Hotel Sign den 15 november på sin hemsida. Kommentaren halkade ner till under inlägget och kan vara lite svår att hitta.
Men svaret på din fråga är: du får använda texten på sidan men glöm inte källan!
torsdag 15 januari 2009
Hos sjukgymnasten
Så var jag i dag för första gången i mitt snart 65-åriga liv hos en sjukgymnast. Med fasa mindes jag skolans gymnastiktimmar - och gymnastik ihop med sjukdom låter ju om möjligt ännu värre. Det var alltså med fasa jag åkte dit. Skulle jag plågas värre än vad jag plågas av mitt onda knä? Var det någon tyrannisk sadist som var sjukgymnast? Jag hade gått efter den telefonlista jag fick av min läkare och hade inte en aning om vilka sjukgymnaster som var bra. Så jag började ringa runt efter listan till dem som låg bäst till för att ta sig dit. På första stället blev jag närmast avsnäst: "Vi har verkligen inte tid att ta in nya patienter." Ja, hon sa kanske inte verkligen men hon sa det i en ton som om hon menae det.
Bättre lycka nästa gång. En trevlig kille vid namn Henrik svarade även om det mesta på listan visade sig vara fel. Enligt denna skulle den som svarade heta Lennart - och jag hade kollat på nätet. Lennart visade sig vara en mogen man på 60+. Lät tryggt. Dessutom stämde inte adressen. "Nej, vi finns i Brämhult". Men det var rätt så långt som att den som svarade för sjukgymnast. Visserligen är det ett par kilometer till Brämhult men knät hindrar inte att jag kör bil.
Jag hittade en parkeringsplats precis utanför. Henrik visade sig vara en ung och mycket trevlig man. Han lyssnade lugnt på mina jeremiader om mitt värkande knä, lade mig sedan på en brits och började böja knät i alla möjliga riktningar frågande om det gjorde ont. Det gjorde det inte. Märkligt nog gör knät bara ont när jag har det i normal ställning. Henrik såg alltmer frågande ut, men kom fram till att det nog var en förslitningsskada. Sedan sade han något som gjorde mig lite ledsen, nämligen att det är mycket möjligt att röntgen inte visar någonting. Jag skall som sagt röntgas i Ulricehamn nästa vecka. Jag har ställt allt mitt hopp till detta: att man hittar något som är fel, knackar till på rätt ställe och så kan jag springa som vanligt igen.
Nu tar det förmodligen betydligt längre tid och det talades om hård träning och akupunktur. Men jag gör allt bara knät blir bra igen. Och banne mig: känns inte knät lite bättre i kväll. Kan det ändå ha varit Henriks böjande?
Bättre lycka nästa gång. En trevlig kille vid namn Henrik svarade även om det mesta på listan visade sig vara fel. Enligt denna skulle den som svarade heta Lennart - och jag hade kollat på nätet. Lennart visade sig vara en mogen man på 60+. Lät tryggt. Dessutom stämde inte adressen. "Nej, vi finns i Brämhult". Men det var rätt så långt som att den som svarade för sjukgymnast. Visserligen är det ett par kilometer till Brämhult men knät hindrar inte att jag kör bil.
Jag hittade en parkeringsplats precis utanför. Henrik visade sig vara en ung och mycket trevlig man. Han lyssnade lugnt på mina jeremiader om mitt värkande knä, lade mig sedan på en brits och började böja knät i alla möjliga riktningar frågande om det gjorde ont. Det gjorde det inte. Märkligt nog gör knät bara ont när jag har det i normal ställning. Henrik såg alltmer frågande ut, men kom fram till att det nog var en förslitningsskada. Sedan sade han något som gjorde mig lite ledsen, nämligen att det är mycket möjligt att röntgen inte visar någonting. Jag skall som sagt röntgas i Ulricehamn nästa vecka. Jag har ställt allt mitt hopp till detta: att man hittar något som är fel, knackar till på rätt ställe och så kan jag springa som vanligt igen.
Nu tar det förmodligen betydligt längre tid och det talades om hård träning och akupunktur. Men jag gör allt bara knät blir bra igen. Och banne mig: känns inte knät lite bättre i kväll. Kan det ändå ha varit Henriks böjande?
tisdag 13 januari 2009
Det går på kryckor
Mitt knä fortsätter att värka och nu har jag fått ställa in en resa till Stockholm i morgon. Men jag var i alla fall nere på vårdcentralen i går och fick en krycka, så nu gör det inte fullt så ont när jag går. Och så har jag ju något att försvara mig med om någon buse skulle anfalla. På torsdag skall jag på sjukgymnastik, så vi får väl se vad det gör för nytta.
Utöver detta har det inte hänt så mycket. Det har varit rejält trist väder ett par dagar nu. Vilket ju inte gör humöret bättre. I söndags var jag uppe hos min far, som hade besök av en systerdotterdotter och hennes familj. Det var ett par timmar av fullt liv. Malins båda söner höll i gång hela tiden och beaglen Pajo var inte sämre. Så efter några timmar var det två trötta och griniga grabbar ocn en synnerligen grinig beagle kvar.
Så mycket mer har inte hänt... Kan väl bara konstatera att jag inte såg Filmgalan i går, och så var det tydligen ett riktigt bra program. Såg sista av snittet av "Årets TV-tittare" i stället och det var inte ett dyft bättre än de tre första. Nästa år föreslår jag att titeln lottas ut. Med de detaljfrågor som nu fällde avgörandet så skulle i alla fall resultatet ha blivit detsamma. I går var det också nypremiär för "Vem vet mest" och det var lika bra som tidigare. I kväll återkommer Andra avenyen. Då sitter jag framför TV-n igen med mitt värkande knä.
Utöver detta har det inte hänt så mycket. Det har varit rejält trist väder ett par dagar nu. Vilket ju inte gör humöret bättre. I söndags var jag uppe hos min far, som hade besök av en systerdotterdotter och hennes familj. Det var ett par timmar av fullt liv. Malins båda söner höll i gång hela tiden och beaglen Pajo var inte sämre. Så efter några timmar var det två trötta och griniga grabbar ocn en synnerligen grinig beagle kvar.
Så mycket mer har inte hänt... Kan väl bara konstatera att jag inte såg Filmgalan i går, och så var det tydligen ett riktigt bra program. Såg sista av snittet av "Årets TV-tittare" i stället och det var inte ett dyft bättre än de tre första. Nästa år föreslår jag att titeln lottas ut. Med de detaljfrågor som nu fällde avgörandet så skulle i alla fall resultatet ha blivit detsamma. I går var det också nypremiär för "Vem vet mest" och det var lika bra som tidigare. I kväll återkommer Andra avenyen. Då sitter jag framför TV-n igen med mitt värkande knä.
söndag 11 januari 2009
Det har inte blivit bättre
Knät fortsätter att ställa till problem men i morgon har min läkare lovat att kontakta mig. Inte för att jag hoppas på att hon har någon dunderkur, men jag kanske i alla fall kan få lite starkare smärtstillande eller en krycka att stödja mig på. Eländes elände, jag som är van vid att röra på mig. Nu får jag vara glad om jag orkar gå ett par hundra meter.
I fredags hände en märklig olycka med en buss i Borås. En buss skenade nämligen på Allégatan och kvaddade en färdtjänstbuss och sju bilar. Bussföraren stannade inte utan fortsatte ett par hundra meter och parkerade bussen vid uppställningsplatsen intill Södra torget och släppte av de milt sagt omskakade passagerarna. Vad som hände är ännu inte klart, men bussföraren uppger att han först kände en smäll i sidan som han blev påkörd och att han därför knuffades in mot en parkerad bil. Sedan fungerade inte bromsarna som de skulle och när han väl kunde få stopp på bussen ansåg han det olämpligt att stanna eftersom han då skulle stå i veckan. Man får väl anta att han blev chockad eftersom han handlat både irrationellt och rationellt på samma gång.
Vad nu den verkliga orsaken än var så kan i alla fall konstateras att Allégatan är en fruktansvärd trafikmiljö för bussarna. Slarvigt parkerade bilar och folk som springer över gatan hur som helst precis som om det vore ett gångfartsområde. Dessutom var bussen av en modell från juni 1995. Sådana bussar är dessvärre vanliga hos Borås Lokaltrafik. Men man kanske kan tänka sig att bromssystemet inte är konstruerat för över 13 år i intensiv lokaltrafik och att det kan ha bidragit. Hur som helst, de här bussarna borde ju snarast tas ur trafik. Vad gör BL då? Jo, man skall rusta upp bussarna så att de kan rulla ett par år till. Alltmedan Västtrafik bara kan titta på och hosta lite tyst om att de i alla fall hade ett ålderskrav i senaste upphandlingen. Jag vill minnas att det stod 12 år men BL säger att det stod 13 år. Vem som nu har rätt spelar ingen roll. Bussarna är mer än 13 år gamla.
Det blir mycket TV nu när jag inte kan göra så mycket annat. På spåret i fredags var en ganska tråkig historia med tanke på att Johan Wester och Lisa Syrén var så överlägsna. Programmet förstörs av alla dessa okunniga tävlande. Man borde väl välja mer efter kunskaper än kändiskunskap. Eller också göra frågorna lättare. Motståndarna denna gång var Rickard Olsson och Mari Jungstedt. Den senare reporter med stor världserfarenhet. Och så kunde hon knappast någonting.
Apropå Rickard Olsson så börjar "Vem vet mest" igen på måndag. Det är ett program i min smak. Frågesport utan krusiduller och i raskt tempo. Till skillnad från "Årets TV-tittare", som bara blev värre efter det första avsnittet. Borås Tidnings TV-krönikör skrev att programledaren Christine Meltzer verkade som hon tränade för parodin som skall göras i Hey Barberiba. Även om gänget där - nu utan Christine - numera gör "Fredag hela veckan" i stället så blir det nog svårt att parodiera "Årets TV-tittare". Det är nämligen tillräckligt parodiskt redan i sitt orginalupplägg. Om man nu inte skall parodiera genom att göra programmet som det borde vara. Alltså att stort antal frågor med frågor om det gångna årets TV-program och inte frågor typ vem det var som pruttade i det och det programmet. Dessutom med långa betänketider så att tittarna skall hinna SMS-a in sina svar à 10 kronor messet. Överskottet går till något välgörande ändamål, jag ha inte ens idits ta reda på vilket. Jag har inget emot välgörenhet men räcker det inte med alla dessa välgörenhetsgalor man redan och Postkodmiljonären utan att man behöver blanda in det i andra program också.
I kväll ser jag Snillen snackar med Carina Berg som programledare för att se om det blivit bättre sedan första avsnittet. Det måste det ha blivit, allt annat torde vara omöjligt. Dessutom är idén att leta fram okända ord och be panelen förklara dem dödfödd. Det är nämligen så att samma ord kan betyda olika i olika delar av landet. Eller inom olika yrkesområden. Ta ordet "kurka" i första programmet. Här vill jag minnas att de ansåg det betydde ungefär stå i vägen för någon. Men i Borås "kurkar" vi upp en flaska gärna med ett innehåll som brukar anges i procent. Och vid järnvägen betyder "kurka" att ett tåg fastnar i en backe på grund av lövhalka. Själv slutade jag dock använda det ordet sedan jag glömde r-et när jag skrev ett störningsmeddelande om ett godståg som just kurkat.
I fredags hände en märklig olycka med en buss i Borås. En buss skenade nämligen på Allégatan och kvaddade en färdtjänstbuss och sju bilar. Bussföraren stannade inte utan fortsatte ett par hundra meter och parkerade bussen vid uppställningsplatsen intill Södra torget och släppte av de milt sagt omskakade passagerarna. Vad som hände är ännu inte klart, men bussföraren uppger att han först kände en smäll i sidan som han blev påkörd och att han därför knuffades in mot en parkerad bil. Sedan fungerade inte bromsarna som de skulle och när han väl kunde få stopp på bussen ansåg han det olämpligt att stanna eftersom han då skulle stå i veckan. Man får väl anta att han blev chockad eftersom han handlat både irrationellt och rationellt på samma gång.
Vad nu den verkliga orsaken än var så kan i alla fall konstateras att Allégatan är en fruktansvärd trafikmiljö för bussarna. Slarvigt parkerade bilar och folk som springer över gatan hur som helst precis som om det vore ett gångfartsområde. Dessutom var bussen av en modell från juni 1995. Sådana bussar är dessvärre vanliga hos Borås Lokaltrafik. Men man kanske kan tänka sig att bromssystemet inte är konstruerat för över 13 år i intensiv lokaltrafik och att det kan ha bidragit. Hur som helst, de här bussarna borde ju snarast tas ur trafik. Vad gör BL då? Jo, man skall rusta upp bussarna så att de kan rulla ett par år till. Alltmedan Västtrafik bara kan titta på och hosta lite tyst om att de i alla fall hade ett ålderskrav i senaste upphandlingen. Jag vill minnas att det stod 12 år men BL säger att det stod 13 år. Vem som nu har rätt spelar ingen roll. Bussarna är mer än 13 år gamla.
Det blir mycket TV nu när jag inte kan göra så mycket annat. På spåret i fredags var en ganska tråkig historia med tanke på att Johan Wester och Lisa Syrén var så överlägsna. Programmet förstörs av alla dessa okunniga tävlande. Man borde väl välja mer efter kunskaper än kändiskunskap. Eller också göra frågorna lättare. Motståndarna denna gång var Rickard Olsson och Mari Jungstedt. Den senare reporter med stor världserfarenhet. Och så kunde hon knappast någonting.
Apropå Rickard Olsson så börjar "Vem vet mest" igen på måndag. Det är ett program i min smak. Frågesport utan krusiduller och i raskt tempo. Till skillnad från "Årets TV-tittare", som bara blev värre efter det första avsnittet. Borås Tidnings TV-krönikör skrev att programledaren Christine Meltzer verkade som hon tränade för parodin som skall göras i Hey Barberiba. Även om gänget där - nu utan Christine - numera gör "Fredag hela veckan" i stället så blir det nog svårt att parodiera "Årets TV-tittare". Det är nämligen tillräckligt parodiskt redan i sitt orginalupplägg. Om man nu inte skall parodiera genom att göra programmet som det borde vara. Alltså att stort antal frågor med frågor om det gångna årets TV-program och inte frågor typ vem det var som pruttade i det och det programmet. Dessutom med långa betänketider så att tittarna skall hinna SMS-a in sina svar à 10 kronor messet. Överskottet går till något välgörande ändamål, jag ha inte ens idits ta reda på vilket. Jag har inget emot välgörenhet men räcker det inte med alla dessa välgörenhetsgalor man redan och Postkodmiljonären utan att man behöver blanda in det i andra program också.
I kväll ser jag Snillen snackar med Carina Berg som programledare för att se om det blivit bättre sedan första avsnittet. Det måste det ha blivit, allt annat torde vara omöjligt. Dessutom är idén att leta fram okända ord och be panelen förklara dem dödfödd. Det är nämligen så att samma ord kan betyda olika i olika delar av landet. Eller inom olika yrkesområden. Ta ordet "kurka" i första programmet. Här vill jag minnas att de ansåg det betydde ungefär stå i vägen för någon. Men i Borås "kurkar" vi upp en flaska gärna med ett innehåll som brukar anges i procent. Och vid järnvägen betyder "kurka" att ett tåg fastnar i en backe på grund av lövhalka. Själv slutade jag dock använda det ordet sedan jag glömde r-et när jag skrev ett störningsmeddelande om ett godståg som just kurkat.
tisdag 6 januari 2009
Mest bara tråkigt
Mitt knä krånglar fortfarande och jag måste röra mig minsta möjliga. Annars gör det ännu mer ont. Nu har jag i alla fall fått tid för röntgen. Det blir i Ulricehamn den 23 januari. Tydligen har man för långa väntetider i Borås, och även om det blir sju mil "i onödan" så är det ju bra ordnat att man kan få plats på annan ort i sådant fall.
Det här gör ju också att man blir på rätt dåligt humör rent allmänt. Värken gör mig trött men gör också att jag har svårt att sova. Man får väl ändå vara glad att det här är den första allvarliga kroppsliga skavanken jag har haft under mitt snart 65-åriga liv. Men jag skulle gott kunnat ha varit utan den upplevelsen.
Resan till Helsingborg på torsdag blir inställd. Mitt knä orkar inte en sådan resa. Och kanske lika bra det, för nu har det kalla vädret (vi har haft upp till 15 minusgrader på nätterna) bytts ut mot snö och temperaturer runt nollan och varning för svår frosthalka. Men det är ju ändå tråkigt att man inte kan lämna ifrån sig det reportage man lovat.
Så mycket mer har inte hänt i mitt liv sedan sist. Det får alltså bli TV i kväll igen. Men Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern brukar ju inte var fy skam. Krockar med tävlingen "Årets TV-tittare" i fyran. Jag såg första avsnittet i går och trodde att det skulle bli kul. Men icke: programmet gick i ett tempo som borde ge det seghetspriset i nästa TV-festival. Programledaren Christine Meltzer gjorde sitt bästa för att få upp tempot. Men hon lyckades inte. Till detta kom en obegriplig poängsättning i sista omgången: 1 poäng för rätt svar på fråga 1, 2 poäng för rätt svar på fråga 2, 3 poäng för fråga 3 o s v gjorde ju att det blev väldigt orättvist. Men nu vann i alla fall han som kunde svara rätt på flest frågor så det blev ju bra ändå.
Det här gör ju också att man blir på rätt dåligt humör rent allmänt. Värken gör mig trött men gör också att jag har svårt att sova. Man får väl ändå vara glad att det här är den första allvarliga kroppsliga skavanken jag har haft under mitt snart 65-åriga liv. Men jag skulle gott kunnat ha varit utan den upplevelsen.
Resan till Helsingborg på torsdag blir inställd. Mitt knä orkar inte en sådan resa. Och kanske lika bra det, för nu har det kalla vädret (vi har haft upp till 15 minusgrader på nätterna) bytts ut mot snö och temperaturer runt nollan och varning för svår frosthalka. Men det är ju ändå tråkigt att man inte kan lämna ifrån sig det reportage man lovat.
Så mycket mer har inte hänt i mitt liv sedan sist. Det får alltså bli TV i kväll igen. Men Eva Rydberg på Fredriksdalsteatern brukar ju inte var fy skam. Krockar med tävlingen "Årets TV-tittare" i fyran. Jag såg första avsnittet i går och trodde att det skulle bli kul. Men icke: programmet gick i ett tempo som borde ge det seghetspriset i nästa TV-festival. Programledaren Christine Meltzer gjorde sitt bästa för att få upp tempot. Men hon lyckades inte. Till detta kom en obegriplig poängsättning i sista omgången: 1 poäng för rätt svar på fråga 1, 2 poäng för rätt svar på fråga 2, 3 poäng för fråga 3 o s v gjorde ju att det blev väldigt orättvist. Men nu vann i alla fall han som kunde svara rätt på flest frågor så det blev ju bra ändå.
lördag 3 januari 2009
Västtrafik har svarat
I dag på lördagen ägnade sig tydligen Västtrafiks kundtjänst med det vitsiga namnet Synpunkten (man ä la i Göötebôrrj) att svara på kundbrev. Så nu fick jag svar på mina synpunkter om kvällsbussen mellan Göteborg och Borås.
Svaret var vänligt men andas ändå lite av "kom inte här och påpeka det vi redan har begripit". Men strunt i det. Jag har ju fått som jag vill. Fast det visste jag redan sedan tio dagar tillbaka. Har man direktingång i Västtrafik så har man också informationsföreträde. Sedan kan man ju undra om bussen hade blivit insatt om jag inte påpekat det. Inget fel i att man lyssnar på kunderna - tvärtom. Men man kan ju undra varför de inte tänkte på detta innan. Förslaget att dra in tåget torde ha fattats senast i september i samråd mellan SJ och Västtrafik. Detta för att tågsättet behövs i den utökade trafiken mellan Göteborg och Stenungsund.
Så här löd svaret från Västtrafik:
Hej Staffan
Tack för att du hörde av dig till Västtrafik.
Linje 100 från Göteborg 22.35 mot Borås kommer att gå även måndag-torsdag fr.o.m 20090111, vilket alltså innebär att den går måndag-lördag.
Vi tar till oss din information och vi arbetar hela tiden med att förbättra verksamheten. Därför är det viktigt att vi får vetskap om vad det är vi kan förbättra och utveckla i trafiken. Alla synpunkter sparas i vår databas för att användas i olika slags förändringsarbeten som rör kollektivtrafiken. (Hälsningsfraser).
Undrar förresten vem Marit är som undertecknat svaret. Jag kan inte minnas att jag känner henne så väl att vi är Staffan och Marit med varann. Och själv undertecknade jag med hela mitt namn. För- och efternamn för så tycker jag det skall vara.
Apropå förnamn så har jag börjat med att när det svaras i telefon t ex "Stadshotellet. Mia" börja med "Hej Mia. Jag heter..." Man blir mycket trevligare bemött när man anslår den personliga tonen har jag märkt. Lägger man sedan in ett Mia lite då och då i samtalet blir det ännu bättre och helt plötsligt blev visst det där rummet med utsikt över havet och järnvägen ledigt. Undrar om det är Carl som gett mig de här idéerna. Carl Bildt alltså. Han behärskar ju den här konsten till fulländning när han blir intervjuad.
Knäet är något bättre i dag men jag haltar lika mycket som en gubbe som bodde hemmavid när jag var barn och gick under namnet "Halte-Johan". Det viktigaste är att det inte värker. Förut förstod jag i alla fall att det inte kunde vara brutet. För det värkte nämligen oavbrutet.
PS. Det slog mig att Västtrafiks kundtjänst torde ligga i Skövde. Men jag ändrar inget jag skrev för det. DS.
Svaret var vänligt men andas ändå lite av "kom inte här och påpeka det vi redan har begripit". Men strunt i det. Jag har ju fått som jag vill. Fast det visste jag redan sedan tio dagar tillbaka. Har man direktingång i Västtrafik så har man också informationsföreträde. Sedan kan man ju undra om bussen hade blivit insatt om jag inte påpekat det. Inget fel i att man lyssnar på kunderna - tvärtom. Men man kan ju undra varför de inte tänkte på detta innan. Förslaget att dra in tåget torde ha fattats senast i september i samråd mellan SJ och Västtrafik. Detta för att tågsättet behövs i den utökade trafiken mellan Göteborg och Stenungsund.
Så här löd svaret från Västtrafik:
Hej Staffan
Tack för att du hörde av dig till Västtrafik.
Linje 100 från Göteborg 22.35 mot Borås kommer att gå även måndag-torsdag fr.o.m 20090111, vilket alltså innebär att den går måndag-lördag.
Vi tar till oss din information och vi arbetar hela tiden med att förbättra verksamheten. Därför är det viktigt att vi får vetskap om vad det är vi kan förbättra och utveckla i trafiken. Alla synpunkter sparas i vår databas för att användas i olika slags förändringsarbeten som rör kollektivtrafiken. (Hälsningsfraser).
Undrar förresten vem Marit är som undertecknat svaret. Jag kan inte minnas att jag känner henne så väl att vi är Staffan och Marit med varann. Och själv undertecknade jag med hela mitt namn. För- och efternamn för så tycker jag det skall vara.
Apropå förnamn så har jag börjat med att när det svaras i telefon t ex "Stadshotellet. Mia" börja med "Hej Mia. Jag heter..." Man blir mycket trevligare bemött när man anslår den personliga tonen har jag märkt. Lägger man sedan in ett Mia lite då och då i samtalet blir det ännu bättre och helt plötsligt blev visst det där rummet med utsikt över havet och järnvägen ledigt. Undrar om det är Carl som gett mig de här idéerna. Carl Bildt alltså. Han behärskar ju den här konsten till fulländning när han blir intervjuad.
Knäet är något bättre i dag men jag haltar lika mycket som en gubbe som bodde hemmavid när jag var barn och gick under namnet "Halte-Johan". Det viktigaste är att det inte värker. Förut förstod jag i alla fall att det inte kunde vara brutet. För det värkte nämligen oavbrutet.
PS. Det slog mig att Västtrafiks kundtjänst torde ligga i Skövde. Men jag ändrar inget jag skrev för det. DS.
fredag 2 januari 2009
Fortfarande ont i knät
Så blev det då nytt år och nyårsafton firade jag tillsammans med min far och de båda beaglarna August och Pajo. August är nästan 14 år och har på gammeldagar blivit döv, så han brydde sig inte om smällar och fyrverkerier. Pajo däremot, inte så att han blev rädd, men han blev nyfiken på vad det var som blixtrade och smällde. Och som alltid när han inte förstår eller allt inte blir som han vill började han skälla. En beagle är ingen stor hund men den har ett rejält skall. Något slags hundvärldens motsvarighet till Tito Beltran (och då tänker jag på röstresurserna - inget annat).
Nyårsafton var också sista dagen som det var tåg felannonserade mellan Göteborg och Oslo. Den buss som satts in för säkerhets skull kördes denna dag av Fredrik, en pärla (bland många) på Interbus i Göteborg. Jag hade ju bestämt mig för att jag inte skulle engagera mig alltför mycket men vid 21.30-tiden ringde jag upp Fredrik. Han var lika glad som alltid och berättade att han hade tom buss på väg mot Göteborg men att det varit en resande till Oslo på uppvägen. Så Robert i Ed fick precis som på julafton ge sig ut och köra denne från Ed till Oslo. Tänk att det finns sådana killar i bussbranschen, som ställer upp på det sättet. Ja, de får naturligtvis betalt men ändå...
Året kunde börjat bättre. Knät värker inte lika mycket som tidigare (tack vare tabletterna), men jag har väldigt svårt för att gå. Den dagliga hundpromenaden är inte att tänka på. Att få en sådan åkomma mitt i helgerna är inte bra, men jag väntar intensivt nu på en tid på röntgen så att jag åtminstone får veta vad det är. Och så får vi väl hoppas att jag slipper vänta alltför länge på en operation om sådan visar sig nödvändig.
Jag har alltså mest fått vara inomhus och därför finns det inte så mycket mer att berätta om just nu. Den 8 januari skall jag till Helsingborg, om nu knät blir bättre. Får väl hoppas det. Oj, jag höll visst på att glömma att önska mina läsare Ett Gott Nytt År!
Nyårsafton var också sista dagen som det var tåg felannonserade mellan Göteborg och Oslo. Den buss som satts in för säkerhets skull kördes denna dag av Fredrik, en pärla (bland många) på Interbus i Göteborg. Jag hade ju bestämt mig för att jag inte skulle engagera mig alltför mycket men vid 21.30-tiden ringde jag upp Fredrik. Han var lika glad som alltid och berättade att han hade tom buss på väg mot Göteborg men att det varit en resande till Oslo på uppvägen. Så Robert i Ed fick precis som på julafton ge sig ut och köra denne från Ed till Oslo. Tänk att det finns sådana killar i bussbranschen, som ställer upp på det sättet. Ja, de får naturligtvis betalt men ändå...
Året kunde börjat bättre. Knät värker inte lika mycket som tidigare (tack vare tabletterna), men jag har väldigt svårt för att gå. Den dagliga hundpromenaden är inte att tänka på. Att få en sådan åkomma mitt i helgerna är inte bra, men jag väntar intensivt nu på en tid på röntgen så att jag åtminstone får veta vad det är. Och så får vi väl hoppas att jag slipper vänta alltför länge på en operation om sådan visar sig nödvändig.
Jag har alltså mest fått vara inomhus och därför finns det inte så mycket mer att berätta om just nu. Den 8 januari skall jag till Helsingborg, om nu knät blir bättre. Får väl hoppas det. Oj, jag höll visst på att glömma att önska mina läsare Ett Gott Nytt År!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)