Lite om varje

Våren har kommit till Borås. Det blev därför en lång lunchpromenad med busbeaglen Sicko. Min far hade nämligen fått ett rejält stenskott på sin bil, så rejält att hela vindrutan måste bytas och han kunde hämta bilen vid lunchtid. I stället för att åka till glasmästaren i min bil valde vi att gå den dryga timmen det tog med Sicko i det vackra vädret och han uppskattade mycket att få gå på lite andra gator än han var van vid samt möta andra hundar där han inte var van vid. Fast han var inte lika kaxig mot dem när det var utanför det som han betraktar som sitt revir.

I lördags var det final i Melodifestivalen. Det gick väl ungefär som väntat. Ranelid kom sist. Hans nummer kanske passat i en kyrka men här hörde det knappast hemma. Thorsten Flinck kom också långt bak tack vare den internationella juryn. De måste ju ha undrat om filmteamet råkat få in en utslagen medborgare som satt på en bänk utanför Globen i stället för en av artisterna. Precis som det brukar vara kom min favorit - i år var det Lisa Miskowsky - också dåligt. Men tack vare Ranelid var hon i år "bara" näst sist. Laureen vann tävlingen och det var både väntat och välförtjänt. Danny kom tvåa. Sämre förlorare var det länge sedan vi såg. Jag förstår att han blev besviken över att komma tvåa en gång till men lite får han väl ändå sansa sig och inte helt döma ut såväl svenska folket som den låt de röstade fram.

Kanske man nästa år skall ha en Självupptagenhetsfestival i stället. Fast då kommer väl Danny tvåa igen. Efter Ranelid. Jag tänkte jag skulle ringa till Björn Ranelid och gratulera honom efter deltävlingen när han gick vidare till finalen. Men jag kom aldrig fram. Det tutade självupptaget hela tiden.

Sedan kan jag inte förstå varför artisterna blir så glada när de får publikens röster även när de kommer bland de sista. Alla utom Danny alltså. Vad väntar de sig? Att de inte skall få några röster alls? Nåväl, det är i alla fall skönt att det är över för den här gången. Nu kan jag i lugn och ro ägna oss åt Ove Sundberg (Henrik Dorsin) i Kontoret. Jag tycks ha en särartad humor men jag tycker faktiskt att det är en rolig serie med en hög grad av igenkänning. Och jag fick mig ett gott skratt när jag häromdagen läste om Fermenta och att Refaat El-Sayed när han fick lämna vd-skapet och allt annat sedan Björn Gillberg avslöjat att han inte alls var doktor efterträddes av  - ja just det: Ove Sundberg. Fast det var väl antagligen en namne.

I går var det ett mycket bra "Så ska det låta" med systrarna Päivärinta (Lili och Susie) samt Kim Kärnfalk och Nina Inhammar. Det var stor sångarglädje hos de tävlande och det spred sig till såväl programledarna som de trevliga tjejerna Angelica (det är hon som ser ut som om hon hette Marika) och Marika (det är hon som ser ut som om hon hette Angelica) vid pianona. Det var länge sedan jag såg och framför allt hörde Kim sjunga och det var ett mycket uppskattat återseende. Eftersom jag vet att Kim åtminstone ibland läser den här bloggen så ber jag att få framföra mitt tack.


I dagens Borås Tidning framträder två ovanligt kloka politiker, nämligen Leif Blomqvist (S) och Birgitta Losman (MP). Den förre är dessutom ordförande i Västtrafik. De föreslår nämligen något som jag själv hävdat länge utan att vinna något större gehör att när (jag skrev väl inte om) vi får en snabbjärnväg mellan Borås och Göteborg så skall den gamla banan användas för en spårbana (som Borås Tidning fick till så fyndigt i en rubrik, tack för att de inte skrev spårräls) för de orter som ligger utmed banan. Denna är tänkt att trafikeras med så kallade duospårvagnar och bilderna härnedan är tagna när en sådan provkördes i bland annat Göteborg i maj 2006. Den var inlånad från Kassel och tillverkad av Alstom.  Den här versionen gick på diesel när den gick på Banverkets spår och med el när den gick på spårvagnsspåren i Göteborg och Norrköping. Men det finns också sådana som har två system för eldrift: Trafikverkets och spårvägens.

På den sista bilden ser vi Christian från Tågkompaniet i Gävle som tillsammans med en kollega fått drömjobbet att köra den här duospårvägen under proven. När han körde på de lokala spårvägsnäten i Göteborg och Norrköping hade han en lots med sig. Det är tack vare honom som jag fick tillfälle att vara med vid provkörningen och ta dessa bilder.

Med en sådan här mackapär kan man köra på spårvägsnätet i Göteborg och fortsätta på järnvägen till Borås. Väl där kan man fortsätta till Sjukhuset eller Knalleland på den spårväg som förhoppningsvis hunnit byggas där. Ett problem blir dock restiderna. Dessa toppar med 100 km/tim och en resa från Järntorget i Göteborg till Knalleland i Borås torde ta minst en och en halv timme. Men det blir ju bra för den som vill åka mellan Mölnlycke och Järntorget eller Bollebygd och Knalleland.

Klicka på en bild och ett bildspel startas. Väl där kan du högerklicka på visa bild och den blir större.