När folk frågade mig vad jag gjort i mitt yrkesliv brukar jag alltid svara att jag har jobbat vid järnvägen. Det har varit klarläggande för de allra flesta även om många tycks tro att det bara är lokförare som jobbar vid järnvägen. Men snart kommer inte den yngre generationen att förstå vad jag menar med järnväg. För så står det nästan aldrig i tidningarna numera.
Först hade vi järnvägsstation. Det säger nästan ingen i dag utan nu säger de tågstation. Första gången jag hörde det ordet var för cirka 40 år sedan när Gals and Pals sjöng Östen Warnerbrings text i "Ture och Tyra":
Tåget till Tyra
går klockan fyra
till Västanmyra
tågstation...
Han var bra på rim den där Warnerbring. Tur att tjejen inte hette Emma eller Eufrosyne.
Detta har dock tagit lång tid. Men snabbare än SJ 4000, som är snabbare än SJ 2000 och ännu snabbare än SJ 3000 (hängde ni med där?) så har ordet järnväg börjat bytas ut mot räls i media. Eller ännu värre: "rälsarna". Rälsen går genom Abisko nationalpark läste jag just i Borås Tidnings resebilaga. Ursäkta, men jag trodde det var järnvägen eller möjligen spåren - eller banan. Resenärerna blev sittande på rälsen i flera timmar stod det nyligen när ett X 2000 hade rivit kontaktledningen och blivit strömlöst. De blev väl i alla fall sittande på tåget.
Varför skippa det fina gamla ordet järnväg. Är det engelskans railway som spökar? "You may take the iron way to Gothenberg to get to Hindås" som en i engelska språket mindre bevandrad tjänsteman vid järnv... rälsen i Borås förklarade för en utländsk turist.
Fast snart kanske man börja säga rälsstation i stället. Är det bättre än tågstation? Undrar en som jobbat vid rälsen i det mesta av sitt liv. Utom tre somrar på ett postorderföretag, då vi dock skickade paketen med rälsen.
Såg ni första avsnittet av "På spåret" i går förresten? Ja, det skall snart byta namn till "På rälsen". Fast numera borde det väl snarare vara "På landsvägen". Eller "På asfalten". Jag blev lite irriterad på Peter Wahlbeck och den där fd flygvärdinnan som lyckades kamma hem noll poäng i första omgången. Om man tror att Missisippi är en stad och att Satchmo inte var Louis Armstrongs smeknamn utan hans sångsätt (kallas scatsång fast jag tyckte Fredrik Lindström sa något helt annat) blir det lätt så. Men de tog sig ju lite grann när vi kom närmare Sverige.
Ännu mer irriterad blev jag dock på makarnas Haags kunskaper. De kunde ju bättre än jag... Fast nog blev tävlingen roligare om de tävlande vore lite mer jämlika i kunskapsnivå. Och var inte den sista frågan där alla - utom de tävlande - såg att vi lämnade Stockholms centr... tågstation inte för lätt? Men flygvärdinnan fick det till att tåget skulle till Tällberg men avgav inte detta som officiellt svar sedan Luuk påpekat att det var städer det frågades efter. Städer avskaffades i Sverige 1971 trodde jag men...
Ännu har ingen spekulant på bloggen hört av sig. Men den är inte längre till salu.
lördag 26 november 2011
torsdag 24 november 2011
Blogg till salu
På domaner.org såg jag att min lilla enkla blogg är värderad till 54 276 kronor. Om någon är villig att betala detta för att överta bloggen så säljer jag direkt. Ring mig om du vill köpa den för det här priset. Ja, jag skall inte vara knusslig: du kan få den för 54 000 jämnt.
tisdag 22 november 2011
I dag kan det bli en spännande dag
Sett till hela tiden jag drivit denna blogg har nu Studieresan till Rügen fått 809 sidvyer och Grön Tele slår till igen har fått 806. I dag kan alltså den senare sidan bli den mest visade och det är väl första gången Grön Tele kommer i topp någonstans. Det inlägget har också lockat 24 kommentarer. Läs dem och tag varning.
(Du hittar länkar till båda dessa inlägg i spalten till höger.)
Edit 22 november kl 18.30:
Jovisst gick Grön Tele upp i ledningen just nu med 814 sidvisningar.
(Du hittar länkar till båda dessa inlägg i spalten till höger.)
Edit 22 november kl 18.30:
Jovisst gick Grön Tele upp i ledningen just nu med 814 sidvisningar.
söndag 20 november 2011
Trafikforum - stor suck
Trist som vanligt - nej, om möjligt tristare. Jag försökte läsa chefredaktör Anders Karlssons ledare om likheterna och skillnaderna mellan lastbilstransportbranschen och bussbranschen. Eftersom Karlsson också är chefredaktör för en tidning som handlar om lastbilstransporter behöver han bara skriva en ledare. En ledare till två tidningar. En sällsynt tråkigt och intetsägande sådan dessutom.
Sedan fortsätter läsningen med mest gäspningar och en och annan suck. Vid sidan 12 går jag ut och lagar kaffe. Läser sedan en artikel med rubriken "Spännande nyheter vid Busworld i Kortrijk". Det fanns säkert sådana men tidningen har i så fall inte lyckats hitta dem. På sidan 13 får jag kaffet i vrångstrupen. Där står nämligen en halvsidesannons i egen sak: "Erbjudande till BR's medlemmar". BR är Bussbranschens Riksförbund. Det är bara i rubriken det står erbjudande - fast det är just vad det är. I brödtexten står bara att en helårsprenumeration på Resforum och Trafikforum ingår i medlemskapet. Sedan står det lite om hur förträffliga tidningarna är och så att man i medlemskapet får 10 nummer av Trafikforum, 6 nummer av Resforum, 10 nummer av Trafikforum som e-tidning, 6 nummer av Resforum som e-tidning och dessutom respektive tidnings nyhetsbrev varje torsdag. Allt till ett totalt värde av 2 196 kronor.
Vem vill ha samma tidning som man får på papper i brevlådan också som e-post? Visserligen ser jag bara på ett öga men jag är helt säker på att den som ser med två ögon ändå inte behöver läsa tidningen mer än en gång. Nyhetsbreven kan lika väl läsa på tidningens hemsida - eller om man inte har så bråttom ofta också i pappers- eller e-tidningen. Detta är i praktiken inte värt mer än ungefär en tredjedel av det uppgivna värdet. Om nu någon lockas läsa allt detta som erbjuds så är det säkert en grund för att stämma tidningen för misshandel.
Men nu till det allra värsta. Det är så att från och med nästa år behöver BR:s medlemmar inte välja Res- och Trafikforum utan kan välja tidningen Bussbranschen i stället. Även den ingår i så fall i medlemskapet, men förmånen är mindre värd eftersom en prenumeration på den tidningen kostar betydligt mindre och framför allt för att dessa redaktion inte räknar upp värdet på en massa konstlade sätt. Men den är vida mycket mer värd om man räknar läsupplevelse. Jag vet inte vad medlemmarna kommer att välja. Men de bör i alla fall inte få vilseledande besked som påverkar valet.
Skärp er nu, Trafikforum!
Tillägg den 22 november 09.05:
Jag kollade på Google och ser att om man söker på Trafikforum hittar man mitt blogginlägg redan på tredje plats. Google är bloggarens bäste vän. Fast det tycker man nog inte på Mentor on line, som ger ut trycksaken i fråga.
torsdag 17 november 2011
För 16 år sedan: den 17 november 1995
Den 17 november 1995 drabbades Västsverige av en fruktansvärd snöstorm, som isolerade oss i minst en dag. Det tog flera dagar innan allt fungerade som vanligt igen. Nedanstående bygger till största delen på det jag skrev i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen för några år sedan.
Fredagen den 17 november 1995 glömmer nog vi som var med inte i första taget. Jag jobbade på den tiden som persontransportledare vid SJ i Göteborg. Jag slutade vid 19.30-tiden torsdagen den 16 november och smet ett par minuter tidigare för att hinna med 19.30-bussen hem till Borås. Då hade det börjat snöa lite lätt och Marieholmsbron hade som så ofta krånglat under eftermiddagen men det hade rättat till sig snabbt. Så jag sa till mina kollegor:
- Jag sticker nu för det verkar ju lugnt.
Redan när jag kom ut märkte jag att det inte var ett vanligt hederligt snöfall utan något mycket värre. Jag gick till bussen och det var två gamla bekanta som körde de båda bussarna som skulle gå då. Eftersom det var lite folk bestämdes att det bara behövdes en buss. Föraren av den andra hade inte ätit på länge och gick för att köpa sig en varmkorv innan hon körde tom hem.
Föraren av bussen jag åkte med varnade mig och mina 15 medresenärer (det brukade vara minst 75 i två bussar på den här avgången) för att han inte kunde garantera att vi kom fram till Borås. Han hade hört en del om hur det låg till utefter vägen. I Kallebäcks lider räknade jag till 15 långtradare och lika många privatbilar som fastnat. Men vår förare lotsade bussen skickligt mellan haveristerna och vi tog oss upp. Sedan tog det dubbelt så lång tid till Borås som vanligt men fram kom vi. Jag fick efteråt att bussföraren som gått för att köpa korv hade blivit sittande hela natten. Så vi kom verkligen i väg i grevens tid.
På fredagen skulle jag börja jobba 09.30. Jag gick upp strax efter 07.00 och fann att hela Borås var översnöat. Satte på radion, där man meddelade att inga tåg gick från Borås denna dag. "Får väl bli bussen då", muttrade jag ilsket. Ögonblicket efter meddelade radion att inga bussar heller gick mellan Borås och Göteborg. "Får väl bli bilen då", muttrade jag ännu ilsknare. Jag hade ju splitternya dubbdäck på den. Då varnade radion också för att ta bilen, men det gällde nog inte mig tänkte jag och gick ut till parkeringsplatsen. Det var snö högre än bilen runt den, så det var bara att gå hem igen och ringa jobbet: "Jag kan inte komma i dag".
Det är ju vid sådana tillfällen man räknar med viss förståelse eftersom jobbet var vid SJ. Lite förvånande var det en från nattskiftet som svarade. "Du, jag kan inte komma i dag". - "Jaha, nu får jag vända blad här för att kunna anteckna alla som inte kan komma. Det blir den fjärde A4-sidan..."
Framemot eftermiddagen började i alla fall bussarna gå och jag ringde min chef och frågade om jag skulle komma in. Men han tyckte det var bättre att jag kom in på lördagen i stället och hjälpte till att reda ut allt. Lördagen den 18 november var det en strålande vinterdag med klarblå himmel och stormen hade rensat upp i luften. Tågen gick fortfarande inte men väl en buss som startat i Jönköping. Jag trodde den skulle bli fullsatt men det var gott om plats. En lokförare som också bodde i Borås och jobbade i Göteborg gjorde mig sällskap. Han hade heller inte kunnat ta sig till jobbet på fredagen och hade också kallats in på lördagen i stället för att vara jour.
När jag kom till jobbet föreslog jag att min första uppgift skulle bli att gå ut på plattformarna och inventera alla uppställda fordon. Det visade sig att ingen hade en aning om vilka fordon som stod där. Så det blev en angenäm timme i det vackra vädret om det inte varit för alla resande som frågade om jag visste var deras tåg fanns. Det visste jag inte - och ingen annan heller.
Väl uppe på kontoret igen stod fem lokförare från Karlstad och väntade. De skulle ha åkt hem dagen före men undrade nu om det gick några tåg så de kunde komma hem i dag. Tågen mot Stockholm hade börjat gå så jag skickade dem via Hallsberg. Lite dåligt samvete fick jag, för jag visste ju inte hur långt de skulle komma. Men ett par dagar senare träffade jag en av dem och han berättade att det gått utmärkt.
Sedan blev det att "kvittera Lokus", det vill säga det automatiska systemet där lokförare anmäler att de har gått på turen. Eftersom nästan inga förare kunde komma till jobbet på fredagen hade kollegorna dragit ur sladden till systemet. Men det lagrade alla turer som ingen anmält sig till, så jag fick kvittera bort 230 larm. Ett och ett. Det tog flera timmar, men då fick jag sticka emellan med annat också.
Någon gång på lördagseftermiddagen kom pendeltågen till Kungsbacka och Alingsås i gång. Och några enstaka tåg kördes till Stockholm. I övrigt var det totalstopp och ingen bussersättning. Jag tror det var första gången som jag hörde uttrycket "force majeure" i järnvägssammanhang.
Dock bestämdes att sista kvällståget till Borås skulle gå så jag åkte hem med det. Rätt så rejält trött efter över 14 timmars intensiv arbetsdag. Övertågmästare Ekberg tjänstgjorde och var som alltid på ett strålande humör, glad att han äntligen kunde ta sig hem. Han hade blivit kvar i Göteborg sedan kvällen före. Han blev också glad när jag kunde berätta att vi visserligen var det första tåget Göteborg-Borås som tog resande, men det hade faktiskt gått ett tomtåg tidigare och det hade lyckats ta sig fram hela vägen.
Så småningom bestämde SJ att det inte skulle bli något löneavdrag för dem som inte kunnat ta sig till jobbet på fredagen. Vi som ställde upp på lördagen trots att vi skulle vara ledig kunde också kvittera ut övertid. 14 timmar på övertid - ja, för mig blev stormen en bra affär.
Fredagen den 17 november 1995 glömmer nog vi som var med inte i första taget. Jag jobbade på den tiden som persontransportledare vid SJ i Göteborg. Jag slutade vid 19.30-tiden torsdagen den 16 november och smet ett par minuter tidigare för att hinna med 19.30-bussen hem till Borås. Då hade det börjat snöa lite lätt och Marieholmsbron hade som så ofta krånglat under eftermiddagen men det hade rättat till sig snabbt. Så jag sa till mina kollegor:
- Jag sticker nu för det verkar ju lugnt.
Redan när jag kom ut märkte jag att det inte var ett vanligt hederligt snöfall utan något mycket värre. Jag gick till bussen och det var två gamla bekanta som körde de båda bussarna som skulle gå då. Eftersom det var lite folk bestämdes att det bara behövdes en buss. Föraren av den andra hade inte ätit på länge och gick för att köpa sig en varmkorv innan hon körde tom hem.
Föraren av bussen jag åkte med varnade mig och mina 15 medresenärer (det brukade vara minst 75 i två bussar på den här avgången) för att han inte kunde garantera att vi kom fram till Borås. Han hade hört en del om hur det låg till utefter vägen. I Kallebäcks lider räknade jag till 15 långtradare och lika många privatbilar som fastnat. Men vår förare lotsade bussen skickligt mellan haveristerna och vi tog oss upp. Sedan tog det dubbelt så lång tid till Borås som vanligt men fram kom vi. Jag fick efteråt att bussföraren som gått för att köpa korv hade blivit sittande hela natten. Så vi kom verkligen i väg i grevens tid.
På fredagen skulle jag börja jobba 09.30. Jag gick upp strax efter 07.00 och fann att hela Borås var översnöat. Satte på radion, där man meddelade att inga tåg gick från Borås denna dag. "Får väl bli bussen då", muttrade jag ilsket. Ögonblicket efter meddelade radion att inga bussar heller gick mellan Borås och Göteborg. "Får väl bli bilen då", muttrade jag ännu ilsknare. Jag hade ju splitternya dubbdäck på den. Då varnade radion också för att ta bilen, men det gällde nog inte mig tänkte jag och gick ut till parkeringsplatsen. Det var snö högre än bilen runt den, så det var bara att gå hem igen och ringa jobbet: "Jag kan inte komma i dag".
Det är ju vid sådana tillfällen man räknar med viss förståelse eftersom jobbet var vid SJ. Lite förvånande var det en från nattskiftet som svarade. "Du, jag kan inte komma i dag". - "Jaha, nu får jag vända blad här för att kunna anteckna alla som inte kan komma. Det blir den fjärde A4-sidan..."
Framemot eftermiddagen började i alla fall bussarna gå och jag ringde min chef och frågade om jag skulle komma in. Men han tyckte det var bättre att jag kom in på lördagen i stället och hjälpte till att reda ut allt. Lördagen den 18 november var det en strålande vinterdag med klarblå himmel och stormen hade rensat upp i luften. Tågen gick fortfarande inte men väl en buss som startat i Jönköping. Jag trodde den skulle bli fullsatt men det var gott om plats. En lokförare som också bodde i Borås och jobbade i Göteborg gjorde mig sällskap. Han hade heller inte kunnat ta sig till jobbet på fredagen och hade också kallats in på lördagen i stället för att vara jour.
När jag kom till jobbet föreslog jag att min första uppgift skulle bli att gå ut på plattformarna och inventera alla uppställda fordon. Det visade sig att ingen hade en aning om vilka fordon som stod där. Så det blev en angenäm timme i det vackra vädret om det inte varit för alla resande som frågade om jag visste var deras tåg fanns. Det visste jag inte - och ingen annan heller.
Väl uppe på kontoret igen stod fem lokförare från Karlstad och väntade. De skulle ha åkt hem dagen före men undrade nu om det gick några tåg så de kunde komma hem i dag. Tågen mot Stockholm hade börjat gå så jag skickade dem via Hallsberg. Lite dåligt samvete fick jag, för jag visste ju inte hur långt de skulle komma. Men ett par dagar senare träffade jag en av dem och han berättade att det gått utmärkt.
Sedan blev det att "kvittera Lokus", det vill säga det automatiska systemet där lokförare anmäler att de har gått på turen. Eftersom nästan inga förare kunde komma till jobbet på fredagen hade kollegorna dragit ur sladden till systemet. Men det lagrade alla turer som ingen anmält sig till, så jag fick kvittera bort 230 larm. Ett och ett. Det tog flera timmar, men då fick jag sticka emellan med annat också.
Någon gång på lördagseftermiddagen kom pendeltågen till Kungsbacka och Alingsås i gång. Och några enstaka tåg kördes till Stockholm. I övrigt var det totalstopp och ingen bussersättning. Jag tror det var första gången som jag hörde uttrycket "force majeure" i järnvägssammanhang.
Dock bestämdes att sista kvällståget till Borås skulle gå så jag åkte hem med det. Rätt så rejält trött efter över 14 timmars intensiv arbetsdag. Övertågmästare Ekberg tjänstgjorde och var som alltid på ett strålande humör, glad att han äntligen kunde ta sig hem. Han hade blivit kvar i Göteborg sedan kvällen före. Han blev också glad när jag kunde berätta att vi visserligen var det första tåget Göteborg-Borås som tog resande, men det hade faktiskt gått ett tomtåg tidigare och det hade lyckats ta sig fram hela vägen.
Så småningom bestämde SJ att det inte skulle bli något löneavdrag för dem som inte kunnat ta sig till jobbet på fredagen. Vi som ställde upp på lördagen trots att vi skulle vara ledig kunde också kvittera ut övertid. 14 timmar på övertid - ja, för mig blev stormen en bra affär.
onsdag 16 november 2011
Nordea har gjort rätt för sig
För några veckor sedan skrev jag om att Nordea försökte lura mig på den redan från början alltför snålt tilltagna skatteåterbäringen, något som jag fick tack vare att de några år tidigare övertalat mig att köpa aktier som de sedan tvångsinlöste under 2010. Med förlust förstås så det uppstod alltså underskott i aktieaffär vilket är avdragsgillt.
http://savenfjord.blogspot.com/2011/10/nordea-och-arligheten.html
I går ringde min personliga bankman och berättade att det var vanligt att Skatteverket drog tillbaka sina utbetalningskort innan sista inlösendatum och det var tydligen det som drabbade mig. Om en vanlig bedragare lurar mig på pengar genom att utnyttja banken står banken för detta och det gäller tydligen också om bedragaren heter Skatteverket. Så i dag fick jag besked att de 733 kronorna åter var insatta på mitt konto. Vad jag förstår var det dock nog mest för att jag är förmånskund och alltså har minst 300 000 kronor sparade hos Nordea. En sådan kund är det säkert värt 733 kronor för att få behålla. Jag menar Nordea har ju lite problem just nu så att de har råd att ge sin VD en anständig bostad och en bra pension.
Men jag tackar i alla fall inte minst min personliga bankman för att det ordnade sig. Samtidigt vill jag varna den som får skatteåterbäring på utbetalningskort. Gå och hämta ut pengarna så snart som möjligt och ta ut dem kontant även om det kostar lite grann. Det spar mycket besvär och garanterar i alla fall att du får pengarna i handen.
http://savenfjord.blogspot.com/2011/10/nordea-och-arligheten.html
I går ringde min personliga bankman och berättade att det var vanligt att Skatteverket drog tillbaka sina utbetalningskort innan sista inlösendatum och det var tydligen det som drabbade mig. Om en vanlig bedragare lurar mig på pengar genom att utnyttja banken står banken för detta och det gäller tydligen också om bedragaren heter Skatteverket. Så i dag fick jag besked att de 733 kronorna åter var insatta på mitt konto. Vad jag förstår var det dock nog mest för att jag är förmånskund och alltså har minst 300 000 kronor sparade hos Nordea. En sådan kund är det säkert värt 733 kronor för att få behålla. Jag menar Nordea har ju lite problem just nu så att de har råd att ge sin VD en anständig bostad och en bra pension.
Men jag tackar i alla fall inte minst min personliga bankman för att det ordnade sig. Samtidigt vill jag varna den som får skatteåterbäring på utbetalningskort. Gå och hämta ut pengarna så snart som möjligt och ta ut dem kontant även om det kostar lite grann. Det spar mycket besvär och garanterar i alla fall att du får pengarna i handen.
fredag 11 november 2011
11-11-11
I dag är det den 11 november 2011. Jag minns hur jag som liten grabb såg fram mot denna dag och undrade om jag skulle uppleva den. Jag skulle ju vara så himla gammal i så fall och säkert sitta på Stenastorp, alltså ålderdomshemmet i Kinnarumma. Detta är nedlagd sedan många decennier tillbaka till skillnad från mig. Jag lever än och har i alla fall någorlunda hälsa och de flesta hjärnaktiviteterna kvar. Anledningen till att jag såg fram mot dagen var att jag som liten grabb samlade frimärken (var "fitalelist" som farmor sa) och den här dagen skulle jag kunna gå till postkontoret och få ett kuvert med frimärke stämplat 11.11.11. Men postkontoren är ju också nedlagda.
Många passar på att gifta sig i dag. Så inte jag av flera anledningar. Bland annat att det inte är skottdagen förrän om ett par månader och således har ingen friat till mig. Ännu. Förr om åren har jag satt in en annons under Personligt "All uppvaktning med anledning av Skottdagen undanbedes vänligt men bestämt". Men nu tror jag inte det blir så farligt även om jag låter bli att undanbe mig denna.
Radio Sjuhärad - och tydligen många andra lokalstationer - hade en grej i dag där man skulle ta en bild exakt klockan 11.11 och skicka in till den. De bästa bilderna skulle hamna på deras hemsida. Jag tog en bild från min balkong och tydligen räknades min bild till de bästa. Priset? Gratis lyssning på Radio Sjuhärad i minst ett år.
Här kan ni se den, min bild kommer som nummer fyra.
Fast ni kan se den här också. Den första av dessa två bilder är alltså tagen i dag 11.11.11 klockan 11.11.11 och den andra några sekunder senare. (De blir större om du klickar på dem.)
Minns alltså denna historiska dag. Det tar 100 år till nästa gång.
Många passar på att gifta sig i dag. Så inte jag av flera anledningar. Bland annat att det inte är skottdagen förrän om ett par månader och således har ingen friat till mig. Ännu. Förr om åren har jag satt in en annons under Personligt "All uppvaktning med anledning av Skottdagen undanbedes vänligt men bestämt". Men nu tror jag inte det blir så farligt även om jag låter bli att undanbe mig denna.
Radio Sjuhärad - och tydligen många andra lokalstationer - hade en grej i dag där man skulle ta en bild exakt klockan 11.11 och skicka in till den. De bästa bilderna skulle hamna på deras hemsida. Jag tog en bild från min balkong och tydligen räknades min bild till de bästa. Priset? Gratis lyssning på Radio Sjuhärad i minst ett år.
Här kan ni se den, min bild kommer som nummer fyra.
Fast ni kan se den här också. Den första av dessa två bilder är alltså tagen i dag 11.11.11 klockan 11.11.11 och den andra några sekunder senare. (De blir större om du klickar på dem.)
Minns alltså denna historiska dag. Det tar 100 år till nästa gång.
onsdag 2 november 2011
En höstpromenad
Det har inte bloggats på ett tag. Anledningen är att jag har haft mycket att göra den senaste tiden. Så här års närmar sig nämligen tidtabellsskifte vid järnvägen och det är en del att fixa inför detta. Tidtabellskorrektur skall läsas och rättelser göras, nya spårplaner skall godkännas och framför allt skall annonseringsunderlag göras. Vad är det undrar ni?
Jo, det är så att Trafikverket sköter skyltning på stationerna. För att de skall veta hur de skall skylta måste de ha ett annonseringsunderlag från järnvägsföretagen. Jag sköter detta för Tågkompaniets tåg utom de som går i Värmland. Till min hjälp får jag blanketter som Trafikverket skickar ut med förtryckta uppgifter grundade på innevarande tidtabell. Men så tillkommer det ju nya tåg och då får man göra allt från scratch. Vidare fattas det tåg och så är det problem med själva blanketterna. För att det skall fungera skall man använda makro och jag hade ett fasa problem att få makrona att fungera, men en hjälpsam kille på Trafikverket fixade det åt mig. Nu är jag i alla fall i det närmaste klar. I morgon räknar jag med att kunna skicka dem och det är då en och en halv vecka före deadline.
Förra veckan var vi i Ulricehamn och bytte till vinterdäck. Under tiden som bilen får nya sulor kan man ta en promenad från bilfirman förbi Vistavallen och till Ubbarp, där Ulricehamns ridhus finns. Det var en fin promenad i vackra höstfärger.
Sicko var också med och njöt av att få promenera en annan väg än den vanliga.
Det är en underlig hund. Om husse lämnar honom hemma när han är i trygghet med sina leksaker, sin matskål och sin vattenskål så gnäller han och hoppar på dörren tills husse kommer hem igen. Det hjälper inte att jag är där och håller honom sällskap. Men om han får följa med i bilen hoppar han snällt in i sin bur där han är alldeles tyst och snart somnar. Inte heller gör det något om han lämnas bunden (under övervakning) utanför bilen. Inget gnäll men möjligen en lite vädjande blick.
Ett klick på musen = större bild.
Jo, det är så att Trafikverket sköter skyltning på stationerna. För att de skall veta hur de skall skylta måste de ha ett annonseringsunderlag från järnvägsföretagen. Jag sköter detta för Tågkompaniets tåg utom de som går i Värmland. Till min hjälp får jag blanketter som Trafikverket skickar ut med förtryckta uppgifter grundade på innevarande tidtabell. Men så tillkommer det ju nya tåg och då får man göra allt från scratch. Vidare fattas det tåg och så är det problem med själva blanketterna. För att det skall fungera skall man använda makro och jag hade ett fasa problem att få makrona att fungera, men en hjälpsam kille på Trafikverket fixade det åt mig. Nu är jag i alla fall i det närmaste klar. I morgon räknar jag med att kunna skicka dem och det är då en och en halv vecka före deadline.
Förra veckan var vi i Ulricehamn och bytte till vinterdäck. Under tiden som bilen får nya sulor kan man ta en promenad från bilfirman förbi Vistavallen och till Ubbarp, där Ulricehamns ridhus finns. Det var en fin promenad i vackra höstfärger.
Sicko var också med och njöt av att få promenera en annan väg än den vanliga.
Det är en underlig hund. Om husse lämnar honom hemma när han är i trygghet med sina leksaker, sin matskål och sin vattenskål så gnäller han och hoppar på dörren tills husse kommer hem igen. Det hjälper inte att jag är där och håller honom sällskap. Men om han får följa med i bilen hoppar han snällt in i sin bur där han är alldeles tyst och snart somnar. Inte heller gör det något om han lämnas bunden (under övervakning) utanför bilen. Inget gnäll men möjligen en lite vädjande blick.
Ett klick på musen = större bild.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)