Undrens tid är inte förbi: Banverket har tagit lärdom

Så var det då fel på Banverkets datorer i Malmö igen. http://svt.se/2.22620/1.1678529/ Det är ju inte bra att skyltsystemet är utslaget i tre timmar och några manuella rutiner finns förstås inte. Resenärerna får väl gå där och gissa sig fram om de nu inte uppfattar de raspiga högtalarutropen. Man har väl sett Tatis film Semestersabotören.

Men den här gången har i alla fall Banverket lärt sig att inte uppge att det är hela "södra Sverige" som är drabbat utan angett det mer korrekt "Skåne, Blekinge, Småland samt delar av Halland och Östergötland". Banne mig verkar det inte som om Banverket läser min blogg och har tagit rättelse. :-)

Inte så mycket har hänt

Det har gått ett tag sedan jag bloggade sist så det kan väl vara dags med ett livstecken. Den senaste veckan har varit rätt händelselös. Min far ringde i söndags morse och berättade att han fått tillbaka rosfebern. Telefon till infektionskliniken ("vi har ingen mottagning på söndagar så du får ringa sjukvårdsupplysningen"). En trevlig sjuksköterska på sjukvårdsupplysningen visade sitt uppriktiga medlidande och bad oss åka in till akuten. Där blev det sex timmar innan inläggning på infektionsavdelningen igen. Denna gång dock bara till i förmiddags och så en ny medicin med hem som skall ätas i 40 dagar. Får nu innerligen hoppas att detta tar kål på sjukdomen. Så jag har återigen fått vara hundvakt och det känns lite tomt att gå och lägga sig i kväll utan att ha en gullig hund vilande på armen.

Jag hade sett fram emot att se TV-programmet om På spåret och Ingvar Oldsbergs och Björn Hellbergs minnen från de gångna åren. Men det blev ett rätt tråkigt program med en massa meningslösa montage på personer som man inte kom ihåg. Några få pärlor från programmet hade man lyckats få med, men mycket saknades. Det är möjligt att Oldsberg och Hellberg är värda ett äreminne, men det hade kunnat göras mycket bättre. Så det blev en besvikelse.

Inte så stor besvikelse dock som filmen i TV4 i söndags med självaste Persbrandt i huvudrollen. Totalt obegriplig handling och en helt osannolikt story om en kvinnlig polis som var syster till filmens bad guy (alltså Persbrandt) och dessutom förälskad i dess bad guy nr 2. En Kjell Bergqvist som trött polis (Kurt Wallander var rena vitamninjektionen i jämförelse) och ett antal andra milt sagt mediokra skådespelarprestationer gjorde det ju inte direkt bättre. Zara Zetterlund (nej, det är inget dansband) som spelade polisen Tanja överträffade Missis Ellie i Dallas i brist på minspel. Jag tror inte hon rörde på mungiporna en enda gång. Behållningen var till min stora förvåning Malou Hansson i rollen som Nathalie. Jag kände bara till henne som vinnare av Fröken Sverige 2002, den första mörkhyade som vann denna tävling. Men hon var faktiskt bra i sin rolltolkning. Och förbaskat snygg.

Till sist några tråkiga besked: Tågkompaniet vann inte upphandlingen av tågtrafiken i Västsverige utan det gjorde DSBFirst. Vi får väl se hur det går för dem. Deras sätt att sköta Öresundstågen har inte precis imponerat hittills även om de tycks ha blivit bättre. Så har Daniel Olsson på Ljungskilebuss slutat blogga. Åtminstone tillfälligt. Livet har blivit mycket tråkigare. Daniel är frispråkig bussägare och han har genom sin frispråkighet retat upp många. Men han är för bra för att tystas av lite motstånd. Avundsjuka människor finns alltid. Elaka också. Bry dig inte om dem, Daniel!

Gullholmen, hundvakt och lite annat

Tycker du bilderna är för små. Klicka och du får se på underverk

Jag har inte hunnit blogga på ett par dagar. Anledningen är att jag har haft hundvakten. Det är beaglarna August (14,5) och Pajo (3) som fått stå ut med mig ett par dagar då min far åter varit på sjukhus för vård av en ny attack av rosfeber. Men nu har han kommit hem igen med nya mediciner och ny försäkran att nu är alla bakterier borta ur kroppen. Vi får väl se. Jag har tappat räkningen på hur många gånger rosfebern har slagit till hos honom denna sommar. Sex eller sju gånger tror jag. Varav två har lett till sjukhusvistelse. Rosfeber innebär alltså att febern plötsligt går upp till 38 - 39 grader. Dessutom blir det utslag på kroppen, i hans fall på ena benet eller foten som varit eldröda och lär verka som om det verkligen vore eld.

Så det har alltså blivit två timmar sammanlagd hundpromenad per dag för mig. Något som kanske inte mitt knä varit helt förtjust i men träning lär ju bara vara nyttigt. Vågen har också tagit glädjeskutt - om man nu kan ta glädjeskutt nedåt. Från 96 till 93,5 kilo på fyra dagar! Lika mycket glädjeskutt har Pajo tagit var gång jag kommit upp för att ta ut dem på promenad. I torsdags kväll lyckades han slita sig och sprang glatt skällande omkring på området. När man går ut med två hundar händer något konstigt: grannarna börjar prata. Men det mesta av tiden är det ju lugnt och den tiden har jag använt till att lyssna på talböcker. Man hinner två CD-skivor under dagens promenader och därför har jag hunnit "läsa" Karin Wahlbergs utmärkta Tröstaren och har nu börjat på Carl-Johan Vallgrens Kunzelmann & Kunzelmann. Har inte mycket mer än börjat på den men den verkar lovande. Författaren själv läser och gör det utmärkt.

I torsdags hann jag med ett besök på Orust och Gullholmen. Den senare visade sig vara en angenäm bekantskap och min vistelse gynnades av ett strålande väder. Visserligen blev den bara en och en halvt timme lång men det räcker för att se hela ön med sin täta bebyggelse till skydd för stormarna. På själva Gullholmen och den så gott som sammanbyggda (en bro förenar) Hermansö bor drygt 100 personer året runt. Antalet sommargäster är många gånger fler. För att komma dit måste man först åka till Tuvesvik, 7 km från Ellös. Det är egentligen bara en enda stor parkeringsplats. Det lär finnas över 500 parkeringsplatser här, ändå räcker det inte under högsommaren. Eftersom det kostar 5 kronor i timmen eller 40 kronor per dygn att parkera här så torde det vara en lysande affär för föreningen som driver den.

Från Tuvesvik får man åka färja (ja den kallas så) över till Gullholmen. Överfarten tar cirka fem minuter, men den gör flera stopp där och vill man till "centrum", alltså hamnen där ICA-affären finns så tar det en kvart.

Redan som liten grabb hörde jag talas om den hemska kyrkan i Gullholmen. Ja, inte själva kyrkan men religiositeten. Det var nämligen så att i Seglora (inte på Skansen, men församlingen sålde en kyrka dit) fanns en mycket omtyckt präst och han var några år präst på Gullholmen innan han kom tillbaka till Seglora.

- Helt förstörder, sa de i församlingen.

Seglora församling ingår i Borås stad och är dess sydligaste utpost.

Det är svårt att berätta om Gullholmen under andra halvan av augusti så jag lockar någon dit. Så jag tar bilder till hjälp.

Vi var många som passade på att besöka Gullholmen den här dagen. Det beror mest på att det var en pensionärsgrupp från Trollhättan med.

På vägen åter mot Tuvesvik passerade vi denna trevliga ö, som heter Tvestjärten. Fast en besserwisserdam bland resenärerna påstod att det var Ellös. Jag kunde inte låta bli att rätta och det var tillräckligt för att få tyst på henne på resten av överfarten.

För jämförelsens skull kan visas en bild från hamnen i Ellös.

Det finns många hot mot svensk tågtrafik. Banverket har jag redan nämnt ett antal gånger. Riksdagsledamoten Karin Svensson-Smith (MP) har jag väl också nämnt. Så har vi ju lövhalka på hösten, is i växlarna på vintern, översvämningar på våren och solkurvor på sommaren. Ett tidigare icke känt hot höll på att drabba Tågkompaniet i helgen. Det visade sig nämligen att kodlåset till personal- och trafikledningslokalerna i Gävle plötsligt slutade att fungera. Det gick alltså inte att komma in i lokalerna utifrån. Nu föll det sig så väl att det fanns folk innanför dörren som kunde öppna och för övrigt gick stränga order ut om att dörren inte fick slås igen. Hade någon gjort det hade det knappast gått att köra några tåg. Låssmed, säger någon? Jovisst, ett gammalt hedervärt yrke som dock har slutat jobba lördagar och söndagar. Kodlås är väl bra, men en gammal hederlig nyckel är heller inte dumt. Nu var det lyckligtvis ingen som smällde igen dörren utan Tågkompaniets trafik i helgen gick som den skulle.

På fredag skall det meddelas som får köra Tåg i Väst under åtta år framåt med ett par optionsår. Det är spännande. Tågkompaniet är med och har lagt anbud. Så jag håller tummarna.

Vad är södra Sverige? Fråga Banverket!

Tåg som inte gick som det skulle i dag.

Strax före klockan 11 gick lokalradion ut och meddelade att tågtrafiken i hela södra Sverige står stilla på grund av datorfel. Något sådant kan inte inträffa om det inte är en samordnad terrorattack, så jag blev först rätt orolig. Men så började jag kolla. Jag har ju nämligen som deltidsjärnvägare tillgång till Banverkets material över tågrörelser. Det visade sig att tågen i Västra Götaland till exempel gick enligt tidtabell, så när som på ett smärre signalfel vid Älvängen. Tänkte väl att de råkat prata på sig lite i radion men när meddelandet upprepades vid pass 11.15 så ringde jag upp trafikredaktionen och sa att de var lite fel ute.
- Nej, vi har fått besked från Banverket att det är stopp upp till Mjölby.
Jag höll en liten föreläsning om Banverkts organisation och att det är alltså Malmö driftledningsdistrikt som är drabbat och de har trafiken på södra stambanan upp till Mjölby. Men de delar som sköts av Göteborgs trafikledningsdistrikt var inte berörda, och de tåg som berör oss i Sjuhärad går således som vanligt. Reportern tackade men något mer meddelande gick inte ut. Ingen dementi heller, men som SJ:s gamle informationschef brukade säga:
- Kom ihåg att det går aldrig att dementera en felaktig uppgift.

Så kom då lokalnyheterna 11.30. Nu fick vi tydligt veta att störningarna gällde även vårt område. Jag kastade mig på telefonen igen och sa att det sagts fel i nyheterna. Receptionisten lyssnade tålmodigt och kopplade mig vidare - till trafikredaktionen. Nu gav jag upp! Vill de gå ut med fel information så får de väl göra det. Till 12.30-sändningen envisades reportern med att det var problem även hos oss men förseningarna var nu "mycket små".

Nåväl, detta låter som om jag klagar på SR:s trafikredaktion och lokalradion. Men det varegentligen informationen från Banverket som var käpprätt åt helvete. Det är bara att konstatera att information är något som Banverket i Malmö inte klarar av. Medan allmänheten - inklusive berörda redaktioner - anser södra Sverige som liktydigt med åtminstone Götaland så menar Banverket att de direkt skall förstå att med detta menas Skåne, Blekinge, södra Halland och södra stambanan upp till Mjölby samt linjerna öster om denna på den här sträckan. Alltså mindre än halva Götaland.

Efter 45 minuter kom tågtrafiken igång igen om än med förseningar. Vad var det som hände. Jo, så här skriver Banverket, när allt är klart:
Datorproblem orsakade stora störningar i tågtrafiken i södra Sverige
Ett datorkommikationsfel på Banverkets driftledningscentral i Malmö stoppade under 45 minuter i förmiddags tågtrafiken i södra Sverige.
Felet inträffade 10.13 och var åtgärdat klockan 11.00. Trekvart därefter, 11.45, var trafiken igång i full skala, dock med förseningar på upp till 60 minuter. Trafiken beräknas gå enligt tidtabell vid 15-tiden.
Ett 100-tal tåg berördes av stoppet och drygt 40 tågavgångar ställdes in.
Banverket kommer att göra en grundlig utredning av vad som orsakde datoravbrottet för att undvika att liknande fel kan inträffa i framtiden.
Resenärer uppmanas att under eftermiddagen vara extra uppmärksamma på högtalarinformation och skyltad information.

Någon som blev mycket klokare om vad som hände och framför allt hur det kunde hända? Man orkar inte ens be resenärerna om ursäkt för uppkomna störningar. Och fortfarande pratar man om södra Sverige utan att definiera närmare. Banverket har ett sektorsansvar för landets språtrafik och i detta ingår att informera klart och tydligt. Jag anklagar Banverket för vårdslös myndighetsutövning i det här avseendet. Det är hårda men väl förtjänta ord. Man kan ha acceptans för störningar som stoppar 100 tåg och föranleder att 40 "tågavgångar" (vad nu det är) ställs in. Men man kan inte ha acceptans för att de inte kan informera på ett för allmänheten begripligt sätt.

Inget har hänt

Jag har varit dålig med att skriva på bloggen på sista tiden men det beror på att det inte har hänt så mycket. Dagarna går sin gilla gång och jag har något som liknar semester. Eller hemester som det heter nuförtiden när man är hemma och tar dagen som den kommer.

Sitter alltså här i lugn och ro och lyssnar på Vinyl107 via nätet. Trevliga låtar men jag irriterar mig på reklamen. Och i synnerhet den där jingeln frin Vinyl107 själva om att de har en garanti att aldrig spela samma låt två gånger mellan nio och fem. "Det kan ingen annan radiostation lova". Kanske inte det men spelar det någon roll om de skulle råka spela samma låt två gånger. Dels sitter man ju knappast klistrad vid radion och en bra låt tål alltid att höras om igen. Det är då betydligt mer irriterande om att de tjatar om detta ett par gånger i timmen. Kanske skulle bojkotta dem tills de lovar att inte sända samma reklam två gånger mellan nio och fem.

I går vid lunchtid rev en lastbil ned kontaktledningen på järnvägen mellan Borås och Göteborg i närheten av Bollebygd. Lastbilsföraren hade glömt att fälla ned sidoväggen innan han körde. Ofta är det kranar de brukar glömma. Om nu lastbilsförare är så tankspridda borde det inte finnas något hinder från att köra innan de fällt ned kranar och väggar. Det kan ju inte vara tekniskt omöjligt. Om jag glömmer bilbältet ljuder en summer, först lite diskret och sedant outhärdligt. Det blev alltså ersättningsbussar under eftermiddagen i cirka fem timmar. Var nere vid centralen och kikade på det. En av förarna som kände igen mig sedan SJ-tiden och kommenterade: "Jag trodde det skulle bli bättre när du slutade på SJ men det blev det verkligen inte". Där var något som kan beskrivas som kaos - eller värre. Hundra resenärer utanför varje buss och en chaufför som försökte få kontakt med Bussakuten för att fråga om det var han som skulle köra. I hastigheten glömdes ett helt tåg bort men resenärerna från Borås valde väl ordinarie buss i stället. Åtminstone de som skulle till Göteborg.

Värre var det för en man i räddningstjänstens uniform som skulle till Hindås. Jag vet inte om han befann sig på utryckning. Kan det vara så att räddningstjänsten spar pengar på att skicka sin personal med tåg i stället för brandbilar med blåljus? Det stod säkert också resenärer i Sandared och Bollebygd och väntade på ersättningsbussar som aldrig kom.

Klockan 17.32 fanns dock fem bussar framkörda för att köra till Göteborg. Det var cirka tre mer än behovet. Men inga resenärer kom. Då kom plötsligt tåget. Tågtrafiken hade släppts på utan att någon meddelat förarna på ersättningsbussar. Så dessa fick åka hem till Horred, Bottnaryd och Gnosjö igen.

Tycker du bilderna är för små. Klicka på dem och du blir slagen med häpnad!

Dagens Banverket

Nu på eftermiddagen meddelade Banverket att de öppnar linjen Laholm-Ängelholm igen vid midnatt. Från och med i natt kan godstågen gå som vanligt och från i morgon bitti även resandetågen.

Detta är ju gott och väl. Det är bra att tågtrafiken kommer i gång igen, inte minst med tanke på resenärerna som gärna vill komma fram vid den tid som står på biljetten. Men ändå får jag en fadd smak i munnen. Hur beräknade Banverket den tid som skulle gå åt för att korrigera de tidigare felbyggena? Spådde man i kaffesump, använde man tarotkort eller kristallkula? Att räkna fel på fyra dagar (visserligen "åt rätt håll") tyder på fortsatt oprofessionalism. Genom detta har Banverket förorsakat sin egen leveransavdelning (den som förut hette Banverket Trafik), tågoperatören och bussbolagne en mängd planeringsarbete som nu visat sig vara fullkomligt i onödan.

Det är bara att hoppas att detta leder till efterverkningar och att de ekonomiskt drabbade tågoperatörerna och bussbolagen inte är blyga att ta ut ersättning för de kostnader de haft på grund av denna vansinniga felberäkning av tiden som skulle gå åt. Sedan kan inte de bussförare, som avstått från ledighet denna vecka för att köra ersättningsbussar, ändå kompenseras. Nu kanske de har fått en ledighet utan betalt (om de är timanställda) som de inte kan använda till någonting eftersom den blivit för kort.

Nu skall det bli intressant vilket efterspelet på dessa debacle blir. Men antagligen blir det inte någonting. Inte ens tidningarna har ju orkat rota i det här. Sverker: allt jag tyckt om dig är förlåtet om du i nästa Plus tar dit några representanter från Banverket och frågar "Skall det vara så här? Varför blev tågbolagen lurade, blåsta och bedragna?" Samt avslutar med att slänga Banverket i soptunnan. Ja, representanterna får väl inte plats så du får väl nöja dig med deras logga eller något sådant. Eller pärmen som innehåller planeringen för det här banarbetet. Den torde vara väldigt tunn.

Det blev inte bättre när Banverket försökte förklara

I förra bloggen gick jag till hårt angrepp mot Banverket. Två dagar efter det var känt att banarbetet norr om Ängelholm skulle dra över tiden med en vecka (!) kom Banverket med ett pressmeddelande om saken. Det innehöll ungefär samma som tidigare sagts men med med 20 gånger så många ord som tidigare. Orsaken uppgavs av att man måste ha tid för att hänga upp kontaktledningen.

Hallå där! Att hänga upp kontaktledningen efter ett banarbete är lika naturligt som att TV-reparatören sätter i sladden sedan han är klar för att se att TV-n fungerar. Skillnaden är att det tar lite längre tid. Ja, mycket längre tid. Det här är alltså ett arbete som borde ha varit påbörjat senast i mitten av förra veckan. Senast i onsdags borde man alltså ha märkt att någon "glömt" hänga upp tråden igen.

Nu är förstås inte det den rätta förklaringen. I ett internmeddelande meddelar Banverket att man vid en "förbesiktning" i fredags upptäckte så många brister att entreprenören Strukton Rail fick en vecka till på sig för att rätta till bristerna. Andra rykten - Banverket kan inte ta bladet från munnen så man får gå på rykten - talar om att kontakledningen förvisso var upphängd men det var så illa gjort att första tåget på banan skulle ha rivit ned den igen. Dessutom skall en växel strax norr om Ängelholm ha varit felbyggd.

Det är alltså entreprenören Strukton Rail som är den största boven i dramat. Men ännu återstår frågan varför Banverket inte gjorde någon kontroll av deras arbete förrän i fredags. Sådan kontroll bör väl i rimlighetens namn göras fortlöpande. Frågan är också vilken kompetens Strukton Rail hade för arbetet. På deras hemsida står det mycket om vad de gjort men inget om jobb av den här digniteten. Strukton Rail (var alla svenska namn slut) hette från början Banproduktion och var en del av Storstockholms Lokaltrafik (SL). Kompetensen finns alltså ursprungligen i att bygga och underhålla tunnelbana. Har ingen på Banverket talat om för dem skillnaden mellan hur järnväg och tunnelbana kraftförsörjs? Medan tunnelbanan har en strömskena bredvid spåret har järnvägen en kontaktledning i luften.

Nåväl, hänt är hänt och jag hoppas nu att det här kommer att utredas. Men tågoperatörerna där danska DSB genom sitt dotterbolag DSBFirst är hårt drabbade och lär väl inte slå sig till ro. Om inte annat så lär Skånetrafiken, som är huvudman för den här trafiken, se till det. Under tiden kan konstateras att det influtit uppgifter om att ersättningstrafiken med buss fungerat bra de första två dagarna. Men resenärerna blir cirka 20 minuter sena norrut och nästan det dubbla söderut. Allt för att Banverket anlitat en i det här fallet inkompetent entreprenör och brustit i sin kontroll. Kan verkligen generaldirektören för ett sådant verk sitta kvar efter detta? Mitt svar är klart: nej, det kan hon inte. Men det kommer hon säkert att göra ändå. Kan BV:s styrelseordförande Mats Hulth sitta kvar? Ja, om han tar krafttag för att se till att det som hänt utreds. Men det kommer han säkert inte att göra. Han kommer nog att sitta kvar ändå.

Så till ett banarbete där allt fungerade enligt planerna, vilket ju i sanningens namn är det vanliga, nämligen det mellan Göteborg och Trollhättan. Jag brukar åka till Trollhättan för att övervaka den sista utväxlingen till buss och avtacka stationsvärdarna, som slitit hårt under fem veckor för att få allt i övergången mellan tåg och buss att fungera. Det blir också tillfälle att tacka bussförarna. Ja, inte alla förstås men i alla fall de fyra som är på plats för att köra de sista bussarna. Så gjorde jag också i söndags men det blev ingen utväxling att övervaka. Arbetet var nämligen klart cirka fyra timmar tidigare än planerat och det sista tåget från Oslo till Göteborg kunde därför gå hela vägen. Sådana avvikelser från det uppgjorda banutnyttjandeavtalet är bara positiva. Tack till alla som jobbat med detta och gjort ett bra jobb! Antagligen var det bara en olycklig slump att tre tåg av sex Oslo-Göteborg i går blev kraftigt försenade på grund av krånglande strömförsörjning. Eller också var det åskan.

Jag har fått lite extra motion de två senaste dagarna. Min fars rosfeber bröt nämligen ut igen i söndags så det blev att åka in till akuten. Sedan blev han inlagd på infektionskliniken men skrevs ut igen i förmiddags med lite medicin och förhållningsorder. Under tiden har jag fått agera hundvakt till beaglarna Pajo och August. Dessa hundar kräver fyra promenader om dagen på sammanlagt två timmar. Så det har blivit nyttig motion för min kalaskula och mitt knä. Jag har också haft trevligt sällskap av dem på nätterna och vi har alla tre tydligen samma intresse: sova länge på morgnarna.