söndag 15 maj 2011

Dåliga näringsställen

En bild i Bussnack http://www.omnibuss.se/forum/index.php?topic=44940.msg328306#msg328306 fick mig att tänka på det sämsta näringsställe jag nog råkat ut för. På 1970-talet var 50-kortet nytt i Stockholm (det som i dag kostar 670 och som SL:s ordförande Christer G Wennerholm nu vill höja till 770 kronor) och jag använde därför ofta mina lediga dagar till att åka runt i SL-området.

Ofta hamnade jag då i Tumba just när det var dags för eftermiddagskaffe och det enda ställe jag kunde hitta i närheten av stationen var Domus-restaurangen. Mot bättre vetande gick jag dit ett par gånger trots att jag borde blivit mer än avskrämd redan efter första besöket.

Om vi skall ta det bästa först så var det inget att anmärka på deras bakverk och kaffet var inte sämre än på många andra ställen. Inte bättre heller. Det som störde var personalen. Inte personalen som jobbade i restaurangen utan personalen som jobbade i varuhuset. Uppenbarligen var det också deras personalmatsal och hade man otur när man stod vid disken och valde mellan kanelbulle, mandelbiskvi, vaniljbulle eller kanelbulle i alla fall så kom det in tio anställda och gick oförtrutet före i kön. Vid kassan förde de ett himla liv och kunde inte bestämma sig om de skulle ha kaffe, te, choklad eller kaffe i alla fall. Lyckligtvis fanns på den tiden bara svenskt kaffe, inte som i dag när det finns 50 sorters kaffe. Det fanns bara två te-sorter (med eller utan bergamot), inte som i dag 200. Annars hade de väl inte varit färdiga än i dag.

Klarade man sig från att bli förbigången och nära omkullsprungen så satt ett stort gäng anställda och pratade högljutt i baren om hur äcklig maten var, hur dyrt det var där (trots att de hade personalrabatt) samt om deras chefer (de var inte omtyckta kan jag säga) eller icke-närvarande arbetskamrater. Det lät med andra ord precis som det brukar låta på ett X 2000-tåg där en medresenärer sitter och babblar i mobiltelefon men med den skillnaden att det fördes tio sådana samtal i stället för ett.

Efter ett par år när jag på nytt besökte Tumba såg jag att Domus-restaurangen nu var stängd - åtminstone för allmänheten - och lyckades hitta ett mycket trevligt konditori i centrum i stället. De hade till och med napoleonbakelser.

Inga kommentarer: