Dåliga näringsställen

En bild i Bussnack http://www.omnibuss.se/forum/index.php?topic=44940.msg328306#msg328306 fick mig att tänka på det sämsta näringsställe jag nog råkat ut för. På 1970-talet var 50-kortet nytt i Stockholm (det som i dag kostar 670 och som SL:s ordförande Christer G Wennerholm nu vill höja till 770 kronor) och jag använde därför ofta mina lediga dagar till att åka runt i SL-området.

Ofta hamnade jag då i Tumba just när det var dags för eftermiddagskaffe och det enda ställe jag kunde hitta i närheten av stationen var Domus-restaurangen. Mot bättre vetande gick jag dit ett par gånger trots att jag borde blivit mer än avskrämd redan efter första besöket.

Om vi skall ta det bästa först så var det inget att anmärka på deras bakverk och kaffet var inte sämre än på många andra ställen. Inte bättre heller. Det som störde var personalen. Inte personalen som jobbade i restaurangen utan personalen som jobbade i varuhuset. Uppenbarligen var det också deras personalmatsal och hade man otur när man stod vid disken och valde mellan kanelbulle, mandelbiskvi, vaniljbulle eller kanelbulle i alla fall så kom det in tio anställda och gick oförtrutet före i kön. Vid kassan förde de ett himla liv och kunde inte bestämma sig om de skulle ha kaffe, te, choklad eller kaffe i alla fall. Lyckligtvis fanns på den tiden bara svenskt kaffe, inte som i dag när det finns 50 sorters kaffe. Det fanns bara två te-sorter (med eller utan bergamot), inte som i dag 200. Annars hade de väl inte varit färdiga än i dag.

Klarade man sig från att bli förbigången och nära omkullsprungen så satt ett stort gäng anställda och pratade högljutt i baren om hur äcklig maten var, hur dyrt det var där (trots att de hade personalrabatt) samt om deras chefer (de var inte omtyckta kan jag säga) eller icke-närvarande arbetskamrater. Det lät med andra ord precis som det brukar låta på ett X 2000-tåg där en medresenärer sitter och babblar i mobiltelefon men med den skillnaden att det fördes tio sådana samtal i stället för ett.

Efter ett par år när jag på nytt besökte Tumba såg jag att Domus-restaurangen nu var stängd - åtminstone för allmänheten - och lyckades hitta ett mycket trevligt konditori i centrum i stället. De hade till och med napoleonbakelser.

Jag skall slå kameran i huvudet på dig, jävla idiot

Det är knappast obekant för läsarna av denna blogg att jag gillar att fotografera och att jag gärna fotograferar bussar. Jag stod därför utanför centralstationen i Malmö och fotograferade bussarna som kom där. Som vanligt vinkade de flesta förarna vänligt medan en del låtsades som ingenting eller kanske de inte ens såg mig.

Det här exemplaret, som tydligen fått jobbet eftersom han inte passade för något annat, uppvisade dock en annan och betydligt otrevligare attityd. Jag fotograferade hans buss när den var på väg in till hållplatsen för att vända och sedan tänkte jag inte på att jag redan fotograferat den när han var på väg ut igen. Rattvridaren (jag vägrar kalla honom förare) tog därför fram en tidning och dolde ansiktet bakom denna medan han fortsatte körningen trots att han rimligen inte såg någonting. Jag sänkte genast kameran utan att ta en bild men ändå stannade han och började skälla ut mig. Han hävdade att man måste ha tillstånd för att fotografera bussar i allmänhet och honom i synnerhet. Det behöver man naturligtvis inte alls så länge man står på allmän plats. Jag stod på trottoaren och var inte i vägen för vare sig bussar eller resenärer på något sätt. Utskällningen avslutades med det jag skrev i rubriken.

Det här är bilden jag tog när han var på väg in. Lägg märke till att han ger mig fingret (syns om man klickar på bilden). Jag har maskerat hans ansikte för jag vill inte hänga ut honom personligen. Det är attityden jag vill åt, nämligen att det finns bussförare som inte vill att man fotograferar bussen de kör. Sådant här råkar man i stort sett bara ut för i Skåne - och möjligen i Stockholm. Det är inte ofta där heller. Jag har kanske råkat ut för det ett 10-tal gånger och då har jag knäppt mer än totalt 100 000 bussbilder.

Bussen tillhör Veolia Transport och de har fått hård kritik för deras sätt att sköta tätortstrafiken i Malmö. För ett tag sedan kastade den andra entreprenören i Malmö, Arriva, in handduken och bröt avtalet varför Nobina fick ta över. Deras förare uppvisade en helt annan attityd än Veolias förare.

Driftavbrott

Blogger har legat nere i nästan två dagar så under den tiden har jag inte kunnat göra några ändringar i bloggen eller kunnat kontrollera kommentarer. Möjligen har någon kommentar gått förlorad. Det är ingen åtgärd från min sida i så fall utan har tekniska orsaker. Skicka alltså gärna kommentaren en gång till.

Omval och operation

Var på urologen i Skene i dag. Blev kallad dit på grund av de prostatabesvär jag tidigare berättat om. Det var ju inte cancer i alla fall så alltid något att glädja sig åt. Först och främst måste jag säga att på Skene lasarett blir man alltid vänligt mottagen och de håller de tider som man kallats tid. Följaktligen är också lasarettet nedläggningshotat utom de år det är val förstås. Eftersom det stundar ett extraval på söndag i Västra Götaland på grund av sjabbel vid valet i höstas så är det inte nedläggningshotat i år heller.

Apropå omval för resten. Vad skall det vara bra för? Om man nu gjorde det så att alla som röstade förra gången tvingades dit och röstade på exakt samma sätt som förra gången så skulle jag möjligen förstå varför. Men nu blir det ju en helt ny valrörelse och vilka gynnar det? Jo, småpartierna förstås.

På Skene lasarett hade man dragit in nummerlapparna som man skall ha innan man får komma fram till receptionen. Nu var det bara att gå direkt dit och jag blev mycket vänligt mottagen. Klockan 09.40, när jag skulle vara där för "flödesmätning" blev jag inbjuden på saftkalas. Jag skulle nämligen dricka mycket innan flödesprovet, det vill säga kissa i en dator. Sedan var det bara att säga till att nu är jag beredd och så blev det en ultraljudsundersökning av hur mycket det var kvar i blåsan och det var samma mängd som en liten snaps. Det är tydligen ganska normalt. Så fick jag vänta fem minuter på doktorn och klockan 10.35 var jag en fri man. Bra med tanke på att min tid hos doktorn var satt till 10.40.

I och för sig förstår jag inte riktigt varför både jag och doktorn skall åka till Skene när vi har ett stort sjukhus här i Borås. Men på något sätt spar väl regionen pengar på det där. Det är inte något större fel på sjukhuset i Borås heller. Inte när man lyckats passera det nålsöga som kallas akuten och där väntetiden brukar vara snarare över än under sex timmar. Socialdemokraterna vill minska denna till en timme. Det är för mycket redan det.

Min far drabbades återigen av rosfeber i fredags och vaknade med 39 graders feber. Han har numera kort som ger företräde i kön så han kan ringa direkt till infektionskliniken. Fick en tid där klockan 09.30 och ringde mig från stugan strax efter klockan 08.00 och berättade. Han tänkte köra bilen själv men jag fick honom på andra tankar så jag körde ner och hämtade honom. Det tar ungefär 25 minuter enkel väg. In med chefsbeaglen Pajo i bilen så att jag kunde ta hand om honom i fall husse blev inlagd. Jo, det blev han. Men det är rätt bra på infektionskliniken. Han fick dela rum med en man som fyller 100 år till hösten. Helt klar i huvudet och med en fin humor. Enda felet var att han hörde dåligt.

Så varje eftermiddag efter lunchpromenaden med Pajo, som faktiskt blivit betydligt snällare efter kastreringen, åkte jag och hälsade på honom. Han verkade i stort sett ha det väldigt bra om än långtråkigt. Under den timme jag var där vimlade det av unga snygga och trevliga flickor varav många var sjuksköterskestudenter. Det blev under tiden dags för kaffe och de snälla flickorna bjöd också mig på kaffe "fast de egentligen inte får". Jag som betalar skatt till regionen och som dessutom är gammal kollega till sjukvårdsstyrelsens ordförande. Tack skall ni ha, flickor.

Inte undra på att man blev lite avundsjuk men nu ser det ut att ordna sig för mig också. Urologen är säkert väldigt duktig för han har alltid elever med sig och det innebär ju att det blir två stycken som skall peta mig i.... ja, ni förstår. Förra gången var det en väldigt snygg tjej, men då gjorde han tyvärr inte någon undersökning. Det visade sig att de tabletter jag tar har gjort att prostatan inte vuxit sedan i höstas men den har inte heller minskat, vilket den borde gjort. Så nu blir det operation. Man skall hyvla av en bit av den. Två dagar på lasarett och jag skall bli bra igen.

Jag kommer att tänka på den gamla Lars Ekborg-monologen: - En vecka på lasarett (så var det på den tiden)!! Nä, har jag pinkat dåligt i tio år kan jag pinka dåligt i tio år till.

Fortsättning lär följa. Operation är utlovad till redan om cirka fyra veckor.

Borås Tidning har svarat

I morse kom Söndagsbilagan. Och lite senare ett mejl från Borås Tidning där de beklagade att tidningen inte kommit och att det berodde på ett fel i tryckeriet. När sådant uppstår hinner man inte trycka tillräckligt många bilagor och därför blir det alltid samma distributionsområden som blir utan. Kanske går att tänka om där?

Det gick heller inte att informera på hemsidan eftersom de inte visste hur många och vilka som var drabbade. Hallå där! De som var drabbade kände säkert själva till detta och ett allmänt meddelande hade väl ändå gått att få till: "Eftersom vi har ett inkompetent tryckeri har vissa av våra läsare i dag inte fått Söndagsbilagan. Till skillnad från förra gången då det tog tre dagar för oss att få ut den räknar vi med att kunna skicka den måndagstidningen. Det är inget som vi råder över och således inte ber om ursäkt för."

Men en tidning som är ensam på sin ort har ingen anledning att tänka på kundservice. När det gäller den egna produkten alltså.

Nåväl, jag fick i alla fall prenumerationen förlängd med två veckor och det var ju bättre än jag väntade mig trots att jag begärt det fyrdubbla. Jo, jag ilsknade till ännu mer i morse och fördubblade det tidigare kravet. Så nu får Radiohjälpen 100 kronor (lite avrundat uppåt) enligt det löfte jag gav i går.

Med den här takten på sjabbel i distributionen av söndagsbilagan så har jag om några år alltså gratis tidning för resten av livet. Men något säger mig att fortsättningsvis om de så bara lyckas trycka en enda söndagsbilaga så blir det jag som får den.

Det skall löna sig att bråka.

Dömd av media

Ibland har jag tänkt tanken att tänk om det plötsligt skulle ringa på dörren och där står två poliser och säger något i stil med: - Följ med här, vi misstänker dig för mord. Eller: - Följ med här, vi misstänker dig för narkotikabrott. Eller: - Följ med här, vi misstänker dig för våldtäkt. Jag har inte gjort mig skyldig till något av detta och det sistnämnda brottet är vid min ålder nog tämligen omöjligt att genomföra. Frågan är om jag inte skulle känna mig lite smickrad om jag blev misstänkt för det.

Men naturligtvis har inget av detta hänt. Frånsett att polisen en gång för cirka 20 år sedan stoppade mig och misstänkte rattfylleri så har jag aldrig blivit misstänkt för något brott. Jodå, jag var helt nykter vid det tillfället så den ena polisen bad vänligt om ursäkt och klappade mig på axeln och önskade mig en trevlig vidareresa. Den andre stod och småsvor något om att jag inte var nykter i alla fall eftersom jag kört så vingligt. Jag försäkrar: man gör det om man har en polisbil mellan 5 och 10 meter bakom sig i flera kilometer. (Ja, det var tuffingen som körde.)

Det vill säga det har inte hänt mig. Men det har hänt Ola Lindholm. Några poliser tyckte att han uppträdde lite konstigt och så var misstankarna om narkotikabrott i gång. Värre var dock mediedrivet. Expressen har uppfört sig på ett sätt som inte hedrar dem. Jag skickar en länk till Ola Lindholms blogg om detta.
http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb

Ja, vad skall man säga. Förutom att man är glad att man inte är en kändis och det därför anses fritt att smutskasta hur mycket som helst. Även om Ola Lindholm - mot alla förmodan - döms för det han är misstänkt för står ju brottet inte alls i proportion till hur han hängts ut i media.

Sämsta kundbemötandet

I dag tänkte jag skriva om det företag jag tycker erbjuder det sämsta kundmottagandet. Inte myndighet för där kan ingen slå Försäkringskassan. Vården håller jag också utanför eftersom akuten på sjukhuset i Borås där skulle vinna stort. När SJ håller resande instängda i sex timmar medan ett febrilt arbete pågår för att undsätta dem blir det stora rubriker i tidningarna av det (med all rätt) men detta är faktiskt vardagssituationen på nämnda akutmottagning. Inte ovanligt att man blir inskriven, får ligga isolerat i ett rum utan tillgång till vare sig dryck, mat eller toalett i sex timmar. I bästa fall. Det värsta är att de tycks vara helt omedvetna om problemet. I tidningen kan man emellanåt läsa att det inte alls är så farligt och om det nu ändå är problem så beror det på andra avdelningar. Jag försäkrar: när man ligger där med svår värk och kanske feber så vill man bara att det fungerar, inte att det skylls på andra.

Men nu gäller det ett tidningsföretag och då är det omöjligt att få rätt. Andra tidningar tar inte upp klagomålen. Uppdrag granskning tar inte upp det. TV hade en gång ett program som hette Mediemagasinet men det tvingades upphöra sedan programledarna inte stod ut med hotet och att de blev utfrysta av sina kollegor.

Tidningsföretaget heter Borås Tidning. Just nu skryter man med att man håller på att göra en ny tidning. Med en annan utformning så att man antagligen inte hittar något. Att lägga ned möda på att skriva om sådant som folk vill läsa om är nedproriterat. Den finska sidan, som publiceras en gång i veckan skall läggas ned, trots att det finns många finsktalande i Borås. Sidan "Det händer i Borås i dag" skall läggas ned och uppgifterna kommer bara på webbsidan. Att många boråsare - i synnerhet äldre - inte har tillgång till Internet skiter tidningens ledning i.

Men nu till det med kundbemötandet. I dag tog jag upp söndagstidningen och fann att den var väldigt tunn. Visst: söndagsbilagan saknades. Så var det för två veckor sedan också. Då har Borås Tidning, som i annat sammanhang förordar nätet, inte ens förstånd på att lägga ut ett meddelande härom på hemsidan. Ringer man telefonnumret som man skall ringa om man inte får sin tidning är det lång kö. 4 minuter sades det men det var 53 före i kön. Mejlar man tidningen får man besked att man kommer att ta hand om detta när det blir vardag igen. Jag vill ha min söndagsbilaga i dag.

Tekniska fel kan förstås inträffa men två gånger på lika många veckor är väl magstarkt. Men ändå: när det händer så informera. En tidning som inte känner till de informationsvägar som finns får man ju inget förtroende för. Vet hut, Borås Tidning, vet sjufalt hut!

Jag har nu begärt ekonomisk kompensation. Återkommer med hur stor den blir. Hela beloppet skall skänkas till någon välgörenhetsorganisation. Risken är väl dock stor att de inte får något.