Med N200 från 1948 till Skänninge

Jag har tidigare berättat om den buss som 1948 köptes av Ernst Carlsson i halländska Vessigebro - en riktig lyxturistbuss. År 2005 köpte min gode vän och tidigare kollega Anders bussen från dödsboet efter Göran Karlsson, grundare till GeKås i Ullared. Göran Karlsson hade en stor fordonssamling, varav en stor del såldes på auktion och annat ställdes av som "osäljbart skrot". Bland de senare hamnade bussen som Anders fick köpa för 1 000 kronor.

Bussen var då i ett bedrövligt skick, vilket framgår av bussens egen blogg. Renoveringen av den såväl exteriört som interiört har tagit lång tid, men i början av maj i år var bussen färdiglackerad  och kunde börja rulla på vägarna.

Det stora provet kom under kristihimmelsfärdshelgen, då bussen gick från sin hemort norr om Varberg till Tällberg i Dalarna. Resan gick utan problem frånsett ett bränslefilter som sattes igen och fick bytas ett par gånger. Inte dåligt för en så gammal buss, som dessutom stått stilla i över 50 år. Dock har den fått "ny" motor. Det är i alla fall nästan 70 mil! På bilden passerar den Blidsberg den 27 maj. (Som vanligt blir bilden större om du klickar på den med mushjulet.)

Hemresan från Tällberg delades upp i två etapper så att bussen ställdes upp utanför Vadstena. Anledningen var att bussen skulle delta i Skänninge Motormässa på nationaldagen den 6 juni. Anders, Perra och jag samlades därför vid centralstationen i Borås i torsdags morse för att åka i min bil till det tillfälliga garaget. Där hade bussen stått skyddat och bra.

Efter lite tillsyn och puts ställdes bussen in igen och vi åkte till Sjögestad motell norr om Mjölby, där vi skulle bo över natten. Ett sådant där klassiskt motell från 1954 där man tar bilen med sig nästan in på rummet.

Efter incheckningen åkte vi tillbaka till Vadstena, där Glas-Olle och Vivan bjöd på kaffe med hembakt. Glas-Olle är 87 år gammal och var med 1948 när bussen byggdes på Skeningeverken. En tid efter det bussen var färdigbyggd kom basen på fabriken och frågade Olle om han kunde ta hand om "glaset", det vill säga skära till fönsterrutor och annat glas som behövs vid ett bussbygge. Olle hade aldrig skurit en glasskiva förut, men kom snabbt in i jobbet.

Han trivdes så bra att han 1957 blev glasmästare på heltid och 1970 öppnade han eget i Vadstena. Företaget drivs i dag av en dotterson. Bland annat berättade Olle att han hade glasat hela Vadstena slott när det renoverades. Mycket glas där!

 

I Vadstena hade vi lite senare stämt träff med Claes, journalist på OK-förlaget som ger ut t ex Klassiker och Riksettan. Claes stora specialitet är mopeder och Saabar. Men att skriva om en veteranbuss är förstås inte fel och vi fick en trevlig kväll tillsammans med honom och hans son. På bilden putsar Anders och Perra bussen inför kommande fotografering. Själv skyllde jag på att någon måste fotografera denna procedur och dessutom har jag en muskel som börjar värka om jag gör rörelser som jag inte är van vid. 

Därefter startade ekipaget med bussen först och mig som följebil bakom på smala östgötska vägar till Skänninge. När pågick det cruising så det var svårt att komma fram på gatorna men vi hittade i alla fall till de lokaler där Skeningeverken från 1947 och cirka 10 år framåt höll till och hann tillverka cirka hundra bussar. 

Jag har alltid trott att krigskorrespondenter är de journalister som lever farligast. Men det är fel. Rätt svar är motorjournalister. Claes gör en balansuppvisning i jakten på den perfekta fotovinkeln. 

Själv höll jag  mig på markplanet men fick ändå en i mitt eget tycke bra bild på bussen på just den plats där den första gången såg dagens ljus den 8 maj 1948. 

Därefter ställdes kosan till Väderstad och vidare till Vadstena. På ängarna ner mot Tåkern strax innan Hovs kyrkor blev det rast i Bregott-fabriken för att de anställda skulle få tillfälle att stifta närmare bekantskap med bussen.

Strax efter Hovs kyrka blev det fotokörning på den östgötska slätten i kvällsbelysningen. Solen ger ett bra ljus om det regnat hela dagen men håller upp framåt kvällen. 

När vi kom tillbaka till det tillfälliga garaget var det dags att tända belysningen i bussen. 

Och nu bar det av för buss och och oss till Sjögestad. Och det blev en ny morgon.

Klockan halv åtta kördes bussen till Skänninge, där den skulle delta i Skänninge  Motormässa.Vi var bland de första fordonen där och fick av arrangörerna en bra plats vid Stora torget mitt emot turistbyrån och framför Skänninge Stadshotell, som just hade öppnat efter en omfattande renovering. 

Själva åkte vi tillbaka till Sjögestad och avnjöt en mycket bra frukost. När vi återvände till Skänninge, knappt två mil därifrån, var det många som hunnit samlas vid bussen. 

Sedan fortgick det med besökare vid bussen hela dagen. Förutom Glas-Olle som var där och berättade för alla intresserade kan nämnas Jan Antonsson, vars far Göran hade varit med och byggt bussen och dessutom ristat in sitt namn på ett undanskymt ställe i plåten. För många besökare blev det en överraskning att det byggts bussar i lilla Skänninge. 

 

I samband med hemfärden gjordes ett besök vid Skänninge station där vår gamla pärla fick sällskap av en ny länstrafikbuss. Vilken tycker ni är snyggast?

2 x Skeninge: Skänninge station har den gamla stavningen av ortsnamnet på gaveln och bussen är som sagt tillverkad vid Skeningeverken. 

Så adjö då, Skänninge (Skeninge), för den här gången. Vem vet: bussen kommer kanske tillbaka vid nästa års evenemang. Intresset för det finns i alla fall... 

Glas-Olle berättade att bygget av bussen blivit försenat bland annat på grund av att det var en massa okonventionella lösningar som krävdes men också för att Ernst Carlsson vid flera tillfällen kom på ändringar han ville göra. Någon vecka innan beräknad leverans besökte Carlsson fabriken och bad att få tala med arbetarna i enrum:
- Om ni lyckas få bussen färdig till 8 maj så bjuder jag alla som jobbat med bussen på en resa till Danmark. Och finns det plats över så får ni ta med er era fruar.
Tror ni att arbetarna lyckades? Jovisst, gjorde det det. Men då fick de också jobba på första maj. Och det blev en resa till bland annat Köpenhamn i en tid då inte särskilt många svenskar varit utanför landets gränser.

Några bilder från Motormässan med bland annat traktorcruising kommer i ett senare blogginlägg och det kommer också ett inlägg om hemresan, där också en del intressant hände.


Det finns inlägg om N200 och arrangemangen i Skänninge även här:

http://savenfjord.blogspot.se/2014/06/med-n200-fran-1948-till-skanninge.html

http://savenfjord.blogspot.se/2014/06/skanninge-motormassa-veteranbilar-och.html