"Loket som inte fanns" finns nu i Ängelholm

Ni kommer väl ihåg Märklin-modellen av SJ:s Da-lok. En del av serien kom att lackeras i grönt trots att den färgsättningen inte fanns i verkligheten. Men år 2015 lät NetRail lackera ett Da-lok i samma gröna nyans som Märklin använde. Om ni inte minns finns inlägget om detta här.

Men vad hände sedan? Jo, jag fick i dag ett mejl från Jochum Ressel, Netrails vd. Han berättar att loket numera finns på Järnvägarnas Museum i Ängelholm. Leveransen skedde förra helgen med bogsering efter NetRail Ma 876 från Gävle via Krylbo, Hallsberg och Göteborg till den nya platsen utanför museet. Med var även NetRail Tbis-vagn, som var lastad med två banmotorer. Dessa finns lagrade i Ängelholm för ett eventuellt framtida motorbyte.

- Bättre plats finns nog inte för loket och det kommer att skötas om på bästa sätt är min övertygelse, kommenterar Jochum flytten.

Bilden har jag fått från Netrail och den visar loket (till vänster) vid den tidigare uppställningsplatsen hos Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle klart för att bogseras till Ängelholm.

Ett chartertåg i Borås

I går lördagen den 9 maj kunde man se en syn i Borås, som man antagligen aldrig får se någon mer gång. Nämligen ett chartertåg från Svenska Motorvagnsklubben som här rullar över Kristinebergs vägport ett par minuter efter avgången från Borås C.

Det var Borås Lokaltrafiks Pensionärsklubb som hade chartrat tåget för en resa Borås-Värnamo-Alvesta-Nässjö-Jönköping-Herrljunga-Borås. Och det var som sagt sista chansen att göra en sådan resa, åtminstone med detta fordon. Det är en motorvagn från 1959, litt X21 (från början Yoa202; allt var inte enklare förr) som under sin aktiva tid tillhörde TGOJ (Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds Järnvägar). Det kom dock med tiden att mestadels användas i SJ:s trafik eftersom SJ köpte TGOJ 1981 på avbetalning. Totalsumman var 1 krona, men SJ betalade av någon juridiskt underfundig anledning med 50 öre i två omgångar. 

Så småningom köptes vagnen av Svenska Motorvagnsklubben med säte i Falköping och filial i Värnamo. Men från och med i dag ägs den av Föreningen Sörmlands Veteranjärnväg (FSVJ) i Oxelösund. Motorvagnen kördes upp som extratåg från Falköping i dag, och de medlemmar som önskade fick naturligtvis följa med. Därmed kan man säga att motorvagnen har kommit hem igen, även om den under sin aktiva tid var stationerad i Eskilstuna. Men det är i alla fall rätt bana

Motorvagnsklubben skall i stället satsa på den här, en X9 (tidigare Yoa2 och ofta kallas "Paprikatåg") som har gjorts i ordning i Värnamo så att den nu är i betydligt bättre skick än när jag tog den här bilden. 

Därmed kommer också en X9 att bevaras för eftervärlden. Det är den sista som är kvar av de 23 tågsätt som levererades runt 1960. Alla övriga har gått till skrot - många av dem efter olyckor. Att det blev just det här tågsättet som blev kvar, om än berövat en mellanvagn, är en lycklig slump. X9 137-138, som det heter, byggdes nämligen om för prov med hydrostatisk transmission. Sedan dessa prov avslutades avställdes tågsättet i många år och meningen var att det skulle skrotas. En kollega med stor kunnighet om X9 berättar att han när såg den fann att man totalt vandaliserat ett funktionsdugligt tågsätt Men så fick SJ stor brist på motorvagnar och X9 137-138 återställdes i tidigare skick och blev därmed den sista X9 som totalrenoverades.  Så det dödförklarade tågsättet blev alltså det enda som överlevde.

Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.

Citerad i Kvällsstunden

Någon gång i början av det här året fick jag ett gratisexemplar av tidningen Kvällsstunden i brevlådan samt ett erbjudande om att få ytterligare fyra gratisnummer om jag bara skickade in en intresseanmälan "utan att jag förband mig till något". Jag fann att det var en trevlig och läsvärd tidning om än tråkig till utförandet. Så när de ringde från tidningen och frågade om jag ville blir "riktig" prenumerant så nappade jag på det. Därför får jag tidningen varje vecka i brevlådan och det blir ett par timmars trevlig läsning.

Bland annat går just nu en förbaskat trevlig följetong som heter "Svart göteborgare". Det är en generationsroman som börjar med att en svensk rikemansson vinner en svart dräng på lotteri i USA. Han tar med honom hem till Göteborg och historien är nu framme vid början av 1950-talet och mest om hans barn och barnbarn och deras problem med en begynnande rasism i Sverige. Detta var ju en tid då "negrer" (ja, man sa så på den tiden och det var helt utan värderingar) var mycket ovanliga här, i synnerhet sådana som var födda i landet och talade oklanderlig svenska. 

I nummer 42, som jag fick i boxen i tisdags, fanns några sidor om Västergötland och bland annat om Kinds Härads Järnväg ("Kindsbanan"). Den gick mellan Borås och Svenljunga och invigdes 1885 men lades ned redan 1902. Anledningen var  att Borås-Alvesta Järnväg (BAJ) hade byggts och den gick nästan parallellt med Kindsbanan med någon halvmil emellan de båda banorna. BAJ köpte därför in Kindsbanan och lade ned den mellan Borås och Hillared. Mellan Hillared och Svenljunga blev den kvar under BAJ till början av 1960-talet.

Jag hann inte läsa artikeln just då utan det skulle få anstå till ett senare tillfälle. I går fick jag mejl från en bekant som hade läst den och funnit att jag var citerad. Så här såg det ut:

Nu var det dock inte på min blogg som jag skrev detta utan i Postvagnen, Svenska Järnvägsklubbens debattforum. I sin helhet såg det ut enligt denna länk.

På den gamla banvallen anlades alltså en väg och i september 1996 gick jag en bit på denna väg. Den ser i stort sett likadan ut än i dag och är fortfarande körbar med bil för den med starka nerver. Den utgår från Kråkered, som man når via Kråkeredsrondellen på riksväg 27 knappt en halvmil från Borås centrum.

Som vanligt blir bilderna större om du klickar på dem med mushjulet. 

Rökigt 150-årsjubileum

I dag firade järnvägen Herrljunga-Borås sitt 150-årsjubileum. Det var nämligen 1863 som banan byggdes mellan Herrljunga och Borås övre. Året innan hade Västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg blivit helt klar. Denna gick förbi Herrljunga, som innan järnvägen knappast fanns. Numera har Herrljunga nästan 4 000 invånare och är mest känt för Herrljunga Cider och elektronikföretaget Ascon.

Banan Herrljunga-Borås var 42 kilometer lång och så värst mycket med banans sträckning har inte hänt sedan den byggdes. Den har dock utsträckts en kilometer till Borås centralstation och en mindre linjeomläggning har gjorts vid norra delen av Öresjö, sedan banan hotat att sjunka ned i sjön.

Jovisst, två saker till har hänt: den byggdes som smalspårig med den unika spårvidden 1 217 mm. Det var landshövdingen och Eric Sparre, som var initiativtagare till banan liksom även Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga och byggde smalspårigt för att spara pengar. Spårvidden kom därför att kallas "snålsparrig". År 1898 byggdes den om till normalspår. År 1950 var elektrifieringen klar.

Jubileet firades med ångloksdragna tåg blandat med den ordinarie trafiken med motorvagnar. Tågen kördes av Bergslagernas Järnvägssällskap och hade ett ånglok i varje ände för att underlätta vid vändningarna.

På första bilden ser vi ångtåget passera den gamla stationen vid Borås övre, som numera används som kontor för företag som inte har något med järnvägen att göra. En hållplats - eller hållställe som det skulle heta i dagens terminologi - här vore inte så dumt eftersom Högskolan ligger alldeles intill.

Klockan är 10.38.

Det bakre ångloket kan ta det lugnt medan tåget fortsätter över Nybron den knappa kilometern till centralstationen.

Efter en kvart kommer tåget tillbaka och skall nu gå till Herrljunga. Främst går BJ B3 130 och det ryker kraftigt när det rullar ut på Nybron.

Klockan är nu 10.52.

Även det bakre loket, B 1073, får jobba rejält. Mellan loken går fem vagnar från 1930- och 1940-talen. Fyra av dem i princip i orginalskick medan den femte byggdes om på 1970-talet. 

Om tågen nu inte kan stanna vid Högskolan kan de ju alla fall sprida sin rök över den.

Nästa varv tåget kör befinner jag mig i Frufällan. Orten har enligt myten fått sitt namn av att en rikeman byggde ett flott hus där för att fånga den han ville ha liksom i en fälla. Men tyvärr: det kommer från Frugården som hade en svedja - eller fälla som man också sade.

Klockan är nu 13.43 och tåget är ett par minuter försenat.

Tåget passerar över vägövergången och fortsätter mot Borås.

Sedan tar jag bilen tillbaka till Borås och åker med ordinarie Västtåg till Fristad. 20 minuter senare kommer ångtåget dit.Klockan är nu 14.35

 

B 1037 skjuter på sist men har nu strypt pådraget av ångan.

Så stannar tåget i Fristad men oj då. Det bakre ångloket kom lite för långt bak så resenärerna får med vakters bistånd gå över spåren i stället för övergången.

I Fristad stod ett antal äldre vagnar uppställda för utställning och servering.

I Fristad står tåget ungefär en timme medan bland annat än minnesplakett avtäcks på stationen av kommunalrådet Ulf Olsson.

Båda loken får vatten genom brandkårens försorg. Det går åt mycket vatten för att köra ånglok.













 Loken måste också smörjas innan de återvänder mot Borås.

I Fristad var det diverse jippon med marknad, musikunderhållning och allsång. Samt veteranbilar. Så många sådana dök dock inte upp. Denna A-Ford lastbil från 1928 får representera dessa. Från flaket såldes mjöl från Vänga kvarn. Vagnen som står bakom är en hästdragen vagn från Fristads vagnmuseum.

Vi skulle ha varit där med Gamla 45an också men av olika skäl blev det inte så. Men det fanns en buss där: en Volvo L3422 med Skenninge-kaross från 1954. Den rullade under sin aktiva tid hos Lundvalls Trafik AB i Bjursås i Dalarna. Numera ägs den av en gammal klasskamrat till mig.

Tåget återkommer till Borås.

Klockan är nu 15.52.

Tåget "tjuvstannar" precis som det kommit in till plattform men med ett rejält rökmoln kommer B 1037 i gång igen och kan rulla fram till plattformsänden.

Så en bild på tåget i sin helhet vid spår 1 vid Borås central. Tåget skulle göra ytterligare en vända till Herrljunga samt Herrljunga-Fristad-Herrljunga innan det kunde återvända hem till Lärje.

Ett mycket lyckat arrangemang, åtminstone så länge jag hängde med. Tack, Bergslagernas Järnvägssällskap och alla som jobbade med tåget helt ideellt och på sin fritid.





Ångloksdragna tåg väcker stort intresse vilket visas av dessa två bilder från folklivet vid Borås central.

Klicka med hjulet på musen om du vill ha större bild. Eller klicka på valfri bild för att starta bildspelet.

Lokförarens sista färd

Thomas Börjeson hette han. Men de flesta kände nog honom som Stora Borås. Smeknamnet hade han fått på grund av sin ansenliga kroppshydda men också därför att han var en storsint man. För ett par veckor sedan meddelades att han hastigt ryckts bort från oss på grund av en hjärtinfarkt - 64 år gammal.

Stora Borås var lokförare. Egentligen var han pensionerad (han tillhörde de lyckliga som hade rätt att gå vid 60 år) men det hindrade honom inte från att fortsätta att köra som timanställd. Först hos DSBFirst och sedan hos SJ Götalandståg. Han körde alltså från Borås till Varberg, Göteborg och Herrljunga. Men inte nog med det: en stor del av den tid han skulle varit ledig ägnade han också åt tåg, då hos Bergslagernas Järnvägssällskap i Göteborg (BJs). Där körde han äldre lok, inte minst ånglok och han var också instruktör för nya yngre medlemmar som ville lära sig köra dessa tåg. Karriären kröntes i våras när han fick köra kungaparet under deras eriksgata i Halland.

Förutom tåg var Thomas också intresserad av veteranbilar och han hade en icke föraktlig samling sådana. Vid sommarens torgträffar i Borås deltog han gärna med någon av sina två fungerande gengasbilar. Han berättade då också för de många intresserade om bilarna och om hur de fungerade. Vi som är födda på 1940-talet eller tidigare har ju hört många historier om gengas, som gjorde att många bilar kunde köras under andra världskriget trots brist på bensin. Vi fick lära oss en hel del nytt och intressant om dem. 

Men nu har alltså Thomas spakat sitt lok samt eldat kol för att få gengas för sista gången. I dag begravdes han i Fristads kyrka och kamraterna i BJs hedrade sin medlem sedan cirka 35 år med att anordna ett extratåg. På de första bilderna ser vi tåget komma till Fristad. Naturligtvis drogs det av ett ånglok - BJ B3 130 - som här ankommer till Fristad från Borås.

Tåget dyker upp på infarten.

Det är inte ett särskilt långt tåg: fyra vagnar varav en restaurangvagn och en personalvagn. Men det räcker för det 70-talet medlemmar som åkte med.

Längst bak gick ett ellok, Da 896. Det hjälpte till med att skjuta på men gav också ström till restaurangvagnen. Loket har fått de färger som elloken på Bergslagernas Järnväg hade på sin tid. 

Sett från andra sidan så vi också kan se det vackra stationshuset i Fristad. Lokföraren som går under namnet "Femtielva" tittar ut genom förardörren.
(Smeknamnet kommer sig av att han är född i november 1950 = 50-11.)

Ångloket får vila sig innan det skall fortsätta hem till Göteborg igen, nu vägen via Herrljunga.

Och slutligen en bild på vagnarna.

Det är en dryg kilometer mellan stationen och kyrkan i Fristad - där kyrkan inte står mitt i byn precis. För dem som hade svårt att gå ställde därför Klubb Gamla 45an upp med sin Volvo-buss från 1945.    

Bussen väntar vid kyrkan. Kyrkan syns dock inte på bilden. 

Slutligen en bild på bussen och tåget. 

 

 Tack, Thomas, för den tid som varit. Vi är många som saknar dig.

Edit:
Borås Tidning uppmärksammade också detta och har bland annat en snygg film på tåget. Även vår gamla buss skymtar mot slutet.

Ånga på Österlen

Om man åker väg 9 mellan Kristianstad och Simrishamn så ser man strax innan man kommer till Brösarps samhälle en väg skyltad Brösarp station och museijärnväg. Den bör man svänga in på för då kommer man till Skånska Järnvägars anläggning. Härifrån har de kört museitåg till S:t Olof sedan 1971. Under sommaren kör de söndagar, i juli dessutom onsdagar och torsdagar.

Vi svängde in där vid 10-tiden i det hällande regnet. Men vår räddning blev denna gamla ombyggda lokaltågsvagn av litt Co6 (B6), som byggts om till kafévagn. Kaféet öppnade nämligen klockan 10.00 och vi gick in där för att fika och blev vänligt mottagna.

När vi fikat färdigt och ut igen upphörde regnet plötsligt och ersattes av solen som trängde fram mellan molnen. Så nu kunde man beundra det vackra stationsområdet, där dagens första tåg, Pt 3, står framkört. Känner ni igen miljön utan att ha varit där så kan det bero på att den används i många filmer.

Men saknas det inte något? Jo, ett lok. Lugn, det kommer! Närmare bestämt E2 979 från 1909. 

Så står då tåget klart att kunna avgå på utsatt tid, som är 11.00.

Tyvärr räcker inte vår tid till för att åka med tåget. Resan tur och retur tar nämligen nästan två timmar. Så vi sätter oss i bilen för att genskjuta tåget när det passerar Ravlunda kyrkogård. Trots att kort uppehåll vid Brösarps backar är vi i god tid vid kyrkan innan tåget är att vänta.

Tiden ägnades åt att gå runt på kyrkogården och vi får till och med en guide, eftersom det strax efter oss väntas dit en bussresa. I väntan på bussgruppen visar han oss runt och framför allt kyrkogårdens mest kända men också oansenligaste gravar.

 Olle Adolphsons grav

Fritiof Nilsson Piratens grav

Precis nedanför Piratens grav har man en strålande utsikt över det böljande landskapet och där skall man också se tåget när det passerar förbi. Men först ger det sig tillkänna genom att ånga syns över landskapet. 

Så dyker då loket och första vagnen fram ur buskaget och man kan följa hur loket får kämpa i uppförsbackarna. 

Så dyker tåget ner i ravinen och man ser bara taket på fordonen. 

För att åter dyka upp i sin helhet igen. 

Och så försvinner tåget bakom den vackra Skånegården. 

Den som vill ha större bilder får sina önskan uppfylld genom att klicka på bilden med mitthjulet på musen.