Var klipper sig Göran Hägglund?

Jag hörde socialminister Göran Hägglund i Dagens eko säga att han inte tyckte det behövdes högre bidrag till tandvård eftersom det är ganska billigt att gå till tandläkaren jämfört med att gå till frisören.

Visst finns det frisörer som tar tusen kronor för en klippning men en sådan verkar ju inte Hägglund gå till. Det är ju bara att titta på en bild på hans frisyr. Dessutom verkar det som om hans frisör råkat klippa bort en del av hjärnan vid sista klippningen.

Hos min frisör kostar en klippning 250 kronor. Det skulle gå att komma undan med 160 kronor om jag går till en frisör som tillämpar pensionärsrabatt. Hos tandläkaren kostar en undersökning jämte borttagning av tandsten och putsning av tänderna ungefär en tusenlapp. Skulle det hittas hål springer det i väg med ytterligare några tusenlappar. Visserligen klipper jag mig fyra gånger per år och går till tandläkaren två gånger men ändå: det är dubbelt så dyrt att gå till tandläkaren.

Så utred gärna vidare möjligheterna till bidrag vid tandvård. Det lär behövas.

För övrigt fick jag deklarationsblanketterna i dag med en uträkning av hur mycket jag skulle betala i restskatt. Det var över 8 000 kronor. Något jag var ganska nöjd med - det brukar vara mer. Men så kollade jag en gång till. Det var inte restskatt. Det var skatteåterbäring! Prisad vare Gud!

Detta tillsammans med att Nordea höjde utbetalningen på min pensionsförsäkring med cirka 130 kronor per månaden gör att jag går en ljus framtid till mötes ekonomiskt. Men jag får nog skicka tillbaka en del för så mycket pengar kan jag inte göra av med.

Så fick jag ett brev från Svenska Spårvägssällskapet. Jag har varit medlem i över 40 år och skall därför tilldelas ett medlemsmärke med guldkrans. Det är bara det att jag måste åka till årsmötet i Stockholm och hämta det personligen för att få det. Har sällskapet inte hört talas om Posten eller Schencker? Jag betalar gärna för vad det skulle kosta att skicka det med dem. Det blir i alla fall billigare än en biljett tur och retur Stockholm. Det känns faktiskt rätt fel att en riksförening skall missgynna dem som inte råkar bo i närheten av Stockholm på det här sättet. Å andra sidan hade jag aldrig väntat mig ett medlemsmärke med guldkrans. Och jag behöver det inte heller.

SJ-chefen skriver brev

SJ:s vd skall avgå med pension från sommaren. Det är väl ingen direkt hemlighet att han mer eller mindre tvingats till detta om än med ett fett belopp som plåster på såren. Egentligen skulle han ha suttit kvar ett år till enligt det ursprungliga avtalet.

Det är klart att han blir bitter av sådant. Bitterheten har nu tagit sig uttryck i ett brev till infrastrukturministern. Forsberg är så  frustrerad - jag höll på att skriva påverkad men det kunde ju missförstås - att han inte vet vad hon heter. I adressen kallas hon Chatarina och i inledningshälsningen Katarina. Psst Janne! Hon heter Catharina och så här ser hon ut. Vi får gå tillbaka till Anitha Bondestam för att hitta en snyggare infrastrukturminister. Eller kommunikationsminister som det hette förut. Fast konkurrensen är ju inte så stor. Olof Palme och Ulf Adelsohn har t ex innehaft denna post.

I brevet framhåller Jan Forsberg sin egen förträfflighet. Sina misslyckanden glömmer han helt bort. Vad är karln ute efter? Vill han bli ny infrastrukturminister? Visst har Jan Forsberg lyckats få till ett SJ som lämnar ett bra vinstresultat men det har varit på bekostnad av en arbetsplats som blivit alltmer otrivsam för de anställda. Och tåg som har blivit alltmer påfrestande för resenärerna att åka med. I går skrevs t ex på en blogg om ett SJ 2000-tåg som gått utan en enda fungerande toalett på hela dagen. En äldre man hade fått pinka i övergången mellan två vagnar.

Men läs gärna Jan Forsbergs brev och bilda en egen uppfattning. Känns det inte skönt att den mannen nu lämnar ledningen för landets största och statsägda järnvägsbolag?

 En rätt misslyckad bild på en rätt misslyckad SJ-chef när han invigde en rätt misslyckad satsning på dubbeldäckade regionaltåg i Eskilstuna i augusti 2004. Tågen kom inte i trafik förrän flera år efter invigningen.

Alldeles bortsett från innehållet är brevet skrivet på ett sätt som man inte skriver på när man skriver till en regeringsledamot. Det påminner om en helt annan stjärna till chef vid SJ, dock inte lika högt upp, i slutet av 1980-talet. Han skrev ett brev till dåvarande kommunikationsdepartementet där han föreslog att det skulle införas en taxfree-butik på centralstationen i Stockholm med tanke på de resenärer som kom från utlandet. Om det också var något fel på själva idén - och inte bara på brevets formalia - vet jag inte men ifrågavarande chef fick rätt snart efter detta se sig om efter ett annat jobb.

Det var för övrigt samma chef som tyckte att Uppsala-pendlarna kunde gå upp en kvart tidigare för att hinna i tid till jobbet när det snöade "eftersom han själv gick upp en halvtimme tidigare sådana dagar så att han hann skotta gången fram till porten". Helt obekymrad om att tågen Uppsala-Stockholm inte gick varje kvart och att även en som pendlade från Uppsala kunde ha en villagång att skotta innan han tog sig till tåget.
 

En annan gång förklarade han i tidningarna att det drabbade många resenärer "som varit i Storlien på skidsemester" när ett nattåg till Malmö en lördagskväll fått ledas om via Katrineholm i stället för att gå via Nyköping. Det var bara det att det var i oktober!! Jag lovar: det är inte många som är på skidsemester då.

Jag har upplevt många SJ-chefer. En del har varit dåliga. En del har varit bra som.... Ja, låt mig se nu... Men det var väl som f... Nä, jag kommer inte på någon. Men Bengt Furbäck och Stig Larsson var i alla fall trevliga att prata med.

DSB Väst inför konkurs?

I går gick såväl Västtrafik som DSB ut och varnade för den dåliga ekonomin hos DSB Väst, som kan leda till att bolaget kommer ett begäras i konkurs. Västtrafik håller på att leta en alternativ operatör men en sådan är ju inte precis snuten är näsan så i värsta fall kan regionaltågstrafiken i Västra Götaland komma att stoppas en tid. Det gäller alltså alla tåg som är markerade som Västtågen på denna karta utom Kinnekulletåget, som körs av Arriva. De övriga Västtågen körs av DSB Väst.

Det startade med att tågtrafiken upphandlades med början hösten 2008 för trafikstart i december 2010. Det föreföll ju vara i god tid  för att hinna få klar upphandlingen, men den överklagades av DB Regio och överklagandet drog ut på tiden eftersom länsrätterna i samma veva organiserades om till förvaltningsdomstolar. Så DSB First, som det hette då, fick lite mer än ett halvår  på sig att organisera upp trafiken.

Varför det går så dåligt för DSB First finns det måna teorier om. Många tycks anse att de lade ett underbud. Andra menar att det beror på att de har haft en dålig organisation där allt har toppstyrts från Danmark.

Redan vid upphandlingen fanns det många konstigheter. SJ AB drog sig ur upphandlingen av Västtågen strax innan anbuden skulle vara inlämnade. Då var anbudet redan färdigräknat och det hade i princip bara varit att posta det. Där kastades alltså åtskilliga miljoner bort direkt för att spara ett porto.

SJ  hävdade att det berodde på att de inte kunde tävla med DSB Firsts underbud men de kunde ju omöjligen fått veta  när de bestämde sig för att backa ur vilken nivå DSB First skulle lägga sig på. Prisnivån i buden var ganska lika från de fyra anbudsgivarna. Det är en indikation på att ingen lade ett medvetet underbud.

DSB First var heller inte billigast utan det var Tågkompaniet, ägt av norska statliga järnvägsbolaget NSB. DSB First vann dock (konstigt nog) genom högre kvalitetspoäng. Mycket beroende på framgångarna med Roslagståg i Stockholm. Nu dock det riktigt konstiga: Roslagståg är samägt av DSB Sverige och Tågkompaniet. Det senare har en mindre en andel av ägandet men har ansvar för driften. DSB kunde alltså räkna poäng för framgångar de haft och som de inte hade hade mycket att tackas för.

Att SJ drog sig ur och att sedan DB Regio drev överklagandet till yttersta instans, som översatt till ren svenska bad dem dra åt helvete, föder en tanke: SJ ville inte dra sig ur utan hade för avsikt att samarbeta med DB Regio. En indikation på detta är att SJ och DB lade ett gemensamt rejält underbud på Botniatåg lite senare. Det här spelet under täcket mellan SJ och DB upphörde när DB köpte Arriva och organiserade sin tågtrafik under detta bolag.

Hade då Tågkompaniet klarat detta bättre eftersom de lade ett ännu lägre prisbud? Ja, det får vi aldrig veta, men det hade gått att spara mycket pengar på en effektivare organisation. Jag har hört hårresande historier om hur planeringen (inte) har fungerat vid DSB Väst. En lokförare berättade t ex att han åkt pass (det vill säga åkt med tåget som vanlig passagerare) Borås-Herrljunga för att sedan köra ett tåg Herrljunga-Borås. Väl framme i Herrljunga visade det sig att den lokförare som kört dit skulle åka pass tillbaka till Borås.

I dag finns vid en eventuell konkurs vad jag förstår bara möjligheten att SJ tar över trafiken. Ingen annan lär kunna få fram de administrativa och personella resurserna på kort tid. Om det blir bättre? Ja, det får vi ju se. Billigare lär det inte bli. SJ gjorde 70 miljoner kronor i vinst på helägda Stockholmståg AB förra året. Det är de som kör pendeltågen runt Stockholm. Och det är därigenom de som räddade SJ-koncernen från att visa minusresultat för förra året.

DSB Väst kommer kanske snart att sluta köra de här tågen. Men vem skall ta över? 

Arriva, ägt av tyska statliga järnvägsbolaget DB, kommer dock att fortsätta att köra de här tågen eftersom de går på Kinnekullebanan.

Lite gamla SJ-bussar

Bläddrade i min skokartong med gamla bussbilder och hittade dessa på SJ-bussar. Bildtexten ger vägledning om vad det är för buss och var bilderna är tagna. Den första bussen finns bevarad än i dag fast den är från 1945. Men den har jag skrivit om förut.

 

 

Hoppas dessa bilder väcker minnen hos fler än mig.

Om du klickar på en bild så öppnas de i ett bildspel och blir lite större.

Jag har blivit expertkommentator

Det har varit en bra natt. Länge sedan jag sov så gott och så oavbrutet. Jag behövde inte gå upp och kissa på hela natten förrän jag vaknade till vid 7-tiden. Det var många år sedan det var så förra gången. Jag gick och lade mig igen för att försöka somna om men det gick inte utan jag bestämde mig därför att gå upp och sätta på lokalradion för att höra vad Sara Kvist och hennes kollega hade att säga. Precis som jag reste mig ringde telefonen:
- Hej, det är Sara Kvist på Radio Sjuhärad.

Snacka om hur absurt det känns i den situationen. Vad ville då Sara Kvist? Jo, hon ville med anledning av den tragiska olyckan med den belgiska bussen i Schweiz höra om jag visste något om en bussolycka med en buss från Borås inblandad i Norge 1958. Jodå, den olyckan glömmer ingen boråsare som var med vid den tiden. Så jag lovade att medverka i programmet och berätta om den. Hon skulle ringa upp tio minuter senare så under tiden hann jag leta upp lite uppgifter om olyckan. Allt kan man ju inte ha i minnet.

Det var alltså ett antal Borås-familjer, kända i staden genom sin ställning, som under sportlovet skulle åka till Norge för att åka skidor. På vägen dit var det mycket halt och bussföraren kunde inte undvika att köra på en fiskbil som han mötte trots att farten var närmast stillastående. Bussen rullade ut för en 40 meter hög slänt mot sjön Mjösa. Fyra personer varav två barn omkom och många skadades. Bussägaren som själv körde överlevde men hans son omkom. Ni kan höra mig berätta om det här. Scrolla fram till 17.00 så börjar inslaget.
http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=broadcast&id=3826516&codingformat=.m4a&metafile=asx

Bussen däremot blev inte värre skadad än att den kunde repareras. Sommaren 1960 åkte jag själv tillsammans med en grupp från Kyrkans Ungdom i den här bussen från Borås till Heidelberg. Och hösten 2004 fick jag återse bussen hos en bekant i Jönköping. Den finns kvar än i dag även om det behöver göras en hel del innan den kan rulla ut i trafik igen. 

Lite om varje

Våren har kommit till Borås. Det blev därför en lång lunchpromenad med busbeaglen Sicko. Min far hade nämligen fått ett rejält stenskott på sin bil, så rejält att hela vindrutan måste bytas och han kunde hämta bilen vid lunchtid. I stället för att åka till glasmästaren i min bil valde vi att gå den dryga timmen det tog med Sicko i det vackra vädret och han uppskattade mycket att få gå på lite andra gator än han var van vid samt möta andra hundar där han inte var van vid. Fast han var inte lika kaxig mot dem när det var utanför det som han betraktar som sitt revir.

I lördags var det final i Melodifestivalen. Det gick väl ungefär som väntat. Ranelid kom sist. Hans nummer kanske passat i en kyrka men här hörde det knappast hemma. Thorsten Flinck kom också långt bak tack vare den internationella juryn. De måste ju ha undrat om filmteamet råkat få in en utslagen medborgare som satt på en bänk utanför Globen i stället för en av artisterna. Precis som det brukar vara kom min favorit - i år var det Lisa Miskowsky - också dåligt. Men tack vare Ranelid var hon i år "bara" näst sist. Laureen vann tävlingen och det var både väntat och välförtjänt. Danny kom tvåa. Sämre förlorare var det länge sedan vi såg. Jag förstår att han blev besviken över att komma tvåa en gång till men lite får han väl ändå sansa sig och inte helt döma ut såväl svenska folket som den låt de röstade fram.

Kanske man nästa år skall ha en Självupptagenhetsfestival i stället. Fast då kommer väl Danny tvåa igen. Efter Ranelid. Jag tänkte jag skulle ringa till Björn Ranelid och gratulera honom efter deltävlingen när han gick vidare till finalen. Men jag kom aldrig fram. Det tutade självupptaget hela tiden.

Sedan kan jag inte förstå varför artisterna blir så glada när de får publikens röster även när de kommer bland de sista. Alla utom Danny alltså. Vad väntar de sig? Att de inte skall få några röster alls? Nåväl, det är i alla fall skönt att det är över för den här gången. Nu kan jag i lugn och ro ägna oss åt Ove Sundberg (Henrik Dorsin) i Kontoret. Jag tycks ha en särartad humor men jag tycker faktiskt att det är en rolig serie med en hög grad av igenkänning. Och jag fick mig ett gott skratt när jag häromdagen läste om Fermenta och att Refaat El-Sayed när han fick lämna vd-skapet och allt annat sedan Björn Gillberg avslöjat att han inte alls var doktor efterträddes av  - ja just det: Ove Sundberg. Fast det var väl antagligen en namne.

I går var det ett mycket bra "Så ska det låta" med systrarna Päivärinta (Lili och Susie) samt Kim Kärnfalk och Nina Inhammar. Det var stor sångarglädje hos de tävlande och det spred sig till såväl programledarna som de trevliga tjejerna Angelica (det är hon som ser ut som om hon hette Marika) och Marika (det är hon som ser ut som om hon hette Angelica) vid pianona. Det var länge sedan jag såg och framför allt hörde Kim sjunga och det var ett mycket uppskattat återseende. Eftersom jag vet att Kim åtminstone ibland läser den här bloggen så ber jag att få framföra mitt tack.


I dagens Borås Tidning framträder två ovanligt kloka politiker, nämligen Leif Blomqvist (S) och Birgitta Losman (MP). Den förre är dessutom ordförande i Västtrafik. De föreslår nämligen något som jag själv hävdat länge utan att vinna något större gehör att när (jag skrev väl inte om) vi får en snabbjärnväg mellan Borås och Göteborg så skall den gamla banan användas för en spårbana (som Borås Tidning fick till så fyndigt i en rubrik, tack för att de inte skrev spårräls) för de orter som ligger utmed banan. Denna är tänkt att trafikeras med så kallade duospårvagnar och bilderna härnedan är tagna när en sådan provkördes i bland annat Göteborg i maj 2006. Den var inlånad från Kassel och tillverkad av Alstom.  Den här versionen gick på diesel när den gick på Banverkets spår och med el när den gick på spårvagnsspåren i Göteborg och Norrköping. Men det finns också sådana som har två system för eldrift: Trafikverkets och spårvägens.

På den sista bilden ser vi Christian från Tågkompaniet i Gävle som tillsammans med en kollega fått drömjobbet att köra den här duospårvägen under proven. När han körde på de lokala spårvägsnäten i Göteborg och Norrköping hade han en lots med sig. Det är tack vare honom som jag fick tillfälle att vara med vid provkörningen och ta dessa bilder.

Med en sådan här mackapär kan man köra på spårvägsnätet i Göteborg och fortsätta på järnvägen till Borås. Väl där kan man fortsätta till Sjukhuset eller Knalleland på den spårväg som förhoppningsvis hunnit byggas där. Ett problem blir dock restiderna. Dessa toppar med 100 km/tim och en resa från Järntorget i Göteborg till Knalleland i Borås torde ta minst en och en halv timme. Men det blir ju bra för den som vill åka mellan Mölnlycke och Järntorget eller Bollebygd och Knalleland.

Klicka på en bild och ett bildspel startas. Väl där kan du högerklicka på visa bild och den blir större.

Tack Stinsen!

När jag kollade bloggen så fann jag ett ökat intresse för de sidor som handlar om gamla tåg och bussar. Ni kan själva se genom att kolla spalten till höger. Grön Tele håller ställningarna som mest besökta sida (tack Google för det) men av fem i topp så är det alltså nu tre sidor om gammal ännu rullande materiel.

Förklaringen visade sig vara att en Internet-forum hittat min blogg och rekommenderat den till läsning.
Stinsens forum

Jag kan bara tacka för uppmärksamheten och hälsa alla nya läsare varmt välkomna!

För övrigt är det nu vår i Borås.