Lillsemester

Jag har varit dålig på att blogga på sista tiden men det beror på att det inte har hänt så mycket. Jag har mest suttit och räknat på kostnader och skrivit PM om sommarens banarbeten mellan Göteborg och Trollhättan samt Mjölby och Motala. Inte mycket att skriva om.

Men så tog jag i alla fall tre dagars semester måndag - onsdag i den här veckan och åkte till Oskarshamn av alla ställen. Tack vare de hotellcheckar man får när man har ett Medmera-kort hos Coop kan man bo på hotell billigt. För 1 098 kronor får man bo två nätter i enkelrum på ett bra hotell. I det här fallet blev det Hotell Post i Oskarshamn. Ett gammalt fint hotell som numera ingår i Clarion-kedjan. Jag tycker den är bra. När jag kom till hotellet fick jag veta att en kvällstidning ingick i priset. Visserligen skulle jag knappast ha köpt någon men det kändes i alla fall som om jag tjänat en tia. Ännu bättre var att det ingick en kvällsbuffé. På måndagen bestod den förutom diverse kallskuret av en fläsk- och köttgryta och på tisdagen av pizza. Men det är ju skönt att bara slinka ned från rummet och slippa leta efter ett matställe. Och där sparade jag säkert 100 kronor till. Till detta kan man sedan lägga en bra frukostbuffé, även om baconet var slut sista dagen.

På måndagen var vädret inte det bästa. Det regnade mest hela tiden och jag tillbringade någon timme i Högsby i regnet. Men fram på kvällen höll det upp i Oskarshamn och jag kunde ta en kortare kvällspromenad. På tisdagen var det bra väder, trots att meteorologen hade låtit pessimistik. Jag åkte till Kalmar och där var det mest sol. Det var också fest i stan eftersom det var många som tog studenten.

Eller gick ur gymnasiet skall det väl egentligen heta nuförtiden. Annat var det när jag tog studenten 1963. Då hade vi censorer, som godkände eller underkände sista dagen. Efter de fyra förhören skulle man gå hem och avvakta besked om man klarat sig eller inte. Under tiden hade vänner och bekanta börjat samlas på skolgården med blommor och presenter och de hade således fått vända hem med oförrättat ärende om jag inte hade klarat mig. Nu var det sagt att de skulle ringa från läroverket (som det fortfarande hette) senast 15.30 om man inte hade klarat sig. Klockan 15.25 ringer telefonen:
- Det var från läroverket.
Jag behöver väl inte säga att jag blev chockad.
- Jo, vi ville bara säga det att censorerna blivit fördröjda så om vi inte ringt före klockan 16.30 har du klarat dig.
Jag försäkrar: det blev den längsta timmen i mitt liv. Men de ringde inte mer.

Åter till Småland: natten till onsdagen regnade det men på morgonen upphörde regnet. Jag åkte till Västervik. Väl där såg jag att man höll på att göra i ordning en rälsbuss för smalspåret.

Det visade sig vara en kollega och god vän från SJ-tiden som skulle köra den. På stående fot erbjöd han mig att åka med till Hultsfred och det blev en fantastisk resa på det småländska smalspåret, som drivs helt ideellt av en förening. Vi åkte i sakta mak, eftersom det bara var vi. Rälsbussen skulle användas för en charterkörning från Hultsfred till Fårhult, där det utmärkta värdshuset Gröna Tuppen finns i stationshuset. Vi fick ta det lugnt. Banan var nämligen inte röjd på några veckor och det hinner bli grenar som faller ned och vägövergångar som har grusat igen. Dessutom var vägsignaleringen ur bruk på grund av att man håller på att lägga ned optokabel utmed spåret. Vid vägövergångarna fick alltså tåget stanna, signalera och sedan sakta köra över sedan föraren förvissat sig om att det inte kom någon. Vid två vägövergångar i Ankarsrum fick jag gå ut med röd flagga för att stoppa trafiken. Så här kunde det se ut i grönskan utmed spåret:

I Hultsfred gick vi ut för att äta lunch innan våra vägar skildes åt. Jag tog ordinarie tåg och den här fina bussen tillbaka till Västervik

och min fd kollega körde chartergrupen, som visade sig bestå av ett 20-tal mestadels kvinnliga lärare.