I kväll skriver jag i folkbildningens tjänst. Vi övergår nämligen i natt till normaltid. Det vill säga att klockan skall dras tillbaka en timme. Minnesregel: På våren ställer man fram trädgårdsmöblerna. På hösten ställer man tillbaka trädgårdsmöblerna. Samma sak gäller alltså klockan.
Det var 1980 som det bestämdes att Sverige liksom stora delar av Europa skulle övergå till sommartid. Då jobbade jag vid AB Trafikrestauranger med tågrelaterade frågor och det föll på min lott att skriva en instruktion till personalen som hade överliggning den natten. Jag började skriva på en instruktion och ju mer jag förklarade, ju mer vecklade jag in mig i förklaringar och undantag och till sist hade jag fått ihop fem A4, som blev en helt obegriplig läsning. Jag kastade alltihop och skrev sedan mitt livs kortaste PM: "Natten mellan xx och xx april 1980 går vi över till sommartid. Då skall klockan ställas fram en timme. Gör det innan du lägger dig på kvällen."
Sedan har jag ofta fått frågan hur tågbolagen gör med de tåg som är ute över natten. Nu kan jag bara svara för resandetågen men det är rätt lätt. Eftersom övergången görs natt mellan lördag och söndag så är det inte så många tåg ute på natten. Men de tåg som är det blir alltså en timme sena på våren och en timme tidiga på hösten. I det första fallet får lokföraren ta in så mycket tid som han kan utan att tumma på några säkerhetsbestämmelser som tillåten högsta hastighet. I det andra fallet tidsregleras på nästa station med annonserat uppehåll för påstigande. Svårare är det inte. Så länge vi inte pratar om pendeltågen i Göteborg. Där har man dock löst problemet genom att Västtrafik övergår till normaltid först klockan 04.30. Och då finns inga av deras tåg ute. I natt körs tågen alltså precis som en vanlig lördag som om normaltiden inte alls infördes.
Jag har fått lite reaktioner på det jag skrev i går om Nisse med mobiltelefonen på tåget. Alla utom en höll med mig. Mobilblottare är ett otyg. Den som inte höll med påpekade att det är förbjudet att återge telefonsamtal. Jag vet och jag gjorde inte det heller. Det jag skrev var inte vad som sades utan konstruerade exempel på vad samtalen handlade om. Händelser och namn var fingerade. Kritikern tyckte också att jag lämnade ut lite väl mycket uppgifter om telefonören (trots att han förstod att namnet var fingerat) och undrade om han inte kan få problem med sin arbetsgivare för det. Jo, det hoppas jag verkligen att han får. Åtminstone att han får betala telefonräkningen med egna pengar så vi slipper betala den när vi köper företagets produkter.
Beträffande mobilfri kupé på tåg så blev jag avskräckt för det för flera år sedan. Det var nämligen en herre mitt emot mig som tydligen blivit inbokad där utan att han begärt det. I stället för att fråga tågpersonalen om en annan plats ringde han runt till alla sina affärsbekanta. Inga långa samtal men man blev snart trött på hans "Du, jag sitter i mobiltelefonfri avdelning på tåget så du kan inte ringa mig före klockan 11.00". Efter tjugo sådana samtal var man rätt trött. Men värst var att han inte fick tag i alla utan i stället bad telefonisten/sekretarern att säga till vederbörande att ringa upp honom. Så en gång var tjugonde minut ringde hans telefon av den anledningen. Dessutom hade han förmodligen lyckats komma över en inspelning av Vesuvius utbrott som ringsignal.
Det är ju också så att i mobiltelefonfri avdelning får jag inte själv ha på min mobiltelefon. Det är mot mitt ego att inte alltid vara anträffbar. MEN: jag för aldrig några långa samtal på tåg. Och jag försöker dämpa rösten. En sak till: har jag någon gång stängt av mobiltelefonen så glömmer jag alltid att slå på den igen. Det kan gå en dag innan jag kommer ihåg det. Så ni förstår varför jag trots mobilblottarna väljer tåget framför flyget...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar