Ett gammalt klassiskt konditori har brunnit upp

 

Natten till fredagen den 21 augusti brann Elsa Andersons konditori i Norberg i Västmanland ner till grunden. Det var ett av Sveriges få bevarade klassiska konditorier i en gammal kulturbyggnad. VLT vet mer. Det står att det upprättats en anmälan om grov mordbrand men jag hoppas att det bara är rutin och att det inte finns en så ondskefull människan att han eller hon tänder på en sådan här kulturklenod.

På Elsa Andersons Konditoris hemsida kan man läsa följande som bolagets vd Kristina Leijonhuvud skrivit: 
Det finns förstås inga ord som kan uttrycka vad vi känner idag. Förtvivlan, desperation, sorg, varför, tacksamhet att vi lever... Det är några av de tusentals tankar som snurrar runt, runt. Elsas och all fantastisk personal betyder oerhört mycket för mig och min familj. All omtanke och kärlek från omgivningen värmer. Stort tack!   //Kristina med familj  

Elsa Andersons konditori startade 1916 och flyttade in i det hus som nu brunnit 1919. Konditoriet tilldelades diplom från Gastronomiska Akademin, med motiveringen: För vidmakthållande med stor charm av svensk konditoritradition. Diplomet utdelades den 7 februari 1998 av akademins Jan-Öjvind Swahn (ni minns väl han med glasögonen med två våningar från "Fråga Lund") .

Jag besökte konditoriet flera gånger, senast sommaren 2010 vilket jag då skrev om i bloggen. 

Branden behöver ju inte betyda slutet för  Elsa Andersons konditori. Vi får hoppas att det flyttar in i andra lokaler och lever vidare. Det blir inte detsamma men det kan bli bra nog. 

Tråkigt är det i alla fall. 

 

 

 

 

 

Jakten på Napoleon - nu på hemmaplan

Jag dricker ofta kaffe på Café Orion i Borås. Och visst brukar det bli en bakelse eller en tårtbit till också. Men jag har aldrig sett förut att de haft napoleonbakelser. Så därför blev jag extra glad när jag smet in där i går kväll för att få lite kvällskaffe. Minsann stod det inte en napoleonbakelse på hyllan!

55 kronor för kaffe och bakelse hade kanske inte varit mycket att säga om om nu bakelsen varit bra. Det var den tyvärr inte. Smaken var det i och för sig inget fel på men på något sätt var den seg. Det är ju inte för inte som fyllningen kallas mördeg - och då skall den förstås vara mör också. Inte som den här.

Så tyvärr: det blir bara två tårtgafflar.

Detta var för övrigt mitt inlägg nummer 600 på bloggen. Men det rullar vidare...

Jakten på den perfekta napoleonbakelsen - nu i Göteborg

Det var länge sedan jag testade napoleonbakelser. Det beror delvis på att vågen accelererar snabbare än min Toyota: från 0 till 93 på 1 sekund. Men också på att riktiga konditorier blir alltmer sällsynta och därmed också napoleonbakelser.

När jag var i Göteborg i går uppsökte jag därför Nordstan och Dahls konditori. Det visade sig dock att Dahls konditori inte fanns kvar men på samma plats låg Festival Café & Konditori Cappuccino (namnet är felstavat på kvittot) och det lät ju illavarslande. Men de hade en riktig konditoridisk med bland napoleonbakelser och dessutom rejäla kaffekoppar med fat och öra på koppen så man slipper bränna fingrarna. Tyvärr var dock koppen bättre än själva kaffet, som inte var särskilt gott.

Napoleonbakelsen var si så där. En hård glasyryta precis som det skall vara och lagom söt och tjock grädde. Men degbottnen smakade aningen bränt så det blir inte mer än tre tårtgafflar. Apropå tårtgaffel så fanns inga sådana så det fick bli att äta den med sked.

Jakten på den optimala napoleonbakelsen - nu i Ulricehamn

Det är inte bara jag som gillar Günters café i Ulricehamn. Det gör nämligen också kungahuset. Det var nämligen Günter Koerffer som fick äran att leverera bröllopstårtan till Victorias och Daniels bröllop. Hade de beställt napoleonbakelser i stället hade de säkert inte blivit missnöjda. Därmed inte sagt att de var missnöjda med bröllopstårtan.

Napoleonbakelsen på Günters smakade alldeles utmärkt trots att det var lite tidigt på dagen, närmare bestämt klockan 09.00. Det var också anledningen till att jag erbjöds att köpa en från gårdagen till halva priset. Även om jag förde ett himla liv häromdagen när Västtrafik försökte lura mig på drygt 14,59 så tycker jag inte att det är värt 16 kronor att avstå från en färsk napoleonbakelse. Bakelsen var utmärkt men glasyren var lite för blek i mitt tycke. Grädden var aningen frusen och det gav associationer till glass. Inte alls dumt. Priset då? 52 kronor inklusive kaffe. 

Betyget blir fyra tårtgafflar. Avdrag för priset och för den bleka glasyren samt lite för lite mördegsbotten och därmed för mycket grädde. Den var också i minsta laget. Plus för att den serverades med tårtgaffel. Visst är Günters värt att göra en avstickare från riksväg 40 om man har vägarna förbi Ulricehamn.

De två övre bilderna blir större om man klickar på dem.

Jakten på napoleon - nu i Tanumshede och Vara

Har varit ute och rest lite den gångna veckan och i tisdags var jag bland annat i Tanumshede i norra Bohuslän under ett par eftermiddagstimmar. Inte för att titta på hällristningar utan för att titta på reparationen av Bohusbanan vid den närbelägna Tanums station (förlåt, driftsplats heter det ju nuförtiden) efter urspårningen halvannan vecka tidigare. I morgon skall man komma i gång för fullt igen och det har då varit begränsad framkomlighet i två veckor. Eftermiddagsfikat intogs på Tanumshede Hembageri och minsann hade de napoleonbakelser.

Lite blek var den kanske och sockerglasyren på toppen var tunn och lite sprucken. Men för övrigt var det en bra bakelse med mycket grädde och inte så mycket smördeg. Som jag vill ha den med andra ord. Kaffet var fullt drickbart och det var lagom varmt i solen på den lilla utealtanen. Det blir fyra tårtgafflar (av fem möjliga). Bristen var den spruckna och tunna glasyren och att det saknas just tårtgafflar. Napoleon skall inte ätas med kaffesked. Kostade 44 kronor vilket är relativt billigt.

I går besökte jag Vara, den lilla stadsliknande orten mitt på västgötaslätten. Här finns ett av landets bästa konditorier, Conditori Nordpolen, som fick sitt namn efter det att S A Andrée landat med sin ballong utanför Vara när han övade för färden till Nordpolen, vilken dock slutade olyckligt. Äventyrare som Göran Kropp och Ola Skinnarmo har sedan besökt konditoriet. Och så nu då jag i min jakt efter den perfekta Napoleon.

Och tusan vet om jag inte lyckades. Det är i alla fall den mest perfekta napoleon jag ätit på mången god dag. Lagom stor, lagom söt, lagom mycket grädde, lagom mycket glasyr. Därtill serverad på det gammaldags sättet med kaffet i en kanna, som också innehåller påfyllning, ett glas vatten och förstås en tårtgaffel. Man beställer vid disken men sedan får man allt serverat vid bordet. 54 kronor är dock i högsta laget så det blir ett litet betygsavdrag. Men 4,5 tårtgafflar blir det. Varav 0,5 är för atmosfären. Det är som när jag gick på kondis i min barndom.

Du kan väl knepet vid det här laget: klicka på bilden så blir den större. Även bakelsen.

Napoleon på Napoleon

I Jönköping finns ett konditori som heter Napoleon. Här skulle jag väl ändå finna den ultimata napoleonbakelsen. Men dessvärre inte. Ja, det var väl inget större fel på själva bakelsen. Den kunde ha varit större men den smakade bra. Men 51 kronor för en napoleon och kaffe är lite väl mycket. Dessutom var miljön i konditoriet av det där plågsamt moderna slaget där man sitter som i ett tortyrredskap.


Det var inte bara jag som festade i Jönköping i tisdags. Det var också några som hade picknick på Vätterstranden mitt emot järnvägsstationen. Kunde där konstatera att det gamla trötta kaféet på andra våningen, som en gång i tiden hade alldeles utmärkta bakelser men blev sämre och sämre för varje gång jag besökte det, nu hade stängt och ersatts av ett Espresso House i bottenvåningen på stationshuset. Den hade också en uteservering med utsikt mot tågen och Vättern.

Toaletterna i stationshuset hade tagits i bruk igen. En längre tid har man varit hänvisad till toaletterna i bussterminalen intill. Förr i världen lånade man nyckeln till toaletten i biljettluckan och var tvungen att lämna sin färdbiljett i pant. Utan biljett inget kissande. Sedan blev det automater och man lade i en krona. Ibland fungerade det, ibland inte. Kronan höjdes till en femma och på senaste tiden har det också blivit en tia. Men nu kommer ett nytt påfund. För att komma in måste man numera ha mobiltelefon och ha planerat sitt besök. För en med nyopererad prostata som har cirka 30 sekunder på sig när det tränger på ordentligt är det inget alternativ. Man skall nämligen skicka ett SMS och så får man en kod som man slår in på låset till toaletten. Om man lyckas slå in rätt siffror medan man står där och hoppar på ett ben så kommer man in i paradiset. Inte gratis förstås: det kommer på telefonräkningen.

Men det var ju de som hade picknick jag skulle berätta om. Först kunde man från plattformen höra att de hade trevligt. Sedan blev det allt högljuddare och hotfullare allteftersom innehållet i medförda flaskor och kartonger försvann ned genom struparna. Undrar vad de drack? Kunde det varit hallonsaft. Nej, vinbärssaft var det nog för jag hörde någon prata om såväl vinbärs som bara bärs. När jag skulle åka hem gick jag förbi där igen eftersom jag parkerat vid stationen (för 14 kronor i timmen!) och då såg jag att de fått sällskap av några som kom i vackert målade bilar med stora bokstäver på. Festen slutade kanske inte som de tänkt.

Bilderna blir större om du klickar. Även bakelsen blir större.

Jakten på napoleon

Jag har använt den här bloggen till att beskriva mina vedermödor att hitta den perfekta napoleonbakelsen. Tusan vet om jag inte lyckades hitta den i Motala i fredags. Tjänsteärenden har gjort att jag tillbringade mycket av fredagen och ännu mer av lördagen vid Verkstadstorget eller för att vara mer exakt vid Trafikverkets nyaste järnvägsstation, nämligen Motala Verkstad. Det är en högst tillfällig anläggning, som bara skall användas till den 16 augusti men ändå en station.

I närheten hittade jag Lilla Hembageriet och gick in där för eftermiddagskaffe. Minsann hade de inte napoleonbakelser. Jag beställde en sådan. Med kaffe kostade den 41 kronor, vilket måste betraktas som billigt. Det är sällan man kommer under 50 kronor. Det var dessutom en alldeles perfekt bakelse. Lagom söt grädde, lagom krispig smördegsbotten och mycket söt sockerglasyr precis som det skall vara.

Om ni inte vill åka ända till Verkstadstorget men väl till Motala så finns Lilla Hembageriet också i Gallerian vid Stora torget.

Det blir 4,5 tårtgafflar, vilket är bästa betyget hittills. Och minsann, hade inte också tårtgafflar till bakelserna. Alltför många konditorier tycker att man skall äta sådan med tesked.

Jakten på den perfekta Napoleon-bakelsen - i dag Norberg

Jag har varit ute och rest ett par dagar. Mest semester men också kombinerat med lite jobbuppdrag. Det blev två nätter på Clarion Hotel Winn i Gävle. Mer om detta kanske senare men jag börjar med hemresan.

Närmsta vägen mellan Gävle och Borås är via Uppsala, Stockholm och Jönköping. Men det är också den i särklass tråkigaste. Så jag valde att åka via Avesta, Lindesberg, Karlskoga och Kristinehamn. Bråttom hade jag ju inte precis. Det var tre punkter på vägen jag skulle pricka in. Vi börjar med den första, nämligen Norberg och Elsa Anderssons konditori. http://www.elsaskondis.se/


Detta är ett av de klassiska konditorierna som är väl värd en omväg om det fanns något konditoriernas Guide Michelin. Här finns den gamla konditoritraditionen bevarad när den är som bäst. Nu gällde det jakten på den ultimata napoleonbakelsen. Det blev alltså en sådan till kaffet. Den var stor och rejäl men det allmänna omdömet dras ned lite av priset (53 kronor inkl kaffe) och att smördegsplattorna var något för mörka. Men visst: den dög mer än väl. Betyg 9 på en 10-gradig skala. Kaffet smakade mycket gott. Och ett besök hos Elsa Andersson kan aldrig bli fel.
Jag kom till Norberg redan strax efter nio trots att ett vägarbete tvingade mig till en lång omväg, och då var det ju lite tidigt för förmiddagskaffe. Så jag passade på att gå runt i det vackra brukssamhället med alla dess fina gårdar nu när regnet som följde mig på vägen upphörde just som det stod "Välkommen till Norberg" och förbyttes i lite sol. Det är en promenad som kan rekommenderas och det är väl skyltat.
Bilderna blir större när man klickar på dem.

Min tvåårsblogg handlar om Napoleon

I dag kan jag fira två år som bloggare. Så vad är mer naturligt än att dagens blogg ägnas åt ett av livets viktigaste ämnen - bakelser. Vännen och fd chefen (jag skrev väl inte fd vännen och chefen nu) Bjarne hade till och med ett tag under min namnbyline "gillar bakelser". I dag skall jag ägna mig åt en speciell bakelse, nämligen napoleon. Den minnesgode minns hur jag blev förbannad på ICA Maxi över urdålig service och därför missade en napoleonbakelse.

Samma sak höll för övrigt på att hända på Jensens Bøfhus i Jönköping i dag. Jag blev förvisso mycket väl mottagen av en översvallande vänlig servitris och fick beställa nästan meddetsamma. Men sedan dröjde det nästan en halvtimme innan jag fick man hackebiff på bordet. Jag hade funderat ut ett "Nu kan det kvitta", slänga en 50-lapp på bordet för drickan och gå därifrån. Då kommer den charmerande servitrisen igen och min ilska blev som bortblåst. Visst var hackebiffen i minsta laget och inte som en dansk sådan bör vara i storlek men den smakade utmärkt.

I fredags var jag i Nässjö. Först åt jag lunch hos en jättetrevlig kines fast jag åt vanlig svensk fläskfilé. Han kunde sådant också. Sedan hade jag bespetsat mig på eftermiddagskaffe med napoleonbakelse på Thimons vid järnvägsstationen, ett av landets bästa konditorier. Eller var åtminstone. För det var ruggigt vad napoleonbakelsen var liten. Det var inget fel på smaken men väl på priset. 50 kronor med kaffe.

I dag var det dags igen. Jag gick på Wienerkonditoriet i Jönköping. Här var napoleonbakelserna högre men väldigt smala. Inget fel på smaken här heller. Men 52 kronor med kaffe!!! Kanske man borde blivit konditor.

I går skrev jag om musikern Gunhild Carling. Vännen Kenneth i Malmö skriver i en kommentar att hon är omstridd i skånska jazzkretsar - och sådant kan Kenneth. Det är han som inte bara fått mig att börja blogga utan också att återväcka lite av mitt slumrade jazzintresse.

Men det var Gunhild det gällde. Kanske är det lite väl mycket show över henne för att hennes otroliga musikalitet skall gå fram riktigt. Nu är jag förvisso ingen expert på musik, tondöv som jag är. Men det är en konstig tondövhet för jag lider fruktansvärt när någon sjunger eller spelar falskt. Medan jag själv inte kan skilja mellan två olika toner. Men en tjej som kan spela säckpipa väcker min aktning. Jag hade en kompis, tyvärr bortgången nu, som var mycket bra på säckpipa (samt dragspel och klarinett och tio instrument till) och han berättade hur svårt det är. Men han spelade i säckpipa i TV hos Robban Broberg. Så det är stort bara att ha varit bekant med en sådan kille.

Med anledning av tvåårsdagen bjuder jag på bakelser från Thimons. Du kan skriva ut dem på skrivaren. Lägg sedan lite grädde, lite jordgubbsylt och en bit sockerkaka på pappret. Njut av anrättningen. Men glöm för all del inte ta bort pappret först. Det kan nämligen återanvändas.
Normalt skulle bilden blivit större om man klickar på den. Men det fungerar tyvärr inte när det gäller bakelser, vare sig på nätet eller in the real life.

Med anledning av tvåårsdagen inför jag också två nyheter: det finns nu knappar längst ned så att ni kan dela med er av mina tankar till era ovänner. Det fungerar nog på vänner också. Vidare kan ni lämna ett omdöme bland fyra alternativ vad ni tycker om inläggen. Full anonymitet garanteras, åtminstone till dem som ger beröm.