Så gott som varje dag ramlar ett mejl från Travel Inside in i min e-postbrevlåda. Det brukar vara trevlig läsning och lite pigga kommentarer som görs av dess chefredaktör Jan Ohlsson.
I dag handlade det om kryssningsfartyget Costa Concordia igen och Ohlsson gör en jämförelse med det italienska lyxfartyget Andrea Doria, som kolliderade med Svenska Amerikalinjens Stockholm mitt på ett lugnt Atlanten år 1956. Det är intressant att se att Ohlsson skriver att Stockholm hade ett större ansvar för detta än vad som tidigare sagts. Jag har alltid hört att det var Andrea Doria som var vållande och den inställningen hade tydligen också det italienska rederiet. Liksom den kända journalisten Britt Marie Mattsson, som är släkt med
ett av befälen och som skrev en bok som helt friar Stockholm från
skuld. Jäv är något som sällan diskuteras journalister emellan, i varje fall så länge det gäller den egna kåren.
Vi lär väl aldrig få veta om kapten Piero Calamai begick något misstag som orsakade eller medverkade till olyckan, där 56 personer omkom (51 på Andrea Doria och 5 på Stockholm). Men vi vet att han efteråt uppträdde som en riktig kapten och inte som en sentida kollega uppträde i januari 2012. Calarnai stannade kvar på kommandobryggan och var beredd att följa med sitt fartyg i djupet. Det övriga befälet sade då att i så fall följer de med och det ville naturligtvis inte Calarnai ha på sitt samvete. Så att han lät sig övertalas att gå i land när det ändå inte fanns mer att göra.
Men den tidigare så entusiastiske sjökaptenen vart totalt knäckt.
Ni kan läsa den läsvärda krönikan här. Det blir en stunds intressant läsning, jag lovar. Observera att medan Costa Concardias kapten Schettino tydligen helst umgicks med vackra damer i baren så ansåg kapten Calarnai att det var en säkerhetsrisk att äta med gästerna i matsalen.
När jag åkte Hurtigruten blev jag inbjuden att äta vid kaptens bord men jag avböjde. När jag betalt en dyr biljett skall jag väl inte behöva äta med besättningen.
3 kommentarer:
Kollisionen mellan Stockholm och Andrea Doria kom i många år att användas på sjöbefälsskolorna vid undervisningen i Radarnavigering.
Den beteknades som "kollsion med hjälp av radar". Sett ur dagens ögon har utan tvivel bägge fartygens navigatörer gjort misstag. Där avsaknaden av plotting som på den tiden skedde på löst papper eller med vaxkrita på radarskärmen är en av flera faktorer.
Och sett utifrån den tidens tänkesätt kring hur ett stort linjeskepp skulle framföras så blir olyckan möjlig att förklara - men inte att försvara.
Travel Insider har skrivit fel. Så här är det(hämtat från informationssidor om Svenska Amerikalinjen)
I Andrea Dorias undergång berättar Britt-Marie Mattsson den fascinerande berättelsen om kollisionen, den heroiska räddningsaktionen och det rättsliga efterspelet till den mycket uppmärksammade olyckan - sin tids Titanic. Mattssons far var vid tiden för olyckan informationschef vid Svenska Amerika Linien. Britt-Marie Mattsson har träffat flera av de överlevande och intervjuat dem för denna bok.
Jag reagerade när det stod att hon kände ett befäl, eftersom jag kände Algot Mattsson. Han var ibland ordf och ibland vice ordf i spårvägsstyrelsen i Göteborg (beroende på majoritet). Han har skrivet flera böcker om Svenska Amerikalinjen och dess båtar.
Ragnar
Algot Mattsson skrev i en av sina böcker om Broströms, jag tror det var den första "Huset Broström", ett kapitel om kollisionen mellan Stockholm och Andrea Doria.
Slutsatsen av vad han skriver är att Andrea Doria var mest vållande. Discovery Channel visade för ca fem-sex år sedan ett nyproducerat program som i princip bekräftade Amerikalinjens version.
En pikant detalj är att vid tidpunkten för kollisionen så höll Amerikalinjen på att bygga Gripsholm vid samma varv som byggde Andrea Doria och folk från Amerikalinjen kom över ritningar på Andrea Doria som visade en svaghet i designen som förklarade varför hon sjönk så snabbt.
Rederierna behandlade sina befälhavare helt olika. Andrea Dorias skeppare blev mer eller mindre degraderad av sitt rederi under det att kapten Nordenson utnämndes till försteskeppare på Gripsholm, Amerikalinjens flaggskepp under byggnad.
Jag träffade flera gånger under åttiotalet den tidigare tredje styrmannen på Stockholm som stod på bryggan vid kollisionen. Han var tydligt märkt av händelsen.
Skicka en kommentar