Vill du läsa om förra årets No Limit så hänvisar jag hit:
http://savenfjord.blogspot.se/2015/09/no-limit-2015-ny-gatufestival-i-boras.html
Men i år var det alltså skulpturbiennal och man kallar den till och med för internationell. Jag gjorde en vandring på ett par timmar i morse och hittade de flesta skulpturerna tack var en bra karta. Om man laddar ner katalogen så får man ut ännu mer av en sådan promenad. Den är dock på 96 sidor så jag orkade inte göra det. Jag antar att man kan få den på bland annat turistbyrån i Borås. Den ligger invid resecentrum. Det finns dock informationsskyltar vid de flesta av konstverken så man klarar sig till nöds utan katalog.
Några av bilderna är tagna vid tidigare tillfälle. Men de flesta har tagits i dag och jag presenterar dem i samma ordning som de står i katalogen. Med ett undantag som framgår av texten nedan.
Som alltid gäller att bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet. Det rekommenderas eftersom bildernas detaljer inte framgår så bra på de små bilder jag visar i anslutning till texten.
Intressant i år är att man även har tagit med skulpturer som står permanent utmed den naturliga väg man går om man skall gå hela rundan. Jag tar med dem också. Det finns många fler skulpturer i Borås men de står i andra delar av stan.
Den första skulpturen är inte med i biennalen men jag tar med den här ändå eftersom det är ett nytillskott i stadsbilden. Den är placerad på Krokshallsbergets topp. Skulpturen kallas Passion Extreme och hyllar extremskidåkaren Tomas Olsson från Borås som förolyckades på Mount Everest för tio år sedan.
Den svenske konstnären Richard Brixel, känd bronsskulptör, står bakom verket. Richard Brixel har gjort skulpturer av flera kända idrottsprofiler, till exempel Ronnie Petterson, Michael Schumacher och Ove Fundin. Passion Extreme är en tre meter hög bronsskulptur som föreställer Tomas Olsson på skidor utför en brant.
Mer om Tomas Olsson och skulpturen finns att läsa här.
Eva Berggrens (1929-1998) "Tonåring" gjordes redan 1966 och har tidigare stått lite undanskymt på stadsdelen Norrmalm. Men nu har den placerats på Stora Brogatan ("Gågatan") i varje fall under bieannalen. För mig för den gärna stå kvar där utanför MacDonalds.
"Spirande liv" står också på Gågatan. Den gjordes av Ida Isakson (född 1933) redan 1968 och har tidigare stått på stadsdelen Hulta. Även denna har flyttats tillfälligt under biennalen och för mig får den gärna flytta tillbaka igen när denna är över.
Jag fick först intrycket att Elias Björn (född 1979) gjort det lätt för sig med denna skulptur "Män Asså..." från 2014. Men ju mer jag ser den ju mer undrar jag "vad menar karln egentligen?" Och det är rätt trevligt att fantisera över vad som menas. Placeringen bredvid rådhuset och med Gustav Adolfskyrkan i bakgrunden får ännu mer fart på fantasin. För någon vecka blev skulpturen vandaliserad men den lagades igen.
"Spoon" av Åsa Maria Bengtsson (född 1956) är ett konstverk som jag verkligen beundrar. Minns ni Uri Geller? Han som böjde skedar i TV genom tankekraft. Fler än jag kommer säkert att tänka på honom när man ser denna vackert formade 4,5 meter höga sked. För mig får den gärna stå kvar på Stora torget.
Jude Tallichet (född 1954) från New York försöker kanske reta oss. Hon har tre verk med på olika platser i stan som alla går under namnet "Monument ID". Tre avgjutna plånböcker har placerats i olika skyltfönster som om de vore borttappade eller rent av stulna.
Vem vet? Vi kanske hinner uppleva den tid då plånböcker bara finns på museum? Den första hittar vi vid Stora torget.
Den andra låg i ett fönster på Textile Fashion Center.
Och den tredje i ett skyltfönster till en övergiven affärslokal på Norrby Tvärgata.
Arvid Knöpfels (1892-1970) staty "Knallen" från 1947 hälsar välkommen där Gågatan börjar, där den sedan några år nu har sin fasta plats. Tidigare stod den utanför Posthuset men detta kom att hamna alltmer i skymundan allteftersom vi fick börja hämta våra paket på bensinstationer och i kvartersbutiker.
Stadens grundläggare Gustav II Adolf blickar stolt ut över sitt verk. Statyn gjordes av Axel Wallenberg (1898-1996) 1952 och kom på plats när staden var 331 år gammal.
Sjuhäradsbrunnen skapades av Nils Sjögren (1894-1952) 1940 och är ett minnesmärke över näringslivet i Sjuhäradsbygden. Vanligen kallas den nog Torgbrunnen. När jag tog bilden var det morgon och fontänerna i brunnen hade ännu inte kommit i gång.
Olle Brandqvist (född 1938) gjorde 2008 "Den nöjde Boråsaren". Den har stått på lite olika platser i staden men verkar nu ha fått fast hemvist på Stora torget.
"Wholly" skapades av Eva Hild (född 1966) 2010. Jag gillar Eva Hilds skulpturer och det gör väl de flesta boråsare. Tacka för det, Eva bor i Borås kommun. Närmare bestämt i Sparsör.
Richard Nonas (född 1936) från New York har gett boråsarna ett konstverk som uppskattas, i synnerhet nu sedan alla glömt prislappen. Tolv granitstolar står i en cirkel och man får sitta på dem om man vill. Det är förvånansvärt bekvämt. Konstverket heter "Borås Surround" och är från 1995.
De sex senaste verken (från "Knallen" och framåt) ingår inte i själva biennalen. Men nu återvänder vi dit och jag har flyttat mig till Navet. På bryggan intill hittar vi ännu ett verk av Jude Tallichet (hon med plånböckerna). Hon har kallat det "Dropped Clothes Series". Jag kan inte förstå vad detta hade på skulpturbiennalen att göra. Några kläder utslängda lite hur som helst. Nej, det här hoppas jag försvinner när biennalen är slut den 18 september.
Resten av skulpturerna presenteras i nästa avsnitt. Publiceras när jag får tid och lust. När det nu blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar