tisdag 7 juni 2011

Att komma i kontakt med primärvården

Jag har nu snart gått i fyra dagar med kateter. Det har fungerat rätt bra. Tills i går eftermiddag vill säga då slangen lossnade. Jag märkte inte detta först men det blev naturligtvis stopp i katetern då. Däremot märkte jag ett välbekant tryck över blåsan. Sådant kan man känna ibland trots katetern så jag tog inte alltför allvarligt på det men så började det droppa i byxorna. Det var inte på någon lämplig plats för jag var på ICA Maxi, men jag klarade mig i alla fall hem utan någon större olycka. Där kunde jag i lugn och ro konstatera vad som hänt och fixa till detta. Plötsligt kissade jag som vanligt igen. Av en ren händelse stod jag just då precis vid toaletten med neddragna byxor så det var ju inte så farligt men lite rädd blev jag.

Jag ringde därför Sjukvårdsupplysningen. När man ringer dit hamnar man först i Sjukvårdsuppläsningen, det vill säga en massa hänvisningar vart man skall ringa i stället om man är svårt sjuk och behöver omedelbar hjälp. Sedan får man knappa in sitt personnummer och slutligen kopplas man fram till en telefonsvarare: "Vi har nu hög belastning och kan inte ta emot fler samtal. Var god återkom senare."

Efter en timme lyckades jag tränga igenom den här barriären och fick en telefonsvarare. "Beräknad kötid är för närvarande 44 minuter. Du behåller din plats i kön. Du har plats nummer 2." Plats 2 lär man få när kön är så lång att systemet har tappat räkningen. Härdar man ut rasar man sedan ner till plats 30 eller något sådant.

Efter ytterligare en timme gjorde jag ett nytt försök. Kön var fortfarande över en halvtimme, men då inträdde en ny funktion "Vill du i stället bli uppringd knappa in ditt telefonnummer och avsluta med fyrkant". Jag gjorde så och fick beskedet "vi ringer dig om cirka 11 minuter". Det tog fem minuter innan en vänlig sköterska ringde och jag fick faktiskt intrycket att hon engagerade sig personligt i problemet. Nåväl, hon sa att det inte verkade vara någon fara om jag fått i gång den igen så jag lugnade mig.

Hon gav mig också rådet att kontakta vårdcentralen i dag för att skölja ur katetern och kolla att allt satt riktigt. Det hade jag redan tänkt göra eftersom de sa samma sak på akuten i fredags kväll. Sålunda ringde jag vårcentralen klockan åtta i morse, när de öppnade. Tio minuter till med upptaget men sedan fick jag knappa in mitt telefonnummer för att bli uppringd. Det tog bara en kvart men då var det stopp igen. Inte i katetern utan i vården. Det fanns inte en sjuksköterska eller ens undersköterska att uppbringa med ledig tid på hela dagen.

Därför ringde jag kirurgen i Skene. Det var ju ändå där jag opererats. Jag kom fram till en levande människa efter två signaler. Jag fick en tid två timmar senare direkt. En sköterska vid namn Tommy tog hand om mig på utsatt tid. Han gjorde rent katetern med koksalt, han satte dit en ny och mer lätthanterlig förvaringspåse och pratade hela tiden vänligt och lugnande. Det tog tio minuter allt som allt. Det hade gått ännu snabbare om de inte flyttat in i nya lokaler just i dag och han därför inte hittade vad han letade efter med en gång.

Ibland fungerar sjukvården över all förväntan som när jag äntligen blev uppringd av Sjukvårdsupplysningen och allra mest i dag i Skene. Ibland fungerar den inte alls. Tur att jag inte är alltför allvarligt sjuk.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Staffan!

Tycker det är bra att du beskriver dina upplevelser så här. Har själv klarat mig hittills, men man vet ju aldrig. För några är kanske dina beskrivningar lite avskräckande, men själv tycker jag det är bra att få veta "sanningen"
Krya på dig

Ragnar D

Staffan Sävenfjord sa...

Hej Ragnar!

Du har precis på kornet träffat anledningen till att jag skriver. Jag kan bara utgå från mig själv. Det finns hur mycket som helst om prostatacancer på nätet men nästan inget om TURP (prostataavhyvling vid godartad prostataförstoring). Jag ville själv läsa andras upplevelser om detta men hittade ingen blogg som handlade om det. Därför tänker jag fortsätta skriva om hur läkeprocessen pågår. Många andra män kommer att råka ut för samma sak, ännu fler har anhöriga som kommer att göra det.

Hälsningar
Staffan