Vi har fått en ny prinsessa

Det är rätt underligt hur svenska folket tagit till sig att kronprinsessan Victoria och prins Daniel nu fått en dotter. Och inte bara en dotter utan en prinsessa, en hertiginna och en tronföljare. Dessutom tydligen enligt alla som sett henne ett välskapat flickebarn.

Jag kan inte undgå att dras med i glädjen fast egentligen spelar det inte mig någon roll. Jag har inget emot kungahuset men jag skulle lika gärna se att vi hade en president.

Jag tycker det var kul att de valde att kalla henne Estelle. Ett namn som är ovanligt i Sverige och inte tidigare finns  i kungahuset. I familjen Bernadotte finns det dock eftersom Folke Bernadottes hustru hette just Estelle. Det lär faktiskt varit från henne som de valde namnet, men det tycker jag låter konstigt. Folke blev utesluten ur kungahuset när han gifte sig med en icke-kunglig person, så miljonärsdotter hon än var. Och rimligen borde väl kontakterna med kungahuset efter detta varit ganska frostiga.

Författaren och amatörhistorikern Herman Lindqvist gillade inte namnet.
- Det låter som en nattklubbsdrottning, sa han.
Jo, man associerar förstås till de preferenser man har. Sedan ändrade han sig:
- Det låter som en bakelse eller något.
Nattklubbsdrottningar vet jag inget om. Bakelser vet jag rätt mycket om, men jag kan inte erinra mig att jag någonsin ätit en Estelle-bakelse.

I dag gjorde Lindqvist dock ett försök till en kungspudel:
- Jag är ledsen om jag sårat dem.
Det är den typen av ursäkter som jag får gåshud av. Underförstått:
- Jag är ledsen för att de var så korkade att de tog illa upp.
Hade Lindqvist varit ung hade han sagt att det var ironi och det begriper inte kungahuset. Det är en otrevlig trend bland dagens ungdomar att de skyller sina misstag på ironi. Och inget för oss gamla stofiler att ta efter.

Anledningen till Lindqvists "ursäkt"  är tydligen inte ånger över att han glappat med käften (han har ju en viss vana vid det) utan omtanke om den egna ekonomin. Han har nämligen tjänstgjort som Victorias historielärare och nu antyds det från hovet att det finns andra som kan ta över den uppgiften.

Mina gratulationer till Victoria och Daniel samt lyckönskningar till prinsessan Estelle.  

Över 55 000 sidvisningar

På en och en halv månad har jag haft 5 000 sidvisningar och närmar mig därför nu 60 000. Jag bör ha nått denna siffra omkring 1 april. Fortfarande saknas uppgift om cirka 15 000 sidvisningar så i själva verket är det cirka 70 000 nu sedan jag startade bloggen i juli 2008.

Ber att få passa på att tacka alla läsare för detta och hoppas att ni fortsätter. Inte för att jag har någon ambition att bli en ny Blondinbella eller ens en ny boråsbloggarna men ändå.

Jag kollade just upp att min blogg är värderad till 11 894 kronor. Vill någon köpa den så är det alltså det priset jag vill ha. :-)

Nu järnvägar! Höghastighetståg Borås-Göteborg

De högre makternas gåvor till oss i Borås duggar tätt dessa dagar. I går meddelades att regeringen avslagit alla överklaganden och att det nu inte finns något hinder att bygga ut riksväg 40 till motorväg hela vägen till Ulricehamn. Nu har det saknats en dryg mil som har varit en smal och kurvig väg där omkörning inte är möjlig. I varje fall inte för dem som kör med hjärnan inkopplad. Om tre år räknar man med att den nya vägen är klar.

Om tre år kan man snabbare komma till Grodparken i Ulricehamn.

I dag kom så beskedet att Trafikverket i sina planer fram till 2021 vill börja bygga en snabbjärnväg mellan Göteborg och Borås. Nu återstår bara en liten detalj: att regeringen ger dem de 38 miljarder kronor de behöver för detta och några andra viktiga projekt. 

Göteborg-Borås är landets tredje största pendlingsstråk efter Stockholm-Uppsala och Malmö-Helsingborg. På de båda senare sker minst 50 procent av resorna med tåg, mellan Göteborg och Borås mindre än 5 procent. I bästa fall görs 25 procent av resorna med buss. Över 70 procent görs alltså med bil. Detta kan bara avhjälpas med en järnväg där tågen kan köra de dryga sex milen på lite mer än en halvtimme. 

Det blir också en baggis att dra banan vid Landvetter flygplats när man ändå är i gång och då får alltså Göteborg och Borås tågförbindelser med Landvetter. Det kommer att ta ungefär halva tiden jämfört med dagens bussar. 

En vettig satsning så det är bara att hoppas att Trafikverket får sin vilja igenom. 

Nu skall jag tamefan fira detta med ett glas whisky. Jag har lite Laphroaig kvar. Härligt rökig skotsk maltwhisky. Oooops! Den var så rökig att brandlarmet gick i gång. :-) 

I bästa fall kan de här långsamma tågen vara ett minne blott om 10 år när man åker till Göteborg. Då kan man åka på drygt en halvtimme. I dag tar det det dubbla. 

I onsdags var det när att en allvarlig tågolycka inträffade i Borås. Ett godståg skulle stannat vid en stoppsignal på Borås central för att invänta ett mötande tåg från Göteborg. Men det fortsatte förbi signalen men lokföraren såg den antagligen i sista stund så han slog till full broms. Därför lyckades han stanna innan han mötte resandetåget från Göteborg, som hade stannat vid en signal och då var det 50 meter mellan tågen. Översatt till tid var det några sekunder från en antagligen svår tågolycka. 

Nu inskränkte sig det hela till en dryg timmes trafikkaos eftersom godståget stod tvärs över stationen och gjorde att bara två spår kunde användas för tåg mot Varberg och ett för tåg mot Herrljunga. Mot Alvesta och Göteborg var spåren helt blockerade. På bilden ser vi godståget till vänster, sedan tåget mot Herrljunga som måste växlas över till spåret bredvid där tåget mot Varberg stod när jag tog bilden. Strax till vänster utanför bild i ovankanten står godstågets lok.

Lite mer om tillbudet och en klarläggande bild finns i Borås Tidning.

Klickar du på en bild så startas ett bildspel och bilden blir större. Vill du ha den ännu större så högerklicka på Visa bild i bildspelet.

Gamla 45an nu på Volvo-museet

I höstas kom en förfrågan från Volvos museum vid Arendal i Göteborg om de kunde få låna vår (det vill säga Klubb Gamla45ans) buss för att ställa ut den på museet. Som jag tidigare berättat är det en gammal SJ-buss från 1945, som bevarats tack vare arbetsinsatser av klubbens medlemmar.

Givetvis blev vi i styrelsen både stolta och glada över detta intresse och eftersom bussen ändå står avställd under vintern så kunde vi ju lika väl ställa upp den på museet fram till april. Sedan vill vi ha den för våra egna utflykter och för att visa upp den i Borås, men om intresse finns kanske den kommer tillbaka till Volvo-museet till hösten.

Den 29 november förra året var vi fyra man som transporterade bussen till Arendal. Tidigt på morgonen backades bussen ut ur garaget en bit utanför Borås.

Lite att pyssla med innan Janne kunde sätta sig vid ratten och köra i väg.

Strax innan Göteborg började det regna rejält och det hade i alla fall det goda med sig att vi kunde konstatera att den vattenläcka från taket som vi kom på i september inte längre tycktes finnas kvar. Det var alltså ett regnigt och blåsigt Arendal som tog emot oss.

Det fanns dock inte plats just då i själva museet varför bussen fick köras in i ett förråd för mellanlagring.

Där fick bussen sällskap av en annan gammal Volvo-buss, dock nio år yngre.

Bussen fick stå kvar i förrådet till i går, den 13 februari. Tidigt på morgonen begav vi oss i väg igen till Göteborg, nu för att flytta in bussen i själva museet. Men först passade vi på att upplåta bussen för fotografering för en facktidning. En artikel skall komma i vår. 

Jag hakade på och tog ett par bilder också, när det i alla fall var arrangerat.

Så var det då dags att backa in bussen på själva museet. Först hade museifolket tänkt att den skulle vinschas in men så tyckte de det var bättre att backa in den. Dennis satte sig vid ratten och museets personal hjälpte till så att han inte skulle backa på något av de andra museifordonen.

 

Så var bussen på plats. Här tömdes den på diesel och batterierna togs ur. Eftersom Volvo-museet är stängt för allmänheten på måndagar blev det först i dag som de första besökarna kunde se den.

Klickar du på en bild så öppnas ett bildspel och bilderna blir i större format. Vill du ha dem ännu större högerklicka och sedan på "visa bild".

Så ska det inte låta

Det är sällan jag skriver om TV här i bloggen. Ändå upptar TV en ganska stor del av min tid. För mycket skulle säkert vissa tycka. Men det är också socialt. Fredagskvällar brukar jag av gammal tradition från den tid mamma levde tillbringa hos min far och det hör då till att vi skall titta på fredagsunderhållningen. Nu har det ju varit På spåret ett tag och det är ett bra program. Men i fredags var det första semifinalen så det återstår bara två program för den här säsongen.

Vad kommer då i stället? Jo, TV:s största misslyckande på underhållningsfronten sedan det där programmet Zick Zack med fyra programledare som pratade i munnen med varann. Men det var 1988. Programledarena var  Tommy Engstrand, Bengt Bedrup, Pa Neumüller (någon som kommer ihåg henne) och Monica Dominique. Fyra i och för sig bra TV-människor var för sig. (Ja, Pa var lika okänd då som nu så jag reserverar mig för henne). Bedrup och Dominique hade dessutom den goda smaken att hoppa av på ett tidigt stadium.

Men nu  var det det näst största misslyckandet, nämligen Minuten. Ni vet det där programmet där man skall göra löjliga och gärna omöjliga uppgifter på en minut och där det är nästa omöjligt att vinna den redan från  början lågt satta prissumman. Detta skall nu bli fredagsunderhållning. Enda ljuspunkten är att man lyckats övertala Peter Settman att inte bli program-hihi-ledare.

Det blir i stället Malin Ohlsson, som gjorde en bra insats i det i och för sig också rätt misslyckade  magikerprogrammet i SVT1 i höstas. Hon och Marie Serneholt. Den senare åkte ut i schlagerfestivalen i lördags med en rätt dålig låt. Marie uppträder bra och "går genom rutan" och dessutom behövde man inte heta Torsten Flinck för att känna sig lite gubbsjuk när man såg hennes tighta fodral. Det är bara ett fel: hon sjunger inte särskilt bra. Och det är ju det tävlingen går ut på. Att sjunga bra alltså.

Så ska det låta, som tidigare var fredagsunderhållning, har nu av någon obegriplig anledning i stället flyttats till söndagsunderhållning. Flamsigare och tramsigare än tidigare. När inte ens Kalle Moraeus lyckas tränga igenom då är det något fel i programkonceptet. Fast Angelica och Marika vid pianona är lysande.

Vet ni vem som är vem förresten av Angelica Willstedt och Marika Alm - eller vad de nu heter. Låt mig reda ut detta: Angelica är den ljusa  och hon heter Alm i efternamn. Marika är den mörka och det är hon som heter Willstedt i efternamn. Man kanske kan använda samma minnesregel som för att skilja på Björn och Benny (de i ABBA): Han som ser ut att heta Björn heter Benny och han som ser ut att heta Benny heter Björn.

Snälla SVT: rätta till detta. Ge oss Så ska det låta på fredagar och Minuten kan ni lägga ned eller placera på söndagar när ändå ingen tittar. Nu börjar ju TV4 också med en ny serie med Henrik Dorsin i sin gamla roll från Solsidan som den odräglige Ove Sundberg på samma tid. Timeout med Martin Timell kommer också. Det är ett lysande program men gärna med en annan programledare och en lite mer nertonad Per Andersson. Det mest fascinerande är att dessa idrottsmän och -kvinnor som man tidigare upplevt som fåordiga är så spirituella.

Kölden är hård mot oss

Brrrr! Tittade just på min lilla väderstation och det är nu 16 minusgrader utanför här i Borås. Men den visade också att det är moln på väg och nederbörd. Så vi kanske får del av den "snökanon" (varje år ett nytt meteorologiskt begrepp) som drabbat östra Sverige. Skriver jag inte något i morgon så beror det på att jag är insnöad - alltså mer än vanligt.

Det är så kallt att till och med busbeaglen Sicko tvekar när han skall ut. Nosningarna på meddelanden från andra hundar går snabbare än vanligt fast det är lättare att hitta dessa meddelanden nu när de färgar snön gul. För övrigt är Sicko nog den enda hund i världen som har ätstörningar. Ibland äter han inte alls, ibland hetsäter han som i går kväll när han åt fem pannkakor. Men han är lika pigg för det och han håller vikten.

Järnvägen har också problem. I går var det en industribrand vid Nässjö i närheten av järnvägen som medförde stopp inte mellan Stockholm och Malmö, som DN skrev i rubriken, utan mellan Aneby och Tranås. Än värre var det att kontaktledningen revs ner mellan Stockholms central och Stockholms södra. Det är nog det sämsta stället i landet där man kan riva en kontaktledning. Dessutom var det en rejäl rivning som tog lång tid att åtgärda. Alltså stod all tågtrafik söder ut från Stockholm C stilla i drygt sju timmar.

Observera: inget av detta hade med snön och kylan att göra. Men några politiker gjorde ändå den kopplingen och tyckte att tågen kunde gå till snö - detta trots att de om inte personligen så genom sin kår - i år efter år snålat in på anslagen till bandunderhåll. Värst var Gustaf Fridolin, Miljöpartiets nya språkrör som antagligen är vald för att saknaden efter Maria Wetterstrand och Peter Eriksson skall kännas ännu större. Där stod han populistiskt med ett litet barn i famnen och pratade om att snön stoppat tågtrafiken.

Dessutom sa han att rälsarna (sic!) runt Stockholm inte byggts ut på 100 år. På den tiden har man hunnit anlägga spårvagn i staden och lägga ned det mesta också samt bygga upp en liten del av den igen. Men man har också byggt en bana till Arlanda, man har byggt dubbelspår och till och med fyrspår på de flesta banor runt Stockholm etc. Så har man byggt en tunnelbana också.

Ja, Fridolin yrade mer än snön.
Här pratar Fridolin,
han är full av det söta vin. 
Nej, Fridolin var inte berusad. Det skrev jag bara för att det skulle stämma med det Karlfeldt skaldade. Men det kunde i och för sig ha varit en förklaring om än inte ursäkt till att han pratade utan att ha satt sig in i det han pratade om. Själv skulle jag velat veta hans uppfattning om varför det tog över två timmar innan det skyddsjordats, så att resenärerna i ett fastnat pendeltåg kunde evakueras.

I natt har SJ ställt in  alla nattåg från Göteborg och Stockholm till Norrland på grund av kylan. Jag tycker nog att man överdriver. Prognoserna talar om temperaturer ner till 35 minusgrader men det skall tågen klara. De liksom infrastrukturen är byggda för att klara ner till 40 minusgrader. I Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen vet debattörerna inga gränser för att beskriva SJ:s uselhet och gamla järnvägare stämmer in i kören och skriver att det var bättre för. Jag jobbade på järnvägen då också och jag fick inte en så svår chock över att SJ bolagiserades och delades upp i olika aktiebolag att det anfäktade mitt minne så jag kommer ihåg att det inte fungerade på 1970- eller 1980-talet heller. Men man blir ju så här i efterhand nästan gråtfärdig av rörelse för all den uppskattning som vi som jobbade vid järnvägen då får nu 25-35 år senare.

Fast egentligen skall nog inte  vi klaga. Jag såg på den norska vädersajten yr.no (prova den, den är bra) att Berlevåg i norska Finnmarken visserligen bara hade 15 minusgrader men det blåste full storm med 25 meter i sekunden så det motsvarade 40 minusgrader. Tyvärr kan jag inte visa några bilder från Berlevåg. Det var meningen att jag skulle fotografera där när jag åkte med Hurtigruten i april 2007 men så visade man i salongen på M/S Midnatsol en film om en manskör i Berlevåg. "Häftig och begeistrad" heter den i svensk översättning. Den vevas ibland i svensk teve och vad ni gör nästa gång så missa den inte.

Själv kunde jag inte slita mig från filmen och gå upp och fotografera i Berlevåg så ni får nöja er med bilder från Båtsfjord, som är hamnen intill. Även där har man kallt: 19,8 minusgrader kombinerad med 18 meter per sekund i vinden. Bilderna blir större om du klickar på dem.

Fast SMHI och yr.no har lovat lite mildare temperaturer nästa vecka.