Rapport från en tågresa till och från Malmö

Marianne var ute med några arbetskamrater i går och blev så berusad att hon inte kom ihåg någonting och fick hjälp av några kollegor upp på hotellrummet. Men det hände inget. Hon sa inget olämpligt och det var inget sex inblandat. Hasse är jämt berusad på jobbet men han är en förbaskad duktig chef. Olle hade lurat Nisse på en jätteaffär med inte helt ärliga medel. Et cetera. Hur vet jag allt detta. Jo, jag hörde Nisse berätta det och en massa annat i telefon. Han satt precis bakom mig och pratade så högt att jag inte kunde undgå att höra vad han sa. Jag garanterar: jag hade gjort vad som helst för att slippa höra detta. Jag övervägde strypning efter Hässleholm men mitt i en mening utbrast han "Här i Hässleholm skall jag byta tåg" och det blev tysssst. Då hade han pratat i telefon nästan oavbrutet i två timmar. Inte i ett samtal men i fyra - eller möjligen fem. Och ni vet hur mycket man har att säga i ett telefonsamtal. Och att resten blir vad som på journalistspråk kallas snömos. Det var mycket snömos i Nisses samtal. Nisse jobbar för övrigt på ett stort livsmedelsföretag, det fick vi också veta. Jag skall inte handla deras varor mer. Mamma får ursäkta. (Alla namn i det här stycket är fingerade. Det finns dock en liten ledtråd till vilket livsmedelsföretaget är - jag kunde inte låta bli. Liten hämnd är också hämnd.)

Detta hände i dag när jag åkte med X2000 till Malmö. Det gick bra från Göteborg ända till Varberg. Där blev vi stående i 20 minuter utanför på grund av signalfel. Och i 15 minuter inne på stationen på grund av signal- och växelfel. Sedan fick vi backa tillbaka och tog oss ut en en annan väg där växlarna fungerade. Vi blev 45 minuter sena till Malmö. Dock var informationen föredömlig i den mån jag kunde höra det för telefonmarodören bakom mig. Tror ni att fanskapet höjde rösten för att överrösta högtalarutropen?!?

Således kom jag och tre likasinnade för sent till mötet med Banverket. Det gjorde inte så mycket för de hade redan hunnit avhandla de banor som inte berörde oss. Mötet gick sedan snabbt. Det var egentligen bara en som opponerade sig och ställde ointressanta frågor. Nämligen jag. Annars skulle mötet gått på 10 minuter. Nu tog det en dryg halvtimme innan det bästa av allt med BV-mötena i Malmö: smörgåstårtan. Det var dessutom ett givande möte. Jag fick nästan ett gehör för att flytta ett banarbete två veckor framåt i tiden så att det inträffar mitt i tidtabellsskiftet.

Nåväl, strax efter tolv var allt klart och jag hade bokat till tåget som gick 17.14. Med onda föraningar gick jag till biljettförsäljningen på Malmö C för att boka om till tåget 12.45. Ja, det heter reseshop eller något annat modernt nuförtiden. Mina onda aningar gällde fyra saker:
1. Det skulle vara lång kö till disken.
2. Jag skulle inte få boka om biljetten (enligt reglerna skulle det skett dagen före resdagen).
3. Tåget 12.45 skulle vara fullbokat.
4. Jag skulle få en dålig plats.
Men alla onda aningar kom på skam. Det var ingen kö alls. I samma ögonblick jag tog min nummerlapp kom mitt nummer upp på displayen. Tjejen bakom disken brydde sig inte om vad det stod på biljetten om bokningen utan bokade helt käckt om. Tåget var inte fullbokat. Och jag fick en utmärkt plats.

Sådan tur med SJ kan inte hålla i sig. Jag gick ut till spår 6 där tåget var skyltat. Satte mig på en bänk rätt långt ner på plattformen där jag hade bra utsikt över Öresundstågen. Varje gång ett Öresundståg kommer in till Malmö C, vilket händer sex gånger i timmen, så utbryter en Kafka-artad stämning. Tågen är felskyltade, det blir en gissning vilken tågdel som går vart och det är ett allmänt kaos. Ibland kopplas bakre vagnen av innan tåget fortsätter och där sitter folk som så småningom hamnar ute i vagnhallarna.

DÅ! Då hände det. Högtalarna berättade att X2000 var ersatt av ett Öresundståg som gick från spår 4. Ja, det var ju bara att gå dit. Det var dubbla tågsätt så det var gott om plats. Men ändå: en väsentlig komfortskillnad. Och ingen servering. Tåget var ordentligt skyltat på plattformen men sedan ingenting. Strax före Lund ropas "Detta tåg går till Kristianstad". Jag kollar plattformsskyltningen i Lund och frågar en av tågvärdarna. Jo, tåget går till Göteborg. Just som vi passar Höör ropas i högtalarna ut "Nästa uppehåll Höör". Det visar sig att det är något slags automatik som inte går att stänga av. Så det är lite spännande i Hässleholm för att se om vi svänger åt rätt håll. Jo, det gjorde vi. Så jag kom i alla fall till Varberg där ett av Viskadalsbanans tåg med ännu sämre komfort väntade. Men det visste jag ju innan, tågen där är inte bättre än så. I exakt rätt tid kom vi till Borås Central och ungefär när jag egentligen skulle åkt från Malmö kunde jag kliva över tröskeln till mitt hem.

Nu skall jag väl inte bara klaga. När nu X2000-sättet gick sönder så var det ju i alla fall uppfinningsrikt av SJ att ta vad som råkade stå färdigt. Och det blev bara en mindre försening till Varberg - 10 minuter. Det kan nog mer skyllas löv som faller ned och gör rälsen hal. Är det förresten blad eller löv som faller. När blir ett blad ett löv? Se där, något att fundera på över helgen.