Valborgsmässofirandet i Borås är en traditionstyngd händelse - eller event heter det väl nuförtiden. Firandet började 17.30 med att Borås kulturskolas ungdomsorkester under utstötande av musikaliska toner tågade från Knalletorget till Stora torget, där de fortsatte med ett par låtar till. Bland annat filmmusik där lite James Bond-teman kunde skönjas.
Strax före klockan 18.00 tog kvällens konferencier Eva Stenbäcken över och framkallade många skratt genom sin träffsäkra humor. Hon var smakfullt vårklädd.
Klockan 18.00 skulle Borås manskör börja sin konsert. Så hade det väl blivit också om inte den här mojängen ställt till med problem.
Rådhusklockan har nämligen länge varit felinställd så att den ringt klockan 18.05 i stället för på sexslaget. Därför skulle kören börja med att sjunga "Längtan till landet" (a k a "Vintern rasat ut") och göra en kort paus vid det förväntade tidpunkten för klockringning.
Men Dan Lind hade bara hunnit att dirigera fram första tonen när klockan började ringa. Kören tystnade och inväntade att ringningen skulle sluta. Det gjorde den men precis som de började sjunga igen så kom det ytterligare en tonslinga från tornet.
Men så kunde i alla fall våren sjungas in och visst lyckades det. Solen som kämpat rätt hårt mot molnen segrade nu på knockout. Och vi fick en fin vårkväll att njuta av.
Borås manskör är unik för den gör bara ett framträdande per år, nämligen på Stora torget vid Valborg. Två timmar tidigare samlades ett antal sångkunniga herrar och går genom repertoaren varefter de går och dricker kaffe tillsammans innan de tar planen nedanför rådhustrappan i besittning.
Så var det dags för vårtalet. Talare var Hanna Lassing, vd för Boråsföretaget Kanico. Hon höll ett tal där hon lovprisade Borås:
- Under de senaste 15–20 åren har staden blivit vackrare, djupare och roligare.
Den samlade skaran på Stora torget började nu söka sig mot Sven Eriksonsgymnasiet - eller Teknis som många fortfarande säger. Eleverna där har nämligen som tradition att ordna en kortege där man gisslar händelser under det gångna året, såväl lokala som de i riket och övriga världen.
Kortegen gick en kortare väg genom centrum och på trottoarerna stod många som ville se den och kanske får sig några goda skratt. Av tradition inleds den av polisen, som förutom den sedvanliga piketen också ställde upp med två unga kvinnliga poliser som gick runt och gav barnen som stod och väntade var sin "give-me-five".
Det är över tjugo år sedan jag såg kortegen senast och jag får nog säga att den var bättre förr. Framför allt hade man alldeles för bråttom i år. Ekipagen hade byggts av kundvagnar till skillnad från förr då man till stor del använde lastbilsflak.
Fotbollsspelaren Ronaldo fick inleda.
President Trump fick naturligtvis en del uppmärksamhet.
Sedan antar jag att det är Djurparken som skall känna sig hyllad av detta ekipage:
Den återinförda värnplikten uppmärksammades med en hemmabygd stridsvagn.
Lagom till Valborg ger skolans elever utan en tidning med namnet "Vårflamman". Den brukar inte vara något för den pryde. Tidningarna såldes utmed kortegevägen.
Och så var det den norska ungdomssuccén på TV - "Skam".
Kortegen ville inte att vi skulle vara rasister utan fastmer som pandor.
Så var det tilltaget att bygga en kanal mitt i Västerlånggatan som häcklades: "Världens längsta pissränna eller en dödsfälla för blinda?"
Zlatan gjorde ett gästspel. För det var väl han?
Norska TV-serien Skam kom med en gång till och nu uppmärksammade man den norska traditionen att elever i gymnaisets avgångsklass köper en gammal buss och bygger om den till "russebuss". Bussen får en konstnärlig utsmyckning och oftast också en mäktig musikanläggning. Jag undrar hur många boråsare över 25 år (alltså de som är utanför Skams målgrupp) som vet vad "russebuss" är.
Det nya busslinjenätet i Borås med bussar som är så stora att de inte längre kan köra där folk bor fick också sitt.
Och till sist var det dags för polisen igen men dessförinnan handlade det om skandalen med Samsung-telefonerna vars batterier började brinna.
På åtta minuter hade kortegen rusat genom och många ägnade resten av kvällen till att besöka Valborgsmässofirandet i Annelundsparken anordnad av Ecumeniakyrkan. I den närbelägna Immanuelskyrkan kunde man köpa kaffe och smörgåsar eller bakverk.
I parken blev det också en Valborgsmässoeld. Elden började lite lugnt.
Men snart tog den sig ordentligt.
Och efter 40 minuter hade den nära nog brunnit ut.
Under tiden hade en kör sjungit och ett brassband spelat några nummer med anknytning till våren. Och den vänsterpartistiska lokalpolitikern Ida Legnemark höll ett Valborgs-tal.
Och därefter var det dags att söka sig hemmet i den vackra om än något kylslagna vårkvällen.
En blogg som jag hållit på med i sedan juli 2008. Den handlar mycket om tåg och bussar men också om vardagslivets små glädjeämnen och förtretligheter. Skriv gärna en kommentar på mina inlägg men du måste ange ditt namn (det riktiga eller en känd signatur). Annars godkänner jag vanligtvis inte din kommentar. Var god respektera upphovsrätten för de bilder jag lägger ut på bloggen. Kontakta mig om du vill använda dem annat än rent privat.
Visar inlägg med etikett Kultur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kultur. Visa alla inlägg
måndag 1 maj 2017
söndag 28 augusti 2016
Borås Internationella Skulpturbiennal 2016 del 2
Då fortsätter vi vandringen på Skulpturbiennalen i Borås. Första delen finns här.
Så har vi återigen en skulptur som är permanent. Denna heter "House of Knowledge och gjordes 2008 av Jaume Plensa (född 1955) från Spanien. Den står utanför Textile Fashion Center i närheten av högskolan.
Statyn är uppbyggd av bokstäver och man kan också gå in i den om man vill ha skydd för vinden. Skydd för regnet får man bara om man medför paraply.
Om man går över Viskan på en bro och under en bro över järnvägen till Göteborg så kommer man till skogspartiet vid Nedre Norrby. Ett färggrant konstverk av Matthias von Arkel (född 1967) väcker uppmärksamhet. "Sarkofag L" kallas det och är nytt för året. Det är gjort av industriellt silikongummi. Jag skulle inte ha något emot att det blir kvar i Borås, men kanske inte på en så undanskymd plats.
Inte långt därifrån hittar vi Ernst Billgrens (född 1957) "Skyddsängel" från 2000. Jag trodde först att det var någon maskindel från den närbelägna före detta konstsilkefabriken men tittar man närmare så fascineras av konstverkets detaljer.
Han är duktig den där Billgren. Han återkommer till Borås den 17 september och då också under sitt alter ego Wilhelm von Kröckert. Utställningen pågår till 15 januari 2017. Utställningen blir mycket stor och kommer att omfatta hela Borås konstmuseum. Den blir i två våningar på över 1 000 kvadratmeter.
Nästa skulptur var inte lätt att hitta, men med hjälp av kartan och den vita informationsskylten lyckades jag hitta platsen. Nu visade det sig att skulpturen inte syns utan den förnimmer man bara genom skakningar i marken, där en gång en industribyggnad stod. "I avsaknad av externa influenser" har konstnärerna Lisa Gideonsson (född 1986) och Gustav Londré (född 1985) kallat sitt verk. Den senare är född i Dalsjöfors i Borås kommun men båda bor numera i Kallrör i Jämtland.
Jag gick vidare och hamnade i bostadsområdet Norrby, där mycket konst finns mellan husen. Inte bara sådan som kommit dit tack vare biennalen utan också permanent sådan. Den första är dock en av de förstnämnda. "Flat Field Works (Middelheim Variant #1" från 2015 och gjort av Joshua Tree (född 1965) från USA. Horisontella och vertikala paneler i olika material och färger tänks bilda en plats för vila eller lek.
"Untitled" heter denna skulptur bestående av byxben och skor, som speglar sig mot varann. Gjord 2012 av Sirous Namazi (född 1970 i Iran).
Skylten gör säkert en del nytta men det är tråkigt att den skall behövas.
"Enta Omri and the O here is an OOOval" från 2016. Vissa skulpturer får minst sagt en fantasifull titel. På andra (som den här ovan) lägger konstnären ner lite mer möda på själva skulpturen än att hitta ett bra namn. Konstnär här är Maounira Al Solh (född 1978 i Libanon) och den visas för första gången i år. Skulpturen är byggd i samma material som de gamla arbetarbostäderna på Norrby.
Så några av de skulpturer som står här antingen det är biennal eller inte. "Treklang" gjorde norrmannen Odd Tandberg (född 1924) år 1965. Den är gjord av naturbetong.
"Hus 261 - Klangen som säger att friheten finns" från 2014 är gjord av Lars-Åke Åberg (född 1946), som nu bor i Dalsjöfors i Borås kommun. Men är det ett hus eller är det ens likt ett hus? Jag låter frågan gå vidare.
"Friställt rum" av Åke Thornblad (född 1929). Verket gjordes 1965 och har stått här sedan höghusen på Norrby byggdes på 1960-talet.
"Mor och barn" gjordes 1966 av Margareta Engström (född 1935).
"Omkring" är från 1967 och gjord av Egil Carlsson (född 1920) och Owe Sandberg (1922-1972). Det är en gåva från storbyggmästaren Harry Sjögren. Mannen som ändrade stadsbilden i Borås så mycket att man trodde i lokalradion att han var stadsarkitekt.
Därmed var det slut med vandringen runt biennalen men jag avslutar som jag började: med en skulptur som inte ingår i densamma. Denna bronsskulptur hittar vi utanför Almåsskolan några hundra meter från biennalområdet. Den är gjord av Asmund Arle (1918-1990) 1979 och heter "Häst som reser sig". Han har också använt samma motiv för skulpturer i Östersund och Flemingsberg.
Skulpturbiennalen pågår till 18 september. Så passa på att besöka Borås innan dess.
Tänk på att bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.
Så har vi återigen en skulptur som är permanent. Denna heter "House of Knowledge och gjordes 2008 av Jaume Plensa (född 1955) från Spanien. Den står utanför Textile Fashion Center i närheten av högskolan.
Statyn är uppbyggd av bokstäver och man kan också gå in i den om man vill ha skydd för vinden. Skydd för regnet får man bara om man medför paraply.
Om man går över Viskan på en bro och under en bro över järnvägen till Göteborg så kommer man till skogspartiet vid Nedre Norrby. Ett färggrant konstverk av Matthias von Arkel (född 1967) väcker uppmärksamhet. "Sarkofag L" kallas det och är nytt för året. Det är gjort av industriellt silikongummi. Jag skulle inte ha något emot att det blir kvar i Borås, men kanske inte på en så undanskymd plats.
Inte långt därifrån hittar vi Ernst Billgrens (född 1957) "Skyddsängel" från 2000. Jag trodde först att det var någon maskindel från den närbelägna före detta konstsilkefabriken men tittar man närmare så fascineras av konstverkets detaljer.
Han är duktig den där Billgren. Han återkommer till Borås den 17 september och då också under sitt alter ego Wilhelm von Kröckert. Utställningen pågår till 15 januari 2017. Utställningen blir mycket stor och kommer att omfatta hela Borås konstmuseum. Den blir i två våningar på över 1 000 kvadratmeter.
Nästa skulptur var inte lätt att hitta, men med hjälp av kartan och den vita informationsskylten lyckades jag hitta platsen. Nu visade det sig att skulpturen inte syns utan den förnimmer man bara genom skakningar i marken, där en gång en industribyggnad stod. "I avsaknad av externa influenser" har konstnärerna Lisa Gideonsson (född 1986) och Gustav Londré (född 1985) kallat sitt verk. Den senare är född i Dalsjöfors i Borås kommun men båda bor numera i Kallrör i Jämtland.
Jag gick vidare och hamnade i bostadsområdet Norrby, där mycket konst finns mellan husen. Inte bara sådan som kommit dit tack vare biennalen utan också permanent sådan. Den första är dock en av de förstnämnda. "Flat Field Works (Middelheim Variant #1" från 2015 och gjort av Joshua Tree (född 1965) från USA. Horisontella och vertikala paneler i olika material och färger tänks bilda en plats för vila eller lek.
"Untitled" heter denna skulptur bestående av byxben och skor, som speglar sig mot varann. Gjord 2012 av Sirous Namazi (född 1970 i Iran).
Skylten gör säkert en del nytta men det är tråkigt att den skall behövas.
"Enta Omri and the O here is an OOOval" från 2016. Vissa skulpturer får minst sagt en fantasifull titel. På andra (som den här ovan) lägger konstnären ner lite mer möda på själva skulpturen än att hitta ett bra namn. Konstnär här är Maounira Al Solh (född 1978 i Libanon) och den visas för första gången i år. Skulpturen är byggd i samma material som de gamla arbetarbostäderna på Norrby.
Så några av de skulpturer som står här antingen det är biennal eller inte. "Treklang" gjorde norrmannen Odd Tandberg (född 1924) år 1965. Den är gjord av naturbetong.
"Hus 261 - Klangen som säger att friheten finns" från 2014 är gjord av Lars-Åke Åberg (född 1946), som nu bor i Dalsjöfors i Borås kommun. Men är det ett hus eller är det ens likt ett hus? Jag låter frågan gå vidare.
"Friställt rum" av Åke Thornblad (född 1929). Verket gjordes 1965 och har stått här sedan höghusen på Norrby byggdes på 1960-talet.
"Mor och barn" gjordes 1966 av Margareta Engström (född 1935).
"Omkring" är från 1967 och gjord av Egil Carlsson (född 1920) och Owe Sandberg (1922-1972). Det är en gåva från storbyggmästaren Harry Sjögren. Mannen som ändrade stadsbilden i Borås så mycket att man trodde i lokalradion att han var stadsarkitekt.
Därmed var det slut med vandringen runt biennalen men jag avslutar som jag började: med en skulptur som inte ingår i densamma. Denna bronsskulptur hittar vi utanför Almåsskolan några hundra meter från biennalområdet. Den är gjord av Asmund Arle (1918-1990) 1979 och heter "Häst som reser sig". Han har också använt samma motiv för skulpturer i Östersund och Flemingsberg.
Skulpturbiennalen pågår till 18 september. Så passa på att besöka Borås innan dess.
Tänk på att bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.
Etiketter:
Borås,
Evenemang,
Kultur,
Skulpturbiennal
fredag 26 augusti 2016
Borås Internationella Skulpturbiennal 2016 del 1
Utomhuskonsten får stort utrymme i Borås och nu har det beslutats att vartannat år skall det bli en gatukonstfestival, kallad No Limit, med framför allt fasadmålningar på byggnader. Dessa görs förstås med fastighetsägarens medgivande och det lär finnas de som står i kö för att få sina fastigheter utsmyckade.
Vill du läsa om förra årets No Limit så hänvisar jag hit:
http://savenfjord.blogspot.se/2015/09/no-limit-2015-ny-gatufestival-i-boras.html
Men i år var det alltså skulpturbiennal och man kallar den till och med för internationell. Jag gjorde en vandring på ett par timmar i morse och hittade de flesta skulpturerna tack var en bra karta. Om man laddar ner katalogen så får man ut ännu mer av en sådan promenad. Den är dock på 96 sidor så jag orkade inte göra det. Jag antar att man kan få den på bland annat turistbyrån i Borås. Den ligger invid resecentrum. Det finns dock informationsskyltar vid de flesta av konstverken så man klarar sig till nöds utan katalog.
Några av bilderna är tagna vid tidigare tillfälle. Men de flesta har tagits i dag och jag presenterar dem i samma ordning som de står i katalogen. Med ett undantag som framgår av texten nedan.
Som alltid gäller att bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet. Det rekommenderas eftersom bildernas detaljer inte framgår så bra på de små bilder jag visar i anslutning till texten.
Intressant i år är att man även har tagit med skulpturer som står permanent utmed den naturliga väg man går om man skall gå hela rundan. Jag tar med dem också. Det finns många fler skulpturer i Borås men de står i andra delar av stan.
Den första skulpturen är inte med i biennalen men jag tar med den här ändå eftersom det är ett nytillskott i stadsbilden. Den är placerad på Krokshallsbergets topp. Skulpturen kallas Passion Extreme och hyllar extremskidåkaren Tomas Olsson från Borås som förolyckades på Mount Everest för tio år sedan.
Den svenske konstnären Richard Brixel, känd bronsskulptör, står bakom verket. Richard Brixel har gjort skulpturer av flera kända idrottsprofiler, till exempel Ronnie Petterson, Michael Schumacher och Ove Fundin. Passion Extreme är en tre meter hög bronsskulptur som föreställer Tomas Olsson på skidor utför en brant.
Mer om Tomas Olsson och skulpturen finns att läsa här.
Eva Berggrens (1929-1998) "Tonåring" gjordes redan 1966 och har tidigare stått lite undanskymt på stadsdelen Norrmalm. Men nu har den placerats på Stora Brogatan ("Gågatan") i varje fall under bieannalen. För mig för den gärna stå kvar där utanför MacDonalds.
"Spirande liv" står också på Gågatan. Den gjordes av Ida Isakson (född 1933) redan 1968 och har tidigare stått på stadsdelen Hulta. Även denna har flyttats tillfälligt under biennalen och för mig får den gärna flytta tillbaka igen när denna är över.
Jag fick först intrycket att Elias Björn (född 1979) gjort det lätt för sig med denna skulptur "Män Asså..." från 2014. Men ju mer jag ser den ju mer undrar jag "vad menar karln egentligen?" Och det är rätt trevligt att fantisera över vad som menas. Placeringen bredvid rådhuset och med Gustav Adolfskyrkan i bakgrunden får ännu mer fart på fantasin. För någon vecka blev skulpturen vandaliserad men den lagades igen.
"Spoon" av Åsa Maria Bengtsson (född 1956) är ett konstverk som jag verkligen beundrar. Minns ni Uri Geller? Han som böjde skedar i TV genom tankekraft. Fler än jag kommer säkert att tänka på honom när man ser denna vackert formade 4,5 meter höga sked. För mig får den gärna stå kvar på Stora torget.
Jude Tallichet (född 1954) från New York försöker kanske reta oss. Hon har tre verk med på olika platser i stan som alla går under namnet "Monument ID". Tre avgjutna plånböcker har placerats i olika skyltfönster som om de vore borttappade eller rent av stulna.
Vem vet? Vi kanske hinner uppleva den tid då plånböcker bara finns på museum? Den första hittar vi vid Stora torget.
Den andra låg i ett fönster på Textile Fashion Center.
Och den tredje i ett skyltfönster till en övergiven affärslokal på Norrby Tvärgata.
Arvid Knöpfels (1892-1970) staty "Knallen" från 1947 hälsar välkommen där Gågatan börjar, där den sedan några år nu har sin fasta plats. Tidigare stod den utanför Posthuset men detta kom att hamna alltmer i skymundan allteftersom vi fick börja hämta våra paket på bensinstationer och i kvartersbutiker.
Stadens grundläggare Gustav II Adolf blickar stolt ut över sitt verk. Statyn gjordes av Axel Wallenberg (1898-1996) 1952 och kom på plats när staden var 331 år gammal.
Sjuhäradsbrunnen skapades av Nils Sjögren (1894-1952) 1940 och är ett minnesmärke över näringslivet i Sjuhäradsbygden. Vanligen kallas den nog Torgbrunnen. När jag tog bilden var det morgon och fontänerna i brunnen hade ännu inte kommit i gång.
Olle Brandqvist (född 1938) gjorde 2008 "Den nöjde Boråsaren". Den har stått på lite olika platser i staden men verkar nu ha fått fast hemvist på Stora torget.
"Wholly" skapades av Eva Hild (född 1966) 2010. Jag gillar Eva Hilds skulpturer och det gör väl de flesta boråsare. Tacka för det, Eva bor i Borås kommun. Närmare bestämt i Sparsör.
Richard Nonas (född 1936) från New York har gett boråsarna ett konstverk som uppskattas, i synnerhet nu sedan alla glömt prislappen. Tolv granitstolar står i en cirkel och man får sitta på dem om man vill. Det är förvånansvärt bekvämt. Konstverket heter "Borås Surround" och är från 1995.
De sex senaste verken (från "Knallen" och framåt) ingår inte i själva biennalen. Men nu återvänder vi dit och jag har flyttat mig till Navet. På bryggan intill hittar vi ännu ett verk av Jude Tallichet (hon med plånböckerna). Hon har kallat det "Dropped Clothes Series". Jag kan inte förstå vad detta hade på skulpturbiennalen att göra. Några kläder utslängda lite hur som helst. Nej, det här hoppas jag försvinner när biennalen är slut den 18 september.
Resten av skulpturerna presenteras i nästa avsnitt. Publiceras när jag får tid och lust. När det nu blir.
Vill du läsa om förra årets No Limit så hänvisar jag hit:
http://savenfjord.blogspot.se/2015/09/no-limit-2015-ny-gatufestival-i-boras.html
Men i år var det alltså skulpturbiennal och man kallar den till och med för internationell. Jag gjorde en vandring på ett par timmar i morse och hittade de flesta skulpturerna tack var en bra karta. Om man laddar ner katalogen så får man ut ännu mer av en sådan promenad. Den är dock på 96 sidor så jag orkade inte göra det. Jag antar att man kan få den på bland annat turistbyrån i Borås. Den ligger invid resecentrum. Det finns dock informationsskyltar vid de flesta av konstverken så man klarar sig till nöds utan katalog.
Några av bilderna är tagna vid tidigare tillfälle. Men de flesta har tagits i dag och jag presenterar dem i samma ordning som de står i katalogen. Med ett undantag som framgår av texten nedan.
Som alltid gäller att bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet. Det rekommenderas eftersom bildernas detaljer inte framgår så bra på de små bilder jag visar i anslutning till texten.
Intressant i år är att man även har tagit med skulpturer som står permanent utmed den naturliga väg man går om man skall gå hela rundan. Jag tar med dem också. Det finns många fler skulpturer i Borås men de står i andra delar av stan.
Den första skulpturen är inte med i biennalen men jag tar med den här ändå eftersom det är ett nytillskott i stadsbilden. Den är placerad på Krokshallsbergets topp. Skulpturen kallas Passion Extreme och hyllar extremskidåkaren Tomas Olsson från Borås som förolyckades på Mount Everest för tio år sedan.
Den svenske konstnären Richard Brixel, känd bronsskulptör, står bakom verket. Richard Brixel har gjort skulpturer av flera kända idrottsprofiler, till exempel Ronnie Petterson, Michael Schumacher och Ove Fundin. Passion Extreme är en tre meter hög bronsskulptur som föreställer Tomas Olsson på skidor utför en brant.
Mer om Tomas Olsson och skulpturen finns att läsa här.
Eva Berggrens (1929-1998) "Tonåring" gjordes redan 1966 och har tidigare stått lite undanskymt på stadsdelen Norrmalm. Men nu har den placerats på Stora Brogatan ("Gågatan") i varje fall under bieannalen. För mig för den gärna stå kvar där utanför MacDonalds.
"Spirande liv" står också på Gågatan. Den gjordes av Ida Isakson (född 1933) redan 1968 och har tidigare stått på stadsdelen Hulta. Även denna har flyttats tillfälligt under biennalen och för mig får den gärna flytta tillbaka igen när denna är över.
Jag fick först intrycket att Elias Björn (född 1979) gjort det lätt för sig med denna skulptur "Män Asså..." från 2014. Men ju mer jag ser den ju mer undrar jag "vad menar karln egentligen?" Och det är rätt trevligt att fantisera över vad som menas. Placeringen bredvid rådhuset och med Gustav Adolfskyrkan i bakgrunden får ännu mer fart på fantasin. För någon vecka blev skulpturen vandaliserad men den lagades igen.
"Spoon" av Åsa Maria Bengtsson (född 1956) är ett konstverk som jag verkligen beundrar. Minns ni Uri Geller? Han som böjde skedar i TV genom tankekraft. Fler än jag kommer säkert att tänka på honom när man ser denna vackert formade 4,5 meter höga sked. För mig får den gärna stå kvar på Stora torget.
Jude Tallichet (född 1954) från New York försöker kanske reta oss. Hon har tre verk med på olika platser i stan som alla går under namnet "Monument ID". Tre avgjutna plånböcker har placerats i olika skyltfönster som om de vore borttappade eller rent av stulna.
Vem vet? Vi kanske hinner uppleva den tid då plånböcker bara finns på museum? Den första hittar vi vid Stora torget.
Den andra låg i ett fönster på Textile Fashion Center.
Och den tredje i ett skyltfönster till en övergiven affärslokal på Norrby Tvärgata.
Arvid Knöpfels (1892-1970) staty "Knallen" från 1947 hälsar välkommen där Gågatan börjar, där den sedan några år nu har sin fasta plats. Tidigare stod den utanför Posthuset men detta kom att hamna alltmer i skymundan allteftersom vi fick börja hämta våra paket på bensinstationer och i kvartersbutiker.
Stadens grundläggare Gustav II Adolf blickar stolt ut över sitt verk. Statyn gjordes av Axel Wallenberg (1898-1996) 1952 och kom på plats när staden var 331 år gammal.
Sjuhäradsbrunnen skapades av Nils Sjögren (1894-1952) 1940 och är ett minnesmärke över näringslivet i Sjuhäradsbygden. Vanligen kallas den nog Torgbrunnen. När jag tog bilden var det morgon och fontänerna i brunnen hade ännu inte kommit i gång.
Olle Brandqvist (född 1938) gjorde 2008 "Den nöjde Boråsaren". Den har stått på lite olika platser i staden men verkar nu ha fått fast hemvist på Stora torget.
"Wholly" skapades av Eva Hild (född 1966) 2010. Jag gillar Eva Hilds skulpturer och det gör väl de flesta boråsare. Tacka för det, Eva bor i Borås kommun. Närmare bestämt i Sparsör.
Richard Nonas (född 1936) från New York har gett boråsarna ett konstverk som uppskattas, i synnerhet nu sedan alla glömt prislappen. Tolv granitstolar står i en cirkel och man får sitta på dem om man vill. Det är förvånansvärt bekvämt. Konstverket heter "Borås Surround" och är från 1995.
De sex senaste verken (från "Knallen" och framåt) ingår inte i själva biennalen. Men nu återvänder vi dit och jag har flyttat mig till Navet. På bryggan intill hittar vi ännu ett verk av Jude Tallichet (hon med plånböckerna). Hon har kallat det "Dropped Clothes Series". Jag kan inte förstå vad detta hade på skulpturbiennalen att göra. Några kläder utslängda lite hur som helst. Nej, det här hoppas jag försvinner när biennalen är slut den 18 september.
Resten av skulpturerna presenteras i nästa avsnitt. Publiceras när jag får tid och lust. När det nu blir.
Etiketter:
Borås,
Evenemang,
Kultur,
Skulpturbiennal
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)