Ett vårdfall

I dag för tre veckor sedan ringde telefonen på morgonen. Det var min far:
- Du måste komma hit. Jag har ramlat.
Jag slängde på mig kläderna och gick upp till honom. Han bor i huset bredvid så det är inte så farligt. Han hade lyckats ta sig upp på en stol men han kunde inte stödja på benen.

Han hade just varit ute på morgonpromenaden med beaglen Sicko och kommit in när benet vara vek sig. Antingen det nu var ett blodtrycksfall som gjorde att han svimmade till eller en skada från då han ramlade i skogen.

Jag ringde 112 och berättade vad som hänt. De skickade en ambulans som kom väldigt snabbt trots att det inte var någon akut fara. Den trevliga ambulanspersonalen tog hand om honom och hade lite problem med att få ner honom för trappan. De hade visserligen en bår som gick att köra i trappor men de var rädda för att att det skulle göra för ont på grund av skakningarna.

Jag fick alltså ta hand om Sicko och vi gick hem till mig. Han fann sig snart till rätta i min säng och ännu bättre blev det när jag hittade ett ben åt honom.

Vid tvåtiden ringde min far. De hade röntgat och hittat en fraktur på lårbenet. Han hade blivit inlagd på R66, samma avdelning som förra gången och skulle opereras samma kväll. Sedan kunde han inte gå på ett par dagar så de fick sätta in kateter. Så småningom tränades han dock så att han kunde gå med gåstol och efter en vecka gick han kortare sträckor själv med hjälp av rullator.

Efter nio dagar blev han hemskickad från sjukhuset. Jag var lite orolig för han skulle ju knappt kunna klara sig själv. Men de hade kallat mig till en vårdplanering där vi tillsammans gick igenom vårdbehovet i hemmet. Nu visade det sig att Borås stad har ett vårdteam på sju undersköterskor som besöker patienten - eller "brukaren" - i hemmet ett antal gånger per dag. Min far fick alltså besök av dem klockan 08.00, 11.30, 15.00, 17.00 och 21.00. Besöket 15.00 visade sig snart överflödigt och togs därför bort. Likaså ett besök klockan 03.00 på natten.

Förutom att kolla läkningen och hjälpa honom med en del saker som påklädning och annat som han har svårt att klara själv, eftersom han inte får böja sig för långt, städar de också, diskar (om han inte gjort det själv) och hjälper till med städning och klädtvätt. Skulle han behöva hjälp på andra tider har han ett larm och använder han det kommer någon förstås nästan direkt.

En utmärkt lösning tycker jag. De flesta vill ju ändå vara i sin hemmiljö. Dessutom spar det pengar för patienter som inte är tillräckligt bra för att klara sig själva men inte behöver sjukhusvård eller vård på ett korttidsboende.

Det som de inte hjälper till med är att gå ut med Sicko. Det vill säga de tar med min far och Sicko på en promenad varje dag så att den förstnämnde skall få öva sig att gå med rullator. Men det räcker ju inte för Sicko så det har fallit på min lott att gå ut med honom fyra gånger om dagen: klockan 06.00, 12.30, 15.45 och 18.30. Det sista dock bara en kort promenad.

Detta har gjort att jag gått ner fyra kilo i vikt. Och det behöver jag. För första gången på många år är jag nu inte längre fet utan "bara" överviktig.

Att gå ut med Sicko är rätt roligt. Min far och han är ju ett känt ekipage bland invånarna här på Kristineberg. Men konstigt nog är det aldrig någon svensk (förutom de som vi känner personligen) som frågar vad som hänt med honom när de ser att det numera alltid är jag som går ut med hunden. Men det gör invandrarna. De kommer fram, klappar Sicko och frågar vad som hänt hans husse. Eller om de redan fått veta det hur det går med honom.

I går kväll var jag av en tillfällighet uppe hos honom när jag hörde knackningar. Jag har läst någonstans att barnen numera får lära sig att de skall knacka och inte använda dörrklockan för att inte väcka den som eventuellt ligger och sover. Men man reagerar ju inte precis på en knackning, så det tog ett tag innan jag gick fram till dörren för att kolla.

Genom tittögat såg jag att det stod en liten flicka utanför. Hon stod där med ett fat med nybakta lussekatter:
- Mamma skickade de här och hoppas att han blir bättre.
Det var flickan i en invandrarfamilj som bor i ingången bredvid. Man måste säga att man blir rörd av sådan omtanke. Lussekatterna var dessutom väldigt goda.

En räddningsinsats

Det har nu gått två och en halv vecka sedan olyckan hände. Min far och jaktbeaglen Sicko var ute i skogen för att få en hare eller en räv. Fast chansen att de skulle få en sådan var minimal. De hade nämligen inget vapen med sig. Tanken var att Sicko skulle öva sig i att driva.

Nu blev det inte riktigt så. SMHI hade fel i sina väderspådomar. Det skulle i stort sett bli uppehåll sa de. Men det var ett intensivt och tätt regn hela tiden. Detta gör att eventuella djurspår i naturen klarar sig från den duktigaste beaglenos.

Dessutom gjorde regnet att skogsstigarna blev hala. Så jag blev kanske inte förvånad men rejält uppskrämd när telefonen ringde. Det var min far:
- Kan du komma ner och hämta Sicko? Jag har ramlat och väntar på ambulans.
En granne på landet hade redan kommit till hjälp och tagit hand om Sicko, så det var bara för mig att hämta honom.

Det är nästan tre mil att köra ner till stugan (ja, vi säger fortfarande så även om stugan inte längre är i familjens - men väl släktens - ägo). När jag närmade mig såg jag att en ambulans och två brandfordon blockerade vägen. Jag frågade vad som hänt och fick veta "att det var en farbror som ramlat i skogen". Först nu gick vidden av händelsen upp för mig.

Medan Sicko fick vila upp sig i min bil kom insatschefen - en gammal bekant till familjen och jaktkompis till min far - och berättade att han inte verkade allvarligt skadad men han låg illa och till och man hade därför rekvirerat  en bandvagn, som snart skulle komma.

Foto från Wikipedia.

Bandvagnen gick ut och hämtade min far som låg ungefär 500 meter in i skogen. Ambulanspersonalen hade bedömt risken att bära honom på bår var lite för stor på den hala skogsvägen. 

Så kom de då med min far, som fått starka tabletter mot smärtan. Peter vid ambulansen lämnade över en del av hans personliga tillhörigheter till mig och kramade sedan om mig. Det kändes verkligen lugnande. Han bad att få mitt telefonnummer så att han kunde ringa besked sedan  de kommit till sjukhuset hur det gått. Först skulle de åka till röntgen eftersom de misstänkte en fraktur. 

Ett par timmar senare ringde Peter. De hade inte hittat någon fraktur utan kört min far vidare till akuten, där en ortoped skulle titta på honom. Inte heller denna hittade något men lade ändå in honom för observation. Nästa dag blev han utskriven och fick två kryckor med sig hem. Uppenbarligen hade det hela inskränkt sig till sträckta ledband och det är något som i så fall rättar till sig själv efter en dryg månad. 

På lördagen kunde vi åka ner och hämta hans bil, som blivit kvar vid stugan. Och jag åkte till Life och köpte en vetekudde åt honom.

Den kan värmas i microugnen och sedan lägger man den under ryggen och all smärta försvinner - eller lindras åtminstone. Jag köpte själv en likadan och har haft mycket glädje av den.

Det blev alltså på min lott att gå ut med Sicko ett par dagar. När jag skulle hämta honom på söndagsmorgonen hade min far fått feber. Att ligga ute i kylan hade väl satt sina spår. Men febern gav snart med sig och redan på måndagen var han feberfri igen och kunde också börja gå ut med Sicko på egen hand.

En händelse som kunnat sluta riktigt illa men som nu "bara" slutade med en stor samhällsinsats.  Det känns väl i alla fall tryggt att man blir ordentligt omhändertagen när en olycka inträffar.

Akta er för Milljonlotteriet

Den minnesgode läsaren minns säkert att jag hade en liten kontrovers med Miljonlotteriet, ägt av IOGT-NTO, för nästan ett år sedan.

I dag råkade jag ut för dem igen. Det var torgträff på Stora torget som vanligt på tisdagarna i juni och det var en vacker kväll. Därtill var temat amerikanska bilar och då brukar det bli extra festligt. Jag kom ganska tidigt och torgskojarna, jag menar torgförsäljarna, hade inte hunnit lämna ännu eftersom klockan inte blivit 18.30. En tjej erbjöd mig en gratislott och sådant tackar man ju inte nej till.

När jag fick lotten såg jag att det var Miljonlotteriet. Det var samma invanda frågor som telefonförsäljaren använde för nästan ett år sedan. Nåväl, jag skrapade lotten och vann två nya lotter. Förstås! Det gör man alltid. Om man inte vinner fyra eller sex. Det är då lurendrejeriet börjar: tjejen sade något om att hon måste ta detta digitalt. Det är torgskojarspråk för "vi kommer att blåsa dig nu". Vad de ville var alltså att lura på mig ett abonnemang genom att knappa in mina adressuppgifter på datorn.

Men jag drog mig minnes att jag läst om detta och sade i ovänlig men bestämd ton att de får hitta någon annan att blåsa. Så i morgon kanske det blir dig de hittar men nu är du varnad.

Ooops!! - Glömde vi inte bort kunderna?

I går var jag på ICA Maxi. Jag brukar gå dit på måndagar efter hundpromenaden och köpa en räksmörgås, några frallor (de har bättre sådana än Coop Forum) och skam till sägandes en bakelse. Ibland blir det lite annat också som jag glömt veckohandla.

Klockan var strax efter 14 och tre kassor var öppna. Det var en kö på 3-4 personer till varje kassa så jag valde den med den kortaste. Det skulle jag förstås inte gjort. Där var det en herre som hade hittat något fel på kvittot och efter en långt telefonerande så utreddes fallet till herrens nackdel. Så var det framför mig en mamma med ett barn, som hon inte hade uppsikt över. Men samtidigt så hade det blivit nästan tomt i kassan bredvid. Där stod en annan herre som plockade upp något ur sin väska. Det borde alltså gå snabbt.

Men den herren talade om för mig att kassan var stängd så jag återvände till att stå bakom mamman som nu i alla fall börjat plocka upp på bandet. Det var mycket varor och det gick långsamt. Hon hade ju ett barn att se till. Om hon sett till detta kontinuerligt hade det inte stört så mycket. Men nu kom hon bara ihåg att hon hade ansvaret för ett barn när detta befann sig minst 50 meter från henne. Och då sprang hon och hämtade honom.

Då såg jag att herren vid kassan bredvid tydligen var utsänd av varuhuset eller någon som de hade anlitat. Han började nämligen klistra upp dekaler på löpbandet allt medan kassörskan satt och tittade på. Jag tittade bakom mig: det var nog 15 personer i kö vardera till de två öppna kassorna.

Till sist blev i alla fall dekoratören klar med sitt ansvarsfulla jobb och då öppnade kassan igen. Det var väl gott och väl och jag var redan framme vid min kassa, men man kan ju ändå undra om Maxi inte vet vad kundvård är. Man skall naturligtvis inte stänga en kassa för att dekorera på löpbandet utan det måste ju göras när kassan ändå är stängd. Och måste man göra det just då får man ju se till att öppna en ny kassa.

Förstår ni inte det, ICA Maxi?

Jag var rätt sur när jag var framme vid kassan. Och för detta belönades jag med ett varmt leende från kassörskan. Jag tycker synd om kassapersonalen och det är ju inte deras fel att kunderna ställer till besvär. Eller att varuhusledningen direkt eller indirekt gör det.

Så tack för det leendet, bästa kassörska!

Akta er för Limbino.com

Den här ytterst tveksamma sidan är tydligen nedlagd för tillfället. Jag hoppas den inte återkommer. Någonsin. Men skulle den göra det så gå inte med. Ni blir nämligen lurade.

Det börjar med att du får att mejl från någon av dina "vänner" som rekommenderar dig att gå med i limbino.com och lockar med fina vinster i ett lotteri, som du då automatiskt blir med i. Priserna kan vara så fina som ett fodral till mobiltelefonen, en flugsmälla eller en kulspetspenna. Eller möjligen en I-phone.

Nu verkar ju detta inte så farligt: det kostaringet och en kulspetspenna har man väl alltid användning för. För att inte tala om en flugsmälla. Men det finns en hake och nu kommer det.

Låt mig börja från början. Det började med att jag blev uppringd på mobiltelefonen av Miljonlotteriet i onsdags. Tjejen som ringde anslog en kamratlig ton och frågade om jag skrapat många miljonlotter utan att vinna något. Sanningen att säga så har jag aldrig i hela mitt liv köpt eller fått en miljonlott, än mindre skrapat en sådan. Jag har således inget kundförhållande till Miljonlotteriet och de skall därför enligt god affärssed för telefonförsäljning inte ringa mig på mobiltelefonen. Inte på den fasta telefonen heller eftersom den är med i Nix-registret.

Nu var jag inte alls intresserad av kommande vinster. Jag har nämligen bara vunnit på lotteri en gång i mitt liv och det var när vi lottade i lumpen om vem som skulle tömma utedassen. Jag var mer intresserad av varför de ringde mig på mobiltelefonen och tjejen som ringde sade att det var för att jag var kund och bad om ursäkt. Jag var dock mer intresserad av en förklaring än en ursäkt och det kunde hon inte ge mig någon. Jag bad därför att bli kopplad till en säljchef vilket hon lovade att göra men det skulle ta flera minuter. Då slängde jag på luren - som det heter även om de flesta väl inte använder telefon med lur på nuförtiden. Lurad blir man ändå.

Sedan ringde jag upp det nummer som samtalet kom från, 054-241 02 00. Det var PEC i Karlstad, om vilka man i varje fall kan säga det goda att de föredömligt informerar via telefonsvarare hur man skall göra om man är missnöjd. Så jag skrev ett mejl och fick svar nästa dag av deras vice vd. Han började med att be om ursäkt och hänvisade sedan till Miljonlotteriet. Jag är nämligen "ett lead" där. Vad jag förstår ingår jag i deras kundregister som kund som de har en etablerad kontakt med. Vilket de alltså inte har. Förklaring utlovades till nästa dag direkt från Miljonlotteriet.

Det kom ingen sådan men det kom ett mejl från Mobajl i Göteborg. Där skriver en "Founder/Business Dev" att eftersom jag är medlem i Limbino.com så har jag också samtyckt till att få säljerbjudanden på mobiltelefon. Jag kommer inte ihåg nu vad det stod i det finstilta när jag blev medlem i Limbino - ja, jag kanske inte ens läste det så noga - men det lär knappast ha stått något om att min mobiltelefon skulle få användas av diverse olika företag. Nåväl, nu hade Mobajl i alla fall spärrat min telefon för sådana framöver.

Men vad är detta för kundbemötande? Eftersom det var på Miljonlotteriets uppdrag som de ringde vill jag gärna ha svar från dem hur de kontrollerar sina samarbetspartners. Tills sådant inkommer - jag har mejlat - så varnar jag inte bara för att göra affärer med Limbino utan även med Miljonlotteriet.

När bokhyllan blev överansträngd

I går märkte jag att tre hyllor i min fina Billy-bokhylla, inköpt från IKEA för minst 20 år sedan, hade lossnat från sina fästen och vilade på böckerna under. Det är ju inte särskilt bra eftersom det inte går att ta ut dessa böcker för de rasar alltsammans. Så jag satte mig i går framför datorn och började leta bokhyllor på de större möbelvaruhusens hemsidor. Ja, IKEA hade förstås kvar Billy, men jag kände inte riktigt för att köpa och montera en bokhylla därifrån. Bokhyllor är väldigt stora och därför jobbiga att sätta ihop. Mio hade egentligen inga bra bokhyllor alls och de andra i Borås inte heller. Ja, Jysk hade en för 700 kronor men det var inte precis vad jag var ute efter.

I stället sökte jag "bokhyllor" på Google och hittade ett företag vid namn Englessons. Jag brukar handla mina kläder och skor från Engelssons i Falkenberg och har goda erfarenheter, men det här var alltså bara ett företag med liknande namn. De hade bokhyllor i alla former och jag hittade precis vad jag sökte. En bokhylla som var 109 cm bred och en som var 64 cm bred. Och 175 cm bred bokhylla var precis vad jag får plats med utan att möblera om hela sovrummet. Jag såg att Eliassons Möbler i Bollebygd förde Englessons varor.

Så jag åkte dit i dag. Det är bara ett par mil från Borås. Jag blev mottagen av en jättetrevlig kille som sprudlade av gott humör trots att det var måndagsmorgon. Skulle han mot förmodan tröttna på sitt jobb kan han säkert med stor framgång jobba som ishandlare på Grönland. Således sa jag att jag ville ha en bokhylla och han tog med mig på övervåningen där utställningen var. Där stod en soffgrupp. Precis en sådan som jag ville ha. En bekväm soffa och två bekväma fåtöljer. Han måste ha  noterat min längtansfulla blick och högg direkt:
- Behöver du inte en soffgrupp också?
Jovisst, det var just det jag behövde kände jag. Jag hade förvisso tänkt länge på att köpa ny soffa eftersom tyget bitvis är utslitet på den jag har nu. Och varför inte slå till nu? Jovisst, så blev det.

Det var nästan vi glömde bokhyllorna men så blev det en order på dem också precis så som jag ville ha den. Då frågade killen om jag inte skulle köpa ett soffbord också? Ja, jag hade faktiskt tänkt på det också och gör det varje gång jag var flisor i foten av det jag har nu. In på utställningen också och där stod soffbordet jag drömt om. Upp med det på ordersedeln.

Så jag lämnade den trevliga möbelaffären drygt 50 000 kronor fattigare. Men då ingår hemtransport och montering av möblerna hemma hos mig. Samt bortforsling av de gamla möblerna. Precis som jag vill ha servicen när jag köper möbler. Tänk att det inte var svårare att hitta en affär som insett att det finns de som vill ha det just så och att priset inte är det allra viktigaste. Nu tar det några veckor innan fabriken hunnit göra möblerna efter min beställning, men sedan blir det säkert bra här hemma.

Ej godkänd besiktning

I torsdags var det dags att besiktiga bilen. Efter problemen med att få en tid hos det privata alternativet Carspect, vilket jag skrev om här, beställde jag i stället tid hos Besikta som tagit över anläggningen vid Ramnaslätt i Borås från Svensk Bilprovning. Där var det som vanligt trots ägarbytet. Vilket innebär att det på något sätt skulle ha varit dåligt.

Tvärtom, det var bra. Om det inte varit för besiktningsmannen som visserligen var trevlig och sa att bilen var bra men att torkarbladet framför förarplatsen var totalt utslitet. Det måste bytas snarast, men jag behövde inte komma tillbaka för att visa upp det. Bilen blev alltså underkänd vid besiktningen.

Så jag ringde Svaneholms Bil & Motor och beställde nytt torkarblad och tid för bytet. Redan dagen efter klockan 10 fick jag en tid och jag begav mig till verkstaden, som i varje fall inte drivs av Roy och Roger. En ung kille satt inne på kontoret och visste direkt vad det gällde när jag presenterade mig och min bil. De nya bladen var redan framtagna och han följde mig med ut till bilen och på fem minuter var allt klart. Inte kostade det något heller. Ja, det vill säga jag fick ju betala för torkarbladen men han tog inget för monteringen.

Så bra kan det fungera här i bilvärlden. Och när jag såg resterna av det gamla torkarbladet och jämförde med det nya så förstår jag besiktningsmannen också. För att nu inte tala om när jag såg resultatet av en vindrutespolning. Och nu är bilen helt godkänd att köra med.



Om det

Kampanj mot orimliga taxipriser

Taxiförbundet tillsammans med besöksnäringen och berörda myndigheter startar nu en kampanj mot friåkarnas priser. Det är skrämmande läsning där man ser hur besökare i Stockholm blir rejält uppkörda (vitsen är helt avsiktlig!).

Jämför också med vad jag i september förra året skrev om taxi i Göteborg där det dock inte luras riktigt lika mycket. Men luras gör dem.

Strömavbrott - och banarbeten i Alingsås

Klockan 21.18 slocknade datorn och tystnade Eldeman i radion. Först undrade jag ju förstås vad i h-e men så kom jag på det: strömavbrott! En koll ut i trapphuset visade att det var svart där. Och inga ljus lyste i huset mitt emot. Visserligen hade det inte hunnit bli helt mörkt ännu men ändå. Jag ringde min far. Han skulle just byta lampa i badrummet för han trodde det var den som gick när det blev alldeles mörkt därinne.

Tänk vad besvärligt det blir när det blir strömavbrott. Ingen dator, ingen TV, ingen radio. Jo, jag har ju radion i mobilen och den går på batteri. Inget ljus så man kan läsa. Fast jag har en lampa som man fäster i kepsen och med hjälp av den lyckades jag hjälpligt läsa tidningen med keps på huvudet.

Samtidigt undrar man vad som har hänt egentligen. Hur länge blir det strömlöst? Ett par dagar? Hur skall jag fixa frukosten i morron bitti utan ström? Har datorn tagit skada av att helt plötsligt slå av sig?

Efter en halvtimme kom strömmen tillbaka. Då blev det att starta om digitalboxen till TV-n. Efter 3-4 försök ville den ladda upp igen. Och så starta om datorn. Jag hade just ett USB-minne inkopplat när strömmen gick eftersom jag höll på och säkerhetskopierade. Så därför skulle datorn först i 10 minuter kolla att det inte blivit några skador på detta. Men sedan fungerade allt igen fullt normalt. Sedan var det bara att ställa in klockradion igen. Mina övriga elektriskt styrda klockar reglerar sig själva.

Borås Tidning om detta.

Det var alltså inte så mycket som hände egentligen men ändå: ett litet stick i den dagliga tryggheten som vi alltid vill skall fungera.

Har för övrigt haft en fin dag i Alingsås i dag. Meteorologerna hade varnat för regn men det blev mestadels sol. Där var stationen stängd eftersom det jobbade en massa folk i spåret med att dra ledningar så man kunde koppla in ett nytt ställverk.

Så resenärerna fick åka buss förbi Alingsås. För dem som åkte med pendeltågen blev det mellan Floda och Alingsås. För dem som åkte med övriga Västtåg eller SJ:s regionaltåg blev det Göteborg-Vårgårda och för dem som åkte med SJ snabbtåg Göteborg-Herrljunga.

När jag kom hem hörde jag att arbetena dragit över med två och en halv timme. Inte alls bra eftersom ersättningstrafiken inte är planerad för sådant. Jag förstår heller inte vad det var som drog över för när jag lämnade Alingsås vid 18-tiden (en timme innan det skulle vara klart) var det nästan ingen aktivitet alls i spåren.

Vart tog kundorienteringen vägen, Carspect?

Den här bilen skulle nog ha klarat besiktningen om ägaren bara hade fått en tid. 

 
 
Vi på Carspect tänker ta chansen och visa vad en modern och kundorienterad bilbesiktning innebär.

Så står det på Carspects hemsida. Carspect är ett alternativ till Bilprovningen och de företag som har köpt Bilprovningens gamla stationer. Det lät bra tycker jag och jag anlitade dem förra året, då bilen skulle besiktigas. Det var inga problem att få tid och när jag kom dit så tog de direkt hand om bilen och körde in den och påbörjade besiktningen medan jag gjorde upp det ekonomiska, drack en kopp kaffe och bläddrade i några motortidningar. Efter 20 minuter meddelade det att allt var klart och det var "blankt papper". 

Självklart försökte jag boka Carspect i år också. Men se: det var inte det lättaste. Det var snarare helt omöjligt. När jag skulle boka på nätet så uppgavs alla tider i Borås vara slut ända fram till slutet av september. Sedan är det för sent för mig eftersom mitt registreringsnummer slutar med 5. 

Jag misstänkte något fel och ringde Kundtjänst. Det var inte det lättaste. Det var snarare helt omöjligt. Första gången väntade jag 30 minuter och då höll jag på att krevera på grund den hemska musiken och rösten som avbröt den efter någon minut med reklam för Carspect. Exakt samma tjat varje gång och budskapet gällde den som har flera bilar. Det har inte jag. Efter fem försök med väntetid på 15-20 minuter kom jag till sist fram. 

Jag fick då veta att Borås blivit en "dropin-station". Det vill säga man tar inte bokade tider. Nähä, det kunde man väl skrivit redan på hemsidan så hade mina vidare kontakter med Carspect kunnat avbrytas med en gång. Jag bad Kundtjänst att de skulle be en av cheferna ringa upp mig så jag fick framföra mina synpunkter direkt till ledningen. Givetvis har inte någon ringt.

Dock står telefonnumret till stationschefen i Borås på deras hemsida så jag ringde upp efter ett par dagar och frågade om det verkligen var rätt det som sagts. Nej, det var det inte men alla tider fram till semestern är slut. Mig gjorde det inget för jag kunde lika väl ta en tid i augusti eller september men dem hade man inte lagt ut på hemsidan ännu. 

Hade nu Carspects ord om kundorientering varit riktiga hade stationschefen på stående fot bokat in en tid åt mig, men icke. Det fanns inte i hans tankevärld. I stället fick jag veta att kunderna ville ha dropin och de anpassade sig efter det. Jag förklarade att denne kunden ville kunna boka tid och meddelade också att de nu förlorat en kund. 

Normalt ber representanten för ett företag om ursäkt i sådant fall och försöker behålla kunden. Men inte här. Jag fick veta att jag inte var välkommen som kund om jag ställde krav på att kunna boka tid. Detta förstod jag mycket väl för stationschefen var väldigt tydlig. Däremot förstod jag inte att alla tider kunde vara slut två månader framåt om kunderna föredrog dropin. 

Nu kommer Carspect säkert att hitta den här bloggen och gå i svaromål. Det får ni gärna göra men ansträng er inte för mycket. Jag har bokat tid hos Besikta, som har tagit över Bilprovningens station på Ramnaslätt i Borås. Carspect får försöka hitta en annan kund. Om de vill ha någon. 

Förresten sparade jag 150 kronor på att vända mig till Besikta jämfört med att dropin-besiktiga hos Carspect. Hos Besikta kostar det 300 kronor, hos Carspect 450 kronor. Då får jag ändå själv stå för väntetiden. Den dagen jag ringde hade man tvingats stoppa dropin-besiktningen redan vid  lunchtid för då

hade man fler som väntade än vad de beräknade hinna med. Visserligen var det mitt i ett månadsskifte, men ändå...

Så här slutar Carspect sin presentation på hemsidan:
Framtiden ser spännande ut och vi hälsar dig varmt välkommen in i vår värld.

De tycks i alla fall ha fallenhet för självironi. För de kan väl inte mena detta. 



Edit 2013-05-10:
Jag ser att detta inlägg fått 70 sidvisningar på två dagar. Det är mycket mer än det brukar vara och påfallande många har hittat hit länkade från Bilprovningens intranät. Bilprovningens alltså, inte Carspects. Det skulle vara kul om någon med tillgång till detta ville berätta för mig hur länken presenteras. Det går bra att göra anonymt som kommentar här på bloggen eller till min e-post staffan.savenfjord(snabel-a)telia.com.  

Jag tycker att det är väldigt roligt att Bilprovningen uppmärksammat detta och bjuder gärna på den PR-vinst det kan innebära för dem. 


Edit 2013-05-14:
Jag har fått en del svar från anställda vid Bilprovningen som berättat att det på deras Intranät regelbundet brukar länkas till blogginlägg som har med bilbesiktning att göra. Så det kanske ändå inte var så konstigt att de länkade. Men hur hittade det inlägget. Nu har det fått en framträdande plats på Google men det hade det inte de första dagarna. 

Jag tackar dem som engagerat sig i att svara på min fråga. 

 


 

När datorn krånglar

På något sätt känns det som när en nära anhörig är krasslig när datorn krånglar. Skillnaden är väl att datorn inte har någon hund som man måste gå ut med när den anhörige av hälsoskäl inte orkar. Samt att det kostar pengar när datorn krånglar.

Nu var det inte så allvarligt. Det var bildskärmen som blev trög i starten. Påminde på något sätt om mina toalettbesök innan jag opererade prostatan. Det vill säga att det tog väldigt långt från start av datorn innan bildskärmen ville vara med. I synnerhet gällde detta när datorn varit avstängd ett tag. I går morse tog det nästan 20 minuter innan skärmen slutade blinka med jämna mellanrum och bilden stabiliserade sig.

Jag drog om VGA-kablarna och hoppades att det var där felet var men icke. Problemet var också att om man startade om datorn direkt så var bildskärmen med redan från början. Det gick alltså inte att kontrollera att allt fungerade förrän efter en timme.

Fel på datorn eller på bildskärmen? Ja, inte vet jag men jag började i alla fall med att åka ned till Netonnet och köpa en ny bildskärm. Jag hade tittat ut på nätet vilken jag ville ha och hittade den direkt tack vare deras fina system med lagergångar och lagerhyllor. Min Samsung 21,5 tum (jag har inte plats för större - inte behov heller) fanns där den skulle.

Jag plockade också till mig ett 16 GB USB-minne. Det var inte ens en decimeter långt.Tänk vilken utveckling vi har haft för sådana små minnesenheter. Förr räknade man med att det kostade 1 krona Megabiten. Det här skulle alltså ha kostat 16 000 kronor. Det gjorde det inte - det kostade 149. Min första dator med hårddisk hade ett utrymme på 525 Mb!! 

Väl hemma var det att försöka montera ned den gamla skärmen och montera ihop den nya. Det gick förvånansvärt smidigt även för mig med tummen mitt i handen. Så gällde det att koppla in skärmen med datorn och se om den fungerade. Efter diverse konstiga meddelanden kom skrivbordssidan upp. Då fungerade inte musen. Visade sig dock att den råkat lossna från inkopplingen i datorn så jag kopplade in den i USB-hubben i stället. Gick jättebra!

Efter diverse inställningar så att texterna skulle bli läsliga så var allt klart. Men hur skulle jag kontrollera att felet inte var i datorn utan på den gamla skärmen? Jo, jag stängde av datorn i en timme och startade om och det fungerade. Sedan var jag för säkerhets skull uppe en gång i natt och startade datorn. Jodå, det gick också bra liksom i morse.

Så nu har jag en alldeles utmärkt bildskärm.

Turistmässan i Göteborg är över

Nej, jag gick inte på Turistmässan i Göteborg i år. Heller. Jag fick nog av den avslagna TUR-mässan 2011 och sedan har det enligt de som varit där bara blivit ännu värre. Om man nu inte skall tro TUR-mässans pressmeddelanden för då är allt uppåt. Således kan man i ett sådant läsa att det gjorts massor med bra affärer på årets mässa. Fler än någonsin.

Lite mer undanskymt kan man läsa att TUR-mässan i år hade 32 700 besökare. Då räknar man antalet inpasseringar, så en besökare som går ut ett tag på stan och sedan återvänder räknas som två besökare. Även utställarna räknas in i den siffran. Men hur man nu än räknar så är det i alla fall tio procent färre än förra året. Och de senaste åren har besöksantalet också minskat rejält.

Jag tror faktiskt att tiden för Turistmässan i Göteborg snart är över. Toni Schönfelder, mannen med Sveriges längsta visitkort (bland annat bussbolagsdirektör, skeppsredare, konsul, biluthyrningsföretagare, busskonstruktör, järnvägskonsult) var där och var med på mässans 30-årsjubileum. Det är inte direkt några berömmande ord han har att komma med.

Själv är jag glad att jag stannade hemma...

Inget har hänt

Det har varit tämligen händelselöst så här långt i mars. Egentligen inget att rapportera. Jag såg just i alla fall ett TV-program med Västgöta-Bengtsson, alias folkskolläraren Sixten Bengtsson. Ingen annan kunde berätta historier så målande och med sådan inlevelse som han. Det var en underhållande timme och se den gärna på SVT Play. Sök på Minnenas Television. Eller också någon av repriserna:
SVT24 16 mars 20.00
SVT1 17 mars 05.55
SVT1 19 mars 03.50.
Vem som nu tittar på TV vid dessa tider. Jo, på lördag då men då vill vi vill se Lasse Kronér i första avsnittet av "Smartare än en femteklassare". Vilket i varje fall inte jag är. Eller "Fångarna på fortet" i TV4 där ett lag från "Farmen" skall möta ett lag från "Expedition Robinson".

Apropå "Farmen", så är det just nu finalvecka och spännande värre. I nio veckor har det varit som mest spännande när lammen har rymt och att se hur farmarna lyckats fånga in dessa trots att de i princip gjort alla fel som kan göras. Man kan kanske ana att Gutta har utfört jobbet i bakgrunden. Samt öppnat grinden så att de har kommit ut. Nu drar det dock till sig. Stefan har försökt muta "juryn" att de skall rösta på honom. Han ångrade sig visserligen sedan men då blev förstås de i "juryn" förbannade eftersom de inte skulle få de 5 000 kronorna som dealen avsåg. Eftersom Stefan vid vinst skulle kammat hem en halv mille för väl beloppet anses väldigt snålt. Nu återstår den stora frågan: skall Stefan bli diskad?

I går inträffade i alla fall en jättenyhet i Sjuhärad. Sådant behövs nu när Sjuhärads-bandet State of drama inte tog hem "mello". Det blev i stället en kille som ser väldigt trevlig ut och - hör och häpna - kan sjunga som tog hem det hela och tog sig ända till Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Billigt blir det också för SVT. Robin Stjernberg bor nämligen i Hässleholm och det behövs alltså bara en biljett med Skånetrafiken för att han skall åka till Malmö. Loreen fick de betala mycket mer för att hon skulle få åka till Baku. Inte heller lär Robin komma att kritisera regimen i Malmö, även om det kan vara befogat. När man har en starke man som har bott i Borås och låter honom lämna sitt uppdrag förtjänar man inte bättre. Ilmar Reepalu heter han.

Jättenyheten enligt Radio Sjuhärad var att samma tåg tre morgnar i rad inte kunnat stanna vid plattformen i det lilla samhället Ljung och således fått backa tillbaka en liten bit. Nyheten illustreras med en liten filmsnutt som visar hur tåget förgäves försöker få stopp just in time. Hur visar man film på radio? Jo, se här 

Jag tänkte jag skulle skrivit lite om denna stora sensation och hade formulerat ut en del roliga kommentarer. Då finner jag att Lokföraren i bloggen I huvudet på en lokförare redan skrivit det jag skulle skriva. Bara så mycket bättre och så mycket roligare. Så jag nöjer mig med en länk. Det är den trevliga bloggen faktiskt värd!

Av någon anledning har jag inte en enda bild från stationen i Ljung. Så ni får nöja er med en bild på ett tåg av den typ som inte kunde stanna där. På den här stationen kunde det dock stanna men då var sommar och inte is på rälsen. Så svårt att stanna kunde det alltså inte Vara.

När man skriver om Västgöta-Bengtsson vore det väl ett fall för Bloggarnas granskningsnämnd att inte berätta minst en av hans flera tusen historier. Jag ber om ursäkt för att jag inte kan göra det lika målande som han men i alla fall:
I en "stûva" nånstans på Västgötaslätta satt mannen och läste i tidningen mennas frua hörde på.
- Dä står här i tinningarna att kineser'a kan kômma hit.
- Å uschanemej, dôm ä ju flera tusen. Tror du dôm kômmer änna hit?
- Ja, en kan allri veta. Ôm dôm kômmer så kan vi allri mer ha nôra påskeldar.
- Men du hemske. Varför dä?
- Jo, de fattar du la att ôm dôm kômmer hit flera tusen så äter dôm upp allt ris för ôss.

Ingen tidning i morse

I morse visade termometern här på Kristineberg i Borås 15 minusgrader och det kändes skönt att dricka varmt kaffe till frukost och bläddra i tidningen, som det stackars tidningsbudet förstås hade distribuerat trots kylan. Det hade han säkert gjort också om det nu funnits några tidningar i tryckeriet, men detta hade drabbats av ett haveri.

Den vanliga proceduren då är att gå ner på bottenvåningen och kolla om tidningarna finns där. Check och nej. Då lyssnar man på lokalradion om det kommer något meddelande i samband med den lokala nyhetssändningen. Check och nej. Då tar man sig in på Internet och kollar om det finns något meddelande där. Check och jo, det gjorde det faktiskt.

Där stod det att tidningen inte skulle bäras ut i vissa områden utan man fick själv hämta den på angivna adresser. För Kristineberg stod det "Tidningar finns busskur Sparrfeltsgatan och Lars Kaggsgatan 19". Jag vet inte hur ni läser detta men jag läser det som att de skulle finnas i busskuren som ligger cirka två minuters gångväg från Lars Kaggsgatan 19. Någon närmare adress på denna finns nämligen inte. Och det är dessutom där tidningarna brukar finnas. Men så skulle det förstås inte tolkas utan tidningarna fanns bakom ingången till Lars Kaggsgatan 19. Den nedre av dem där det inte ens står en siffra på dörren. Så jag kollade förstås vid den övre och där fanns inga tidningar. Av en händelse såg jag på håll en man med en tidning i handen så jag gick ditåt han kom från och hittade en tidning. Då hade jag hunnit leta genom samtliga fyra busskurer på området.

Visst kan tryckeriet haverera men jag förstår inte att en dagstidning, som är så pigg på att kritisera dåligt kundbemötande på annat håll, inte kan ha några fastställda rutiner för sådant här. Som att tidningarna när detta händer alltid finns att hämta på samma plats åtminstone. Och lämpligen på en central plats i området och inte i ena utkanten.

Skärpning, Borås Tidning, kan ni inte ge oss vad vi betalar för måste ni åtminstone kunna ge oss ett säkert alternativ. Men ni har tidigare visat att läsarna betraktar ni som rätt oviktiga för er. Så jag ber om ursäkt om jag stört.

Se upp för taxi i Göteborg

Det finns många fördelar med avregleringen av taxi. Nu kan man få tag i en bil när man behöver den och slipper vänta i en oändlig telefonkö först. Men det har också inneburit allt sämre förhållande för de som jobbar vid taxi och lönsamhetsproblem för taxiföretagen. Det kanske är därför de griper till tjuvknep.

När man åker taxi i storstäderna måste man nu vara noga så man väljer bil från ett seriöst taxiföretag. Taxi Göteborg är ett sådant.Så därför blev jag glad när jag såg en sådan bil stod och väntade till synes ledig utanför Hotell Eggers. Men varför stod den inte vid taxistationen vid centralen 100 meter bort?

Ja, läs noga på skylten. Företaget heter inte Taxi Göteborg utan Göteborg T;xi. Och framför allt: kolla den gula lappen i bakrutan. 549 kronor för en normalresa! Det är billigt jämfört med Stockholm där en normalresa kan kosta 1 300 kronor vilket betyder bortemot 10 000 kronor för en resa Stockholm-Arlanda. Men det är dyrt jämfört med de seriösa företagen som Taxi Göteborg. Hos det senare kostar en normalresa 309 kronor.

Så här ser en bil från Taxi Göteborg ut. Kolla likheten på taxi-märket på förardörren. Men man kan ju ändå se skillnaden om man tittar efter. Dessutom har Taxi Göteborgs förare uniform.

Det är fri prissättning på taxi och taxi får ta vilket pris som helst så länge de informerar om det på föreskrivet sätt, alltså genom en gul lapp på sidorutan bak där priset för en normalresa skall kunna läsas på långt håll.


Edit 26 september kl 23.00:
Företaget med den dyra taxibilen skyltad Göteborg T;xi heter Nasser Taxi.