Slår Keolis ett slag för miljön - eller blåser de oss?

Keolis är ett trafikbolag som ägs av främst franska statsbanorna SNCF. I Sverige kör de bara busstrafik, än så länge åtminstone. Keolis har nämligen beslutat sig för att delta i framtida upphandlingar om tågtrafik också.

Genom sin franska företrädare VIA-GTI har de dock tidigare kört tåg i Sverige. De var nämligen involverade i några av Sveriges två mest misslyckade järnvägsprojekt: Citypendeln i Stockholm och Sydvästen i Göteborg. De förra körde pendeltågen från januari år 2000 - eller skulle ha kört. De första åren var det nämligen fullkomligt kaos och massor med tåg blev inställda. Sydvästen körde trafiken på Västkustbanan mellan Göteborg och Malmö. De höll ut i knappt fyra månader innan det blev konkurs.  I sanningens namn skall dock sägas att ett regeringsbeslut spelade en viss roll i detta. Annars hade de nog hållit ut ett halvår...

Fram till hösten 2010 hette bussbolaget Busslink. Det hade i sin tur sin grund i SL Buss (SL = Storstockhoms Lokaltrafik) och Näckrosbuss. Det senare i sin tur bildades av sammanslagningar mellan SLT (Sörmlands Länstrafik), T-Buss (länstrafiken i Örebro län), Linköpings Trafik AB och Norrköpings Lokaltrafik.

Keolis har varit aktiva på marknaden och finns nu i Jönköpings län, Örebro län, Stockholms län, Västra Götaland, Östergötland och Dalarna. I Jönköpings län gjorde de en stark insats när de lyckades kraftigt förbättra tätortstrafiken i Jönköping, som i många år misskötts av det av tyska statsbanorna DB ägda Arriva.

Vad jag förstår har Keolis varit uppskattade där de kör av både kunder och upphandlare. Det är numera också det bussbolag som har största andelen eldrivna bussar i ordinarie trafik. Så många är det dock inte: åtta bussar i Stockholm och tio i Göteborg.  För mig skall en elbuss ha strömavtagare och gå under kontaktledning. Sådana bussar brukar kallas trådbuss. I Sverige får man åka till Landskrona om man vill se en sådan. I framför allt östra Europa är de dock vanliga.

 Trådbuss.

Men i dag menar man med elbuss en buss som drivs av batterier. Dessa kan laddas på två sätt: dels i depå under natten eller i speciella laddstationer vid vändhållplatserna. Vilket som är bäst kan alltid diskuteras, men en laddning vid vändhållplatsen tar minst sex minuter och man får alltså lägga på rejält med marginal för tidsreglering för att undvika att förseningar sprider sig.

 Laddhybridbuss i Stockholm, körd av Keolis. Pressbild från Volvo.

Så långt är allt väl och det är vid första påseende detta pressmeddelande från Keolis också. Men tänk lite nu. Keolis hyr in tre vindkraftverk. Dessa står i Kiruna, på Gotland och i Falkenberg. De skall förse Keolis kontor och depåer med elkraft. Men vänta nu: jag skrev här ovan var de har sin trafik. Mellan Falkenberg och Göteborg är det cirka 10 mil, mellan Kiruna och Falun 80 mil och mellan Gotland och Norrköping också 10 mil. Det gäller alltså närmaste depå från respektive vindkraftverk.

Skall man ha egna luftledningar som distribuerar den här elen? Tror inte det. Utan det blir säkert som med grön el. Det vill säga att man betalar för att få grön el (producerad främst i vattenkraftverk eller vindkraftverk) men man får den el som råkar finnas i ledningarna för tillfället.

Det är ju så det fungerar så det kan man inte lasta Keolis för. Men de kunde ju berättat just det jag skrivit om de vill vara trovärdiga. I stället skriver de:
Genom ett samarbete med Bixia hyr Keolis tre vindkraftverk som förser Keolis depåer och kontor med förnyelsebar el.

Vem försöker de lura? Uppfattar de oss kunder (jaja, jag åker av naturliga skäl väldigt lite med Keolis) som helt blåsta?