Resan till Provence, del 4

Någon gång vid lunchtid passerar vi Lyon och stiftar bekantskap med floden Rhône som skall bli vår följeslagare i stort sett hela vägen till Medelhavet. Snart är vi inne i Provence och landskapet skiftar karaktär. GPS-en visar att vi kör på uppemot 300 meters höjd men vägen omges av många högt belägna bergsbyar. Det är en mycket vacker trakt vi har kommit in som omväxling till det ganska tråkiga Alsace.

Vid 17.30-tiden kommer vi fram till Avignon. Hotel Mercure ligger en bit utanför stan men vi ser det från genomfartsleden. Att sedan ta sig dit via diverse rondeller och enkelriktade gator är inte det lättaste men Örjan kan i alla fall parkera bussen utanför entrén och vi får våra rum. Mitt rum är stort som min tvårumslägenhet här hemma. Det finns två sängar och två soffor. Rummet ligger på första våningen och jag har bussen precis utanför.
Eftersom det är två timmar kvar till middagen (kyckling i dag igen) tar jag en promenad in mot centrum. Lena har hört att det bara är fem minuters gångväg till den stadsmur som omger Avignon. Jag tittar på kartan och lyckas vända den rätt. Sedan går jag och går jag. Efter 30 minuter ser jag stadsmuren och efter ytterligare fem är jag framme vid den. Så det får anstå till morgondagen att gå in i stan utan jag går hem till hotellet igen.

Jag berättar för Lena och Örjan hur långt det är till centrum. Lena hade tänkt att vi skulle gå dit till fots men Örjan lovar att köra oss i bussen. Det är dock inte så lätt. Det går nämligen järnväg genom staden och alla undergångar under den är för låga för vår 3,90 meter höga buss. Till sist lyckas dock Örjan hitta en bro som går över järnvägen och vi kommer fram till stadsmuren. Längre än så är det inte att tänka på att ta med sig bussen. Avignon är en mycket gammal stad. I dag har den cirka 90 000 invånare. Stadskärnan finns sedan 1995 med på Unescos världsarvslista.

Vi får alltså gå till fots in till stadskärnan genom Porte du Republique. Vi kommer direkt in på huvudgatan och passerar förbi en vacker trädgård - eller om det är en park. Vid torget, Place d'Horloge, kan vi se stadshuset Hotel de ville och operan.

Så kommer vi fram till påvepalatset. Påven bodde och verkade nämligen här 1309-1377, den period som brukar kallas "påvens babyloniska fångenskap". Palatset är enormt stort och man kan ju bara tänka sig vilka uppoffringar det behövdes för att bygga det.

Om påven trivdes här vet jag inte men hade i alla fall nära till kyrkan. Katredalen Notre-Dame des Dom ligger nämligen på tomten bredvid. Den är från 1100-talet.

Fortsättning följer...