I går hände en bussolycka i Stockholm, då en buss skenade och körde ut på ett torg där många människor befann sig. Som genom ett under omkom ingen och det blev "bara" sex skadade, varav en allvarligt.
Visst: det var en ruggig olycka och den kunde ha fått ett betydligt värre förlopp. Vi minns ju spårvagnen som skenade i Göteborg 1992 och dödade 13 personer som stod och väntade vid en hållplats. Dessutom skadades 29 stycken.
Så det kanske inte är så konstigt att tidningar och andra media uppmärksammade den här bussolyckan. Rapporteringen har väl i stort sett varit som man kan förvänta sig, alltså saklig och lite lagom sensationslysten. Med ett undantag när det gäller sakligheten: en snubbe vid namn Robert Collin i Aftonbladet. För allmänheten är han mest känd för att han välte med en Mercedes A-klass under en testkörning i ett så kallat älgtest. Hur det egentligen gick till fick vi aldrig veta eftersom Mercedes först kom med undanflykter men sedan fann det bäst att ta på sig hela skulden.
Jag undrar om han inte slog sig rejält i huvudet när jag läste hans krönika i Aftonbladet i går. Där fick vi nämligen veta att alla andra bussbolag (utom de som kör för SL) skrotar sina bussar efter 6-8 år. Och så gjorde också SL förut när de körde i egen regi. Allt är alltså upphandlingsystemets fel. Jag trodde bara det var fackföreningen SEKO som trodde på det och möjligen Håkan Juholt och Lars Ohly.
Att det inte är så, Collin, vet du mycket väl fast det hade ju inte blivit någon bra vinkling om du tagit hänsyn till sanningen. Bussar i länstrafik brukar skrotas efter 12 till 15 år. Olycksbussen var just 15 år. Förr i världen var det inget ovanligt att de rullade i 20 år, så även vid SL.
Om nu Collin skrev detta i hastigt mod och glömt att ta reda på grundläggande fakta kunde han fått dem genom att läsa kommentarerna till sin krönika. Men det har han tydligen inte gjort för i kvällens sändning av ABC-Nytt (lokalt över Stockholm) upprepar han sina lögner.
Vad som nu har hänt är alltså att Collin genom urusel journalistik och bortseende från fakta har skrämt folk från att åka buss och i stället åker bil. Det är ungefär tio gånger så farligt. Kan man åtala en journalist för vållande till annans död på grund av det han skrivit.
söndag 29 maj 2011
lördag 28 maj 2011
Västtrafik ljuger!
Ni kommer väl ihåg att jag fick min funktion för autoladdning på mitt Västtrafik-kort indragen därför att den automatiska överföringen från banken inte fungerade. Detta ledde till hot om inkasso. Orsaken var att jag fått nytt kort från banken utan att ha bett om det och då var det en ny tresiffrig kod på detta men samma nummer i övrigt.
Nåväl, jag skickade snabbt in de korrekta uppgifterna. Jag fick ju hela två dagar på mig. I onsdags genomfördes en lyckad överföring och nu slapp jag i alla fall inkasso. Men autoladda-funktionen blev avaktiverad och jag har därför fått beställa den på nytt och ligga ute med 200 kronor.
En del besvär alltså och lite ränteförlust men framför allt så förbaskat onödigt. Om Västtrafik hade väntat med att avaktivera kortet till dess att betalning även uteblivit vid andra försöket hade det inte gjort någon skillnad i sak för dem men det hade sparat mycket besvär både för mig och dem.
Nu har jag alltså fått anmäla kortet på nytt för autoladdning och den här gången läste jag igenom köpvillkoren ordenligt. Det tog 10 minuter och det stod bara sådant jag redan förstått. Men det stod inte något om att jag måste anmäla om jag fått mitt bankkort utbytt. Så det damen på kundsnäsningen sade i telefon var alltså helt felaktigt. Det är tydligen sådant som Västtrafik tycker man bör kunna gissa sig till.
Lars Backström, vd på Västtrafik, skrev att det förts interna diskussioner om detta. Nu har ni fått lite mer bränsle för dessa och en sak tror jag vi är överens om: så har får det inte vara. Jag föreslår att ni diskuterar följande:
1. Bättre information vad som gäller om man byter bankkort (vilket alla måste göra med cirka tre års mellanrum). Allra minst att det förs in i köpvillkoren.
2. Att kortet inte avaktiveras direkt utan efter ett misslyckat andra försök.
3. Att hot om inkasso inte ges förrän efter ett andra misslyckat försök.
4. Att man får minst en vecka på sig att rätta till varför överföringen inte fungerat.
5. Att Kundservices personal utbildas i vad som verkligen står i köpvillkoren och hur man bemöter kunder på ett vänligt sätt även om kunden är lite irriterad (av förklarliga skäl).
6. Att den information som skickas ut första gången utformas lite vänligare och nämner att ett troligt skäl är att man bytt bankkort samt beskriver hur man då skall förfara.
Som det nu är påminner det mig om gamla SJ på affärsverkstiden, när det fanns något som hette kommersiella avdelningen som hade hand om biljettförsäljning och regler kring detta och tågresande i allmänhet. På denna brukade de gamla stofilerna dela in resenärerna i två grupper: de som hade tjuvåkt och de som ännu inte tjuvåkt.
Nåväl, jag skickade snabbt in de korrekta uppgifterna. Jag fick ju hela två dagar på mig. I onsdags genomfördes en lyckad överföring och nu slapp jag i alla fall inkasso. Men autoladda-funktionen blev avaktiverad och jag har därför fått beställa den på nytt och ligga ute med 200 kronor.
En del besvär alltså och lite ränteförlust men framför allt så förbaskat onödigt. Om Västtrafik hade väntat med att avaktivera kortet till dess att betalning även uteblivit vid andra försöket hade det inte gjort någon skillnad i sak för dem men det hade sparat mycket besvär både för mig och dem.
Nu har jag alltså fått anmäla kortet på nytt för autoladdning och den här gången läste jag igenom köpvillkoren ordenligt. Det tog 10 minuter och det stod bara sådant jag redan förstått. Men det stod inte något om att jag måste anmäla om jag fått mitt bankkort utbytt. Så det damen på kundsnäsningen sade i telefon var alltså helt felaktigt. Det är tydligen sådant som Västtrafik tycker man bör kunna gissa sig till.
Lars Backström, vd på Västtrafik, skrev att det förts interna diskussioner om detta. Nu har ni fått lite mer bränsle för dessa och en sak tror jag vi är överens om: så har får det inte vara. Jag föreslår att ni diskuterar följande:
1. Bättre information vad som gäller om man byter bankkort (vilket alla måste göra med cirka tre års mellanrum). Allra minst att det förs in i köpvillkoren.
2. Att kortet inte avaktiveras direkt utan efter ett misslyckat andra försök.
3. Att hot om inkasso inte ges förrän efter ett andra misslyckat försök.
4. Att man får minst en vecka på sig att rätta till varför överföringen inte fungerat.
5. Att Kundservices personal utbildas i vad som verkligen står i köpvillkoren och hur man bemöter kunder på ett vänligt sätt även om kunden är lite irriterad (av förklarliga skäl).
6. Att den information som skickas ut första gången utformas lite vänligare och nämner att ett troligt skäl är att man bytt bankkort samt beskriver hur man då skall förfara.
Som det nu är påminner det mig om gamla SJ på affärsverkstiden, när det fanns något som hette kommersiella avdelningen som hade hand om biljettförsäljning och regler kring detta och tågresande i allmänhet. På denna brukade de gamla stofilerna dela in resenärerna i två grupper: de som hade tjuvåkt och de som ännu inte tjuvåkt.
onsdag 25 maj 2011
Apropå kommentarer
Ibland får jag kommentarer på mina blogginlägg och det är mycket trevligt tycker jag. Men om du skriver en kommentar så underteckna den med ditt namn, helst hela men det duger också med förnamnet eller ett känt nicknamn. Jag raderar kommentarer som är helt anonyma, alltså där det inte finns minsta antydan till vem som avsändaren är.
måndag 23 maj 2011
Västtrafik hotar med inkasso
I dag fick jag ett hot om inkasso från Västtrafik. Vad har jag då gjort för fel? Jo, det är så att jag har autoladdning på min kontoladdning. Det vill säga att jag har från början 200 kronor på kortet och när jag har rest upp dessa så fylls kortet automatiskt på med 200 kronor som sedan dras från mitt Visa-kort.
Observera detta med "sedan dras från". Om nu den överföringen inte fungerar så har jag alltså redan fått pengarna på kortet. Det är ju i och för sig bra för då kan jag åka vidare som inget hänt. Nu var det dock så att jag fick ett nytt Visa-kort för en dryg månad sedan. Det är någonting som man får med tre års mellanrum utan att man ber om det eller har tappat det gamla kortet. Det nya kortet har samma nummer som det gamla men det finns en tresiffrig kod som man skall inge för att verifiera att man har angett rätt kortnummer. Den ändrades när jag fick det nya kortet.
Därför fick jag i dag besked att överföringen misslyckats och därför kommer tjänsten att tas bort från mitt kort. Men jag tycks ha två dagar på mig att rätta till detta för på onsdag gör de ett nytt försök och fungerar det inte då lämnas fallet till inkasso. Om kortet nu är avaktiverat för all framtid vet jag inte. I varje fall har jag i dag lagt in rätt uppgifter så jag hoppas det fungerar på onsdag. Men Västtrafik är ju inte direkt kända för sin snabbhet (vare sig det gäller den trafik de kör eller det gäller administrativa rutiner).
MEN INKASSO? Jag ringde Kundservice och höjde rösten en aning. Det var tillräckligt för att den som svarade där bad mig lugna ner mig och var väldigt tydlig på att felet helt och hållet var mitt för det stod i köpvillkoren när jag tecknade det här abonnemanget. Vem läser köpvillkor? Och även om jag hade gjort det hade jag knappast förknippat det med att jag skulle göra en åtgärd när mitt Visa-kort rutinmässigt byttes ut.
Kan inte Västtrafik först ge en ordentligt med tid att rätta till detta och om man struntar i det (eller det inte fungerar) skicka en vanlig räkning (må vara med faktureringsavgift)? Nej, det kan de inte för de skulle de tänka kundorienterat. Och det kan de inte.
Ironiskt nog var detta upp i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen för några veckor sedan. Då tog jag Västtrafik i försvar och skrev att det måste väl ändå vara ett missförstånd för så kan det ju inte gå till. Jag har skrivit mycket dumt i mina dagar och en del som jag ångrat men inte något så dumt som detta och ångrat så mycket.
Fortsättning lär följa...
Observera detta med "sedan dras från". Om nu den överföringen inte fungerar så har jag alltså redan fått pengarna på kortet. Det är ju i och för sig bra för då kan jag åka vidare som inget hänt. Nu var det dock så att jag fick ett nytt Visa-kort för en dryg månad sedan. Det är någonting som man får med tre års mellanrum utan att man ber om det eller har tappat det gamla kortet. Det nya kortet har samma nummer som det gamla men det finns en tresiffrig kod som man skall inge för att verifiera att man har angett rätt kortnummer. Den ändrades när jag fick det nya kortet.
Därför fick jag i dag besked att överföringen misslyckats och därför kommer tjänsten att tas bort från mitt kort. Men jag tycks ha två dagar på mig att rätta till detta för på onsdag gör de ett nytt försök och fungerar det inte då lämnas fallet till inkasso. Om kortet nu är avaktiverat för all framtid vet jag inte. I varje fall har jag i dag lagt in rätt uppgifter så jag hoppas det fungerar på onsdag. Men Västtrafik är ju inte direkt kända för sin snabbhet (vare sig det gäller den trafik de kör eller det gäller administrativa rutiner).
MEN INKASSO? Jag ringde Kundservice och höjde rösten en aning. Det var tillräckligt för att den som svarade där bad mig lugna ner mig och var väldigt tydlig på att felet helt och hållet var mitt för det stod i köpvillkoren när jag tecknade det här abonnemanget. Vem läser köpvillkor? Och även om jag hade gjort det hade jag knappast förknippat det med att jag skulle göra en åtgärd när mitt Visa-kort rutinmässigt byttes ut.
Kan inte Västtrafik först ge en ordentligt med tid att rätta till detta och om man struntar i det (eller det inte fungerar) skicka en vanlig räkning (må vara med faktureringsavgift)? Nej, det kan de inte för de skulle de tänka kundorienterat. Och det kan de inte.
Ironiskt nog var detta upp i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen för några veckor sedan. Då tog jag Västtrafik i försvar och skrev att det måste väl ändå vara ett missförstånd för så kan det ju inte gå till. Jag har skrivit mycket dumt i mina dagar och en del som jag ångrat men inte något så dumt som detta och ångrat så mycket.
Fortsättning lär följa...
lördag 21 maj 2011
Jag känner mig blåst
I bussbranschen finns två facktidningar. Den ena heter följdriktigt Bussbranschen och den andra heter Resforum & Trafikforum. Den senare startades av radiomannen m m Ulo Maasing, som i dag är chefredaktör för den förra. Ja, det är precis så invecklat som det låter.
Nåväl, på Ulos tid var R & T en bra tidning liksom Bussbranschen nu är en bra tidning. Skillnaden är att Bussbranschen var en bra tidning redan innan Ulo kom dit, medan R & T blivit en allt sämre tidning för varje nummer.
I senaste numret har den ledande branschtidningen (R & T som kan konsten att fuska med TS-statistiken) till skillnad från den som helhjärtat satsar på bussbranschen (som inte ens är TS-kontrollerad) en säger en redaktionell sida om själva bussarna. Detta av totalt 56 sidor, varav dock 29,5 är reklam. Men av de 27,5 sidor som återstår ägnas en alltså åt bussarna som sådana (nya bussmodeller, provkörningar etc). Resten handlar om bussens roll i samhället, om en av branschens företrädare, debattartiklar och om tåg och taxi! Jag skriver inte att allt detta är ointressant för bussfolket, men det är kanske en tredjedel av sidorna som är intressanta för ägaren av Knäckebröhults Buss AB.
Man kan inte få Trafikforum utan att få Resforum också. I början av året retade jag mig på att när man väl betalat prenumerationen fick veta att den senare kommer med sex nummer per år i stället för utlovade tio. Nu verkar det inte ha blivit så men det hade varit bättre om det gjort det. För det senaste numret av Resforum är på 24 sidor. Av dessa är 10,5 reklam. Av den reaktionella texten finns ledaren och en artikel på en halv sida samt ett debattinlägg av vd:n i Bussbranschens Riksförbund. Samma inlägg finns i stort sett också i Trafikforum. Resten är pressreleaser. På fyra ställen i den tunna tidningen kan man läsa att Stockholm kommer att besökas av 273 kryssningsföretag i sommar. Första gången tänkte jag "va fan men det var ju kul". Andra gången "ja, jag har hört det nu". Tredje gången "har de inte ökat sedan sist?" och fjärde gången "det skiter jag fullkomligt i".
I en artikel i Trafikforum på en tredjedels sida kan man läsa om organisationen Svensk Kollektivtrafik. Inte nog med att den har ett långt namn, den har en vd med ett långt namn också: Charlotte Wäreborn Schultz. I den korta artikeln nämns hon fyra gånger med fullständigt namn och fullständig titel ("vd för Svensk Kollektivtrafik") , därav en gång i bildtexten. Därmed har man lyckats fylla åtta rader i en artikel som annars blivit för kort för det avsedda utrymmet.
Så där fortsätter det. För dessa publikationer får man betala 598 kronor plus moms. Eller 610 kronor plus moms om man kollar i Resforum.
Det kommer jag inte att göra något mer år. Reklam får jag tillräckligt i brevlådan ändå. Och det är ju inte underligt att av upplagan på cirka 3 000 ex om året så går några hundra till oss fårskallar som betalar fullt pris. Resten är gratistidningar eller kraftigt subventionerade prenumerationer.
Mest synd tycker jag om annonsörerna. Här annonserar de och tror att de skall nå intresserade i branschen. Där de flesta säkert bara suckar när tidningen kommer i brevlådan, bläddrar genom den och lägger undan den för senare läsning. Det vet vi ju här det är med den saken: det blir aldrig tid till detta. Annonspriserna är också höga jämfört med konkurrenten. Men det gör inte så mycket för enligt uppgift har alla annonsörer rabatt.
Som Sverker sa i Plus: "lurad, blåst och bedragen".
Nåväl, på Ulos tid var R & T en bra tidning liksom Bussbranschen nu är en bra tidning. Skillnaden är att Bussbranschen var en bra tidning redan innan Ulo kom dit, medan R & T blivit en allt sämre tidning för varje nummer.
I senaste numret har den ledande branschtidningen (R & T som kan konsten att fuska med TS-statistiken) till skillnad från den som helhjärtat satsar på bussbranschen (som inte ens är TS-kontrollerad) en säger en redaktionell sida om själva bussarna. Detta av totalt 56 sidor, varav dock 29,5 är reklam. Men av de 27,5 sidor som återstår ägnas en alltså åt bussarna som sådana (nya bussmodeller, provkörningar etc). Resten handlar om bussens roll i samhället, om en av branschens företrädare, debattartiklar och om tåg och taxi! Jag skriver inte att allt detta är ointressant för bussfolket, men det är kanske en tredjedel av sidorna som är intressanta för ägaren av Knäckebröhults Buss AB.
Man kan inte få Trafikforum utan att få Resforum också. I början av året retade jag mig på att när man väl betalat prenumerationen fick veta att den senare kommer med sex nummer per år i stället för utlovade tio. Nu verkar det inte ha blivit så men det hade varit bättre om det gjort det. För det senaste numret av Resforum är på 24 sidor. Av dessa är 10,5 reklam. Av den reaktionella texten finns ledaren och en artikel på en halv sida samt ett debattinlägg av vd:n i Bussbranschens Riksförbund. Samma inlägg finns i stort sett också i Trafikforum. Resten är pressreleaser. På fyra ställen i den tunna tidningen kan man läsa att Stockholm kommer att besökas av 273 kryssningsföretag i sommar. Första gången tänkte jag "va fan men det var ju kul". Andra gången "ja, jag har hört det nu". Tredje gången "har de inte ökat sedan sist?" och fjärde gången "det skiter jag fullkomligt i".
I en artikel i Trafikforum på en tredjedels sida kan man läsa om organisationen Svensk Kollektivtrafik. Inte nog med att den har ett långt namn, den har en vd med ett långt namn också: Charlotte Wäreborn Schultz. I den korta artikeln nämns hon fyra gånger med fullständigt namn och fullständig titel ("vd för Svensk Kollektivtrafik") , därav en gång i bildtexten. Därmed har man lyckats fylla åtta rader i en artikel som annars blivit för kort för det avsedda utrymmet.
Så där fortsätter det. För dessa publikationer får man betala 598 kronor plus moms. Eller 610 kronor plus moms om man kollar i Resforum.
Det kommer jag inte att göra något mer år. Reklam får jag tillräckligt i brevlådan ändå. Och det är ju inte underligt att av upplagan på cirka 3 000 ex om året så går några hundra till oss fårskallar som betalar fullt pris. Resten är gratistidningar eller kraftigt subventionerade prenumerationer.
Mest synd tycker jag om annonsörerna. Här annonserar de och tror att de skall nå intresserade i branschen. Där de flesta säkert bara suckar när tidningen kommer i brevlådan, bläddrar genom den och lägger undan den för senare läsning. Det vet vi ju här det är med den saken: det blir aldrig tid till detta. Annonspriserna är också höga jämfört med konkurrenten. Men det gör inte så mycket för enligt uppgift har alla annonsörer rabatt.
Som Sverker sa i Plus: "lurad, blåst och bedragen".
fredag 20 maj 2011
Jag har fått tid får operation
Så har jag då fått kallelse till operation för mina prostatabesvär. Det talas om vårdköer men jag har tydligen fått ett VIP-kort så jag får gå före eftersom det blev snabbare än vad som sades vid mitt tidigare besök. De flesta av mina dagar numera disponerar jag helt själv men naturligtvis hade man hittat de enda tre dagarna i följd under hela 2011 som jag hade inbokade för möten för att göra operationen då. Så igår fick jag ägna en timme åt att försöka få tag i någon ersättare (vilket misslyckades) samt avboka min medverkan i dessa möten.
Men det är ju skönt att få detta gjort före sommaren och jag vill inte heller avboka operationen eftersom jag då åker ur vårdgarantin och det kan ta hur lång tid som helst innan det blir en ny chans.
Jag återkommer när allt är klart. Bara det inte händer som jag läste i en historia för många år sedan när patienten vaknade upp ur narkosen:
- Gick operationen bra, doktorn?
- Jag är inte doktorn. Jag är Sankte Per.
Fast det här är tydligen en relativt enkel operation som nästan alltid lyckas. Så jag känner mig rätt lugn. Men det blir två månader när jag inte får lyfta tungt, inte springa och inte cykla. Låter mest som det är något som är bra att ursäkta sig med...
Men det är ju skönt att få detta gjort före sommaren och jag vill inte heller avboka operationen eftersom jag då åker ur vårdgarantin och det kan ta hur lång tid som helst innan det blir en ny chans.
Jag återkommer när allt är klart. Bara det inte händer som jag läste i en historia för många år sedan när patienten vaknade upp ur narkosen:
- Gick operationen bra, doktorn?
- Jag är inte doktorn. Jag är Sankte Per.
Fast det här är tydligen en relativt enkel operation som nästan alltid lyckas. Så jag känner mig rätt lugn. Men det blir två månader när jag inte får lyfta tungt, inte springa och inte cykla. Låter mest som det är något som är bra att ursäkta sig med...
söndag 15 maj 2011
Sjuhärad vann Eurovisionsschlagern
Jag har just mejlat Christer Björkman och föreslagit att nästa år skall Sverige inte delta i schlagerfestivalen utan ersättas av Sjuhäradsbygden. Anledningen är att den bygd där jag bor tog storslam i tävlingen i går. Förstaplatsen togs inte alls av Azerbajdzjan (jo, det skall stavas så på svenska men det stavas olika i varje land enligt vad de konstaterade i radion nyss) utan av Sjuhäradsbygden. Låten är nämligen skapad av Stefan Örn från Grimsås. Visserligen står det flera namn men det är nog Stefan som gjort det mesta. Sjuhäradsbygden tog också hem tredjeplatsen eftersom den låten var skriven av Fredrik Kempe från Vårgårda.
Om Christer Björkman kommer att gå på mitt förslag? Självklart: han är ju själv från Sjuhäradsbygden, närmare bestämt Borås. Hans morbror är för övrigt gift med min kusin.
Jag såg inte själva tävlingen men lyssnade på den på radio. Det verkade vara den vanliga musiksmeten. Däremot följde jag omröstningen på TV och den var mycket spännande. Inte minst därför att länderna röstade väldigt olika - och förstås för att Sverig... Sjuhäradsbygden menar jag nästan hela tävlingen låg på första plats. Antingen det nu var under pseudonymen Azerbaijan (den engelska stavningen) eller Sweden.
Nu vet ni redan vem som vinner nästa års schlagerfestival. Vi har ju också många bra artister härifrån: Ewa Roos, Shirley Clamp, Magnus Carlsson etc så det blir inte svårt att hitta artister.
Om Christer Björkman kommer att gå på mitt förslag? Självklart: han är ju själv från Sjuhäradsbygden, närmare bestämt Borås. Hans morbror är för övrigt gift med min kusin.
Jag såg inte själva tävlingen men lyssnade på den på radio. Det verkade vara den vanliga musiksmeten. Däremot följde jag omröstningen på TV och den var mycket spännande. Inte minst därför att länderna röstade väldigt olika - och förstås för att Sverig... Sjuhäradsbygden menar jag nästan hela tävlingen låg på första plats. Antingen det nu var under pseudonymen Azerbaijan (den engelska stavningen) eller Sweden.
Nu vet ni redan vem som vinner nästa års schlagerfestival. Vi har ju också många bra artister härifrån: Ewa Roos, Shirley Clamp, Magnus Carlsson etc så det blir inte svårt att hitta artister.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)